Senaste kommentarerna i forumet

Jag har fått syn på alla mina omstarter. Adhd utredningen börjar närma sig sitt slut av frågor och i början så var jag helt färdig efter ett 90 minuters samtal. Jag valde alltid att cykla, springa eller styrketräna innan varje samtal, eftersom jag visste att jag skulle behöva träna för att ha en skarpare hjärna inför alla frågor.

Nu kan jag sitta i en meditation innan och gå en promenad för att jag behöver den varje morgon för att få morgonljuset. Jag blir inte så trött längre, snarare att jag har fått massor av insikter.

Jag har fått ökad självkännedom sa min sjukgymnast när vi pratade på telefon igår. Hon har känt mig i flera år och det är första gången vi har ett uppföljningssamtal där jag önskar berätta om hur adhd utredningen fått mig att få syn på varför jag påbörjat utan att avsluta massor av projekt i mitt liv, idéer som kostat mycket pengar och tid.

Erfarenheter.

Jag blockade mitt ex på nytt och jag bestämde mig för att han ska få vara blockad under några veckor nu, då jag ska arbetat med ett skrivande. Jag kan inte tillåta ha han störtade, skicka mig bilder från vår "lyckliga" tid tillsammans, ja inte lyckliga, men då jag inte kände till eller förstod att han hade allvarliga alkoholproblem.

Vi bilade med hans fina bil genom Europa och jag tyckte att det var jobbigt att han hade en sådan magnet till bil. Jag gillar att vara osynlig och anonym även om jag tidigare gillat uppmärksamhet.

Uppmärksamheten är inte att jag vill vara någon, jag förstår idag att mitt H i adHd är min hyperaktivitet och den delen som gillar att bli lyssnad och sedd.

Nu förstår jag allting.

Jag förstår att stilla mig och vara villig att se vad jag har.

Jag har min bästa sommar någonsin och det har jag tack vare corona. Det låter inte klokt, men så är det.

Corona har gett mig ramar. Jag valde att isolera mig hos mina föräldrar och jag hjälper dem, jag träffar nya vänner i skogen varje vecka och vi börjar hälsa på varandra med namn.

Jag hjälpte en kvinna som snubblade förra veckan. Det gick bra med henne och hon kunde promenera vidare. Vi fick ett så fint samtal och hon hade lyssnat på ett råd jag gav henne. Det hade fungerat jättebra.

I min barndomsskog.

Nu läser jag på nytt sätt för första gången i mitt liv. I böcker jag vill läsa. För att jag vill och jag har tid. Förr läste jag för att jag måste eller borde, nu läser jag, förkovrar mig och njuter. Har gjort schema sedan ett par veckor och jag ser mina pauser och mitt läsande efter att jag utför allt annat jag ska göra.

Adhd utredningen gav mig ett nytt liv.

Jag förstår hur lätt det kan vara att själv hamna i ett missbruk och jag förstår hur lätt det är att bli medberoende.

Gränser, struktur, planering och stöd.

Då kan en göra det en verkligen vill. Jag vågar ta upp en dröm om att utbilda mig stort ändå. Fast jag tar en kurs i taget.

Det är mitt liv nu. Jag ser alla möjligheter att få leva ett lugnare och mer harmonisk liv nu.

När jag förstår vad jag behöver. För att ha det så.

Igång med samma gamla mönster. Måndagens fest med Djävulen slutade vid toaletten. Gråtandes. Han är ju bra på att ta hand om mig också ”Det gör inget, du rår ju inte för det. Det är en sjukdom, i morgon har du glömt det, bli inte ledsen det ordnar sig...”

Hade skamkänslor hela tisdagen. De försvann inte förrän jag kastat mig i bilen och köpt en ny flaska och ersatt med den jag tagit. Puh... Bakis bakis måste såklart ha en återställare...

Jag funderade hela dagen. Jag måste ta beslutet nu. Jag måste. Kommer bli ett helvete säger Djävulen men livet med honom är ju detsamma...

Tack för svar! Mitt inre lugn ja... Det var länge sen jag var lugn i mitt inre. Jag tänker att jag som haft problem med stress vet ju. Men jag märker att jag är på helspänn. Att bli irriterad över att andra gör saker långsamt är ju ett typiskt tecken.

Jag tror att min aggressivitet kommer från drickandet också. Jag lägger energi på en massa strunt som jag borde skaka av mig.

Jag funderar och funderar och tror jag har en plan. Efter midsommarafton. Blir det vitt. Hela tiden. Jag vill säga tre månader till att börja med. Är bara så rädd. Så rädd för att abstinensen kommer vara outhärdlig. Samtidigt är just det här livet samma sak. Varför blir man så rädd?

