Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att höra att du funnit ditt sammanhang! Det här kommer att gå bra.
Kram!

Det hjälpte. Sovit gott och länge. I dag är det måndag. Inget sug.

Ett ord som en människa i min närhet fick mig att tänka så mycket mer på. Vad innebär ordet njuta.

Jag har haft en checklista med mig i många år, för att jag ska hålla mig i balans. Det var väl förra året som jag njöt på nytt sätt och samtidigt släppte mitt ex.

Idag njuter jag när jag tränar, när jag yogar, när jag skogsbadar, när jag äter i tystnad och smakar maten, när jag dricker kaffe och när jag skriver här.

"Jag tänker njuta av solen och värmen dessa veckor och inte lägga så mycket tid på att tänka på det som kommer sen."

När du nu ska göra det så tror jag att du kommer att fortsätta njuta. Jag gör det. Valet att inte njuta av livet när en lärt sig njuta är inte längre ett alternativ.

Heja dig.

En kram till dig

God morgon Holistic,
22 är färre än 25. Det är bra, åt rätt håll. Håller tummarna för att du fixar denna vecka enligt ditt mål.
Hur kommer det sig att du ändrade målet från nykter juni (om jag minns rätt)? Tänker att du kanske kan hitta andra strategier som kan gälla dag för dag istället för hela veckan? Du kanske redan gör så.
För mig har det varit hjälpsamt att skriva här när jag känt sug, då jag så tydligt sett vad som triggar suget och gör det lättare att parera framåt. Önskar dig en fin vecka!

Grattis på bröllopsdagen i dag Varafrisk med man! 29 år är en imponerande lång tid. För min del kämpar jag väldigt mycket med suget just nu. Du har säkert läst i min tråd. Tog tipset från FinaLisa och läste Lims inlägg. 1,5 år för att bli nykter ända in i själen säger Lim. Jag tror nog att det kan vara så. Lång tid med upp och ner i suget. Men, sedan kan jag tänka att hur lång tid tog det inte för mig att bestämma mig för att sluta på riktigt... Jag visste redan i början av mina 20 år att det inte var riktigt bra och sedan blev det ett nytt, mycket tydligt mönster från att flickan var i 4-års åldern. I alla år har jag funderat mer eller mindre över min alkoholkonsumtion och då och då tänkt att det egentligen vore bäst att sluta helt. Jag skulle säga att det tog mig någonstans mellan 10-30 år att komma till beslutet som jag hela tiden vetat är det klokaste. Vad är då 1,5 år i sammanhanget? Ingenting.

Kram!

Tack Lim för fantastiskt inlägg! Eftersom jag är en av dem som just nu kämpar med "sommar och sol-triggern" tar jag särskilt till mig det du säger om att det tog 1,5 år att bli nykter ända in i själen. Jag har hela tiden tänkt att ett år behövs. Man måste gå igenom alla rutiner (jul, nyår, midsommar, semester osv) MINST en gång (kanske flera) för att suget ska lära sig att hålla sig borta.Hålla i och hålla ut. Det finns inget annat man kan göra för att bibehålla nykterheten.

Det värmer så i hjärtat att läsa att dina barn verkligen har dig som sin trygga punkt i livet! Det är investering värd allt.

Kram!

Fint att höra från dig. Jag är säker på att dina barn behöver dig. Nu har jag inte läst hela din tråd, men du skriver i 'förändra sitt drickande'. Då har kanske dina barn en rädsla kring alkohol. Du drack vid något tillfälle nu och så föll du i det svarta hålet. Idag är en ny dag. Acceptera att det hände. Förlåt dig själv. Var snäll med dig själv. Du kämpar med något som är tufft. Idag är en ny dag.

Hur vill du möta dagen. Vad vill barnen göra. Kan ni ses och göra något som de vill. Är du bra på att lyssna på dem?

Jag tänker att när en människa förändrar beteenden så kan även kommunikation behöva ses över. Den som du har med dig själv och den som du har med andra.

Under min adhd utredning får jag ökad självkännedom. Jag inser att jag är en värdelös lyssnare och jag har aktivt börjat lyssna på ett nytt sätt. Det har inneburit att jag inte berättar allt som jag vill berätta, för det tar tid att lyssna.

Bara en sådan sak. Jag är i din ålder och jag lär mig att lyssna bättre på andra nu. Jag vill förbättra en särskild relation och då behöver jag verkligen anstränga mig så mycket. Det är svårt, men det går.

