Senaste kommentarerna i forumet

Du undrar i en annan tråd hur jag kunnat slippa den ständiga oron jag bar på och är inte säker på om jag egentligen själv är medveten om det. Du verkar ha det förfärligt och för ett par år sedan var jag i den situationen. Jag klarade det inte helt enkelt och var tvungen att söka akut hjälp på psykiatrin. Fick då sorbril utskrivet att använda vid behov. Just då var det nödvändigt, men inget jag fortsatt med.

Hur konstigt det än kan låta så när jag accepterat att min son lider av en dödlig sjukdom (om man känner sig bekväm med det begreppet) -och verkligen insett att jag kan inte förhindra att han dör då infann sig ett lugn, givetvis tillsammans med en stor sorg. Min son hade då ställt sig på spåret för hans liv kändes outhärdligt, men tåget hann stanna. Jag har därefter försökt ta vara på den tid vi har tillsammans och göra det bästa av den. Att inse min maktlöshet har inte inneburit att jag inte agerar om något skulle hända. Det är så mycket man behöver omvärdera i livet. Kanske är det detta tillsammans med de program jag genomgått som gjort förändringen och den är fantastisk och inget jag trodde var möjligt, men som sagt han är drogfri just nu. Vad som skulle hända vid ett eventuellt återfall vet hag ju inte, men han berättade vid ett tillfälle att han tagit något preparat, något som tidigare fått mig att se ett scenario där hela hans liv raserades. Nu tänkte jag bara - har du inget intressant att prata om och vilket preparat han använt la jag inte på minnet. Det kändes skönt. Att slippa oron är väl en process, men jag tror mycket handlar om att acceptera, inte blunda för verkligheten och att acceptera att ens barn eventuellt kommer att dö är inte lätt.❤

Mina kollegor har ”jobbfest” imorrn... lunch, golf, sen festligheter på kvällen. Tackade nej för första gången, lite konstiga blickar men gick rätt smärtfritt.
Vet ju redan hur det går.... starköl till lunch, smådrickande under golfen, sen full fest... gråt, skratt, pinsamheter..... efterräkningar i form av rejäl baksmälla o ångest. NEJ TACK.
Följer ”uppvärmningen” i gruppchatt ikväll, saknar det inte alls

Ta en promenad. Lite sent nu på kvällen kanske men att ligga hemma och ha ångest är lite sämre. En promenad löser inte allt men ska du gå till Haparanda så får du börja med en promenad en dag och om 100 dagar når du kanske fram.

Jag är själv urusel på allt sådant just nu. Jag vet men gör inte. Viktigaste för mig nu är att inte falla. Försöker hålla mig med näsan över vattenytan så jag har hopp om att simma i land.

Jag har varit i dyn på havsbotten så många gånger. Vi har alla varit där typ som vistas här. Sen har vi alla olika vägar att ta oss framåt.

Men tänk positivt. Du är den störste domaren just nu. Övriga har sina liv och lägger inte mycket vikt vid dina skamfyllda stunder.

Ta hand om dig!

En del av mig hoppas så innerligt att han ska komma tillbaka, att han kommit på att han inte alls var kär i den där andra bruden, utan att han vill vara med mig.
En annan del av mig undrar vad det är för fel på denna man, som först gör närmanden som inte riktigt är helt vänskapliga liksom ena stunden för att i den andra skicka ett meddelande där han berättar att han träffat en annan och att vi inte kan fortsätta träffas.
En procent av mig undrar också om denna person ens existerar eller om det är ett sätt för honom att spela spelet liksom. Konspirations-Dee manar på den tanken.

Jag hade just börjat tänka rätt lättsamt på att jag skulle gå vidare, hans meddelande han skickade för dryga veckan sedan där han berättade att han träffat en ny som han skulle satsa på, och indirekt dumpade mig eftersom han skrev att vi inte kunde fortsätta ses mer, gjorde mig först helt kränkt, sen helt ledsen och till sist förbannad, men det la sig ändå rätt fort (en bieffet av att inte dricka är att jag inte är lika bra på att älta, vilket är grymt skönt!) och jag bestämde mig helt enkelt för att stolt gå vidare.
Tills han hör av sig igen.

