Senaste kommentarerna i forumet

Tycker du har gjort det bästa konstaterandet redan. Alkoholen är garanterat ett av de största hinden för att du skall må bättre, även om jag inte vet precis hur mycket problem du haft tidigare psykiskt.
Skulle våga påstå att utan att vända ditt alkoholmissbruk kommer du aldrig heller att få några positiva förändringar av din ångest, statistiskt raka motsatsen. Jag har själv periodvis problem med ångest fortfarande trots att jag dricker minimalt men nu kan jag jobba med den på ett helt annat sätt och det blir tydligt vilka situationer som triggar den. Med alkohol blir allt bara en gröt av ångest utan början och slut.
Intressant (är kanske fel ord) att du är en så fysiskt aktiv person och dricker mycket, i mitt fall har träningen blivit räddningen som vände mitt missbruk.
Att du känner dig som en "bluff" är också väldigt vanligt. Det är jättesvårt men försök att inte lägga mer skuld på dig själv utan börja se objektivt på vart du skall börja attackera problemen. Har också dåliga upplevelser av psykiatrin, den är så extremt ojämn i vilken hjälp och bemötande du får beroende på vart du bor och vem du träffar.. fortsätt stå på dig och sök hjälp. Och fortsätt skriv här så får du vänner som hjälper dig på vägen.

Kram

Är det någon som har erfarenhet av Riddargatan 1?
Jag var i kontakt med beroendecentrum vid Mariatorget för ca 9 år sedan, då min exman ”tvingade” mig att gå dit. Det resulterade endast i en neuropsykiatrisk utredning som inte visade på något då jag hade för höga poäng på alla tester (?), de tyckte heller inte att alkoholen var mitt stora problem utan min ångest. Så är det ju säkert i grund och botten, men nu känns det som att det har blivit en ond cirkel! Jag har skyllt mitt behov att dricka på mitt dåliga mående, mina tidigare svåra ätstörningar, min ångest, tvångsproblematik och extremt gränslösa + otrygga uppväxt. Nu börjar jag undra om det inte är så att alkoholen är i vägen för att jag ska kunna må bättre psykiskt, det verkar väl rimligt? Eller?
Funderar på att kontakta Riddargatan 1 men vet inte om jag vågar.

...när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?"

En underbar och symbolisk fråga som kan översättas i oändligt med stunder när ett liv på "alkoholdrift" skall få ett slut.
Vem är jag på semestern? Vem är jag på parmiddagen? Vem är jag företagsfesten? VEM ÄR JAG UTAN ALKOHOL?

Frågor som alla måste upplevas på nytt och bli till nya sanningar, var och en. Det är en stor och spännande resa.

Jag jobbar med träning och hälsa och har samtidigt ett alkoholmissbruk. Hur går det ens ihop? Jag förstår det inte själv. Har precis erkänt för mig själv att det faktiskt är ett missbruk jag har. Dricker vin 6 dagar av 7 sedan flera år och sista året har det blivit mer och mer. Har alltid varit den som ”dricker för mycket” på middagar, fester och liknande. Minnesluckor, omhändertagen av vänner och hamnat på akuten ett par gånger också pga alkohol.
Dricker ofta en hel flaska själv efter att barnen somnat, så vidrigt. Är själv uppvuxen med en alkoholiserad pappa! Varje dag lovar jag mig själv att jag ska sluta dricka när jag har barnen, men jag lyckas inte hålla det.
De helger jag är barnfri och är med min kille dricker jag ofta ca 1,5 flaska.
Tränar hårt i princip varje dag och jobbar 5 dagar i veckan trots detta, känns som att jag håller på att ta död på mig själv! Hur ska jag orka? Och hur tar jag mig ur detta?
Har OCD sedan jag var 3 år gammal, äter medicin igen för 7:e gången mot tvången och all min ångest (Sertralin) men det hjälper inte.
Känner mig som den största bluffen, fejken, ”vältränad snygg och sund” och ger goda råd och inspirerar alla andra - men helt knäpp i huvudet :(
För mina barns skull MÅSTE detta sluta. Och för min egen antar jag, jag förstör ju mitt liv det inser jag.
Finns det någon som känner igen sig?

