Senaste kommentarerna i forumet

Alltså jag ser en sån förbättring i mitt ansikte. Klarare hy, piggare ögon, nog gått ner något kilo. Det mentala är också med, sover som en stock, sugen på att träna, mat smakar mer & bättre.
Åker till Linköping nu med väskan packad med Fun Light & Tonic Zero (tack alla för tips!)!

Det finns inte ord för detta.
Jag är så ledsen för din dotters skull att det slutade på detta sättet.

Det är en fruktansvärd sjukdom och vi som anhöriga är helt maktlösa inför det. Lever de i förnekelse och saknar insikt så finns det ingenting att göra.
Jag har under många år följt med min man och försökt stötta men det har inte fungerat alls. Han har total förnekelse och det har gjort mig så frustrerad att läkarna inte kunde se igenom hans lögner. Sättningar, depression och alla möjliga fallskador. Inte en enda gång frågade de eller kollade om hur han hade det med alkoholen.
Sekretessen gör ju att vi som anhöriga blir helt bortkopplade också.

Min man har druckit vansinniga mängder som inneburit många skador, förlorat körkort genom grov rattfylla, avskedas från jobbet, ambulanser, polisutryckningar och nu hemkommen 2 dagar sen från LVM under 6 månader.
Han har ändå inte fått insikt och jag har nu lämnat in om skilsmässa. Orkar inte följa med på hans resa längre.

Ta väl hand om dottern och dig själv ?Kram Azalea

Du är den som verkligen inspirerar mig att varje dag sätta en fot framför den andra och se ut genom framrutan i stället för att hela tiden vara fast vid att titta i backspegeln. Tack själv för att du finns här inne ??

Ja just nu är det verkligen klackarna i taket och jag njuter! ? Tack fina du, jag önskar även dig en fin och skön söndag ?

Godmorgon härliga söndag! Jag kollade Vikings igår till sent på natten. Busigt ? Men jag kände att jag ville det bara för att jag kunde liksom. Förut hade jag varit as-packad och sovit redan vid 22 förmodligen, kanske tidigare eftersom jag förmodligen börjat dricka senast vid 16.... kanske lunch om det varit fint väder. ? Oj oj oj... så skönt att slippa vakna med ångest och må skit.

Nu skiner solen och jag ska som vanligt ut i skogen, sen ska jag njuta av en kopp kaffe på altanen i solen. ? Idag fortsätter mitt städ och röj-projekt. Barnen kommer på måndag och då ska det va tipptopp. Normalt så orkar jag inte städa på helgen, fokus har gått till att dricka... kanske att jag klarar av att vara nykter söndagkväll framför allt om det är slut på ?. Då städar jag ev på måndag. Men den här gången kommer allt vara klart när de kommer. ?

Det kändes som att starten på mina nyktra dagar var trög... inte svår men trög. Nu rullar dagarna på och det känns lättare, även om jag fortfarande lever verkligen dag för dag så känner jag mig ännu starkare nu när jag klarat en hel helg där jag haft all möjlighet att dricka. Jag har ju till och med en bubbel och en rosé hemma. MEN jag har aktivt valt bort att dricka och jag har haft noll sug! Bra och skön känsla! ?

Nu kör vi en framgångsrik söndag! Även idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Jag är sjukskriven för annat och har under tiden kontakt med beroendeklinik. Min sjukskrivning har inte blivit ifrågasatt för det. Inte heller har soc blivit kontaktad för mina barns skull som jag läste att Hillary hamnat i. Fattar inte att vi blir så olika behandlade....

Särskilt som att du nu varit nykter ett bra tag och fortsatt känner av en låg sinnesstämning. Jag tycker verkligen att du ska ta upp frågan med läkare. Vi är många som tar dessa preparat under en eller flera perioder i våra liv och blir hjälpta av dem. Viktigt att DU tar hand om dig själv!

Kram!

