Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte hur det är med dig, Nicka, men själv har jag en tendens att få ångest och anklaga mig själv för de gånger jag inte engagerat mig i barnen, och glömma de väldigt många fler tillfällen när jag faktiskt fanns där. Kanske var det så att de här sommarkvällarna när de andra spelade kubb var slutet på en lång semesterdag med barnen, och du behövde vila? Och hade du inte druckit hade du kanske stannat inne i alla fall..Och EuroDisney, bakis eller inte är det svårt att dela barns eufori över nöjesfält, och de hade säkert en toppendag ändå. Jag förstår din ångest, och det är nog bra att hantera den och kanske prata med barnen om det är något särskilt, men glöm inte allt du också gjort för dina barn och döm inte dig själv för hårt. .

Försöker att se positivt och slå bprt negativa tankar. Det är svårt när man bor med någon som hela tiden är sur och klagar. Men det går hyfsat, när man tappat respekten för någon så rinner det av en direkt när man får en avhyvling. Dock är det jobbigt när barnen hamnar i skottlinjen, de kom ner från rummet ikväll och sa att de inte kunde vara upp för frun gick runt och skrek och svor över allt jag tydligen gjort eller inte gjort. I början av hela detta var jag övertygad om att denna nykterhet skulle sluta med att jag flyttar ut, men ju längre det går ju mer inser jag att det inte är jag som ska flytta. Få se hur det går och om jag lyckas få ut henne på något sätt.

Har verkligen fått till en rutin att gå ut och gå när jag normalt hade druckit, det känns riktigt bra. Ikväll följde ena barnet med, fast på cykel, det var en väldigt bra timme måste jag säga. Imorgon vill båda barnen följa med så jag måste göra något rätt iallafall.

Inget sug efter alkohol idag heller, hur länge kan det här hålla?

Instämmer med Ah. Ut och gå, spring, cykla. But fokus från vad du INTE har på jobbet till vad du KAN se till att ha utanför jobbet. Det bestämmer ju bara du.
Många har det ensamt nu, och har svårt att få tiden att gå med allt vad distanseringen innebär. Vi är många som kämpar med allt från att inte ha sett våra föräldrar på lång tid, till att försöka skapa rutiner för motion när man inte vågar gå på sats eller liknande.
Jag har hållit på i månader med att komma igång och springa. Ännu har det inte hänt. Om jag är en sån som joggar? Apselut!
Kram och heja.

Jag längtar också efter ledigt nu. Och har kommit in i en väldigt bra ”lunk” eller skön rutin om kvällarna som inte innefattar alkohol. Inser verkligen vikten av detta med att skaffa nya vanor som passar mig nu. Och inte behöva sitta och babbla med de där glasen vin. Såklart kunde det vara- och är säkert för de som kan- trevligt, men det spelar ingen roll. Och framförallt att faktiskt bestämma själv. Vad vill jag med min tid när jag inte dricker? Om kvällarna är det vattning och plock på det sätt som jag gillar mycket. I min takt och med tid att andas och knyta ihop dagen. Det är nog inte att jämföra med ditt fiske mer än att det är något för mig, och det känns värdefullt.
Så med de ganska lugna kliven närmar jag mig semestern. Har mycket svårt att se att jag skulle störta in i fylla men i så fall varnar jag. Kram T så fint att läsa om dina dagar och ditt (nyktra) liv ?

Typisk abstinens - alkoholdjävulen är helt rasande på dig för att du inte dricker. Håll ut! Det lägger sig snart. Aktivera dig trött, du får kanske en massa gjort på kuppen.

Kram ?

Fysisk aktivitet som gräsklippning är perfekt mot rastlösheten. Ingen ved att hugga?

Bra jobbat Hel ?

Kram ?

Haft en toppenonsdag ?

Kram ?

Fysisk aktivitet är perfekt för att få igång livsandarna. Cykla är en lagom aktivitet, då hinner man se så mycket också.

Ibland cyklar jag runt i villaområden och spanar på hus och trädgårdar. Oerhört inspirerande. Man kan njuta av andras trädgårdar också har jag märkt, i brist på en egen.

Har ni Hitta Ut i er kommun? Det kan jag verkligen rekommendera. På sajten hittaut.nu finns alla kommuner listade.

Det är ett perfekt sätt att lära känna sitt närområde. Till fots eller på cykel.

Hur du än mår och känner så är inte alkohol lösningen på det. Tvärtom. Och det vet du.

Kram ?

