Senaste kommentarerna i forumet

Det är precis det jag menar. Du peppar och stöttar på ett suveränt sätt. Självklart måste vi ifrågasätta, det är en del av processen. Slutar vi med det, riskerar vi att aldrig komma framåt. Det är ju själva vitsen. Och i mina ögon klarar du balansen. "Då avstår jag hellre från att komnentera." Huvudet på spiken.

Tack för att du finns. ?

Kram

Håller med dig till hundra procent! Vi måste ha respekt för att vi har tagit oss olika långt på den nyktra resan. Och peppa och stötta så mycket vi förmår och orkar.

Men alla mina inlägg här måste vara hundra procent ärliga, även om de gör lite ont hos mottagaren.

Jag kommer aldrig att skriva inlägg för att göra mottagaren nöjd, om jag upplever att vb lever i förnekelse och enbart söker stöd för sin uppfattning. Då avstår jag hellre från att kommentera.

Kram ?

Absolut förstadiet, men inte så illa. Absolut inte så illa.

Det som är helt nytt den här gången är att det inte finns ett uns av depression i symtomen, utan bara mental trötthet och bristande ork.

Och det väljer jag att tacka alkoholstoppet för ?? Att jobba så hårt att hjärnan checkar ut går att läka hyfsat snabbt. Men depression tar en oerhörd tid att läka, mest därför att man där och då inte har tillgång till sina förmågor. Varken de intellektuella eller rationella förmågorna. Allt är bara svart och meningslöst. Man får bara vänta ut det.

Så känner jag inte nu. Jag är bara mentalt helt slut och behöver fysisk aktivitet. När hjärnan är trött behöver kroppen jobba.

Därför ska jag ta mig ut idag, till fots eller på cykel.

Kram ?

Först av allt, tack för all fantastisk respons mitt befarade relativt provocerande inlägg fått. Min erfarenhet visade sig delas av flera andra.

Bra eller dåligt?

Vet bara att det finns många sätt att göra rätt på. Och att allas resor ser olika ut. Vissa är övertygade om att helvitt är enda vägen, andra vill förändra sitt drickande.

Det måste vi respektera.

Självklart utgår vi från våra egna erfarenheter. Har vi varit djupt nere i A-träsket vill vi oftast inte dricka mer. Någonsin. Vi väljer det säkra före det osäkra. En form av överlevnadsstrategi. Andra vill förändra sitt A-intag då de är rädda för att det kan bli för mycket.

Det är här det kan bli en krock, tänker jag. Vi som varit längst ned vill förstås förskona riskpersonerna att hamna där. Med all rätt. Vem vill se en medmänniska i värsta fall supa bort sitt liv?

Men hur varnar vi på bästa sätt?

Det är här det kan se olika ut. Minst sagt. Vissa är mottagliga för skräckexempel, andra tar inte till sig det alls. Andra vill höra framgångssagor, vissa lyssnar inte på dem. Vi måste komma ihåg att vi kommit olika långt på resan. Ibland får vi stå och se på när någon sjunker djupare. Vi når den helt enkelt inte.

Insikten måste komma inifrån.

Men är det något som brukar hjälpa så är det omsorg, råd och stöd på ett individuellt plan. Många känner sig missuppfattade och ibland attackerade. Det ger sällan goda resultat.

Min strategi vad gäller att hjälpa andra är att peppa, peppa och åter peppa. Hur många gånger någon än fallit. Om det hjälper? Ingen aning, vi har inte facit. Men, det jag vet är att jag kan försöka bidra till att personen känner sig åtminstone något mindre misslyckad.

För det är ju det vi känner, vi som inte lyckats ända ut. Misslyckade. När vi hänger här och kämpar och kämpar. Och kämpar lite till. Självklart blir vi stärkta av alla som hittat det självklara vita livet. Är oerhört tacksam över er som fortsätter att skriva och kommentera efter flera/många år av nykterhet. Oerhört tacksam.

Håller med Andrahalvlek fullt ut om att förstärka det positiva. Som pedagog i botten vet jag att det är mycket framgångsrikt. Men vi får inte glömma bort alla som det tar extra lång tid för. Eller - sorgligt nog - aldrig kommer fram.

