Senaste kommentarerna i forumet

Det finns en hel del skrämselpropaganda på Youtube om man söker på ”intervention” ?

Kram ?

PS. Jag känner inget sug alls än. Redo för det dock. Alkoholdjävulen lär slå till när jag är som minst beredd och som mest sårbar.

Idag har jag äntligen tvättat. Ni som följt mig ett tag vet vilket hie jag haft med mina tvättider. Eller otur snarare. Men trägen vinner! Två veckor till nästa tvättid, en månad är lite väl långt.

Söndagen har delvis tillbringats i solen. Jag, yngsta dottern och hennes kompis gick till en närliggande park och solade en stund. Vi kunde åkt till havet, men en promenad kändes lockande också. All rörelse är bra.

En timme på en filt i solen var lagom för oss alla tre, dock gränsfall för de andra två men de kämpade på bra. De hade ljudbok i mobilen, precis som jag hade. Locka med fika i parken brukar alltid funka.

Den här fyradagarsledigheten känns nästan evighetslång. Och så välbehövlig den var. Har inte tänkt på jobbet överhuvudtaget. Nu ska jag nog orka med att hålla skärpan ytterligare några veckor innan det är dags för semester vecka 28-31.

Nykter? Självklart. Mer och mer en ickefråga för mig. Endast samtalen med äldsta dottern och besöken här på forumet påminner mig. Och klipp på youtube.

Jag kollar inte alkoklipp för att det känns svårt alls, utan det är bara mitt sätt att repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta mig. Avprogrammera mig från sekten ”drinkare” och nöta in ”sanningen” hos sekten ”de upplysta”.

Nästa vecka är det midsommar och det känns plättlätt. Visserligen ett tillfälle då jag brukar dricka och därför sova över i huset, men nu kan jag köra hem när jag är trött och känner mig färdigfirad.

Och sen får jag två hellediga dagar i min ensamhet. Då blir det nog platt fall på en enslig klippa vid havet, om det fina vädret består. Havet börjar nog bli badbart snart.

Kram ?

Jag tror precis som du säger Miss Hyde att hon inte vågade säga något. Stackars oss människor egentligen. Vi ser dem som lider men vågar inte säga eller hjälpa. Märklig sjukdom den där alkoholismen...

OCH Varafrisk! Jag kan meddela från min front att suget inte ger med sig. Jag har dragits med ett starkt sug de senaste två dagarna. Jag tänker återfall men valde att gå in här i stället. Detta är en kamp och inget annat. Det gäller att hålla ut och hålla i. För min del tror jag nu att det här med känslan av "sommar och semester" triggar mig. På det - barnfritt. Ajajaj... Klarar jag mig igenom den här sommaren kommer allt att lätta. Det är jag nästan övertygad om.

Får se om kvällen erbjuder en ny ljudbok eller skrämselpropaganda på Youtube.

Kram!

...läst dina inlägg och hur du kämpar. Det låter jättesvårt att både arbeta med din egen nykterhet och förhålla dig till din man.
Jag tycker att du ska se till att få hjälp - gå till vårdcentralen och beskriv läget.
Eller sök någon annan kontakt. Och fortsätt skriva här såklart.
Men försök att hitta ngn som du kan gå och prata med!
Styrkekram

Helg med kanonväder över, man brukade jubla när det vankades såna helger. Legitimt med grill, altanhäng o redig fylla. Altanhäng o grill gick lika bra med alkoholfritt, dessutom hann jag med att spela massa fotboll med barnen istället för att supa. Kollat igenom sociala flöden, större delen av min bekantskapskrets läskar rejält. Machokultur råder, flest selfies med sprit vinner.
Underbart att sitta utanför den bubblan nu och se hur patetiskt det är. Jag brukade vara navet. Fy fasen vad tid man har kastat bort

Hej Charlie70,

Hoppas att du har haft en bra dag?

Även om jag inte önskar att du ska ha sug så tycker jag att det är så bra att du berättar. Det är hjälpsamt när vänner här på forumet berättar om sitt sug. Annars låter det så himla lätt..och hade det varit så enkelt att låta bli..då hade vi ju aldrig hamnat här.

