Senaste kommentarerna i forumet

@Silvertärnan Så starkt jobbat av dig. Det låter klokt och sant, ska försöka tänka så.

@Andrahalvlek Tack ❤️ Åh, då ska jag läsa din tråd i helgen! Så starkt av dig!

I går drack jag två glas vin - mycket bra i min värld. Sådana dagar har jag egentligen bara när min särbo är hos mig. Det är bra dagar, men i ärlighetens namn innebär de också en inre kamp eftersom jag behöver hitta en lucka för att dricka mitt vin (om det är en vardag, är det helg så öppnar vi en flaska tillsammans) och det kan aldrig bli några mängder. Suget är som störst eftermiddag/tidig kväll och om jag bara distraherar mig så går det över. Ja, det är galet det här.
Min särbo är världens bästa, en fantastiskt människa, klok och snäll. Dessutom har vi en sån kemi - jag är fortfarande så förälskad fast det gått flera år. Jag har inte berättat något för honom förstås. Varför? För att jag är rädd för hur han skulle reagera. För att jag helst håller saker för mig själv och tänker ut en egen lösning - så har jag gjort i hela mitt liv och jag börjar förstå att strategin kanske inte är så lyckad. Men också för att jag inte vill behöva sluta dricka mina två glas vin. Det gör mig på allvar bekymrad. Hur ska jag kunna sluta dricka när jag inte vill, fast jag vet att jag måste? Men kanske måste jag börja ta ett steg i taget - kan motivationen komma då kanske?

Ja jösses. Du är verkligen snabb i fingrar och hjärna. Gör du först någon slags plan, för hur det ska se ut? Tex, hur anhöriga runtomkring ser och försöker nå fram till att vi ska förändra alkoholintaget? Eller hur börjar du tro? Jag tycker vi alla på forumet har lite olika sätt att se på drickandet, även om vi har beroendet gemensamt. Minns tex diskussioner som gick heta, om helvit, eller dricka någon gång kontrollerat. Just det lockar ju många som vill förändra, och inte släppa alkoholen helt. Det ser jag mycket runtomkring mig. Deras hjärnor lurar dom att tro, att man ändå för 1000- e gången kan försöka minska. 😳. Och andra som inte heller förstår problemet håller med. ☹️. Jag vill ha ett signerat exemplar av boken. Ska den heta något med elefanten? 🐘, Som pudlade i dubbel bemärkelse. 🐩. Kram. 🦋

Hejsan! @Andrahalvlek, det var kul att du tittade in en sväng. Det blir väl att man tar sig ut vare sig man vill det eller inte. Då jag ju nyss kom på att det snart är dags att gå och posta ett brev som blivit liggandes på bänken ett tag. Så en promenad i kvarteret till matbutiken och postlådan lär det väl då bli ändå fast man väl egentligen inte har sovit så värst mycket och energin inte är nåt att skryta med.

Tänker på min gamla mormor som väl var rätt mycket för att hålla igång långt upp i åttioårsåldern och jämt tjatade om att vila det får man göra i graven. Sedan när man var grabb så skickades man ofta ut för att piska gamla trasmattor. Hon var väl lite av ett städfreak alltså. Cyklade väl en hel del gjorde hon också och gillade att vara ute i skogen och plocka bär och sånt där

Plockade väl själv en del blåbär och lingon en gång i tiden för längesen då man på den tiden kunde tjäna sig en peng på att sälja av skogens skafferi. Men nu är då inte ryggen alls i form för såna bravader. Men kanske eventuellt om man inte säckar ihop efter brevpostandet så skulle det ju vara kul att på cykel ta sig till nån sjö i närheten och plaska runt lite en stund. Men får väl se vad man orkar att göra för stordåd idag.

Ha det gott kompis!

Semester!
Så, nu är semestern nu då i full gång och jag njuter för fullt av medelhavsvärmen uppe i norra Sverige. Vi campar (i tält), badar, vandrar och går på bergsturer. Det nyktra livet flyter på, 170 dagar visar appen idag 🤗 Men att vara på camping, där inget man gör undgår någon annan, väcker många tankar. Jag är fortfarande i det stadiet där jag lägger märke till vad andra har i sina glas och konstaterar att det är vi (mannen och jag), och småbarnsföräldrarna (några av dem iaf) som kör alkoholfritt. Jag vet ju att jag kommer förbi det här så småningom men nu noterar jag. Tänker ju dock inte hela vägen, det kan ju vara fler än jag som har a-fritt bubbel och öl i glasen…
Semestern ger ju tid för eftertanke och jag anstränger mig för att inte gräva ner mig och älta hur det kunde få gå så här långt innan jag tog tag i mitt liv. Jag använder mig mycket av teknikerna i ACT-metoderna, att koppla bort
de tankarna och tänka på dem som ett brus i bakgrunden, typ tv eller radio och istället fokusera på nu och framåt. Dock behöver man nog ändå i lagom stunder reflektera och inte glömma. Jag är fortfarande helt klar över att jag har druckit färdigt min andel alkohol i livet. Jag och min familj mår så mycket bättre av det liv jag lever nu och det är ju så mycket mer värt än alla glas vin och ångestfyllda nätter och morgnar i världen.

