Senaste kommentarerna i forumet

@mtb-cyklist tack

@Sommar85 stå på dig, ställ in eller gå med och avböj alkohol. Detta är ditt liv och dina val. Du kommer inte att ångra det en sekund imorgon. Jag brukar tänka att både jag och omgivningen behöver få lite tid att smälta att vägen har en ny riktning. Stå på dig, gör det utan dramatik. Man får vara nykter, du fixar det👊💥

Ja då va de diskussioner med gubben här hemma igen. Bjudna till grannar ikväll. För att inte vara tråkig tänkte jag mig att bli med, men ingen alkohol. Nu är jag idiotförklarad! Va är de för fel med att ta 2 glas bubbel undrar han? Han tycker jag ska bjuda på mig och inte va så torr, han tycker jag är pinsam. En annan dag när du är själv hemma kan du dra i dig 2 flaskor.. svarade att är man beroende så är de fel med 2 glas. De kanske blir 2 glas ikväll men mycket mer en annan dag. Han menar att jag intalar mig att jag har problem. Han är sjuk i huvudet. Han skiter ju verkligen i mig. Men när de passar honom trycker han ner mig för att jag har problem. Jag har bara problem när de passar honom. De ska bara vara fint utåt. Nu får jag och barnen stå ut med grinighet för att straffa mig. Usch va ledsen jag blir. När jag mår bra och är stolt över mina val. Nu vill jag bara fly. Hur ska ett liv med honom fungera om han ska dra ner mig i fördärvet..

@Ak258 ja, du blir gaslightad. Alkoholen är hans snuttefilt och han kan inte vara utan den. Han är beroendesjuk. Du kan inte diskutera honom frisk. Det du KAN göra är att dra en gräns i stnadenoch konstatera att 1) ni har olika syn på alkohol och drickande, 2) det kommer inte ändras, 3) han VILL och MÅSTE dricka, för han är beroende. Om du vill leva ett liv där alkoholen inte förekommer i varje samtal kanske du behöver överväga en annan partner?
Mitt ex har supit mer än halva livet och jag insåg att inget, absolut inget, jag sa eller gjorde skulle ändra något. Och precis så blev det. Jag vände fokus till mig själv istället, och frågade mig själv: Hur vill jag leva? Vilka är mina värderingar? Och så lever jag efter det istället. Jag kan rekommendera lugnet som infinner sig när man slipper de eviga debatterna om dricker du, hur mycket och när, men du lovade ju, men du har druckit x glas eller y flaskor osv osv. Det är så tröstlöst. Fokusera på DIG. 🤗

@jonte1981 vilken jobbig situation! Det är ju precis som du skriver inget en kan göra för att ändra någon annans beteende och du har redan gjort mer än vad någon kunnat begära.

Men det känslomässiga är en annan sak, oavsett vad förnuftet säger.

När jag insåg att min exman var alkoholist hade jag stor hjälp av vad en barndomsvän, tillika nykter alkoholist, sa till mig när han varit nykter några år.

Han hade också varit inlagd ett flertal gånger men hamnat tillbaka på ruta 1 när han kom ut.

Jag frågade honom vad som hade hjälpt honom att till sist bli nykter. Han svarade att det enda som hjälpt honom var att människor tog avstånd från honom, visade att de inte kunde ställa upp på det han gjorde.

Vi hade då inte haft kontakt på några år, efter att jag försökt hjälpa honom på alla möjliga sätt jag kunde komma på (vi bor långt ifrån varandra). Till sist orkade jag inte ha kontakt med honom eftersom det gjorde för ont att se hur han skadade sig själv med sitt missbruk. Jag förväntade mig nästan en inbjudan till hans begravning, då det hade pågått många många år.

Men så plötsligt stod han en dag på min trappa och var nykter sedan ett par år och höll på att utbilda sig till beroendebehandlare.

Jag vet förstås inte om det är så för alla, men det hjälpte mig i valet att lämna min man. Som ett sätt att rädda mig själv, men också i tron att det var det bästa jag kunde göra även för honom.