Kramar?

Att ha flaskor hemma funkar inte för mig ? Helt omöjligt. Starkt av dig att klara av det, men tycker du ska göra dig av med dom ❤️ man vet aldrig vad för prövningar som man komme utsättas för känslomässigt framöver och det är för enkelt att skriva upp en flaska. Kram

...du är liksom ett positivt ljus här på detta forum. Med din tappra elefant!
Och jag tror att du har rätt.
Och min sista resa var inte så rolig...jag drack alldeles för mkt.
Och jag vill inte tänka på hur det hade varit om jag rest dit igen och fortsatt dricka ..?

Mina kära vänner ? tack för all uppmärksamhet och uppmuntran kring gårdagens sugsvacka. Jag är väldigt glad över att jag lyckades stå emot suget. Idag har jag varit på barnkalas 3 och 6 år, det bjöds på tårta, alkoholfritt bubbel spumante (äntligen fått prova det) och alkoholfria cider sommersby Sparkling rosé vilket jag tyckte var jätte gott och ska fortsätta att handla när det är fest tillfällen! Idag är det söndag och jag ser fram emot en ny vecka. Jag sover gott om nätterna, vaknar inte hela tiden och känns som att djupsömnen är just det, djupare. Igen stort tack för allt ert pepp igår, det är så skönt att ha er att peppas av! Imorgon ska mitt vanliga gäng ses nere på stranden och dricka från kl 17:00, jag har inte bestämt än om jag ska komma eller inte, vill vara med men det kommer säkert bli tufft att sitta där nykter så jag funderar ?? hoppas alla har haft en fantastisk dag! 10 dagar fixade. Inne på min 11e! Jippi ???

...att följa era tankar om feminism - Torn, Andrahalvlek, Se Klart och miss lyckad.
Feminismen var verkligen ’min rörelse’ när jag var ung - jag var väldigt engagerad.
Med stigande ålder ( och ökad jämställdhet....även om den fortfarande suger om man ser till makt, pengar och ägande i stort fr allt globalt) så hamnar jag närmare det några av er beskriver - att se att både män och kvinnor brottas med de roller vi tilldelas.
Jag tycker också ...och det gäller både feminism och politik att det är inte alltid den som debatterar skarpast som faktiskt lever som hon lär. Och till min förvåning upptäckte jag också att människor med en annan politik hållning än jag kunde vara verkligt sympatiska ( och motsatsen:-)
Ja - med ökad ålder blev gråskalorna och nyanserna fler och det svart-vita mindre självklart.
Men - när jag blir full ( blev kanske jag ska skriva...och med full menar jag kanske ’påverkad ’...för det räckte med två, tre glas) så kunde jag bli skarp i tonen. Slagfärdig och rolig ( i bästa fall) påstridig och tjatig ( säkert mer ofta än vad jag vill minnas). För mig låg det en enorm skam i detta eftersom jag som nykter ändå ofta anstränger mig att försöka se saker någorlunda nyansrikt.
När jag mötte min särbo insåg jag ganska snart att det var känsligt läge. Han är en ’rar själ’, lågmäld och diplomatisk. Jag insåg att jag behövde vara rädd om honom och vi bestämde oss för att vår samvaro skulle vara alkoholfri ( som jag sagt tidigare så var jag öppen om mina problem). Men vi drack i samvaro med andra. Ofta hade vi det roligt/trevligt men han kunde också ...lite skämtsamt säga att jag blev annorlunda av alkohol - påstridig på ett annat sätt - tuff.
Jag vet inte om jag hade haft honom kvar ...om vi druckit tillsammans. Kanske - kanske inte.
Jag är inte alltid en ängel nykter heller ....häromdagen var jag trött och krånglig och kverulant. Och då tänkte jag att det var så otroligt skönt att vara besvärlig på nykter bas! Jag bad om ursäkt ...kände ånger - men inte den där bottenlösa skammen. I nykterheten ligger ju att också ...lite i alla fall - omfamna hela sig själv. Alla tillkortakommanden.
Gräl på fyllan är förfärliga ...men vardagsskav hör till livet.
Och nu har jag brett ut mig här men Se Klart har sagt att man inte ska be om ursäkt ??
Kramar alla kämpar!

