Senaste kommentarerna i forumet

...en klubbad säl.

Våren har varit tuff för mig (precis som för många andra) både på jobbet och på hemmaplan. Stressnivån har varit hög och jag har druckit vin på kvällarna när barnen sovit. Inte så att jag blivit berusad men tillräckligt för att få den där härliga avslappnade känslan i kroppen. Då var det min tid att varva ner och njuta av min kväll. Resultatet av det var däremot att jag sov väldigt dåligt. Jag somnade så snart jag lade mig i sängen, tog oftast bara någon minut, men jag vaknade i stort sett alltid några timmar senare. Vissa veckor vaknade jag samma tid varje natt och visste exakt vilken tid det var när jag vaknade utan att kolla på klockan, 03.15. Sen låg jag vaken. Ibland somnade jag aldrig om utan låg och stirrade i taket och stressade över allt jag behövde göra under dagen.

Men inte nu längre. Nu tar det mig ett tag att somna men när jag väl somnat sover jag nästan alltid tills klockan ringer på morgonen. Förutsatt att barnen inte väcker mig och behöver hjälp. Och det är så skönt! Tänk vad alkohol, även i mindre mängder, har för negativa effekter på kropp och sinne.

Nu ska jag varva ner i soffan ett tag innan jag ska gå och lägga mig. Njuter av vetskapen att jag kommer att sova gott ?

Tror att du tänker helt rätt, och i början när hjärnan läker är ”okej” riktigt bra eftersom det tar tid innan hjärnkemin stabiliserar sig.

För mig är inte nykterheten i sig den största vinsten, det är alla fördelar jag märker som trillar in efterhand som känns som de största vinsterna.

Kram ?

Din glädje känns ända hit, och den är härligt smittsam!

Kram ?

Tror jag påverkar människor på ett sätt som inte behöver vara destruktivt. Det är helt enkelt en fråga om upplysning. En erfarenhet som inte bara är till ondo. En slags varning som alla inte får, ser eller vågar ta till sig.

Jag investerade i mig själv också. I en utbildning till mindfulnessintstruktör och när jag skulle genomföra min första diplomering så promenerade jag hemifrån en tidig morgon med en full sambo hemma, som knappt kunde prata. Han hade varit uppe hela natten och druckit.

Jag ville hitta vägar som var bra för mig. När han väl var ute ur mitt hem kunde jag fortsätta med mina meditationer och landa i hela processen. Jag förstod senare att jag behövde lära mig. Lära mig att ta hand om mig själv och att livet blir inte alltid vad en tänkt sig.

Det är erfarenheter som formar en. Din dotter har en insikt som andra barn inte har. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade och när mina vänner ville att vi skulle dricka våra föräldrars sprit så ville jag inte det. Det dröjde innan jag provade, jag var präktig. Om jag hade vetat hur farligt alkohol är så skulle jag aldrig ha börjat.

Prata med henne när det är dags. Om riskerna. Jag hör att du är en närvarande och bra pappa. Fortsätt vara det och tänk inte på tonåren nu. Var i nuet.

Jag hoppas att mammans tillstånd ändras. Att hon på något sätt kan få en försoning med sig själv. Att du och dottern är redo att lyssna på henne då.

Det finns alltid förklaringar varför vissa väljer att missbruka, att en väljer alkohol som flykten och de som fastnar där har saknat förmågan att kommunicera med det som plågar en.

Sen övergår missbruket till ett beroende och det är en sjukdom. Jag tänker att det är inte någons fel. Det är en sjukdom som andra sjukdomar. Som skulle kunna hindras, om det fanns vilja, resurser och allt som behövs.

Det krävs mycket för att ta sig ur ett beroende. Det krävs mycket för att bli frisk från en sjukdom. Det borde finnas ett större utbud inom primärvården. Kurser i livsstilsförändringar. Mindfulness. Fysisk träning. Kost. Sömnskola. Kurser för att bryta isolering. KBT för alla som behöver och vill ha det. Alla kan inte betala.

En ska veta hur, få hjälp, eller ha en mycket stark vilja. Det räcker inte med anhöriga som prövar göra allt.

Vad fint att din dotter har det bra. Hoppas att du också har det.

Den listan borde vara motivation för dig så det räcker och blir över för några till härinne.

Kram ?

...för kloka ord. Jag tänker väldigt mycket nu. Blir ibland väldigt känslosam och tårögd över saker. Jag bakade bröd till maten idag och började nästan gråta när barnens reaktion var ”åhhh!” och ”vad mysigt det är när du bakar mamma!” Det är ju så jag vill vara. En mysmamma. Jag tycker om mig själv då. Till och med mannen gick förbi och sa att jag var så duktig som bakade. ? Vi gjorde det mycket när barnen var små men orkar sällan nu så när någon orkar blir man glad.

