Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan tänka mig att sommaren och speciellt midsommar är en svår tid för många. Så bra att även du stannade upp! Snyggt jobbat!

Det är sant det du skriver att man lär sig av sina felsteg. Nästa gång alkoholdjävulen börjar viska så kan vi sätta stopp direkt ??

Blir också väldigt berörd av ditt inlägg. En tanke slog mig: kan du inte visa ditt inlägg för din fru när hon är nykter? Det är ett väldigt fint, starkt och bra inlägg där du beskriver dina känslor och vilka konsekvenserna av hennes drickande blir. Mitt råd är att vända fokus till dig själv, lägga mer tankar och energi på vad du behöver, hur du vill ha det och framför allt hur du vill att dina barn ska växa upp. Och utan att tänka tankar som går ut på att din fru måste förändras för det kanske aldrig sker. Barn påverkas väldigt mycket av att växa upp med missbruk. Även om allt inte är katastrof och även om dom har en förälder som inte missbrukar. Just det där att en person är som två olika personer skapar så mycket otrygghet. I ert fall mamma som å ena sidan är en kärleksfull mamma och å andra sidan "sluddrar runt" med ett glas vin. Det blir en känslomässig berg och dalbana. Man vet aldrig vilken av personligheterna som möter en när man kommer hem från skolan typ. Lider med dig! Mycket du ska ta ställning till. Lättare att komma fram till beslut om man utgår från sig själv. Kram

Det sporrar mig och ger mig kraft!
Dag 23...??

Efter ha varit med här för ett år sedan tog jag för en månad sen steget och flyttade från min sambo som har alkoholproblem. Enligt han har han inte några problem och han drack inte mycket men jag fick ont i magen när det gick mot helg och åkte hem från jobbet med en orolig mage och frågan om han var på G eller inte. Det är den personen han förändras till som jag inte kan leva med, Han har haft detta problem i många år jag har gått ifrån han förr men den här gången känns det lite annorlunda, jag har själv varit sjuk i cancer så jag värderar om livet lite efter det. Åren går bara och jag vill inte leva med han på hans villkor, att det var jag som anpassade mig hela tiden. Jag vill bli fri från mitt medberoende men det är svårt. Men nu slipper jag oron och alla fula saker som han sagt till mig när han blir på viset.Nu måste jag lära mig att ta hand om mig själv och vad jag vill ha ut av livet.

Hej och välkommen hit. Det låter som du fått någon slags krampanfall. Full tid för eftertanke, kroppen mår inte bra. Läs, skriv och ta hjälp du kan få. Det finns ett bättre liv, jag lovar. Kram

?
Nu har jag flängt fram och tillbaka hela dagen, bl a har jag varit hos veterinären med Pelle. Han har en ögoninflammation, stackars liten. Så var det vaccinationsdags igen. Det är inte alltid lätt, här i livet! ??

???..Tycker du är en fin person..Kul att du är inne på Forumet och skriver..Kram..?

Känns skönt med några nyktra dagar, idag blir dag 5 om allt går vägen. Är klarare i huvudet och ”tillbaka” liksom. Men hade lätt kunnat dricka under ”rätt” förutsättningar. Ärligt talat. Känner mig säker på att jag inte kommer göra det den närmsta framtiden men att tänka längre fram än någon månad känns omöjligt. Älskar berusningen, erkänner det. Hatar Däremot den avgrundslösa ångesten det innebär att vakna upp bakfull och återigen har sårat någon man älskar. Inte veta vad man har gjort eller sagt eller skrivit till folk. Vad ska bli mitt nya sätt att ladda ur kroppen och få guldkant på tillvaron? Kommer tids nog känns grått och trist att vara nykter. Försöker förbereda mig mentalt på när den känslan infinner sig, för det kommer den att göra.

