Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint att läsa ett inlägg från dig igen. Jag har inte orkat vara inne på forumet på några månader. Tycker du är klok som resonerar kring ensamheten och er ”nuvarande relation”. Jag hade försökt begränsa interaktionen så mycket som möjligt, trots covid. För mig har det skapat utrymme att vara själv ( något jag aldrig klarat tidigare) och tänka och fundera och försöka förstå hur man gör när man fokuserar på sitt eget mående. Jag har klarar mig igenom separationen nu och hoppas att jag kommit ut på andra sidan där jag nu kan påbörja mitt nya liv med barnen. Exet fortsätter att trakassera mig men det för inte ont längre ( även om jag blir ledsen av en del saker han skriver). Jag har bestämt mig för en månads time Out från honom när jag och barnen har semester. Ska blocka honom så att jag inte vara och varannan dag behöver marineras med elakheter utan helt koppla bort. Jag förstår att du och ditt ex kan ha trevligt och det är fint. Samtidigt fortsätter han dricka och därför kan ni aldrig få den relation du önskar men kanske kan ni ses ibland. Fundera på vad du får ut av att träffa honom. Kram Blade Runner

Du klarar av detta. Du har din lägenhet och jag vet att era känslor och ditt ansvar för honom blandas ihop i en salig röra och att allt du gör är att försöka reda ut. Han blir inte frisk och han kan inte leva med dig. Du har varit stark och åkt till lägenheten flera dagar men när han faller igenom blir du förvirrad och är tillbaka i hans ekorrhjul. Kan du bara bryta helt, säg för en vecka ? Öva på att inte ha någon kontakt alls i en vecka? När du utvärderat det har du fått lite mer kraft tillbaka och jävlar anamma. Jag kunde inte och kan fortfarande inte alltid skilja på hans / exets behov och vad jag vill. Men jag har bestämt mig för att ignorera hans sms hela tiden och ju mer distans jag får desto mer tid får jag att fundera på vad jag vill och vad som gör mig lycklig. Han lyckas fortfarande övertala mig till saker ibland, har oerhört svårt att säga nej till honom men det går. Du kommer att ta dig ur detta och jag hejar på från långsidan !!!!!
Kram Blade Runner

Jag var inte heller skrivit på flera månader, har lagt allt fokus på att steg för steg ta mig ur min mardrömssituation. Nu är 20 års äktenskap med psykisk misshandel och alkoholism som eskalerat över. Jag bor själv med barnen och ett bodelningsavtal är klart. Ett under att han till slut skrev på. Jag har gett bort hälften av mina tillgångar ( han hade inget/supit bort allt) men nu är jag fri sedan några dagar. Nu börjar mitt liv och den nya resan. I flera år väntande jag på att bli tillräckligt stark att kunna ta detta steg. Sedan stålsatte jag mig och har planerat varje steg i minsta detalj. Jag har inte låtit mig bli sentimental jag har tittat i backspegeln och sagt aldrig mer. Jag känner mig enormt lättad och också ensam men jag är fri. Sms och anklagelser fortsätter hagla, men jag kan ignorera dem nu även om vissa påhopp fortfarande gör ont. Jag tycker du bara ska fokusera på dig och dina barn på semestern och ta ledigt och njuta. När semestern är klar kan du fatta jobbiga beslut. Du vet ju att det inte blir bättre och att du inget kan göra men att du och barnen är värda så mycket mer. Du är fantastisk och du klarar detta. Blade Runner som följt dig på din resa !

Fick nog skrivit i en tråd du inte längre använder dig av, men skrivandet för mig var även det hjälpsamt och gör att min hjärna fått bearbeta tankar och känslor kring just att aldrig få ett återfall ?