Jag har ett säg som lyder ”Varje bra ledig dag innehåller en höneblund”. Jag tror det är bra att vila middag om man har tillfälle. Ladda batterierna.

Kram ?

Jag har aldrig varit där, men alla mina känslor blir förstärkta och mer genuina med nykterhetens glasögon, så jag tror att NY med nyktra ögon är toppen ?

Kram ?

Idag var jag på gudstjänst och delar av kyrkokören var närvarande igen. Tacksam! ?

Jag oroar mig lite för min hälsa. Tycker att orken minskar och att jag fortare blir "trött i huvudet". Nästan varje dag får jag lägga mig och blunda en stund på eftermiddagen för att ladda lite ork. Då orkar jag alltså varken läsa eller se på TV utan måste vila från alla störande intryck. Jag får hushålla med min energi till det som jag helst vill göra. Jobbigt.?

...då finns den ljuvliga drycken kaffe!
Jag älskar mitt kaffe ( och är smått avundsjuk på dig Se Klart - som verkar få det på sängen varje morgon - men det är du värd!!?)
Och jag vill tillägga att jag fantiserar om en ny resa ...när pandemin är över och jag har skrapat ihop en reskassa - och då ska jag njuta mitt kaffe. Kaffe och amerikanska pannkakor med sirap på ett hak med galonklädda sitsar.
Sånt går jag igång på ???

Tittar in och har inte så mycket klokt att tillägga ....varit lite småsjuk och mest sovit och lyssnat på ljudbok.
Men blev uppriktigt vederkvickt av era inlägg!
Torn - vad härligt med ett självförtroende som växer och att du känner dig uppsluppen på kalas ( jag betraktar mig som en social person men kan ofta känna mig blyg och lite reserverad när jag träffar människor jag inte känner)
Och Se Klart - barn och barnbarn...
Vilken lycka!
Saknar mina ( har inga barnbarn än) men ganska snart ska vi sammanbo i ett hus vid havet - längtar!
Kram ??

Jag måste bara få säga att jag tycker att du låter väldigt klok, och att det är helt fantastisk att du själv inser problemet.
Jag slutade dricka i augusti fjol, det var som att jag vaknade en morgon och helt enkelt hade tröttnat på att vara full jämt, jag ser heller ingen vits med att vara dricka ett glas....ska jag dricka då är mitt enda syfte att bli aspackad...så jag klarar mig hellre utan helt och håller.
Så håll ut och stå emot om någon tjatar på dig....finns väldigt många fantastiska människor på detta forum som alla har eller har haft problem med alkoholen/ kram Kristina

...för påhälsningar i tråden.
Jag har tillbringat helgen i sängen ...förkyld - med ljudbok och te och cola zero och ganska mycket sömn.
Utanför fönstret skiner solen och jag funderar på hur jag ska ta mig igenom arbetsveckan och samtidigt agera corona-säkert...har mkt jobb att ta tag i.
Det låter så härligt med dina plantor och din trädgård Se Klart.
Mkt som växer just nu på alla håll och kanter:-)
Själv har jag varit lite avstängd ...eller kanske mest innesluten i förkylning och lätt feber.
Känner mig bättre nu och såg en Woody Allen film på Netflix som på precis alla sätt ( nästan) hade missat att världen har utvecklats ..
Jag har haft stort nöje av många av hans filmer men de blinda fläckarna äter upp mkt av nöjet nu..
Tänker att jag har levt länge och varit en del av många stora och små förändringar....
Filmen utspelade sig i New York och det är föga originellt en stad jag har ett romantiskt förhållande till ... När jag var ung sparade jag alltid pengar för att kunna resa dit och så småningom fick jag vänner där och har varit där en hel del med mina barn...
Och sista åren ....ensam och med vänner. Och druckit krispigt vitt vin och drinkar.
Och jag funderar på hur det blir att komma dit - när/om jag nu gör det igen - nykter. Att vandra hela dagarna i den där smältdegeln av människor som jag älskar ( låter verkligen som en kliché...men så är det) och inte avsluta med några glas rött på kvällen.
Och samtidigt kommer minnen från min sista resa upp - en resa jag gjorde för två år sedan och som - om jag ska jag vara ärlig - förmörkades av alltför mycket alkohol. Och jag minns en dag på ett museum då jag började dricka kosmopolitiskt ( tyckte jag ?) vid lunch ...och inte kunde sluta.
Och gick hem ...full på eftermiddagen och somnade på mitt rum och missade hela kvällen.
Jag visste redan då att - som du har skrivit Se Klart ’ om jag dricker såhär så måste jag en vacker dag sluta dricka ’. Den dagen kändes skämmande....och grå. Både avlägsen och nära förestående.Den tanken kunde jag dricka på.
Nu är dagen här. Det går inte mer. Jag vill inte leva ett liv som kantas av ett solkigt drickande där jag somnar och missar...livet.
De där kvällarna med krispigt vitt vin i New York är över...
Tiden har passerat ...som en Woody Allen film som inte går att skratta åt längre....