Som trott att efter några månader eller flera år, kan ta en lättöl..Ja det gick bra..En folköl..Ja det gick bra..Sen är cirkusen igång..Jag brukar tänka att det finns nog ingen drogmissbrukare som efter långvarigt missbruk kan börja ta lite droger bara..Eller en Storrökare som bara kan röka var tredje dag när han haft uppehåll..Substansspåret finns i våra hjärnor..Det ligger där och lurar..Precis som du skriver..Dom anhöriga minns det jävligaste och vill inte ha det så igen..

Det är en oerhört stor hjälp att få svar på frågor, att få stöd, att stötta andra här på Forumet..Fortsätt läs och skriv..En dag i taget, så går livet mot ljusare tider..?

Tack!
Ja nu stöttar vi varandra!!!
Vi är starka!!!!
Blir stark av att läsa allt som alla skriver!
Kram på dig! ??

Tack vad gullig du är! Kommer börja skriva mer! Nu känner jag ett starkt behov av att prata med likasinnade i denna svacka....
jag går på antabus, och viljan finns där. Samtidigt som vetskapen att jag inte kan dricka är stor.... men ibland vill man bara bedöva sig, helt plötsligt är alla känslor så äkta allt som man alltid innan kunde fly från, in i dimman. Gömma sig bakom.... man förstår hur stark alkoholen är, och hur den förstör oss människor och vår omgivning, hur människor tappar respekt och tillit till än.
Grattis till dina 4 månader! Du är grym!!!!!!!
Nu krigar vi på ihop!

Kram ?

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

För att citera min husgud Craig Beck: ”Du har ett val och det är första glaset. Resten bestämmer drogen.”

Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att förklara missbrukets mekanismer.

Kram ?

Särskilt starkt sedan jag blev nykter. Pustade ut på söndagarna snarare än på fredagarna, nu är helgerna bättre och jag njuter mycket av dem, som nykter. Morgnarna i första hand! Kram

Spot on! Enorm igenkänning. Fortsätt så - ös på bara! Ut med trollen i ljuset så spricker dom.

Kram ? (nykter 4 mån, tjoho!)

PS. Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktigt på att förklara missbrukets mekanismer.

Jag äter bullar, choklad, god mat, nötter och smågodis på fredag.
Jag är säker på att det är detta jäkla stillasittande på vardagar som slår mot vikten. På helgen går jag snarare ner. Ett mindre problem om man inte har så stor övervikt att den ställer till det med de fem viktiga måtten, blodtryck, midjemått mm.
Men Viktväktarna har väl också nåt forum vi kan nästa oss in i, i samlad tropp ??‍??‍♀️???????????‍?
Tack för klokt och bra inlägg Torn.
Sov gott min vän ?

Jag känner mig fortfarande ganska omtumlad efter senaste fyllan för 5 dagar sedan. Ångesten och den vidrigt osmickrande insikten att det inte bara var ett litet snedsteg utan ett lång och konsekvent beteende av missbruk som bubblat upp till ytan känns, svårt. Självförtroendet är lågt och jag känner mig liten. På jobbet har jag hållt låg profil och helt enkelt spelat teater när jag behövt vara stark och bestämd gentemot andra. Känns skönare än någonsin att semestern närmar sig inom bara några dagar för att få möjlighet att dra sig tillbaka, slicka såren och sedan börja bygga upp mig själv igen. Jag hatar att känna mig såhär liten. Hatar att vara svag och känna att tårarna inte är spec långt borta för minsta motgång eller oväntad situation man inte haft med i beräkningarna. I vanliga fall ser jag mig själv som en stark, trygg och stabil person. En kvinna med ett lugn och pondus. En som har självdistans, kan skratta och bjuda på sig själv men också vara hård, professionell och saklig. Idag är jag inget av det. Inte ens i närheten. Och jag blir fan irriterad att jag låtit alkoholen och konsekvenserna av det ta över henne. Hon som jag egentligen är när jag inte tappar kontrollen. Låter motsägelsefullt, jag är ju fortfarande en och samma person som gjort detta mot mig själv. Men det är som om självförtroendet vid dessa fyllor blivit lite för stort. Nästan så att jag sett mig själv som odödlig och släppt det sunda förnuftet. ”Äh, jag fixar att dricka mer. Jag är ju en person som har koll på grejer. Dessutom är det ju en sån trevlig och mysig känsla. Vi tar ett par glas till”.