Tack miss lyckad för att du delade inlägget om din nära anhöriga i en tråd. Det var en ledsam läsning då jag kände igen mig i din anhörigas situation. Jag har tagit beslutet om att vara nykter förut och varit det under mer än ett år men båda gångerna har jag fallit dit när jag varit med nya människor som köpt alkohol till mig, den här sista gången alltså den gång jag är på nu, min tredje nyktra gång har varit den tuffaste, mina fyllor har varit dom värsta som har lett till mitt ny nyktra liv. Jag blev glad och samtidigt rädd och ledsen när jag läste ditt inlägg, jag har varit nära att fördärva mitt liv och börjar jag dricka igen gör jag nog det till sist, så igen, du anar inte vad ditt inlägg gjorde med mig idag, bara fick mig att inse att jag aldrig kan börja dricka igen! Så tack, det är jag dig evigt tacksam för om ditt inlägg just har räddad livet på mig och min nyktra resa och beslut ???

Om någon närstående kan hålla sig ifrån ett missbruk och beroende genom att skriva och läsa på ett forum så är det väl suveränt..Sen hur öppen man är när man skriver är ju olika..Jag har sagt till anhöriga att jag läser och skriver här..Har också funderat på att visa vissa delar av min tråd till min kille när tiden är mogen..Om han vill..Alla frågor i relationer kan man vända på..Om din fru skulle varit i din situation, och du misstänkte att hon var ute på dejtingsidor, hur skulle du vilja att hon gjorde för att du skulle känna dig trygg? Fundera några varv, och gör det bästa av situationen som gynnar er..Nykterhet och ärlighet hänger ihop tror jag..Kram..

Det är bara beroendehjärnan som vill ha sin kick!!

De flesta dagar är bra, riktikt bra. Jag kan njuta av det lilla och är ute nästan hela dagarna i trädgården, i skogen, går långa promenader, ligger ute under segelduken i min hängmatta och läser deckare och romance böcker. Riktiga böcker i pappersform. Vill inte läsa i plattan eller lyssna på ljudböcker. Lyssnar jag i lurarna somnar jag bara. Men idag kom suget på em. Kom på att jag planerar för inköp av vin. Hm, i morgon är en ny dag och suget är antagligen borta. Jag tror inte att det är ett beroende sug, det är mer den där härliga myskänslan. Den där känslan som infinner sig före.... Det är som med fester eller resor. De är oftast mysigast i planeringsstadiet och behöver inte genomföras. Jag behöver inte ta det första glaset.
ikväll har vi ätit gott och druckit varsitt glas a-fri öl och sen efter diverse fix i köket såg vi en film med lite snacks och bubbelvatten. Redan vid middagen hade jag glömt tankarna på vin. Det är tanka och jag kan välja att inte agera på dem. En dag i taget....

Hej GaragePer,

Du är saknad. Kul att höra ett livstecken ifrån dig även om det naturligtvis hade varit bättre om du mått bra. För egen del har det varit upp och ner under detta år. Jag hade en bra period mellan januari och mars. Sedan "fastnade jag" mitt i Europa i coronakarantän under nästan 2 månader och då kunde jag inte hålla mig från att trösta mig med vin på kvällen. Jag visste ju vare sig ut eller in. Nu helt vit sedan en vecka tillbaks och försöker ha fullt fokus framåt.

Det är ju som vår erfarna "vinäger" skriver att det handlar ju också om att "förändra sitt drickande". Även om vi inte lyckas ända fram i alla lägen kan vi nog vara överens om att den totala konsumtionen gått ner väsentligt. Vi får återigen hjälpas åt.

Allt gott/Tjalle

Är jag varje dag...vet ju hur fort det kan vända och hjärnan försöker få en att börja dricka igen.
Den här helgen har varit väldigt lugn...fick värmeslag i fredags så jag har fokuserat på att få i mig vätska och att bara ta det lugnt.
Känns lite konstigt att just nu så är jag ensam kvar från min behandlingsgrupp som går på eftervården...är så tydligt att man måste vara helt ärlig mot både sig själv och andra för att det ska funka.
Samtidigt som jag tycker det är tråkigt att dom andra fallit bort så försöker jag att inte engagera mig så mycket i om dom kommer till mötena eller inte...jag tar hand om mig själv, det är så otroligt viktigt för mig att fortsätta jobba med min nykterhet, och livsglädjen jag har återfunnit vill jag aldrig mer bli av med.

