skrev Andrahalvlek i Nu eller aldrig

Nu har du nått din botten - nu kan det bara gå uppåt igen! Läs och skriv mycket så ska vi peppa och stötta.

Och ditt nick ger mig en hint om vad du ska ha i glaset framöver ? Gammal god klassiker!

Kram ?


skrev TROCADERO i Nu eller aldrig

Jag har varit medlem här länge. I omgångar. Haft ambition att förändra mina alkholvanor. Men inte lyckats.
Jag har tänkt på det länge.
I lördags var jag på en födelsedagsfest och skulle jobba söndagen.
Vaknade söndag morgon på golvet i min hall. Tredje gången denna månaden. Stora minnesluckor som täcker större delen av kvällen.
Sjukanmälde mig från jobbet. Låg i sängen och grät i ett par timmar.
Gillar mitt jobb och det är helt idiotiskt att jag riskerar att förlora det för att jag väljer att dricka alkohol.
Ringde min mamma. Hon har anat förut om att jag varit lite VÄL glad i alkohol men nu la jag alla korten på bordet. Berättade att jag inte kan hantera det längre. Att det måste få ett stopp. Vi hade ett långt bra samtal och hon ska vara där för mig och prata med resten av familjen om detta.
Nu måste jag prata med mina vänner. Jag bävar inför det men om jag inte gör det har jag kvar möjligheten att dricka alkohol med dom. Jag är säker på att de kommer vara förstående och stötta mig. Men att berätta att jag nu spolar kröken är verkligen slutet för mig att dricka mig redlös med mina vänner.

Dag två nu. Känner mig fortfarande lite låg från helgen men ska försöka hitta sett att sysselsätta mig på. Kanske börja motionera lite. Har blivit svullen av all alkohol. Vill lägga pengar på hudvård istället för alkohol hade jag tänk.

Heja mig!


skrev Andrahalvlek i Minnesluckor

Gör bara. Ta en dag i taget. Löpning är en bra start. Sen har du säkert andra gamla intressen att ta ut och lufta.

Lyssna på Alkispodden, ljudböcker eller vanliga böcker om alkisar (Persbrandts bok rekommenderas!) Dokumentärer om alkoholism (min tråd ger MÅNGA tips!)

Du måste hjärntvätta ditt undermedvetna, bryta alla destruktiva vanor. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Dina kompisar vill bara att du ska vara ett alibi för sitt eget drickande. Jag kan lista tusen saker som är mer berikande än en rejäl fylla. Fy fan vilket destruktivt leverne. Och livsfarligt för levern!

Kolla dokumentären ”Rain in my heart” på youtube nu direkt. Slår ihjäl en timme av ditt liv ?

Kram ?


skrev Peter på landet i Minnesluckor

Tack för pepp!! Jag har motivationen, men låtit mig luras av A o vänkretsen flera ggr, trillat dit. Tänker mig jobba i det tysta med detta, låta tiden tala. Inte diskutera A med kollegor, ett par av mina kollegor har långt värre problem än mig, de flesta givetvis mindre, men A är ett centralt samtalsämne på jobbet. Jag tänker kategoriskt undvika jobbrelaterade fester. Min fru är ytterst måttlig med alkoholen, så hemma är det lättare. Sen krävs det ju mest av mig själv!! Bara jag som kan förändra.


skrev Torn i Nu får det vara nog!

Ni har säkert rätt alla tre, tack för kommentarerna! Jag blev lite besviken efter drömmen bara, eftersom
jag trodde att sådana drömmar skulle vara förbi. Drömde ju en massa sådana drömmar i "början" ca 2 månader in i nykterheten. Men inser ju att jag fortfarande är i början, eller hur miss lyckad.? Och som sagt Charlie, det är ju min första nyktra semester någonsin och hjärnan är van vid att få alkohol varje dag då, men inte i år.

Sedan är det säkert som du skriver Se klart, man vill liksom ha ett "normalt" nyktert liv utan några tankar kring alkohol alls. Men det går nog inte, utan man får räkna med att leva med det här resten av livet. Faktiskt så har jag ändå vant mig rätt mycket vid det nu, och tycker inte det är särskilt jobbigt. Det blir nog bättre och bättre också ju längre tiden går. Vi får se om några år.?

Renovering ja, jag ska också ta tag i en sak i dag. Men det blir utomhus, behöver byta en del brädor
på ett tillbygge.