En annan insikt som tillkommit är att jag kan använda en mängd olika anledningar till att dricka;

Något ska firas. Det kan vara allt från en större händelse, typ bröllop eller kickoff. Till att det är fint väder, gud så hääärligt. Det regnar, men så myyyysigt. Till att det är fredag och helg. Herregud. Det är fredag var 7e dag. Det är väl inget att fira. Är det trevligt och välkommet med helg? Absolut. Behöver jag dricka tills jag ser i kors och somnar likt en björn som gått i ide för att fira att den 7e dagen är här IGEN? Nej. Det behöver jag verkligen inte.

Det har vart en stressig vecka. Jag ”förtjänar” lite extra avkoppling. Nejmenförhelvete. De flesta veckor är stressiga. Jag arbetar som chef och har personalansvar för närmare 25 personer. Det. Är. Ingen. Giltig. Anledning. Till. Att. Dricka.

Jag ska umgås med någon. ”Det blir ju så mycket roligare samtal om vi dricker vin när vi umgås”! Ja men blir det verkligen det? Jag vet inte hur många gånger man har smidit planer med folk om diverse grejer man ska göra för sedan vakna dagen efter och hålla tummarna att inte den andre ska höra av sig och vilja fortfölja de påbörjade planerna om en 16 mil lång vandring i alperna med minimiutrustning ”som en kul grej”. För att inte tala om alla namn och nummer man hittat inlaga i telefonen till folk man ”lärt känna” under kvällen som man blivit bästis med. Dagen efter minns man knappt hur människan såg ut. Och det där telefonnumret, det förblir oanvänt.

Ja det är nästan skrattretande hur hur det har ballat ur och hur man blivit så skicklig i sin inre dialog att övertyga sig själv att det är en bra idé. Att fira fredagar som om det vore ett nytt millennium eller hur roligt och givande de fortsatta samtalen kommer att bli när man drar fram ännu en vinare kl 03.17. Varför blir det så? Man behöver knappast ha ett medlemskap på Mensa för att fatta att det är ohyggligt dåliga idéer. Men ändå har det hänt för många gånger för att det ska klassas som ett misstag eller en gärning av oaktsamhet. Pinsamt. Det är vad det är. Jag är bättre än så. Gör om gör rätt. Och just nu är det enda rätta att hålla mig borta från alkoholen, så jag fortsätter med det.

Du är också en del av detta fina gäng! Skönt att vara ärlig kring vad man trivs och inte trivs med.
Jag är väldigt lycklig över snart 55 och varje dag är en känsla av frihet.
Överraskande spännande- iallafall på insidan.
Kram och godnatt till Dig ?

Efter ca 8 mån utan alkohol började jag acceptera en folköl eller två under den sista månaden.. Tuff tid på jobbet och sänkt motstånd mot frestelsen. Ikväll blev det en del vin. Ingen ordentlig fylla men en orolig fru som inte vill tillbaks till otrevligheter som minnesluckor, spyor och nerpissade lakan. Har kontaktat min terapeut och hoppas jag får en tid snart. Frun har åkt iväg och jag jobbar med min ångest.

De första månaderna tackade jag inte nej till något, jag ville så gärna ”leva livet” som vanligt och testa det nyktert. Vad jag inte visste då var att mitt beslut skulle komma att sträcka sig för lång tid fram, jag hade hunnit med det mesta ändå, nykter.
Jag blev rastlös av sitt-umgänge i början. Det går över mer och mer men jag sitter inte längre och segar vid bord i timmar och dricker cola zero. Det blir ju långsamma förändringar i det nyktra livet och inget går över en natt.
Var VÄLDIGT snäll mot dig själv och ge dig- att klara att hålla emot.
Jag ska tänka på dig imorrn. ??

Du är så klok och har så fina och äkta inlägg???

Tack så mycket!!

Den senaste tiden har förövrigt varit som en berg och dalbana på alla sätt och vis. Till en början har mormor bestämt sig för att bli nykter, hade ju velat se att mina föräldrar följde samma väg. Hon har dock haft 1 återfall på de 3 veckor som gått. Min morbror är i en ganska djup depression och hans son har berättat att hans pappa dricker för skolan så nu är de mitt uppe i en massa grejer.
Mamma och jag hade ett typ bråk för ett tag sedan. Hon var full vid typ 11 och kom in till mig och sa att det var mitt fel att våran relation är skit. Sedan ändrade hon sig och undrade vad hon kunde göra för att den skulle bli bättre. Då sa jag att hon redan vet vad som behöver göras (sluta dricka/dricka mindre) och då sa hon att det inte skulle ske. Tolkade det då som att hon valde alkoholen före mig. Men på något vänster känns det hela okej ändå, hade ju inte väntat mig något annat. Hon dricker förövrigt mer nu, ibland 1 box per kväll medan pappa dricker mindre då han är med och startar upp en ny restaurang vilket tar tid.
Hade en period då jag ansåg att jag inte hade rätt att må dåligt över mina föräldrar då det finns de som dricker mer. Och att de dessutom bara dricker på kvällarna och bara vin/ibland öl vilket gjorde att de kanske inte alls har ett missbruk. Kan verkligen inte tro på mina egna upplevelser. När de dricker är det jobbigt i sig och när de inte gör det mår jag dåligt över att det känns som om jag överdriver eller hittar på.
Dessutom har jag 2 vänner som mår dåligt. En är min närmsta vän sen jag var liten, så det är väldigt jobbigt att se. Hon mår inte lite dåligt heller. Lämnade min skola också, sa hejdå till allt och alla. Lämnade ridskolan också. Till hösten kommer ju majoriteten av mitt liv finnas hos min farmor, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar, även om vissa saker kommer bli svåra då. Nu blev det visst en sån där lång text igen, antar att det behövdes.