Det låter som du är en lyssnande mamma och dina barn kan även kommunicera. Barn och ungdomar idag tar reda på så mycket mer än vad du och jag kunde göra under vår ungdomstid i och med internet, alla sociala kanaler och hur öppet det har blivit kring ohälsa på olika sätt.

Jag tror att du behöver visa dem att du menar det du säger.

Jag levde med en alkoholist i 12 år och jag vill aldrig leva med honom eller en annan alkoholist någonsin igen. Jag har inte velat dejta för att jag vill inte 'märka' någon annan för hur mitt ex drack. Så jag behöver bli redo tills jag känner att det behöver inte vara svart eller vitt.

Det är mitt ansvar att hantera det och landa i det.

Dina barn kommer alltid att vara dina barn. Era band kommer inte att försvinna och även om de pratar om fosterföräldrar nu, så är det väl inte säkert att de genomför en sådan process.

Du får inte döma dig själv för att det har blivit så här. Det är din resa nu och du kommer att hantera detta.

Jag vet att ord inte räcker och kanske inte heller att visa under kort tid. Det handlar om att närma sig detta tillsammans och det är en process. Ge det tid.

Stort grattis att du blir inskriven i nästa vecka och äntligen kan du får terapi. Det kommer att göra dig gott.

Ta ett steg i taget.

Vill bara säga att jag tycker att du gjort ett bra val och det är grymt att ha en tråd här :-)
Ha de gott,

och ingenkänning. Flyget, och detta drickande i ensamhet- som jag blir allt mer varse om att det liksom är en vattendelare. Även om vi kämpar mot samma motståndare, så läser jag och noterar att många gör precis tvärtom och dricker med andra/på krogen, iallafall i början.
Du skriver frid och det tror jag måste vara grundkänslan, för mig är det så. På senare tid har det roliga och nyktra gränslösa börjat komma. Det är som om nykterheten öppnar gamla rör- nästan från när jag var tonåring, jag kan skratta väldigt mycket åt barnsligheter. Jag som känt att vuxenlivet varit så allvarligt och ansvarsfullt. Det är det ju fortsatt, men med inslag av en ny lätthet. Kan vara så enkelt som att steg och mått inte är tyngda av skam och skuld och dov oro, som man ju också gärna druckit på. (Lever-cancer, det får jag tänka på imorgon...)
Tack för att du delar dina tankar, betyder mycket för oss.
Och tack @andrahalvlek för din fina liknelse, jag har aldrig varit i Holland så detta tänk passar mycket bra för mig!
Ha en fin dag, här skiner solen och apropå tonåring lysssnar jag med max ett kvarts öra på budgetmöte.. och det räcker bra ?

Grattis på bröllopsdagen! Själv firade jag 10- åring bröllopsdag i våras, så ligger i lä där.?
@Andrahalvlek, på den punkten att sörja stunder med alkohol är vi nog väldigt olika. Jag sörjer inte stunder jag har haft med alkohol för fem öre. Det enda som jag kommer att tänka på är bakfyllorna, ångesten, avtrubbade sinnen mm.Och jag vill defensivt inte uppleva fler tillfällen med alkohol i kroppen. Ingen sorg alls där heller. Men vem vet, någon gång i framtiden kanske sorgen kommer.

Önskar er en fin dag!

Kram

Du känns verkligen mer och mer stabil i din nykterhet. Men du har helt rätt i att det är viktigt att se upp med tankar som ”så farligt var det nog inte, ett glas går nog.” Nej!

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

PS. Craig Beck säger att det här är de farligaste fem orden: ”Just One Drink Won’t Hurt.” Big nono!