Ha en bra dag kompisar!?


skrev Peter på landet i Minnesluckor

Givetvis vet man det innerst inne, iaf förstår jag det. Svårigheten är att inte låta sig luras av sig själv....
Jag har sorterat ut det så gott jag kan och det kokar ner till: -Jag har övervunnit ”ensamfyllorna” hemma i soffan.
- däremot mkt svårare om man har bjudit hem folk/ eller är bortbjuden, då kan jag inte stå emot alls när alkoholen flödar omkring mig.
- Går inte att diskutera med kollegor , dom blir närmast förolämpade o förbannade om man pratar om det negativa med alkohol. Ett svar var: ”fan vilken tråkmåns du har blivit, vad vore livet utan ett par rejäla bleckor i veckan”
Jag förstår ju vad som måste göras, undvik dessa situationer, tacka nej!
Men jag undrar själv: Vad ska jag då fylla fritiden med? Löpning kan jag ju inte ägna mig åt dygnet runt...


skrev anonym14981 i Botten

Kör bara kör , inga bus med antabus, inga tveksamheter, håller mig till min plan för vidare nykterhet. Det är som han sa Stenmark ”de bara å åk”, 79 dagar nykter.


skrev anonym14981 i Minnesluckor

Du har en inre kraft, den finns där och hänger ihop med viljan. Viljan kan försätta berg, tro mg. Lyssna på råden du fått om längre uppehåll, då får du mer vinster o det blir lättare att välja nyktert. Dessutom läker kroppen och därmed knoppen, så du kommer se på saker ur en annan synvinkel. Om det känns för svårt rekommenderar jag antabus som krycka första tiden. Ge dig själv chansen, det är du värd. Kram Jullan


skrev nystart i Slutat dricka utan nedtrappning.

Börja proppa i dig vitaminer redan innan du slutar, maxa B-vitaminer til exempel. Köp hem L-Glutamin och maxa detta också. Jag gjorde detta innan jag slutade och fick inga besvär alls. Lycka till.


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Kan jag så kan du Peter på landet! Jag lovar!

Kram ?


skrev Andrahalvlek i Minnesluckor

Det är nog den allra vanligaste fällan. ”Det här gick ju lätt, jag är nog inte alkis utan klarar nog av att dricka normalt.”

Funkar ett tag, men aldrig i längden. Några härinne gör tappra försök - och det är förstås upp till var och en att göra det.

Min personliga upplevelse är i alla fall att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Kram ?


skrev Torn i Minnesluckor

Jag tror du måste ha tålamod och inte dricka någon alkohol alls under en mycket längre tid. Sist klarade du 18 dagar utan alkohol. Det är alldeles för kort tid för att du ska märka av det riktigt positiva sakerna med att
vara nykter. Att tro då att man ska klara av att dricka kontrollerat är en vanlig miss som tyvärr många
åker dit på. Kör minst tre månader utan alkohol, när du har klarat det så kan du ta ett nytt beslut.

Lycka till!


skrev Andrahalvlek i Den här gången då...

Har tagit SSRI i 13 år. Blir deprimerad varje gång jag slutar. Fick på senaste läkarbesöket diagnosen kronisk depression.

Jag vet nu att alkoholen är en stor bov i sammanhanget. Den skapar ångest och depression eftersom den meckar med min hjärnkemi. Största anledningen för mig att sluta dricka faktiskt.

När jag blir ännu mer stabil i min nykterhet och hittar en läkare som kan hjälpa mig så ska jag trappa ut SSRI. Långsamt.

Varje gång jag slutat helt har jag blivit deprimerad igen efter tre månader. Jag vill inte måla fan på väggen, men var vaksam och vänta inte för länge med att uppsöka läkare. Lita på din magkänsla.

Depression är vidrigt. Helvetet på jorden. När folk pratar om ångest, deppig och panik i vardagligt tal blir jag provocerad, men jag har valt att inte gå i svaromål. Ingen som inte varit där kan förstå.

Häromdagen sa min mamma ”jag får panik” när hennes dator strulade. Då sa jag till henne på skarpen att inte använda den beskrivningen på skitsaker. Hon får inte panik för datorn, möjligen blir hon lite upprörd och irriterad.