I det här snåriga träsket (beroendesjukdom) behöver vi alla hitta vår egen väg. Har du något stöd kring din situation? För mig har det varit hjälpsamt att gå i samtal samt delta i alanon grupp.

Du har verkligen gjort allt du kan. Kom ihåg att ta hand om dig med!

@Lady175 Ja, herregud vilken bok det skulle bli om alla här skrev ner sina värsta fyllehistorier… Du kan dock vara säker på att allt du gjort har fler varit med om.
Får fortfarande rysningar.. Men kanske bättre fokusera på att du slipper det framöver?
Tänka positiva tankar gör också att tankarna förändras över tid. Vår2022 har skrivit mycket om deti sin tråd…
Hon kallar det att utveckling sker i det område man fokuserar på. Alltså positiv utveckling kräver att man fokuserar på det som kan bli bra, är bra eller hjälper en att utvecklas åt rätt håll… Kram

@Silvertärnan Min upplevelse är att ”skammen” kring att jag är alkoholberoendet har avtagit och ändrats i och med tiden som nykter, det nu är 3,9 år sedan jag blev nykter. I början var det som sagt mer skam och det var endast min man, barn, någon vän och närmaste som visste att jag slutat dricka. Med tiden har jag istället börja känna en stolthet över min nykterhet och brukar på tillställningar tänka och le för mig själv över hur bra jag är som är nykter, känner mig cool😎. På mitt jobb tex vet de att jag inte dricker, men det blir inga direkta frågor på det och jag har inte berättat om hur illa det var för mig. Det finns inget behov för mig att berätta och om någon frågar så säger jag att jag mår bättre av att inte dricka. Vissa säger att de också borde dricka mindre, så det finns väl en problematik där.

Så jag tänker att ju längre tid som nykter desto bättre självkänsla får man och det ger styrka och stolthet. Om man vänder på det så har ju vi tagit en ny och bättre väg och det visar på att man tar ansvar för sitt liv. Det ska man ju verkligen inte skämmas för. Jag tror också att det är vi själva som tänker mest på det och projicerar det på andra. Folk har så himla fullt upp med sig själva och orkar inte bry sig så mycket om andra, eller är upptagna med att tänka på vad andra tänker om en. Precis som vi har fullt upp med oss själv och att tänka om andra, att de tänker att vi är alkisar, vi är rätt självcentrerade😂.

Så var stolt över dig själv, din nykterhet och att du tar ansvar för ditt liv! Kram🌞❤️

@Janvändarnamn När konsekvenserna av att du druckit blir för stora som tex.blackouter & otroheter så är det nog dax att tänka till ordentligt om hur du vill ha det i ditt förhållande till alkohol.Tänk ut & skriv ner ditt varför?Gör alkoholprogrammet här på forumet.Ta ett beslut.Vägen till nykterhet är oerhört personlig.Den ser olika ut för alla.Finns AA,finns beroendeenheter,finns vårdcentraler,Man kan ringa till A-hjälpen,det finns medeciner.Skriv & läs mycket här& välkommen hit!

Tack fina ni för svar. Känns bra! Jag vet att ni har rätt. Jag förstår inte själv varför det är så svårt? Men vi var tillsammans så länge, över tjugo år och jag var så ung när vi träffades..
återkommer lite senare 😊

@Silvertärnan .Man behöver ju inte säga att man väljer att vara nykter heller om man inte själv vill.Bara att se till att man får något A-fritt i glaset.Folk bryr sig mindre än man tror.Om folk undrar så brukar ju de flesta godta.Nej tack,jag kör bil/ Jag måste upp tidigt imorgon & vill va pigg/ Jag har tagit en värktablett som inte ska kombineras med A/Jag sover så dåligt när jag dricker nuförtiden./Jag försöker gå ned i vikt osv….Jag Tycker att sådana vita lögner är helt ok att köra med.Om de hjälper en själv att välja att vara nykter.

@Ny dag .Låter mycket klokt att göra!Ja livslång & stabil nykterhet har även jag som mål.Ett steg i taget.En dag i taget.

