Senaste kommentarerna i forumet

Häromdagen så fick jag känslan här på forumet av att jag skulle inte klara av det här med att bli nykter...
Tänkte då att jag ska minsann inte skriva här igen förrän jag har klarat minst fem dagar! Tänkte...att jag ska visa att jag kan!!

Men...om jag inte kan skriva här...vem ska jag då prata med?

Det är skittufft just nu...är så oerhört understimulerad. Har ju berättat för er här på forumet att jag är övertalig på jobbet. Vid den här tiden på jobbet så kan det vara väldigt lugnt...för patienter har sommarlov...föräldrar har semester..då har man inte lust att besöka habiliteringen. Och om man då är övertalig och endast har ansvar för fem patienter ...då är det väldigt lugnt på jobbet. Och...det är på jobbet som jag tankar energi...social stimulans...och jag blir inte påfylld. Privat är mitt/vårt nätverk är i princip obefintligt...och i synnerhet i dessa tider..jag är väldigt social men blir inte påfylld. Innan Corona så försökte jag fylla på med målarkurs, gruppträning inomhus med Friskis, konserter men nu blir det svårt?

Så min tanke är motion ...cykla...promenad....som fyller på med endorfiner ..som kan ge mig positiva tankar...men jag är inte där och idag känner jag mig SÅ ledsen och SÅ ensam ?

Snart 8 veckor! Kanonbra..Trodde själv aldrig att det skulle funka att leva nykter, och faktiskt tycka det är det bästa jag gjort! I början var det lite svajigt, men med tiden blev allt bara bättre..Jag tog min födelsedag som 1:a dagen nykter, tyckte det kändes bra..Så när jag firar födelsedag, så känner jag mig nöjd..?

Det är inte så himla stor skillnad på att njuta av en sommarkväll med eller utan vin/sprit, men har man druckit länge så har man glömt bort hur det är att vara nykter och bara hänga med i livet.
Såna här kvällar dricka det öl och lite vin i vårt hem. Jag dricker cola. Det är inte njutningen som är bristen, det är att ha kopplat hjärnan till att någonting mer ”måste till” för att det ska kännas komplett.
Ingen mer behövs. Vi är gjorda för att känna en massa saker- nyktra.
Om man sedan har andra problem som man botar eller dövar med alkohol så är det ju dem man tyvärr måste ta tag i. Det är liksom en annan sak. Hoppas detta inte blev alltför rörigt... Jag njuter iaf massor av dessa kvällar!

När man upptäcker att man inte får något sug fast man borde få det.?
Det är sådana saker som stärker en
extra mycket.

Kram

Tråkigt att höra att det blev en dålig vecka.. Kanske kan du sätta en tidsgräns för hur länge du ska försöka skära ned utan hjälp? Att om du inte kommit dit du vill till exempel senast i augusti så vänder du dig till vården? Jag vet ju att du är påläst och vet allt sånt här redan, men mycket utav ångesten försvinner ju om du bara lyckas ta bort alkoholen. Det känns som att du som har så mycket insikt kring ditt drickande bara skulle behöva hjälp att klara den första tiden nykter, sen kan du själv gå vidare. Mitt råd är att inte dröja för länge med att få hjälp, när du dricker som nu tar både kroppen och psyket mycket stryk, som du förstås vet. Jag vill vara positiv och peppa, men jag måste också säga att jag blir orolig för dig, jag tror du behöver bryta den onda cirkeln på ett nytt sätt nu...