Min lilla fantastiska pratmakare och jag har nu umgåtts tre veckor i rad. En vecka kvar. Jag är faktiskt helt slut i huvudet. Denna ständiga uppmärksamhet som krävs. Att jag inte ens kan byta några ord med grannen utan att flickan står och drar i mig och vill att jag ska komma in till henne för att ge henne FULL uppmärksamhet igen. Jag känner mig hjärndöd och längtar så oerhört efter normala samtal med normala människor. Jag älskar henne från månen och tillbaka men har också egna behov. Tankar om vin har poppat upp men fortfarande inget sug. Vi siktar på en aktivitet utanför lägenheten varannan dag. Det tar så mycket energi att komma iväg någonstans att jag behöver en dags vila innan vi kan göra en ny aktivitet.

Jag har påbörjat projekt viktnedgång nu. Det kom till mig häromveckan bara. Jag är en människa som älskar mat, riktig mat. Och jag tycker om att laga den. Har inte bantat sedan jag hade anorexi i tonåren. Nu i nykterheten har hunger varit en trigger. Men, efter 6 månader har det som sagt hänt något på riktigt för mig. Varken flickans krav på min uppmärksamhet eller hunger triggar mig längre. Så jag kör på. 10 kilo ska bort. Har ingen våg så ingen aning om var jag startar. Följer heller inget program. Spegeln och magen får styra och det kommer att gå bra! Det är jag övertygad om. Det är sannerligen mycket svårare att bli nykter än att gå ner 10 kilo. Bara att surfa vidare på envisheten och önskan om att bli en hel människa som jag kan älska lika mycket som mina barn.

I dag har jag och flickan en planerad aktivitet. Hoppas på att hon slipper sedvanligt ångestanfall när taxin står på gatan.
Kram!

Andra i det här fallet innebär för mig; gå till doktorn när man behöver, återhämta sig, söka hjälp för yrsel, overkligherskänslor eller överdriven rädsla/panik.
Jag skriver det för att jag tänker det liknar din känsla av att ”sjukskriven är inte för mig”. Och läser också om många som tänkt just så med marschsteg in i väggen.
Jag fick en bra läkare på min husläkarmottagning. För snart två åt sedan sökte hjälp för min oro samt ohållbarhet i livet, (deprimerat barn med suicidrisk, mm)
Jag har ätit antidepp sedan dess och det hjälpte mig långsamt tillbaka till ett liv i balans. Kanske.
Det är allt annat än lyckopiller för mig. En krycka i ett svårt passage i livet. Jag har gått upp i vikt några kg men det kan jag gå ner. Det har INTE påverkat sex/lust som tidigare generationers ssri.
Jag är som du en person med en moll-ton i botten, som använt jobbet just som medicin.
Om jag vore du skulle jag inte tveka ett ögonblick att testa. Fråga gärna om du undrar något kring detta. Kram Kaveldun. ?
Ps. Förmätet nej, men det är ensamt att inte tro man är som andra.

God morgon miss lyckad ❤️

Visst gör pandemin allt annorlunda. Jag är själv förvånad över hur mycket man faktiskt saknar simpla saker. En av de aktiviteter vi brukar göra allra mest på somrarna är inställd i år nästan och jag inser nu vad sorgligt det är att vara utan det man längtat efter ett helt år.

Brukar ditt ex ringa dig? Även nykter? Vad bra att du kunde vara rak mot honom. Men jag vet ju hur det känns... Det känns ju meningslöst att prata med någon som är berusad. Hittar man bra saker att säga så är det rätt bortkastat ändå eftersom att mottagaren inte är "med".

Hoppas du får en fin dag idag ❤️ vi är inte bakis i alla fall ?? kramar!

Jo, jag kom på att jag skulle tipsa om något som funkar för mig.

Min förmodade adhd har gett mig så mycket idéer under alla mina levnadsår och jag har hittat på det ena och det andra. Sen blev jag extremt uppvarvad när jag tog SSRI, alltså antidepressiv medicin och fick ju kämpa för att hitta en balans i många år.

Då jag vill vara lugn och i balans så har jag älskat när jag får tid att bara sitta och tänka och inte veta vad jag ska göra.

