Senaste kommentarerna i forumet

Läste i annan tråd att du känner dig trött. Vill bara säga att du inte är ensam, är i ungefär samma fas som du märker att det inte är lätt att komma i ordning med sömn och att känna sig utvilad. Tänker att jag inte ger mig, vet att jag inte mått så här tidigare och att det är fullt möjligt att komma tillbaka, det tar bara lite tid och mitt tålamod tryter. Vet inte hur det är för dig?

Du är så galet bra! Blir så glad att du är så stark i din övertygelse och att du mår bättre. Har integritet att säga nej till påtvingade tips och råd. Du motionerar, strukturerar, reflekterar och inte minst ger dig själv den bästa gåvan att älska dig själv. Vad säger din assistent Syster Anna nu? Stolt?

Hoppar in här som mkr grön och vet inte om denna kommentar hamnar rätt. Jag tycker du verkar vara väldigt bra på att vara i verkligheten och söka döeklaringar. Jag är också en ”har allt och gör allt”- person och det.jag tänkte på detta du skrev det om att be om hjälp. Tror att många av oss här inte är så bra på det. Jag tror det är bra att öva sig lite. Att dricka är väldigt ensamt, att be om hjälp är ett modigt kliv ut ur ensamhet. Hoppas det går bra att prata m din vän.

Hej, jag är också ny här, och tönker att i det rätt så ofria livet vi levat/lever i relation till alkohol, så måste friheten att skriva som en vill, vara helt ok :)
Jag tänker kring detta med fester och förväntningar att det är andras problem - om du inte dricker. Alltså, om de har problem med det. Jag tycker människor är snabba med; äh, tre månader, gör ett undantag! Lockar mig inte alls men insikt om andras förväntningar.
Vad gäller sömnen; känner igen. Tampats i åratal. Har dock sovit gott under vita månader. Men tror att mina sömnproblem initialt, piskat upp alkoholbruket. Stressen att inte somna, barn som ska upp, jobb som inte ”går” att vara sjuk ifrån.
Ja, inga nyheter men vad bra att du skriver här och att du verkar känna dig lugn i ditt beslut.

Vaknade tidigt (delade på en flaska vin igår med mannen för att fira ut helgen) var pigg, kändes nästan som när jag var liten. Och skulle börja ny årskurs. Och lite så var det ju i morse, vardag efter lång ledighet varav ingen dag var alkoholfri. Jul m barn och barnbarn-måttligt, men sedan liksom en så oändligt tjatig känsla av att inte vilja sluta. Stanna uppe, somna sent, vakna trött och lite darrig. Tänkte ingen dag att jag skulle avstå. Någon dag att det skulle bli måttligt. Några dagar blev det så. Många dagar inte. En dag; söndag eller en av alla dessa helgdagar och vinet slut. Märkligt nog en lättnad. Att inte behöva bestämma själv, och framförallt; inte behöva tampas med rätt takt, ha koll.
Idag; en lätt dag, som i lätta steg. Inget sug. En stunds oro mellan fixa mat och äta (många berättar om just det).
Jag vet att det inte kommer att vara så här varje dag under de till en början tre månader jag ska vara nykter. Men för idag är jag tacksam. Låg en lång stund och tittade mig omkring i mitt sovrum. Stannade vid; växters blad. Lampans kant. Mina tavlor, hade nästan glömt hur det ser ut här hemma.
Jo,när jag gick igenom stan där jag bor påväg hem, insåg jag att varje restaurang, bar, krog- förhåller jag mig till, som en chans eller en möjlighet till lite glömska.
Insikt. Allt var inte perfekt idag.
Men det har varit lugnt.

