Senaste kommentarerna i forumet

Du kanske känner till men om inte så är det ett bra knep.
Är du:

Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Man testar att åtgärda de sakerna först, helt enkelt.
Precis som du gjorde ikväll.
Bra där!

Vi måste vara snälla mot varandra ? det här inlägget skriver jag för att jag har läst (några få) inlägg där tonen gentemot en specifik person inte har varit snäll. Jag vill att vi alltid ska vara snälla mot varandra här. Jag tror inte att någon kommenterar en annans inlägg överhuvdtaget som inte handlar om omtanke. När jag läser inlägg där någon jag tagit illa upp för en kommentar men sedan nästan attackerar personen som kommit med kommentaren tycker jag det är väldigt tråkigt. Vi är alla här för att vi söker hjälp på olika sätt. Ingen av oss (vad jag vet) är utbildade psykologer. Jag kommer med tipsen som jag tycker har fungerat för mig och utgår från att ett tips jag får har fungerat för denne som tipsar. Jag skriver aldrig någonting för att såra en annan. Och tror inte att någon heller gör så mot mig. Jag har läst några inlägg som inte varit snälla och det har gjort mig nedstämd, här hjälps vi ju åt för att vi bryr oss om varandra, här måste vi respektera allas tankar och känslor och utgå från att vi vill varandra väl ?

... för joggare i ur och skur och med ingen annan att tävla mot än sig själv! Lycka och lite rus på kuppen.
Heja oss! ??‍♀️??‍♀️

tycker du gör helt rätt i att ignorera hans sms. Då får han åtminstone ingen näring. Förstår att det är klurigt när man har barn ihop. Går ju inte bara att helt nonchalera pappan till sina barn. Låter som en klok idé att passa på att testa att blockera honom i några veckor när barnen är hos dig. Då kan du se vilka känslor det väcker hos dig och så får du lugn och ro också. Kram

Precis så är det med löpning, det är skönt även när vädret suger. Lika skönt är det att man bara tävlar mot sig själv. Känslan av värk, ömhet, må bra-känsla är oslagbar!!

Vilken bra start på en tråd här.
Senast idag tänkte jag på den känsla av - ja lättnad- på nyårsdagen, efter en helg med massor av vin (och fest och vänner). När det konstaterades att vinet var slut. En känsla jag faktiskt inte upplevt tidigare.
Den 6 januari slutade jag dricka och känslan av äntligen finns i mig fortfarande.
Här finns massor av goda, roliga snälla och kloka människor.
Välkommen!

Lycka till du med

?
Idag har jag fått vara till både nytta & glädje! Hjälpte svärmor till fotvården och tog henne därefter till minneslunden där svärfars aska blev strödd. Åkte och handlade åt henne också. ?

Tack, Gud! Våra ansträngningar och böner har hörsammats! Vi har en ny kassör och en ny GSR för onsdags gruppen! Ikväll var det ett jättefint, lugnt möte och orosmakaren vågade sig inte dit.

Det ser ut att ordna upp sig och bli bra igen! Jag är stolt över min vän som jobbat så hårt för detta och det värmer mitt hjärta att se honom glad! ?

ja jag tror också att separationsångest har gjort att vi har stått ut för länge. Det är bättre för mig också numera men finns helt klart kvar mycket av den. Och precis såna känslor har jag också haft: bättre att dö än att separera. Även för mig var det innan jag fick barn så inte lika kraftiga känslor längre. Tycker också det är fascinerande att utforska sig själv. Blir som en slags resa, man får nya aha-upplevelser hela tiden. TACK för din uppmuntran och pepp?

Ibland funkar det faktiskt att aktivera sig ur nedstämdhet. Att fortsätta göra utan att tänka - ut och traska, laga mat osv. Och sen inte värdera upplevelsen alls utan bara göra den.

Det finns ett tydligt samband i treenigheten Tanke-Känsla-Göra. De påverkar varandra. Din nedstämda känsla väcker negativa tankar som gör att du inte gör det du brukar. Genom att göra kan du påverka känslorna positivt, som i sin tur påverkar tankarna positivt.

Ingen har någonsin ångrat en rask promenad! Och ingen har ångrat en nykter dag!

Kram ?