Jag har läst din tråd- Bra att du hittat hit!
Jag börjar också om från början, om och om igen
Sök allt stöd du kan få. Kontakta hälsocentralen för medicinering Och kommunens alkoholenhet för gratis samtal.
Jag tror på att söka efter orsaken till VARFÖR man vill dricka?

Hej.
Jag har väldigt nyligen insett att jag förmodligen är alkoholist. Inte i den bemärkelsen att jag dricker varje dag eller smygdricker, utan att när jag väl dricker, vilket är ett par gånger i månaden så dricker jag oftast alldeles för mycket. Det finns liksom inte i min värld att ”ta ett glas vin”. Jag ser det som poänglöst. Då avstår jag hellre från att dricka alls. När jag dricker blir jag ofta gränslös och ibland kan jag hamna i meningslösa konflikter. Jag har heller inga problem att sitta hemma typ en fredagkväll och läsa en bok och sänka en vinflaska själv. Har jag fler vinflaskor så är det troligt att jag dricker ännu mer, tills jag blir så trött att jag går och lägger mig. Det beteendet har jag rättfärdigt med att det är mysigt och ett trevligt sätt att fira in helgen. Utåt sätt är jag väldigt städad, har ett bra jobb som jag sköter bra, sambo och är i 30 års åldern. Andra uppfattar nog mig som väldigt rolig att dricka med då det ”händer så mycket roligt” när vi dricker ihop. Det finns nog ingen som misstänker att jag har en problematisk relation med alkoholen. Förutom min sambo då. Jag ska vara ärlig och säga att jag behandlar honom dåligt när jag blir skitfull. Inte så att jag slår honom, men jag kan starta gräl, eller på andra vis såra honom. Han får ofta ta hand om mig när jag blir för full och det är han less på, vilket är fullt förståeligt. Jag har aldrig tidigare erkänt för mig själv att jag har ett problem med alkoholen fören nu nyligen. När jag väl börjat dricka finns det ofta inget slut tills jag antingen blir för trött eller spyr. Visst har jag ”normala” fyllor också där jag inte blir för packad, men det är tillräckligt många gånger jag blivit för full för att jag ska anse att det är något som måste upphöra omg. Jag har tagit beslutet att sluta dricka helt. Just nu har det inte gått tillräckligt lång tid för att jag ska kunna utvärdera hur det går med det, men jag känner mig optimistisk, ödmjuk och motiverad inför mitt beslut. Min fråga är om det finns någon som känner igen sig i detta och vill dela med sig av sin historia eller kanske några tips och råd? Då jag inte pratat med någon annan än min sambo om detta så skulle jag gärna höra från andra som är eller har varit i samma situationen.

I övrigt tänkte jag använda denna tråd till att skriva av mig.

