Senaste kommentarerna i forumet

Hittade också denna tråd nu som jag glömt..Ska läsa den själv nu..Känns bra att gå igenom hur jag tänkte då..Ha en fin dag..???

..uppstår. Och tankar drar ibland sekundsnabbt genom hjärnan.
För mig har många av dina råd och filmer på youtube varit en hjälp.
Det där att se tankar som just bara tankar och inte ngt jag behöver agera på - är bra.
??

Barnen är inte vuxna än, och du kommer vara den bästa mamman för dem!

Misslyckas du med A någon gång har du ändå tagit kliv ut ur dimman och kommer vilja tillbaka till att både träna, vara med dem.

Fortsätt på utstakad väg! Ha en bra måndag ?

VillJuLevaOckså du har helt rätt!! Oj vad jag har tappat tid och relation med mina barn... ? Så hemskt att jag nästan inte står ut! Jo, de har nog fattat att de inte varit nummer ett i mitt liv och de har många gånger fått klara sig själva. Alla dessa suddiga timmar, bakfulla mornar och livströtta helgdagar i total passivitet... de ska nu bytas ut mot närvaro och livsenergi.

Ja... fy dessa kassar med glas, skäms varje gång jag skramlar ner mina tomma flaskor i glas-återvinningen. Jag har till och med börjat slänga mina flaskor i hushållssoporna eftersom jag inte står ut med ljudet och skammen. Då har det känts bättre... trots att jag bland annat jobbar med och håller även privat, hållbarhet väldigt högt. Konstigt det där?

Jag önskar dig en bra måndag ??

Va härligt att höra ifrån dig, blev glad. Och härligt att du är fri! Forumet är guld värt och jag är glad att du har hittat inspiration i min tråd♥️ Ni är många som inspirerar och peppar mig! Visst är det skillnad på att överleva och att leva. Det har du så himla rätt i. Dörren är öppen och det gäller att gå ut igenom den och se vad som finns därute. Ta små steg i sitt nya liv, ibland stapplar man och ibland går man stadigare. Många kramar och tack för dina fina ord ♥️

Vaknade av en ordentlig åsk-knall, så där så att rutorna skallrade ? Har lite svårt att somna och somnade runt 00.30 i går, hade därför gärna sovit lite till. Men det är helt omöjligt, har därför tittat på video som VaknaVacker tipsade om. Verkligen en ögon-öppnare och bra med den info som ges i filmen ?? Har nu en mycket högre förståelse för hur allt hänger ihop och en ännu högre vilja att avstå alkoholen helt och fullt!

Idag är det måndag, ny vecka. Jag har bokat ett möte vid 8... brukar normalt sätt inte göra det eftersom jag brukar ha en jobbig ångest och behöver lite tid för att komma igång på måndagen. Men idag är jag faktiskt ångest-fri. Tror det har och göra med att jag redan i april tjuv-startat på min nykterhets-stig. När jag skaffade min valp så var jag utan problem nykter i ca tre veckor, sen drack jag lite och väldigt kontrollerar med inslag av flera nyktra dagar efter varandra. Det höll sig så tills att mitt x ville försöka igen... då smög sig ? in i mitt liv igen på riktigt och mina dejter med ? blev mer och mer intensiva. De fina rutiner med morgon och kvällspromenad i skogen som jag byggt upp under en månad, slutade jag med... vovvis tittade ledsen på mig på kvällen där han satt vid dörren och väntade ? Ett stygn av dåligt samvete grep tag i mig, men viftades snabbt bort av ?. Det är mitt liv och jag bestämmer vad jag vill och just nu vill jag och ? vara för oss själva. Ställde en bib bredvid sängen och låg i sängen och drack. Va?! Hur äckligt är inte det?? Och det hände senast för bara några dagar sen, även om det nu känns som flera veckor sen... ? Hmm på nåt sätt är jag ändå just nu väldigt glad att jag redan provat att lämna ? flera gånger och inte lyckats. Nu vet jag var mina fallgropar finns nånstans och jag vet vad jag behöver se upp med. Det är även rätt tid att göra detta nu. Jag har lämnat min giftiga relation, det är sommar och jag har en ledighet tillsammans med mina barn att se fram emot. ?? Jag har små duschar av lycklighets-känslor som swishar över mig då och då... det har jag haft sen jag lämnade min relation, även om det även hällts hinkar av extremt dåliga och jobbiga känslor över mig väldigt ofta... så lever jag för dessa ljusglimtar och när jag inte hänger med ? så kommer duscharna mycket oftare. Jag vet att det kommer bli jobbigt, jag vet att just nu känns det lätt eftersom ? håller sig undan och skissar på ett sätt att få med mig igen. Jag vet att när ? dyker upp på nytt så kommer det vara oväntat, när jag precis släppt garden och när jag börjat slappna av. Men jag vet oxå att jag den här gången är otroligt stark och otroligt bestämd! Jag vill så gärna vara ”Hon som aldrig dricker alkohol” precis som jag blev ”Hon som alltid är så duktig och tränar på lunchen”.