Men jag har gjort en lista på saker jag vill göra och som jag inte hinner i min något långsammare livsföring.

Det betyder att om eller snarare när jag känner mig ensam, då landar jag i en meditation och känner efter vad jag behöver. Sedan tar jag fram min bok med idéer och jag läser om alla saker jag velat göra som jag inte hunnit.

Då hittar jag ofta en sak att göra och det kan vara vad som helst.

En sak som jag älskar att göra är att läsa skönlitteratur (som jag klarar galant idag - då jag inte längre upplever psykisk ohälsa) och det är att läsa om böcker som påverkat mig förr.

Nu när jag skriver detta inser jag att jag ska läsa om Jack av Ulf Lundell. Den boken förändrade mycket för mig i min ungdomstid. Min kärlek hade som många andra Lundell som stor idol och han ville göra en Lundellturné och röka braj i botaniska trädgården i Göteborg.

Jag fattade ingenting och jag började läsa allt av Lundell för att förstå min ungdomskärlek. Det gjorde sina avtryck hos mig och det förändrade mitt liv oerhört.

Bara genom att läsa en författare...

Tack, Varafrisk för förtydligandet om din relation till din dotter. Jag fattar! Vilken härlig familj du har. Var rädd om den och fortsätt satsa på de fina stunder ni har tillsammans. Värt allt.
Hälsar en som tyvärr var nödgad att skilja sig från den.
Kram från Charlie

Grattis Amanda till alla dina nya upptäckter. Jag upplever att frihetskänslan kommer i många nya skepnader, hela tiden. Livet blir spännande igen! Kram.

När jag skapade kontot tänkte jag att jag ville ha ett nick som jag associerar positivt till?
Tänkte det är trevligare än att tänka på typ dåligt samvete och hopplöshet och dåligt mående som verkligen var ens signatur innan man slutade dricka... Och det var ju rätt val, för det negativa tänker jag rätt ofta på ändå för det är ju så förebyggande!

Det är så uppmuntrande du skriver som du gör, är ju väldigt anonym. Skriver inte mycket om mig själv här på ah?

Vill bevara min nykterhet och fortsätta vakna vacker tillsammans med dig och andra här??

Du gör det så bra Allic?Heja oss!! Kraam?

2 beroendesjukdomar !

På första plats kommer alkoholismen som jag varit aktiv i i minst 20 år innan jag fattade bättre. Sjukdom är ju verkligen dödlig om jag inte gör nåt åt den och när jag väl förstod det så var ju lösningen "enkel" : Ta inte första glaset !!

På andra plats kommer mitt sockerberoende som tillsammans med min diabetes 2 ; sockersjuka, är lika dödlig MEN sker mer i smyg och drabbar enbart mig själv.

De här 2 beroenden jag har är så identiskt lika med varandra och beteendet är alltså helt lika. MEN... jag har mycket enklare att kontrollera min alkoholism då det enda jag behöver göra är att låta bli att dricka och inse det ! Sockerberoendet har jag mycket svårare med då socker ingår i mängder med olika maträtter på ett eller annat sätt eller ombildas till socker när jag äter det. Och suget överträffar det jag hade som aktiv alkis, åtminstone vad jag kan komma ihåg.

Återfallen är exakt lika : Jag ska bara ta det här lilla !! Sen är det kört och jag får börja om igen. Och för varje återfall kommer jag ett steg närmare döden och är alltså inte att leka med.