Ja, det kanske var lite överdrivet. Man man blir nojig när man ser resultaten på papper minst sagt. Nu är det nyktert som gäller, sju dagar och har inte något sug alls efter alkohol. Så bara att hålla i. Okej, förstår att det är svårt, det är bara sätta siktet på det. Ta varje dag som den kommer. Var stark! :)

TACK! Ja, jag tar tacksamt emot alla förslag o tips vad jag kan göra , för just nu känns det inte hållbart
längre..... : /

Jag tycker att det är lättare känna och att stå upp för vad jag själv vill och behöver när jag inte dricker. Annars är det som att man försöker kompensera sitt dåliga beteende (drickandet) med att vara mer till lags och fixa ännu mer än man skulle gjort i vanliga fall. Så en del vilsenhet försvinner av att man ger sin egen vilja större vikt. Sen måste man kanske låta den där tomheten finnas ett tag, tids nog kommer man nog på vad man ska fylla den med.. Och sen precis som du skriver, det är okej att det inte känns toppen hela tiden, och att man ibland saknar att dricka, det går att låta bli i alla fall. Man får vänja sig vid att inte känna sig helt tillfredsställd hela tiden.

Semester, förstår att mannen tänker tillbringa tiden med oss, dvs mig och mina söner. Jag tänker nog mest ingenting, förutom varför frågar han inte, funderar. Jag fixar gasol, vatten etc. Jag är trött, utarbetad och säkert så sliten av hans sjukdom. Han känns lite lugnare. Frågar igår kväll om han inte tänker åka hem till sina barn i sommar, nä, det funkar inte ( jag frågar och det har att göra med lite fulsms med sitt ex som han hatar, hon bor där. Och pga av det så skulle jag bara tror att dom skulle träffas. Vilket jag inte gör) svarade bara att det problemet är ju något jag måste hantera, eftersom ni valt att hålla kontakt vid storhelger, och han har då tom blockat henne för ett år sedan. Han säger högt, förstår du inte att jag vill träffa mina barn. Ja men det hör hände sista april, och du har inte varit upp sedan jan. Sen rusar han, far hem. Jag skiter i vilket. Egentligen vill jag att det ska vara slut, över, tycker det är skönt när han far, det är verkligen elefanten som lämnar rummet. Klart jag har nytta av honom, lite hjälp med praktiska saker. Skickar ett sms i dag, att jag förstår han sticker, men det hjälper inte honom, skriver att ska komma upp, sluta fly. Han kommer, ber honom ta med vatten. Han är tyst, jag påstår att det handlar om skuld och skam att han flyr. Han flyr inte utan han tycker att jag anklagar honom. Han är otrevlig, spydig. Och jag försöker använda mig av uttryck som jag lärt mig i e-kursen. Att jag inte tror han varit otrogen, att ha det är något form av självskade beteende el bekräftelse. Men att det är svart på vitt att han har haft kontakt med andra kvinnor, och ibland när jag är liten kan jag bli ledsen. Han säger han gör ingenting, han pratar inte med nån. Som om jag skulle ha förbjudit? Jag uppmanar ju till umgänge för oss, för honom själv. Igår sa han innan åkte att han skulle åka hem, idag sa han att han inte skulle åka hem. Varför gör han inte det? Han har både mc klubben, föräldrar, barn. Men nej, han är runt mig och är otrevlig. Förstår att det är sjukdommen, men ack så jävla dumt. Tänker mig nog ställa mig i kö på en lägenhet, fy vad skönt. Lägga pengar på stugan och sånt jag vill. Nu kommer han inte hit mer på ett tag så skönt, tar gummibåten bort till vänner, som är på min sida. Och som tycker att ge dig.

Måste tas tillvara, till varje pris.
Jag kallar mig också alkis, @kaveldun,
Jag tycker det låter som vad det är.
Just denna vecka som varit så späckad med jobb och dålig sömn och tusen människor. Jag kan inte fatta hur jag orkat dricka under dessa omständigheter. Har dock minimal stress, det har jag på något konstigt sätt lämnat bakom mig.
Övat så mycket på NU och NU att jag inte blickar framåt över allt som ska göras, utan jag gör.
Eller så gör jag inte.
Nu gör jag ingenting men om tre minuter har jag ett möte!
Önskar er fin kväll i denna galna högsommar. Och jag är nykter idag och inom överskådlig tid som för mig är cirka tre månader fram.
Kram!