Jag gick från att aldrig träna till att bli ”Hon som alltid är så duktig och tränar på lunchen” på ca 4 månader. På 4 månader var jag plötsligt en person som andra såg upp till, en person som andra retade sig på och en person som andra ville vara som. Jag gillade det och det sporrade mig ännu mer. Flera tog efter och har lagt om sitt liv, börjat träna. Det här ska bli mitt nya ”Hon som aldrig dricker alkohol”.

Oj, vilket osorterat inlägg detta blev ? men jag behövde verkligen få ur mig osorterade tankar och funderingar. Nu kör vi måndag, dag 3 och idag väljer jag att vara nykter! ??❤️

Du är på rätt väg! Tänk på så många timmar du kommer få med barnen! Då de får en nykter förälder. De kanske undrat ibland, eller förstått att du har något ”viktigare” för dig på kvällarna. Nu kan de få vara det viktigaste för dig. Njut av de gångerna och hitta på både bus och tråkigheter med dem :)

Sen är det sant - just nu finns inget viktigare än att vara nykter. aldrig gå på ”bara ett glas”. Det vet vi ju väl hur det blir, det blir en dimma som man kommer ur, och har en hel ica-kasse med tomma flaskor sen...

Härlig krönika!
”käka en chillifrukt”.
Kanske fattigt i pengar, men rik med upplevelser, och säkert en härlig stuga och nog underbart vara ute med en liten båt också :) (billigare och mindre krävande underhåll dessutom)

Ha en fin vecka

Dag 5

Idag, blir det inget alkohol för mig, det har jag bestämt nu. Punkt.

Jag vaknade en mer normal tid (för mig innebär det runt halv sex...) än igår. Lite tung o trött i huvudet, men inte som tidigare morgnar, ett litet gott tecken.

En reflektion från besöket o middan hos föräldrarna (med bror), jag var lite småstingslig ibland kände jag. När jag insåg att jag kanske var lite irriterad så betraktade jag känslan lite och bestämde mig att inte agera och spinna på den, utan försöka prata och vara normal och trevlig. För jag var ju inte alls arg på min mor eller så. Speciellt som det hon frågade var mer ”vad ska du göra i morgon?”.

Jag ska låta mig vara som jag är, inte försöka smärtlindra med det jag vet hjälper för stunden. Någon annan här slutade både med A och snus samtidigt, det vågar jag inte göra, även om jag vet att det hade varit jättebra för humöret att även bli fri från den drogen. Det får bli lite senare när det här fungerar lite stabilare. Fördel nu är ändå att det går betydlig mindre snus :-)

Var igår förbi hos en kompis som jag haft lite dispyter med som gjort att vi nästan tappat kontakten för vi har haft ett antal diskussioner via sms där vi haft olika åsikter som gjort att jag ledsnat. Jag bestämde mig för hälsa på kompisen och sitta på uteplatsen och prata, även lite om det vi bråkat om. Utan att bråka. Man måste ju inte tycka exakt likadant i exakt alla saker. Kan vara kompisar ändå. Det kändes jätteskönt efteråt, som att en av stenarna som ältar runt i huvudet försvann :-)

Jag har ju massa böcker av olika sorter som ligger och skriker på att bli lästa, eller viskar åtminstone. Jag skrev häromdagen att jag började läsa en roman (först på mycket länge). Och nu har jag verkligen börjat sluka den, det känns skönt, som ”förr i tiden”, när jag kunde ligga, sitta och läsa böcker i timmar. Drogerna tog ifrån mig den vanan också tror jag. Eller, jag bytte ut det mot droger. Kan ju förstå att jag har varit på ett sluttande plan länge, där jag bytt ut mycket mot ruset. Skulle nog mycket väl kunna slutat riktigt illa. Det har väl egentligen gjort det. Botten.

Skönt jag är här igen. Och skönt det är dag 5 nu. Boken kommer ta slut, men det finns fler, och jag kan nog gräva lite i min historia och hitta andra aktiviteter som jag tidigare tyckte om, att göra själv eller med vänner.