Jag gör återkommande försök med att äta enl LCHF och stundtals går det bra men så kommer suget efter vanlig normal husmanskost och ni vet hur det blir.......gör inget om jag testar lite ! JO DET GÖR DET !!! Det spårar ur direkt och sockertrollet tar genast kommandot ! Senast var det isterband (ok) rödbetor (inte ok) och potatismos (kvadratfel!! ) och sen tog det en vecka att komma upp på banan igen :-((

Jag har försökt att analysera varför jag har så förb-de svårt med att inse att jag dealar med en dödlig sjukdom som kan ha oerhört otäcka följder innan jag får somna in. Jag har sjukdomen i släkten så det borde ju inte vara en överraskning men som med alkoholen resonerade jag : Det drabbar inte mig. Min mormor fick kallbrand i fötterna och på den tiden, 50-tal, så var kunskapen lika med noll om hur sjukdomen fungerade. Jag var liten då men kan fortfarande känna stanken från hennes fötter i näsan och det borde vara en varningssignal. En kraftig sådan !!
Men precis som med alkoholen väljer jag bort att se konsekvenserna fast det finns en lösning.

Jag kan skylla på att det är svårt att lära gamla hundar sitta men det går faktiskt om man vill. Sååå....vill jag tillräckligt ? Nej, det är ju det som är mitt problem. Inser jag vad som sker ? Nej, inte det heller.
Visst känns det igen när man är aktiv alkis ?

Liksom med att börja ta de första stapplande stegen som nykter då jag hade enorm hjälp av andra människor med samma sjukdom, i mitt fall AA, så har jag idag hjälp av div diabetesforum på nätet. Men så länge jag inte accepterar att jag är maktlös inför sockermonstret så går det illa. Den där klassiska gyllene halvmetern mellan att rent tekniskt förstå problemet i hjärnan tills jag får ner förståelsen i hjärtat har liksom fått hack i vägen när det gäller sockret.

Jag märker ju att jag plockar fram en massa olika undanflykter som tex att jag är för gammal för förändring, det är liksom kört ändå. Men, vem vill ruttna nerifrån ? Bli blind ? Återigen....beteendet är exakt lika som när jag var aktiv alkis !! Vaf-n......jag kan ju det här !!! Men har inte accepterat sjukdomen fullt ut.

Jag travesterar AA's första steg : Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret – att våra liv hade blivit ohanterliga.

Inte så svårt att fatta kan jag tycka men ändå....

… och sorgligt. Jag skickar kärlek till dig idag och hoppas du får en fin söndag ❤️

Fortsätt skriva om dina nyktra dagar- det inspirerar! Det är bra att påminnas om alla fördelar med att vara nykter:). Jag känner igen det där med att längta hem för att bara få vila.... och sen ta ett (eller flera) glas vin på kvällen. Det är inte livskvalitet.

Önskar dig en fin söndag ❤️

Jag har hört andra som är äldre än mig säga att de umgås med karaktärerna i böcker. Det där har jag inte helt förstått eftersom jag inte har läst regelbundet. Under mina tidigare depressioner så kunde jag inte koncentrera mig och jag läste endast via ett dyrt lyssnarabonnemang och då lyssnade jag på de lättsamma deckarna där jag kom att upptäcka senare, att det var inte den mest välskrivna, men det var bra just då. Så jag tänker att bland all litteratur så kanske det är någon som du är nyfiken på? Lyssnarabonnemangen erbjuder prova på! Allt från 14 dagar till 60 dagar har jag hittat och jag testar och testar. Just nu lyssnar jag på Trädens hemliga liv och fascineras hur träden hjälper varandra.

Tänk om människor gjorde likadant?

Precis som Azalea säger, du är INTE ensam. Det är en känsla. Det är en tanke. Och tankar är inte sanna.
Följ dina andetag och säg om du vill och behöver "jag har många fina vänner på forumet till anhörigstödet".

Jag läser dina kommentarer ofta och jag tycker om det jag läser.

Vad behöver du idag? Gör något som du mår bra av. Kanske du kan plocka bär och baka en kaka. Och bjuda en granne eller annan spontat, utomhus någonstans. Eller bjuda dig själv?

Att göra något som en tycker om till sig själv.

Må gott, det är du värd!

Så bra gjort. Heja dig. Bara att fortsätta och njuta av alla födelar?

Nog är det så att det händer mycket under resan, man granskar sig själv och sin relation till sin partner. Tufft men nyttigt, så man får livet åter.

Skickar styrka, kram?

