Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du får en riktigt mysig och bra vistelse hos föräldrarna med vovvis!

Du kommer må bra av sockerstopp. Blodsockret åker upp och ned av socker/indulinpåslag (och i o f s även av stärkelserika livsmedel...) blir balans när man skippar det. Heja dig!!
Kram?

Jag drömmer så mycket nu, många och långa berättelser som låter galna när jag återger dem för min man varje morgon.
Jag tror inte på återfall Torn, alltså det handlar nog inte om det. Jag upplever dock att från att ha levt ”dag för dag” så behöver jag jobba lite mer med långsiktighet i mitt liv. Kanske är vi där båda? Kan inte riktigt förklara men att jag behöver normalisera allt, och ”orkar” inte riktigt fokusera på alla nykter fördelar, hela tiden, utan önskar mig ett vanligt- och såklart nyktert- liv.
Ska se om jag kan utveckla lite bättre. Det låter härligt med ett par resor. Vi planerar något liknande men apropå avsaknad av långsiktighet har jag inte riktigt orkar planera :)
Hörs snart, ha en fin dag! Kram ?

Inte den där känslan! Jag slutade ju med antideppmedecinen i våras. På ett sätt är jag livrädd att bli dålig igen. Har varit det i tre omgångar. Den första förlossningshormoner och utmattning. Den andra för att jag slutade för tidigt/snabbt. Sen slutade jag inte på flera år. Men blev ändå dålig i samband med vår separation så jag fick lov att öka dosen istället. Har länge varit så trött på dessa tabletter. Blir så enormt torr i munnen och beroende av att dricka mängder med vatten för att inte få världens huvudvärk. Sen har jag läst och hört om alla biverkningar, som att man blir mer jämn i humöret. I början tänkte jag att det inte stämmer men nu när jag slutat känner jag att flera känslor är starkare än vanligt.

Hur som helst har jag en gnagande känsla i magen den här morgonen. Jag vet inte om det är alkoholen eller om det är på gång en ångestperiod igen. Jag vägrar, hatar känslan av ångest. I de situationerna så vill man inte ha en mage. För det äckliga suget som är där hela tiden mer eller mindre.

Nej! Jag bestämmer mig för att det hör till alkoholen och att jag kan ta hand om mig och löpträna för att få mina endorfiner. Man får ju ångest av det också.

På ett sätt kan jag bli så irriterad på människor som inte förstår ångest. Precis som jag kan bli irriterad på dem som inte förstår alkoproblem. De tror liksom att deprimerad är att man är typ lite ledsen, känner sig lat och deppig. Att ångest är som när man är bakis en dag. ”Har ångest och känner inte för att göra något” ha ha...

Men riktig depression är så tröttsamt. Känns som man aldrig mer ska få vara glad. Aldrig mer känna glädje i någonting, inte äta, inte sova... Och riktig ångest. Fy fan vilken känsla det är. Så jävlig. Att gå omkring med den där oroskänslan som blir så stark att du ibland bara vill ligga i fosterställning och inte röra dig.

Nej usch. Den får inte komma tillbaka! Blir orolig över det nu när det gnager i magen...

Våren har varit ett rent helvete. Mina döttrar gick hårt åt mig för drygt en vecka sedan och berättade om mina problem för mina bekanta. Nu har jag varit nykter i en vecka. Denna semestern ska bli den vitaste i mitt liv. Alla som känner till problemet stöttar mig. Håller tummarna att jag är stark. Skrev en egenremiss till beroendecentrum och hoppas att de vill träffa mig.

Jag tänker att vi inte ska underskatta att det är första gången vi gör allt nu som nyktra. Åtminstone första gången på många år. Nu har du din första semester som nykter Torn. Det är inte konstigt att hjärnan behöver bearbeta det och ställer till med spratt som drömmar om alkohol och fest. Du kommer ju inte att dricka något och då kommer hjärnan lära sig att det är ju inte så ni semestrar tillsammans längre. Tror inte det har att göra med att du är på väg till ett återfall i alla fall.