Jag har länge känt att det inte är ett alternativ att sluta dricka då det är en del av ”min personlighet”. Jag är ju den snygga, roliga, party pinglan med ett glas bubbel i handen. Men nyligen hade jag en otroligt onödig fylla där jag gjorde och sa idiotiska saker till folk som inte förtjänar det, råkade slå sönder ett glas och spydde på en matta hemma. Nog har jag gjort mer idiotiska grejer förr på fyllan som lett till mer ångest än detta, men när jag nu vaknade dagen efter var det som att jag såg världen med nya ögon. Jag bara visste att jag är alkoholist och det enda rätta att göra om jag inte vill pajja hela mitt liv sakta men säkert, är att sluta dricka. För första gången i livet känns det inte som en uppoffring att sluta dricka. Jag tänker inte sluta gå ut eller umgås med folk bara när de är nyktra. Men jag ska inte dricka själv. Jag upplever egentligen inte att det är svårt att avstå från alkohol helt, utan svårigheterna ligger i att sluta dricka när man väl börjat. Så det känns enklast att inte dricka alls. Nu ska jag inte måla upp en bild av att det är något som kommer att ske lätt, det har inte gått så lång tid alls från att jag bestämde mig att sluta dricka helt. Men det är i alla fall första gången i livet jag är överens med mig själv att jag har ett problem och det kommer inte att lösa sig med att sätta upp maxgränser på hur mycket jag kan dricka under en kväll. Jag kommer helt enkelt inte lyckas hålla mig till de reglerna särskilt många gånger. Så. Nu börjar den nyktra resan. Jag är hoppfull och motiverad.

Det här är min dagbok, behöver för att läsa och kunna påminna mig om skiten. Första sommaren vi kom till huset blev det så konstigt, han la sig på soffan och klev inte upp. Jobbade ifs, men sen inget mer. Han söner var här och vid ett tillfälle lät att sin då 14åriga son köra hans bil med han bredvid genom byn, det var dagen efter på morgonen, jag blev så arg. Sen vid ett annat tillfälle också dagen efter, kunde han inte skjutsa sina barn till tåget för han hade inte blivit nykter. Hans pojkar träffade han då 1gång i månaden. Sen var han nog mest arg och jag var besviken. Hittade även en tom 1l jägerflaska i stugan och tänkte, ja det var mycket men... det här ju inte synts på honom. Och så denna ilska...kom hem en onsdag efter jobb sent, han låg avbrunnen och jag tänkte att nu har något allvarligt hänt, kollade i tfn och där hade han fått ett sms av en kvinna som är min gamla barndomskamrat och då hans arbetskamrat, där hon skrev hon ville vara med honom mer. Han menade att han fattade ingenting, och tog inte ansvar.. Men jag tror inte dom haft något ihop. Ilska och jag såg ju spriten försvann, all min dyra konjak, vinet, men det har jag som förträngt. Vi var ju fortfarande i förälskelse fasen och gick vidare med bröllopet, kvällen innan när vi dukade var han konstig, förstod sen att han var full. Och körde bil. Sen efter bröllopet så gick det fort utför, for jag bort med kompisar nån natt var han full när jag kom hem, for han iväg hem 45 mil, så var det inte alltid att han ville jag skulle med, fast dom andra kvinnorna var med. Har också förstått att det har med att göra att for han själv fick han dricka obehindrat. Skulle han träffa sina barn en helg gjorde han det en kväll, sen var det party resten. Vid ett tillfälle han for iväg efter ca 1månad efter vi gift oss, så hittade jag allt i alkohol som blev kvar urdrucket, cider, likör, öppnade vinflaskor, slattar, jag blev så arg, ringde och fick till svar, snälla vi tar det där när jag kommer hem. Jag hade då påbörjat en renovering i ett rum, var stolt och ville visa när han kom hem, och han blev bara skitarg.
Så här ser fortgått, där nånstans erkände han missbruket. Han for till London med klubben, dom skulle mötas på Arlanda. Hittade en tomflaskor igen, sånt jag gömt för att kunna spara men som han tömt. Insåg att han drack 50cl på tåget innan han skulle träffa kompisarna och påbörja partyresan. Då ringde jag beroendeenheten, fick till svar han är djupt nere i skiten. Han började då med att försvinna i ilska flera dagar, vid ett tillfälle tog han motorcykel full, mitt på dan och körde alldeles för fort genom byn. Jag minns hur rädd jag var, väntade tfn samtal om att en olycka skett, eller att ambulans skulle fara förbi. Jag skulle ensam stå inför alla och ljuga eller, gick det att ducka var det ju bäst. Men jag har berättat för nära, så mina vet, nästan allt. Oftast bröt anfallen ut för att jag var irriterad el grinig. Jag blev heller ingen bra människa, arg, besviken och ledsen. Mycket märker jag att jag har förträngt, stressen gör väl att man stänger av. Han körde vid ett tillfälle 35mil på hoj, packad och lämnade mig med mina vänner för att han missat en buss till hotellet. Var så arg när han kom fram på rummet och sa att jag skulle vara glad att han inte slog mig på käften. Sen när vi kom hem, fick jag inte komma hem och sen försvann han på älgjakt 1 vecka, jag var så jävla olycklig. Med han inte ville prata med mig ens, bara locket på. Jag har kämpat så förbannat under så kort tid, eftersom det här inte smög på utan han var svårt sjuk redan när vi träffades och han lyckades mörka det. Tror den enda som vetat är hans exfru. Jag förstår vad han berättade förra lördagen att han har lagt fokus på att det inte fick synas, att verka vara nykter. Och det gör att jag förstår att den där känslan av att något inte stämmer, berodde nog på att han inte var nykter. Men det har aldrig luktat. Han har skjutsat mig onykter, ifrågasatte och då lämnade han bara av mig på systersonens kalas, så det bekräftade ju det, fyllkört en kompis hem mitt i veckan. Sms med ett ex för en månad sen. Varit full fast han haft jour som brandman.Han håller på med så mycket självskade beteende som jag aldrig kommer flrstå, och bär på ett självförakt som jag inte heller förstår. Ilskan mot mig för att jag grejar och fejar har att göra med att känner sig ännu sämre. Han vill inte skiljas, men han är försvunnen sen en vecka tillbaka, jag vet var han är, och han är själv.