Det är lätt att känna sig låg när man saknar sällskap... i alla fall känns det så för mig. Jag förstår dig till fullo! Går du i någon terapi eller har någon samtalskontakt? AA vet jag inget om, men det är säkert ett bra alternativ. Skriv lite här om du känner dig låg idag så har du i alla fall "online-sällskap".

Kram till dig <3

känner så emellanåt oavsett om man lever ensam eller tillsammans med någon. Jag får också såna timmar och dagar. Man blir håglös och vet liksom inte vad man vill göra och så händer inget. Precis som Azalea säger, det är bara en känsla och varar inte för evigt. Jag hade en sån dag i fredags. Kände mig som jordens ensammaste människa. Åkte ut i skogen för att leta svamp men visste inte vart jag skulle stanna. Gick lite här och där. När jag kom hem hade jag åkt bil mest och ingen svamp. Vaknade pigg igår och hade en jättebra dag. Konstigt hur dessa känslor av ensamhet landar ibland. Men som sagt dom varar inte för evigt. Hoppas du får en riktigt fin söndag. Kramar från mig

Hur gick det här till? 3 månader nykter. Börjar hitta tillbaka till mig själv, känner känslor jag inte känt på så många år. Hjärnan börjar så sakta vakna till liv, börjar se med öppna ögon och känner att jag lever igen. Så många år som jag flytt in i dimman för att slippa hantera allt jobbigt. Nu har jag tagit 2 steg bakåt och tittat på allt och gått igenom miit liv och kan se, jag kan verkligen se vad som hänt och vad som är verklighet. Jag älskar min fru, men jag kan inte leva med henne. Hennes kännslomässiga begochdalbana vill jag inte åka med i längre. Jag kopplade bort och ställde in mig på separation för kanske 2 månader sedan, sen dess mår jag bättre och bättre för varje dag - dels pga att jag slutat med alkohol men också för att jag slutat "knarka henne". Upptäckte igen igår en ny sida av henne, eller egentligen ingen ny men igpr var en uppenbarelse. Ljugandet, hon ljuger så bra att hon tror på sig själv. Hon kommer helt plötsligt upp med en lögn, t ex så kan hon hitta på att jag sagt att hon inte får äta en ostmacka. Detta ligger henens ätstörning varmt om hjärtat, att hitta på att jag eller barnen stoppar henne från att äta. Hur som, den här lögnen om ostmackan kan hon dra med sig och kasta på mig när som helst och gärna månader efter att hon kom upp med lögnen första gången. Hon har massor av sådana här små lögner som hon inbillat sig själv och stolt kastar på mig när hon vill känna sig överlägsen. Själv är jag så trött så jag vill spy när dessa lögner kommer upp och hur hon använder dem fast alla vet att hon ljuger. Jobbigt nu är att barnen får samma behandling, fast de verkar se vad som händer. Jag får mycket skit nu för att jag ställer mig på barnens sida och inte hennes, som föräldrar ska man väl egentligen ha enad front, men om den andra föräldrern har fel och är farlig för barnen? Jag orkar som sagt inte leva med någon som skruvar med verkligheten och det som var hennes sanning igår inte är sanningen idag. Vad jag vet dock är att jag törs inte dricka någon alkohol så länge jag är kvar med henne då jag inte vill grumla mitt omdöme, så jag fortsätter att inte dricka alkohol.

Tack för att du orkat läsa.

Åh, så himla fint! Vilken skillnad mot förut. Där fick du liksom hela kitet, alla fördelar av att vara nykter som i en liten ask!?

Just det där att njuta av livet, få livets goda på riktigt det är liksom grejen med att vara nykter. Heja dig, släpp inte det?

Stor kram???⚘

? trädgårdsarbetet finns ju kvar. Njut av dagen!

Skrev just detta i min tråd i morse?Och då blir min nästa tanke, hur i hela friden kunde man hälla i sig litervis med alkohol trots att man fattade innerst inne vad det gjorde med kropp och psyke? Ja, ja, det är en gåta värd att lösas, så småningom?

Kram