Har läst boken ”jag som var så rolig att dricka vin med” och det är hög igenkänning i mycket, nästan allt förutom att hon drack betydligt oftare och mer än jag någonsin gjort. När hon blev nykter verkade det så lätt på något vis, hon verkade aldrig av vad som framkommer i boken börjat känna sig säker och försökt rättfärdiga att börja dricka igen. Hon var så stark från början och vacklar inte i sitt beslut. Min hjärna faller så lätt för frestelser och jag har ingen stark vilja på det sättet tyvärr.

Den lilla löpturer igår kändes skön men tror inte fysisk aktivitet helt kan ersätta vinet... det är som att jag tappat all karaktär när jag gång på gång misslyckats med att hålla mig helt nykter. Det gör något med självkänslan liksom... och nu tycker jag synd om mig själv som vanligt och försöker få det till att det är något utanför mig själv som bestämmer om jag ska dricka eller inte. Det är ju jag och ingen annan som bestämmer det- det är som om att jag hela tiden glömmer det ?

Igår såg jag på ”The making of an alcoholic” (youtube) som handlar om nyhetankarets Elizabeth Vargas kamp mot alkoholen. Det var naturligtvis sorgligt att se en människa som har ”allt” låta alkoholen ta sig in och dominera/förstöra hennes liv. Det var dock en kort sekvens som kom som en fullkomlig käftsmäll för mig och golvade mig totalt.

Hon pratade om att de åkt på semestern och att hon vaknade i sängen av att ett av hennes barn står och drar i henne och undrar när hon ska komma upp. Barnet är varmt och sandigt och doftar solcreme eftersom hen varit på stranden hela förmiddagen, medan hon själv har legat och sovit ruset av sig. Det skulle varit deras tid, men hon hade alltså valt alkoholen före barnen.

Plötsligt fick jag flashbacks till när vi för många år sedan (vi bodde inte i Sverige då) skulle åka till eurodisney. Barnen hade sett jättemycket fram emot det. Jag vaknar med en kraftig baksmälla och genomlider hela första dagen, istället för att glädjas med deras stora dag. På midsommar spelade vi kubb med kusinerna. Jag råkade säga att jag inte var säker på att jag hade spelat tidigare. Mina barn och kusinerna tittade förvånat på mig ”eftersom det spelar vi ju jättemycket hos mormor och morfar varje sommar”, men sen konstaterar de att jag alltid ställer upp och är kvar i köket och tar disken. Så jag har haft sommardate med A i köket istället för att ha ”riktiga sommarkvällar” med mina barn.

Mina tre barn är nu 17-20 år. Jag inser att jag aldrig kan få tillbaka den tiden och uppmärksamhet som jag faktiskt valde att ge till A istället för till dem. Det ger mig fruktansvärd ångest.

6 månader, wow! Ju fler månader som går desto mer obegripligt blir det hur man höll på liksom.

Jag slipper ju suget helt märkligt nog. Konstigt. Får tankar om alkohol av gammal vana ibland bara, men dem förkastar jag snabbt. Om jag inte gjorde det hade kanske suget väckts?

Ja, jag klagar verkligen inte ? Är tacksam att slippa suget. Och förundrad.

Tufft med 3,5 vecka i ett sträck. Vi kör 2 veckor i taget nu, men sen blir det varannan igen. Jag är på andra veckan med dottern nu, men helgen har hon varit hos pappa.

Jag älskar henne så enormt mycket men jag blir samtidigt helt slut av att inte få tänka en tanke klart ens.

Kram ?

12 dagar ?? värt att genomlida lite kliande, utan att ge vika för vad knoppen försöker övertyga dig om är lösningen på allt.

Sov gott! Och kämpa på!

Åv, vad roligt att få ett livstecken från dig. ? Och att det inte har gått helt utför. Måendet upp och ned, fler nyktra dagar än inte... Skulle kunnat vara jag som skrev det.

Men vi ger aldrig upp. Aldrig!

Många kramar till dig

Det är inte så klokt att lova ”aldrig mer” har jag läst. Det blir så allvarligt då, och ingen kan sia om framtiden.