Precis tagit en lunchpromenad i det fantastiska sommarvädret efter en väldigt god Pannbiff från ett ställe här i stan som lagar gudomlig husmanskost. Tillbaka på banan igen och känner att det spritter lite i kroppen av att ha rört på sig lite igen. Bara en lite kort rask promenad på 10 min men det räcker för att känna energin flöda. Energin var tillbaka redan igår trots att jag hade lite rossel kvar i halsen. Jag drog till gymmet och tänkte att det får gå som det går och det var så härligt att känna energin och styrkan tillbaka.

Även denna helgen var lite längre med permission i fredags och den senaste tiden ledigheter har fungerat mycket bättre än vanligt. Kanske är det vädret, ljuset och att vi har roliga projekt igång hemma. Jag vet inte, bara att jag lyckas starta igång dagarna mycket lättare. Sätta den där bollen i rullning så att säga.

I eftermiddag lutar det åt ett premiärdopp i havet! Rykten säger att det var 22 grader i vattnet på viss plats här i närheten igår... återstår om min kropp känner samma idag. Sedan väntar kvällspass med Padel-tennis. Måste säga att livet t.o.m känns lite härligt just nu <3

Stort grattis på bröllopsdagen! Mäktigt många år har ni varit gifta.

Till hösten är det 31 år sedan jag träffade barnens pappa. Vi separerade för 7 år sedan, vi var aldrig gifta.

För mig var det en enorm sorg att vi inte fick bli gamla ihop. Det är fortfarande en stor sorg, även om jag vet till hundra procent att det var omöjligt att fortsätta ihop.

Ungefär som med alkoholen alltså. Jag sörjer alla trevliga stunder jag har haft med min vän rödvin. Jag sörjer att det inte blir fler sådana stunder, men jag har insett till hundra procent att vår relation var destruktiv och skadade mig.

Jag hoppas innerligt att du kommer dithän också ❤️ Acceptansen är så viktig.

Kram ?

Vad härligt. Blir glad i hela kroppen..Känner så igen att alkoholen verkligen förstärker ångest. Hjärnan är lurig att man tror den lindrar men pang tjong så är det värre än innan.
Motion och återhämtning är grejen. Inga trista bieffekter... om man inte får träningsvärk förstås :-)

Tror att det inte finns någon annan som tycker så mycket om oss själva som just vi själva. Vet ju förstås att det finns rötägg men jag tror de flesta vill att man ska må bra.
Nu tar vi ansvar för oss själva. Kämpar. Vi borde få pris och hyllas av folket :-). Nästa steg är att tycka om sig själv. Vara stolt. Det vi gör nu är riktigt stort!
Och ja KFIB!! Heja er.

En riktigt fin betraktelse ? Kapitulera är jätteviktigt tror jag. Så länge vi är fast i tänket att vi absolut vill ”dricka normalt” så kommer vi inte vidare.

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk fick vi ofta höra talas om en liknelse gällande att få ett barn med särskilda behov. En liknelse som gick ut på att vi under hela graviditeten trodde att vi reste till Italien, men vi råkade hamna i Holland.

Men kan man tänka bort alla sina förväntningar på Italien så upptäcker man att det är fint i Holland också.

Tänker att den liknelsen går att praktisera på nykterhet också faktiskt på något sätt. Ska googla och se om jag hittar texten.

Kram ?

Ps. Hittade texten: https://funktionskompassen.se/diagnos/välkommen%20till%20holland.html

Obs: Du måste kopiera hela länken!

”Om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.”

Varje dag har sina sidor....det gäller för mej att inse att det inte är perfekt hela tiden. Men att skapa förståelsen kring vad jag kan göra är ju en stor det i resan. Jag tränar, jag håller mej ifrån forum där det bjuds för mkt, jag skapar nya rutiner baserat på mitt liv...det nya! De dagar jag är frustrerad över att jag agerat så radikalt står jag emot och tänker att jo men nu har du bestämt dej och då är det så det ska bli. Hade ångest igår på förmiddagen....gick och tänkte att så kände jag mest jämt när jag drack....alkoholen förstärkte min ångest....kontraproduktivt som fasen....det var ju tvärtom det skulle va eller????