Låter skönt med dina tupplurar! Fortsätt med dem när kroppen ber om dem.
Kram!

I natt drömde jag att jag var
ute och festade hej vilt. Jag var på
en massa olika nattklubbar och drack mängder av alkohol och
hade jättekul. Det var som om jag
vore 22 år igen. Väldigt konstigt för det är absolut inget jag längtar efter i vaket tillstånd. Hmm, kanske är på väg mot ett återfall. Ja-ja, jag lär inte dricka något på riktigt när jag sover. Och i vaket tillstånd tänker jag inte göra det. Men det verkar vara något som spökar eftersom jag hade en sådan dröm. Inte bra.

Det blir ett par dagar till på hemmaplan, sedan ska vi i väg på två st små semestertrippar, dock inom Sverige. Det ska bli kul.

Ha en bra dag! Kram

?
Jag älskar ju min man. Eller, rättare sagt, den mannen jag dejtade, gifte mig med, fick barnen med... Han var omtänksam, snäll och glad. En bra make och pappa.

Men honom har jag inte sett till mycket av senaste 13 åren, tyvärr. Jag saknar honom. Vart tog han vägen? ?

Jo, han insjuknade långsamt i alkoholism. Det pågår fortfarande. Ibland "hatar" jag honom för att han inte sökt hjälp, för att han inte bryr sig om livet, mig och barnen längre. För att han inte kan glädjas åt något eller uppskatta allt vackert i livet som fortfarande finns kvar. Men hans alkoholmarinerade hjärna säger naturligtvis tvärtom. Därav all min sorg och frustration.

Man kan naturligtvis inte ge åt andra vad man inte har själv. Han ser sjuk och sliten ut. Bara skinn och ben. Han har åldrats mycket och det finns ingen gnista i hans ögon längre. Han ser det nog inte själv eller så dricker han för att slippa se... Jag önskar jag kunde hjälpa honom men det går ju inte.

Igår, i kyrkan, överlämnade jag vårt äktenskap åt Gud. ?

Som du har kämpat med dina fina skitungar! Blir helt tagen av din berättelse. Inte svårt att förstå att du tagit till alkoholen. Jag kan relatera - i hög grad. Håller med Se klart. Den kraft du har, för den finns kvar inne i dig, ska du använda till dig själv nu. Stort grattis till två dagar. Du kan!

Stor varm kram igen från Charlie!

Just nu är jag inne i en väldigt positiv och glad period. Inget svårt att hålla sig från A, noll sug. Maten går också bra. Har lyckats tappa 5kg på knappt 3 veckor vilket är toppen :) Jag har även tagit längre och längre promenader och vågat jogga lite (till och med när andra ser) ;)

Ska snart iväg och fixa i andra lägenheten med pappa, tvätta i eftermiddag och ta lunch och fika på stan i morgon med ett par kompisar :)

Väljer att inte dricka i dag, istället njuter jag bara av den positiva känslan i kroppen

Nu har jag lite att göra! ?

Vet inte riktigt vad jag ska skriva men om vi vänder på det. Om jag skulle beskrivit mitt liv som ohållbart, med starka åsikter om sjukvården, AA, psykakuten samt med en underliggande ångest som jag härleder till min barndom. Vad hade du då föreslagit för mig!?

Jag tänker i vilket fall att du behöver ta kontakt med vården och berätta om hur dåligt du mår, det gjorde jag, och jag nämnde knappt drickandet. Men tror att det är viktigt om man inte klarar att sluta på egen vilja.

Sedan är anmälningsplikten inte lika med att ditt liv förstörs, inte i närheten. Det finns en orsak för den, för att man lättare ska få hjälp. Man måste lita på att samhället vill dig och andra det bästa.