I min värld är det viktigaste vapnet för att kunna hjälpa andra ödmjukhet. Självklart, jag upprepar, självklart måste vi hjälpa på det sätt vi kan/mäktar med.

Som jag skrivit tidigare, vi brukar hitta likasinnade här på forumet. Alternativt vissa som vi känner lite extra för. Skriv till dem du orkar/vill/kan. Stötta, stötta och åter stötta. Vi/de behöver det. Även om vi inte når/nått dit vi vi vill. Målet. Åtminstone inte ännu. Jag är säker på att det finns förståelse för om en del inte klarar av att se den långa kampen hos vissa. Vi är här för att i första hand själva må bra. Det ska inte finnas någon press.

Vill också betona att forumet måste få vara en frizon. Fri i den bemärkelsen att alla känner att de får skriva av sig. I min värld är det själva vitsen med Alkoholhjälpens sida. Om vi bara fick läsa om framgång skulle ingen våga sig hit. Och då har forumet helt förlorat sitt syfte.

Ber om ursäkt för om mitt inlägg är svamligt och fullt av upprepningar
Trots den forna svenskläraren i mig väljer jag att skriva utan för många redigeringar. Kände efter att ha läst något inlägg att även detta måste bli sagt. Känslorna tog över.

Alla alla alla måste få känna dig välkomna här, oavsett A-status.

Tack för mig.

Kram på er

Att det har varit så illa den senaste tiden trodde jag inte.❤️ Jag har märkt att du inte skrivit något om cykelturer på ett tag och tänkte faktiskt fråga dig om hur det gick med det. Men nu förstår jag. Det låter ju nästan som om du har hamnat i en utmattningsdepression igen. Väldigt tur att din semester börjar nu så har du chansen att vila ut ordentligt och få tillbaka orken och lusten. Det kommer du fixa, det är jag övertygad om.?

Kram

Tack AmandaL känns fantastiskt bra!! ? Jag har tidigare varit såååå orolig för att äta och dricka onyttigt. Men va fan, bubbel då? Är det nyttigt? Nä, så nu unnar jag mig, utan dåligt samvete, coca cola, godis och lite chips i stället på en fredag. Känns helt ok liksom. ?

Eller hur Andrahalvlek, har inte hört honom förut men grät nästan när han berättade om bryggan på Ingarö. Den ensamhet han beskriver och många andra här inne, den är verkligen påtaglig... men lever hellre med den än med konsekvenserna av att hänga med ?. Skyfall och storm i natt ?... vi överlevde och det kan fasen inte bli värre. ?

VillJuOxåLeva och VaknaVacker ja men verkligen, mötte den ena av tanterna i morse i servicehuset, skakig och mosig. Kände ännu mer att tusan vilket bra val! Dessutom kristallklara minnen... fick läsa reglerna i spelet igen igår... för jag minns inte riktigt de andra gångerna vi börjar spela ? Min son var sååå glad igår att han inte kunde sluta le och skratta när vi skulle sova. Sörjer lite de år jag förstört och glömt... men nu ligger framtiden framför oss och den ska vi fylla med minnen och upplevelser! ❤️

Mulet, ingen regn just nu... kaffe i ”vardagsrummet” (sjukt bra tält när det väl är på plats), havet några meter bort, vågornas skvalp och en bra bok. Barnen sover fortfarande... alltså hur bra lördagsmorgon?! ???

Jag tycker att du kan gott öva på att "bara" ta hand om dig i en vecka och njuta av det du tycker om.

Ta en paus från att göra, till att vara och observera om hon själv säger något.

Jag vet att med mitt eget facit att mitt tjatande om att han skulle välja mig eller alkoholen i flera år och ändå inte ha verktygen för att få han att flytta ut bara blev ett värdelöst tjatande.

Fast å andra sidan så har jag liksom tjatat klart i livet. Jag har valt en annan kommunikation med människor idag. En som jag själv vill ha och förväntar mig. Rakt och uppriktig. Och vänlig. Ibland bestämd.

Det är också övning. Precis som det tog lång tid för mig att få körkort. Det tog nästan 12 år. För när jag började köra bil så hade jag ett hetsigt temperament, efter att ha bott utomlands där det var så körstilen var. Och jag cyklade i den miljön.

Sen fick jag öva länge på att inte bli stressad av andra bilister. Idag är jag en bra förare. Uppmärksam. Medveten.

