Senaste kommentarerna i forumet

Hur hanterar ni ångesten när den kommer?

När det gäller skolan, deltog jag under en fm i höstas. Såg stora brister i skolsituationen. Har sett andra formella brister som jag både haft mail-växling med rektor om och möte. Ville delta ytterligare dagar på skolan. Motstånd från skolan, men nu har jag fått "tillåtelse" att delta en dag nästa vecka. Detta är en väldigt lång historia som du förstår. Vi kommer från extremt professionell skola, men bytte, framförallt av skälet att skillnaderna ökar mellan NPF-barn och normala barn och att vi såg att den nya skolan skulle vara bra åtminstone på sikt. Det har den inte visat hitintills. Jag är arg och upprörd på mycket. Håller mig i skinnet då en god dialog är nyckeln till framgång. Det vet jag. Men, detta är så klart en stark trigger för min alkoholkonsumtion och jag tror det var höstens dialog med rektorn som bidrog till mitt crescendo i konsumtion och som gjorde att jag tog beslutet om att sluta dricka helt. Jag bollar gärna med dig! Har också anlitat avlösaren som har en kompis inom skolan. Hon har fått min tillåtelse att släppa sekretessen eftersom jag behöver input från de som har kompetens inom området.

I dag håller jag på med frågan om sjukresor. Flickan åker som sagt inte t-bana längre. Har ansökt om färdtjänst men inte fått den beviljad ännu (långa handläggningstider). Har ett läkarbesök nästa vecka. Läste på 1177 att vårdgivaren godkänner sjukresor. Ringde vårdgivaren. Nej, de kan inte godkänna sjukresa eftersom de inte känner flickan. Jo, ni känner henne, hon var hos er mycket för några år sedan. Nej, det var länge sedan, vi godkänner inte. Du får ringa BUP. Ringer BUP. Nej, vi kan inte godkänna eftersom vi inte är vårdgivare. Ringer tillbaka till vårdgivaren. Osv osv....

Ge mig styrka att finna lugn och harmoni på min födelsedag. Ge mig styrka att hålla mig ifrån vinet...

Hjälp det första ord som spontant kommer och det behöver du nog för att ta dig ur den situation du befinner dig.

Tack och lov att ni inte fått något barn tillsammans då hade du ju tvingats ha kontakt med den här mannen mer eller mindre under hela livet. Hur illa skulle han inte kunna göra ert gemensamma barn..

Du verkar ju dock inse att så här kan du inte ha det. Spelar ingen roll hur "synd" det är om honom. Bort därifrån så fort som möjligt honom kan du inte hjälpa. Överhuvudtaget hjälpa någon i en nära relation är väldigt smärtsamt och risken är mycket stor att man själv går under, vilket du ju själv upplevt. Man kan lova mycket men det som betyder något är vad man gör.

Han behöver dig tror du, men vad behöver du? Knappast honom eller? Den mannen behöver mycket hjälp för att om möjligt bli frisk och han behöver proffesionell hjälp.

Om du inte redan packat gör det nu och ta emot all hjälp du kan få. Den mannen är mycket farlig . Så ser jag det ....

häpnar över anstormningen av nya besökare på forumet :-O Naturligtvis är ni alla välkomna men jag blir ju nyfiken på vad som händer ute i verkligheten ? Jag kan självklart ha fel men jag kan inte påminna mig en sån stor anstormning till forumet tidigare ??

Kan det vara samma mekanism som gjorde att jag åkte in på behandling i januari efter en sensommar och höst med en massa undersökningar på hur jag skulle göra ? Mycket virrande innan jag beställde plats på behandlingshemmet och hittade min nykterhet. Har informationen om det här forumet letat sig ut till fler som behöver ? Jag har inte sett/hört nån reklam och mina taffliga försök att sprida budskapet vidare med de små reklamlapparna från Alkoholhjälpen kan ju avgjort inte spela så stor roll.

Januari är för mig en tröstlös månad och en månad som jag nog drack mer under än under årets alla andra månader ? Grått, trist, ibland snö som bara är till besvär och deppigt i överkant. Därför är min egna första nyktra dag under januari den absolut viktigaste "födelsedagen" för mig ! Viktigare än den "riktiga" !! En seger över alkoholen och deppigheten !!

