Senaste kommentarerna i forumet

Midsommaraftonen var lugn och skön.
Första utan vin på väldigt länge.
Hoppas du mår bra och känner att nåt speciellt är på gång.
Den där underbara 6 månaders dagen.Har lite tankar på hur det kommer kännas.Har du också det?
Kram Pilla

Det finns en stor risk för alkoholproblem efter operationen
Nästan så många som var 4:e får problem. Har inget att göra med att man ”byter missbruk” utan handlar om förändrad fysiologi efter op.
Råder dig att gå med i grupp
Stödgrupp för överviktiga och överviktsopererade på FB
Där finns mycket info
Jag opererades för över 20 år sedan och är inte ensam om att ha fått problem med ett evigt vindrickande . Då hade man inte sett sambandet men nu vet man om riskerna och därför kollar de med prover innan
Gå in å läs!/ kram

Jaa vad ska man säga...
Vilken effekt det har när man kliver av alkoholen.

Hy, ork, energi och framförallt träningen.

Har nu snart gått under 17% kroppsfett och är starkare än någonsin och lyfter tyngre än i 25 årsåldern.

Så fruktansvärt kul att behandla sin kropp som en produkt. Endast det bästa kommer in i min kropp.

Fett... smör och alkohol och annat skit får stopp redan vid tanken.

Blir liksom en kul hobby/livsstil istället för ett mål att nå på 12 veckor.

Viva las nolltolerans!

Lunch på jobbet nu, ätit och sitter nu för mig själv ett tag. Är väldigt social i mitt jobb och därför så känner jag att jag behöver lite tid för mig själv ibland. Rensa tankarna lite och läsa igenom alla medkämpars dagar här på forumet.

Jag passade även på att byta namn på min tråd idag, känner att det passar för det är just det det är, min väg framåt. Vissa dagar är stegen jätteenkla och ibland känns det som jag får dra fötterna med mig. Men mitt fokus och min vilja är glasklar, jag SKA framåt! Dag 28 nu och jag mår bra. Sömnen har varit lite sådär ett tag nu, spänningar i ryggen som ger lite hudvudvärk som letar sig in i sömnen. Tror att det fortfarande är allt nytt på jobbet som spelar in. Försöker hålla mig aktiv och röra på mig och hoppas att det ger med sig ?

Jag vet inte vart mitt tidigare kommentar tog vägen, så jag försöker kopiera den hit.
Det är inte så lätt
Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett

Min fru har druckit mycket vin under 5 år, mer eller mindre dagligen 5-6 dagar/ vecka.
Har tidigare tagit upp det några gånger med henne men hon blir alltid irriterad/sur/arg för att hon tycker att jag är så kontrollerande då jag påpekat att det är väldigt mycket hon dricker.
Hon har även haft lugnare perioder då vi bara haft vin hemma på helgerna, fick henne till för ca 1½ år sedan att bara ha 2 flaskor hemma för helgen, det höll kanske 3 månader sedan kom kommentarerna.
"Jag blev sugen på att laga något gott ikväll" vilket är en ursäkt för att få dricka vin.
Det "dyker" alltid upp nya tetror eller flaskor hemma precis som att jag inte skulle märka det, hon dricker runt 2 tetror (3 liters) / vecka.
Hon älskar att laga mat ( grymt duktig) och står alltid med ett glas vid matlagning gärna redan vid kl 4 på em, sen fylls det på resten av kvällen.
Går gärna och "plockar/städar" med "ett" glas vin medans jag gärna kan gå ut i garaget och skruva med min hobby då hon kan gå och dricka ifred.
Vi har två barn bägge under 10 år som jag tror börjar förstå att något inte är rätt då hon varit rejält berusad minst 1gång per vecka de senaste veckorna och vi har även hamnat i diskusson då jag bett henne lugna ner sig, oftast när hon "busat" med mig eller barnen och det börjat bli för mycket.
Vill förtydliga att annars är hon en jättebra, kärleksfull mamma till våra barn.
Hon har jobb och sköter detta med bravur, aldrig hemma för att hon är bakfull eller så.
Dock de dagar hon väljer att inte dricker är hon oftast väldigt trött/ hängig och sitter gärna i soffan hela kvällen. Annars far hon runt hela tiden och städar, plockar, lagar mat.

