skrev Azalea i Slut på lugnet, vad kommer att hända nu

Att det kan förändra någon så totalt. Men de stämmer rätt väl Att alkoholen kidnappar hjärnan.
Jag har hjälpt och tyckt synd om i alla dessa åren och det har inte blivit ett dyft bättre. Det är ett kvitto på att det hjälper inte alls, jag kan inte göra någonting åt det.
Nä, jag har blivit starkare och ser klarare nu men vi är ju empati människor så det är klart att man bryr sig och tycker det är sorgligt nör allt går utför utan någon hejd.

Kram och ha en fin helg fina du?Azalea


skrev Azalea i Dubbelheten

Det som de gör när vi ställer krav och vill diskutera problemen, som i deras värld inte finns, är att direkt gå i försvarsställning. Vi attackerar ju det som de håller kärt och gud både om man står ivägen eller vill ha svar gällande det.
Min man har inga problem med alkohol direkt och ska kunna dricka som alla andra för det har han all tid kunnat göra.
Detta svarar han mig NU efter 6 månaders LVM.
Hur kan man ens säga når mer då. Mina ord är slut nu.

Var stolt över dig själv och gör din egen resa mot nykterhet. Ge dig själv en kram emellanåt och låt han göra sin egen resa för den kan du knappt påverka. De måste hitta sin egen vilja och styrka att göra sig fria från alkoholen. Nå sin personliga botten som de sägs.

Lägg all kärlek och fokus på dig själv och då ger du honom valet att följa efyer dig.
Kram ?Azalea


skrev Crna macka i Campral och Naltrexon

Jag har ätit båda. Tyckte att Campral fungerade bäst och jag tog dom i ca 8 månader och har nu om inte så långt bort varit nykter i två år. Jag var i och för sig duktigt motiverad, det i kombination med Campral fungerade för mig.
Naltrexon vart jag yr av och fick svårt att sova av. Jag var heller inte ute efter att lära mig att dricka "normalt" utan att sluta permanent

Mvh


skrev Allterbra i Testar igen

Ännu en fredag avklarat spiknykter!
Noll sug, noll bekymmer denna dag.
Det är inte alls svårt, så länge det är på det sättet. Men det kommer garanterad nya provningar, i morgon eller nästa månad.
Helt enkelt när man minst anar det, så det gäller att va förbered och redo för strid mot dom inre demonerna.
Lite tanker till mig själv och även för er. Vi sitter alla i samma båt och är med i samma krig. På samma sida är vi iaf, med tanke på att vi hänger här ?


skrev AmandaL i Nu får det vara nog!

Jag tror dig, och kommer trippandes efter i dina fotsteg ???


skrev Torn i Nu får det vara nog!

Jag har inte så mycket att att skriva om egentligen men funderade i dag på om jag kunde komma på något som blivit sämre i mitt liv nu efter snart 6 mån nykterhet, jämfört med hur det var när jag drack. Kunde inte komma på en enda sak, allt har blivit bättre eller är lika bra. Jag kan inte komma på någon som helst nackdel.Jag saknar ingenting från hur det var när jag drack.?

Var på en fin Italiensk restaurang i kväll med familjen och åt en jättegod pasta. Jag verkligen njöt av den goda smaken. Det är som om t.o.m. maten är godare nu när man inte dricker alkohol till.

Så har livet blivit för mig nu, jag önskar att alla ni som kämpar på tappert inser hur bra det kan bli.
Ge aldrig upp, det kan bli mycket bättre än ni någonsin anar.

Ha en bra helg och många kramar från mig till er alla här på forumet!?

/Torn


skrev Bestemor i Dubbelheten

Så skriver jag till min alkoholist.
Frågar honom, mår du bra av dina lögner?
En liten småsak egentligen,
Han har druckit ur 2 nappflaskor med rosé som jag köpt. Hahaha gillar nappflaskor, men alltså pappflaskor.
Jag som försöker och nästan lyckas att sluta med vin, tänkte överraska med jordgubbar i rosé.
Oj, nästan tomt? Vet DU när den här öppnades? Näää
Sen, diskussion....skulle inte du sluta? Dricka ingenting? F kassa.
Tester , bla bla
Därefter lägger han sej 19.15
Så....jag misstänkte alkohol
Japp
Han har hällt i sej nästan 2 liter rosé
Och ljuger!!!! Det stör mej mest!!!
Är jag galen som knycklat ner pappflaskan i hans sko, med texten
HATAR LÖGNEN MER ÄN AVLOPPET
kanske drar jag igång en strid
Men jag hatar verkligen lögner!!!!!!
Tappar respekt
Tappar förtroende
Tappar hopp, kärlek, tro....på ALLT


skrev Självomhändertagande i Hur tar man upp drickandet på ett bra sätt? Det blev skilsmässa.....

