Senaste kommentarerna i forumet

Jag skrev in mig för samtalskontakt samma dag som jag skrev in mig här, väldigt smidigt på 1177. Hoppas väldigt mycket på det, men jag är nervös. Även här har min hjärna börjat förhandla med mig om hur jag ”ska slippa” ? men jag har bestämt mig för att göra det och ska hålla fast vid det!

Det här forumet känns också som en riktigt bra hjälp. Jag är övertygad om att jag nått min personliga botten eftersom jag upplever att jag ”gett upp” eller landat i att jag har allvarliga problem. Jag kommer att skriva här inne varje dag.

Tack för gemenskapen här inne ❤️

Återigen har jag samlat på mig nyktra dagar, dag 15 har precis sett dagens ljus. Att starta min nykterhet mitt i semestern är inte optimalt men är en desto större utmaning, som jag kan gilla. Prestation har ju alltid präglat mitt liv. Ibland på gott men oftast på ont. Nu klarade jag en lång helg med vänner där alkoholen fanns fritt och tillgänglig. Alla dricker måttligt och med förnuftet i behåll. Det kan tyvärr inte jag göra. Nu börjar en ny prövning i em. Då gamla, kära vänner kommer på besök i tre dagar till oss. Vi har alltid träffats med välfyllda alkohol förråd förut och så är det denna gången också. Fast denna gången kommer det finnas öl och vin över när de åker hem. ?
Jag har tidigare antytt mina problem för dem men har inte berättat om mitt senaste beslut och mina öden o äventyr i min resa mot nykterhet och insikt. De senaste två, tre åren har varit extremt turbulenta för mig rent psykiskt och inte minst fysiskt. Alla resor och krav i mina jobb. Konflikten men en arbetsgivare där jag blev anklagad för egenmäktigt förfarande och fick advokater på halsen som jagade mig nästan tills jag tog mitt liv. Alla ingredienser i en riktigt sorglig men ändå rätt tragikomisk dokumentär.
Efter att ha förlikats och jag blivit mycket fattigare på pengar så trodde jag livet skulle vända. Jag hoppade på ett liknande arbete och började resa till Asien igen. Full av energi men med allt för stort bagage och förflutet som jag inte klarat av att hantera eller bearbeta. Dyk rakt ner i skiten med huvudet före bara, nu glömmer vi allt som varit. Det gick inget vidare som alla med normal begåvning kan räkna ut.
Ganska snart blev arbetsbördan och drickandet övermäktigt. Jag föll handlöst in i en ny depression och inte kaos. I detta kaos hamnade jag på sjukhuset och har genom många olika instanser nu hamnat rätt till slut hos en psykolog som med hjälp av min egna kraft och vilja fått mig att se och förstå varför jag agerat som jag gjort och fortfarande gör. Det ligger massor av trauma från barndomen i mina gener och det är sorgligt i sig men det har jag alltid vetat om. Har dock saknar verktyg och förståelse hur jag ska hantera dem.
Nu är jag på väg men det kommer ta tid att läka och bli snäll mot mig själv.

En jobbig del av att bli nykter är insikten att aldrig mer kunna dricka normalt tycker jag. Det kommer över mig när vi träffar vänner, reser, käkar, ja nästan överallt och ofta. Så är det alltid i början av nykterhet. Idag på morgonen fanns dock inte denna sorg och saknad närvarande på samma sätt som förut. Jag tyckte mig se en strimma glädje över att slippa giftet och långsamt bygga upp min mentala kraft och se livet som det egentligen är, utan skygglappar.
Min inre energi och rastlösa läggning har alltid gjort mig kreativ. Tyvärr med ganska mycket ångest som driv. Självklart kommer jag använda min energi till positiva händelser och skapande. Det jobbiga är dock att jag ständigt söker mening och tänker för mycket på projekt och livsupplevelser som ibland är allt för stora eller utmanande. Jag försöker lära mig leva nu, vara snäll mot mig själv, ta mig själv på allvar och att duga precis som jag är.

Kram till er alla där ute.
Sköt om er och njut av dagen som den kommer.
Tillsammans.
GP

I går var en dag som liknade ingenting. Denna fruktansvärda sorg. Som ett stort, svart hål inombords. Väldigt tung att bära på. I varje fall ensam. Jag vet nu att jag har druckit bort denna sorg över flickan och allt vad det medför under alla år. Inte bearbetat utan druckit. I går drack jag inte. I stället pratade jag med en av de fyra som vet att jag numera är nykter och som fått detaljer kring varför. Vi pratade om ditt och datt, om min sorg och om kopplingen mellan mitt drickandet och min sorg. När jag lade på luren var det svarta hålet borta. Klockan var sent.