Det är inte heller så klokt att bestämma en fast tid, typ en månad. Då ligger alkoholdjävulen lågt hela månaden och hugger sen som en kobra. Har jag läst.

Det bästa, enligt dem som gått före i nykterheten, är att ta en dag i taget och sikta framåt en månad i taget och då ta ett nytt beslut. Eller att ta ett inom-överskådlig-tid-beslut.

För varje nykter månad upplever man mer och mer fördelar, så man förändrar sitt tänk helt enkelt.

Så är det för mig. I början fokuserade jag stenhårt på en dag i taget, gratulerade mig själv för varje nykter vecka. Sen övergick jag till att räkna månader och tog ett inom-överskådlig-tid-beslut.

Den 9/7 når jag nykter 5 månader, och jag planerar inte att börja dricka igen. Inom överskådlig tid tänker jag inte dricka alkohol.

Jag vet att jag inte kan dricka normalt. Det är hundra gånger lättare att avstå helt än att dricka lite. Jag vill inte dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin. Där har jag landat nu, och då blir den nyktra resan så mycket lättare.

Kram ?

Jag har precis anmält mej till en internetbaserad kurs för anhöriga här på alkoholhjälpen.
Känner som du, hur ska man prata och bete sej?
Jag hoppas och tror att kursen kommer att ge mej redskap.
Det är ett sorgligt svårt läge att vara i. Jag blev själv nykter av ren skräck att behöva umgås med berusad make varje dag. Därmed blir distansen större, men väcker oro och irritation hos den som vill dricka.
Viktigt för ens egen skull att orka vara den klarsynta.
Kolla upp kursen, kanske nåt för dej också!

Jag är så glad för att jag inte vill dricka längre...känns som att romantiseringen av alkohol äntligen har släppt taget och jag äntligen ser det för det gift det är.
Tycker också man märker mer och mer hur nästan allt som ska firas är kopplat till alkohol....semester, födelsedagar, högtider...folk handlar sprit i abnorma mängder och lägger ut bilder på sociala medier.
Skulle vara intressant att få se hur många av dom egentligen mår...Hur många som lider, hur många förhållanden och familjer som faller isär.
Jag är iaf glad och tacksam för att jag fick en chans till ett annat liv☺

Trillade också dit på midsommar. Inte lika illa som förut, drack betydligt mindre mängder och blev inte full / bakfull, förrän igår. Då var det dag 4 av dricka, och jävla måndag liksom - så det fanns ingen som helst anledning att ta ett glas vin, så jag känner verkligen igen mig i din nya tråd. Alla anledningar och ursäkter som man hittar på för sig själv. Lurade nästan mig själv att jag kunde hantera alkoholen som en vanlig person (det gjorde jag i tre av fyra dagar), men lyckades också visa för mig själv att det är galet lätt att halka in i gamla mönster, helt plötsligt, utan att man ens förstår det.

Bra att du stannar upp och stoppar. Det gör jag med. Kallar det inte för ruta 1, för jag har lärt mig en hel del, om mig själv och om mina problem, och det är faktiskt inte oviktigt.

Har läst genom din tråd. Känner igen en hel del. Trillade själv dit igen efter 23 dagars uppehåll. Drack inte lika mycket som innan, inte alls, men kändes ändå lite som ett misslyckande. Jag har jättesvårt att blicka framåt och ta ett långsiktigt beslut. Intalar mig själv att jag inte har så himla stora problem. Men om jag inte hade det, så skulle det ju inte vara ett problem att avstå?

Hur som. en dag i taget. Idag ska jag ut och kånka ved och plantera. Skörda spenat. Gräva ett nytt trädgårdsland. Ingen alkohol. En dag i taget.