Kram ?


skrev Se klart i Minnesluckor

Många av oss, vet inte riktigt hur det hänger ihop med alkohol men det verkar göra det, ja vi målar livet svart, vitt, rött. Att bli nykter brukar jag tänka är som att tvingas intressera sig för små tuschteckningar, gå nära och se. Att bli nykter handlar om att öva och hålla kvar, vara i nyanser, stå ut med ett inte perfekt sandslott.
Hoppas du hittar kraft i dig själv. Här finns stöd! ?


skrev Nepasnea i Bedragen

För ett år sedan träffade jag en man. Det visade sig att han var alkoholist. Han sa det själv.
Nykter var han helt underbar. Påverkad kunde han variera mellan nästan tjatiga kärleksförklaringar, till dryga kommentarer, till att vara verbalt elak.
Jag har tidigare varit i en relation med missbrukare och även haft en alkoholiserad anhörig, så visste att det där med att ställa ultimatum, hälla ut sprit osv funkar inte.
Jag har istället kört the silent treatment när han har druckit och betett sig illa.

Han har många gånger på eget iniativ lovat att sluta.
Har såklart aldrig funkat.
Ett tag höll han på att gömma alkoholen.
Jag påtalade att lögner var värre än brukandet.
Då slutade han undanhålla det. Men istället började dricka mer.

Runt midsommar spårade det. Vi pratade inte på en vecka.
Jag sa att han behövde söka hjälp, han klarar det inte själv och han kommer aldrig kunna "dricka ibland".
Han lovade att göra det.

Fram tills igår har han varit nykter i kanske knappt två veckor men han har varit irriterad ofta, har inte sagt att han älskar mig och inte rört mig, kramar, pussar osv i den mängd som han brukade innan.
Svarat lite halvspydigt. När jag försökt ta hans arm för att lägga om mig så har han svarat att han vill ha sin arm där den ligger.
Igår så rann bägaren över på egentligen ingenting för min del, det var inte något egentligen bli sur eller ledsen över, men eftersom han betett sig så kyligt i nån vecka så räckte minsta lilla.

Senare, på kvällen försvann han ut. När han varit borta ett tag gick jag ut för att leta efter honom, var säker på att han satt på nån bar och söp.
Och jag hittade honom. Men det var betydligt värre än vad jag väntat mig. Utanför puben såg jag honom genom fönstret, sittandes tätt omslingrad med en annan tjej.

Han verkar inte bry sig att han blev påkommen eller hur jag nu mår. Helt likgiltig.

Jag vill bara dö.


skrev Andrahalvlek i Livet

Jag har inte varit på en massa festligheter hittills, men jag ser fram emot det. Jag behöver inte vara festens motor och ta ansvar för den goda stämningen.

Jag har rätt att bara delta, hålla låg profil eller ta plats beroende på dagsformen. Söka mig till individer och samtal som kan berika mitt liv mer på djupet, eller i stunden.

Senaste festligheten var på midsommar när min ex-svägerska rätt så onykter bara tuggade på, inte hörde vad jag sa ens, inte såg mig i ögonen, var med ena benet på väg någon annanstans där det skrattades mer högljutt.

Jag blev på riktigt ledsen, men inte ett dugg förvånad. Hon sa dessutom saker om sina barn (mina barns kusiner) som hon inte borde ha yppat.

Saker som hennes man förgäves försökte få henne att hålla tyst om. Saker hon inte borde ha sagt, i alla fall inte där och då.

Saker hon aldrig kommer att erkänna att hon sagt. Och det är nästan mest tragiskt, att hon aldrig skulle prata med mig om det om hon var nykter.

Det skulle ju få hennes perfekta Instagram-fasad att krackelera. En typ av fasad som jag håller mig lååååååångt bort ifrån. Både nu och tidigare.

Kram ?


skrev Vill Bara Sluta i Min dagbok.

Ser framför mig 52 nyktra veckor per år i resten av mitt liv ?
Känns fantastiskt att vecka 2 är här redan.


skrev Andrahalvlek i Livet

Jag har funderat en del på det. Jag förändras inte i onykterhet, jag förstärks mest. Pratar mycket annars, pratar ännu mer osv.

Men jag minns bekanta som knappt yttrade sig alls någonsin som nyktra, och blev värsta partydjuren och pratmakarna som onyktra. Vilket var deras personlighet?