I stället för att dricka, pratade jag med en vän. Sedan lyssnade jag klart på en bok. Svårt att somna men jag vaknar till en ny dag. Klar i huvudet och utan hål i mitt inre. I dag ska jag leva! Men först - te.

Jag är nykter, jag känner och jag bearbetar.

Kram!

Jag älskar att vakna och inte vara bakfull. Har fått livet tillbaka.
Ha det bra därute.
Nu påväg på den dagliga långpromenaden längst stranden.
Ingen A för mig idag?

Att reflektera är det bästa man kan göra, för att kunna överlista när lusten att dricka sättet igång.
Jag rekommenderar samtalakontakt. Nu i coronatider kan det ske per telefon. Kommunen har terapeuter, jag har själv nyss börjat med terapi. Det är till bra hjälp.
Välkommen hit, här finns mycket erfarenhet.

Det har gått 2 dagar sedan jag drack. Spenderade gårdagen framför TVn och här inne på forumet.

Har haft många tankar kring varför jag är där jag är idag, så jag tänkte skriva av mig lite.

Har alltid i min ungdom druckit för mycket när jag festat, alltid blivit väldigt full. Då var det dock inte särskilt ofta jag festade. Jag har ofta känt mig som en udda fågel och alkoholen har tagit bort min blyghet inför andra.

Min alkoholkonsumtion började spåra ur för 15 år sedan när jag bodde ihop med min dåvarande. Han drack väldigt mycket och hans föräldrar än mer. Relationen var dålig nästan från början och jag var den som tyckte vi skulle dra ner på alkoholen. Jag gjorde också det under flera år, även om han köpte hem BiB väldigt ofta så var jag då väldigt medvetet återhållsam.

När relationen började ta slut, vilket tog flera år, började jag må sämre och sämre på grund av den eskalerande psykiska misshandeln. Då började jag dricka på riktigt, så dumt!

Nu har jag bott ensam i rätt många år eftersom jag trivs jättebra med det. Men jag har många sår kvar som inte kunnat läka på grund av självmedicineringen. Jag är också jävligt trött på att leva i dåtid.

Jag upplever att alkoholen både tränger undan de verkliga känslorna, men skapar också nya obehagliga känslor, även om något obehagligt inte hänt. Jag upplever att jag blir speedad av alkohol, kanske för att det tillfälligt tar bort livsledan, och att anledningen till att jag överkonsumerar är att speeden håller mig igång.

Två dagar utan nu i alla fall. Skitsurfar vidare...

Wow.
Det låter som det var en riktigt härlig dag du fick i går, skogen är verkligen fantastisk, ger perspektiv och förundran. De första dagarna av nykterhet tyckte jag var långa, nästan omöjligt det skulle kunna gå, så gick en vecka, en till, och det känns lättare.

Hoppas du hittar mer kantareller senare i sommar :)

Att vakna av sig själv, ganska utsövd en söndag, öppna fönstret, sätta sig med en kopp nybryggd kaffe, inte känna ångest över det som hände igår. Det är ganska trevligt :-)
Som jag nog skrivit tidigare i någon variant, att börja mitt nyktra liv innebär att de flesta topparna i känslolivet har försvunnit, dvs de konstgjorda, kvar blir mindre kullar med lycka, glädje, eller bara förnöjsamhet att livet inte är så hemskt. Borta är också de där dagarna av djup ångest.
Jag har inte stött på någon situation än där jag blivit rejält arg, frustrerad än, så får väl se hur jag reagerar då.

Igår ”övade” jag mig på att ha tråkigt, att inte fylla med uteaktiviteter, kompisar eller så, det var väl inte superkul, men jag dog inte av det, och idag ska jag aktivera mig lite mer. Tänker planera lite semesteraktiviteter idag som jag ska verkställa under veckan som kommer, dvs sitta med kartor och fundera. Det är trevligt.

Dagarna bara tickar på och det känns både bra och lite jobbigt att leva i full medvetenhet hela min vakna tid. Jag stalkade ? på insta igår. ? Dumt, jättedumt, nu rördes de känslorna helt onödigt upp på nytt. ? Det bästa hade varit om jag hade fått känslor för nån annan, börjat små-spana på nån.... men hur lätt är det i Corona-tider?? Hade varit jättesvårt även utan Corona... men nu... i princip omöjligt. Jaja, får låta tiden ha sin gång och läka mina själsliga sår. Just den här delen skulle kunna vara den som tippar mig över kanten och bjuda in ? igen. Men! Jag ska inte... jag vill inte, jag vill ”rida ut” mina känslor, hantera dom och låta dom klinga av. ?

