Senaste kommentarerna i forumet

Kanske påtvingad utevistelse bland mygg? *skratt*

Springa varje morgon? Låter som all-in. Bra idé, men kommer kroppen säga toknej, eller bli busnöjd?

Jag har ett par extra kilon oxå som jag hoppas ska kunna försvinna under sommaren :-)

Ha en fin dag:)

Tack för era fina kommentarer!
Är så oerhört trött på att vara fixerad av alkohol, även om jag inte dricker eller har tänkt göra det är liksom tankarna på det hela tiden närvarande, som en fixering. Är så ambivalent till det, ena sekunden glorifierande och nästan stund livrädd och har avsmak för det. Blir man någonsin fri liksom? Så jobbigt och uttröttande med dessa tankar. Är rädd att jag redan börjar glömma hur hemsk senaste fyllan var, tankarna på att jag någon gång ska kunna börja dricka litegrann har börjat poppa upp i bakhuvudet. Hur är det möjligt att jag ens kan för en sekund överväga det? Så trött på mig själv... så deppig också. Allt känns trist.

Tack för era sunda svar!! ?Jag gillar er! Så uppfriskande med bekräftelse från likasinnade! ? Jag ska fortsätta vara jag. Stå och njuta av småfåglar. Ta på reflexvästen och ta det säkra före det osäkra när jag cyklar till bibblan för att låna självhjälpsböcker. Jag beställer visserligen från adlibris nuförtiden pga Corona. ?
Heja oss!!
Kramkram
??‍♀️?

Tack för din uppmuntran Sisyfos, det värmer vekligen. Jag har egentligen inte satt något mål på hur länge jag ska vara nykter och om jag ska dricka igen, blir det så blir det, idag är jag inte sugen iallafall. Under denna nyktra tiden har jag iallafall hittat tillbaks till mig själv, inte bara för att jag slutat dricka men för att jag inte flytt. Det har blivit enormt mycket bråk då jag inte tar samma skit nu som jag gjort förut. Det har ju samtidigt varit väldigt svårt för min fru att acceptera, att ena dagen ha kunnat komma undan med mord och nästa bli haffad för något mycket mindre. Men så är det, jag skulle satt ner foten för många år sedan, dock bättre sent än aldrig. Igår kom vi till en klippavsats, allt eskalerade verkligen och det var verkligen på håret att hon fyllde i skiljsmässopapper. Efter en lång diskussion med mycket vädrande av bådas åsikter så beslutade vi oss dock för att ge det en sista chans, kan vi inte hålla oss undan att reta upp varandra och bråka så är det över. Men vi ska försöka på nytt, både hon och jag. Jag är väldigt skeptisk till att det kommer gå men har lovat mig själv att släppa garden, se det bästa i henne och verkligen ge det ett försök. Men, om hon gör ett övertramp, eller om jag helt enkelt inte klarar av hennes beteende ja då är det över. Men jag måste även klara av hennes mindre snedsteg och inte ta åt mig och reta upp mig för småsaker. Vi får se hur detta går, ska som sagt ge det en ärlig chans.

För att svara på dina funderingar Sisyfos, hon har alltid haft ett hett temperament och speciellt veckan innan. Nu lider hon även av ätstörningar som inte alls hjälper till i sammanhanget. Lägg till på detta att hon är perfektionist och allt måste vara pefekt hela tiden. Men, hon har faktist kommenterat positivt flera gånger om att jag gått ner i vikt och inte druckit alkohol på så länge. Hon tycker inte att jag behöver gå ner mer i vikt och att jag gott kan unna mig några öl nu. Det får väl ändå ses som positivt, men vi får se.

Tack igen för alla som orkar läsa.

Hjärnspökena som sipprar ut...Har du tittat dom i ögonen nån gång? Vad är dom egentligen och vad står dom för? Har också hjärnspöken och har börjat titta på dom ordentligt när dom kryper fram, synar dom i sömmarna. En vacker dag kanske dom aldrig kryper tillbaka in i mitt huvud utan typ går upp i rök. Det är målet i alla fall. Du skriver "tänk om jag missbedömt". Vad är du rädd att du missbedömt... egentligen? För egen del har det varit så att jag trott att jag missbedömt men i själva verket har det varit så att jag hoppats på att det inte ska vara som jag tror. Hoppats så mycket att det blir en typ av sanning och förväntning. Som sen leder till känslor av att jag missbedömt. Men egentligen visste man från början. Många kramar

Håller med, det finns massor med gratismaterial av honom och man behöver inte pynta en krona.