Jag tar sista vinet just nu. Det är inte ens speciellt gott. Känns skönt att det är slut sen så det inte ligger där och frestar. Ölen får vara. Den frestar inte så mycket just nu ändå. Jag blev inte sugen på något förrän kl 19. Jag brukar vilja ta en återställare så snart det blivit eftermiddag. Men kände verkligen inte för det idag. Blev lite förvånad själv. ?

Nu blir det en lugn kväll och tidigt i säng. Shoppingtur med 12-åringen i morgon. ?

Stort grattis till första nyktra veckan! Du tar dig an utmaningen med hull och hår, det gillar jag!

(Den liknelsen ”hull och hår” använder jag ofta muntligt, men skriftligt ser den makaber ut. Som om du är ett rovdjur som glufsar i dig ett tjockt och hårigt byte ?)

Kram ?

I dag var det visst en månad ;)

Har haft en lugn dag, fixat lite hemma, promenerad, kikat på tv-serier... bara semestrat

I morgon ska jag till andra lägenheten med min far och renovera, behöver nog en liten utflykt. Ska dit mer och mer nu när det är semester är tanken.

Väljer att inte dricka i dag, istället njuter jag av morötter och dipp :)

Jag har fått vara med om så mycket i mitt liv, kärlek och vackra underbara barn, passion och galenskap (nykter), resor och vänner som är något väldigt extra. Såklart har jag haft motgångar och kriser, är ömhudad ibland, blekt blått sinne, dragning till molniga skuggiga rum. Jag har fått chanser men jag har också kämpat så himla hårt, för det mesta pga stort försörjningsansvar men också för att jag vill utvecklas och växa och spreta iväg åt ny håll.
Vad vinet verkligen har stått för mer än något annat är stillaståendet. Som unket, stilla vatten. Mörkt som Östersjön. Och då menar jag egentligen inte baksmällor (som känts ungefär så) utan det fullkomligt fantasilösa i att ”lösa” alla känslor med alkohol. Glädje, pepp, fredag, söndag onsdag- skäl gott nog. Oro, pirr, nervositet, ilska, irritation, tvekan, tvivel, kärlek, ömhet. Precis alla dessa känslor har jag löst- eller förhöjt (läses inom citattecken) med alkohol.
Det kan nästan göra mig mest irriterad- att jag som ser mig som en hyfsat kreativ person, använt EXAKT samma medicin till exakt allt. Så fantasilöst att ett löpande band med packning av ansjovis framstår som en konsthögskola.
I jämförelse.
Jag är väldigt trött idag. Gäster hemma hos sig, barn skjutsade till stationen. Hade det varit en vin-helg hade jag varit bakis och legat i sängen och ätit godis idag. Sött blandat med salt skam.
Idag gör jag exakt detta - minus bakis och minus skam. Tröttheten är högst verklig och kräver min uppmärksamhet genom att kroppen får vila.
Jag har mycket dåligt tålamod med mig själv när jag är trött, ingen gång blir jag så arg på mig själv, som då. Jag tycker alltid jag är trött utan riktig anledning. Nu tänker jag att jag faktiskt inte VET av vilken anledning jag är trött. Men trött är jag, helt klart.
Utveckligen, tänker jag, just idag får handla om att vara i det. Och andas lugnt.
Jag är nykter idag. Världens snällaste grej att ge sig själv. ?