Förr körde jag andras bilar när det var fest. Det slutade jag med för länge sedan, klarade inte av att köra fulla vänner som ville ha hög partymusik på. Inser nu att det kan vara min adhd som försvårade den situationen. Har svårt med höga ljud och särskilt när jag ska koncentrera mig i trafiken. Sedan många år väljer jag bort fester där alkohol ens får plats.

Jag väljer bort att träffa mina vänner när de dricker. Jag ogillar allt dåligt som alkohol för med sig. Slöhet, dumhet, oförsiktighet, arrogans och annat tråkigt som jag upplevt med alkohol. När den "verkliga" sidan av människan som inte kan kommunicera nykter kommer fram.

För att vara tydlig återigen.

Testa att ta en paus från ditt medberoende. Som om du var på semester i ditt eget hem. Finn ut vad du vill göra.
Din fru åkte på semester med en väninna som redan förstått att din fru dricker. Vad vill du göra åt det?

Prata om henne. Eller prata om dig.

Vilka är DINA behov? Just nu.

Va rädd om dig Andrahalvlek??

Semester, så skönt! ?☔????
Det behöver du verkligen. Göra roliga saker, vila dig... återhämtning.

Det har varit en härlig men intensiv vår. Ha en bra dag o kram??

Den här jobbslutspurten har nog varit på gränsen till vad jag klarat av, med tanke på min historia av utmattningsskov.

Endast några få jobbtimmar återstår pga min långa höneblund i fredags. Det får bli imorgon. Eller på måndag. Eller på tisdag. Två timmar ska jag jobba, inte en sekund mer ska det bli.

Det var som om min kropp och hjärna tog semester innan jag själv gjorde det. Checkade ut liksom. Snubblade på mållinjen.

Ändå har jag gjort allt jag kan för att skala bort allt annat som krävt ett uns av ork och engagemang. Egentligen helt felaktigt, men ibland nödvändigt - om man faktiskt ser mållinjen.

Jag har inte orkat varken promenera eller cykla senaste tiden. Jag har inte orkat städa. Senaste dagarna inte ens orkat diska eller gå ut med soporna ens.

Jag har inte orkat handla eller laga mat. Den senaste ensamveckan har jag ätit upp det som funnits i kyl, skafferi och frys.

Idag regnar det. Lika bra. Då kan jag ligga kvar här i sängen hela dagen med gott samvete. Den första veckan på semestern ska jag vila, vila, vila. Vila tills jag känner ett embryo av lust att göra något. Den känslan är så efterlängtad. Allt blir så mycket lättare när lusten att göra är startskottet.

Jag känner tillit för att lusten att göra kommer tillbaka. Jag respekterar olusten som just nu fyller min kropp, och har tålamod med den.

Som ett barn med särskilda behov låter jag olusten kura ihop sig och vända ryggen mot omvärlden. Jag låter olusten sakta mjukna medan jag med en hand på axeln och mjuka ord visar att jag finns här. Jag finns här och stöttar när du är redo att ta dig an omvärlden igen. Jag ska hjälpa dig att åter få glimten av livsglädje i dina ögon.

Det är väl det som kallas självsnällhet kanske. Borde bli ett av nyorden 2020. Självsnällhet.

På tal om det har jag en ny bok på mitt nattduksbord. Den heter ”Utan press - om medkänsla, prestation och press” och är skriven av psykologen Sofia Viotti.

Boken bygger på compassionfokuserad terapi (CTF) - en terapiform som fått stort genomslag i Sverige på senare år. En variant på KBT (kognitiv beteendeterapi.)

Eller så kan man kalla det en grundkurs i grekiska ? Hur som helst blir det perfekt semesterlitteratur när lusten pockar på.

Så här står det på baksidan av boken:

”Har du höga krav på dig själv? Är du ständigt upptagen med tankar på vad vill eller borde göra? Har du ofta många projekt på gång och jobbar i ett snabbt tempo - både på jobbet och hemma? Har du svårt att slappna av och ta det lugnt? Eller är du rädd för att göra fel och känner dig ofta otillräcklig?”

Räck upp en hand ni som känner igen er.

Kram ?

Har vaknat vackert idag med. Helg 27... Som vanligt och inget tvivel om det. Från dag ett var det slut på drickandet.
Läst min egen tråd, det är bra att göra.