Det stora problemet är väl att det inte finns vetenskap bakom hans metod. Men det finns det nog inte på många metoder. Jag har hört att AA inte heller är så framgångsrikt på lång sikt, men det tjatar alla om.

Jag tror på det jag kallar ”faktametoden” eftersom den syftar till att öka min kunskap och påverka mitt undermedvetna. Och sen får jag jobba på att fixa nya nyktra vanor.

Om man tex läser på jättemycket om miljö och klimat så är jag säker på att man, både medvetet och medvetet, förändrar sina vanor. Samma sak tror jag gäller om man läser på om hur alkoholen påverkar våra kropp och hjärna.

Kram ?

På svenska kan du söka på orden alkohol, hjärnan, återfallsprevention. På engelska på intervention, Craig Beck, talk sober, alcoholdocumentary, anonymius alcoholist.

När du hittat något får du tips om annat. Du kan sysselsätta dig 24/7 under semestern ?

Kram ?

När folk beter sig som idioter brukar jag tänka ”okej, mest synd är det faktiskt om hen”.

Antingen de är dryga, elaka, typiga, hagalna eller bara dumma i huvudet så är det faktiskt mest synd om dem.

Och sen tänker jag också att det är väldigt tråkigt att fler inte engagerar sig i föreningsarbete. Men om jag tycker att fler borde engagera sig, så måste jag ju bidra själv.

Och sen tänker jag att jag bidrar med det jag kan/vill bidra med - och att det är bättre än ingenting.

Generellt har jag väldigt mycket överseende med andras konstiga beteende. Jag låter dem inte äta upp min energi.

Kram ?

Jättebra liknelse! Precis så är det. Och man glömmer det jobbiga snabbt tyvärr, så det gäller att påminna sig om det.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Jag är också en tråkmåns. Använder cykelhjälm och reflexväst. Har alltid bekväma skor på mig. Säger ifrån om någon tränger sig i kön. Bli förbannad om folk spelar musik i natten - och säger ifrån också! Och jag dricker inte alkohol.

Jag är gärna en tråkmåns ?

Kram ?

Jag har själv aldrig haft någon direkt kroppslig abstinens trots ganska hög konsumtion men det är det mentala jag tror de flesta måste förbereda sig på som flera har skrivit innan. Sömnen och energinivåerna förändrades för mig i början dock, det var det enda kroppsliga.

Det blir inte sämre, eller bättre... det blir annorlunda i början. Självklart är vi alla så olika och kroppen och knoppen reagerar annorlunda. Visserligen så skriker huvudet och kroppen kanske efter alkohol, allt kretsar kring alkohol i början för de flesta - men det gjorde det ju innan också... men det avtar, med tiden och då kommer bara fördelarna. Stressen och paniken över A försvinner. Tänk tanken att inte ens behöva fundera över om du har tillräckligt med A hemma? Tänk att inte vara trött/hängig/borta dagen efter...

Det blir som sagt inte bättre eller sämre i början.. det blir annorlunda. Men vartefter så blir det BARA bättre, så länge man vågar känna sina känslor och lär sig vad de egentligen betyder och inte direkt agerar på dem

Gamla sår som öppnas i det nya. Ödmjukhet inför hur djupa dem är. Övergivenhetskänslor. Hade glömt hur ont de gör. Hur knivskarpa de är.

Överrumplades imorse. Tårarna strömmar.

Varit på resa och är trött. Då kommer dem. Gamla hjärnspöken sipprar ut.

Och så rädsla. Han är aktiv. Ingen större mängd och på lämpliga dagar, tillfällen. Men tänk om. Tänk om jag missbedömt.

Han har substansen på prio 8 ungefär. Det är möjligt att leva med. Men. Tänk. Om.

Bara en väg ut dock. Framåt sakta. Mot nästa dag. Skulle vilat idag. Men ska nog distrahera mig istället. Jag kan denna smärtan. Jag har känt den förr. Den behöver inte lära mig ngt. Den är som skuggor. Jag har redan lärt mig.

Jag har levt med min man, numera ex, i 20 år. Han har alltid tyckt om att dricka, men det eskalerade de senare åren vi levde ihop.
Jag bar på detta i många år innan jag berättade för mina närmaste. När jag väl gjorde det, så var det sådan lättnad. En sten föll från mitt bröst. Och jag har fått sådan enorm stöttning som varit ovärderlig.
Det är ju oftast så att man längtar efter den personen man träffade, den man blev kär i. Men den personen som dricker är inte samma person. Min man var också sur och irriterad, och personen som var full och den som var relativt nykter flöt liksom ihop. Det blev till slut ingen skillnad på dom.
Jag var tvungen att lämna för att inte gå under själv.
Försök tänka på dig själv, att du har någon att prata med.
Och fortsätt skriv här. Det gjorde jag och det hjälpt mig mycket att ”bolla” med andra i samma situation.