Eller gör som många andra här. Skriv dagbok här, motionera, kämpa och överge djävulen själv. Men mår man dåligt psykiskt kan det vara för mycket att fixa själv, bara tänk på det.

Kram

Det är så sorgligt att det gör lite ont. Att det gått så långt. Att vara en mamma och missa sitt barn. Att vara en mamma verkar så stort. Något jag velat bli, men jag åt mediciner för bipolaritet som inte var ok för att bli en mamma på. Så när jag slutade med medicinerna genom ändrad livsstil så såg jag att mitt ex inte kunde bli en pappa då han drack sig berusad varje dag.

Jag ska läsa på mer om alkoholdemens.

Jag tror inte helt på uttalade "domar" då jag skulle äta litium livet ut enligt min första psykiater eftersom jag har en kronisk sjukdom. Säger psykiatrin.

Ska de bestämma över mig. Jag valde att navigera och hjälpa mig själv med att söka upp information istället, utanför Sveriges gränser.

Det tog nästan ett decennium men det var det värt. Idag är jag frisk och jag känner mig själv innan och utan. Lägger mig tidigt och vaknar tidigt.

Min hjärna fick sig några smällar av både depressioner och hypomaniska skov. Men efter att jag läste boken Hjärnstark och innan det började med mindfulness så förstår jag att min hjärna är någorlunda ok igen, säkert en del skavanker av svår sjukdomshistoria under flera år, men om jag skulle leva då ville jag verkligen leva igen.

Jag vet att vanlig demens inte går att backa. Är det samma med alkoholdemens?

För hjärnan svarar bra på både fysisk aktivitet och på mindfulness.

Jag gillar inte att tänka att loppet är kört. Då hade jag inte skrivit här nu. Då hade jag varit som andra som accepterar att bipolaritet är kronisk och kanske också åkt in och ut på psyket med klippkort och medicinerat mig till döds eller till ett tillstånd som inte kan fungera, som för många gör i vårt land....därför att det är så vården ser ut.

Det måste bli en ändring.

Btw, jag tar medicin vid behov. Jag kommer att ha min känsligheten livet ut och jag älskar vissa mediciner när de hjälper mig att inte hamna i ett skov igen.

Och just av en förälder, det sätter sig förstås extra djupt eftersom det händer innan man har verktyg att förstå det. Din mammas svek berodde förstås på något som var fel hos henne, inte med dig, men även om du vet det kan det ju vara svårt att ta in. Ibland kan det hjälpa att tänka hur man skulle tänka om någon annan som drabbats av samma sak, där skulle du nog se tydligt att skulden ligger hos mamman som svek, inte hos det övergivna barnet.

Angående ångesten som kommer, det låter kanske klyschigt, men kan du hantera den genom att gå en promenad? Gå ut i naturen, känn att du lever och har en självklar plats i livet, precis som fåglarna och träden. Sen är känslor jobbiga, men de är inte farliga i sig. Alkohol däremot kan ju vara riktigt farligt, som du har erfarenhet av. Se om du orkar kämpa mot suget för att slippa hamna där du inte orkar vara igen, du har makten.
All värme till dig, ta hand om dig..

Jag blir glad att se er dialog och inse hur forumet hjälper er båda i en svår situation.

Det är inte enkelt att leva. I ett samhälle som tillåter alkohol och droger tidigt. Jag förstår inte att det inte pratas mer i skolan kring riskbruk, missbruk och beroende samt psykisk ohälsa.

Har en betydligt yngre vän som jag springer med i skogen. Hon fyllde just 20 år och hon berättar om en folder hon fick av systembolaget. Jag hann tänka att vad bra, nu informerar de om riskerna med alkohol. Hon sa, det trodde jag också att de skulle göra. 20 åringar som välkomnas till systembolaget ber den nya kundgruppen att alltid vara redo med sitt legitimation.