Jag inser att du kopplat ur dig just nu från detta forum. Ibland behöver man söka sina egna vägar. Vill bara du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du hittar vägen ur det svarta hålet min vän. Du försvann härifrån och så blir det ibland... det har jag också gjort.
Varm kram till dig min vän. Jag hoppas innerligt att din frånvaro här innebär att du har fullt upp med livet åt rätt håll... men om inte.... om det är svart nu... så finns jag / vi här... KRAM ta hand om dig. Kommer inte skriva mer nu här. Jag kikar in och ser framöver om du skriver. Om du behöver mig så är jag här. Ta hand om dig. Livet går verkligen inte i repris har jag insett. VI måste LEVA.... inte bara GENOMFÖRA livet min vän. Kram / Odette

Har varit och fixat i andra lägenheten men är nu hemma igen.

Just nu känns det att jag inte druckit på 12 dagar, just i denna stund. Kroppen i princip skriker efter den där avslappningen. Jag är trött och pigg samtidigt, det kliar i kroppen (eller i huvudet). Det finns inte en chans att jag ger efter. Jag godtar att jag får tankarna, jag förtränger dem inte, jag låter mig själv känna dem. Funderar på varför jag känner så och försöker gå vidare.

Tror det blir en eftermiddagslur för att sedan ta tag i lite sysslor här hemma. Inga måste dock. Kroppen håller på att läka, det är okej att ta det lugnt.

Annars mår jag bra, positiv inställning. När jag pratade med min mor förut så sa hon; "så du är fortfarande uppåt!?". Vilket menar att jag inte är nere och deppig, utan att jag har mer ork och är gladare. Det går upp och ner mycket och jag har märkt att mycket har också med A att göra, den ständiga ångesten för A och att inte klara av saker (som man inte orkar pga. A) gör mig nere.

Nu ska jag slumra lite. ha det fint där ute alla ni som kämpar (och ni andra också) ;)

Jag blir berörd av ditt inlägg,
Det kunde varit min make som skrev detta för ett tag sedan.
Jag har inga råd att ge men vilket starkt inlägg.Bra att du skriver här.
Jag har själv varit där din fru är och är där igen bara jag tar det första glaset.
Jag behövde själv komma till insikten hur det verkligen var fatt med min relation till alkohol.Jag ville inte dricka men drack ändå.Tills jag inte orkade längre.
Jag hoppas verkligen att ni ska få en bra lösning på er tillvaro.Tvekar inte på att din fru är helt perfekt i alla lägen.Det är alkoholen som är problemet i alla fall för mig.Det är väldigt ansträngande att ha den där kampen,innerst inne visste jag ändå fortsatte jag ,år ut o år in.
Vet inte om detta är till nån hjälp.Hoppas du får svar från någon i din situation.
Kram Pilla

Jaha. då var man här igen. Blev ett par glas på midsommar. Ingen big deal egentligen, blev varken full eller bakfull. Men sen slirade det på riktigt och det slutade med vin 4 dagar på rad. Först bara 1-2 glas till maten, men igår blev det 4 glas. På en måndag (varför?). Idag är jag således trött. Inte superbakis, men seg. Och torr i munnen. Och lite ångerfull. Helt onödigt att dricka, när det hade gått så himla bra att avstå. Till och med sömnen började funka bättre.

Nu är jag tillbaka på ruta 1. Lärt mig en sak; att jag kan dricka måttligt. Men att det är fruktansvärt lätt att trilla tillbaka i gamla, mindre bra mönster. Jaja. Nu blir det nya tag igen. Kan känna viss stolthet i att jag under en period nu haft betydligt fler nyktra dagar än onyktra. Och att jag druckit betydligt mindre, de dagar jag slirat. Det är ju alltid nåt.