Jag tror nog du haft en bästa vän innan - Alkoholen. Jag brukade alltid tänka på honom (för det är en han i min värld) som bästisen som alltid fanns där och inte krävde något av mig. Men egentligen är han inte mer än en nedrans psykopat till vän, som bara vill dig illa, som luras och sätter griller i huvudet på dig. Som får dig att bryta regler och inte agera enligt dina egna moraliska ståndpunkter.

Jag tänker på det som en vän, som jag måste göra slut med, en man jag måste göra slut med - och gud vad tufft det är när man är så förälskad i den där lilla lilla biten som faktiskt är bra med honom... det är så lätt att ta tillbaka honom och glömma resterande 99,9% som är dåligt. Att göra slut tar tid, man kommer inte över någon på en dag, en vecka eller en månad. Men man måste sätta sig själv först! På riktigt!

Gör slut med A och fokusera på den som faktiskt är viktigast - DU!

Tack för dina reflektioner. Jo, mod att förändra det jag kan har jag vanligen inget problem med. Det var väl det att jag såg att flera andra deltagare bara tyckte barnet var gulligt och hade förståelse för att mamman inte hade barnvakt. Det är ju inte säkert att alla tycker så, särskilt inte om det fortsätter. Nu har vi varit så få senaste två mötena men om fler dyker upp och barnet stör varje gång kanske det blir lämpligt att ta upp saken på ett praktiskt möte. Jag har sett grupper på AAs hemsida som inte tillåter barn i en viss ålder. Det har nog inte varit aktuellt tidigare i vår grupp. Jag kan ha överseende med ett enstaka tillfälle men inte varje gång. Dessutom var hon med på det praktiska mötet! Eller, rättare sagt, hon var där fysiskt men fullt upptagen med att springa runt efter barnet... Det blir inte lätt att ta upp detta ifall hon dessutom är närvarande.

Jag får nog se hur det utvecklar sig och försöka sätta mig på så långt avstånd som möjligt tills vidare.
Ha en fin helg, mulletant! ???

Usch och fy... i dag är ingen toppendag. Har problem med magen och undrar om jag blivit magsjuk. Känner mig aningens nedstämd också och den där positiva känslan av att vara A- och sockerfri har helt försvunnit. Det finns dock ingen chans att jag faller - så långt ner är jag inte.

Det kanske också kan ha att göra med att i dag så hade jag firat ett år nykter om jag inte hade tagit ett återfall 27/28 december. Höll mig nästan ett halvår, men fick med mig så mycket. Hade trots en benvilja en tanke om att jag kanske var den där % som faktiskt kunde dricka kontrollerat. Pyttsan. Visst, i början gick det väl okej, drack ju inte så ofta, men alltid mer än vad jag tänkt - och alltid ensam. Kommer ihåg att jag inbillande sa till mig själv "Du får bara dricka öl, det har inte så mycket %" sen nästa gång jag var på systemet "du får bara dricka vin i flaska, då har du bättre koll på vad du dricker"... sen eskalerade det bara. Föll ganska djupt denna gång, speciellt på slutet, även om jag nu inte skadade någon annan så skadade jag mig själv ofantligt. På många olika sätt.

Detta kommer låta konstigt... men är nästan glad att jag inte fixade min första tid som nykter ändå. Det var ju första gången någonsin som jag provade, hade aldrig reflekterat över att jag hade ett problem innan direkt. För nu känner jag mig så mycket startare från start, även om jag nu är lite nedstämd så vet jag att jag inte kommer gå till systemet, det liksom finns inte på världskartan. Jag vill inte gå till systemet, jag vill inte dricka är väl kanske det bästa svaret, och det mest sanningsenliga. Jag kände det inte så djupt för ett år sedan, även om jag var motiverad då med.

Nu vet jag ju inte hur det går denna gång, men just nu - och jag tar bara ansvar för denna dagen, så väljer jag att vara en sån som inte dricker vad som än händer. Väljer att inte dricka, istället ska jag tvätta, vila och försöka städa lite fint inför helgen.

God morgon ?