Nu sitter jag här med morgonkaffet, och lyssnar på väderleksrapporten på radion. ”Fiskebankarna, syd utsira, tidvis regn, måttlig sikt”. Skönt att väderleksrapporten låter likadant varje morgon hela året ;-)

När jag piggnat till lite mer ska jag ta en morgonpromenad till skogen och köra ett kortare joggingpass. Ute är det mulet och svalt. Exakt hur dagen utvecklar sig sen vet jag inte, men jag ska hålla mig lagom sysselsatt. Och jag ska inte dricka.

Hej ! Är ny här. Anhörig sedan 1 år tillbaka till särbo som ja nu valt lämna sedan 1.5 mån tillbaka. Ja hatar honom så mycket samtidigt som ja älskar personen som inte är missbrukspersonen. Sånt känslomässigt kaos nu. Hur länge ja ska gå o va besatt av tankarna på honom o allt han sagt o gjort som varit destruktivt för mig? Psykisk misshandel och detta manipulativa beteende han har har knäckt mig. Så jävla elak det sista!! Hur mycket kan en människa vräka ur sig mot den han älskar? Helt sinnessjukt. Ja vet vad medberoende innebär och insåg att ja var/är det trots att ja läst på så mycket och ja är väl medveten om vilka beteenden en medberoende ska akta sig för. Vet att ja gjort rätt som lämnat honom. Ja behövde för min skull och han behövde definitivt inse att nu är det slut med att kunna kasta sin ångest på mig mer. SLUT!! Men detta hav att känslor nu som ja tydligen lyckats tränga undan. Varit så stressad så länge nu. Alla samtal, all skuld han lagt på mig att ja är otillräcklig o inte finns för honom. Alla fel ja gjort enl honom. Anklagelser att inte duga. Jävla skitstövel !!! Ja är så arg !!!!!!! Så mycket energi som går åt att tänka på honom och så mycket energi ja lagt på nån som sen kastat ur sig så mycket skit mot mig. Usch !!!!!

Jag förstår kanske lite varför du hatar dig själv, men vad skulle du ha tyckt och sagt om någon av oss andra gjort exakt samma sak? Efter 5 års nykterhet... skulle du ha sagt det du säger till dig själv till npgon av oss andra.

Jag tycker att du ska ägna energin åt att utröna varför och när istället. Och vilka tecken du ska leta efter. Du har gått igenom många jobbiga saker utan att ta till alkohol. Och nu kom det... du var mentalt slutkörd skrev du. Just det där känner jag igen. Du klarade dig igenom många svåra situationer tidigare i år. Men den här gången gick det inte. Just det där med mentalt slutkörd känner jag igen. Har också trillat dit exakt då och jag har såklart inga lösningar. Men alkohol ger energi, det kanske var just det du var ute efter.
Så minns nu 5 nyktra år som har varit allt annat än okomplicerade och 3 onyktra dagar. 1822 nyktra dagar. Såhär i efterhand kanske du kan se varningstecknen. Då lär av det hr istället för attackdykare dig själv. Det är mänskligt att inte alltid lyckas.

Ja det var nog längesedan det var så här pass varmt, så här tidigt på sommaren.
Otroligt varmt, nästan subtropisk, luften har dallrat i hettan när det har varit vindstilla.

Vi har legat vid bryggan i en och en halv vecka, det enda stället det har fläktat på, och badat, ja massor.
Med tjugofem komma tre grader i havet behöver man inte skrika mer än, ja någon sekund under ytan.
Huden har hettat av solens varma strålar och chocken när den avkyls så snabbt i havet har närapå varit, skönt!
Har legat i en stund för att inte komma upp ur vattnet och känna att hettan krupit upp i skinnet på en gång.
Med nio personer på bryggan har det varit trångt, och blött under helgen, svågern och svägerskan bonusbarnbarn har jagat spigg med håven och hoppat från hopptornet med sina gula armpuffar, det har varit full fart på stranden.
Och på alla de andra bryggorna också, fullt av skrattande och skrikande barn, visste inte att det fanns så många små kravallknott på ön ens en gång, nu måste det ha varit många som gästat de med sommarbostad.
Bryggan bredvid som renoverades i våras har haft massor av besökare, stora fläskiga båtar, den ena större än den andra så det har känts som om vi har badat i en båthamn, pengar verkar inte vara en trång sektor där, då bara en av båtarna har kostat mer än hela vårat radhus.
Lite avundsjukt har vi kollat in dem då vi själva bara har ett par roddbåtar med en åttahästars på, en av båtarna hade dubbla trehundrahästars utombordare och for iväg som ett spjut över fjärden.
Nåja, pengar gör inte en alltid så lycklig tänker jag och pussar på min lilla fruga, fattig men rik på kärlek.