Att ta beslutet om att jag inte ska dricka just idag oavsett vad som än händer tar mig framåt dag för dag, som blir till vecka för vecka, som blir till månad efter månad.....och genom att häva ur mig all gammal ångest jag byggt upp genom åren gör att jag idag har en nykterhet med sinnesro. För mig har det alltid varit viktigt att inte lova mig herrejösses omvälvande grejer utan ta just en dag i taget, det blir så mycket mer greppbart då. Vad framtiden bär med sig har jag ju ingen susning om och kan bara marginellt påverka.

Jag drack ju rätt hårt och då pratar jag ren starksprit och 10.2 öl och inte saft på BiB. Jag hade även en period när jag hävde i mig egentillverkad sprit men slutade med det då jag började lukta av aceton genom huden. Jag hade skakningar i armar och händer, så kraftiga så jag inte kunde skriva mitt namn. Jag fick känselbortfall i mitt ena ben så jag knallade omkring med typ en klumpfot. Hur mina lever/njurvärden såg ut har jag inte en aning om för det togs aldrig några prover och jag klarade mig från nykterhetskontroller fast jag körde tusentals mil tjänsten. Blodtrycket var däremot skyhögt !

Häpnadsväckande nog har jag klarat mig utan några "krigsskador" ! Möjligtvis kan bråcket på övre magmunnen vara en effekt av spriten men det är inte alls säkert. Astman trodde jag skulle bli bättre när jag slutade men ingen förändring. Min kropp gnydde en del en bra bit in i nykterheten av div krämpor, påhittade eller verkliga, men sansade sig efter sin läkningsprocedur och blev rätt bra !! Jag sov ju kopiösa mängder det första året och det bidrog ju naturligtvis till den helande kraften. Kroppen är en fantastisk maskin som klarar mycket mycket mer än man tror ! Jag tänker ibland på det när jag njuter av god mat och känner goa lukter i ett fungerande luktsinne......jösses så bra jag har det idag !!!

En dag i taget alla nya vänner och välkomna !!

till sin sköterskeexpedition för närvarande men håller ett öga på mig därifrån :-D

Tack snälla PimPim och Rolf för era glada inlägg - jag är också glad!!

Fast idag har jag försovit mig. Har svårare att somna på kvällen för tillfället och inatt låg jag vaken fram till kl.01.00...blä...men ingen ångest, inget sug i alla fall....och det finns ju inget hemma heller så det är skönt. Hade ställt klockan på 05.50 men vaknade 08.29 istället...mitt möte börjar kl.09.00 och det är nästan 2 timmars pendling till arbetsplatsen så jag får jobba hemifrån idag och kontaktade mötesledaren att de kan logga in i mitt Zoom-rum (som Skype) istället. Så nu sitter jag med min kaffekopp och väntar på att de ska ansluta eller höra av sig på annat sätt. Snopet men men det är sånt som händer....fast jag hatar verkligen när det händer :(

Hej igen, jag har varit här intensivt i 10 dagar och landar i nya insikter varje dag. En anledning varför jag är här, är just för att bearbeta det medberoende jag i sort sett bara anförtrodde väldigt få, eftersom mitt ex var så duktig på manipulation och att det skulle skada hans rykte om jag pratade mer om det. Det resulterade i att jag isolerade mig med honom en stor del av tiden. Jag blev "fången" i mitt liv och jag lät det pågå alltför länge. Som sagt så skulle jag inte vilja vara utan den erfarenheten, men ändå. Kanske jag är för medberoende i mitt sätt att vara som människa och kanske jag behöver lära mig att "fly" från människor som vill för mycket av mig. Det var en tanke som slog mig när jag vaknade idag och behövde skriva den. Därför citerar jag KA "Låt inte ditt barn få en uppväxt där du som förälder dras in i en relation med en kvinna som inte är färdig med sig själv och där missbruk förekommer."
Ta hand om dig!

Vi är på samma våglängd. Jag försov mig till jobbet idag :( Hade inte satt på ljudet på mitt alarm?! Helknasigt.
Men men, jag är nykter och det är dag 19 om jag räknat rätt. Vi fixar det här nu!
Kram
svagis

Mycket på en gång hör jag. En sak i taget. Prioritera nykterheten som du gör.