Jag har hamnat i en situation där jag blir arg och stör mig så ofantligt på människor, och det har helt ärligt fått mig att trilla dit igen fler gånger än jag vill. För energitjuvar borde inte få ta av min energi, men jag antar att jag inte riktigt har verktygen för att faktiskt hantera problematiken.

Problem 1.
Min pappa dog väldigt hastigt och oväntat i slutet av mars. Jag har haft problematik med depression och ångest (och alkoholmissbruk) men upplevde att jag kunde hantera det bra, till viss del åtminstone.

Det egentliga problemet:
Jag begravde min älskade pappa efter lång väntan för någon vecka sedan, det var en fin begravning. Men efterspelet blev något annat.. en av pappas kusiner började höra av sig till min syster, anklaga oss för att ta ifrån honom möjligheten till att sörja för att han inte var inbjuden till begravningen (coronabegränsningar), sa att vi var gudinnor och småpåvar som tror oss ha rätt att ta ifrån honom det och var extremt hotfull, otrevlig och jag allt mellan himmel och jord. Sanningen om relationen är att pappa klippte banden med denne kusin för 10 år sedan och har vägrat att återuppta kontakten, så för oss var det ganska självklart att han inte var någon prioritet i en stor släkt. Men han har därefter gått berzerk.

Men jag blir irriterad, hur fan kan man prata med en sörjande dotter på det viset? Och mitt problem är ju att jag vill lägga mig i, och när jag blir allt för konsumerad i sådant så faller jag inte sällan bort från min målbild när saker blir för känslomässigt, jag blir arg och irriterad, och sen är ekorrhjulet igång. Och jag vill kontakta den där idioten vilket jag egentligen vet är det sämsta jag kan göra, för då får han ta än mer av den energi jag har.

Jag kommer säkerligen återhämta mig om en dag eller två, från att jag har börjat dricka igen, för jag har bestämt mig för att jag inte vill leva såhär. Men jag är frustrerad över att jag inte kan hantera motgångar, irriterande människor och problem på ett bättre sätt än att köpa alkohol, konsumera den och slutligen allt för ofta bli rabiat.

Jag har även börjat stöta bort mitt stora stöd i livet, min sambo. Inte för att han irriterar mig, utan kanske mer för att jag insett att vägen tillbaka är tuff och hård och att jag inte vill utsätta honom för det. Jag har dragit upp och isolerat mig i stugan, långt bort från ett systembolag, men också långt ifrån mitt stöd. Som jag just nu bara bråkar med, är känslan.

Jag hatar mig själv så in i helvete. Hur kunde jag vara så dum att ta första glaset? Sedan råsupa i tre dagar? Drack ju sprit som om det vore cola. Jag hatar mig så mycket för det jag gjort och min känsloliv åker berg- och dalbana just nu. Grrrr jag är så irriterad. Jag har lust att lämna detta liv för de sälla jaktmarkerna. Det kommer jag ite göra det lovar jag för då hamnar min familj i mer elände. Så mitt liv börjar idag med en helt ny inriktning.....

Dag 12 idag, en inte helt lätt dag.

Jag försöker identifiera och känna igen när jag tycker det är svårt och jag saknar A som mest. Idag hade jag och min 18-åring ett bråk (som inte var relaterat till A) som gjorde mig väldigt ledsen. Efter det blev suget enormt.

Annars har jag upptäckt att den svåraste tiden för mig inte är på kvällen utan sen eftermiddag/tidig kväll. Vinet när jag lagar mat är nog det jag saknar mest. Det är helt ok med en kopp te senare på kvällen, men just den där övergången mellan jobb och matlagning/familj, då saknar jag vinet som brygga som får mig att släppa jobbet och orka gå in i nästa fas.

