Senaste kommentarerna i forumet

Inatt har jag sovit så oroligt och idag känner jag mig så trött. Lätt illamående. Ångestens efterdyningar.

Men idag är det dag nr 5 som gör entré. Hoppas kunna somna om igen.

Vill bara ha lite balans i livet nu. Börjar bli jobbigt när det svänger så mycket från dag till dag.

Jaja.. Ska sluta gnälla nu... Är ju nykter iallafall...

Från en trött Saskij

Det gäller nog att lägga sig i tid. Igår, eller idag snarare, släckte jag lampan först kl 00.47. (Pga sen höneblund.) Vaknade nu kl 6.34. Som att tända lampan igen bara. *ping*

Det finns vissa delar av nykterheten som känns sådär faktiskt. Efter den här intensiva jobbveckan hade kl 9 känts lite mer humant.

Prata med henne i nyktert tillstånd. Berätta hur du upplever det. Supporta om hon håller sig nykter. Sen är det jävligt lätt att ta återfall och det i sig behöver hon lära sig att förstå och kunna hantera. Men som andra skrivit, hon måste vilja själv i grunden.

Fortsätter fundera på hur man kan hantera känslor med musik, eller förhålla sig till känslorna snarare. Nykter. Nu när man inte kan dämpa allt man känner med hjälp av alkohol.

Ibland behöver man ju hjälp att leva ut känslorna. Som när jag spelade ”It must have been love” med Roxette och först då kunde fulgråta över att min 24-åriga relation med barnens pappa var över. Typ tre månader efter att jag hade flyttat, och det var första gången jag grät. Planen var ju att vi skulle bli gamla tillsammans ?

En låt som är bra för att leva ut sin ilska på någon är ”Resten av ditt liv” med Timbuktu. Den har jag spelat på repeat när jag har blivit dumpad av en oseriös dejt som jag har hoppats mycket på.

Lite på samma tema är ”Vem kan man lita på” med Lena PH. Den är dessutom grymt bra att springa till - då går det undan!

En låt som alltid får mig glad är ”Its raining men” med The Wheater Girls. Då bara måste jag dansa och sjunga med ?

Jag har 22 låtar på min AH-låtlista nu. En härligt brokig samling låtar fyllda med känslor och stort hjärta. Precis som gänget på det här forumet ❤️

Kram ?

Jag tror inte det hjälper att vara arg eller ta bilder. Dock ska du sätta gränser för dig. En person som redan ligger och skäms slår oerhört hårt på sig själv redan. Om resten slår så blir det en än tyngre börda. Jag tycker du ska prata med honom i lugn ton och lyssna på vad han vill med sitt drickande. Sen kan du förklara hur du mår i hans drickande. Skuldbelägg inte. Det hjälper föga. Säg att du finns där till 100% när han är nykter. Sen kommer han med stor risk ta fler snedsteg. Vill han sluta? Vad är okej beteende för honom?

Förklara för honom hur du mådde och upplevde det när du hittade honom där. Jag är själv alkoholist och man behöver stöd. Men alla är så olika, vissa manipulerar för att kunna dricka, andra vill helhjärtat sluta. Det är ett stort och svårt steg att sluta dricka alkohol som alkoholist. Men jag vet inte vad du vill uppnå med en konflikt där. Då har du en man i försvarsställning som snarare kommer smussla. Det är vad jag tror.

Väldigt individuellt hur vi upplever abstinens. Finns historier med folk som druckit en flaska (eller liter) vodka i månader och sen slutar tvärt och de klarar det bra. Men det finns det som dricker rejält mindre som kan utsätta sig för vissa risker. Jag avskyr att sluta tvärt. Gjort det en gång och det var helvetet på jorden. Att jag inte slutade efter den gången är obegripligt. Aldrig varit med om något värre. Men Jesus stod vid min sida som så många gånger och ledde mig rätt, sen sprang jag på villovägar igen.

Så ha några 3.5% och drick i ett par dagar så minskar du det värsta. Framför allt, drick vatten, tryck i dig B1, B3, B6 och B9 (och jag menar även B12). C-vitamin kan dämpa det värsta också om än inte många procent. Men vatten är nog det bästa att satsa på. Rensa rensa och rensa genom eventuella svettningar.

Lycka till oavsett vilken väg du väljer.