Skurit mig rejält
Hamnat i fyllecell
Liggat med okända killar och låtit de behandla mig hur som helst och gått med på saker jag egentligen inte vill
Försatt mig i situationer där killar haft sex med mig mot min vilja och jag varit för full att försvara mig
Betalt för sprit med min kropp
Somnat med en kastrull kokande potatis på spisen tog långtid få bort brandlukten tack och lov blev de aldrig full utvecklad brand
Suttit polisbil och desperat försökt få tag i dennes pistol för skjuta honom, tack och lov hade jag handbojor så min plan misslyckades tack och lov
Diverse självmordsförsök
Somnat på en spårvagn och åkt stan runt
Vaknat upp sketfull på en parkbänk av att någon försökte råna mig
Somnat i en buske och pissat ner mig och sen vaknade upp dagen efter på akuten
Hotat bästa vännen med en kniv
Åkt dit för knivinnehav hade kniv på mig när de skulle slänga in mig i fyllecell
Sparkat sönder en entrédörr när vakten på puben bad mig gå hem
Medverkat i en allvarlig misshandel som om jag åkt dit på hade troligen lätt till rejält straff
Slagit sönder ett skyltfönsteroch och betett mig helt rabiat så hela jädra Uppsala poliskår kom åkandes för fånga in mig
Frågat polisen om de istället för ta mig till fyllecellen kunde tänka sig sex i utbyte mot de skulle släppa mig
Mer än en gång gått in på bolaget full för köpa mer
Vaknat efter en rejäll blött kväll satt mig på bussen till flygplatsen och hämtat hem kompisens bil tidigt på morgonen jag var inte i sådant skick så jag hade blåst noll vid ev Polis kontroll
Misskött jobb, inte dykt upp el sjuk anmält mig fast jag inte varit sjuk utan suttit hemma och druckit
Skitit i betala räkningar för ha pengar till sprit istället
Skitit ner mig ex antal ggr tack och lov hemma varje gång
Varit så jädra full att när jag ringde taxin så kom jag fan inte ihåg vart jag bodde
Smitit från ex antal taxiresor
Slagit ner en jobbkompis
Vet inte hur många ggr jag somnat ute på parkbänkar/gatan pga alkoholen
Blivit utsläng från en pub då de kom på oss ha sex på toan kul när de öppnade dörren och man stod där med brallorna nere
Spytt mitt framför fötterna på två finklädda tjejer på spårvagnen
Säkert gjort fler saker men detta är vad jag kommer ihåg el fått återberättat för mig

Ville bara kika in och säga några saker efter att ha läst nästan hela din tråd. (Tack regnet’)
Dels tack för allt du delar med dig av, din tid och dina tankar som betyder mycket för många. Eftersom jag har min tråd i Förändra ditt drickande, är jag inte så ofta här, har under de första månadens nykter haft behov av ngt sorts tunnelseende och Det vidare livet har känts lite för stort på nåt vis.
Men nu när det gått en tid är det otroligt värdefullt med din berättelse som ”går före” och visar att det finns en väg framåt. Det behöver man/jag, och lite grann en försäkran om att det finns ett vidare liv ?
Jag tror jag fick en lucka, en ynnest, där jag tog chansen att ”kliva ur” ett liv som med säkerhet lett till eskalerande missbruk, svek och - nån sorts misär. Jag är tacksam (och skriver min T-dagbok varje kväll) över att jag har förr chansen att l e v a. Jag läste ett inlägg från dig i någons tråd som du avslutade med Gå stark. Det vill jag fortsätta med.
Ps. Hjärtekross gör ont hela vägen hit. Sörj och så småningom går du just stark vidare också ur detta.
Önskar dig en fin kväll. ?

Jag har också städat som en galen människa så fort jag behöver distraheras.
Så kan man ju inte hålla på jämt kände jag, det blir ju aldrig vika och återhämtning.
Så då kom virknålen fram. Jag kan inte skryta om att varit nåt ess på det i skolan precis men det var kul att testa sig fram och nu går det rättså bra.
Perfekt de kulna och tråkiga dagarna.

Azslea

Har haft en helt underbar nykter söndag ? vet knappt vilket söndag i ordningen det är nu som jag vaknar och cyklar upp för att vara med på morgon yoga ??‍♀️ det är så skönt att må så här, äntligen mår jag bra i min kropp och knopp! Underbart att alkoholen har försvunnit ut min omloppsbana och tankebana, jag känner mig frisk idag! Jag har orken, jag sover gott om nätterna, känner mig snäll både mot mig själv och andra i min omgivning, jag njuter av att leva, jag skäms inte över mig själv längre ?? Det här är nog den finaste gåvan jag gett mig själv igen, att fortsätta varje dag att välja nykterheten ? tänk att det är så ”lätt” att det är något så litet som behövs göras för att man ska uppsatta och älska sitt liv igen, önskar att alla skulle få uppleva det här ???

Finns bara akut psyk man kan vända sig till och de vägrar jag. Sitta där i 5-15 timmar inlåst i väntan på få prata med en läkare i 10 min kommer bara öka min ångest. Sen kommer troligen läkaren avfärda mig el låsa in mig på avgiftning är inte vad jag behöver. Jag behöver få gå prata med någon kontinuerligt. Psyk de vill bara proppa i en massa mediciner och man får ingen vård där utan de är bara ren förvaring. Nej har ingen att prata med just nu den jag kan prata med är på semester utomlands och vill inte störa då

Det låter lite som det var för mig innan jag slutade. Har under tre nyktra månader lärt mig att den där trevliga helgkänslan uppstår även utan alkohol. Trevligt sällskap, god mat och något gott alkoholfritt i glaset gör susen. Förstår att du blir skräckslagen av för alltid-perspektivet, tänk istället att du provar i tre månader, så kan du utvärdera sen. Då kommer du troligtvis ha upptäckt en massa fördelar med att vara nykter, så att det inte känns som en förlust att avstå längre.. Och alkoholen är medskyldig till att bygga upp ångesten över att sluta dricka, när man inte dricker längre försvinner mycket av de känslorna av sig själv.