Apropå orka så är det en annan reflektion, hur sjutton orkar man dricka så mycket som jag gjort? Den här helgen har vi jobbat på för fullt med ett projekt vi håller på med. Det har inneburit att klockan varit ställd på före kl 6 varje morgon och att vi hållit på och arbeta till ca kl 22. Jag är helt slut nu på kvällen – vilket i och för sig är ganska naturligt. Men jag kunde ju ha sådana här helger när jag drack. Och jag förstår inte hur sjutton jag orkade. Om vi jobbade till 22 så drack jag väl 22-00 och fick i alla fall i mig en flaska och sen upp före kl 6 nästa morgon igen……Fattar inte hur det funkade? Har dock märkt att nu när jag inte dricker så tjafsar inte jag och min man på samma sätt kring vårt projekt, utan nu är vi ett team som jobbar tillsammans Har inte haft tillstymmelse till irritation/tjafs/bråk under hela helgen trots ganska svåra val, tidspress mm. Någonting säger mig att avsaknaden av alkohol gav oss bra förutsättningar för ett riktigt roligt samarbete. Det känns bra!

Nu ska jag sova! Hoppas ni alla haft en fin helg!

Du är en riktig förebild. Vill traska i dina fotspår?‍♀️?‍♀️

Tänkt på att jag vistas här på forumet, varit mycket men mindre nu. Om jag skall berätta för mina barn och min man.
Inte gjort det. Vi har gett varandra stor frihet från början i vår relation, jag är den otrygga pga otrohet i mitt tidigare äktenskap i flera omgångar. Jag frågar rakt på ifall jag är orolig... det funkar då han är trygg.
Funderat på om det gagnar ens familj att läsa det man skrivit här. Denna sida är viktig. Tacksam jag med!

Wow vilken dag, vädermässigt rena rama medelhavsvärmen!☀️ Wow även på mitt mående och min beslutsamhet, jag har under dagen gått igenom olika situationer där jag känner att jag måste dricka alkohol... men ingen av de jag listat behöver jag dricka i. Jag är ju dessutom 80% ensam-drickare och då behöver jag verkligen inte dricka. Så nä, finns inte nån! Det finns dessutom alkoholfria alternativ. ?

Jag har även uträttat en hel del, jag lånade över döttrarna och vi övade på att sätta upp vårt nya tält och tur var det! Tog 2 timmar, det skulle ta 15 min enligt instruktionen ? Nu vet vi hur vi ska göra med allt, så nästa gång går det snabbare. ? Sen var vi tvungen att ta oss ner till havet och bada, vi blev ju dyngsvettiga. Sen avslutade vi kvällen på McD. Supermysigt! Normalt hade jag försökt blivit av med dom så snart som klockan blivit 18... för att dricka upp det som finns hemma och ändå hinna sova bort den värsta fyllan innan jobbet i morgon. Men inte i kväll, hade all tid i världen, gick dessutom en skön kvällsprommis i skogen med vovvis. Kom hem nyss. Nu fick jag en alkoholfri öl som belöning. ?

Tack för tipsen om alkispodden Ensam1984! ? jag har redan lyssnat på 6 avsnitt idag, verkligen så bra och känner en extra push att gå för nykterheten! ? Kan känna igen mig i mycket som de pratar om även om jag aldrig hamnat i att jag druckit i bilen när jag kör, så har gränserna för vad som är ok hela tiden flyttats.

Se klart; du har ju galet rätt i det du skriver, strategin och beslutsamhet är vad som får mig att lyckas. Just nu finns det inget annat som är viktigare än att vara nykter, att inte prova att ta ”bara ett glas”. ??

VillJuLevaOckså tack för pepp och som du skriver en dag i taget, ibland en timme i taget eller en minut i taget. ??

Yzfr1 jag kan tänka ibland på jobbet... du skulle bara veta vad jag gör när ingen ser. Som du skriver stort ansvar, mycket förtroende och tillit under dagarna och helt ut spår efter arbetstid. Tror ingen skulle gissa det om mig... säkert inte om dig heller! Tack för dina peppande ord och order om att hälla ut allt... det fixar jag! ??