Tiden går ju inte snabbt och måendet skiftar över dagen. Fyllt på med lite onyttigheter nu i kombination med massa kosttillskott. För försöka ta hand om kroppen bäst det går när man bryter ner den en massa emellanåt.

Fått tvättat två maskiner vilket är bra. Fyllt på med vatten vilket är bra. Städat en grovstädning vilket är bra och två halvlånga promenader på det. Jag har svårt att berömma mig och tankar som "vad ska det här vara bra för" kommer tydligen bara upp från ingenstans. Jag är värd att må bra och då ska jag göra det lilla jag kan åtminstone.

Morgondagen har en tvätt med en handduk med spyor i sig. Sen blir det en promenad till havet och tillbaka. Ska vara fint väder i Malmö så. Försökte få med en tjejkompis och först tackade hon ja. Sen skulle hon snacka om saker via sms. Jag vill bara gå igenom allt kaos mellan oss på sistone utan dömande och via ett lugnt samtal till havet. Tror hon har borderline för efter en längre konversation så berättar hon att hon höll på att dö i går. Jag undrade om hon orkade gå till havet. Sen lackade hon och sa att hon inte kan gå och att vi aldrig mer ska höras. Oerhört påfrestande när det svänger så fort om en människa. Det här borde hon nämnt tidigare i konversationen tycker jag och då kunde hon även berättat lite mer utförligt så kunde jag frågat henne vidare sen. Men enligt en polare så ville hon antagligen bara väcka uppmärksamheten där jag direkt frågar. Jag har säkert en släng av autism. Berätta det du vill ha sagt tänkte jag. Eller nämnd det åtminstone tidigt i konversationen så det kändes prioriterat. Nu skulle hon först med och sen inte. Blir inte klok på henne och vi är antagligen inte bra för varandra då det lätt slutar i missförstånd och smärre kaos. Sen att jag inte minns allt och hon inte tycker hon gör fel när hon fortsatt trigga mig när jag gråtit om vissa saker. Det är väl inte speciellt juste när jag ber henne sluta om vissa samtalsämnen där jag säger nej. Nej, henne orkar jag inte tänka på nu även om vi kunde rett ut en del i morgon.

Jag får reda ut saker själv i mitt eget huvud. Kanske lyssnar på någon ljudbok (Skål - ta mig fan). Den jag lånat och börjat lyssna på. En timme in och den fångar mig inte. 6.5 timmar kvar. Är det värt att lyssna klart eller ska man lyssna om på Per Holknekts istället. Eller är det jag som finner det ointressant med ljudböcker? Hänger med hyfsat även om tankarna flyr iväg ibland.

Nattens projekt är att bädda. Sen förhoppningsvis sova okej (med minimala svettningar - de kommer och går ju). Sen till BCM i morgon och hämta lite mer lugnande. I dag tog det 1h 15m och det är inte helt okej på PKA, samtidigt är jag tacksam att de finns och de vill verkligen hjälpa (åtminstone de flesta). Dock var de lite sura på att jag varit där tre gånger i år. Tror det var ett extra rop på hjälp att jag mådde dåligt någon gång. Sen ville jag samla på mig lite stesolid hemma som jag kunde ha vid behov. En hjärna som arbetar på högvarv för att hitta lösningar.

Hoppas jag kan finna lite lugn och få den hjälp jag behöver så ska det väl finnas hopp att kunna komma tillbaka upp på hästen igen. Skrev till en nära vän att nu hade jag bestämt mig. Nu var jag trött och ville sluta med alkoholen och frågade honom ifall han supportar mig när det kan börja blåsa. En förebild som varit igenom ett snarlikt helvete som mig även om jag inte tror han drack lika intensivt trots att han hade alkoholproblem.

Känslan av ensamhet och otrygghet kommer nu. Rädslan inför natten. När ska jag somna. Hur kommer jag somna. Mår jag bättre i morgon som jag borde? Orkar jag fram och tillbaka till havet? Inte konstigt man dricker då det inte är tyst i huvudet en enda sekund oavsett vad jag gör.

Jag har mått skapligt bra tidigare och jag ska dit igen.

Matmässigt i morgon får det bli min varmrökta lax som ligger i kylen och väntar på mig. Sen tänker jag unna mig lite chips om kvällen. Matlagning är ju en del av mitt liv som jag trivs med så. Matblogg kanske man också borde starta. Projekt och tankar. Sen om en vecka tänker jag skriva något annat och sen... Enda sköna i kråksången är att jag kan få ur mig det mesta som jag tänker även om det inte blir så strukturerat. Ett fall framåt.