Jag undrade hur det hade gått denna vecka, är ju van att du ”rapporterar” på söndagar ?
Det låter som en mkt jobbig vecka om jag ska vara ärlig. 42 glas är ju 6 glas om dagen och det är jobbigt både för kroppen och själen, du är värd att må bra. Såklart.
Jag håller med Ensam ovan, att någon typ av hjälp kan väl vara klokt? Hur känner du för att ta hjälp för just din ångest? Och jag tänker också på det här att ha någon att dela sina olika svårigheter med, hur viktigt det är. Kanske finns en läkare eller sjuksköterska som du har förtroende för?
Jag hoppas så att du ska klara dina mål, det vet du. Kram.

....det är ju mkt komik i det där.
Dricka i smyg och gömma glas och vara verkligt noga med estetiska.
Jag har hela livet egentligen brottats med mitt hem....haft svårt att stå ut med damm och förfall samtidigt som jag inte gillar räta rader och inte är ett dugg naturligt ordningssam - tvärtom.
Stökar till på nolltid och ägnar sedan väldigt mkt tid åt att städa upp. Min särbo är fascinerad av detta - min kaotiska/ordningssamma kamp.
Själv håller han en jämn nivå...ungefär lika halvrent och undanplockat jämt.
Alkoholhumor kan vara så tröttsamt men jag tycker att vi som själva är alkisar ( ja - jag kallar mig det med stor respekt för att vi väljer olika) får lov att skämta ....med lite värme och självironi.
Det är ngt mkt komiskt i att göra samma sak om och om igen fast det inte leder framåt.
Och att skratta åt det betyder ju inte att man blundar för allvaret.

Om du har något intresse eller en hobby av något slag så är det jättebra
att utöva det nu. Eller en längre utflykt i skogen, något natureservat eller så.
Det går ju bra även på kvällen eller tidig morgon när det är svalare. Kanske övernatta under bar himmel. Tänk efter
om det är något du tycker är kul eller har tyckt varit kul för länge sedan. Kan vara trögt att komma till skott, men det underlättar mycket, istället för att
att sitta hemma och fundera. Bara kör!

Kram

Med egna klädval som blir som de blir. Låter som min sommar-garderob ?
Ja, det är en oväntad konsekvens detta att hantera kontrollen.
Så paradoxalt att tänka på att dricka utan kontroll när ingen ser, och samtidigt hålla på att vika linneservetter.. kan nästan skratt åt mig själv.
Jag övar vidare idag då mitt jobb inte lugnat sig inför ledighet utan tvärtom. Men jag tar det med visst jämnmod.
Nu kör jag två timmar till!

.. mig i så många böcker och poddar, däremot är jag säker på att jag skulle hamna där, och att det enda sättet att undvika det var att sluta. Här känner jag igen mig hos många, och även om vi kan ha olika dryckers-vanor så har det för mig handlat om att hantera nästan alla sorts känslor med alkohol. Det är vi liksom många som gör. Och så småningom glida över mina egna gränser. Vilket jag också gjorde det sista året. Men att känna igen sig är viktigt så jag hoppas du hittar personer som du känner gemenskap med.

Gud, jag sitter och blir smått tokig här hemma. Har så mycket energi i kroppen som vill komma ut men är så trött i huvudet att jag inte orkar. Är väldigt värmekänslig så att vara utomhus när det är sånt här väder är inte aktuellt för mig, mår direkt dåligt av värme över 24 grader.

Men, försöker se det ljusa i det hela. Har ingen längtan efter att pimpla vin (eller öl). Har ätit bra mat i dag också så känner mig lite extra duktig.

Semester är ju skönt och stressnivån går ner. Men längtar nästan till nästa vecka när jag jobbar igen, visserligen jobbar jag hemifrån de flesta dagarna men jag har ändå saker som jag måste göra. Har så svårt att se syftet med att städa, fast jag vet att jag mår bättre när allt är kliniskt rent. Det är inte så att det ser smutsigt ut här hemma, men utifrån min standard så är det inte bra.

