Senaste kommentarerna i forumet

Och som du skriver, det får mogna fram, det är du som måste vilja. Men, man känner bättre vad man faktiskt vill när man inte är fysiskt beroende, när det liksom är ens egen opåverkade hjärna som får tänka, så kämpa dig till några helnyktra veckor, så kan du ta vidare beslut sedan, med klar hjärna, det är du och livet värda! Annars finns risken att beroendehjärnan aldrig riktigt tycker att tiden är mogen att sluta dricka.. ? Nu behöver du bara ta beslut för en timme i taget, det klarar du!

Jag klarade det!
Jag lyckades t.o.m. att tacka nej till ett glas vin när min väninna frågade efter kvällspromenaden. Så sjukt stolt och glad ???

Ja,nej,ja skulle jag säga, men det viktiga är hur vill du leva ditt liv. Av vad som framgår verkar det ju inte vara så här och din oro är befogad tycker jag. Tycker det verkar mycket oroväckande och flertalet, är jag ganska övertygad om, dricker inte så här. Dessutom tror jag att det finns mycket stor risk att situationen med tiden blir värre och missbruket tilltar. Det viktiga är kanske inte vad som är normalt utan hur du vill ha det. Det är ditt liv det handlar om. Hur din sambo beter sig när han är onykter kanske inte är det viktigaste. Personligen vill jag inte dela mitt liv med någon med missbruksproblem som inte är motiverad till förändring. Allt du tycker och tänker är sunt, men du tvivlar och det finns det ingen anledning att göra. Så tycker jag!

Man måste vara vaksam när alkoholdjävulen börjar viska ”så farligt var det nog inte, ett glas är du värd.” Hen kommer fram efter ett tag, när röken lagt sig efter förra vurpan.

Det gäller att sätta stopp direkt när hen börjar viska. Säga till sig själv på skarpen: ”Nej, jag ska INTE dricka! Minns du...” och sen kan man påminna sig själv om några riktigt hemska fyllesynder.

Då brukar alkoholdjävulen tystna.

Kram ?

Tråkigt att det inte funkade. Jag har faktiskt slut på idéer nu. Att börja fiska kan jag rekommendera. Det har hjälp mig jättemycket. Spänning, lugn, glädje, motion mm. Att få napp ger en kick som slår alkohol med hästlängder.

Hoppas du lyckas bli nykter någon gång, det hade du varit värd.

Kram

Det är bra att du skriver, väldigt många känner nog igen sig. Viljan är enorm, men det hjälper inte ?

Jag tror att det handlar mycket om vanor. Att man är så van att dricka i vissa situationer och för att dämpa eller förhöja vissa känslor. Och det krävs tid för att ändra vanor.

Jag har haft en SKITDAG. Men jag har inte blivit sugen på vin, vilket är lite konstigt nästan. Men efter 19 nyktra veckor har jag nog omprogrammerat skallen hyfsat.

Vanliga triggers är ju hunger, ilska, ledsenhet, trötthet. Vara uttråkad kan nog absolut vara en trigger också.

Hur kan du föda den känslan på annat sätt? Kan du bli stimulerad på något annat sätt? Ljudbok i bilen? Musik? Ringa en kompis?

Du gör så gott du kan, men jag blir väldigt ledsen för din skull eftersom din självkänsla påverkas negativt när du misslyckas.

Framgång föder framgång, och det behöver du nu. Du behöver känna dig stolt och glad och nöjd när du lyckats med det du har tänkt dig.

Kram ?

Ännu en dag av nykterhet börjar gå mot sitt slut. För min del har det gått bättre idag. Huvudet fullt av jobb-tankar, så inte mycket plats till annat då. Lite sug i brytpunkten. Det där, som jag var inne på, från ett läge till ett annat. Alltså vid hemkomsten. Åt mat direkt och sedan godis och choklad som blev över från helgen..?! Vill jag ju helst inte heller..?, men det gjorde vad det skulle, för nu är mannen iväg och ölen står där lika kalla i kylen, som häromdagen. Men suget är 0 ! Yey ??! Belöningscentrat processar socker nu istället ?! Som sagt, inte optimalt kanske. Men för nu får det va ok. Allt är bättre än alkohol, så just nu får jag vara tillåtande och snäll mot mig själv☺️. Och jag är ändå lite både förvånad och glad, att inte "smyg-passa-på-reflexen" , kickade in?! Så här i början igen, får man verkligen vara glad för det lilla✨☺️!
Kram!
/Fibblan ?.