Jag är nykter och ser framför mig de rikas intriger på makt och rikedom och fylla på dyrt vin och champagne.
Jag suger på mina nollöl och försöker vara tacksam över det vi har, njuter att få vara med de jag älskar och som också gillar mig, jag insuper alla intryck som kommer ifrån naturen, vågornas skvalpande på stranden.
Hur tångflugorna leker tafatt med varandra bland trasiga snäckskal i sanden, tittar upp mot den klarblå himlen och ser Underifrån den gamla torra furan med krokiga och barklösa grenar och tänker...när kommer den grenen att falla ner?
En bit in från stranden ser jag hur en fågel klättrar upp och ner på en trädstam och letar insekter i barken, blir inte de också svimfärdiga när allt blod åker ner i skallen på dem?
Jag gissar på en flugsnappare, de är väl de som har en bandero över ögonen, en av fåglarnas Bandidos.

En av ambulanshelikoptrarna flyger över oss för fjärde gången bara idag, tänker på vilken last den har, vem är det nu som har gjort illa sig, eller är allvarligt sjuk, ett barn som skurit sig illa på en trasig glasflaska på stranden?
Jag hurvar till och minns min egen barndom när jag skar upp ett stort jack i foten vid badsjön och fick gå på tårna i en hel vecka innan det slutade spricka upp och blöda igen, någon illavarslande tonåring hade omdömeslöst slängt en renatflaska i sjön så den hade gått sönder, den flaskan hade skadat två gånger slog det mig nu.
En gång när den dracks, och en andra gång då den skar upp foten, så även en tombutelj kan fortsätta skada någon.

Nu väntar vi på regn, det ska tydligen regna under en hel kommande vecka har de lovat, och det behövs.
De stackars grästovor som har överlevt all nötning vid stugan lyser nu gula och torra, och idag tömde jag alla vattentunnor runt huset, vattnet luktade unket och ruttet efter att ha stått i den varma solen, men en sista god gärning kunde de stackars dropparna få göra till våra grässtrån tyckte jag.
Jo det kändes tungt att behöva lämna stugan idag på söndagseftermiddagen, det gör det alltid konstigt nog.
Men också så var jag lite trött på solen och värmen, och det också konstigt nog, det trodde man aldrig.
Men dagarna har gått i stå, lite samma sak varje dag, enda skillnaden är att jag har hållit på med lite projekt på förmiddagarna och sedan stekt fläsket på eftermiddagarna.
Det stramar lite i skinnet fortfarande och sänglakanet känns hett, men skillnaden i solbrännan är inte lika påtaglig längre så det känns lite onödigt.

Nej det ska bli lite skönt att komma in i rutinerna ändå, det finns en hel del grejer kvar att sköta här hemma, de flesta av våra planterade blommor verkar ha torkat ut och dött av den hårda värmen.
Imorgon ska jag få hämta ut min älskade motorcykel som har blivit lagad av en bekants bekant, efter att ha stått fyra år i malpåse, en besiktning och en rejäl tvätt senare kan jag börja åka till jobbet på hojen igen, det blir mycket roligare då, och farligare, haha!

En vecka har gått i mitt liv sedan jag skrev senast, och den kan tillskrivas allt gott.
Jag har fortsatt hållit mig nykter, har dock smakat en sipp på alkoholen för att bilda mig en uppfattning om dess smak, och kan fortsatt konstatera att det är inte min cup of tea.
Alkoholsmaken är stark och bitter i min smak, den gör drycken frän, sträv och motbjudande.
Jag förstår att folk motvilligt dricker den och säger att ”det smakar gott”, fast de egentligen inte tycker det.
De är ute efter verkan istället för smaken, och jag vill varken ha det ena eller det andra.
Visst finns det undergrävda ”smakexplosioner” i alkoholen, men då kan man lika väl tugga på en chilifrukt, den bränner också i magen efter ett tag.

Jag är tacksam för att jag avhåller mig från alkoholen och alla dess biverkningar, livet blir så mycket enklare då.
Man ångrar aldrig att man har gått och lagt sig nykter, och knappast morgonen efter heller för den delen.
Däremot när man drack så önskade man flera gånger att man aldrig skulle vakna upp dagen efter, ångesten malde ner det sista av den lilla livskraften man hade kvar.

Så är det inte längre, och vem ska jag tacka för det, mig själv förståss, och med stöd ifrån forumet.