Det är skrämmande. På många sätt. Att ha sett alkoholens baksida. Jag ville inte dricka som ungdom, då jag var en präktig tjej och lyssnade på mina föräldrar, fast jag smakade vid några tillfällen (för att få tyst på mina sk vänner). Det var städat och jag såg flera allvarliga misstag bli till helt andra scener som verkligen är allvarliga med anklagelser. En situation där en sk vän som var kär i en kille var för full. Han ville inte hångla med henne. Hon grät och var riktigt full och hon anklagade honom för att han prövat våldta henne.

Konsekvenserna. Förstås blev det ingen polisanmälan då det aldrig inträffat och hon fick skämmas.

Vilka konsekvenser får det för de kvinnor som verkligen blir våldtagna.

Övrig kriminalitet och onödigt våld. Alla rubriker om våld med och utan dödlig utgång beror oftast på alkohol och droger.

Jag drack med min alkoholist i början då jag hade varit sjuk i en bipolaritet och jag trodde inte att någon ville vara tillsammans med mig. Det var de kommentarerna jag hörde då.

Så råkade jag illa ut för att jag var berusad och sen var det stopp med alkohol. Aldrig mer.

Jag valde livet. Jag valde att kämpa varje dag. Jag har haft en jävla vilja. Och jag har lärt mig vad jag måste göra. Hur jag ska navigera i vårt samhälle beroende på vilken roll en har. För vi behandlas olika.

Det är intressant.

En sak. När det gäller vård så behöver en ta för sig som bara den i Sverige. Det går inte att vänta. Det gäller att veta vart en ska vända sig. Jag har haft en väldig tur, eller så är det bara så att jag alltid var inställd på att bli frisk. Jag har fått hjälp av psykiatriker, sjuksköterskor och psykologer.

Det är tack vare en viss specialistsjuksköterska som sa "vilken hjälp vill du ha av mig" och jag tänkte länge på det där. Vi pratade mycket om livet, om riktningar i livet. Han och en sjukgymnast som jag gått till i perioder var de som erbjöd mig mindfulnessövningar i form av avslappning, andningsövningar och stöd som fick mig att förstå att jag måste välja.

Jag tog mig ur alla mina mediciner för flera år sedan, då jag ändrade livsstil helt och hållet. Yoga, meditation, mindfulness, daglig vistelse i naturen och fysisk träning blev en del av mina dagliga rutiner. Jag betalade förstås allt själv och jag insåg redan då att jag hade aldrig kunnat göra det om jag inte hade egna medel för det.

För sjukvården ger bara mediciner. Men så tog jag även kontakt med författare i världen som har svar jag sökte.

Med det vill jag säga, ge aldrig upp. För er själva och för era barn. Gör det ni kan och vill för era kvinnor.

Acceptera det som är just nu.

Ta reda på med stöd av någon professionell hur ni vill ha det framöver.

Ta hand om er själva.

Landa i nuet.

Ge er tid att sörja - om ni behöver.

Ge er tid att landa.

Det kommer en dag som allting känns bra igen.

Min dag där allt känns bra igen kom genom corona tiden. Nu behöver vänner min kunskap. Nu hör jag om bipolaritet överallt och så många förstår inte vad det är. Och det är ok.

Men det är inte ok att svensk sjukvård bara medicinerar bort den. Jag vet att det är forskning på gång med fysisk aktivitet. Det är på tiden.

I alla fall.

Viljan har alla tillgång till. Och sin rätt. Oavsett diagnos. Oavsett titel, status, kön.

Vad vill du?

Om du inte vet det nu, fundera varje dag tills du vet.

Följ ditt andetag in och ut och bara känn hur det känns. 5 djupa andetag.

Lyssna till en som verkar lära ut som jag har levt länge. Dr Rangan Chatterjee. Han berättar om hur han startar dagen med 5 min mindfulness, 5 min fysisk träning och 5 min meditation varje dag. Alla har 15 min. Just do it!

Han är klok och han gästar Skavlan, skriver böcker och lär ut som doktor. Jag önskar att alla patienter i vårt land träffar en doktor som han första gången.