Livet rullar på. Pratar med mitt ex ibland. Vi har varit och hälsat på gemensamma vänner, och det gick bra.
I dag frågade han om jag var ledig i morgon. Ja svarade jag. Kan vi ut och åka en sväng, frågade han.
I detta läge blir jag så svag. Jag vet att jag inte borde åka ut med honom. Vill och bör hålla distansen. Mår själv bäst av det. Men så tycker jag synd om honom, och svarar ja, fast jag borde svara nej. Vi har ju varit ett par i så många år så jag har så svårt att vara hård mot honom.
Vet inte hur jag ska komma ifrån dom här gångerna han frågar. Känner mig så stark emellanåt och mina barn tycker dom fått tillbaka sin glada mamma igen.
Men när jag åker ut med exet så känns det även att jag sviker dom.
Vill gärna höra vad ni tycker. Är det mitt medberoende som sätter in ibland? Eller?

Om du känner så bör du nog avstyra festligheter med vänner i helgen. Gör något helt annat än ni brukar på helgen, gärna med ett fysiskt aktivt inslag.

Man är ruskigt sårbar i början. Man behöver få sätta nya nyktra rutiner innan man kan bli så stabil att man lätt kan tacka nej till första glaset.

Kram ?

Letat hittaut-kontroller, ätit god lunch på mysigt ställe, solat och badat i flera timmar, ätit gott och tittat på Netflix ihop. Så nice ?

Den här spontana semesterdagen lever jag på länge!

Jag har bara tänkt på mina pinfärska vikarier några få gånger idag, men jag litar på att mina kollegor tar väl hand om dem.

Nu hoppas jag på en god natts sömn och sen orkar jag spurta ytterligare sju arbetsdagar innan det är semester.

Kram ?

Stridshumör, det satte ord på min ilska. Sån ilska jag känt så att jag tappat kontrollen över mig själv och vräkt ur mig elaka ord och taskiga kommentarer. Jag har skrikit, kastat saker, tänkt de värsta sakerna, helt enkelt inte varit mig själv. Värst nu är att alla i hans omgivning tänker att jag är den psykopatiska flickvännen för att de inte ser honom som jag ser honom.

Egentligen bryr jag mig inte om vad hans vänner tycker för det är irrelevant och jag försöker hantera min ilska nu men jag antar att det är en process.

Jag väljer att ge honom en chans till men under förutsättning att han jobbar på sig själv, vilket han nu har gjort i 2 månader. Den personen jag blev kär i, han den glada, roliga, kärleksfulla, han som alltid får mig att skratta är äntligen tillbaka. Jag ber varje dag att det kommer att hålla i sig och jag försöker uppmuntra honom med hjälp av verktygen från kursen 1177 och det går bra nu när jag inte längre känner ilskan i mig på samma sätt som förr.

Kanske har jag ältat sönder ilskan eller att ni fina människor på det här forumet gett min ilska bekräftelse, som jag ej fick från annat håll.

Jag har verkligen tagit till allt ni har skrivit även om jag inte har kommenterat alla.
Stort tack för att ni finns när ingen annan gjorde det (som förstår)

Jag vet inte om min berättelse kommer få ett lyckligt slut men jag kommer fortsätta att ha fokus på mig själv och försöka lita på att han kan förändra sig själv på egen hand men att jag kan finnas där vid sidan om som stöd

❤️

Tack detsamma dendartjejen ? att du klarar dig och lyckas så bra känns så värmande för mig! Din framgång är delad lycka för mig ??❣️?

Min inställning har hela tiden varit att dra ner på konsumtionen men inte sluta helt. Jag är nog kanske lite dum men för mig verkar det funka. Alla vita dagar, veckor och ibland månader gör att jag vet hur bra jag mår utan alkohol. Jag väljer i alla fall att dricka ibland. Jag är ej periodare. Jag tror verkligen fullt ut att ett riskbruk kan omvandlas till ett normal bruk. En dag i taget ?

Undrade också vart du hade tagit vägen men så kul att höra att det går så bra för dig, det gör mig verkligen jätteglad! ??

Fullt ös hela dagen, därav blir det bara ett kort inlägg innan läggdags. Fortsatt nykter, fortsätt lycklig och tacksam ?