1. Dotterns skolsituation. Samma hände min dotter, hon slutade gå till skolan en dag. Men det finns någon du kan göra. Om du orkar, följ med din dotter till skolan under en hel skolvecka, observera henne och allt som händer runt omking, för anteckningar. Vilka situationer, tidpunkter osv. skapar stress för din dotter. Går det att förändra? Om du vill så hjälper jag dig gärna med analysen av dina anteckningar. Sen tar du med dig din analys till rektor/skolchef/specialpedagog som får ta detta med berörd skolpersonal. Det ska vara konkreta förslag till förändringar för din dotter. Jag gjorde inte så här men vet idag att det hade varit det bästa.
2. Grattis till din 50-årsdag <3 <3 <3 Det är väl sååå stort att du firar den genom att bli nykter - den finaste present du kan ge dig själv <3
3. När det gäller detta forum - de som inte vill läsa om vardagen med ett barn i särskilda behov får väl läsa andra trådar!? Hur svårt kan det va?

Kram
svagis

Går ju som på räls för dig ?
Visst är man trött men det blir bra när man får balansen tillbaka ? O man blir stresståligare, men skönt att du kan somna så där gott. ? Har inte kommit dit ännu, men det kommer absolut!

Hej Saju! Vi är fler i din situation med barn med särskilda behov. Jag är inne på min tredje vecka nykter nu. Just nu har jag det svårt med suget. Du får gärna läsa min tråd och se om du finner stöd i den. Att vara aktiv här på forumet är ju tidsbesparande har jag konstaterat. Det är ju det vi behöver, tidseffektiva åtgärder. Det finns också ett program här som jag anmält mig till och genomför efterhand. Sedan tror jag det är bra att ha åtminstone någon att hålla i handen IRL. En vän eller en terapeut. Det är de tipsen jag har att komma med just nu. Bra att du tar tag i detta nu! Det är aldrig för sent. KRAM!

Har avlösare i hemmet till flickan. Nyss ringde avlösaren på dörren. Ville gratulera och ge mig en flaska vin. Avstyrde snabbt vinet med utmattningsargumentet. "Va, dricker inte du?". "Jo (hmhm), men inte just nu. Du får tillbaka vinet men kortet tar jag gärna!". Ja, jisses. Hade jag tagit emot vinet hade jag druckit det. Så känns det. Inte bra att fylla år när man bara är inne på sin tredje vecka som nykter.
GIV MIG STYRKA att hålla emot!

Ler när jag läser ditt inlägg svagis :-). Jo, jag behövde ta några steg tillbaka efter vår diskussion här. Jag har funderat på att lägga ner skrivandet. Vill inte hamna i konflikt. Vill inte att andra ska må dåligt över vad jag skriver här. Har haft tillräckligt av konflikter och tråkigheter de senaste åren. Utmattningen har lett till att jag tydligt väljer mina (egna) strider. Har inte ork till hela livet helt enkelt. Men, å andra sidan. Att bli nykter handlar om att stå upp för sig själv. Inte för andra. Jag har rätt att vara den fullblodsegoist jag behöver vara för att fungera i processen. Jag var så glad när jag började skriva här i AF eftersom jag tänkte att jag kan använda det som en dagbok för mig själv, mina egna tankar och utmaningar. Läsa om andras, få insikter osv. Men det är ju klart att livet på detta forum är som livet IRL. Den striden MÅSTE jag ta. För att vara nykter. Jag stannar. Jag har bestämt mig för det. Jag behöver prata om mina barn och särskilt det ena av dem. Jag kommer att fortsätta göra det. Hade inte jag gjort allt som står i min makt för hennes utveckling och utbildning hade jag inte hamnat i alkoholismen. Kampen fortsätter men den ska ske i nyktert tillstånd. Jag behöver det stöd forumet faktiskt ger för att klara det.

De senaste dagarna har varit ömsom vin och ömsom vatten (får man säga så? :-)). Fick med flickan på en fika hos kompisar i förrgår och till simhallen i går. Fantastiskt stor skillnad för vårt umgänge om vi bara kan göra något utanför lägenheten en gång om dagen. Det var vattnet. Vinet är att jag tyvärr varit hejdlöst sugen på vin de senaste dagarna. Suget går över stundvis, t.ex. när jag ligger i plurret, men sen kommer det igen. Skulle kunna ge en del för ett glas eller 7 som det känns just nu. Varför är det så nu? Vet inte säkert. Ett försök till analys dock:

Jag fyller 50 i dag. Är det festprissen i mig som tycker jag är värd lite vin på min 50-årsdag tro? När vi var hemma hos kompisarna i måndags stod det en öppnad flaska vin på deras bänk i köket. Så har det brukat se ut hemma hos mig också. Bara att ta ett glas när man blir sugen. Nu blev jag sugen när jag såg flaskan. Men, ajabaja. HÅLL UT!!!