Nä mot frisk, vältränad, stark, snygg, aktiv, energisk, glad, klarsynt......och massa mer! Nu kör vi!

Välkommen hit, ja skör är rätta ordet såhär i början. Ta 24 timmars löfte till dig själv , så läggs dagarna till varandra och du kommer känna dig starkare. Att undvika a såhär i början är ett klokt beslut. Addera lite erfarenheter som så många delar med sig här inne, ska du se att hjälpen är närmare än du tror. Lycka till och kämpa på. Kram Jullan ( nykter 7 veckor).

Efter en helt sagolik helg i vårt vackra land, har jag återvänt till verkligheten och plikterna. Tar med mig det fina vädret, baden, maten, naturen och samvaron med min man och lägger det som en mjuk fin filt över mig. Känner en trygghet och har uppnått nån slags sinnesro som är mycket angenäm. För övrigt undrar jag om naltrexon medicinen börja verka, för jag har verkligen noll sug efter a, det känns nästan som jag inte ens behöver tänka på det. Men jag vet ju att jag inte får lura mig själv in i nåt tokigt tänk, som att jag kan prova eller så. Nåväl, 7 veckors nykterhet avklarade, antabus stinn och med ett gott humör lovar jag 24 timmars nykterhet till. Kramar till de som behöver.

Tänk om vi alla hade träffats någon gång! Det hade varit rena KFIB, klubben för inbördes beundran, med samförstånd och kloka samtal. Och peppning och medmänsklighet i kubik!
Kramisar.

Jag vill inte dricka mer. Insikten har kommit stegvis och blir allt mer självklar. I morse gick jag runt med min kaffekopp i trädgården och njöt. Att vakna upp och veta att jag slipper dricka är en vinst varenda dag. Ha en fin vecka!

Sitter på jobbet och mår rätt så bra. Det är lugnt här, jobbar inom skolväsendet (jag är inte pedagog) så nu när eleverna är utflugna så kan man axla ner sina ambitioner lite och bara invänta semestern.

Fick en tanke förut att det vore kul o partaja lite, men sen kom jag på den där superhärliga tidiga promenaden jag hade i går morse och så blev jag bara så osugen på att dricka.

Jag slutade ju dricka 4 juli förra året, och trots att man kan tro att sommar och semester borde vara svårast så var det nog enklare för mig. Det finns som ”hur blev det så här” skriver så mycket man försummat, saker man vill göra innerst inne, fast man inte gör för att inget är viktigt förutom A. Tack förresten för ett klockrent inlägg ”hur” ?☺️

Ibland är jag så glad att jag inte har någon egen familj, jag slipper ändå ångesten över vad jag utsätter andra för. Och andra sidan så har jag ju ingen som kan checka mig, me. Jag har ju alltid trivs bäst själv, i mitt eget sällskap - så kan jag inte läsa mig själv (read myself) så är det illa.

Återigen till mina självskadande tendenser, jag vet att jag behöver terapi för detta och har jobbat mycket med mig själv vad gäller sånt. Men måste över den där j-a puckeln (utredningen). Sen blir det antingen medicin, acceptans, terapi, assistans eller dylikt.

Nej nu måste jag väl återgå till arbetet. Statistik och samtal på arbetsbordet i dag, älskar o se mönster - tänk vad häftigt att man faktiskt får lov att gilla sitt jobb ❤️

I dag väljer jag att inte dricka, istället är jag tacksam för alla fina människor runtomkring mig

Midsommarveckan... Jag har faktiskt varit lugn på midsommar med familjen. Visst supit i skymundan när dom andra har ställt undan flaskorna. Men inte gjort bort mig vid dom tillfällena iaf. Förvisso var det efter förra midsommar som mina problem gav sig till känna ordentligt.. nåväl, jobbar ändå. Dessutom dricker jag ju inget.. just nu iaf. Jag är fortfarande övertygad om att jag kan dricka anständigt i framtiden.
Frågan är om jag vill? Just nu känns det suveränt utan alkoholen.