Ha en bra vecka!, och sköt om er,

Berra

Har varit nykter i tre år nu. Jippie. Men ångesten fanns fortfarande kvar förra året, så jag slutade med alla koffeindrycker då jag kände att det ökade stress och ångest. Och det har jag klarat.

Tyvärr är Ångesten kvar. Istället missbrukar jag mat, porr och sömnvägran. Så nu ska jag ta bort porren ur mitt liv och försöka verkligen prioritera sömnen. Den ser jag som nyckeln till ett bättre liv. Vi hörs om ett år!

med nykterheten?
Jag är dålig på att vara runt härinne men ikväll har jag kollat lite.
Blir mest glad men något återfall att läsa om är inte roligt. Man räknar ju dagar och att börja om på noll igen är jobbigt.
Så ska man ju inte se det men så skulle nog jag tänka...

Härligt nog behöver jag själv inte fundera på det ännu?
Fortfarande nykter. Fyra månader och två dagar?
Annat jävla skit runtomkring mig nu men glaset tar jag inte till! Saker försvinner tyvärr inte genom att dricka.
Hade det funkat så hade jag nog fortsatt supa!

Hoppas att ni alla som vill och kämpar för att sluta dricka därute, kommer att klara av det❤️?

Försök att släppa hatet, du blev lurad av ditt beroende, det händer, du lyckades häva återfallet, och nu vet du med säkerhet att ett glas aldrig fungerar. Hur skulle du tänka om en vän till dig gjort samma sak, skulle du hata honom/henne? Det tror inte jag, jag tror du skulle peppa och stötta. Varför skulle inte du vara värd samma omtanke? Ta hand om dig nu och se framåt..

Du var den första jag började följa här och jag har följt din resa och ditt arbete med dig själv och det nya liv du skapar. Du har inspirerat mig och jag har härmat delar av det du skrivit, testat och utvärderat. Tack för att du finns. Nu är jag också fri ! Kan inte riktigt förstå eller ta in att det är sant men jag utforskar nyfiket det nya livet utan alkoholism och psykisk misshandel. Är ju en överlevare men inte så bra på att leva. Jag är iallafall oändligt stolt över den resa vi båda gjort och tänk vilka stordåd vi kan åstadkomma när vi klarat detta. Kram och vilken fin midsommar du och dina barn fick ! Blade Runner

Vad bra att du fick lov att närma dig frestelsen och kunna säga nej. Mammor och vin tycker jag personligen inte är en jättehit.
Du verkar ha haft en superhärlig helg, nu är det inte långt kvar! ?

Kära älskade medsystrar ,
Har inte skrivit här på flera månader, jag har behövt fokusera fullt ut på de steg jag planerat att ta och orka med alla bakslag utan att ge upp och den motvind jag kämpat i. Jag vill bara berätta ( flera av er har följt mig och jag har följt er) att jag efter att skilsmässan gick igenom i november nu har nått dit att jag och barnen bor själv :-). Exet har fortfarande nycklar kvar till huset men jag äger nu huset. Exet bor i en lägenhet i närheten. Jag har lyckats få klart bodelningsavtalet som har satt punkt för alla ekonomiska band där jag fram till förra veckan betalat alla hans utgifter och hans hyra. Jag är ”fattig” då det kostade att lämna hälften av mina tillgångar till honom och kunna ta över huset men jag är fri :-))))))). Detta är så oerhört nytt och under hela mitt vuxna liv har jag blivit utsatt för psykisk misshandel med en alkoholism som eskalerat dramatiskt de sista tre åren. Jag har blivit en stark överlevare men jag vet inte hur man lever ett liv på riktigt. Jag tar nu de första stapplande stegen och är väldigt lyhörd för vad jag känner. Jag saknar honom inte men jag känner mig ensam. Jag kan känna tacksamhet för fina minnen ( ja, de finns även i en relation med psykisk misshandel) men vill aldrig mer tillbaka. Jag får fortfarande mängder av hemska sms där jag är psykopat , sociopat, underbegåvad, manipulativ, ond, psykiskt störd osv osv men jag behöver inte längre bli förtvivlad över dessa meddelanden och fundera på vad jag gjort för fel denna gång. Jag kan ignorera och inte svara på sms:en. Jag är långt ifrån redo för allt det nya men nu kan jag andas och nu får jag inte en rak höger när jag minst anar det och det stärker mig enormt. Jag ska börja på enskilda samtal på Ersta i höst och min dotter har slutfört 6 månaders samtal och ska snart på sommar läger med sina nya vänner som har en mamma eller pappa med missbruk. Jag vet att om jag klarat detta så klarar ni som läser detta också av att ta er ut en destruktiv relation. Borra ner fötterna i marken ( som någon skrev till mig) och titta framåt och håll fast vid horisonten. Ni har varit ett enormt stöd för mig och jag är oändligt glad att jag hittade detta forum. Jag vill önska er en fin sommar och även om det blåser försök njuta av de små stunderna av lycka ni känner och vila när ni kan. Ni är fantastiska !
Kram Blade Runner