Har varit vaken ett par timmar. Dricker kaffe och funderar över vår sista natt här. Det känns lite vemodigt att den här lilla resan snart är slut. Den här resan som jag och barnen längtat efter i ett par månader och sett fram emot så himla mycket.

Tänker att vi ska fira lite ikväll med extra god mat.

Man växer som familj av att spendera tid tillsammans på en liten yta. Barnen mår bra av att jag är närvarande hela tiden utan att fokusera på massa saker runtomkring. Det är en egenskap jag tror jag fått just av att jag alltid varit den som brytt mig om barnen mest och därför har deras glädje hängt på mig på nåt sätt. Jag har lärt mig att lägga saker åt sidan ganska bra. Jag prioriterar alltid att göra något med barnen före att t.ex tvätta kläder. Kläderna finns kvar att tvätta några timmar senare, var så säker.

Men det som gjort att jag kan skjuta upp exempelvis tvätten utan att blir stressad av det är just separationen. Om jag och barnen drar ut nånstans så finns det ingen kvar i huset som ägnar timmarna åt att röra till det och riva i smutstvätten eller ösa ur all torr ren tvätt på golvet i jakt på en tröja. Det finns ingen där som lagar lunch till sig själv och lämnar disken till mig. Ingen som klampar runt inomhus med leriga skor. Förr när det faktiskt var så så var jag förstås ganska stressad hela tiden. Jag gjorde saker med barnen men visste också vad jag skulle komma hem till. Hade jag otur kom jag hem till högljudd musik och lukten av öl. Plus massvis av disk! Och röra. Och om jag så mycket som suckade åt det så blev mannen galen på mig och tyckte att jag var otrevlig.

Minns en gång av alla de tusentals gånger jag kom in till ett enda kaos i vardagsrummet. Jag började plocka disk. Jag suckade rätt högt. Då kommer mannen i trappan helt vansinnig. Han hade hört min suck! Han tog en boll och kastade den på mig, alltså argt! Inte på skoj. Barnen bara gapade. Det var väldigt förnedrande. Jag minns att jag lite senare bad honom om ursäkt för att jag varit irriterad. Fan så sjukt.

Han städar sin nya lägenhet väldigt ofta. Önskar ibland att han fick prova städa ett stort hus som jag alltid gjort och att jag var där i det huset och röjde hela tiden. Han hade blivit utbränd efter några dagar. Men så levde jag i åratal. Och jag vet att massvis av kvinnor gör det nu med. Vilket slöseri på liv att vara en annan vuxen människas obetalda hemhjälp.

Jag var en stor förlorare i vårt äktenskap.

Nu när barnen börjat bli stora och de till och med klarar sig ensamma hemma så hade jag varit en ännu större förlorare om jag fortsatt leva med honom. För nu behövs han inte ens för att "passa" barnen. Förut tjänade jag åtminstone något på att bo med honom... Han fanns där när jag jobbade sent. Men det behövs inte längre. Och han var ju absolut inte intresserad av att umgås med mig. Så om han bodde med mig nu hade jag verkligen inte vunnit något alls på det.

Jag fick en släng av goda tankar om honom igår sent på kvällen. Fina minnen ploppade upp och det gjorde mig ledsen. Så idag tänkte jag plocka fram såna här dåliga minnen litegrann. Det gör mig inte på dåligt humör att tänka på det utan det ger mig styrka. Jag blir så peppad när jag inser förändringen i mitt liv. Och samtidigt helt bedrövad över att jag vet att massvis av andra lever exakt sådär som jag levde.

Att få äga sina egna saker, fylla sina skåp hemma med sina egna saker, ha egna rutiner för allt, alltså den känslan är helt otrolig. Det känns som att jag aldrig kommer kunna leva med en man igen. Jag vill inte gå miste om den här känslan att klara sig själv. Att bestämma över sig själv.

Jag levde ju med nån som dessutom hade helt andra rutiner än både mig och barnen. Att få tillräckligt med sömn var omöjligt för mig. Mannen ville, de kvällar han var hemma, att jag skulle lägga barnen och sedan gå upp till honom och se på film eller nåt. Men det var så jobbigt för mig. Jag ville bara sova. Jag skulle upp till jobbet tidigt varje morgon medan han kanske började kl 15 dagen efter. Att jag behövde sömn fattade han aldrig. Han valde alltid att vänta på mig sådär istället för att faktiskt umgås med mig de timmar på dagen jag orkade.

Nu lägger jag mig samtidigt som barnen och vi har det så mysigt. Och somnar jag så är det bara bra. Förr satt han och väntade i vardagsrummet och jag låg spänd i sängen bredvid barnen. Och de nätter han var ute låg jag spänd i väntan på att han skulle ramla in full.