Hej! Första och milt sagt olustiga gång jag skriver här. Har följt sidan ett längre tag men aldrig vågat uttala mig. Nu sitter jag här efter julledigheten och har börjat försöka ta tag i mitt alkoholberoende. Började i går, blev livrädd för ev allvarliga abstinens och genomlevde en natt med växelvis köldfrossa/svettningar och ingen sömn. Blev inget jobb idag... Dricker nu ca 2 flaskor vin/dag. Behöver vara ”snubbligt” berusad för att alls kunna sova, tydligen. Ikväll åt jag tre Theralen men utan effekt. Som så många andra dricker jag för att klara av mitt liv. Men det håller inte. Om jag måste dricka för att orka med med matlagning, tvätt och tre barn med väldigt särskilda behov så innebär det att jag somnar sent extremt onykter och vaknar därefter. Senaste halvåret har det gått ut över mitt jobb, är för trött. Ibland kan jag inte äta min lunch utan att bestiken skakar eller jag måste hålla vattenglaset med båda händerna! Tror aldrig att barnen har upplevt mig som full, även om de noterar att mamma dricker vin. Tonårssönerna konstaterade att de aldrig sett mig full (vilket ju inte är sant) men jag verkar inte ändra vare sig personlighet eller basfunktion hos mig förrän jag somnar. Båda barnen, och maken, behöver lågaffektivt bemötande, vilket jag tycks bemästra bäst med (trots) hög alkoholhalt. Jag behöver stöd med att sluta. Behöver uppmuntrande ord och gärna goda tips. Flertalet andra i min familj behöver mitt stöd i olika möten med samhället, har inte utrymme varken mentalt eller tidsmässigt för egna aktivitetsstöd, såsom psykolog, program, internat eller annat. Vet vad ni tänker, men i en begränsad värld av tid och ork så går det mest aktiva timmarna till barnen) först då deras behov inte kan avvakta en mammas halvår på rehab. Ledsen för långt inlägg men, hjälp! Råd och stöd, snälla?! Tack!

Hej alla kämpar

Jag hittade nyss hit i mitt sökande efter någon att prata med, eller kanske bara få berätta för någon.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 3 år, jag har inte varit så kär i hela mitt vuxna liv. En charmigare & finare kille har jag aldrig träffat, när han är nykter.

Det har varit många upp och ner-gångar under hela vår relation, men trotts det har jag valt att finnas för honom och valt att dela mitt liv med honom. Vi bor nu ihop i ett hus, har en bonusson varannan vecka och gör ivf behandling (vi får hjälp att skaffa barn medicinsk väg)

Men jag är så krossad, sönder inombords, av allt kämpande, alla känslor jag förtryckt för att få behålla honom. Jag har redan offrat så mycket. Ändå skriker mitt hjärta att stanna? Fast jag ser allt som hänt sen vi blev tillsammans.

- Han har slagit mig, hotat mig vid fyra tillfällen (full) en gång varav jag fick ett jack i huvudet och mådde fysiskt väldigt dåligt, vi var då utomlands så uppsökte inte läkarvård. Även en annan gång då vi var utomlands knuffade han mig på backen och drog mig i gruset och tröck in mitt huvud mot en bergvägg. Tog in på ett eget hotellrum i panik och skämdes så dagen efter om någon sett mig då jag i panik utbrist att jag inte kan sova med honom för han kommer döda mig.

- Han har kraschat livet för min far och förstört vår kontakt helt, dock får vi idag umgås med varandra ”för honom”, men min pappa verkar inte vilja ha samma kontakt med mig längre. Förståligt.

- Vi har alltså genomgått IVF för att få barn, varav jag har fått 2 missfall, det senaste var jag tvungen att få hjälp med då det inte ville komma ut. Detta hände i fredags, blev inlagd på sjukhus.

Det leder mig till varför jag sitter här och skriver, vad ska jag göra? På nyår var vi hos en vän, känner att jag inte ens orkar beskriva allt då allt är så invecklat. Men det slutade med att de drack för mycket (som han lovat mig bara dagar innan att han aldrig skulle göra igen och att detta var sista gången) och han tog kokain. Kola. Ja. Kokain. Detta har hänt en gång tidigare under vår relation, han har ett förflutet i drogerna. Han hade lovat mig att bli nykter, jag hade äntligen ställt mitt ultimatum, en gång till och jag lämnar - och han gör det värsta tänkbara.