Sommar.., Barfota.., havet.., Solen.., Glass.., Biltur.., Familjen.., Kärlek..,Kräftor.., Räkor.., Grillning.., Solbad.., och en massa Frukter och bär..Detta är sådant som jag längtar efter på Vintern..Alla förväntningar och planer..Denna sommar blir lite annorlunda..Pga Pandemin..Men det mesta av mina favoritaktiviteter går att ägna sig åt ändå..Jag brukar planera in så det blir både umgänge och vila..Det känns väldigt skönt att min semester numera inte ”hotas” av några som super och blir fulla..Och att jag själv inte Planerar in alkohol så fort något ska göras eller vid umgänge..Västkusten, Norge, Sörmland, och Skaraborg blir platserna jag ska tillbringa härliga dagar på..Jag hoppas på mycket sol?..Minimalt med mygg och fästingar, Massor av skratt, härliga människor, och nya pärlor att upptäcka..Känns skönt att slippa solka ner mitt egna och barnens liv med alkohol..Tack ni på Forumet, som hjälpt mig genom åren, Ni är många fina människor,❤️, jag tackar också mig själv och Universum, att det till slut gick mycket bra..Men vet ju att aldrig ens fundera på minsta klunk alkohol..???????????

Vaknade utvilad och med en härlig känsla av lättnad. Lättad över att jag lyckats ta ett beslut , jag ska inte dricka alkohol. Jag kan inte dricka ett glas eller två och vara nöjd, jag vill tömma hela flaskan. Jag kan inte begränsa drickandet till , vad det verkar vara det allmänt vedertagna fredag-lördagsdrickandet, jag vill dricka om inte varje dag så i varje fall betydligt oftare. Det går inte.
Försöker minnas vad det var som gjorde att jag gav upp där i maj efter dryga 3 veckor. Men vet inte.Tristess och leda , depression, den förbannade coronan som begränsar mitt liv????Ja inte bara mitt, allas våra liv.
Inte kunde jag hantera livet i detta bättre med hjälp av vinet, förutom de timmar när vinet lugnade, slätade ut och jag lät mig omfamnas av dess falska ro. För att sen vakna upp till verkligheten, med dunkande hjärta, torr i munnen och med en äcklig eftersmak av gårdagen, ånger och självförakt. Vad fan håller jag på med?
Jag sätter inte upp ett mål, ett slutdatum eller lovar evig nykterhet.Är jag inte ärlig då i mitt försök att förändra, feg? Är jag svag och ynklig som inte "med heder och samvete" lovar att avhålla mig från alkohol åtminstone i 3 månader? Har jag då bakdörren öppen att smita ut igenom? (den läste jag om i en tråd någonstans.) Jag vet inte.
Just nu tar jag bara en dag i taget.

J

Nu har du kommit en bit från träsket och upp på den vita stigen, och kan gå torrskodd.

Använd nu dina tidigare kunskaper och verktyg, i lag med den senaste erfarenheten. Den att när man luras ut i A-träsket igen av falska tankar, så upptäcker man att ångest och självskam blir så mycket brutalare.
Fortsätt nu framåt på den vita stigen, där blommor, träd och himlen har klarare färger, där fågelsången är tydligare, konditionen blir bättre, tankarna enklare och naturligare, och friheten är så mycket större.

I träsket saknar vi vilja och frihet, vi sträcker fram handen till glas efter glas.
På den vita stigen har vi friheten att göra allt det andra, utom att sträcka fram handen efter det första glaset.

Du kan, du vill, och du klarar det Jullan!

Kramar från Pi31415

Ja de nämnde att de tycker att jag haft ett annorlunda beteende men att de inte vetat vad det beror på. Men att bitarna nu föll på plats.

Det jobbigaste är att några av mina bra vänner är fruktansvärt besvikna och det känns som de inte vill veta av mig just nu. Jag får helt enkelt se till att förändra mig själv och visa över tid att jag håller mig från allt gift.

Jag har inte ljugit medvetet för någon, jag har bara lurat mig själv och då lurar man ju andra automatiskt. Jag rättfärdigar inte hur jag betett mig men hoppas de kan ge mig en chans så småningom igen. Någon som känner igen sig?

Jag gav bort allt jag hade i kylen igår, det tog emot då allt såg så gott ut men jag tog ett glas vatten istället. ?