Att ta hand om sig är extra viktigt. Särskilt till er som har barn och en missbrukande mor till era barn.

Dag 19
På onsdag är det tre veckor sedan sist jag var och shoppade A, värt alla gånger att på allvar försöka sluta.

Jag har en tråd här i ”Förändra sitt drickande”, men för mig handlar det egentligen om att jag ska komma i ett läge där jag aldrig någonsin dricker igen. Det är det enda sunda målet för mig, det kommer aldrig fungera att ”så mycket får jag”, ”bara med vänner”, eller vilken ursäkt jag skulle behöva landa i. Den bottenlösa myren med självmedcinering och självömkan skulle alltid bara vara någon gyttjepöl bort.

Nåväl. Idag, inget starkt i västen, jag ska fortsätta skriva det beslutet här på forumet åtminstone tills det gått 3 veckor, sen får jag se om jag fortsätter göra dagliga uppdateringar, eller om det blir lite mer sällan. Måste nog fortsätta att dagligen ta beslutet för mig själv, eller påminna mig åtminstone. Jag vill inte slappna av så jag halkar dit.

Kaffet ska drickas, P1 ska lyssnas på, sedan ska jag dra på mig träningskläder och ge mig ut på en kort löprunda.

Ha en fin dag.

Din tråd?38 dagar! Wow, vilken bedrift!

Jag tror fullt ut på belöning. Att hitta på belöningar när man för sig själv nått milstolpar i sin nykterhet. Jag har också tankar på belöning☺️ I programmet fyllde jag i att jag skulle skaffa nya skor efter en månad, men nu har jag kommit på en ny grej?Inte riktigt redo att berätta ännu, den ligger där och mognar, men skall berätta sen.

Ha en underbar dag 39?

Kram

Vad bra. Glad jag blir att jag vjälöer dig.

Men jag känner för min egen skull och min dotters skull fanns det knget alternativ annat än att sluta. Jag har ett ensamansvar nu och då kan jag ej vara berusad heller.

Läs lite om Wernicke Korsakoffs sjukdom. Välskgt ovanlig men efter organen tar stryk så är det hjärnan.

Musklerna är det som förbränner alkoholen. Därför kan vältrånade dricka mkt men har du inte musklerna o du dessutom är kvinna och dessutom kanske vegetarian då kan hjärnskada bli en följd.

Var overkligt först men på ett sätt är det bättre än för ett barn att växa upp med en alkohliserad förälder.

Om det skulle ta slut kan ju en ny partner som dricker mindre vars till hjälp.

Men i mitt läge känns det rätt. Kanske jobbigt första veckrona och månaderna men sen tycker man bara synd om alla amdra som dricker med deras åkommor, övervkkt och beroendeproblematik.

Livet är fantastiskt, även utan alklhol. Barn är ju beviset på detta. Ha kul med dina barn utan alkohol. De kommer defintivt märka det och hämta energi från dina barn. Det har gett mig så mkt fin energi tillbaka o min dotter är ju tacksam in i oändligheten, det märker man verkiigen.

Jag har följt din tråd och läste just det som hänt ditt ex de senaste dagarna och det var dina ord som fick mig att ta steget och prata med henne idag.

Jag har diskuterat alkoholproblem med min fru till och från i flera år.
Som du skriver så är jag jäkligt mån om mina barn, jag vill verkligen inte att de ska minnas att mamma alltid drack vin när de blir äldre.
Jag hoppas så att jag faktiskt skrämde henne idag med min oro om hennes hälsa, pratade med henne om skadorna hon kan råka ut för om hon inte slutar och om de skador jag redan tror hon har. Så att hon kanske kan ta till sig det, för att bara som bara pratat om tidigare att det druckit mycket har bara varit som att hälla vatten på en gås.