@Molnet Fyra veckor är bara ett delmål, önskar livsvarig nykterhet men vis av erfarenhet tar jag små steg i taget. Först och främst ska semestern bli alkoholfri, sedan resten av livet. Med ny terapeut ska jag jobba på mina skav och anledningen till att jag missbrukat såväl mat (bulimi) , alkohol och shopping…. Idag är och förblir jag nykter 🥰

@Molnet ja, jag pratar med min man som ger mig fullt stöd. Jag har pratat med en kollega om att inte dricka, men inte mot bakgrund att jag har problem, mer att jag vill testa att inte dricka för att förbättra sömn och hälsa. Men det jag tycker är så hämmande är att jag (kanske inbillning men) tänker att så fort jag skulle säga att jag är nykter numera så kommer den där problemetiketten att klistras på mig, "jaha, hon är alkis, det trodde man inte", typ. Egentligen ska jag väl skita i det, men det är svårt.

@Vanna .Släpp & gå vidare.Ödsla inte en massa energi & ältande på det som varit.Relationer & skilsmässa är inte lätt.Allting är ju heller inte bara svart eller vitt.Gårdagen har varit & den kan vi inte göra något åt.Morgondagen vet vi ännu inget om.Det enda vi kan påverka är den dag det är idag.Här & nu kan vi göra bra val som gagnar oss själva.Visa dig självmedkänsla.Ge kropp & knopp det den behöver.Grattis till ett bra beslut.Bra att du nu vill ta tag i din problematiska relation till alkohol.Börja med en A-fri helg.Sedan 1 vecka/ en månad,3 mån osv….Utvärdera efter varje mål & belöna dig med något.Sedan tar du nytt beslut.Lycka till!

@Silvertärnan .Du behöver inte basunera ut någonting till någon.Du väljer själv vad & till vem du ska berätta något.Men med dina allra närmaste som din partner är det bra om ni kan prata om det & du får stöd i ditt val.Jag har bara pratat med detta ordentligt med 2 personer.Övriga i familjen vet ju ändå & ser till att jag får A-fritt i glaset när vi ses.på AW,övriga tillställningar & bland bekanta beställer jag själv A-fritt.Men hittills har jag undvikit barer,pubar osv där jag druckit A med bekanta där vårt stora gemensamma intresse varit just att dricka.Tycker att folk i allmänhet inte bryr sig så mycket om man väljer a-fritt.Mest en känsla inom sig själv pga att man själv är ovan med det.Bara att öva vidare.

@Lady175 .Härligt.Du kan!!!

@fooliehutten .Så bra skrivet.Stor sanning i det.

@Vanna, älta inte mer för om du mentalt bär ditt inkapabla x, så är det dags att slänga av dö’köttet och stolt vandra vidare i livet: ”Två nunnor vandrar flera dagar och nätter. En morgon kommer de till ett vattendrag, där står en inkapabel, velig man som inte törs gå över. Den ena nunnan erbjuder sig att bära honom över och han tackar och blir buren och avsläppt på andra sidan. Sedan vandrar nunnorna vidare hela dagen och kvällen och först framemot natten slår de läger. Nunna 2 kritiserar den första för att ha burit en man så nära sin kropp. Den första nunnan ler i lägereldens sken och svarar: - Bär du honom fortfarande, det är redan länge sedan jag släppte av honom” 🤗

@Lady175 suveränt!

tredje dagen utan A, hittills går det bättre än jag drömt om, tack för ert stöd

@Vanna Välkommen hit! Här är du bland vänner. Känner enorm igenkänning ❤️ Jag drack av precis samma orsaker som du, men nu har jag varit alkoholfri sen våren 2020. Bland de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Kan jag - så kan du!