Kram ?


skrev nystart i Här igen

Jag tror att socker och alkoholberoende går hand i hand. Under min nykterhet nu slutade jag med socker samtidigt som jag slutade med alkohol, jag har inte haft något sug alls efter varken alkohol eller socker. Jag har under denna tiden också gått ner enormt mycket vikt, detta inte bara pga alkoholstopp utan pga sockerstopp. När jag "slutat" med alkohol förut har jag kompenserat med socker och därefter fallit tillbaka till alkohol då jag till och med mått sämre med den större mängden socker.

Lycka till iallafall, att vara sparsam med både alkohol och socker är nog rätt melodi.


skrev Peter på landet i Minnesluckor

Sen jag började skriva här så har det sakta gått åt rätt håll, var rejält illa runt jul o nyår. Sen lyft mig, kört i diket, lyft mig- kört i diket.
Det som smärtar mest är att mina barn sett mig berusad alltför många ggr. Största problemet är att jag tycker att det inte finns chans till bot o bättring, loppet är kört allt är förstört....
Är en sån människa: är inte allt perfekt på sandslottet jag byggt så river jag hela skiten.
Hur får man kraft att resa sig igen?!


skrev Peter på landet i Behöver all hjälp jag kan få

Andrahalvlek.... Man får energi av att läsa din historia, just vad jag behöver nu när jag måste komma in på rätt spår igen.


skrev VaknaVacker i Livet

Ja du, det må regna ute men i hjärtat ditt är det sol⚘
Så mycket vinster med att inte dricka. Man ser alkohol på ett helt annat sätt, känns verkligen som en märklig värld vi varit i. Skönt att ha lämnat den?

Hoppas du får en bra dag! Kram?


skrev Anonym15366 i Livet

Jag är ännu fri! 194 dagar! Så många fria dagar. Men ändå så få jämfört med hur många dagar jag var fast med den enorma, tunga, mörka massan till alkoholdjävul. Den tiden var så kämpig! Tänk att man dricker alkohol för att slippa kämpa med stress, ångest och annat obehag. Utan att inse att alkoholen faktiskt skapar obehagen, abstinensen. Huu....så många människor som inte fått vakna än, som aldrig vaknar. Så många som missar livet.
Under semestern har jag sett att fina tänkande kännande människor, ofta de lite introverta funderande personerna... dricker destruktivt. För att orka vara sociala? För att slappna av från sin allvarliga personlighet? Jag kan bara referera till mig själv. Varför drack jag? Jag har äntligen börjat acceptera mig själv. Därför behöver jag inte dricka i sociala sammanhang. Jag får lov att gå på fest och middagar utan att bli berusad, utan att roa någon med högljudda skämt och utan att skränskratta och vara översocial. Jag får lov att vara jag, helt normal. Inte fundera över vad någon anser om mig. Jag är inte mittpunkt i någon annans liv förutom mitt. Jag bestämmer hur jag är.
Nykterheten är super-nice! ?
(men jag längtar efter sol om jag ska gnälla lite)


skrev miss lyckad i Nu får det vara nog!

Jättevanligt att drömma att man dricker..Vaknade kallsvettig i början av min nykterhet, av liknande drömmar som du hade Torn..På morgonen när jag vaknade blev jag jätteglad av att det bara var en dröm..Tipset jag kan ge om första semestern är att vara beredd på att få alkoholförslag, nästan överallt..Jag var utomlands med familjen, och på många resturanger kom dom bara fram med små glas med någon sorts alkohol i, och sa typ ”huset bjuder”. Jag hade redan förberett mig hemma så det var inga problem med det..Angående renovering..Tycker också det är kul, men är van att vara 2 sen många år..Vi hjälptes åt jag och barnens pappa..Lite mindre kul ensam..Men får ta bilder och skicka till min kära..?..Ha härliga semestertrippar ni alla..?..Kram..


skrev Mrx i Fyller ångest

Första semesterdagen börjar med lite trist väder. Jag har ett spinnig pass kl 17.45 ikväll. Jag fick en tanke på att skippa spinningen och dricka öl/vin istället. Det är ju semester och då kan man ju unna sig det. Hum, är det verkligen värt att skippa spinningen för lite rödvin och bärs? Svar = NEJ! Systembolaget finns kvar längre fram i veckan. Jag kan välja en annan dag att dricka på. En dag i taget ?