Jag läste det du skrev i din tråd om den där mamman som inte verkade ha märkt att du varit berusad. Precis som du tror jag inte att vi kan dölja berusningen helt när vi är "pissfulla" oavsett hur hårt vi anstränger oss. Många - både utomstående & nära - väljer att inte låtsas om "elefanten i rummet". Det är på ett vis dumt. Då kan vi ju fortsätta att ljuga för oss själva och tro att vi har läget under kontroll.
Hoppas att du hoppade över rödvinet och gav dig själv det du behövde; sömn. Om inte så har du nästan ett halvårs nykterhet i bagaget att luta dig mot. Fantastiskt!
Allt gott!

Sådan kamp du för, sådan kamp vi alla här för. Stanna eller gå, hopp och förtvivlan. Känslostormen går upp och ner. Önskar att alla vi här som kämpar kunde sätta oss själva i första rummet.
Men vi stöttar, gråter, kämpar för den personen som är sjuk. Det är sådana vi är. Det är svårt att släppa taget.
Jag som släppt taget, har honom fortfarande i tankarna. Vad gör han, hur mår han. Men han har inte en enda gång frågat hur jag mår i allt detta. Hur jag klarar mig. Hur jag går vidare.
Ja kampen fortsätter oavsett om vi stannar eller går.
Det är bara det att går vi, så kämpar vi för den enda personen som stannar livet ut. Sig själv.
Och kanske, bara kanske så vaknar mannen eller kvinnan, upp ur alkoholdimman, och bestämmer sig för att börja leva. Att bli nykter.

Åkte faktiskt och handlade och fixade alla bestyr jag hade i morse. Men sen dess har jag mest latat mig. Har ändå känt mig okej. Men nu måste jag säga att jag blir himla sugen på öl när det är så varmt. Kan ju ta en A-fri men det är ju inte riktigt samma, det är inte det som kroppen vill ha. Men det är heller ingen jättefara. Huvudet vinner mot kroppen med 10 mot 2 just nu. Så ingen fara egentligen. Men värt att ändå skriva det för att påminna mig själv.