På fredag äter Jag (och barnen hoppas jag) och kompisarna middag tillsammans. En av dem fyller också 50 i veckan. Vi planerade middagen när vi sågs. Frågan om alkoholhaltiga drycker kom upp. Jag räddade mig ganska bra tycker jag. Med ett leende på läpparna förklarade jag att det var segt det här med utmattningen. Jag vill inget annat än att komma ur den snarast och har därför bestämt mig för att det får bli helt vitt framöver. Inga problem. Inga ytterligare frågor. Kompisarna dricker, men med måtta och är väl insatta i vad alkoholen kan göra med oss. De är kloka helt enkelt. Samtidigt har jag inte (just nu i alla fall) tänkt bjuda in dem i min innersta krets som jag berättar detaljer för. Det har jag en annan kompis till. Jag förstår nu att middagen kommer att bli en utmaning för mig. Men, den måste jag kunna komma igenom. Livet är inte alkoholfritt, det finns överallt. Nu under helgerna har jag ju haft förmånen att kunna stänga världen ute och sitta för mig själv, men det är ju inte så vardagen ser ut. Bara att ta tjuren vid hornen och GIV MIG STYRKA!

Tack alla för era inlägg i min tråd ovan. En grej som kom upp, tror det var PimPim som skrev om ADHD-utredning. Jo, jag tror jag har en släng. Jag försökte också för några år sedan få en utredning. VC skickade remiss till vuxenpsyk men där tog det tvärstopp. Det vägrade göra en utredning på mig. Två skäl: 1. Det har gått "för bra" för mig. Jag har fast anställning sedan många år, tjänar bra, inga tydliga psykosociala problem. 2. Någon från min barndom måste bli intervjuad om hur jag var när jag var liten. Det finns ingen sådan i mitt liv. Jag växte upp med min mamma som ensamstående. Henne har jag brutit kontakten med sedan 25 år. Min pappa drack (periodare) något kopiöst under min uppväxt så han har ju inte koll på vem jag var då. Numera har vi däremot en hyffsat bra kontakt och han är en mycket uppskattad morfar (som också är nykter sedan 25 år).

ADHD-dörren är därmed stängd för mig.

Så, nu sitter jag här på min födelsedag. Första skoldagen i dag för flickan. Hon vägrar dock stiga upp ur sängen. Aldrig hänt tidigare att jag inte fått upp henne. "Skolan är skit och jag tänker inte gå dit" "Punkt." Fick be taxin vända. Sedan hösten går hon i en resursskola. Fungerar sådär och jag ångrar skolbytet väldigt mycket nu. USCH, vad man utsätter sina barn för med dessa beslut som vi vuxna måste ta över våra barns huvuden. Detta är ÅNGEST för mig. Det blir VAB för mig i dag. Klockan är 07.55. Jag sitter här med mitt te, men tänker bara på vin. Skit också. Ge mig kraft att motstå.

Tack ? ? Känner själv hur det blir bättre för varje dag som går. Även om tröttheten sitter kvar så är jag mycket mer lugn och harmonisk än när jag drack alkohol. Hoppas att du får en underbar onsdag ??

Kram,

N.?

Funderar hur det går för dig med nykterheten. Har du klarat att hålla nollan sedan du skrev ditt första inlägg?
/Mrx

Håller med dig om att träning verkligen är bra mot kryp i kroppen ???️
Bra om man kan få en regelbundenhet i det också. Och det måste kännas roligt för en själv, det är viktigt. Det ska inte vara något som känns motigt och tvunget att gå på. Då blir det ofta att man ger upp efter ett tag.
Själv älskar jag Friskis och Svettis, den vanliga klassiska jympan med härlig musik och bra rörelser för hela kroppen.
Men jag tycker gymmet är urtrist.....
Så man får hitta sin grej...då blir det bäst ?
Ha en fin onsdag??
Kram ?