Jag har redan sedan drygt ett år själv dragit ned på mitt alkoholintag för att markera mot henne och särskilt det senast halvåret nästan bara smakat något halvt glas enbart för att ha något slags "mys" med henne på helgen men de senaste 2 månaderna mer eller mindre redan slutat helt och det är för min egen skull samt att även visa mina barn att man inte behöver ha vin för att man ska kunna äta gott, städa, ha mysigt eller så fort något ska göras i trädgården.
Min hustru har alltid varit väldigt snabb att oxå alltid hälla upp åt mig med i alla möjliga situationer hon kommit på genom åren hon tyckt att det passat med vin eller öl.

Som du skrev är ju tillslut en separation oundvikligt och vet inte om du läst hela tråden men det var varit väldigt nära att jag bad om skilsmässa i vintras och den finns väldigt nära nu oxå.
Jag älskar henne fortfarande men jag vet oxå att vissa saker kommer aldrig bli som förut tillsammans och ibland vet jag ärligt talat inte vad det är som håller mig kvar heller.

Vi får se vart detta tar vägen....

Vilka bra idéer ni kommer med.
Vill bara säga, trodde det skulle bli en grå dag här. Det blev det inte. Åkte till vatten och satt och fikade. Gick och tittade vid bryggorna. Köpte en glass.
Ja det blev en skön och mysig dag.
Tack för att ni finns och lyssnar när man behöver det?

Den måste du hitta nu. Du ska sluta för din egen skull. Innan det är för sent.

Alkoholism är en progressiv sjukdom och man dör till slut. Min pappa dog 61 år gammal, pga söndertrasad lever. Jag fyllde 50 år i höstas och jag vill inte traska i hans fotspår mer.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

När jag mina perioder då jag kan dricka normalt har jag knappt någon ångest och allt i livet flyter på. När jag var liten så svek och övergav min mamma mig och de har jag aldrig kommit över så när jag känner mig övergiven här och nu så kommer även den gamla smärtan upp och jag klarar inte av hantera de. Känslan av vara helt oälskad. Allt annat skit som hänt mig i livet har jag bearbetat Men inte de med mamma kan förtränga de i omgångar men varje gång såret rivs upp så tappar jag de och dricker för döva. Och jag vill inte behöva hamna långt ner i skiten igen som sist med hot om Lvm, tvångsvgiftningsr och åka ut/in på psyk och där emellan leva destruktivt.. Men känner att jag är på väg dit igen. Jag orkar inte en sådan resa en gång till. Druckit 7 dar i rad nu, spriten tog slut nu ikväll men orkade inte försöka fixa mer måste försöka bryta men de är svårt när ångesten slår till

Har blivit lite modeord, och uthållig och motståndskraftig är ett par andra översättningar.
Läste en jätteintressant artikel om detta, ska maila länken imorgon.
Sov gott!

Och på dina alster i en lagom tjock pärm. Men då får en söka sig till ett förlag. Gör det!

Livet är sannerligen inte en räkmacka för någon, fy fan.

Såg ett Ted-talk på youtube ikväll om ”resilient people”, och jag hade aldrig ens hört ordet innan. Tydligen svåröversatt - ungefär tåliga, tänjbara.

Det var ett riktigt bra prat! Kvinnan som pratade hade både forskat och hade självupplevda erfarenheter. Hon hade tre tips på hur man kan lära sig bli resilient.

Minns dem inte ordagrant, men ett tips fastnade hos mig rejält. Inför att man tar ett beslut eller gör på ett visst sätt ska man tänka: ”Är det här bra för mig, eller skadar det mig?”

Jag tänker som Se klart att alla dessa år med kampen för barnen har gett dig enormt mycket erfarenhet som du kan ha nytta av i ditt nykterhetsarbete.

Kram ?

Måste ju kolla några avsnitt imorgon nu när du tjatar ?
Längtar lite efter en egen serie jag kan kolla på då och då!
Hav det härligt hos dina föräldrar!