"Vi måste prata"
"Prata om vaddå?!"
Jag undrar vad vi skulle prata om liksom. Hans kärlek till henne? Hur fantastisk hon är? Att hon inte är nykter alkoholist som jag?
"Jag behöver få träffa dig. När kan du?"
"Hm.. låt mig se, 2025, tisdagen den 74:de i sjätte borde jag ha en lucka!"
Han fortsätter helt påstridigt. Jag har inget att säga karln. För jag orkar liksom inte.
Tillslut, så säger jag att jag kanske orkar ses senare i veckan, men att jag är jävligt ledsen över hur han behandlat mig. Han svarar då tillbaka att jag ska höra av mig om jag vill ses och låta honom prata om vad nu han än behöver prata om.

Nu måste jag på något sätt landa i att det kan bli så att jag blir ännu mer nedtryckt i skorna än vad jag redan är, om vi ses. Jag vet helt enkelt varken ut eller in, annat än att jag inte vill höra ett enda jävla ord om hans andra tjej.

Det går ju åt rätt håll, så inspirerande, en kämpe är du. 14 första dagarna är de svåraste. De lättar lite i taget, en dag i taget. Fortsätt traska, vi följs åt.

I fem år innan jag och barnets pappa separerade. Det var inget beslut, utan jag var bara färdig m party och sen fick vi barn och för mig har alkohol och barn aldrig hört ihop. Sen separerade vi och efter ett tag började jag gå ut varannan helg. Sen har det liksom blivit de här tillfällena som inte blir bra, och det påminner om andra tider i "min ungdom".

Därav förstår jag (och erkänner för mig själv nu) att det faktiskt är ett beteende i mig. Men nu har jag mkt mer att förlora än jag hade då.

Har under största delen av mitt liv avskytt mig själv, var väldigt överviktig och blev väldigt utsatt för det. Nu är jag inte det längre, men inombords är det mkt som inte läkt,och i kontakt med alkohol så kommer "känslominnet" och slår med full kraft. Men den här gången har jag ju faktiskt en annan insikt i det. Jag ska vila i dessa tre månader, sedan tar jag det vidare därifrån. Kramar och tack❤

Jag håller med Andrahalvlek, tankekraft hade varit bra.? Kan du inte skriva ner lite mer konkret vad det är som skaver. Har du tråkigt, varför i så fall? Är du orolig för vad andra tycker, vilka i så fall? Är det något i ditt förhållande som är jobbigt? Skriv ner det här, så läser vi det och kan komma med tips på åtgärder. Det funkade väldigt bra för min del att göra så, alltid någon som har en lösning som man inte tänkt på själv.☺️

Kram!

? 3 years sober
? Early sobriety rollercoaster
? Brought up by booze

Kram ?

Härligt att du mår så bra!

Kram ?

den perioden i månaden. Då allt ska vridas och vändas på. Vet inte om detta hör hemma här i eller i Det vidare livet. För första gången i mitt liv har jag ett nyktert sexliv. Det tog mig ända tills 40 års åldern. Lite ledsamt är det allt. Det är som att vara i början av livet igen. Vilket det på många sätt också är. Jag är nykter. Jag lider inte längre lika mycket av min pmdd. Och jag arbetar för sunda relationer i mitt liv.

Men jag är nybörjare på att vara sund mot mig själv. Och det rullar på. Men så kommer dem där stunderna av vilsenhet. Och eftersom jag tror på igenkänning så skriver jag här. Även om det känns läskigt.

Jag har fortfarande svårt att koppla ihop kropp med min hjärna. Det går långsamt att bygga nya banor. Det går långsamt att våga fokusera på mig. Jag är trygg så länge jag kan ge och bidra. Så är det på alla plan i mitt liv. Men jag känner mig otrygg så fort jag måste ta emot.

Men jag kan inte ha nära relationer utan båda delarna. Jag kan inte ha nära relationer utan att ibland våga bli omhändertagen, både känslomässigt och kroppsligt. Jag vet bara inte hur jag ska våga. Hur jag ska stå ut med känslan av osäkerhet. Men jag jobbar på det.