Arbetet går vidare, denna helg skall jag lägga lite tid på preventivt återfallsarbete. Nykterheten är färskvara. Så är det. Aldrig glömma. Aldrig börja mjuka upp tanken och låta tankar om att dricka börja bygga bo.

Har tagit kontakt med psykolog för kbt via nätet. Har full insikt i hur mycket jag bär på som behöver bearbetas. Efter att jag tog kontakten grät jag. Tårarna bara rann, det var länge sedan sist.

Framför allt behöver jag ha verktyg för att hantera all den oro jag känner för de saker som händer i mitt liv som jag inte kan påverka. Känner stor omsorg om de personer jag har i min närhet och det kostar.

Men nu har jag i alla fall slutat dricka. So far so good. Stark som en björn.

Kram??☔

Som vi har kämpat ihop denna våren, och som vi är värda semester och ledighet ? Nyktra. Självklart.

Vi ska hitta nya favoriter att läska våra strupar med. Nya favoriter att njuta av i solen på uteserveringen, trädäcket och balkongen.

Ni är bäst ? Utan er här på forumet hade den här nyktra resan varit så mycket svårare, kanske omöjlig.

Kram ?

Det tog tid för mig med att inse att det är själva stunden av avkoppling. Inte alkohol, man behöver. Jag har lärt mig att ha med mig en bok, det här forumet eller annat som får mig att stanna upp. Under semestern har jag stannat upp, läst lite, sprungit en runda eller löst korsord. Stunden då jag kan återhämta mig. Vi behöver balans, återkoppling. Stressar vi på med sysslor, oroande tankar kommer suget, har jag märkt. Vi ska spara på energin, fylla på med massa härlig energi.
?

Man får snabbt upp ögonen för hur man betett sig som onykter när man själv inte dricker!

Hoppas du får en bra dag med härliga minnen att kunna ta fram sedan! Kram????

Jag är så glad för din skull Torn ❤️ När du beskriver att precis ALLT blivit bättre i nykterheten blir jag helt varm inombords. Din familj måste vara överlycklig över att ha fått sin pappa och make tillbaka.

Det är nästan omöjligt att förstå att du för sex månader sedan var slav under att få dina öl. För visst var det så att du drack öl varje dag? Jag förstår att du har svårt för alkoholfri öl, eftersom smaken förstås påminner om den tiden.

Håller med dig Se klart angående vin. Trodde också att jag skulle sakna smaken massor. Men det gör jag inte. Provat ett alkoholfritt rött vin en gång, spottade ut den enda klunken jag tog och hällde ut resten. Apäckligt. Inte i närheten av likt i smaken alls.

Jag gillar ju inte läsk och cider eftersom det är för sött. Dricker hellre alkoholfri öl, Oddbirds eller Bra dryck No 1, 2 bubbel vid riktigt festliga tillfällen, äppeljuice, örtte, smaksatt bubbelvatten och mycket vanligt vatten.

Jag såg på Hemköp att de hade stort utbud av just smaksatt tonic, bland annat ginger tonic. Det ska jag prova. Kanske hittar nya favoriter.

Man ändrar sina smakpreferenser med tiden. Jag slutade för cirka 30 år sedan med socker i kaffet och tycker att det är jätteäckligt om jag råkar få det. Jag avskydde oliver och sill i unga år, som vuxen älskar jag det.

Jag rökte då jag var 14-32 år. Om jag tar ett bloss nu tycker jag att det är jätteäckligt. (Mitt nikotin får jag via snuset istället. Även det ska jag vänja mig av med så småningom.)

Det som krävs är en viss tid av avvänjning eller tillvänjning. Sen är det förstås så att drogen krånglar till alltihop, eftersom man får abstinens. En abstinens som gör det extra svårt att låta bli, men det går!

Svarta Kalamataoliver lärde jag mig älska för kanske tio år sedan när jag läste att de är så otroligt nyttiga. I början var det INTE gott. Nu älskar jag smaken.

På samma tror jag faktiskt att just rött vin om ett år eller så också smakar riktigt illa. Så du gör nog rätt Torn som avstår helt även från alkoholfri öl eftersom det var just öl som var din drog.

Kram ?