Jag läste ditt inlägg och blev berörd. Behövde fundera på vad jag kan bidra med. Jag har läst de andras kommentarer och du har fått bra råd. Tycker att Nordäng67 har ett mycket gott råd, att du ska låta din fru läsa vad du har skrivit. Du behöver inte visa forumet om du önskar behålla det för dig själv. Däremot så kan du visa henne texten, eller läsa upp det för henne, ifall du klarar det. Förstår en del vad du går igenom. Jag levde med en man som drack dagligen och jag prövade bli fri från mitt medberoende i flera år. Det tog mig 6 år från det jag ville bli fri. Jag kunde inte kasta ut honom. Till slut ringde jag en vårdcentral och bad om hjälp. Då fick jag träffa en psykolog efter 8 månader och jag använde varje råd jag fick och jag lärde mig att sätta gränser. Så pass så att han ville flytta och då hade jag försörjt honom länge, jag brukade kalla att han var min hotellgäst som aldrig ville flytta. På skoj, men också på allvar. Det var det bästa som kunde hända enligt psykologen. Att han ville flytta.

Sedan han flyttade så började jag leva mitt liv igen, sakta sakta sakta sakta sakta. Idag, 2,5 år senare känner jag att jag är gladare än någonsin. Jag hade aldrig klarat detta utan att utbilda mig till mindfulnessinstruktör. Har suttit i långa meditationer och fått kontakt med mig själv under flera år.

Idag gör jag inget som jag inte vill. Jag lever mitt liv medvetet och närvarande och väljer själv. Med mitt ex var jag en helt annan människa. En arg människa, som inte ens orkade sörja att jag aldrig blev en mamma, eftersom jag insåg att han drack så ville jag inte ha barn med honom, men jag visste inte hur jag skulle gå vidare.

Idag lever jag det vidare livet, ett liv som är bättre än jag kunnat föreställa mig. Det som är bättre är att jag kan sätta gränser. Inte bara till mitt ex, utan till allt.

Jag tror att du skulle må bra av att få ett professionellt stöd och det kan vården erbjuda om du ber om det. Om inte så finns apparna med psykologer. Prova!

Jag tror att du ska prata med de som du har behov av att prata med. Behåll inte det inom dig med respekt för din fru. Det är en sjukdom och den är tung att bära som den är. Du behöver inte bära den.

Ni har barn. Det finns säkert hjälp att få. Däremot så är det bra att fråga någon som ger bra råd. Det är inte alltid som anhöriga eller närstående ger bra råd.

Därför förespråkar jag professionella. En läkare på en vårdcentralen kan skriva remiss till en psykolog.

Det finns bra hjälp att få, men det kan ta lite tid.

Ta hand om dig och tänk på att göra sånt som du tycker är roligt.


skrev Bestemor i Dubbelheten

Nu har jag fått upp mina ögon för den eviga lögnen.
Att ljuga mitt inför mej.
Den han säger sej älska.
Finns det ens någon väg tillbaka?


skrev Andrahalvlek i Här igen

Hans historia har jag också hört, dock i något annat sammanhang än Alkispodden tror jag.

Håller med, shit vad snabbt det kan gå utför igen ? Hans resa är avskräckande om något!

Härligt att campa med barnen, hoppas ni slipper regn! Man sover så gott i tält/utomhus ?

Kram ?


skrev AmandaL i Här igen

Grattis allic till din första nyktra vecka! Fantastiskt bra jobbat, valen du har gjort för dig varje dag har lett dig hit! Stort grattis och njut av din camping semester tillsammans med barnen! Och det låter så mumsigt med godis och cola, perfekt fredagsnjutning ???


skrev AmandaL i Det är min tid NU!