Jag blev så jävulskt förbannad, han har fått höra allt jag någonsin varit förbannad på, allt jag varit besviken på, allt jag aldrig sagt och valt att inte säga - allt för att ge han så jävla dåligt samvete som möjligt. Han sa inte ett ord till mig på 3 dagar, smög längs med väggarna. Det enda svaret jag fick ”jag går på AA möte på lördag”.. Inget förlåt, ingen förklaring, ingen ursäkt, ingen diskussion - nada. När jag sen spricker igen, inlagd på sjukhus för att få ut mitt döda barn efter 5 resor till vår klinik (som han aldrig ens bemödat sig fråga hur det gick, eftersom HAN var sur på mig för att jag inte hjälpte honom hämta sin bil utan istället körde honom till jobbet där han skulle vara), så får jag bemötandet att han inte kan diskutera det som varit utan måste fokusera på framtiden för att kunna bli bättre.. skämtar han? Jag får alltså inga svar, utan ska svälja detta också, gå vidare och hoppas att han sköter sina möten..? Herregud, jag pressade vidare och gav mig inte, tillslut fick jag fram ett litet ”jag förstår att jag sårar alla i min närhet, och jag har gjort så mycket som sårar folk jag älskar, men jag kan inte fokusera på det som varit”.. Jag köper det inte, inte någon ansträngning för att behålla mig, oss, vår framtid. Tänker han att jag ska lala vidare med att försöka skaffa barn med någon som inte ens anstränger sig? Att AA möten löser allt? Jag skulle behöva gå på möten jag med, för att se vad det är, vad han gör.

Som sagt äger vi hus med lån ihop, ingen av oss har råd att bo kvar ensamma. Funderar på att flytta till min mamma under en period för att få vara ensam. Vill nästan ta det som ett första steg till att gå vidare, börja leta nya jobb, släppa allt. Samtidigt vill jag hjälpa honom, jag vill att han blir frisk & jag tror att han behöver mig mer än vad han säger, jag vet att han blivit bättre av att ha någon som står upp mot honom. Samtidigt har han också haft en tuff sjukdom, som uppdagades att den kanske inte är borta dagen innan jul. Så jag vet att han kämpar just nu, för att bli frisk från både missbruk och sjukdom. Vill kanske inte bryta allt på en gång, men samtidigt, kommer jag ens lita på honom om vi inte bor ihop och jag kan ha koll på honom?

Hur ska man veta vad som är rätt? Eller ja, jag vet egentligen att jag inte borde stanna, för hur mycket man än älskar någon och aldrig skulle önska dom ett sånt hemskt liv de går åt, så är det inte värt de år av smärta och nedbrytning man skapar åt sig själv, för en oviss framtid där man kanske aldrig blir satt i första hand eller ens en framtid alls.

Eller har någon lyckats vända detta helvete?

Hej FiaLotta76,
Känner igen den jobbiga ensamheten. Jag försöker hitta nya aktiviter och nya rum som kan ge mig nya bekantskaper där inte alkoholen är det centrala. Alltid kul att träffa och lära känna nya människor. Ibland blir det bara ett kort samtal, men ibland leder till djupare och mer givanade samtal. Ibland råkar man bara korsa vägen med någon annan och då kan man alltid slänga ut ett "Hej". Då och då är det en person man finner trevlig och kan ha något utbyta med. Jag försöker lära känna nya människor både på jobbet och utanför. Gissar att vänner man hittar här inne skulle kunna vara enklare då man har lite samma ambition, dvs att inte fokusera på alkholen. Sport- och träningskompisar är bra, då blir det automatisk rätt fokus.
Ibland saknar jag någon jag kan dela denna kamp med, dvs någon att kunna prata, chatta och kanske träffa för en fika. Men jag är ny här så jag kanske lär känna någon som känner samma behov, vem vet. Det gäller att vara öppen och beredd på att träffa nya bekanta.

Bra sak att du tar steget o berättar för en vän? Jag jobbar mig ditåt själv så jag lyfter på hatten av beundran för ditt mod o din klokskap❣️

Ta hand om dig på det nya året! Det som har varit måste inte vara för alltid; en får alltid välja om?

Har rusat runt på olika platser under helgerna och i olika konstellationer. Har loggat min konsumtion men avstått från att skriva i min tråd. Valde bort det helt enkelt.