Nu kanske du är en bra lyssnare, men jag tänker att det finns kanske annat i din kommunikation som du kan förbättra så att barnen känner att de får det de behöver. Barn och ungdomar har ofta mycket inom sig som de vill dela.

Om du frågar vad de behöver för att de ska bo hos dig, så kanske du får ett svar och tillgodose deras önskemål.

Bra att du har din mamma som hjälper dig.

Ha en fin dag idag!

Tack, det värmer så ända in i roten. Jag känner mig skör, lite ensam och ledsen över att saker har blivit som de är.
Men jag ska fokusera på mig själv och se till att reda ut detta framöver.
Ha en fin dag idag. När aklejornas frön är mogna ska jag samla in och sprida dem. Så påminns jag om vem jag vill vara :-) Utan detta forum hade det inte gått för min del.
Kram!!!

Tittar in här på forumet ibland och läser alla era andras berättelser. Som vi alla kämpar, lite olika och på vårt eget sätt men samtidigt så ohyggligt lika! Jag kände mig tvungen att ta en paus från mitt eget skrivande här i våras, när jag läste det jag skrev märkte jag hur arg och bitter jag lät. Hur låst i tanke och handling. Antar att en redan svår situation med mannens drickande blev för mycket med också världssituationen och samtidiga problem på jobbet. Kroppen sa ifrån, antar det jag dragits med hela våren kunde klassas som depression eller åtminstone en ihållande melankoli och sorgsenhet.

Mannens drickande har bara eskalerat längs våren och jag och barnen har spenderat allt mer tid i min lägenhet. Förra veckan verkar han först själv för första gången verka börja förstå att han håller på och mister både familj, hus och jobb pga drickandet och sökte faktiskt frivilligt hjälp. Men när jag fråga hur mötet gick fick jag bara en fräsning till svar så antar jag inte kommer delges någon mer information om vad som sagts, planerats eller tyckts. Så länge han vägrar prata med mig känns det kört. Jag och barnen åkte iväg på semester som planerat och känns skönt att få andas fritt nu några veckor och inte behöva tänka och planera för mycket framåt, om ens nu bara för ett kort tag. Det kommer bli en tuff sommar misstänker jag, med svåra beslut som behöver fattas. Länge tar det att få ordning på sitt huvud och sitt känsloliv efter att ha levt åratal med någon som dricker, men jag ska försöka vara snäll mot mig själv och försöka återta min kraft för ingenting blir lättare eller bättre av att man slår ner på sig själv och nekar sig möjligheter att drömma och se en bättre framtid.

...en frid över att dagen är här. Faktiskt.
Jag kan - när jag ser vyer över New York eller andra städer jag tycker om - känna ett stråk av sorg. När alkoholen fungerade så var den ju ett snabbspår ut ur vardagen och in i avkoppling, skratt, gemenskap och lyckorus. Ett snabbspår utan större negativa konsekvenser. Jag skulle säga att alkoholen hade den rollen fram till jag var 40-45 kanske? Och sedan ...lite långsamt och omärkligt blev de negativa konsekvenserna allt större och mitt drickande alltmer dolt - en ensam historia.. Från ett gemensamt rus med vänner till ett tvångsmässigt drickande i ensamhet...när ingen såg.
Under dessa år ökade samtidigt pressen i arbetet och jag fick alltmer ansvar. Livet blev tudelat och jag upplevde mig alltmer jagad.Och diskrepansen mellan yttre och inre växte...och den klyftan försökte jag överbrygga - med alkohol.
Ja - ni kan dramaturgin.
Så jag känner en frid nu...jag har kapitulerat. Jag är inte säker på att jag kommer att klara att aldrig dricka mer ...men jag tror det - jag tar en dag i taget. Vad jag däremot är helt säker på är att jag aldrig någonsin mer kommer att uppleva alkohol som något positivt. Den dörren är stängd. Jag har kapitulerat...gett upp precis alla föreställningar om att kunna dricka normalt.
Min strävan nu är nykterhet...att fortsätta denna resa i verkligheten och vara öppen för det som sker ...
Notera alla små och stora förändringar....hitta andra och nyktra snabbspår...eller långsamma spår som leder till avkoppling och glädje.
Vem är jag i New York eller Paris när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?
Lustigt - jag var också enormt flygrädd under kanske 10 år...och var tvungen att ta lugnande medicin för att kunna flyga ...det var enda gången jag åt den typen av tabletter...som jag var rädd för att använda.
Jag tror att det bottnade i att jag inte litar på att någon annan tar ansvaret - fullt ut. Det verkade alldeles för farligt att luta sig tillbaka och lita på att de som styrde planet hade koll - det gick emot mina instinkter. Men sedan köpte jag en bok i väldigt handfast kbt ( eftersom jag inte kunde tänka mig ett liv där jag aldrig mer vågade flyga) och arbetade mig igenom den där skräcken. Det fungerade faktiskt...det tog några år av mental träning ...jag jobbade med detta ensam - utan ngn terapeut. I dag är flygandet ...på det stora hela en icke-fråga. Ibland kan jag till och med njuta av det. Nu handlar detta med att flyga eller inte mer om klimat. Och förra sommaren åkte jag och mina barn och vänner tåg ner till Italien istället...det gick bra det med.
Men som svar på din fråga. Jag känner en viss oro över att inte kunna hålla i min nykterhet ( och inser samtidigt att någon annan väg inte är möjlig för mig). Men jag oroar mig inte för ngn särskild fest eller resa. Jag tänker att jag får ta det som det kommer....en dag i taget.
Och den sinnesfrid jag upplever ...inte varje dag men vissa stunder - den är värd allt.
Och fortsätter jag att dricka problematiskt kommer varje resa jag gör kantas av ett stort mörkt moln och lämna en delvis bitter eftersmak.
Så kan jag inte leva!