På 11 dagen i min nykterhet funderade jag på varför jag inte var piggare än jag var.
Visst var det skönt att vakna utan att vara bakis, men jag var så trött, så trött. Varför? Vad händer i hjärnan??

En av de första artiklarna jag läste var denna:
https://www.vardfokus.se/tidningen/1997/osorterat/hjarnan-bygger-om-sig…

Det fick mig att inse att jag hällt i mig ett gift. Att resan tillbaks till det normala kräver kunskap och tålamod.

Har man druckit mycket och slutar är man konvalecent. Man behöver tid att läka. Och insikt i varför det är så lätt att återfalla.

En regnig dag där jag bor. Får bra vibbar. Så skönt och avkopplande...?☔

Ja nog är det så. Haft så stressigt och kommit av mig i livet. Nu blir det bot och bättring. Måste vara bättre på det?

Fort går dagarna, och det måste verkligen vara bättre minne att ha spelat spel och tältat med barnen, än låta som tanterna. Fast burr.... blås o regn är ju inte det härligaste vid tältning :-) Men även det kan bli ett jättefint minne, hur uppfriskande det var trots regnet...

Hoppas ni får en fin frukost och en någorlunda torr dag ?

Dag 10
Gårdagen blev inte som jag hade tänkt, ingen morgonpromenad, ingen träning alls då, eftersom himlen var öppen då. Det blev att ta bil dit jag skulle under dagen. Men på eftermiddagen, tog jag mig i alla fall ut på min ”lagstadgade” (dvs schemalagda) joggingtur för dagen. Kallt och blåsigt var det verkligen, men skönt inte låta vädret styra för mycket.

Jag struntade i att ta någon fler promenad den kvällen, även om jag hade kunnat göra det. Bestämde mig för vara lat istället för ”i farten” och göra massa. Ganska skönt trots allt. Ladda kroppens batterier lite.

Maten var ganska okay, igår, så även humöret. Bakade brödet jag skulle göra, med mandelmjöl vilket var nytt för mig. Ganska gott, men bröden såg konstiga ut, man skulle klicka ut smeten på plåten, vilket säger sig självt att då blir de inte så fina *skratt*, men goda.

Idag har det redan hunnit spöregna, så får se hur mycket utomhus jag kommer vara...

Men det blir inget besök på bolaget idag heller, och inget A i kroppen.

Godmorgon, eller vad man ska kalla det... vilket bus-väder ?? Storm och regn, det bara river och sliter i tältet. Men lite mysigt är det allt. ?

En vecka som helt spik-nykter, hur bra? ?? Så nöjd! I går var det två snälla damer som lånade ut sin hammare till oss och var gulliga... lite senare efter att de hängt på kvälls-showen då var de inte så gulliga längre. Den ena hade svårt att gå och barnen berättade att de satt och pratade JÄTTEHÖGT, när de skulle på toa sista gången, får man det?? Det skulle ju va tyst och lugnt sa du! Ja, jo.... ehhh. Tänker tyst för mig själv att jag hade helt klart kunnat varit snudd på lika berusad jag me... usch vilken tanke. ? Nä, jag fortsätter så här ett bra tag till! Spelade spel igår, ett spel vi aldrig spelat klart... för att hmm ja, jag har till slut ledsnat och velat spela andra spel med ?. Hur dum får man bli egentligen? Tur ändå att jag får uppleva detta, skillnaden.

Tänker igen på Holknekt -att vara nykter var ett heltidsjobb. Jo, jag fattar det! Samma den delen att på fyra månader var han i princip hemlös och kunde inte ens äga en telefon, från att ha varit på toppen av en karriär och haft allt. Ryser. ?

Nu ska jag läsa lite och vänta på att regnet lugnar sig lite så att jag och vovvis kan gå en runda. ?

Idag väljer jag (utan problem) att vara nykter! ??❤️

God morgon.

Jag vet många som är i din situation. Utan alkohol. Småbarnsåren. Lite större barn. Tonårsbarn. Bara det att vara föräldrar är säkert inte alltid lätt. Med heltidsarbeten. Aktiviteter. Egna aktiviteter. Barnens aktiviteter. Ouppnådda drömmar som kanske bara får vara drömmar och blir till dagdrömmar. Måsten. Krav. Kommunikationen förändras. Och försämras.