Jag älskar också att ta ett glas vin till maten på helgen men de sista månaderna vill jag knappt det då jag bara mår dåligt av att se hennes vinglas stå framme.
Får alltid påpekande om jag blivit så tråkig. "Förr kunde vi minsann dela på en flaska när som helst" bl.a

Hennes bästa vän bor i närheten och det sista kan de knappt ses utan att det ska tas ett glas vin.
Vännen har vad jag vet inga alkoholproblem, hon har dessutom varit medveten tidigare om att det druckits mycket då vi pratat om det.
Ska man ta upp detta med vännen? min fru lär bli förbannad om hon får reda på det.

Hur tar man upp detta på ett bra sätt utan att det spårar ur, kan man ens det?
Vi har alltid haft mycket "diskussioner" under årens lopp och det kvittar hur men det blir alltid mitt fel i slutet.
Det var väldigt nära att vi gick isär i höstas då jag fullständigt ledsnade på att hon alltid var irriterad på mig för minsta lilla, suckade, gnällde klagade och skällde på mig för allt samt hennes drickande.
Hon insåg att jag var på väg bort och hon förstod nog rejält varför för hon frågade mig rakt ut vi när vi pratade på telefon om jag ville skiljas och jag svarade jag vet inte.
Åkte direkt hem och vi hade ett av vårt bästa samtal någonsin och kom fram till att vi älskar ju varandra och vill leva tillsammans.
Vi blev mer kärleksfulla mot varandra igen. Dock har vi inte haft något sexliv de senaste åren vilket också känns jobbigt. Detta har nu börjat avta igen, och jag har återigen börjat sluta mig då drickande ökat markant efter nyår.
Och nu är det semester och då dricks det alltid varje dag, tidigt på dagarna, och mycket, blir så orolig då hon blivit betydligt mer berusad de senaste veckorna, vinglig, (inte så hon ramlar omkull) släpig, skiftande humör så fort man råkar påpeka något.

Det stör mig också mycket att hon lägger mellan 3-4 tusen / månad på cigaretter, snus och vin, det är en himla massa pengar som vi kunde lagt på annat samtidigt som hon påpekar att varför kan vi inte spara några pengar....

Det här äter upp mig innefrån, hur ska man tänka/göra?

Vet att detta blev långt och kanske lite osammanhängande men det är inte lätt att skriva om detta.
Jag har en kompis som jag pratar om detta med och gjort i flera år.
Nu vill jag höra vad era råd kan vara.
Tack snälla för att ni orkat läsa detta.

Känns skönt att kunna skriva positiv dagbok. Jag har många uppochner men försöker fokusera på det fina. Och stannar man upp så är det mesta fint. Så länge vi är nyktra.?

Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett?

...följer samma dysfunktionella utveckling. Igår kom tankarna kring ”jaha och nu då? Ska det alltid vara såhär? Varför sa du inte det från början” Verkligen mer bittert och förorättat än sorg. Här lär jag mig nya saker varje dag! Tack.

Snart ledigt även om jag tycks ha lite kvar att göra, jag är inte utmattad men längtar efter ett par veckor utan måsten. Lite oklart hur lång ledigheten blir...
Märker att jag får svårare att komma igång i tid om morgnarna, igen soldat direkt...
Tycker också att det nyktra livet rullar på men igår hade jag liten dipp i känslan, typ ”ska det alltid vara så här” men på plussidan är väl att jag är urnöjd om det alltid kan vara såhär... det jag behöver är mycket mer fysisk aktivitet än vad jag får när jag ”jobbar”. Sä det är mitt mål med semestern. Massa steg och så min gamla löpning som står och undrar när det är dags! Ha en fin dag kram ?