Kram 🐘

@Silvertärnan jag känner som du här, jag vill inte heller basunera ut nu . Kram

@Vanna bra, skriv här det är jätteskönt tucker jag att kunna ba brutalt ärlig! kram

Mitt allra första inlägg. Har läst och läst i flera månader och ni har alla redan hjälpt mig få lite insikt och fått mig att känna mig mindre ensam. Nu tar jag ett första stapplande steg mot förändring och jag är tacksam för allt stöd jag kan få från er kloka som också kämpar.
Min historia: De senaste åren (Ja, hur många? Fem? Tio?) har varit jobbiga. Skilsmässa för fem år sedan efter en lång lång relation, efter många år då relationen absolut inte fungerat men det ville jag ju inte se förrän vi redan befann oss i kaklet så att säga. Uppslitande och infekterat med en exman som gjorde processen allt annat än lätt för barnen. Tre barn, då i tidiga tonåren, som drabbades hårt och jag försökte göra allt för att lindra fallet. Två av barnen har NPF-diagnoser och jag har alltid fått ta i stort sett hela ansvaret kring allt med skola, BUP osv. Skilsmässan gjorde det inte lättare. Dottern utvecklade ett självskadebeteende och sonen klarade under en period inte av att gå i skolan. Minns den tiden som en dimma, i ständig beredskap att rycka ut. Nu mår de bättre. Men jag bär liksom fortfarande runt på en stor sorg över hur allt blev, en ilska över hur inkapabel min exman är - och framförallt är jag arg på mig själv som inte insett detta tidigare? Hur kunde jag, som är hyfsat smart hamna i denna hopplösa relation? Kan inte sluta älta detta, trots att det gått många år nu.
Det var nog i samband med skilsmässan som jag började dricka mer och mer vin. Ensam, på kvällarna, för att bara få en liten paus från allt elände. Med åren har det blivit oftare och oftare, och nu minns jag inte när jag senast hade en nykter kväll. Det kan vara några glas, det kan vara en och en halv flaska. Jag märker att det blir mer och mer. Senaste året har jag gått över flera gränser och gjort saker som skulle kunna få förödande konsekvenser. Ett litet uppvaknande var i vintras då jag blev stoppad av polisen i en nykterhetskontroll på väg till jobbet. Kvällen innan hade jag ”bara” druckit två glas vin, ovanligt lite, så kontrollen gick bra, men sen började jag tänka. Hade det varit en annan kväll hade jag kanske druckit mer än en flaska, hur hade det gått då?
Ingen känner till mina problem. Jag har massor av vänner, men det känns ändå som att jag inte har någon att prata med. Så den här tråden lär bli en lång följetong av ärliga bekännelser och ältande. 😊

Undrar om det finns någon som känner igen sig och kanske hittat ett sätt..

För att göra en lång historia kort: jag har varit in o ut i AA och tolvstegsprogrammet pga perioder av att när jag väl dricker (inte nödvändigtvis ofta) bli redlös och få blackout. Var nykter i två år men haft svårt att ta till mig mycket av det som ingår i att göra programmet etc för att ja inte helt känner igen mig i beskrivningen av att var alkoholist. Jag har verkligen försökt men inte känt mig hemma i varken nykterhet eller att festa som ”alla andra”. Nu har jag druckit igen i ca 3 år och det har gått bra minus ett par kvällar som går att räkna på en hand. Men så senast jag var ute slungades jag som tillbaka. Fick en blackout och vaknade med en riktigt dålig känsla. Hade varit otrogen mot min kille som jag ska bli sambo med inom kort. Berättade direkt och blabla men jag har svårt att se hur jag ska kunna förlåta mig själv även om han bestämmer sig för att göra det. Läser på forum om liknande fall och alla är så övertygade om att man inte kan skylla otrohet på fylla, bara att lämna etc. Det gör mig snudd på tokig. Jag vet ingenting om hur de kunde bli såhär, det är totalt svart. men det finns inget i mig som vill eller skulle riskera det jag har med honom, jag har aldrig tankarna på andra eller oroar mig över om vi ska vara ihop. Har aldrig varit i en trygg relation och han är verkligen den bästa människan jag träffat. Jag undrar om nån annan haft liknande problematik. Är det aa som gäller igen eller tror ni man kan lära sig kontrollera alkoholen helt? Vill kunna garantera mig själv att jag inte flippar såhär igen.