Nu har jag läst båda dina inlägg och det var väl super bra att du åkte hem till din mamma idag tycker jag! Och jag tycker inte att det är något fel i att smsa sina kompisar även om det är fredag em/kväll, huvudsaken är ju att du vet att du inte har druckit någonting när du gör det. Sen tror inte jag att någon annan tänker så som inte har alkoholproblem, och oavsett vad dom tror kan du ju själv vara stolt över att du inte druckit, så messa på till dina vänner och fråga om fika eller promenader säger jag ? och det här med att få unna sig, jag tycker att du ska unna dig precis allt du vill, förutom alkohol, vill du äta chips, gör det, vill du äta choklad, gör det! Det viktigaste är att du inte dricker och allt annat än att dricka är värt det, jag brukar tänka så. Allt jag stoppar i mig nu istället för att dricka är så jätte mycket bättre än all alkohol jag drack förut.
Dina föräldrar verkar väldigt fina, jag tror inte dom skulle dömma dig om du berättade om dina alkoholvanor eller att du vill och försöker sluta. Jag har berättat för min familj och ingen dömer mig, dom hjälper mig istället och stöttar mig. Jag har ätit middag med min mamma idag och hon hade köpt chardonnay till oss, alkoholfritt och det kändes så skönt att hon visste, ingen diskussion, hon frågade bara hur många dagar det var idag och jag svarade 29, hon säger att hon är så stolt över mig och att hon själv inspirerats sen jag slutade att dricka mindre.
Tycker du varit super duktig idag, jag hejar på dig och är glad att du varit hos din mamma idag när du har haft en känslosam dag! Alla dagar är inte perfekta leenden, ibland mår vi inte så bra, och det är okej, gör inte allt på samma gång. Njut av choklad, alkoholfri öl och av att inte ha promenerat idag! Det är helt okej för det viktigaste är att du klarat av att vara nykter ?


skrev Ensam1984 i Det är min tid NU!

Mådde ju inte så toppen tidigare i em, så tog ett spontanbesök hos mina päron, bara mamma som är hemma då pappa gör annat. Fick en fin stund med mamma och hundarna. Fick gråta ut en hel del och berätta om mina egenheter. Att det är svårt för mig att starta saker, att bara göra basala grejer, att orka. Pratade även om att jag inte vet om jag vill ha hus, familj, barn för att man ska ha det eller för att jag faktiskt inte vill det. Vi pratade om att låta känslorna styra en. Vi har pratat om allt detta innan, men jag tror hon fattar ju mer vi talar om det. Hon ska ju vara med under min utredning, eller hon ska bli intervjuad av psykologen själv tror jag.

Jag har aldrig berättat för mina päron om mitt drickande, jag tror de vet att jag drack under en period i mitt liv, men inte omfattningen. Kan inte ta upp detta med dem, jag vet att de skulle älska mig lika mycket ändå, men då har jag verkligen fuckat upp precis allt i mitt liv som de någonsin kanske hade förväntat sig av en dotter. Tror inte de kanske tänker så, men jag tänker så. Jag kan inte vara mer misslyckad och mindre självgående och förstörd än vad jag redan är. För då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Men sen vet de också att jag inte dricker speciellt nuförtiden, mamma erbjuder mig alltid alkoholfri öl om det är lite festlig stämning - så det är skönt och att det inte ens behöver diskuteras efter att jag förra sommaren sa att jag inte dricker just nu och att jag gillar A-fri öl och inte är intresserad av det där ruset.

Nu sitter jag med en A-fri öl, det är det enda jag unnar mig såhär på fredagskvällen. Det blev ingen promenad i dag då magen var kass, men den känns lite bättre nu så hoppas på att det blir promenix i morgon istället.