Skriver här till dig då jag jag förstår att du inte har en egen tråd. Jag vill så gärna veta mer om er resa, så sällan man läser om ett par som lever tillsammans i nykterhet såhär i början. Min man är också nykter sedan 3 månader och jag har tusen funderingar. Mvh backen123

Va,? Det känns ju som att du har fått massor gjort! Simmar, gymmar och träffat jag en kompis för lunch känner jag verkligen att jag gjort hur mycket som helst ? vad har du för krav på dig själv för att känna att du har gjort saker på en dag? Om jag inte fick räkna allt det där till att ha gjort någonting en dag skulle jag aldrig ha gjort någonting alls någonsin på ett helt år ??? Jag tycker du gjort massor ?

Jag har gått igenom 2 6-månaderskurer med Antabus tidigare. Helt perfekt hjälp för att sluta dricka, jag är den förste att rekommendera den.
Mitt problem har varit att jag inte har haft motivation nog att hålla mig nykter efteråt.

Den här gången måste jag försöka bygga upp en nykterhet på egen hand känns det som. Försöka hitta motivation att inte bara sluta med A, utan även att fortsätta vara nykter.
Det känns bra just nu, men det kommer säkert tuffa stunder framöver. Återfall? Långt ifrån omöjligt.
Jag har en målsättning, jag kan bara göra så gott jag kan för att nå den. Om det innebär att jag får skippa ledigheten, so be it!

Onkel F

Simmat, gymmat, lunchat är ju faktiskt en hel del tycker jag. Bra att du sysselsätter dig med fysiska aktiviteter.

Och läser du min tråd så har du några timmars sysselsättning ?

Kram ?

Allt bra här! Jag firar 55 nyktra dagar idag ??? Varit full rulle idag, men ville bara tala om att jag mår bra. Allt rullar på för mig, inget sug, ingen längtan, känner mig stark och frisk ?? Önskar alla som vill hålla sig nyktra styrkan att lyckas ??

Har inte fått mycket gjort om man tänker att jag haft en hel dag utan ett enda måste. Jag har simmat, gymmat, träffat en vän och ätit lunch, läst Andrahalvleks tråd här på forumet. Där finns det mycket klokt!!

Lägenheten är en enda röra och mitt hjärta är krossat, men jag får vara nöjd med att jag avstod vinet idag.

Kram till er alla!

Ikväll tar han igen de 2 nyktra dagarna. Fortfarande på gott humör, blandat med " tvättar du dej aldrig " handdukarna luktar avlopp"
Jag tar en tablett för sömnen. Sen en dusch. Nästa gång han kommer in kan humöret ha vänt till det otrevliga. Då är jag redo att sova.
Att han bara orkar?!!?
Supa ensam här ute på gården/ källaren.....så tragiskt också.
Sjukdom, jo men att förneka sin sjukdom. Eftersom jag själv kämpat i perioder med för mycket alkohol så kan jag inte förstå förnekandet!
Jag hade insikten och oron i flera år innan jag sökte riktig hjälp. Men jag pratade om det, med min man iallafall. Vi tog vita veckor på den tiden.
Nu ser jag ingen insikt alls! Nästan som att, ser du, jag kan vara nykter när jag vill och onykter när jag vill!
Han lurar bara sej själv. Suck ?

Tack för pepp- det betyder så mycket! Önskar att jag hade er här på en kopp te just nu :) Det skulle vara det bästa samtalsstödet. Känner inte att jag behöver mer stöd än forumet just nu..

Kram till er!

Hej,
För att tala klarspråk, din man har ett beroendebeteende som du beskriver. Hans nyktra "jag" kommer säkert att vilja sluta, men hans beroendehjärna, eller reptilhjärnan, får honom att välja alkoholen. Han behöver hjälp med sin sjukdom av någon expert, absolut!
Jag är anhörig och varit med om något liknande. Min man har valt att gå in i ett års behandling via hans företagshälsa och har nu hittills varit nykter i ca 20 veckor. Det finns hjälp att få där ute, gäller bara att hitta rätt väg att gå. Viktigast, ta hand om dig själv först ?
Lycka till!