Nu lyssna vidare på ljudboken och sen försöka sova! 39 timmars nykterhet nu.

Det sägs att under de sex första månaderna kan det uppkomma symptom där det är just avsaknaden av alkohol som spelar en ett spratt. Jag hade grymma ångestattacker som jag lyckligtvis hade hyfsat koll på jag skulle hantera. Dock har jag en grundproblematik också och efter 17 månader bara rasade mitt liv i spillror och jag sökte snabbt hjälp. Nästa gång ska jag söka hjälp ett år innan ett liv börjar vackla för det är vad det tagit att ta sig igenom det här.

Men kämpa på. Det är så värt det. Och vid varje nytt återfall så får man ju börja om. Tråkigt att du inte fått hjälp från psykiatrin men jag slogs mycket för att komma på ett bedömningssamtal. Skickade en ny egenremiss varje/varannan dag och skrev att jag kommer fortsätta till ni kallar mig. Då började det hända lite. Då ska det sägas att min läkare skickat två remisser tidigare samt en annan mottagning en.

Det kostar på att få hjälp och ofta orkar man inte kämpa. Risk för återfall eller att man skiter i det.

Lita på dig själv. Ta små steg i taget. Våga pröva saker som du är rädd för - åtminstone om du tror att belöningen kan bli större än insatsen. Då bygger man självkänsla etc. Men ibland behöver man någon att bolla det med. Men kämpa även om det är dagar då du bara vill skita i allt!

Lycka till. Du kommer garanterat inte ångra dig. Nu gäller det bara att välja rätt väg.

Ja, hur bygger man upp självkänslan igen? Har du människor omkring dig som kan ge dig din självkänsla tillbaka? Finns det några i din närhet du kan prata med? Eller förresten... du vet ju innerst inne att du var bra på ditt jobb och du tyckte att det var roligt... där har du egentligen svaret. Du behöver kanske inte bygga upp självkänslan, bara inte låta honom riva ner den. Ut med dig nu i solen, andas, njut, njut av friheten och ta fram den där intressanta smarta kvinnan som tar tag i saker, vågar, vill och avslutar.
Låt också sorgen över det här få ta sin tid. Det är väl helt naturligt att du blir trött och ledsen.
Cyberkramar

Det är det som är jobbigt, att mycket som vi som anhörig får vara med om när partnern dricker, sätter spår och tar tid att läka.
Anhörigstödet ska finnas på kommunens sida. Hos dom kan du också gå olika kurser som just är för oss medberoende.
Förstår att du har det kämpigt. Man vill bara ryta i och få dom att sluta. Men det går ju inte. Den som dricker måste vilja göra en förändring själv. Försök, som mother skrev, att vara beredd på att åka iväg om det blir för jobbigt. Eller att planera något för dig och sonen, om mannen börjar dricka. Man får börja lägga fokus på sig själv och vad man gillar att göra. När jag fick det rådet så trodde jag aldrig att det skulle hjälpa, men det gör det. Undan för undan.

Skönt med fredag! Även fast det inte blir riktigt samma helgkänsla när man jobbar hemifrån.

Har sonen i helgen. Njuter så mycket mer av att vara med honom nu jämfört med förut när jag drack. Var så mycket mer trött förut som påverkade. Och allt mitt fokus var på att jag skulle få dricka mitt vin på kvällen för att slappna av och ha roligt. Kunde liksom inte njuta av att bara vara med honom. Skäms när jag erkänner det.

Så tacksam för att jag är nykter nu! Haft en fantastisk dag och njuter nu i soffan, äter yoghurt och lyssnar på musik. Fantastiskt.

Hoppas ni får en fin helg!

Det hade jag behövt just nu! Spa ? Så nice det hade varit! Men en filt i parken och glass från kiosken får duga också ?

Så skönt att du upplever förändringar i ditt humör. Man mår verkligen inte bra av att vara sur, arg och bitter över någonting. Allra helst om man inte kan påverka det.

Det är bättre att använda sin energi och sina timmar i livet till något trevligare ?

Kram ?

Klokt att du började skriva här igen. Du behöver skriva av dig, sätta ord på vad du tycker och tänker. Och vi ska stötta dig allt vi orkar ❤️

Se Klart har helt rätt, ingenting blir bättre av att du slår på dig själv. Tvärtom. Alkohol är helt galet beroendeframkallande, näst mest efter heroin. Alkoholen har förslavat dig och gjort att din hjärna tar helt fel beslut.