Min man avslutade sin behandling i januari, tagit ett gäng återfall. Deprimerad och otrevlig. Så jävla tröttsamt att leva med så man kan spy ibland, så just nu lever vi inte med varann. Han gör ingenting, jobbar knappt, äter allt han kan. Går numer inte ens på AA. Träffar inte sina barn. Gnäller att han gör ingenting och träffar ingen. Har fått starkt antidepressivt, och det tycker han att han sover bättre på. Vill jag har hjälp så utnyttjar honom och frågar jag inte blir han arg på det. Så jag förstår verkligen din känsla, och det ända jag kan råda till är att försök att må bra själv. Jag vet att man tänker på dom 50% i vaket tillstånd, hur det är. Men det är så skönt att få tänka på något annat dom övriga 50%

Hej an1. Gulliga du ?? Tack för omtanken ? jag mår bra, har haft mycket att göra de senaste dagarna, men jag håller mig nykter! Imorgon har jag 21 dagar, tre veckor och nu börjar det kännas lätt och jag tänker inte så mycket på alkohol längre, jag har liksom börjat tänka på annat, eller inte ”tänka” alls, jag bara är, förut var jag ju tvungen att fokusera på att inte tänka på alkohol, det är skönt att det försvunnit! Nu ska jag läsa hos mina favoriter om hur ni har det ❣️?

Nu blev jag alldeleles full i skratt. Maken kallade mig för j*vla alkoholistkärring vid ett tillfälle. Där fick jag så jag teg?

Kram??

Ps. Jag hejjar på dig!

Känner precis lika. Är på dag 11 nu och ”utsatte” mig för middagar m vänner redan i början. Det är extremt svårt! Men som många kloka här inne skriver -det är första glaset som är svårt att tacka nej till, sen går det rätt bra. På midsommar klarade jag inte av det och var bara hemma m min familj. Dagsformen sa att det va bäst så. Jag tycker fortfarande det är ett extremt sug, men redan börjat stäcka mig efter annat i kylen. Letar inte efter boxen eller vinflaskan. Det är rätt skönt.

Experimentet var lyckat! Joggingrundan blev av och glaset med saft smakade underbart när jag kom hem.

Idag har allt flutit på och jag har haft fullt upp. Något som slog mig när jag stod och lagade mat var att det snart är helg. Snart är det dags att sätta planerna för helgen och jag blev nervös. Kommer helgen innebära att det är alkohol inblandat, till exempel om vi ska träffa vänner? En del av mig önskar att vi inte träffar någon alls i helgen och äter mat som passar bäst med ett glas Cola, typ tacos.

Är helt enkelt rädd att jag inte kommer klara av att säga nej till alkohol. Jag litar inte på mig själv och det är en konstig känsla...

Hade svårt att somna igårkväll. Känslan av meningslöshet var så stark, kände mig som bortkopplad från verkligheten, instängd i bubblan. Vaknade tidigt. Lång frukost med ljudbok. Måste göra något. Drog igång gräsklipparen och flängde runt, upp och ner, in och ut under hängande trädgrenar, i en timme. Enormt svettigt och jobbigt i värmen. Blev lite snurrig. Höll mig i skuggan sen och har druckit mycket vatten hela dagen.
Humöret bättre idag. Har tagit mig ur bubblan.

Precis som du skriver tänker jag också..Ju längre nykterhet, desto mer börjar jag avsky vad alkoholen ställer till med..Blir som ringar på vattnet..Föräldrarna/föräldern dricker, barn far illa får oro, ångest, och behöver själv medicinera eller dämpa ångest med något..Till det kommer det genetiska arvet, att bli beroende..Så bra att många av oss bryter kedjan, och blir nyktra..??

Var på en fin lunchandakt idag på ett, för mig, nytt ställe. Det blev som en liten utflykt! ?

Ikväll var det möte igen. En ung kvinna hade med sig sitt ca 18 månader gamla barn. Några blev genast upptagna med att gulla med denna lilla pojke. Det skulle vinkas, sitta i knä och fokus var på honom. Någon hade förståelse för att det inte var lätt för mamman att få barnvakt men att hon behövde mötet för sin egen skull.

Jag sa ingenting för att det hade bara skapat extremt dålig stämning och jag hade kanske fått "alla" emot mig men jag var lite trött i huvudet, svettig och längtade efter ett lugnt möte. Istället hörde jag knappt hälften av den lästa texten och delningarna. Det tog mycket energi att försöka koncentrera sig. ?

Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om att släpa med sig småbarn på möten. Jag känner mig som en surkärring som bara blir irriterad istället för att tycka att det är gulligt. Suck. Får be Sinnesrobönen lite extra ikväll. ?