Grattis på din 4 månaders-dag!

Kram ?

Klokt beslut att vara ensam på midsommar. Man är väldigt skör i början. Det festandet kan du vara utan, nu när du tagit ett så viktigt beslut för din hälsa.

Mitt tips: Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att förklara vilket gift alkohol faktiskt är.

Kram ? (nykter 4 månader)

Kan riktigt känna kraften du har inom dig lim..???..Detta blir en fin sommar..??????????

Jag vill bara tipsa om Lims senaste inlägg i det andra rummet "Det vidare livet".
Det var så bra och insiktsfullt skrivet och gick rakt in i själen tycker jag.
Kram ????

Det var ett fantastiskt bra inlägg? så fint att du delar med dig av dina kloka insikter!
Kram ?

Blir så oerhört glad av att läsa dina senaste inlägg här, vilken fighter du är! ??

Jag vet ju det egentligen, men var skönt att bli påmind ?! Är en mästare på att trycka ner mig själv och blir både ledsen och förbannad när jag inte lyckas hålla helvitt en längre tid. Men du rätt - tänk så mycket mer vitt det blivit totalt sedan vi skaffade inlog här..?.
Nu finns inget annat än att åter blicka framåt. Ser fram emot en vit midsommar ?☺️!
Tack för du finns??!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag har nu inte druckit alkohol sen förra måndagen och jag gör allt för att försöka så över det sug jag har efter att dricka. Snart är det midsommar och de flesta släkt och vänner pratar om vad som ska drickas och ätas. Jag tänkte fira midsommar på egen hand i år, bara för att lyckas undvika att dricka ?. Om jag firar med mamma, syrran och brorsan så vet jag att då blir det fest hela natten och det vore ju ganska dumt nu när jag kommit en bit på vägen i alla fall. Jag bor i en liten byhåla ?och här finns inget systembolag så jag måste in till stan för att handla, vilket kostar pengar och tid/ork som jag egentligen inte har då jag har utmattningssyndrom. Jag hoppas att suget efter alkohol avtar med tiden, jag antar att det är hjärnan som spelar en ett spratt när allt man kan tänka på vissa dagar är vad gott det vore med en öl ?

Och stör mig gör du aldrig Odette, tvärtom. Blir bara glad ❤️

Hej,

Jag är ledsen för att jag gjort dig/er oroliga. Föll ner i ett svart hål. Iom att jag åter igen drack. Och också att barnen (som nu kommit från Spanien inatt) vägrar att bo med mig. Så de är hos min kusin. Att de inte vill eller behöver sin mamma känns som en mardröm.

Men jag lever. Och mamma är här i Sverige och kom med medicin för sömn och ångest. Och det gör alltid att jag inte dricker.

Tack för alla kärlek ? ??

Nu är klockan efter midnatt. Det betyder att jag firar fyra månaders nykterhet! Hurra! Jag är så glad!
????????????