Så tacksam för min mamma, vet inte vad jag ska ta mig till när jag inte har henne längre, hon är mitt precis allt och den som får mitt liv att gå ihop. Hon lagar mat, stöttar, handlar, fixar och styr så att jag kan må bra och orka jobba om dagarna. Hon finns jämt där, stöttar och framförallt ger kärlek oavsett vad jag gör eller säger. Utan henne skulle jag vara sjukskriven, inte ha något jobb och må så ofantligt dåligt. Såååååå tacksam!


skrev EttNyttLiv i Dag tre

Glädjer mig att läsa i din tråd att det går så bra för dig!
Kram?


skrev EttNyttLiv i Behöver all hjälp jag kan få

Ha en underbar semester Andrahalvlek, det är du verkligen värd. Grattis till dina 145 dagar. Glöm inte att vila och tänka på dig själv☀️?
Kram?


skrev Allic i Här igen

På campingen med kidsen och vovvis, kollade vädret innan vi åkte trodde jag... glömde visst kolla vind. Alltså slå upp ett tält i 15 m/s är inte att leka med ? Nu är i alla fall tältet uppe sen några timmar sedan. Barnen inkrupna i sina små holkar och jag sitter här med lite godis, coca cola och en bok och tittar på havet. Fint ändå.

Camping ja... här flödar ? må jag påstå. Men inte i det här tältet, nope. Så nöjd med mig själv och mina val. Lyssnade på Alkispodden och Per Holknekt tidigare idag, kände rysningar. Wow vad fort livet kan åka rutschkana rakt ned i källaren. ? Känner mig så nöjd med mitt val i alla fall och glad att jag hejdat en åktur i full fart rakt ner i avgrunden. Stort tack till mig själv! En vecka -check, när jag vaknar i morgon och då åker 500 kr in på ett speciellt konto på Avanza. Egentligen 490 kr, men rundar upp!

Idag har jag valt att vara nykter! ??❤️


skrev AmandaL i Fighten för det nyktra livet

Härligt Kristina78 att du har kommit till insikten om vad det nyktra livet har för positiva effekter för dig! Glad över att du är pigg och motiverad, det är fantastiskt skönt att ha nyktra helger! Njut av den ?


skrev Pilla i Fighten för det nyktra livet

Jag sa idag efter middagen",vad skönt det är att inte vara dåsig och trött efter middagen som det va då jag drack vin "ja vi kan göra vad vi vill"fick jag höra.Du verkar vara stabil Kristina78.Det känns bra för mig att läsa här hos dig och samtidigt bli glad för din skull.
Jag känner också tacksamhet denna fredag?
Från Pilla


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

God kväll ?

Nu sitter jag på "min" uteplats och dricker kaffe. Har haft en helt underbar dag. Är helt slut nu. Och så blev jag plötsligt och oväntat så himla gråtmild.

Jag är en sån känslomänniska så att det ibland gör mig tokig. Jag känner hela tiden så mycket åt alla håll. Imorse jag var så glad och nu vill jag åka hem till mitt hus och lägga mig i sängen och gråta. Helst till en sorglig film så att det inte blir så personligt sorgligt. Vill gråta till nåt annat bara för att ladda om eller nåt.

Det blir ibland en sån krock i mig när jag jämför förväntningarna jag hade på mitt liv och vad jag fick.

Jag är verkligen en familjeorienterad person. Jag har gett allt till både min exman och mina barn. Prioriterat dem. Så att inse att de enda som uppskattat det är ens barn blir lite snopet.

Här är jag på semester helt ensam med barnen. Jag som ville ha en stor familj och en trygg punkt i min man. Men så valde jag en man som inte alls prioriterar sin familj. En man som bara ville ha oss där hemma som en slags reservplan och reservsällskap. Som inredning eller som en låda med leksaker man kan ta fram när det är tråkigt.

Mina barns uppskattning räcker ju egentligen. De är mitt allt. Men det är så sjukt att jag har de här fina barnen med en man som skiter i allt som jag tycker är viktigt. Som skiter i dem 90 procent av tiden.

Det blir smärtsamt att känna att man inte duger och inte räcker.

Skaffar han en annan tjej så undrar jag vad den tjejen behöver göra för att hålla honom nöjd? Ingenting säkert.

Jag känner samtidigt fortfarande samma som imorse. Men det kom en våg över mig av lite ledsamhet.

Jag jobbar hela tiden på min egen självkänsla och på mitt självförtroende och jag har kommit långt. För några år sedan var jag knäckt mest hela tiden. Grät väldigt ofta pga känslan av övergivenhet. Så är det inte nu men det kommer små vågor av det ibland. Som nu.