Du får ta fram oljekannan och smörja stolen. Eller ännu hellre, ge den till sonen så han får lära sig. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli....?
Önskar dig en fin onsdag?
Kram ?

Jag säger hjälp vad du varit med om mycket. Säger också sök dig till Kvinnofridslinjen. Du ska inte behöva gå igenom detta själv. Det är inte ok att han slår dig eller är dum och otrevlig när han är full. Bra att du hittat hit för då kan du sätta ord på allt du är med om.
Min första tanke när jag läser din berättelse är: spring därifrån och vänd dig inte om, och skaffa absolut inga barn med honom. Tänk vad det kan bli jobbigt när ett barn tar mycket energi, och den energin har ju inte du nu, när du får kämpa med en man som dricker för mycket.
Läs vad du skrivit, vad skulle du råda en bästa kompis till, om någon berättade detta?
Var rädd om dig.

Det låter mycket logiskt att det kan bli en livsfarlig kombination med alkohol + bipolaritet. Så jag förstår att du verkligen är allergisk på riktigt!!!
För i ruset skulle ju du kunna utsätta dig för livsfarliga situationer...?
Vad bra att du har slutat med alkoholen i tid!?
Kram ?

...ja jag känner mig ganska peppad faktiskt. Och TACK alla underbara som kikar in och hejjar på mig. Januari är riktigt dötrist månad så lika bra att försöka bli pigg. Sovit dåligt inatt, vaknade vid 02.30 och gick upp på toaletten. Sen malde tankarna igen, vid 4 vaknade min 18 åring och kunde inte somna om utan satte sig vid datorn och gnisslade med stolen. No stress...

Välkommen Dag 2! Gäsp :-)

Det är alltid spännande att läsa om hur man hamnade i klorna på alkoholen. Lite lika min situation men hos mig var det pappa som drack lite för mycket och min syster. Från 16-20 drack jag i princip ingenting, sen flyttade jag till storstaden och då gick då började jag gå ut och festa!

Ha en fin dag! Kram

Träning hjälper mot det mesta! Det enda jobbiga är träningsvärken men den går ju över :-)

Januari är en supertrist månad, som en transportsträcka liksom - framåt marsch mot våren! Ha en fin dag! Kram

...ditt flow ?
Stort grattis till dina nyktra dagar!

Ha en fin onsdag Nilja!

Kram PimPim?

...jag vill också komma igång med träningen, men först måste jag få bukt på sömnen och hitta en balans med mitt jobb. Promenader gör mig gott i varje fall och det försöker jag ta varje dag... en liten i varje fall.

Du är fantastisk som fixar detta så bra! Jag hejar på dig! ?

Nu ska jag fixa mig i ordning för jobbet hägrar och lite föredrag ovh utbildning för kollegerna idag. Kul att kunna någonting som jag kollegialt kan hjälpa dem med.

Ha en fin dag!?

Kram PimPim?

3,5 timme
En halv ljudbok
Kaffe på sängen ändå
Nattsvart utanför fönstret
Inuti inte fullt så mörkt. Dricker kaffe, radio, som mormor för länge sedan.

Vaknar tidigt på morgonen med avgrundskänsla. Ber sinnesrobönen. Det hjälper lite. Funderar lite på vilken roll alkohol haft i mitt liv genom åren.

Jag har vuxit upp med en mamma som haft en problematisk relation till alkohol. Hon drack inte varje dag utan ons, fre och lör som jag minns det. Mamma drack tills det inte fanns mer alkohol i husets. Jag själv började tidigt, i 13-års åldern. Drack ganska kraftigt under några år. Detta var i samband med min mens började och hade redan pmds på den tiden. Men eftersom min familj var så dysfunktionell så kämpade jag på. Det fanns alldeles för mycket hemligheter i familjen för att jag skulle kunna prata med mamma. Mamma mådde själv så dåligt så hos såg inte mig. På helgerna, när vi lyckades få tag på något drack jag med mina vänner. När jag var 17-träffade jag min äldsta sons pappa. Jag bröt i princip totalt med mitt gamla liv. Alkohol var inte en del av vårt liv alls. Min nya kille var ingen fest kille och för mig var alkohol väldigt kopplat till fest på den tiden.