Vikarien jag kände oro inför blev långtidssjukskriven idag. Mår dåligt psykiskt, vilket jag tyvärr misstänkte. Den oron har skavt hos mig i en vecka nu.

Fick sms om sjukskrivningen kl 10. Först då var det läge att agera, även om min skalle givetvis har malt delar av helgen.

På några timmar fick jag klart med två nya vikarier som börjar jobba redan imorgon. Tack vare att några nuvarande vikarier snabbt delade en efterlysning i sina nätverk efter önskemål från mig.

Två personer som vardera reser 10 mil med buss respektive 25 mil med tåg imorgon bitti för att vara på plats hos oss kl 9.00.

- När kan du börja?
- Imorgon!

Jag älskar sådana människor! Och sen hittar jag dessutom två stycken, som känns mycket lovande. Pågående utbildning sen två år tillbaka, och båda två har körkort dessutom. Inte självklart i yngre generationer.

Så idag har det varit fullt ös för att förbereda allt inför morgondagen. Bara lite övertid krävdes.

Nu ligger jag helt platt i tv-soffan. Sprängande huvudvärk, hög tinnituston. Men jag är inte ett dugg sugen på vin. Sömn behöver jag nu allra mest. Snart. Måste varva ner först.

Det känns så skönt att inte suget väcks efter vin trots tuffa dagar. Jag har nog omprogrammerat skallen litegrann i alla fall.

Jag tillåter mig att vara helt slut och lite gnällig. Det är befogat att vara det. Jag vet att det går över, utan att jag behöver dränka de känslorna i vin. Det tar lite längre tid bara.

Kram ?

PS. Jag förlorade en vikarie men anställde två, mest för att jag fick möjligheten men också för att vi är kraftigt nedbemannade, vilket var planerat. Men jag har märkt att det stressar hela verksamheten oerhört mycket, och vi vill inte ha fler sjukskrivningar i sommar.

Jag har som sagt landat i det här med "min" mening med livet, och det känns
väldigt skönt och tryggt. Men jag bör inte skriva om detta här då
det är ett öppet forum och någon/några här kan må dåligt av det, av olika anledningar. Jag vill göra det, men jag bör och ska inte göra det.
Så det här får bli min lilla hemlis.

Sitter på jobbet nu och har det lite småtråkigt, men det är helt ok. Har läst här att många har problem med det här att det tycks vara tråkigt att vara nykter.
Det känner vi igen hur det det kunde kännas i början av nykterheten. Det är ju något vi har ventilerat flitigt tidigare. Man måste ju kunna landa i att det är tråkigt ibland, men det var mycket tråkigare när man drack. Det gäller att ha tålamod och låta tiden jobba. Allt blir ju så otroligt mycket bättre med tiden.Tänk om man hade insett det i början.

Ha en fin kväll! Kram

Att börja skriva här är ett jättestort steg i positiv riktning! Här finns massor av stöttning att få av människor i liknande situation.
Så fortsätt skriv - det hjälper att inse att man inte är ensam!

Planering hjälper inte...beslutsamhet hjälper inte...vad är det som händer egentligen??

Jag vet...jag har inte bestämt mig till hundra procent att vilja sluta dricka alkohol....men jag har bestämt mig för att jag behöver en förändring...och jag vet att det är skittufft att få till det ...och att förändringen på sikt kommer ge mig massa positiva känslor...men?!?!?

Vad är det som händer med mig på jobbet? Jag tänker att det handlar inte om jobbet i sig..för jag kan ha bra jobbdagar och mindre bra jobbdagar men ändå åka till systemet efteråt...fast en mindre bra dag på jobbet ..är en större riskfaktor än en bra dag...till att åka till systemet. Ibland undrar jag om jag är understimulerad?? Får för dåligt med påfyllning?? Tänker på dig Torn som har ditt fiske...som fyller på i ditt liv. Motion och natur fyller på i mitt liv...men det är ju liksom ingen AHA-upplevelse...jag behöver något mer. Å när jag känner mig uttråkad, understimulerad...ja då stimulerar alkoholen mig ....men endast för en halvtimme eller så....
Ärligt talat så tror jag nu att jag har riktigt skittråkigt...innan Coronan kom hade jag också tråkigt ....fast ändå så mycket roligare ...för då gick jag på konsert och på bio...osv...