Om han träffar en ny tjej hoppas jag att han kommer att behandla henne bra. Förmodligen gör han det så länge de inte skaffar barn ihop. För så länge de är barnlösa så kan de fokusera på varandra. De kan festa ihop och inte ha det så tråkigt som han haft det med mig som inte dricker.

Ahhh japp. Dags att starta denna härliga dag.

Ha det fint allihop och LÄMNA RELATIONER SOM SKADAR ER. Om jag klarar det så klarar ALLA det för jag har varit så feg och rädd och orolig. Ändå gjorde jag det.

Kram!!

Jag har pratat med flera, berättat redan i början om oron. För det är ju det det handlar om, man är både rädd ledsen arg och sårad och det är så skönt att få sätta ord på det. Min psykolog sa när jag drabbades av lite dåligt samvete att det är bra att berätta, ett steg bort från medberoende samt ger det en förståelse från anhöriga att det är en kamp, lyckas ni inte gå vidare tillsammans så kommer du få en större förståelse från omgivningen, och om ni fortsätter tillsammans ett stöd. Jag har berättat delvis för att få hjälp med kompassen, det är så lätt när man ensam ska bära att bli osäker. Ingen har dömt min man när jag har berättat och det är ju inte det, det handlar om, du är orolig. Det verkar som din fru är sjuk, så sorgligt men det är hennes sjukdom och jag hoppas att ni kan nå varandra så att ni får hjälp.

Jag vet inte om jag har bra tips att ge men jag kan reflektera lite. Det jag haft nytta av är att tillåta mig känna irritation och harm och fundera vad de handlar om. Att du känner så i situationen du beskriver är lätt för mig att förstå.
Vidare till Sinnesrobönen, är det något jag ska acceptera? Något jag kan förändra? Som du beskriver kan jag tänka att situationerna kan tas upp på ett arbetsmöte - det kanske kräver ett visst Mod? - och att det kan finnas svar i Traditionerna. Varje grupp är självständig i många avseenden - hur ska vi ha det här i vår grupp? Jag har stor tilltro till Traditionerna. Kanske också att Gruppsamvetsmöte kan vara en plats för att hitta lösningar.
Skön fredag, trevlig helg och allt gott framöver önskar jag dig?? / mt

Det lät verkligen inget vidare.❤️ Bara det att anordna en middag med gäster mitt i en jobbvecka gillar inte jag alls. Och att gästerna inte är de man helst vill träffa dessutom. Ska man då tvingas börja prata om en massa saker som man inte vill på det.? Fy sjutton, jag skulle nog dragit till skogs. Bra att du sa ifrån.

Du får säkert en mycket bättre kväll i dag. Och tänk på att din semester börjar!?

Kram

sina känslor och behov. Om du är Hungry Angry Lonley Tired eller Hungrig Arg Ledsen Trött. Det är ofta tillstånd då man automatiskt flyr till sin drog istället för att känna efter vad man behöver och möta sitt behov i stället för att fly in i dragandet. / mt

Jag håller med ovan, ett längre avbrott får tankarna att klarna, och är bra för kroppen oxå. Det man säger och gör på fyllan är ju inte du själv direkt, så försök att inte slå så mycket på dig själv. Tror att sambon skulle bli glad om du delger honom dina tankar. Kram

Det är så häftigt tycker jag att du bara slutade dricka. Hoppas du fortsätter på den vägen trots din situation hemma. Det låter så otroligt jobbigt att förhålla sig till. JG blir också enormt påverkad av hur människor i min närhet mår men det är en västanfläkt jämfört med vad du lever med. Önskar dig så mycket lugn och ro. Nu kanske hon är narcissistist som du skriver men hon kanske har hormonsvängningar Eller nåt uppe på det. Kanske finns det nåt hon kan ta som minskar humörsvängningarna? Usch det låter så hemskt det du beskriver. Hoppas att du kan ta dig ur det där och få lite lugn och ro. Det är du värd. Har hon förresten kommenterat att du slutat dricka och gått ner i vikt? Känns som nåt hon faktiskt borde nämna.

Hej!
Hoppade bara in och läste lite här och undrar vad HALT står för?
Finns säkert förklaring någonstans men tänkte att jag frågar dig direkt istället ?

Alltså, du behöver andra likasinnade att umgås med. Så är det. Over and done med giftet. Vad är det för liv att hålla på att slaska med det?

Heja dig! Kram?????