Nu är det dags för morgon-prommis, så skönt att vakna helt nykter och fräsch. Dag 23 du är välkommen! ?

Ett stort tack för dina alltid fina och intressanta inlägg.??..Visst är det svårt ibland, när man egentligen vill skriva saker på Forumet, men avstår för att inte röja andras identiteter eller annars känner ovilja att utlämna sig själv eller någon närstående..Ibland skriver jag just släkting eller närstående, fast det kan vara en väldigt nära familjemedlem..Finns ju saker man kan berätta på riktigt för någon vän som förstår..Jag har märkt på mig själv att om jag ”ventilerar” saker om mig och mitt liv..Så lättar trycket..Dvs jag blir lättare och gladare till sinnes..Precis som när man slänger av barlast från en båt när den är för tungt lastad..(Tror man gör så iaf..?..) Hursomhelst för mycket i ryggsäcken gör att det går tungt..Varm kram, Fibblan, och sköt om dig du fina..?..

Det är så klart härligt att vara med sin barn..Mina två vuxna döttrar och deras familj..Jag och döttrarna har diskussioner om det mesta..Vi diskuterar även alkohol..Jag säger att jag inte vill umgås så mycket med folk som dricker..Jag känner mig ostabil, och gillar inte fulla personer..På kryssning eller andra sammanhang går bra, där det finns stora utrymmen, och valmöjligheten att gå undan störande personer..Diskussionerna är raka, och ibland lite jobbiga..Jag är nöjd med mitt liv och mina val..Den ena dottern är rädd att jag ska bli för ensam och utan ”bra” umgänge..Jag känner mig inte ett dugg ensam..Vill jag umgås med folk så har jag flera att kontakta..Corona gör ju att man avstår mycket kontakter..Nu när jag tänker efter, så är nog dottern rädd att jag ska bli ensam när jag är äldre..Hon behöver inte vara rädd..Jag är ”Götteborgare” Hittar lätt kontakter, och vänner..Men har alltid varit den som hellre har några få ”riktiga” vänner och övriga är mer bekanta..Lustigt att rollerna kan vara ombytta..?..Vuxna barn som är rädd att mamma ska bli ”utanför”..??..Nä jag är nog mer som sonen..Gillar jag inte umgänget, så skaffar jag nya, eller är själv tills det dyker upp något bättre..Försöka få ihop personer där det skaver hela tiden, är inte min grej..Är det rätt, så ska det gå lätt..Varm kram från ett regnigt Norge..❤️

Åkte på kalaset, de var lungt med alkoholen drack bara 1 liter över flera timmar, men hade köpt 2 liter så nu dricker jag upp de sista. Nätterna är värst för mig tankarna snurrar i 180, har sömnproblem sen inan men de har jag kunnat hantera för då har ju inte tankeverksamheten varit i gång så oftast somnat runt 1/2 tiden nu somnar jag aldrig före kl 4/5 tiden på morgonen pga går inte stänga av huvudet, ångesten eskalerar och vet inte hur många nätter jag gråtit mig igenom. Och läkarna skriver bara ut propavan el ännu svagare medicin jag kan inte somna på det tro mig har testat mer än en gång. De ända jag somnar på är sömntabletter som är narkotikaklassade men de skrivs inte ut av förklarliga själ förstår jag men om en patient testat allt och litevtill så kan jag tycka att ta 1-3 tabl i veckan måste ju va bättre än patienten sover knappt nåt. Jag är arbetslös i höst ska jag ut och komma igång med arbete men de går inte. Kan inte ta ett jobb där man börjar kl 7, 8 el 9 10 skulle kunna funka men jag vill kunna jobba 100 procent dagtid och dessutom ha fungerande sömn. Och inte äta sömnmedicin utan lösa grundproblemet. Men de är alltid symptomen som ska tas bort och när symptomen försvinner av medicin då är grundproblemet löst enligt vården. Samma med alkoholen ta bort alkoholen så är alla grundproblem borta. Inte för mig för mig är alkoholen lösning på problem alltså måste jag lösa problemet och då kommer alkoholen inte längre va en lösning. Men har tappat hoppet på få den vård/hjälp jag behöver. Funderar allvarligt på hora ihop pengar så jag kan ha råd vända mig privat och be soc dra åt helvete. Är så arg på sociala just nu som bara drar ut på utredningen och under tiden eskalerar mitt missbruk och de ända råd är lägg in dig på avgiftning jag ha men sen då? Kommer ju ut till samma verklighet ingen hjälp el stöd men de kanske är deras plan att de ska gå så långt så man tillslut ger upp och tar sitt liv så har dom sparat massa pengar. Ser inte fram emot soc mötet på tisdag känner jag kommer explodera på soc de är inte min socialsssitents fel hon följer ju bara de regler/lagar som hon måste och vet hon verkligen försökt skynda på processen så mycket hon kunnat och jag är ju inte den ända klienten hon har. Men de ovanför som styr skulle jag vilja ha ett snack med. Att de fick ett ansikte se på som lider av deras regler mm. Att de finns människor som far illa under tiden deras regler/lagar ska följas finns till och med något som heter skyndsamhetskravet de har uppkommit för att man inte ska fara mer illa när man kontaktar soc vid tex missbruk. Nä nu ska jag inte elda upp mig här då lär jag definitivt inte kunna somna.