Tänker också på dig Vinöger?

Tänker på dig så ofta och undrar hur du mår?

Vad fint att höra, du är alltid så tydlig och mjuk i dina kommentarer, uppskattar det verkligen! Jag hänger säkert kvar, men kanske skriver mest om jag får upp nya resonemang eller tankar i huvudet. Och läsa andras trådar vill jag fortsätta med! Dyker in i din nu till att börja med :) Vill gärna att det ska gå bra för dig med! kram på dig

Champagneglas - som är som vida lite låga coupglas funkar perfekt till Ramlösa med färska hallon i!

50 dagar - grymt ju! Åh, läs och skriv här, vi hjälps åt, men vilket jättejobb du gjort helt på egen hand, så starkt, vid min 50:e dag nykter hade jag skrivit minst lika många inlägg med bl.a. frågan om nån annan kanske kunde tala om att jag nog inte hade nått botten..LOL.
Välkommen hit! ?

Jag gillar verkligen dina inlägg men om du känner att du är klar med den utmaning som ju oftast är anledningen till att man söker sig hit så finns verkligen inget att ”förklara”. Här hänger man väl tills man känner sig stabil i det förändrade drickande man önskat åstadkomma. Sedan är det ”det vidare livet” på forumet eller irl.
Men såklart det är roligt om du hänger kvar, jag vill tex väldigt gärna att det ska gå bra för dig!
Ville bara säga det!

Jag tror verkligen på ”faktametoden” som jag kallar den, den som både Annie Grace och Craig Beck förespråkar.

Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Det är repetetionen du måste få till - med en extra hög dos vid tremånaders-sträcket.

Det finns en del skräckfilmer på temat om du söker på ”intervention” på youtube. Ibland vill man bara gråta när man ser förfallet.

Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom. Att sätta stopp för den nu när jag är 50 år känns otroligt skönt.

Kram ?

om att du alldeles nyligen kommit igenom ”en period av sex dagars intensivt drickande med tre kvällars minnesluckor”.
Det signalerar paus för mig.
Vi bestämmer var och en på egen hand och ingen blir nykter för någon annans skull, därtill är detta problem för komplext, mycket mer än tex viktnedgång eller någon annan halvsvår utmaning.
Att alkoholism är en dödlig sjukdom vet du redan.
Att begrunda ett par glas på midsommar tycker jag låter som en dålig idé och inte med den klarsyn som jag är säker på att du har.
Kram

... kom jag på. Jag har faktiskt insett, när det kommer till just mig själv då, att det här förhållningssättet till alkohol ÄR ett mycket bättre framgångsrecept (återigen, för mig) än att vara helt nykter. Jag har mina "regler" (som nu faller sig mer och mer naturligt, så behöver inte aktivt tänka på det alls på samma sätt) och sedan mina "undantag" (samma, faller sig mestadels naturligt) och det gör faktiskt att det inte finns en stark spänning runt alkoholen. Jag väljer ibland, och väljer bort ibland.

Sist jag var nykter blev jag som besatt av det och det fick igång min anorexi och därefter bulimi inom loppet av veckor bara. Nu är jag två månader in i mitt "nya sätt" och nej, jag har inte blivit ätstörd igen. Jag är mer medveten runt mat och tränar igen men har också inga problem att äta det jag vill när jag har lust med det. Tränar ibland 0, ibland 1, ibland 3 gånger på en vecka. Äter "bra mat" i veckorna och hamburgare, pizza, efterrätt på helgen. Som en NORMAL människa ändå?

På köpet har jag tappat typ 6 kilo i vikt som alltså rent krasst var alkoholrelaterad vikt, måste slutsatsen vara. 6 kilo sentriandrickande av vin VARJE dag i flera år. Borta nu <3

Det var alles :))))