Jag vet inte vilka ord som kan hjälpa dig just nu. Önskar att jag med tankekraft kunde bära dig över de hinder du ser framför dig.

Du vet teoretiskt att det är fel att dricka. Halva hjärnan vet och vill låta bli att dricka. Den andra halvan, det undermedvetna, gör som den alltid brukar.

Du behöver hjärntvätta dig. Läsa böcker, lyssna på poddar, kolla in klipp på tuben. Craig Beck är min favorit, han är rakt på sak.

Kram ?

I början bör man undvika frestelser, men när nykterheten känns mer stabil kan man självklart hänga på. Alkoholfri öl finns överallt.

Jag har varit på några kalas där jag normalt brukar dricka, tex på midsommar. Jag hade jättetrevligt! Det viktiga är attityden. Man kan inte gå dit och tänka ”stackars mig som inte får dricka”. Man måste ha kommit till stadiet ”jag vill inte dricka men jag kan ha kul med mina kompisar ändå.”

Och det spelar ingen roll vad vi skriver egentligen. Du måste uppleva det själv för att verkligen förstå att du kan ha kul, trevligt och mysigt med alkoholfritt i glaset.

Någon tipsade om sobriety curious och det är tydligen en nykter rörelse som sprider sig. Club Sobriety har jag sett på tuben, en jätteintressant dokumentär!

Kram ?

Är du!
❤

..och jag kröp in i den där jävla offerkoftan igen.. Ser min egen del. Att jag har ett val i hur jag reagerar på människor och företeelser omkring mig.. Men fan vad svårt det är att hela tiden vara den "större människan". Nä, ska jag lyckas med projekt nykterhet, så får jag nog en gång för alla stänga alla andra ute. Just nu känner jag mig så motarbetad av omgivningen, så nykterhet känns nästintill som ett omöjligt uppdrag..?. Men inget utav detta hör ju samman, försöker jag påminna mig om då. Inget blir ju bättre av att jag dricker vin. Tvärtom! Även om jag känner mig ensam, udda, missförstådd, så inte fan blir det bättre av att jag håller gift på det..❗ Önskar bara så att jag kunde få in det i märgen, så det inte blev den där direktkopplingen som just nu gör sig gällande igen..
Usch.

Och inte har jag svarat dig AmandaL, personligen heller. Fast jag tycker du är en sådan klippa och inspiration för nykterhet ???! Tack för dina ord här hos mig❣️ Positiva, välmenande och med ton av klokskap och omtanke??!

Stort tack till dig vakna vacker också❣️ Du har så rätt. Jag kämpar och kämpar. Men jag kommer ingen vart. Så jag ger upp?. Och i samma stund jag skrev det, så vet jag att jag aldrig någonsin kommer att ge upp. Just nu är jag bara så irriterad på mig själv som VET att ingen alkohol är vägen ur mer dilemma. Samtidigt gör jag undantag av än det ena, än det andra svepskälet.. För krångligt, för jobbigt, för allt bla.bla.bla som händer..Jag är inte bättre än så här, antar jag. Men som sagt, det är ju inte förbi, min process och/eller min strävan.

Imorgon är det måndag och en ny semestervecka. Jag har fortfarande chansen att vända och göra något bra av den. Så nu gör jag det oavsett hur jobbigt det än blir. Kommer tacka mig själv för att jag höll i min riktning, när semestern är över. Den blev inte helt 0, som var planen, men det betyder ju inte att jag ska ge upp om min målsättning.

Jag kämpar på!

Kramar!
/Fibblan ?.

Han har dej helt i sitt våld nu. Begränsar dej genom att ta ifrån dej MOBILEN så att du inte kan ringa efter hjälp!
Begränsar dej genom att ta dina bilnycklar så att du inte kan fly!
Husnyckel....är det för att du ska underkasta dej och be om att få komma in?
Psykisk misshandel är det!
Kontakta kvinnojouren!
Du måste ta dej därifrån med livet i behåll.
Om du behöver stöd för att leva och hantera din vardag rent praktiskt så finns det hjälp att få. Kontakta soc i kommunen där du bor.
Du bör också kunna få samtalsstöd.
Du klarar dej bättre utan en alkoholiserad man som misshandlar dej både psykiskt och fysiskt!