Nej, det har jag inte gjort, och jag vet inte om det hjälper även om jag pratar med någon.
Har du gjort det?

De flesta av oss problemdrickare är ju all in-personligheter. Vi kastar oss in i allt med hull och hår. Även nykterhetsarbetet. Tror jag. I alla fall om vi är övertygade om att vi tagit rätt beslut.

Men det är rätt meningslöst att irritera sig på det, det är bara att scrolla vidare. Var och en gör på sitt sätt. Men att på ett forum för personer som vill sluta dricka bli irriterad på dem som lyckas känns konstigt i mina ögon.

Nykterheten är ju grunden till ett fortsatt bra liv, så det är nog viktigt att satsa helhjärtat på det projektet för annars sitter man där snart med ett glas igen. Tror jag.

Kram ?

Ja, det blev lite kantareller, inte så hemskt mkt färdigt än men det är ju en lång säsong. Jag älskar också att plocka svamp, det är faktiskt inget som hindrat mig från det. Och att få gå i skogen. Skogen här i närheten är som en kyrka, tänkte jag idag? en katedral med mjukt golv av mossa. Och med fullt skafferi ?
Har även lyckats skörda zucchini sockerärter och brytbönor. Stort för mig och min lilla odling, även om jag inte direkt fick ryggskott av ansträngningen.
Idag har varit en fantastisk dag inklusive tupplur och springtur.
Inte så mycket mer behövs för mig.
Att livet räcker till, varje dag är en annan av nykterhetens storheter.
Kram och godnatt och om någon dag 1-14 kikar in här och blir avskräckt för att det har tagit en halv evighet att komma hit. Så jag ni både rätt och fel. Snart sju månader har det tagit mig. Att bli nykter tar tid, jobb, svett och lite tårar. Men det är något mycket stort att få vara med om. Sov gott forumkompisar. ?

Det är så tufft, men du kommer fixa det, du har sagt stopp, det här är inte ok, du har stått upp för dig själv. ❤ sen att läka tar nog tid, jag har förstått att jag kommer inte vara den samma som innan, men oftast så tillför ju en del tuffa grejer en större förståelse från en själv. Jag har aldrig förstått förrän nu vad som oftast ligger bakom ett missbruk, att det är ångest och drogen behövs många gånger för att dämpa. Det måste vara fruktansvärt, för alla dessa som kämpar och många i det tysta.

Med andra ord beskriver du min känsla, så fint
Ja, det kan ju vara en tanke, som du säger att allt är så skört för honom, att han vill göra det själv, ifred från mina kommentarer, goda råd osv.
Jag är ju den som kan sätta ord på känslor och tankar.
Jag är den som aldrig tvekar att söka hjälp.
Efter 25 år " vet" han ju vilja råd han skulle få av mej.
Utan att han frågar brukar jag i bland berätta om min egen behandling med Campral, samtalsterapi och andra tankar kring alkoholen i MITT liv.
Så, ja jag kan lugnt låta honom vara ifred.
Jag får vila i den stund som är just nu...den magiska tröttheten
Zzzzz nu ska vi sova gott ?