Veckorna har gått okej. Har druckit vid två tillfällen som jag tänkte att jag skulle avstå och drack vid ett tillfälle mer än jag planerat. Jag började med medicin som tar udden av suget också; fick direkt svår huvudvärk, trötthet, utslag, muntorrhet och illamående. Huvudvärken har lagt sig o illamåendet likaså. Trötthet, utslag o h muntorrhet kvarstår, men går att leva med.

Jo, jag märker att medicinen tar udden av ruset. Jag dricker långsammare o har druckit mindre än förr utan att det var en alltför stor känslan av kamp att avstå. Gick riktigt smidigt. Dock behöver jag jobba med strategier att byta alkoholhaltig dryck till fritt alternativ under kvällen. Koka en kopp te efter maten istället för att slentriandricka ett glas till för att det är gott i gommen. Märker att jag mår så mycket bättre nu när jag drar ner på konsumtionen o tar ansvar för att styra mitt eget liv. Jobbigt att ta ansvar när jag gör sämre val; vill hellre säga att det är A som lurar mig o stanna vid det. Jobbigt att analysera situationen, triggers o att jag VÄLJER själv varje gång. Försöker fira mig själv när jag ser sanningen i vitögat o se styrkan i att jag tar ansvar för min alkoholkonsumtion. (Istället för att känna mig misslyckad för att jag vet bättre o borde valt annorlunda)

Nu ska här sovas. Nyktra dagar bakom mig o framför mig. Min gamla vanor ska inte ta över det nya året✊

Betyder så mycket att någon förstår och att det någonstans är tillåtet att uttrycka förbjudna tankar och känslor. Kram till er alla ?

Oh du store tid. Varför inte rivstarta med en 16 timmars arbetsdag när man nu ändå måste skrämma igång sig själv ? Gud så dumt. Man mår ju inte bra av att göra på detta viset. Så våffå våffå våffå göööör ho på dette viset då? Jo, hon hamnade i ett flow. Nu igen. Suck. Nåja. En gång är ingen gång. Men nu måste jag hålla ena foten på bromsen ett tag...

Jag känner så igen mej i att ensamhet kan vara en fälla till att ”trösta sej” med alkohol. Sen har jag även brutit bekantskapen med flera gamla vänner. Men det tog lång tid innan jag insåg att det enda gemensamma intresse vi egentligen hade - var bara alkoholen.
Jag har tagit upp gamla intressen och därigenom hittat några nya vänner. Men sen är det tyvärr så inrotat i vårt samhälle, att säga; man ska träffas ”och ta ett glas vin” eller ”gå ut o ta en öl”, som tyvärr ofta blir många glas för min del. Tyvärr är alkoholen även en viktig del i umgänget med mina släktingar och en nära vän. Men där har jag lärt mej att säga ”nej tack”. Har vågat vara mer öppen och berättat om mitt alkoholproblem för dem. Först blev det lite spänd stämning. Men efter hand har det faktiskt gått allt lättare att jag inte dricker, när vi träffas (tyvärr med några ”återfall” i gamla ovanor, förra året). Men ge inte upp. Att hitta någon trevlig aktivitet/hobby kan ett sätt att hitta nya vänner. Är ju kul att lära känna nya människor också. Men man behöver inte kapa alla gamla vänskapsband. Att försöka vara öppen med att man inte klarar av att dricka är ett annat sätt. Men vi väljer själva. Lycka till! ?

Jag har skrivit här flera gånger tidigare men det har oftast inte blivit mer än så....

Hänger inte riktigt med när det gäller drömmig målbild...berätta mer..

Ha det bra!

Jaa man kan bli så arg på hur dom bara kan gå fram och göra vad dom vill. Jag har känt så många gånger med mitt ex. Jag fick ifrågasätta, jag fick försöka hitta lösningar, jag fick ställa ultimatum. Fick sälja vårt älskade hus p.g.a. det där eviga drickandet. Jag fick gå. Med all sorg det förde med sig. Förstår dig precis.
Fy vad arg man blir.
Styrkekramar från mig också ?