Jag läser härinne nästan dagligen, och tänker att jag borde skriva i andras trådar. Var mycket aktiv här förra gången jag hade ett långt uppehåll, men har svårt att ta mig tillbaka dit. Upplever också att livet flyter på på ett helt annat, lugnare sätt den här gången, och har mina egna monologer och även samtal med mannen i mitt liv som hjälper mig framåt och att hålla min riktning för det jag tycker är viktigast i mitt liv.

Kämpa på alla därute och ta en dag i taget ☀️

@Flarran Heja dig! Ut med hojjen idag också. Hitta en lagom lång runda så du inte blir utsliten, men väl rastad. Du behöver frisk luft 😍 Gärna på förmiddagen så du får viktigt solljus i ögonen, då frisätts hormonet melatonin och det hjälper din nattsömn.

Kram 🐘

Det är svårt att få någon att välja att söka hjälp. Mitt ex söp och kaosade i åratal och inget jag sa hjälpte. Han visste rent intellektuellt att han hade alkoholproblem för han har haft det hela livet. Men söka hjälp -nej. När jag kom hit fick jag rådet att prata med hans chef och berätta hur det var. Hjälp och stöd sattes in, han fick vård, blev omplacerad och sjukskriven. Inget hjälpte. Relationen offrade han lättvindigt och jag är tacksam för det i dag. Det räddade mig. Mitt råd till dig är att vända fokus till dig själv. Hur vill du leva? Du kan inte påverka hans sjukdom, för det är det det är. Han är vuxen och ansvarar för sin egen hälsa.

Fredag och nu skiner solen igen och redan har man varit ut på balkongen och lyssnat på kvarterets fiskmåsar och deras sång om att det väl blir varmt väder här idag också. Igår så var jag då ut på en både fysiskt och psykiskt ansträngande cykeltur runt staden. Fick ju kanske lite naivt och allt för hoppfullt för mig att leta efter nån tandplågare som för dyra pengar skulle ha kunnat fixa till min trasiga, men ännu då tack och lov i stunden värkfria tand.

Alla i staden var tydligen på semester samtidigt och kommer åter om nån månad. Fick då utan att nån kollade på tanden ifråga, tipset att laga tanden själv med nåt kletigt jox i en liten tub som visst fanns på apotek. Det är då fin service man får för alla sina skattepengar. Men man ska väl inte klaga för som jag konstaterat för rätt så länge sedan, så är ju inget så dåligt att det inte kan bli sämre.

Funderade en bra stund på att köpa munvatten från bolaget innehållande lite högre procent med alkohol än vad apotekets munvatten erbjuder. Men var alldeles för snål för att gynna staten med sådana utsvängningar, och det får man väl vara tacksam för. Nu är det nog dags för nån frukost. Borde väl köra helt med flytande kost och barnvälling kanske, så att tanden kanske håller till höst eller nåt sånt där, när änglarna inom tandvården liksom återvänder från badstränder och annat.

Ha det fint!

@Carisie
Vad skulle jag vara utan er alla. Tack vare ditt, Vår22 och andras inlägg här tror jag att ett återfall har hindrats. Sitter med mitt rooiboste och njuter av det fina vädret. Nu blir det snart ett iskallt dopp i ån.
Stora kramar🥰

@vår2022
Hej. Det är många känslor. De s3nate åren har ju varit enormt tuffa. En älskad kusin dog i canser samtidigt som vi väntade på svar om min mans prostatacanser hade spritt sig. Ytterligare dödsfall, svärfar som vi haft generatipnsboende i 18 år med...
Uppå det min systers utbrott. Det är många känslor, mycket saknad och sorg. Det var mitt i allt detta som jag fattade beslutet att bli nykter. För att bli starkare, friskare och mer närvarande.
Idag kommer brodern på besök och det river upp oro hos mig. Du har nog rätt i att jag varit nära ett återfall men din tydliga analys och raka fråga la saker på plats. Vet inte hur du gör det men du har en lugnande effekt på mig. Ger mig inspirationen tillbaka.
Tack snälla du. Jag hör av mig senare med hur det gått.
Kram

@zalkin asså njaaaäää…jag glömde ju liksom nästa 😂😂😂😂 jag skrev det till mina barn, att ”idag minsann har lor varit nykter…osv” och fick mycket värme tillbaks. Det var mitt fyrverkeri 😍! Idag är det 1 år och 20 dagar såg jag i appen, häääärligt, så härligt!!!

@Ros 🌹 tack fina, finare, finast, känslan denna gången är så annorlunda…må den vara livet ut och jag i grunden hajja att DETTA är mitt bästa alternativ ALLTID ALL TID!