Tack för ditt meddelande Jullan. Jag var nog lite snabb att radera mitt negativa inlägg innan. Skrev av mig om en massa saker om henne, men raderade det och bestämde mig för att ge det en sista chans. Vi hade en OK dag, bra skulle vara att ta i men vi bråkade inte. Dock kände jag direkt när jag tog beslutet att försöka att jag direkt kände mig deprimerad. Började dessutom direkt tänka på att dricka för att ha något kul att göra. Skulle sen laga mat och hon börjar komma och lägga sig i och berätta hur man gör pommes i ugnen, sen påpekar hur bacon ska grillas. Smågrejer egentligen men när någon konstant kommer och säger att man gör något fel eller ska göra på ett annat sätt, jag är alltså en medelålders man och hon tror inte jag vet hur man gör pommes? Sen lite senare säger jag att det skulle vara skönt med en promenad och frågot om hon vill med, vilket hon svarar ja på, då frågar jag barnen också om dom vill med på en kort promenad, och hon tappar humöret och stormar ut ur köket. Jag och ungarna står som fågelholkar om vad som sker, när jag väl lyckas få kontakt med henne handlar det om att hon bara vill gå ut och gå med mig och inte hela familjen. Där och då dog mitt sista hopp på att fortsätta ihop. Tog promenaden själv och har suttit och kollat på tv sedan dess. Barnen överga hon också, så fort hon är på humör existerar inget annat än hon själv. Nu har hon lagt sig och jag och barnen är uppe fortfarande, de spelar dator och jag skriver här. Ingen brådska att gå och lägga sig.

Nu kommer jag säga till henne att det här är över och hon får välja vem som ska flytta ut innan vi säljer huset. Jag har kommit till vägs ände och vill inte slänga bort några fler dagar av mitt liv.

Är fortfarande nykter iallafall.

av förnimmelse av drömmen sinnesro kan jag tänka, håller så tummarna att det får vara så nu för er. Kan det vara så att det är så skört och han vill göra det helt själv? Min man sa för ett tag sedan då han hade varit på AA själv några gånger på en vecka efter ett rejält ångest påslag utan att jag pushat och påmint, att det fanns en starkare kraft i det. Tänker ofta på din egen resa, vilken kraft du besitter, att själv vara nykter. Känner så igen känslan när oron släpper, jag brukar bli så mystiskt trött lycklig, som när man var barn på julafton. Det var ett bra inlägg att läsa innan jag gör kväll. ❤

Du har rätt, jag har kommit långt och det blir att rycka upp sig igen.
Blir bara lite tungt när jag påminns om hur allt varit under åren. Då kryper det på mig en sorg över att han låter sitt liv gå till spillo och jag eller hans familj inte kan förhindra det.
Det känns bara så sorgligt idag.

Men imorgon är en ny dag och den kan bli annorlunda.

Är så glad för att ni finns❤❤

Hoppas du hittade lite svamp, kantareller antar jag? Jag älskar att plocka svamp, svamp är jag också självförsörjande på, liksom fisk.?
Det var en av de få sakerna jag hade motivation till i höstas, att gå ut i skogen och plocka svamp.

Ha en bra uppladdning inför semestertrippen!
Kram?

Ja, jag gjorde ett snabbt överslag av kostnaderna efter att ha läst om ditt sparande i din tråd, Andrahalvlek. Skrämmande! Alkoholen har fått kosta hur mycket som helst, och jag har valt att blunda. Annars är jag en ganska ekonomiskt sinnad (läs snål) person.
Hmm, det skulle bli en jäkla massa pengar till må-bra per månad. Vi får se.

Nu är det läggdags för gamla farbröder, God Natt!

Onkel F

Alltså när jag ser alla dessa fulla människor som beter sig som förvuxna barn, ibland värre... så skäms jag, skäms över alla tillfällen när jag varit likadan. ?

Jag är så nöjd med vart jag tagit mig på dessa tre veckor... men dessa tankar och känslor som dyker upp när jag minst anar är sjukt jobbiga.

Nu ska jag borsta tänderna, krypa ner och hoppas jag kan somna... det har dykt upp nya grannar idag och de har inga planer på att sova direkt. ??

Natti dag 22 även idag har jag valt att vara nykter... även om jag inte kunde låta bli att kika vad ett glas vin kostade, 69 kr... hmm köpte fyra kulor glass åt barnen för samma peng. Kändes bra. ?

Du har verkligen tagit på dig de nyktra glasögonen och jag förstår att det är plågsamt att se hur omgivningen beter sig ? Klokt att åka därifrån!

Jag har inte hamnat i en liknande situation, men om/när jag gör det kommer jag också att fara illa. Men man kan inte ändra andra, bara föregå med gott exempel.

Kram ?

Jag hoppas, Jullan65, jag hoppas. Kvällen har känts lite avig, men det är min första nyktra helg på 10 månader. Det krävs nog lite mer än 6 dagar för att det skall kännas stabilt, men en dag i taget,ja.

Tack för grattis!

Onkel F