Hej Alta, jag läste i någon annans tråd att du liksom jag snabbt gått upp i vikt och försöker minska både kalorier och alkohol, stämmer det??
Min vinfria period har varat precis en vecka nu.
//Hitofude

Kände viss stress irritation kryp ? i kroppen när jag kom hem från jobbet idag. Extremt stressig period på året nu så behövs sätt att koppla av o koppla ner - det jobbar jag med nu. Glad ivarjefall att jag bestämt att jag skulle köra ett pass på gymet o sen ytterligare en halvtimme kondis i form av roddmaskin. Mådde klart mycket bättre när jag kom hem ??
Lessons learned motion funkar för kryp stress o ångest. Måste leta alla sätt o komma ihåg som funkar att stressa ner på. Ja man behöver inte vara någon Einstein för att veta att motion skapar lugn o ro - men man måste pressa sig dit lite i början innan det kanske kan bli en rutin ?? hoppas komma dit!
Hoppas o tror att jag kommer sova gott i natt ?? Behöver all sömn jag kan för att orka prestera på max de närmsta veckorna. Tänkte mig inte att köra den närmsta vägen till avslappning utan leta nytt! O nya sätt! Styrkekramar till den som behöver! O en liten klapp på axeln till mig själv som kom iväg idag till gymet!!??

De anhöriga lider minst lika mycket om inte mer..
Det bubblar upp en massa känslor även förbjudna såna och det är inte konstigt att det gör det.
Styrkekramar ♥️

PimPim? dagarna bara rullar på vilket är skönt. Har inte tänkt på att dricka vin varken nu eller snart? grymt jobbat förra året. Då kan detta bara bli bättre Ännu en nykter dag imorgon:) YES?Kramar

Efter en helt underbar dag med god mat, te, jobb och det bästa av allt träning så ska jag nu kila ner i sängen. Ni vet när ögonlocken börjar kännas tunga, andetagen blir lugnare och kroppen infinner sig i ett mys-läge, det är de bästa innan man ska sova ? Vi hörs imorgon för då firar jag ännu en till nykter dag ?

Många kramar,

N.?,

Och det bästa med det är att vakna på morgonen efter och känna att man mår bra ??

Betyder väldigt mycket att du skriver det!

Det där behövde jag höra!
Jag har klarat 1/4 av mitt mål!?
Och nya möjligheter öppnar sig!?
Vi kör på!! Januari är vit!

Kram?

Svagis - så härligt att du mår bra!!? De första stapplande stegen upp är tagna. Huuuu....vill inte hamna där nere igen. Vi kör på!!

PimPim - det där behövde jag höra! 1/4 av målet avklarat! ?

Suget kommer emellanåt. Som blixtar med små filmsnuttar som drar genom hjärna/känslor. Ser mig själv njuta av rödvin. Lagom mjukt berusad. Ögonen ler av berusningen. Skönt att njuta av rödvin i soffan till en film när jag ändå är ensam helgen då mannen reser...helt ok att vara ”mjukt bakis”..... Vaaahhh? Jag som dagen efter nyårsafton inte ens fått ut nåt positivt av allt jag hällt i mig. Jag blev inte ”mjukt skönberusad” eller ”mjukt bakis”. Jag svepte en öl och därefter hällde jag maniskt i mig allt jag hittade, blev full, somnade, vaknade med ångest och insåg att jag inte vill dricka mer alkohol. Och nu börjar hjärnan påstå att det skulle vara trevligt med vin i soffan? Fan heller! Jag ska ha det mysigt med barnen, gå på bio med dem eller äta ute. Ingen alkohol. Inget rödvin. Ingen berusning. Ingen bakfylla. Ingen ångest.

Jag ska vara nykter. Så som jag egentligen vill vara! Ska njuta av livet. Spela spel med barnen. Äta godis. Somna gott bredvid minstingen.

Nykter januari! ?
Kramkram till er??

Ja, man får väl pröva sig fram. Och det är väl något liknande som du lyckats med som jag tänkte försöka.
En dag i taget...
Tack för bra och konkreta tips!