Tack Kaveldun och Denhärgången för grattis! Och när du säger det Denhärgången, jag tror faktiskt att suget redan gått från tjat till bitterhet och missunnsamhet. Det ändrar karaktär, precis som du säger! Har inte tänkt så tidigare....

Stort grattis till halvåret bästa, klokaste du!
Om suget har jag upplevt att det ändrar form efter ett tag liksom, från att hjärnan försöker tjata på en att dricka till att den mer vill gnälla om sin bitterhet. Det liknar mer en missundsamhet, typ fan vad surt att jag inte dricker, men inte så hotfullt mot beslutet. Så det blir absolut lättare, och mer och mer sällan.
Heja dig <3

...till nykterheten - bra jobbat?
Och till natten i skogen ...det är ju även ngt jag planerar i sommar - att sova ute under öppen himmel.
Låter så härligt!
Och vissa ( förfärliga) minnen är viktiga att inte glömma bort.
Aldrig mera just så.

Ni är ju för roliga miss lyckad och Torn. Det gör väl inget vilket kön det är på den här nykteristen? Charlie är faktiskt ett av ganska få namn som båda könen kan ha!

Tack för era grattis! I dag går flickan sista dagen på fritids sedan har hon och jag sommarlov tillsammans i 3,5 vecka på raken. Lite nervös faktiskt över hur jag ska orka. Hade allt varit som vanligt hade vi dragit till Spanien i morgon. Nu kommer vi att ha fullt upp med att hitta aktiviteter för henne (och mig) varje dag. Kommer bli en kamp och vi kommer säkert ha mycket kul och mysigt också. Att få tänka en tanke i fred är bara att glömma. Blir en utmaning för nykterheten! Jag kommer säkert att behöva er under den kommande tiden också!

Kram!

Du skulle verkligen behöva framgång nu Varafrisk. Självklart ska du finnas här även om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det tar tid, precis som du själv säger! Jag tänkte redan i 20-årsåldern på att jag hade ett problematiskt drickande. Till det alkoholism i släkten. Hade jag varit klok då hade jag slutat bums - eller aldrig börjat dricka. Nu, 30 år senare har jag lyckats vara nykter i 6 månader. Det är en startsträcka som vida överstiger din skulle jag tro! Häng i och håll ut!

Kram!

Åååå... tack för all respons, blir helt varm inombords. Att komma in och se att så många svarar är så underbart. Och vad härligt att man har folk som tror på än, tror det var mycket av det som fick mig att vara nykter så länge förra gången - att jag ville vara en förebild här. Denna gången gör jag det nog enbart för mig själv dock, men det uppskattas ändock :)

Ska snart bli upphämtad av min far så ska vi åka och renovera i andra lägenheten. Ska dit på torsdag också men undrar om jag inte ska ta och försöka se om vi kan ta det lite senare. Känns knappt som jag får njuta av semestern (såsom jag gillar att njuta). Men vi får se.

Ska åka och handla i dag i alla fall när jag kommer hem och ska försöka planera upp maten lite så att jag har ordnade måltiden, lättare att äta mindre onyttigt då för mig. Har ju inga direkta problem att äta samma mat varje dag under en längre tid bara det smakar bra.

Ingen längtan efter A. Det känns så konstigt nu när man varit nykter några dagar att man inte slutade tidigare. Men jag var inte redo, min mentala hälsa var inte där och jag kunde inte fokusera på det till 100% när jag även jobbade.

Nedrans vad skönt det är att vara en sån som inte dricker :)

Ska försöka fylla hinken med positiv energi i dag, fysiskt arbete och känslan av att känna sig duktig hoppas jag gör att kroppen inte skriker efter något att bli förstörd av.

Väljer att inte dricka i dag, istället renoverar jag och hänger med min lugna pappa :)

Avundsjuk, men absolut inte missunnsam, på att du har det så lugnt på jobbet. Hoppas komma dithän nästa vecka.

Imorgon ska jag ta spontansemester. Hänga med äldsta dottern en sista dag innan hon åker hem till Gbg och börjar jobba.

Kram ?

”Jag noterar, och släpper tanken. Accepterar att den finns, men att jag inte behöver eller vill agera.”