Mina axlar hettar av den intensiva solbrännan jag fått under helgen, det är varmt mot lakanen.
Jag ska inte klaga, jag har medvetet utsatt mig för den och vill naturligtvis få färg och på något sätt påvisa en sorts fräschör som man bara kan få på sommaren, man ser hälsosammare ut.
Jo jag vet att det kan vara farligt också att bränna sig, men har inte tålamod att vänta in den djupa brännan.
Den hugger alltid bäst i början på säsongen när huden inte har hunnit vänja sig, men likt en orm behöver jag ömsa ett par gånger innan den sitter så där perfekt och räcker ända fram till julen.
Förr i tiden hade jag tajta badbrallor, men det passar inte en halvfet medelålders längre, så nu börjar brännan halvvägs ner på låren när man bär shorts, och kanten är inte heller lika distinkt.
Jag har alltid haft ett anlag för att få finnar, har varit tonåring hela mitt liv, men när solbrännan väl är där, så är de lika snabbt borta, så lite medicinskt är det ju också.

Den här helgen har vi varit som vanligt vid stugan, och jag har varit utomhus från det att jag vaknade tills dess att jag gick och lade mig vid ett-tiden på natten.
Nya hinkar med trallolja är nu uppe i 16 liter och behöver fyra till, denna gång slabbade jag ner uteköket som vi byggde förra sommaren, den slukade glatt alla droppar den kunde få i sig, och gick ifrån blekt gul tillbaka till sina smaragdgröna färg den hade när vi byggde den, stolt stod jag och betraktade min skapelse.
Vi satt uppe länge på kvällen/natten och betraktade svågerns var fylla långsamt steg vartefter natten fortskred.
Ett väldigt bra och varnande exempel på hur man blir när man dricker, tjatig, burdus, avbryter samtal, byter samtalsämne mitt uppe i ett annat, högljudd och vill ha all uppmärksamhet, ett praktexempel helt enkelt.
Det känns skönt att kunna sitta där bredvid och känna, det där är inte jag, inte alls på långa vägar.
Han satt kvar i paviljongen och surade efter att vi hade släckt ner och gått och lagt oss, han tyckte nog att vi var tråkiga som inte ville festa resten av natten, dvs det var bara han som hade något kvar i glasen efter att sett till att de aldrig blev tomma.
Men jag skiter i det, hans liv, hans beslut, hans represalier.
Det är inte jag som är sur och grinig dagen efter, han får inga sympatier från mitt håll.

Upp som en nytvättad stjärtlapp på söndagsmorgonen, frugan och jag tar frukosten ute i solen och kisar upp mot himlen, inte ett moln idag heller, småfåglarna hoppar runt i tallarna och jagar insekter och tjattrar högljutt.
Frugan säger till mig, ska du inte ta det lite lugnt idag och vila?
Jag lägger mig med tvångstankar i solstolen, vrider och vänder på mig ett tag, nä nu j..lar!
Du får bestämma säger jag, ska jag göra det här, eller det där, eller det tredje?
Hon fattar att det kryper i benen, och det sistnämnda är att ta båten ut i vassruggen för att ta upp jakten på storgäddan, men det är alldeles för lugnt inser jag, bortkastad tid i en kaskad av en massa olika frustande projekt.
Jag påbörjar det svåraste, en tjugofem år gammal dröm, linbanan!
En kasse med grejer som jag inhandlat ifrån det stora bilföretaget åker fram, travar upp i brädhögen och tar fram ett par tryckta reglar, sätter igång och bygger min tripod, en trebening som är stödet till vinschen.
Jag har redan sedan ett par veckor redan skissen klar i mitt huvud, inte ett enda mått behöver jag ta, kapar och skruvar ihop och det blev stadigt, gisses!, det funkade, wohoo!
Bultar fast ett ankare i berget och klättrar upp i ett träd fyra meter högt, sätter ett spännband och börjar dra vajern femtio meter mellan bergets fot och högsta topp.
Med rullar och en vinsch börjar jag spänna vajern som blir styv som en fiolsträng, det knakar lite i stativet men det står bara stadigare och stadigare mot berget, fjoing!
Hänger på en rulle och börjar fundera på hur repbromsen ska kunna hugga fast, den måste modifieras på uteplatsens matbord efter att behövt montera bort den igen, tången slinter och jag får en blodblåsa på tummen, jahaja, inget meckande utan blodspillan.
Första försöket går alldeles galant, jag fraktar en vedkubbe på femton kilo i en murarhink upp för berget, vajern och stativet håller, jag är nöjd, har kommit mycket längre än jag innan hade hoppats på.
Det återstår en hel del modifikationer, men i stort sett så fungerar det, min lilla hjärna kommer att ha en del huvudbry närmaste veckorna framöver.
Det börjar dra ihop sig mot sena eftermiddagen och frugan börjar bli rastlös, vi måste fundera på hemvägen.
Jag har dragit fram en uppsjö av verktyg, och det tar nästan en halvtimme att röja undan dem, jag är väldigt intensiv i mitt arbete och glömmer lätt både tid och rum.
Jag glömmer till och med bort alla kryp som har krupit runt på min svettiga och röda kropp.
En hästmyra, knäpper en mellanstor fästing, små gröna larver som kommit på spunna trådar ifrån eken, en jaktspindel som springer slalom mellan svettdropparna på ryggen, och för att inte tala om all vitmossa som på något konstig sätt tagit sig in i shortsen.
Det blir en välbehövlig dusch innan vi far hemåt och det är alltid lika melankoliskt att behöva lämna detta helgnöje där allting händer varje helg, jag är trött och sliten när jag tittar ut över det glittrande havet som roddbåten klyver nya vågor på när vi närmar oss bilarna, klockan har blivit mycket och det finns ingen annan räddning än att ännu en gång ta någon snabbmat på vägen hem, ja vi offrar den tiden som går åt till att laga riktig mat mot att få ut så mycket som möjligt av vår lediga tid, och jag kan väl bara säga att det är ett bra beslut.