Det är så bra att du skriver och ser dina ord. Att få läsa sina tankar. Det hjälper en vidare. Jag har skrivit i 20 år och jag förstår mig själv på alla sätt. För mig har det varit ett verktyg och det har hjälpt mig att bli frisk från depression, stress och ångest. Jag har förstått vad jag behövt arbeta med. Lära mig. Öva på. Och så har jag fått resultat på återhämtning och läkning. Att vara medberoende har ett högt pris. Det gäller att först se sig själv och faktiskt ta hand om sig själv, för att kunna göra en plan tillsammans med övriga som behöver vara med om planen. Fast om du inte mår bra så kan du inte heller hjälpa din fru.

Du har fokuserat på att vara en bra pappa och du har lyckats! Det ska du vara stolt över. Kanske ni gör den här resan för att du skulle tvingas bli en mer närvarande pappa. Vem vet.

Jag läser just nu en bok som stått i min bokhylla länge utan att ha blivit läst.

Tillsammans Om medkänsla och bekräftelse av Anna Kåver och Åsa Nilsonne. Jag har följt Åsa Nilsonne sedan en kurs jag deltog i på distans och vi fick se ett inslag där hur berättar om hur hon är mindful i varje ögonblick. Det inspirerade mig oerhört. Hon gör alltså inga meditationer, kan hända att det ändrats idag, men inte då inslaget spelades in.

Om du önskar läsa om mindfulness så skulle jag börja med att rekommendera dig Jon Kabat-Zinns bok Vart du än går är du där

Hans definition av mindfulness är;

att vara närvarande i NUET
med avsikt eller intention
utan att döma eller värdera

SOAS är ett av många verktyg inom mindfulness som innebär:
S - stanna upp
O - observera (det som händer just nu)
A - acceptera (det som händer just nu)
S - svara/släppa taget (om det som händer just nu)

Prova vid din frukost. Smaka på maten. På kaffet eller teet. På det du äter. Smaka på maten som du aldrig ätit den förut. Vad smakar maten. Kan du sitta en stund och bara äta din frukost och fokusera på hur det smakar och känns när du tuggar.
Vad upptäcker du.

Det kanske inte låter klokt. Men det är en övning. Om det inte är ett bra tillfälle att prova vid frukost. Ät en frukt för dig själv. Sitt på en stol, eller var du vill och ät en frukt, som om du aldrig smakat den förut. Det kallas mindful eating och du fokuserar på dina sinnen. Smaka. Dofta. Lyssna. Se. Känn. Frukten. Tugga långsamt. Hur känns det i munnen. Hur smakar det om du tuggar runt fruktbiten ett tag innan du sväljer. Prova.

Öva på att vara i det som händer just nu.

Du är på en bra väg. Genom att du skriver här. Och du tar till dig vad du behöver göra härnäst.

Det är svårt att kommunicera på ett lugnt sätt om en inte vet hur. Jag älskar kommunikation. Idag hörs mitt ex och jag via telefon och jag kommunicerar med honom på ett sätt som känns bra för mig. Och för honom.

Han är fortafarande full varje gång vi pratar och jag hade valt att bryta med honom då jag upptäckte det här forumet, sen kom Corona och han ringde för att höra hur det var med mig. Då hade han varit nykter i 4 veckor. Jag hoppades för hans skull att han var på en bra väg. Jag har bara upplevt 3 nyktra veckor med honom under 12 år.

Jag valde själv att sluta med alkohol pga tidigare psykisk ohälsa, men också genom att se hur hans missbruk förstört hans hälsa. Allt det ekonomiska är förstås också ett helvete. Och han var en framgångsrik entreprenör. Men en dag smäller det bara till och då smäller det rejält. Då handlar det bara om att överleva eller inte.

Jag väljer. Om jag vill svara eller inte. Hur jag kommunicerar. Och vi skrattar mycket. Han är medveten om att han kan dö pga sitt missbruk när som helst. Jag var orolig, arg och ledsen. Tills jag insåg att jag inte levde mitt eget liv.

Idag är vår relation fin. Jag ångrar ingenting. Jag behövde honom i mitt liv för att lära mig att sätta mina gränser. Det hade jag aldrig lärt mig annars.