Jag vet ...jag har ett berorende...ett missbruk...men är jag uttråkad??

Jag hade inte tänkt att skriva först..för jag lät ju så himla beslutsam..duktig..osv...men så tänkte jag...jag ska skriva i forumet...kanske blir jag peppad till att få en bättre dag imorgon.

Är väldigt besviken, ledsen...men har inte gett upp!!

Idag har jag jobbat hela dagen för att sedan gå hem och ta hand om barnen och låta min man få en paus efter en fullspäckad dag med blöjbyten och spring på lekplatser.

Men nu är barnen nattade och det är äntligen min tur att pusta ut och varva ner och jag kom på mig själv med att ha tråkigt. Men istället för att ta ett glas i ren tristess så kom jag fram till att måndagskvällar inte behöver piffas till med ett glas rosé. Det är okej att låta måndagar vara tråkiga.

Så härligt att läsa om hur ni har haft det och hur lyckat det blev!!

Å Grattis till alla dina dagar:)

Det är så gott att du finns här...dina inlägg betyder så mycket för mig!!

Stor kram!!

4. Kan man anses som alkoholist om man "bara" är 20 år?

Sov bort en timme av eftermiddagen. Och tog nyss en till promenad. Fortfarande mycket kvar av dagen. Men för kort tid kvar till bolaget stänger. Så jag klarar mig idag.

Ändrade namn på tråden till vad det egentligen handlar om "Nykter semester". Till att börja med skulle det ju vara helt fantastiskt dricka inget (eller nästan inget om jag räknar in att jag nog kommer trilla dit), mot att sitta hemma 3-4 ggr i veckan o dricka bort kvällarna, och kanske dagarna.

Jag skulle helst vilja bli helt nykterist, men får mogna fram.

Tack Livet! ??
Ja, det är så skönt att se att jag inte är ensam (har känts så, så länge)
Kram! ?

Tack kära du! ??
Jag känner direkt vilket stöd som finns - tack ??
Underbart att du klarat 26 dagar ??
Varmt grattis och kämpa på!
Kram ?

Tack snälla Dee ???
Så inspirerande och stärkande att läsa ditt inlägg!
Jag drack ett glas vin igår, och lyckades sluta efter det. Ikväll är planen att inte dricka alls. Det blir isåfall första gången på sex år. Helt svindlande...
I morse när jag vaknade kände jag en sån glädje! Jag var visserligen trött (eftersom jag lättare somnar med 4 glas vin innanför västen) efter en sömnlös natt, men lätt i sinnet och jag kunde köra till jobbet utan den tunga rädslan att bli stoppad och blåsa - vad händer då?

Får jag fråga - vad fick dig att sluta 8/12 2018. Var det något speciellt som hade hänt?

Jag hoppas att klara av att avstå helt ifrån alkohol ikväll ??
Tack för jättefint stöd - det gör all skillnad ???
Kram!

DEtta är verkligen exakt så jag känner. Min pappa är alkoholist och därför dricker jag sällan. "För sällan för att vara i våran ålder" enligt pojkvännen som dricker varje helg. Han vet liksom inte när han ska sluta känns det som..? Vet inte varför jag kommenterar, tror jag bara vill säga att det känns väldigt skönt att någon känner likadant som mig!! Tack. för det. Hoppas ni klarar er igenom det. Kram!

Tänk att jag sydde en liten väska som jag kunde ha fastsatt på insidan av mina byxor /kjol som jag hade leg och bankkort i.
För jag blev alltid så onykter och kunde inte hålla reda på nån handväska .Det va aldrig nån fundering ,jag tog alltid den lilla linningsväskan för jag visste hur det skulle bli.Så knäppt!
Idag tar jag vilken väska jag vill.Utom den där lilla som jag sydde.Jag hoppas jag slängt den.Annars gör jag det nu!
Behöver inte den just nu.
Tankar just nu från Pilla

går ju inte att ringa in. Men det jag ändå ser hos er som lyckas hålla er nyktra är ju en förmåga att gilla livet/gilla läget - fiska, plantera frön som lever eller dör ( och plantera nya), ha en fin dag med en dotter på balkongen, njuta av det som finns.