Det är mest demoner som spökar i ens eget huvud ”vad ska andra tro” Dom tror oftast inte ens hälften som man tror att dom tror?
Kör hårt!! Kramar

Ja, att lyssna på dem är nog min starkaste egenskap som mamma. Jag lyssnar, tar in och säger att allt ni känner får ni känna. Jag respekterar deras känslor och försöker jämt att tala med dem. Att de liksom får prata av sig som någon slags terapi.

Förtvivlan här dock starkare än någonsin. Barnen vill inte träffa mig. Så min kusin J stod på Arlanda mitt i natten. Och tog hem de sig till sig. Och säger de får bo här tills de får en fosterfamilj.
Min mamma blev ju chockad. Hon hade inte kontaktas angående detta och inte jag heller! Deras mamma...

Ja, du har säkert rätt, jag måste lära mig att trots det jag har gjort, så har ju misslyckas något enormt.

Jag har frågat vad de behöver och min dotter sa; ”Vi behöver en ny lägenhet så jag kan gå i min gammal skola.” Ordnade det och då var inte det längre som var viktigt.., Hon sa att du måste sluta dricka och officiellt (inför henne) sa har jag ju gjort det sedan 3:e september och hon har inte sett mig dricka en endaste gång sedan dess. Men nu säger hon att det spelar ingen roll, för jag kommer säkert börja dricka.
Hon bad också att jag skulle börja i terapi och det vill jag ju även själv, tyvärr tar det tid att få terapi - speciellt eftersom vi är utskrivna. Men vi nästa vecka kommer vi bli inskrivna äntligen (!) och de sa att bara jag har ett kopia på att ansökan (innan alltså anmälan blivit officiellt och klara) så kan de acceptera mig till sjukvård/terapi osv.

Det är verkligen bra att du skriver här. Jag skrev i anteckningsböcker under många år. Visste inte ens om att det fanns ett forum förrän efter att mitt ex flyttade.

Jag önskar att jag hittat hit tidigare.

Jag läser och känner igen delar. Mitt ex och jag körde genom Europa och han drack varje kväll. Jag tänkte faktiskt inte då på om han var kapabel att köra. De första åren jag levde med honom så drack jag också, för att fly från ett trauma och jag förstod att det skulle bli min död och jag inte stoppade.

Det är 11 år sedan jag stoppade att dricka och jag skulle ha stoppat tidigare, men då som 30 + var det svårt att förhålla sig till alla bröllop vi gick på tillsammans, alla människor jag inte kände och de hade alla väldigt gott om pengar.

Det var en fasad och jag visste det då, jag vet det idag. Jag ser vissa kvinnor vara hemmafruar och de dricker. Vi umgås inte längre, sedan flera år då jag inte vill umgås med andra som flyr med alkohol.

Det finns ett vackert liv. Ett liv som en vill ha.

Skriv gärna en sak som du vill göra i sommar och berätta gärna om det.

Jag har köpt en ny cykel och jag ska besöka olika sjöar och skogar i de kommunerna jag har närmast. Jag ska ta med kaffe och matlåda. Bada och läsa bok.

Det har jag alltid drömt om - att göra tillsammans med en man, men det har aldrig blivit så, så nu ska jag göra det själv och med ett par vänner.

Det är en stor frihetskänsla. Att göra vad jag vill. Det kommer efter att jag har gjort mig fri från mitt medberoende och det tog så många år.

Vi gör alla vår resa i vår takt. Jag menar inte att säga åt dig vad du ska göra. Jag vill bara beskriva hur jag hade det, vad jag behövde göra och hur jag gör idag. Och jag hade aldrig klarat mig utan hjälp från en psykolog, som jag hade kontakt med under 8 månader.

Pröva att göra en sak för dig själv varje dag.

Du och alla härinne är värda att ha ett fint liv. Det kan vi alla ha. Vi behöver "bara" säga stopp till mycket och ta hand om oss själva.

Vad härligt att höra att du funnit ditt sammanhang! Det här kommer att gå bra.
Kram!