Jag har också blivit utredd för adhd under våren och jag förstår att det kan ha varit en bidragande faktor att jag valde just honom när jag ville träffa en man. Vi är lika. Hade visioner. Och drömmar. Idag lever jag min dröm. Han lever också en dröm. Men han är berusad i det han gör. Varje dag.

Jag tänker att vi väljer varandra av olika anledningar.

Vi behöver alla lära oss något i livet. Alla har sina saker att arbeta med.

Ta hand om dig och pröva gör plats för stunder där du mår bra. Kanske du tränar eller tar en promenad. Leker med barnen. Cyklar eller vad som helst.

Aktivera kroppen i rörelse. Om du inte läst Hjärnstark så vill jag börja med att tipsa om den.

Fysiskt aktivitet och mindfulness är väldigt bra sätt att träna vår hjärna på.

Nu är jag frukostsugen och ska laga mig en kopp kaffe. Det regnar ute och jag älskar att lyssna till regnet.

Jag älskar också att jag inte lever med honom längre. För han och jag vill olika. Han vill missbruka. Jag vill leva nyktert och hälsosamt.

Önskar dig också en underbar sommar?☀️???!

Ja, visst är det sorgligt med den naturliga platsen som denna drog har fått i majoriteten av hem..?. Så även i mitt. Jobbar på att få bort den helt och hållet ur min närhet. Men så kommer det kvällar som ikväll. Bad ju mannen plocka bort det vi hade överblivet sedan midsommar. Så det har gått bra med det??!

Ikväll har vi haft lite gäster hemma och jag var på systemet och köpte både öl och vin till dem. För egen del blev alkoholfritt mousserande ?! Enda nyktra i sällskapet. Hade trevligt. Varken mer eller mindre. Men väldigt nöjd med att jag håller i och kanske t.o.m utvecklar, skulle jag våga påstå ?, min "jag är en sådan som inte dricker alkohol längre person"??! Det som blev över ikväll får mannen ta hand om att avlägsna imorgon ✅! Men även det är ju konstigt på ett sätt, och talar verkligen sitt tydliga språk i hur normaliserat alkoholen är. Även om jag tagit ett beslut som jag står fast vid, känns det långt ifrån helt ok att bjuda hem folk, utan att erbjuda alkoholhaltiga drycker..Bara det är ju tokigt egentligen, och säger en hel del om hur naturligt och starkt förknippat alkohol är med festliga tillfällen. Det stör mig faktiskt☺️. Kanske kommer det en dag när jag säger att vill man ha det och tycker det är så viktigt för att kvällen ska bli bra, så kanske de själv ska ta med..

? - kanske är det att dra det lite väl långt, men det är iaf så jag känner nu. Slattarna i köket är dock lika lockande som slatten i toaborstskålen??! Så I'm good✅?!

Men imorgon åker det ut iaf. Även om jag är stark och övertygad, avslappnad och lugn nu, så kan det vända snabbt också, det vet jag. Med risk för att vara tjatig, så tror jag verkligen att denna gången kommer det att hålla för mig. Känner mig så färdig giftet. Men inte på det där forcerade sättet, som jag känt vissa andra gånger. Ni vet när man vill vilja, men kanske inte riktigt har hela sig själv med sig i beslutet. Nu är jag iaf lugn och trygg och ser fram emot varje nykter dag igen
❤️??!

Må gott vackra medmänniskor ?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Nästan lika stor frihet som att skippa alkoholen, eller nåja.
Önskar dig en undebar start på semestern som du är så grymt värd nu. Vi har kämpat på rätt bra under våren, men jag upplever också att sorgen kring att inte dricka inte alls dyker upp numera, i undantagsfall. Idag frågade min man om jag skulle sakna en viss spritsort som jag endast dricker om simmare. Har inte ägnat detta en tanke men känslan flaxade förbi ovanför mitt huvud utan att bygga bo.. men snuddade. Jag minns detta som gott och mysigt på kvällen,em jag ser det inte heller längre som nån rättighet utan har fullt ut accepterat att jag inte dricker längre. En stor lättnad, utandning, ja ungefär som semester! Tack för att du har hängt m mig, peppat och läst och skrivit.
I min värld är du själv faktametodem, ? och kram!