Jag har vid några tillfällen känt att det skulle vara gott med något att dricka. För ett par dagar sedan var vi några som var ute och åt middag på uteservering. Några i sällskapet drack öl. Jag drack alkoholfri öl. Igår ex. grillade vi och jag hade köpt alkoholfri öl. Ärligt talat är inte alkoholfri öl lika gott som med alkohol och jag kände in vid dessa tillfällen om det skulle vakna något ha-begär efter ”riktig” öl, men nej. Jag var fullkomligt nöjd med mina alkoholfria alternativ. Inget alkoholsug alls. Idag hände det däremot något speciellt..

En person inom familjen skulle firas och alla samlades vid lunch för mat hos dennes föräldrar. Med var min sambo, syskon och syskonbarn samt en till familj som inte jag personligen känner men som står personen som skulle firas nära. Plötsligt delas det ut ett glas med bubbel till alla vuxna och cola till barnen. Det var inte riktigt läge att tacka nej till glaset och börja med en utläggning om att jag hellre ville ha cola att skåla med utan att dra precis allas uppmärksamhet till mig, så när det kort därefter var dags för en skål så skålade jag med prosecco och tog en sipp. Sekunderna efter var väldigt långa. Jag fick en kort stund av inbördes panik och kände hur irritationen växte. Vad skulle hända nu? Är jag en av de som fullkomligt spårar vid minsta vittring av alkohol, skulle alla insikter och beslut jag ägnat mig åt sen jag bestämde mig för att inte dricka vara förgäves? Och varför i helvete blev man inte tillfrågad om vad man ville ha i glaset när det skulle utbringas en skål. Jag satt bara kvar och kände in vad som hände. Efter en stund började pulsen återgå till ett normalläge och jag kände, ingenting. Tog med mycket eftertanke en till sipp för att se om min första reaktion hade sabbat för den rationella hjärnan att fånga upp någon signal som jag borde ha registrerat för att förstå helheten. Men nej. Det var gott, det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag hade absolut inget behov av att dricka upp resten av glaset. Jag lämnade kvar glaset med resten av innehållet (vilket var nästan ett fullt glas) på ett bord och förflyttade mig till ett annat rum. När jag blev tillfrågad om jag ville ha mitt glas jag hade ställt ifrån mig, svarade jag, nej det är bra tack. Under hela lunchen stod flaskan på bordet med en knapp armslängd från mig, men jag var nöjd. Drack vatten och kände ingen avundsjuka på de som drack av vad som för inte alls så länge sedan var den dryck jag hade valt i första hand i nästan alla lägen. När eventet var överstökat, jag var på väg hem och kunde slappna av igen gav det tid för reflektion.
1. Jag verkar alltså kunna leva ett fullt lyckligt liv utan alkohol utan att det känns som att jag måste ge avkall på något.
2. Det kommer mest troligt att dyka upp fler situationer där jag från ingenstans får ett glas med alkohol i näven utan att jag bett om det. När jag nu med vakna ögon ser alkoholkulturen, inser jag att den är överallt. Nu vet jag däremot att jag inte behöver få panik, bli irriterad eller tänka att jag behöver dricka något bara för att det serveras.
3. Vin, öl, bubbel. Det är gott. Dock inte så gott som jag mindes det. Och det beror helt enkelt på att jag förut även blev berusad. Utan berusningen tappar det liksom några lager av sin ”godhet” och blir rent krasst rätt ovärt att dricka. Det är fortfarande skadliga substanser även om det bara är ett glas, och det helt onödiga kalorier.

Så även om jag har läst om personer som lärt sig dricka i måttliga mängder och funderat på om det skulle kunna vara ett alternativ även för mig, så väljer jag istället att hålla mig till originalplanen vilket är att inte dricka alls. Och nu börjar det faktiskt kännas som om det är ett beslut jag tar för att jag vill, och inte ett beslut baserat på att jag måste.

Hur mår du? Länge sen du skrev nu, skriv oavsett hur din status är.

Kram ?