Tror också att jag saknar att faktiskt ha en partner att gråta ut hos. Mycket av min gråt sväljer jag ju bara. Eller så gråter jag ensam. Då blir man ju aldrig tröstad. Och det är rätt sorgligt.

De gånger jag gråter inför mina barn känns det nästan skönt. Jag gör det inte med flit men de tröstar mig precis så som jag tröstar dem när de är ledsna.

Det är inte min exman jag saknar egentligen utan det är drömmen om det familjeliv jag aldrig fick.

Det finns nog nån mening med att jag ska få uppleva min trettioårsålder som singel. Det kanske gör mig till världens starkaste.

Och dessutom får jag inte glömma att jag faktiskt lämnade honom pga att han är en aktiv alkoholist i förnekelse och han gjorde mitt liv till en plåga. Det här livet jag har nu är ju ljusår bättre. Jag hade inte ens viljat vara med en familjeorienterad alkoholist heller.

Kvällarna här har verkligen blivit grubbliga för mig. Jag har ingen tv att slå på och inga direkta hushållssysslor att göra. Så det blir mycket tankar.

Om vi åker hit nästa sommar också, undrar hur mitt liv ser ut då. Jag skulle vilja sätta upp några mål. För att ha nåt att jobba för och för att inte känna att jag fastnar.

Det kan vara små mål eller stora. Ska grunna på det. Det ska inte vara nåt som adderar stress utan det ska vara inspirerande saker.

Jag vill växa och gro och känna att jag gör det bästa av det jag har.

Kram igen ❤️


skrev AmandaL i Behöver all hjälp jag kan få

Underbart andrahalvlek! Njut av dina lediga dagar, ingen ställd klocka, goda middagar. Och riktigt stort grattis till dina 145 nyktra dagar, var stolt över dig själv och vad du har gjort för din kropp ???


skrev Varafrisk i Behöver all hjälp jag kan få

Önskar dig en fin, avkopplande semester❤️Och framför allt glöm inte grekiska kursen??
Känner att du tar ett stort ansvar för allt och alla även här på forumet...nu är det din tur...du måste vila??

Bamsekram❤️❤️


skrev AmandaL i Dag tre

Idag har jag blivit bjuden på middag hos min mamma, var jätte mysigt, bara hon och jag, och mamma hade köpt en flaska Chardonnay, alkoholfritt såklart! Det känns fint in i själen när dom närmaste försöker att göra allt för att jag ska klara det här, inte fresta, mamma drack inte heller något utan vi delade den alkoholfria flaskan och sen kunde jag köra hem, proppmätt så det enda jag har ångest över imorgon när jag vaknar är alla + 1000 kcal jag lyckats trycka idag ? men vad gör väl det när lyckan över att ha varit på middag hos mamma och haft det underbart och att alkoholfri chardonnay är fantastiskt gott till lax är en ny insikt ?? Ha en fin fredagskväll ?


skrev Baracken20 i Kontakt eller inte.

Tack, jag ska försöka göra det.
Tror inte heller att hon egentligen vill sluta dricka. Vi kan väl bara finnas där om hon bestämmer sig.


skrev anonym14981 i Campral och Naltrexon

Hej o välkommen. Jag har ätit båda preparaten, men ej samtidigt. Campare åt jag ca 6 månader för flera år sedan, i samband med en öppenvård behandling. Vet ej, eller kände ingen verkan vad jag minns men jag var nykter i 8 månader. Nu går jag åter i öppenvård på samtal och har ätit naltrexon i ca6 veckor. Jag upplever det som att suget har dämpats, men vet ej om det är medicinen eller bara ”tiden” som gjort det. Tycker att min andra ”last” mat blivit bättre oxå, är inte lika hungrig eller sugen längre, vilket resulterat i -4 kg. Jag har inte provat att dricka varken med campral eller naltrexon, och inte planerar jag att göra det heller. Så om de som de sägs, ska göra så man inte vill ha mer a, efter nått glas, så kommer jag aldrig att få veta det?om planen på o intag av a funkar. Inga biverkningar har jag, och min läkare rekommenderade naltrexon. Lycka till


skrev Andrahalvlek i Mitt liv som nykter

Iskall Falcon Smakfull är bäst - skål!

Kram ?