Jag vet att jag kommer ha så mycket mer tid och energi framöver utan A, men att jag också kan få ännu mer problem med sömnen, jobbiga tankar osv. Berg och dalbana delux. Det jag fick med mig förra gången som jag var nykter vilket var i höstas (ca 175 dagar) var att jag fick en framtidstro, en livsglädje, en tro och ett hopp om en framtid. Det var det största, ja förutom de där vardagliga sakerna som att inte behöva lägga så sjukt mycket tid på att tänka på A

Det här med tankarna på A vet jag försvinner mer och mer. Och det var nog värre förra gången för då visste jag inte om jag skulle fixa det mer än 3 dagar. Men att planera när var och hur man ska köpa A, försäkra sig att man har tillräckligt hemma, planera så man kan handla innan stängningsdax, ha ångest av att de på systemet känner igen än, eller att någon man känner ska se en handlar (och vad man handlar) på en vardag, hur man ska göra sig av med flaskor/BIB smart, när man måste börja/sluta dricka för att kunna köra dagen efter.

Sen har vi alla tillbehören, för det räcker inte med öl eller vin (det är mitt jam) utan snacks, mat, mys.. ja allt det där måste också planeras. Kommer ihåg att det var sån lättnad att inte behöva fundera på det. Sån ångest som försvann.

Visst är det sjukt att A skapar så mycket ångest och tar så mycket tid, när det bara ger den där "goa" känslan en stund på kvällen. För mig i alla fall. Men jag har ju kommit på att jag använder ju inte bara A för att jag är glad, ledsen.. för bara känslor. Jag använder alkohol för att PÅ RIKTGT skada mig själv. Är övertygad om att det är ett självskadebeteende, på ett annat plan än att "bara" vara beroende, vilket jag också är. Men detta självskadande beteende återfinns inte bara med A utan med många saker i mitt liv (skär mig inte eller så), men med mat, kärlek, vänskap.. ja mycket. Jag är inte värd det.. så därför försöker jag antingen inte, ignorerar eller övertygar mig själv att det ändå inte är någon som ser, som jag behöver stå till svars mot.

Är ganska säker om ex. min boss skulle komma på att jag dricker som jag göra (dricker ju ofta inte på vardagar men det har hänt) och han skulle prata med mig så skulle jag sluta illa kvickt, om någon visste. För jag skulle känna sån skam och sån pliktkänsla (vilket är en av mina starkaste egenskaper). Men vem vet, stigmat att vara alkoholist (vilket jag ser mig som, jag har inte bara problem med alkoholen) funkar inte i den värld vi lever i och jag är inte stark nog att stå upp för mig själv och alla oss inför gemena man.

Det blev ett längre inlägg än jag tänkte. Nu måste jag ta en coffeintablett så jag kan komma igång och fixa lägenheten innan nästa vecka startar.

Vad gör du här på ”andra sidan”?
Jag har en mkt avkopplande söndag med mig själv, min ljudbok och diverse flytt av växter samt peta ned de sista plantorna i jorden. Vattnar. Äter bulle. Mindre söndagsstress och tror det är för att sommar/semester närmar sig och även om det ändå kvarstår en del jobb för mig även under semestertid så är det färre mail och projekt.
Hoppas du njuter av din helg, tänker på dig och på ditt inlägg om att klara allt svårt på egen hand. ??

Så svår är dansen med våra sjuka män, så svår är kampen att släppa taget! Tror inte de förstår hur mycket det äter av oss, vår sinnesfrid och vårt mående och inte heller uppskattar de våra ansträngningar. Så varför gör vi det ändå? För att vi inte kan låta bli, av gammal vana, av självpåtaget tvång för att ingen annan gör det eller för att bevis avi är bättre än dem? Jag har inga svar till dig, sliter själv med samma frågor. Men vill önska dig styrkan att släppa greppet ens lite grann, för din egen skull! Låt honom falla, låt honom landa hårt om det är det som ska till. Han kommer dessvärre nog inte fortare till insikt för att du vänder ut och in på dig själv för att agera väktare och räddare i nöden. En stor varm kram vill jag sända dig!