Det borde skapas en messengergrupp där vi kan snacka

Min mamma har inte heller varit särskilt pedagogisk gällande mens, killar osv. Tog mig 7 månader att berätta för henne att jag fick mens när jag gick i sexan, ångest då var så extrem. Försökte flera gånger men kunde aldrig säga det, ändå är det knappast något man ska skämmas över. Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter självomhändetagande, det är alltid bra att läsa andras erfarenheter.
På något sätt kan jag typ acceptera att min roll är alla andra psykolog, så länge alla andra mår bra så gör det inte så mycket om jag mår skit. Har alltid trott att jag kan ta hur mycket som helst, men efter denna våren (som varit helt åt helvete med allt möjligt), så börjar det bli lite jobbigt faktiskt.

Har alltid haft psykisk ohälsa och missbruk i min närhet men det är först de senaste åren/året som jag börjar reflektera över det, innan har det varit väldigt bra undangömt. Har insett att av min närmsta vuxna släkt (föräldrar, deras syskon och mor o far föräldrar) så har 8/11 haft/har beroende problem, ganska sjukt ändå. Tyvärr så verkar jag "städa" efter dem alla (eller ja utom farfar som dog av alkohol då) på olika sätt, tyvärr. Tänk hur annorlunda det hade sätt ut om skiten inte funnits.

Min allra närmsta väns pappa dricker en hel del öl. Inte lika mycket som mina föräldrar dricker men ändå. Min vän hade då inte reflekterat så mycket över detta förrän i höstas då hon och jag hade ett långt samtal mitt i natten. Har en annan vän som jag fått veta har en pappa med drogproblem. Känns som om problemen finns överallt men inte syns. Men min närmsta vän då, hon har hamnat i en riktigt djup depression. En dag när jag inte var i skolan fick jag ett samtal där hon berättade att hon stått med tabletter i handen, och jag blev så sjukt orolig. Det är lite bättre nu men kanske låtsas hon bara för att inte besvära mig. Dessutom spyr hon upp nästan all mat hon äter.. Skvallrade för hennes mamma men hon lyckades försäkra henne att hon slutat med det, vilket hon inte har. Detta hör egentligen inte alls ihop med forumet men det fick åka med ändå.

I helgen var jag på en camping med min mormor, morfar, kusin, morfar och mormor och morfars två vänner. Alla utom min morbror bodde i två stugor. På samma camping jobbar min pappa på restaurangen hela sommaren. Han jobbar varje dag i typ 10 timmar.. inte jättebra. Även jag jobbar där ibland. Men iallafall så var vi plus min mamma och bror på restaurangen på kvällen. Mamma tar 3 glas vin, fast hon säger att hon bara ska ta två, helt okej ändå. Min mormor bryter sin nykterhet och dricker öl. Vi ska inte ens tala om hur påverkad morfar var. Jag inser att detta ej är bra och tar med mig min bror o kusin och badar. Senare åker mamma och min bror. Mormor och morfar är aspackade så jag och min kusin hänger ute och träffar på pappas arbetskamrat klockan 12 som undrar vad vi gör ute.. Lite jobbigt läge.
Dagen efter berättar min morbror att mamma ringt honom aspackad klockan 12 och klagat över min kusins beteende i 30 min. Detta minns hon ej... Sen skickar hon ett sms till honom där hon skriver att hon måste till systemet dagen efter fast hon inte har några pengar.
Den dagen (som är igår) blev ganska lugn jämfört med dagen innan. Jag jobbade dock från 14-22 och märkte direkt att min kusin (och hunden som de inte riktigt går ut mer ordentligt, utan jag får göra det) saknat mig.
Idag så började jag jobba klockan 12. Vid 11 är min morbror aspackad och resten av sällskapet åkte hem då så jag tog med mig min kusin till restaurangen. Såg till att han fick mat och satt med honom (de har bara typ nutella och öl i husvagnen). Sen fick han hjälpa oss i köket. Gällande det så är min pappa en helt annan person på jobbet, hans jobb personlighet är väldigt trevlig, det är den personen jag vill se som min pappa. Iallafall så hängde han där tills klockan 21 då vi slutade. Blev lite rörigt då han kan bli lite virrig pga sina diagnoser. Misstänker att han ville att jag skulle sovit med dem i husvagnen inatt, men det slutade med att jag åkte hem. Även om jag har lite dåligt samvete för att jag lämnade honom. Kan efter detta förstå varför han blivit anmäld till soc, framför allt med tanke på att hans mamma inte heller är stabil direkt. Han har inga syskon heller, och få vänner.