Jag börjar just komma ur en sådan där härdsmälta, när hela psyket bara kraschar... Men jag tror faktiskt att jag blir galnare än dig. Att lägga sig i soffan och tycka synd om sig själv och trycka i sig en påse chips känns som OK beteende. Faktiskt. Man måste få ge upp ibland. Min härdsmälta började med en make som frågade ”Hur är det med dig egentligen?” Sedan gick det bara utför... Komplett fulgråt med hulkande, tårar som sprutar och snor som bubblar. Ingen rim och reson alls. ”Jag vill INGENTING! Jag vill bort! Jag vill inte vara med längre!!!” Ja men VAD vill du inte vara med på längre, älskling? Vad ska vi ändra på? Ja, säg det, jag har fan inte den blekaste. Man blir trött på sig själv. Om man ska bryta ihop kan man väl åtminstone ha en orsak?

Unna dig du ditt ”tyck-synd-om-gott”. Det är ju trots allt inte varje dag man har emotionell härdsmälta. Duktig kan man vara på en bra dag. Jag avskyr också att laga mat. När ungarna flyttar ut ska jag leva på frysta färdigrätter. Om jag ens ids handla hem dem. Rostat bröd med Bregott extrasaltat funkar. Man behöver inte skära grönsaker. Det är bara att tugga i sig dem som de är. Näringen är den samma oavsett om den kommer i små lagom fint skurna bitar eller gnags rakt av gurkan ? Kram

Imorgon ska vi träffa kompisar och käka middag ute på stan. Vi åker bil och jag kör. Har inte rest med SL sedan pandemin bröt ut. Frun får dricka vin om hon vill. Jag tänker njuta av nån alkohol fri öl.

Jag fick tips av en människa att jag kunde söka hjälp för mitt medberoende på vårdcentralen. Jag visste inte det då.

Tänkte på det länge, i flera år faktiskt. Sedan så sa en vän till mig att hon hade träffat en sådan bra AT-läkare och hon hade fått en remiss till en jättebra psykolog. Jag tänkte att jag prövar. Jag bokade en tid på en annan vårdcentral än den som jag tillhörde och jag tillhör inte den som normalt byter vårdcentral, men efter att den läkare jag gått till för olika saker tidigare svarade mig "jasså du är där du" när jag sa att jag önskade bli en mamma och min sambo dricker så kunde jag inte alls tänka mig att vårdcentralen kunde vara ett ställe där en kan vända sig.

Nu vänder jag mig till en vårdcentral om allt som har med hälsan att göra och det är inte alls ofta, men jag gör det. Som när jag behövde hjälp med ett trauma så ringde jag upp en vårdcentralen på en ort med en viss kategori människor "med höga krav" om en säger så, bor.

Jag ringde dit och sa att jag behöver hjälp med detta. En psykolog ringde upp och jag berättade vad jag behövde hjälp med. Han gav mig en tid. Och sedan fick jag fler tiden. Jag pendlade dit även fast det tog mycket tid. Det var det värt. Han löste upp mitt trauma och jag jobbade jättebra och intensivt själv. Arbetade inte denna period. Det hade aldrig funkat. Jag fick smärtsamma uppgifter att göra till varje gång. Det var det värsta jag varit med om, men jag blev fri.

Psykologer är det bästa jag vet och de kan verkligen hjälpa den som vill ha hjälp. Den som vill ha hjälp ger aldrig upp.

Även präster är bra att prata med och kanske det finns en jourhavande präst i stunder som känns svåra.

Bara sök all hjälp du orkar och önskar. Du kommer att få hjälp!

Ta hand om dig!

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?

Ett par tankar på kvällen;

- Ingen längtan efter A.
- Jag tror det ska bli roligt åka iväg ett par dagar, utan att se resan som en transportsträcka (dold) till nästa chans dricka i smyg. Jag kan säkert komma vara stressad över att ha barnen runt ikring mig 4 hela dagar (vi brukar ju mest ses några timmar), men jag tror det övervägande kommer vara roligt.
- I början av nyktra resan gick jag hårt ut med att promenera, styrketräna, och jogga, cykla och flänga runt. Det fick jag lägga ner ett efter ett, det blev för mycket. Ingen vila alls. Jag kan tänka mig det var helt nödvändigt från början, för att fylla ut och distrahera mig. Nu finns en del cykelturer i lugn och ro kvar, promenader också. Jogging 3 ggr i veckan håller jag stenhårt på. Det SKA jag fortsätta med, även nu när jag ska resa bort - då tar jag med mig skor o ger mig ut en kort sväng på fredag.

Allt väl annars.

?