Det blir promenad i kväll när värmen lagt sig, lääängtar. Blir skogen igen. :)

Tack Dendartjejen, Kennie för uppmuntran!

Idag är det faktiskt dag 6 sen sist. Dvs, det var i torsdags förra veckan som jag åkte o handlade och hade mysigt med min kompis A... Kompisen har lockat o ropat lite i dag. Inte helt klart hur det blir än. Men jag sitter och lyssnar på en podcast, och njuter av svalkan från korsdraget här hemma.

Sen tror jag min bror blir räddare ikväll, han skulle tydligen ha lite bärhjälp. "kan alltid åka förbi bolaget på vägen dit", har jag hunnit tänka.

skumt det här.

Hur säker är man på sin nykterhet?
Kan man någonsin bli säker?
Jag vet vad jag vill. Jag vill vara nykter foreverever!
Det krävs ett stilla mindset att hålla sig på rätt spår. Tankarna kan få kroppen ur balans, ur spår. Det gäller att vara alert. Vaken. Mindful. Observera tankar, hur kroppen reagerar på dem. Aldrig agera impulsivt. Backa 60 sekunder, andas, ta ett nytt beslut för denna stund.
Att vara fri från alkohol är det bästa för mig! Men det krävs att jag påminner mig om varför. Det är väldigt effektivt att skriva här. Jag börjar med att känna ingenting. Så kommer orden, känslorna ur mig och bekräftar och stärker mitt val.
Tack för ett fantastiskt forum! Så många människor vi är som håller fast i den här livbojen!?

Hur går det för dig AmandaL? Mår du ok?
?

Har beroendet satt in (mentalt eller fysiskt) är det i min mening stört omöjligt att dricka kontrollerat, tyvärr. Men som sagt, prova en nykter period för att få distans och se på problemet mer klart. Lycka till Jullan

Bra system andra halvlek, får hitta på nåt liknande. Jag drack senast på en lördag och slutade dagen efter på söndagen.
Ganska bra dag att räkna veckor på, på söndag blir det 8 veckor. ???

Sök hjälp, det tror jag du behöver. Härinne kan du få stöttning o läsa hur andra gjort. Blir svårt att vara nykter utan hjälp om ni är så två som dricker. Kram

Försöker läsa på och sådär. Lyssnat lite på Alkispodden men var inte riktigt min grej.

Testar ljudboken ”jag som var då rolig att dricka vin med”. Känner inte igen mig. Eller på vissa pyttesmå saker men inte det stora hela.

Min hjärna viskar lite försiktigt att jag trots allt kanske inte har ett så stort problem. Att jag kanske överdriver. Jag vet inte. Vet inte om jag är alkoholist. Var går gränsen liksom? Men jag har ett riskbeteende. Det går inte att förneka. Så jag stannar upp igen och tänker att jag ska ändå inte dricka något idag. Finns ingen anledning. Jag är inte ledig och det är mitt i veckan. Fyller på min todolista. Det ska kånkas ved, skolas om tomater och grävas rabatt. Men det är för varmt för det. Så jag fortsätter lyssna på ljudbok. Vill kunna känna igen mig i nåt. Så jag kan slippa höra delen av hjärnan som tycker att jag överdriver. Låter kanske konstigt..

Nu blev jag lite extra rörd. De orden behövde jag just nu (och du vet ju att jag tycker detsamma om dig, en av mina absoluta förebilder). ?

Kram

Jag tror vi är många som liksom byter bort vinkvällarna mot de fina morgnarna. Det kanske får duga tills vidare. Numera är även mina kvällar bra, rastlösheten har minskat rejält. Men i början tänkte jag ofta så; okej, tråkig kväll men jag får min underbara morgon imorrn istället.
Du kämpar ju superbra och är så bestämd! Kram.