Precis så ska man göra!

Kram ?

Jag förstår det som att tröttheten beror på att kroppen äntligen fr en chans att reparera sig. Lite som den utmattning som kan komma efter en lång period av stress. Alkoholen stressar kroppen enormt även om man inte känner det när man dricker.
Glömskan känner
Jag igen mig i enormt. Utan alltför stora mängder alkohol kunde jag ha jätteproblem med vad jag sagt och framför allt vad andra berättat. Hade svårt att hålla isär och koll på saker. Fruktansvärt ångestskapande.

Och jag säger som Så klart: ta en dag åt gången! Bara för idag ska du välja bort alkoholen. Tänk vad tacksam du kommer vara för det i morgon?

Hej , så bra att du skriver här. Har du någon nära som du har bra kontakt med, förälder, syskon, läkare, psykolog.
Det han gör är inte ok. Du vet det.

Nu behöver du agera och ta dig därifrån.
Var kan du bo tillfälligt. Hos vänner eller anhöriga.

Ta hjälp att ta dig ur situationen på det sätt som passar dig.

Jag tänker förstås på att anmäla till polis, socialen osv.

Men först så tycker jag att du ska ta dig därifrån så du aldrig mer ska uppleva att någon annan tror sig ha rätten att bestämma över din kropp.

Du äger din kropp. Du äger ditt liv.

Ta hand om dig.

..?, det är kanske som du säger. Hemskt i såna fall och verkligen att ta på stort allvar för både mig och andra - I bästa fall kan det fungera som ytterligare en spärr, nästa gång ett omedvetet planerande av ett ev. återfall börjar..❗Kanske gjorde det inte saken bättre att det blev ett högt och väldigt sockerstint kaloriintag på kvällen igår?(?) Mår bättre nu iaf efter vila för både kropp och knopp?! Och som du säger, det finns inga genvägar. Ska bara igenom det här'a nu och vet att det kommer kännas bättre och bättre. Det hjälper att tänka att det är giftet som går ur och att jag mår som jag gör, för att jag nu gör bra för mig?!
Ha en fin dag alla tappra medkämpar ☀️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Blir så berörd, känner bara vilken styrka du och många andra har!
?️‍♀️

Det är ingen mening att tacka en högre makt. Äras den som äras bör. Jag tackar mig själv för att jag inte adderar alkohol till den här soppan. Jag tackar mig själv och mina 19 veckors nykterhet, som tydligen gett mig andra vanor att hantera motgångar. Nya vanor som gör att jag inte reflexmässigt tänker att vin är lösningen på allt.

Jag har sovit som en stock i sex timmar. Fortfarande aptrött, men jag står upp. Idag klistrar jag på smaljet och kopplar på charmen och tar emot två vikarier kl 9 och de kommer inte ha en susning om hur jag mår inombords.

Jag ser krönet, snart utförslöpan mot semester. Jobbar nästa vecka också och då ska jag mest rulla tummarna. Haha ? Det sista som överger en människa är hoppet.

En tanke slog mig i morse. Jag var som aktiv problemdrickare fullständigt livrädd att det skulle lukta bakfylla om mig. Att det trots dusch och parfym i lagom mängd skulle gå att avslöja mig på lukten. Fy fan för den skammen.

Det slipper jag helt att fundera över nu. Tur det, för jag har annat att tänka på.

Kram ?

8 veckors nykterhet och känsla av lugn idag. Men tanka på a har funnits i form av planering. Hjärnan verkar gå på autopilot, och det går snabbt. Vi ska åka på en gemensam semester på 4 dgr med ett par som dricker a. Adjävulen har redan tänkt ut att jag skulle kunna avsluta antabus lite innan och sedan kunna dricka. Jag gör som vid ångesten, jag noterar, och släpper tanken . Accepterar att den finns, men att jag inte behöver eller vill agera. Det fungerar och det fullständiga suget har uteblivit. Jag går nykter in i dag 57. Kram

Grattis, vilken kämpe du är ?