En positiv sak är dock att pappa dricker mindre nu när han jobbar så mycket. Även om alkoholen är framme innan skorna är av typ. Dock kollar han film med min lillebror på kvällen ibland, något som gör mig väldigt glad. Mamma har dock blivit värre och kan dricka upp mot 3 liter vin en kväll, blir det bara 1,5 liter kallar hon det att "ta det lugnt": Hon har dock sjunkit till en så låg nivå. Hon har lånat pengar av min lillebror (!!) blir så förbannad över det helt ärligt. Att hon lånar pengar av mig är en sak, det har dem båda gjort i flera år. Antar att hon frågade honom då hon redan lånat av min nyligen. Lite oklart vad pengarna går till, men hon har inte fått sina pengar än då hon fortfarande ej jobbar.
Har oxå fått veta att jag kommit in på gymnasiet, så blir flytt till hösten helt klart, på gott och på ont helt enkelt. Kommer dock komma tillbaka ibland, även om jag kanske inte vill egentligen. Men min lillebror och djuren är ju kvar. Ser inte min familj som en riktigt familj ändå. Även om jag under de bra dagarna nästan gör det. Har några vänner som jag hänger med på båten (snarare skeppet) och de är nästan mer som en familj än min riktiga familj. Känner mig mer trygg där med dem än hemma. En har till och med blivit lite som en storasyster.
Blev en hel bok igen nu verkar det som...

Vad fint att läsa ett inlägg från dig igen. Jag har inte orkat vara inne på forumet på några månader. Tycker du är klok som resonerar kring ensamheten och er ”nuvarande relation”. Jag hade försökt begränsa interaktionen så mycket som möjligt, trots covid. För mig har det skapat utrymme att vara själv ( något jag aldrig klarat tidigare) och tänka och fundera och försöka förstå hur man gör när man fokuserar på sitt eget mående. Jag har klarar mig igenom separationen nu och hoppas att jag kommit ut på andra sidan där jag nu kan påbörja mitt nya liv med barnen. Exet fortsätter att trakassera mig men det för inte ont längre ( även om jag blir ledsen av en del saker han skriver). Jag har bestämt mig för en månads time Out från honom när jag och barnen har semester. Ska blocka honom så att jag inte vara och varannan dag behöver marineras med elakheter utan helt koppla bort. Jag förstår att du och ditt ex kan ha trevligt och det är fint. Samtidigt fortsätter han dricka och därför kan ni aldrig få den relation du önskar men kanske kan ni ses ibland. Fundera på vad du får ut av att träffa honom. Kram Blade Runner

Du klarar av detta. Du har din lägenhet och jag vet att era känslor och ditt ansvar för honom blandas ihop i en salig röra och att allt du gör är att försöka reda ut. Han blir inte frisk och han kan inte leva med dig. Du har varit stark och åkt till lägenheten flera dagar men när han faller igenom blir du förvirrad och är tillbaka i hans ekorrhjul. Kan du bara bryta helt, säg för en vecka ? Öva på att inte ha någon kontakt alls i en vecka? När du utvärderat det har du fått lite mer kraft tillbaka och jävlar anamma. Jag kunde inte och kan fortfarande inte alltid skilja på hans / exets behov och vad jag vill. Men jag har bestämt mig för att ignorera hans sms hela tiden och ju mer distans jag får desto mer tid får jag att fundera på vad jag vill och vad som gör mig lycklig. Han lyckas fortfarande övertala mig till saker ibland, har oerhört svårt att säga nej till honom men det går. Du kommer att ta dig ur detta och jag hejar på från långsidan !!!!!
Kram Blade Runner

Jag var inte heller skrivit på flera månader, har lagt allt fokus på att steg för steg ta mig ur min mardrömssituation. Nu är 20 års äktenskap med psykisk misshandel och alkoholism som eskalerat över. Jag bor själv med barnen och ett bodelningsavtal är klart. Ett under att han till slut skrev på. Jag har gett bort hälften av mina tillgångar ( han hade inget/supit bort allt) men nu är jag fri sedan några dagar. Nu börjar mitt liv och den nya resan. I flera år väntande jag på att bli tillräckligt stark att kunna ta detta steg. Sedan stålsatte jag mig och har planerat varje steg i minsta detalj. Jag har inte låtit mig bli sentimental jag har tittat i backspegeln och sagt aldrig mer. Jag känner mig enormt lättad och också ensam men jag är fri. Sms och anklagelser fortsätter hagla, men jag kan ignorera dem nu även om vissa påhopp fortfarande gör ont. Jag tycker du bara ska fokusera på dig och dina barn på semestern och ta ledigt och njuta. När semestern är klar kan du fatta jobbiga beslut. Du vet ju att det inte blir bättre och att du inget kan göra men att du och barnen är värda så mycket mer. Du är fantastisk och du klarar detta. Blade Runner som följt dig på din resa !