Vår tid utomhus och i solen är så mycket värd att väldigt mycket annat inte får stå i vägen.
Att få vara i naturen i ett sådant fint väder är en mycket dyrbar tid, kroppen står i solskuld och har mycket att ta igen.
Blandat med en andra massa småsår efter sågar, tänger, och insektsbett.
Det är precis som det brukar vara, och allting känns så rätt, jag laddar mina batterier och undrar om inte min hud är en laddhybrid av solceller, jag mår aldrig så bra som jag gör om sommaren.
Nykter och fullfri, man får uppleva så mycket annat som man annars glömmer bort när berusningen träder in.

Nästa helg är det midsommar, en amatörernas helg, vi som har varit på andra sidan av behaget har lärt oss att låta detta fortsätta vara amatörernas helg, och håller oss nyktra, det är mitt-i-sommaren enligt kalendern.
Men vi har det bästa kvar framför oss, den varmaste tiden som vi redan fått en försmak av, försommaren.

Lev, och lev väl!

Berra

Låter stärkande, tar med mig dina ord både här och på min logg, och önskar dig sinnesro ( vilket vackert ord det har blivit för mig). Vad skönt ändå att han ska in på behandling, att andra tar hand om honom, så får du ytterligare 2 steg framåt. Själv tar steget och skickar in äktenskapsförordet i morgon, som jag äntligen fick underskrivet, så kan jag släppa det. Ser fram emot veckans jobb, lite skönt att ungar åker till pappan. Vill också komma igång med yogan igen, hitta tiden. Jag tror att alkoholhjälpen får hyra en stor Finlandsfärja när allt med Coronan lagt sig så vi får en chans att träffas, hur kul skulle inte det vara ??

Helt rätt. Man kan inte leva på gamla meriter, varken vad det gäller nykterhet eller löpning.

Men du har goda erfarenhet av båda delar, eller hur? Då vet du hur målbilden ser ut ungefär ? En dag i taget så tar du dig dit!

Kram ?

Ni är underbara
Det är nog mitt bästa beslut någonsin att börja skriva här på forumet.
Att vi delar dessa erfarenheter och kan få och ge så mycket stöd är obetalbart.
Jag tror aldrig att jag hade vågat göra så mycket som jag gjort nu, skilsmässoansökan och eget boende, om det inte hade varit för er.
Ensamheten som jag kände innan finns såklart kvar men inte i närheten över hur det var innan.
Så tack för att ni finns ?

Jag är stolt över mig själv att jag har kommit då långt som jag har gjort.
Älskar min lägenhet och snart är betäbketiden över.
Det jag har lärt mig under de månaderna han varit i tvångsvård är att jag har kännt mig mycket lättare och lugnare. Kort sagt jag har börjat må riktigt bra och njuter nöstan av min ensamhet. Klart att det blir deppigt emellanåt men jag kommer ur det snabbare.

Imorgonåker han tillbaka till behandlingen och ska vara där 3 veckor till sen är det slut....färdigt, och han ska då stå på egna ben. Kommer inte att funka enligt mina erfarenheter och känslor.
Insikten har inte infunnit sig trots 4,5 månaders behandling så han kommer att få det tufft.

Jag tänker njuta av solen och värmen dessa veckor och inte lägga så mycket tid på att tänka på det som kommer sen.
Det lät rätt bra va?

Lovar att försöka ge mig själv den njutningen av sommaren och jobba med min yoga och ut och vandra. Det är det enda jag kan göra nu så får framtiden visa vad den går för.

Massvis med kramar till er alla??Azalea