Idag valde jag att cykla och yoga efter maten. Cirka kl 18-20 har jag oftast en ”lucka” i min vardag. Efter maten och innan dottern ska tjatas i säng.

En tid som jag brukar vila, surfa, glo på tv. Inget nödvändigt alls. Den tiden tänker jag ägna åt daglig träning. Cykla en mil (45 min) och därefter varva ner med yoga (20 min).

Jag börjar med det nu den sista semesterveckan så jag har fått hyfsad rulle på det innan jag börjar jobba nästa vecka.

Torsdagar kan bli kinkiga, då sjunger jag ju med kören, och samma dilemma blir det OM jag ska ut på något kul en kväll. Det händer, om än väldigt sällan ?

Men då får jag försöka hitta träningstiden någon annan tid just den dagen, eller så får det vara okej att avstå just den dagen.

Om jag lyckas göra detta alla vanliga kvällar så är jag supernöjd ? Det är så lätt att ramla ur rutinerna för träning, men så skönt när man hittar tillbaka.

Att börja med kundaliniyoga igen var verkligen en helt magisk aha-upplevelse. Jag tränade det i 5-6 år i början på 10-talet. Älskade det ? Nu var det som om kroppen och hjärnan zoomade in direkt, hittade rytmen. Kände sig hemma ❤️

Kram ?

PS. Idag cyklade jag i regn! Det kallar jag tantpower ??????

Jag har sagt att jag inte dricker alkohol alls längre för att det påverkar min psykiska hälsa negativt.

Vem kan argumentera mot det liksom? Och det är helt sant! Det är mitt absoluta huvudargument för att vara fortsatt nykter.

Kram ?

Och det är väldigt viktigt att man inte undviker festliga och mysiga stunder, utan att man bevisar för sig själv att stunden kan vara lika njutbar med något alkoholfritt i glaset ?

Däremot bör man undvika typiska röjarpartyn i början, det är bara onödig frestelse. Efter ett tag vill man inte delta för det är inte speciellt roligt ?

Helgen är så förbannat kort, vem har tid att lägga halva tiden på att supa och vara bakfull? Nä, roligare kan man ha. Faktiskt.

Kruxet är att detta inte går att läsa sig till, man måste uppleva det. Därför ska du ge dig själv tre nyktra månader för att uppleva det, och skapa nya nyktra vanor som berikar ditt liv på riktigt ❤️

Kram ?

Jag drack igår! Ett glas champagne. Kände mig ”tvungen”. Var hembjuden till vänner och det var extra fin champagne. Ville inte vara otrevlig eller uppfattas som konstig, kändes så jobbigt att tacka nej. Smuttade långsamt på mitt glas, drack inget mer sedan. Kändes bra. Ska inte bli en vana att alltid dricka trots att det är ett socialt sammanhang, vill inte att det smygande ska bli som förut. Men känner mig inte alls triggad att dricka mer eller oftare. Men ska ha koll på mig själv och försöka tidigt upptäcka om ett sådant beteenden skulle börja... kan ju bli katastrof. Känns som att jag kan gardera 1 glas i långsam takt. 3 glas blir man berusad på och vill ha mer. Nu ska jag inte dricka igen på ett tag, sen får jag se

Själv upptäckte jag till min stora förvåning att det var roligt att umgås med mina vänner på fester, middagar och utekvällar även när jag inte var full! Kan ju tyckas självklart, men jag insåg att maten, samtalen, musiken faktiskt funkade utan alkohol. Såg till att ha goda alkoholfria alternativ i glaset. Sen kanske man inte vill hänga på till soluppgången längre, men som Ted säger i How I met your mother: Nothing good ever happens after 2 am. Du kanske vill vänta lite med att vara med på grejer då du förut skulle druckit tills du har landat lite i att vara nykter, men sen tror jag du kommer bli positivt överraskad av hur bra det funkar. Plus superbonusen att komma hem nykter och vakna frisk och ångestfri nästa dag..