Tusen tack!!
Idag är dagen. Jag är inte sugen. Inte just idag. Håller jag mig borta från den första ölen kommer det ju inte bli någon alls. Enkel matematik. En vit vecka till att börja med. Som sen kanske kan bli ännu en. Finns ju bara vinster på alla plan. Nu ska jag laga mat och dricka vatten

Dag 24 idag! Har hållit mig fortsatt nykter trots mer sociala aktiviteter än vanligt den senaste veckan. Jag varken trivs eller vantrivs i nykterheten, men det kanske är en bra sak. Innan har jag liksom stormtrivts med att vara nykter på ett överdrivet sätt, kanske för att man känner sig så duktig och liksom lurar sig själv- sen plötsligt faller man dit ordentligt och man fattar ingenting efteråt! Nu är det liksom helt okej att inte dricka, inte mer än så. Det kanske är mindfullt att känna så? Varken bra eller dåligt. För den sakens skull känns det inte neutralt eller normalt ännu (om ni förstår vad jag menar...)

Tänker på er alla som kämpar för ute! Vi klarar det här!

Den här tråden får inte dö ut! Den bästa på länge tycker jag! Tror många kan bli hjälpta av den! Är det någon mer som vill dela med sig av det värsta som hänt er på fyllan? ??

En vecka har gått och ikväll är det möte igen.
Det är otroligt skönt att gå på möten och få träffa andra i samma situation. ACA är ju egentligen en anhörig grupp som jobbar med de 12 stegen och traditionerna, men det är där jag känner mig som mest hemma.

Läste hos dig Lim om att efter ett långt förhållande, känna sig otrogen om man träffar en ny..Precis så har jag känt mig, framförallt i början..Jättekonstigt, men samtidigt inte..Jo, det händer att vi pratar om något kalas eller annat, jag och barnens pappa.Men jag har lessnat på att prata med onyktra personer ö.h. Det ger ingenting förutom en dålig känsla..Barnens pappa har gjort sina val, och jag har aldrig tyckt synd om honom heller..Hjälper inte något..Däremot tycker jag synd om barnen..Inte kul att ha en pappa som går ner sig i a-träsket, mer och mer..Valet av ny partner gjorde saken ännu sämre..Eftersom hon är ännu djupare ner.Det verkar som om han supit bort en del hjärnceller också, eftersom han gör så dåliga val..Ja, när man tänker efter hur kan man vilja vara full eller bakfull hela semestern? Dagarna flyter ihop som ett virrvarr..Sen återgå till jobbet efter 4 veckor..Rejält sliten, skakig och trött..Alla har vi våra val..Jag väljer mig själv, och en nykter och regn-solig semester..Ska bara komma på några intressanta aktiviteter.??????????

Tack alla för uppmuntrande respons :) Denna vecka har varit bra, vet ju aldrig hur framtiden är, så en dag i taget gäller nog ett bra tag till.. om det kommer sämre veckor hoppas jag att jag skriver om det också...

Andrahalvlek, ja hyr en!, beroende på vilken vana du har och var du tänker paddlar, kolla om det går paddla ihop med några som också hyr. Det kan ju bli oväntat otrevligt ganska snabbt om det är en för stor sjö eller för mycket hav.... ?

Vilodag även idag, jag åkte på besök till en gammal god kamrat idag, som numera bor en bra bit bort. Det blev prat o prat, med honom, dottern som ska flytta iväg och studera (tänk vad tiden går...), och frun i huset.

Får räcka för idag. Kanske en promenad.

Tack, det blir en liten resa. Har tagit det där med beroende med en klackspark tidigare. Och jag kom till insikt med att det är bättre att berätta istället för att hymla med det, förhoppningsvis så kommer det göra att det blir lättare att ta sig igenom det.

Men du har helt rätt. Du kan inte förändra någon annan och det kan vara svårt att påverka var man befinner sig i livet.

Men du kan alltid förändra ditt förhållningssätt till det som händer, och inte händer. Acceptans är nummer ett.

Jag tror att meditation kan hjälpa dig att hitta ett sundare förhållningssätt, för din egen skull. Men det kräver mycket träning innan man märker skillnad.

Kram ?

Du gör helt rätt som tar hjälp och heller inte skäms för det!
Det är vi som är starka och modiga!
Lycka till!

Jag ska naturligtvis överklaga. Bra att höra fler med olika erfarenheter.