Hej! Som titel lyder så TROR jag att min sambo har problem med alkohol. Jag vet inte än. En kort backstory om oss. Vi är i 20 år åldern och har varit tillsammans i ungefär 3+ år. Vi båda har föräldrar/förälder som är alkoholist och det är kanske därför jag blir extra nojjig och orolig.

Han dricker inte varje dag men han dricker varje helg. Förut drack han ofta när han satt och spelade dator med sina vänner. Jag berättade för honom att det var jobbigt för mig och han sade att han skulle sluta. Det gjorde han inte. Och för mig blev det som att han smygdrack eftersom att det pågick när jag hade gått och lagt mig. Alltså typ efter 00 på nätterna. Jag tog upp det igen eftersom jag sett ölflaskor på skrivbordet och han sa att han inte ens hade tänkt på det. Fast jag blev så upprörd.

Det är många sådana här sitationer som har uppstått där han säger att han inte "tänkt på" att jag blir ledsen och mår DÅLIGT av hans drickande. Jag har till och med sagt att jag tänkt lämna honom och han säger att han ska bättra sig. Nu dricker han dock inte ensam framför datorn längre och heller inte om han inte ska ut. MEN, när han väl ska ut (vilket är iallafall 1 gång i veckan, kanske 2.) så dricker han minst 12 öl. Är det mycket eller är det vanligt? Jag har inte varit med någon innan som har druckit så mycket alkohol och jag själv dricker sällan och när jag väl dricker så dricker jag ju inte 12 cider.

Det som fick mig att tänka extra starkt på detta nu är för att jag, åter igen, tog upp detta ämnet om alkohol och sagt att jag vill att han ska kunna bevisa för mig att han KAN hänga med vänner eller gå ut utan dricka. Han säger åter igen att han ska tänka på det men jag har inte sett någon som helst förändring. Han dricker fortfarande lika mycket öl. Och nu till midsommar. Vi firade på varsitt håll, det funkar bra. Men nu berättar han att han drack runt 30 öl på midsommar vilket jag ifrågasätter och han säger "jaaa, men vi började tidigt typ 11 på morgonen". Är detta normalt? Dagen efter midsommar var han på fest igen där han nästan drack upp en hel flaska sprit SJÄLV på 3 timmar. Han tycker att det är normalt? Är det det?

Han är aldrig elak mot mig på fyllan eller annars heller. Jag älskar honom men det gör ONT i mig. Jag är ständigt orolig för jag vill inte hamna där min mamma är. Gift med en alkoholist som inte gör något om dagarna. Samtidigt tänker jag att vi är bara i våran twenties, att vi är unga, såklart man får "leva"! men sedan tänker jag om det blir värre med åren?

luddigt inlägg men mina sammanfattade frågor är väl.
1. Tycker ni att det låter som att han har problem? Helgsalkis kanske?
2. Är det "normalt" att dricka så många öl VARJE HELG? Eller vad är liksom det "normala"?
3. Tror ni att det blir värre?

Jag vet inte vad jag ska göra.
Mvh Ung tjej på 20 år som inte har nån koll alls på livet

fattar jag att du är!
Och så klokt att du inte dricker på det.
Snart kommer semestern Andrahalvlek!
Du har jobbat så jäkla hårt sista halvåret - det vet dina vänner här.
?

Vi börjar lite lugnt i nörheten?

Jag såg din fråga i morse och har funderat på det till och från under dagen. Jag tror det finns många faktorer som spelade in till varför jag drog igång att dricka igen. Till exempel att jag var ledig några dagar, att sommaren drog fram många känslor som jag förknippar med alkohol och att jag kände mig värd ett par glas efter en tuff vår. Men alla dessa faktorer är nog inte det som var avgörande.

Jag tror helt enkelt att jag blev kaxig. Jag övertalade mig själv att jag inte har ett problem. Kanske trodde jag till och med på det efter dag nummer ett eller två med alkohol. Men när jag druckit varje dag i en vecka och har svårt att inte dricka alkohol igen så är det ganska enkelt att dra slutsatsen att jag hade fel... jag har ett problem.

Tack för dina fina ord och att du får mig att reda ut saker som jag behöver sätta ord på

Kram