Ja, jag behöver det även om de känns jobbigt och tufft. Klarar inte bryta helt själv. Ja, vet min vän och soc vill mitt bästa men är svårt känna det. Men får lita på dem och inte mina känslor

Jag tror inte det behöver bli så dramatiskt att säga att man inte dricker. Jag sa att jag hade en vit period för att det kändes som att det varit lite mycket vin senaste tiden, och de flesta känner igen sig i det tror jag (speciellt efter semestern) . Eller så kan du säga att du hört så mycket om hälsovinsterna av att vara nykter att du vill testa. Sök på sober curious på Youtube, verkar vara på väg att bli rätt stort att välja nyktert innan det har hunnit bli alltför stora konsekvenser. Och nu när mina tre månader är över och jag ändå inte dricker så säger jag att det är för att jag mår så bra av att inte dricka, vilket är sant, och så säger jag att det även är för att jag ofta drack mer än jag tänkt förut, och det skäms jag inte för längre, nu när jag läst på mer om hur alkohol funkar. Har blivit många aha-upplevelser..

Angående det sociala trycket med alkohol, jag kände ofta att jag liksom skulle ställa upp och vara en motor för festen/middagen. När det jag helst ville var att gå hem/in till barnen och bara ta det lugnt. Nu när jag inte dricker följer jag min sunda instinkt och prioriterar barnen, det ger frid i själen.

Du har helt rätt i det du skriver, kanske därför min ångest är så fruktansvärd. Ja genom att tänka på allt som kunnat bli så mycket värre, Så visst är det skönt att det finns poliser som håller ordning och som du skriver hade jag inte blivit stoppat denna, den första gången så har det kanske kunnat bli en annan gång och då kunnat bli tiofalt eller tusenfalt värre.

Ja, det känns som jag inte kämpar mot A, utan mer kämpar med mitt samvete och själv förebråelse och det är bara hemskt.

Tack för ditt stöd.

Jag har varit här förut. Det är snart fyra år sedan. Då var jag rädd och kände mig fruktansvärt ensam. Jag hade lämnat min sambo (vi har levt tillsammans i 26 år). Jag bodde ensam i två månader innan han lockade hem mig med löften om guld och gröna skogar. I våras fick jag nog igen. Jag flyttade och bodde borta i två månader igen. Under denna tiden hann han att misshandla mig, vilket jag polisanmälde. Han har nu druckit sig till dåliga levervärden och går på kontinuerlig provtagning. Senast hade värdena blivit sämre igen och han har ingen förklaring till det. Det har jag... Han dricker precis som förut men är bättre på att smyga med det.
Jag har otroligt svårt för att hålla mig borta trots alkoholism och våldsamheter. Vi har ett underbart hus på landet med eget stall till mina hästar. Och jag vantrivs otroligt mycket i en lägenhet. Dessutom känner jag mig osäker på hur jag ska klara mig på egen hand. Det är i princip han som styr mig. Han lovade återigen att allt skulle bli annorlunda bara jag kom hem igen. Och här sitter jag nu... han går ut till garaget flera gånger varje kväll. Utom fredag och lördag då det är "tillåtet" att dricka och han då dricker öppet. Jag längtar bara bort. Vi har inga gemensamma barn.
Hur sjutton ska jag ta mig ur detta? Jag vågar inte ens ta upp saken längre eftersom han blir våldsam. Och jag märker ju att det blir värre och värre. Han brukar ta ifrån mig mobil, husnycklar och bilnycklar.
Jag inser ju att han aldrig kommer att ändra sig. Och han anser själv att han inte har några problem, trots provtagningen. Han har dessutom fått läkemedel mot missbruk.

Var på gudstjänst idag. Men för en gångs skull hade jag sällskap av min vän som också brukar gå i kyrkan. Det var trevligt. ?

Nu är det skördetider på tomten. Krusbär, vinbär och rabarber. För mig är det rena meditationen att stå och plocka vinbär. Jag tänker så bra då. Frisk luft, det monotona plockandet, sinnesro... ?