Det värmer av att läsa era kommentarer, jag ringde faktiskt till alkoholhjälpen för några dagar sedan, tyckte jag fick bra tid och tips på hur jag skulle försöka ta upp ämnet med min fru, att jag är rejält orolig då hon de senaste 2 månadern blir rejält onykter som hon inte blivit tidigare.
Har läst att sådan förändring kan bero på att kroppen tagit skada av vinet och inte längre klarar av att ta hand om det på samma sätt längre, att barnen märker att något är fel, att folk i samhället vi bor i grannar m.m börjat förstå att nåt är knas, vill hon verkligen att barnen ska växa upp med en alkoholberoende mor som beter sig märkligt och oftast inte vill hitta på något utanför vårt hem som gör att hon inte kan dricka vin.
Det är oftast jag som tar med mig barnen på aktiviteter, utflykter och hittar på nya saker, hon har alltid en orsak till varför hon bör stanna hemma.
Hon skyller på mig att hon började må dåligt när barnen var små och ja, hon var hemma mer än mig med dem och ja hon ville vara hemma med dem, men i efterhand var det ju så jobbigt att hon började må dåligt för jag var aldrig "hemma" enligt henne.
jobbar normala arbetstider 8-17 och har varit borta nån natt varannan var tredje månad i jobbets vägnar. Har alltid funnits där för henne och barnen.
Har bett henne i alla år att ta tid för sig själv att hitta på något varje vecka, motionera, träna åk till kompisar, gärna så ofta hon velat för att komma utanför hemmets väggar men allt jag fått höra är att jag bara tjatar och att det inte löser nånting med att gå ut och gå eller att åka och träna.
Nu blir det kanske rörigt det jag skriver man det är så mycket känslor som kommer upp särskilt när man får det skrivet framför sig.
Har en kompis som jag pratat med om hur vi haft det i flera år, han har tålmodigt lyssnat på mig och alltid funnits där men visst behöver jag prata med en professionell person oxå, finns så mycket jag skulle behöva reda ut själv.
Nu kommer jag till mig själv, detta har ju pågått i ca 5 år och ja jag känner själv och gjort länge att jag inte mår bra så detta tyvärr har jag själv oxå varit lättirreterad och tyvärr har jag allt som oftast skällt och skrikit på mina barn då jag varit frustrerad av mitt förhållande till min fru, då humöret och orken tryter.
Tog tag i mig själv och strax innan jul att det kan inte fortsätta så här. Min dotter 9år har alltid varit mammas tös och även enligt min fru rädd för mig för att jag har blivit så arg tyvärr alldeles för ofta. Jag kan förstå det, som tur är har jag lyckats få en fantastisk kontakt och närhet med henne det senaste halvåret så idag är alltid jag som hon vill ska natta, kommer alltid och kramas och myser, vi har långa underbara samtal på kvällarna innan nattning när vi är själva och jag frågar henne rakt ut ibland hur hon tycker att jag är om jag lugnat mig, och får då svaren att "jaaa pappa, det är helt annorlunda nu" :)
Min fru har alltid varit snabb på att kritisera och skälla på mig helt öppet inför barnen i många situationer som jag tycker att det kunde vi tagit när vi varit själva, har aldrig gillat att ta diskussioner framför dem.
Har jag däremot råkat kritisera henne för något hon gjort eller sagt så slutar det alltid med att hon blivit arg tillbaka och att jag återigen gjort fel.
Detta även när hon haft bra perioder då vinet inte varit något större bekymmer..

Oj orden bara rinner ur mig, är konstigt att skriva dem. Har som sagt pratat med min kompis om dessa situationer men att få det på pappret känns som en annan sak.....
Jo jag behöver som sagt professionell hjälp att reda ut mina känslor.
Nä nu är det dags att sova.
Tack för att ni finns och orkar läsa mina långa texter.

Hej
Jag har som du inte så mycket händer i nykterheten men små saker dyker ändå upp varje dag. Just som du också skriver tycker jag att mat är så otroligt gott nuförtiden. Ibland anstränger jag mig massor, vissa dagar är det superenkel middag, men jag njuter nog mer än innan. En annan sak jag tänkt på är hur lite jag saknar smaken av vin. Trodde det skulle vara en stor grej men det är det absolut inte. Dricker tonic med is och citron. Älskar cola zero för att släcka törsten och ibland a-fri öl till middag.
Hur är det för dig nu med semester och vad hittar du på då? Kram ?