Tack VaknaVacker, du har rätt i det, väldigt rätt - att alternativ till att sluta dricka saknas totalt. Det finns bara en väg från nu och det är nykterhetens väg! ?? Jag ska verkligen kolla upp den videon på youtube du tipsar om. Boken hade jag hemma redan märkte jag, men den är oöppnad. Ska läsa den med. Inget annat är viktigare just nu än att jag förblir nykter!! ?

Idag väljer jag att vara nykter! Bra gjort av mig! ??❤️

Brukar alltid tänka att jag hamnar på samma punkt där jag var när jag slutade om jag börjar dricka igen?
Så bra gjort av dig att komma upp ur diket och fortsätta nykterheten?

Trött

Tack! Skrev i början av min tråd att det finns inga alternativ till att sluta dricka... så är det. Stark som en björn i det?

Det finns massor av material på nätet. Och på Youtube, skriv "hjärnan beroende" t ex. Min favorit är denna, som hjälpte mig att förstå varför vi dricker fast vi inte vill, vad som händer i hjärnan:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Jag var väldigt trött och vimsig när jag slutade. Fick förklaring om det, och vad som händer med signalsubstanser som dopamin och endorfin t ex.

Den bok jag har som är intressant att läsa är Tänka klart av Annie Grace. Tar bort glorifieringen runt alkoholen bl a.

Bra jobbat av dig? Kram?

Japp! Tack Ah. En vecka nu. Helgen har klarats av utan problem. Alldeles för varmt för att ens orka tänka på vin. Vatten, vatten i mängder. Och 2 alkoholfria öl.
Mannen cyklade till krogen och tog några öl men, det måste jag ändå erkänna, jag stannade hemma för jag var inte helt säker på att kunna avstå när jag väl var där. Även fast jag inte var sugen alls så kändes det onödigt med den utmaningen.
Så känns bra nu inför kommande vecka. Jag ska klara av den också. Jag vill ju inte dricka.

Både du och barnen behöver lugn och ro. Låt det bli kaos ett tag för att bli lugnare sen.

Och dina elva nyktra veckor ger dig absolut bättre förutsättning att genomdriva det.

Kram ?

Tack tack ?
Kanske inte direkt en prestation i världsklass, men för lilla mig personligen är det en seger och livsviktigt ?

Tusen tack för tipsen! Ska använda mig av alla tipsen ? 1:an är bra och dom flesta vet att jag kan bli vansinnigt bakis!

Funderade mycket idag på VARFÖR jag egentligen dricker all denna mängd alkohol?! För egentligen, om man verkligen, verkligen tänker till är det ju inte ens speciellt gott ? Iaf inte alla olika sorter alkohol jag häver i mig - vitt vin (ibland rumstempererad), rött vin (ibland så beskt att det drar i käkarna), drinkar (ibland så söta att man grimaserar)! En riktigt, riktigt kall öl kan smaka riktigt gott dock.. Men oftast är ju inte alkohol gott! Så varför dricker man ens skiten?! Det måste ju vara för berusningens skull.. Sjukt!

Grymt jobbat!

Tack för allt stöd i min tråd med!

Underbara söndag när jag kan fira mässa i kyrkan. ?

Ikväll övertalade jag sonen att följa med till strandbadet och vakta mina saker medan jag tog årets första bad. Ljuvligt! Jag känner mig alltid pånyttfödd när jag doppat hela huvudet i vattnet! Älskar att gå en liten stund i vattenbrynet och känna den lena sanden mellan tårna... ?️

Tips som jag själv använder vid 3-4 pers fester med vänner sedan långt tillbaks är att säga tex:

1. Jag orkar inte vara bakis längre.
2. Ska försöka växla upp träningen
3. Ska köra en vit period

1 och 2 är alternativ som fungerat mycket bra för mig.

Lycka till