@Andrahalvlek så härligt, fint och bra! Det är så det ska vara! ☕️💖☀️💖☕️

@Andrahalvlek så härligt, fint och bra! Det är så det ska vara! ☕️💖☀️💖☕️

@vår2022 taaaaaack! Och det rullar påååå 1 år och 20 dagar idag PLUS 8 utan nikotin 😍 somligt går!

@AnnaM83 @thompa90 Bra - slå följe med varandra! Man behöver en forumkompis som befinner sig på ungefär samma ställe på den alkoholfria resan. Jag har fortfarande kontakt med mina forumbästisar ❤️ Många år har det blivit, jag har varit nykter i 5,5 år snart, tjoho!

Kram 🐘

@AnnaM83 Sluta dricka är steg 1, sen följer steg 2, 3, 4 osv. Alkoholen är ofta bara ett symtom på att det är annat som skaver. Jobbet, relationen, livsvalen osv. Men med det sagt är det viktigt att fokusera enbart på alkoholen just nu. INTE ta några andra förhastade beslut. Man måste ta det första steget fullt ut innan man kan ta nästa steg. När du inte längre har alkohol i ditt liv kommer du lättare och bättre kunna hantera allt annat.

Kram 🐘

@thompa90 Hej, hur har det gått för dig? Ditt inlägg var som att jag hade kunnat skriva det själv fast med den skillnaden att jag är en mamma på 42 år. Precis som du misstänker att det är för dig har jag en inre stress som gör att jag dricker. Och jag har också laddat ner i am sober-appen (flera gånger) och börjar om även där idag igen. Håller tummarna för att vi tar oss igenom det här en stund i taget.

Hej.
Jag lever i en relation med en man som jag älskar väldigt mycket. Han är fantastisk när han är nykter – omtänksam, rolig, närvarande och varm. Men han dricker ofta, nästan dagligen, och när han har druckit förändras hela hans sätt. Han blir irriterad, hård i tonen, distanserad – och jag känner mig liten, orolig och ensam fast att han sitter bredvid mig.

Han har själv erkänt att han tror att han har ett alkoholproblem och att han trodde det skulle vara lättare att sluta än det är. Det var ett ögonblick av ärlighet som gav mig hopp, men sen har det fortsatt som innan.

Jag har börjat känna mig helt dränerad. Jag längtar efter versionen av honom som jag älskar, och den ser jag bara när han inte druckit. Jag vill inte ge ett ultimatum – jag vill inte skrämma eller skuldbelägga honom – men jag behöver få honom att förstå hur mycket det här påverkar både mig och vår relation.

Jag vet bara inte hur jag ska säga det. Jag är rädd för att han ska gå i försvar eller sluta sig. Eller att han ska känna sig attackerad. Jag är också rädd för att han ska börja ljuga om sitt drickande i stället för att vara öppen.

Jag har insett att jag själv också behöver stöd. Jag vet att jag är på väg att bli (eller redan är) medberoende, och jag känner att jag börjar gå sönder inombords.

Har någon varit i liknande situation?
Hur pratade ni med er partner om drickandet?
Hur får man någon att vilja välja hjälp?
Finns det en väg ur det här tillsammans?

Tack för att ni läser.
/En trött men hoppfull sambo

@Andrahalvlek 🙏 Längtar tills boken är klar!!! Så ✅!🥰

Inte viker ner dig ska det såklart stå🧐

@Sommar85 Så bra att du viker ner dig. I mina öron låter det som att det är han som gör bort sig just nu, både inför dig och era grannar/ vänner. Att göra bort andra är ngt av det fulaste man kan göra. Trycker han till dig såväl offentligt som privat så ska du låta honom tydligt veta att det är han som gör bort sig👊

Nu är jag här igen. Jag har idag insett (igen - för vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt) att jag måste sluta dricka helt. Men det är ju så svårt. Och speciellt nu på sommaren när jag är ledig. Jag har insett vad en av mina stora triggers är och det låter kanske som en konstig trigger men det är kombinationen av att vara i en familj med två vuxna men ändå vara ensam. Och det blir såklart värre av ledigheter. Jag kan hålla mig ifrån alkohol (min största bov är vin) när jag jobbar och det är "vanliga" veckor men när jag är ledig går det inte lika bra. Stressen av att ta hand om barn och hem och allt som hör till det och ha en utmattning som jag visserligen kommit en bra bit på vägen ur men som ändå ligger där under någonstans gör att alkoholen blir min räddning. Fast inte på riktigt såklart som ni ju vet för allt blir ju ändå bara sämre av det. Som idag. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag funderar på att lämna min sambo för jag är hellre ensam på riktigt än ensam i en tvåsamhet. Men jag är inte från staden där jag bor och är rädd för att bli för ensam. Att inte ha någon att vända sig till och kunna få hjälp av om det krisar. Så jag vet inte. Men bort med alkoholen i alla fall. Det vet jag att jag måste hålla. Behöver pepp och stöd och kanske lite råd. Hoppas ni får en trevlig kväll. Eller en god natt snarare nu ser jag på klockan:)

@Auti .Vad skönt!Heja heja!