Din fru är förstås jävligt arg och besviken på dig, men allra mest är hon förstås orolig. Den oron kan uttrycka sig på många olika sätt i stundens hetta.

Om du har fått professionell hjälp mot missbruk tidigare med framgång så är mitt råd att du söker samma kontakt igen redan på måndag.

Inför din fru är mitt tips att pudla allt vad du kan, utan att känna dig förnedrad. Sluta ljuga, var ärlig. I alla fall om hon frågar. Ljug inte på rakt ställd fråga. Resten kan du vänta med att berätta. Lite i taget.

Du klarar detta! Det är ”bara” att börja räkna nyktra dagar igen.

Och tro sen aldrig att du kan dricka lite igen. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Om du stänger dörren helt så försvinner suget efter ett tag. Du måste mentalt gå från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”. Det är nyckeln!

Två boktips: ”Tänka klart” av Annie Grace och ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. (Den senare finns som ljudbok på Storytel.)

Kram ?

Trevlig helg önskar jag dig också Se Klart! Jag har varit permitterad hela veckan men har
haft att göra ändå. I dag var jag på ett lyxigt spa tillsammans med frugan för att fira vår
10- åriga bröllopsdag.? Har precis ätit en god middag där jag var grillmästaren.
Fiske och hus och trädgårdsfix har det blivit mycket av, och aktiviteter med barnen.
Det blir ungefär samma nu i helgen sedan ska jag jobba full vecka nästa vecka.

Var med om en sak i går som gav mig lite eftertanke. Jag skulle ut och hämta "betesfisk" som jag har i en sump
i en sjö, för att sedan åka på en fisketur. När jag kom dit upptäckte jag att någon elak person hade brutit upp sumpen och snott alla mina betesfiskar. Först tänkte jag: nej! där sket sig den fisketuren. Men väldigt snabbt därpå tänkte jag: Äsch, det är inget jag kan göra något åt. När jag åkte hemåt slog det mig, varför är jag inte upprörd och arg? Förr hade jag grämt mig och varit jättesur och arg en lång tid efteråt. Nu satt jag tom och visslade i bilen.?
Kändes väldigt skönt, för jag hatar att vara arg och sur över saker och ting. Helt klart är detta något som nykterheten har förändrat.

Ha en fin helg alla!

Mest hade jag nog behövt sitta på en stol och tomglo, men det ska ju bli strålande väder.

En filt i parken får det nog bli imorgon. Och cykla förstås ?

Kram ?

Jag måste säga att ni föräldrar till det jag brukar kalla ”gråzonsbarn” har det så mycket tuffare. Vi har ju åtminstone lagen LSS i ryggen. Även om den blivit urvattnad på många håll de senaste åren.

Min yngsta dotter har haft resursperson på förskola och skola från 1,5 år till tredje klass. Efter det särskola i alla år, nu daglig verksamhet.

Hon har alltid identifierar sig så tydligt med sina kompisar i särskola och på daglig verksamhet. Hon är inte ledsen för att hon inte är ”normal”. Och det gör allt så mycket enklare för oss föräldrar.

Men mycket jobb är det. Man får ligga på och tjata och tjata, allt ska dras i långbänk osv. Man tjänar så mycket på att ha en fungerande och konstruktiv dialog, men shit vad det sliter mentalt ?

Med åren har jag lärt mig att snabbt växla mellan planering på lång sikt för hennes del, och här och nu. För hon är verkligen här och nu.

Mindfulness har verkligen hjälpt mig att befinna mig mest här och nu, vilket gör att jag orkar det planerade bättre.

Dottern fyller 21 år i sommar, kräver omsorg som en 5-åring, och just nu planerar vi för hennes egna boende om cirka ett år. Det ska bli så skönt, 21 år med en femåring är galet lång tid.

Kram ?

Det låter inget vidare, med tanke på vad du har varit med om tidigare så
borde du nog försöka varva ner tempot lite.? Det verkar verkligen var kaos på ditt jobb.
Men det är väl nu under coronan antar jag, är väl mycket lugnare i normala fall.

Försök och ta det lugnt nu i helgen.

Kram❤️

I dag har jag varit på en liten inköpsrunda med cykeln. Undviker det så långt det går p.g.a. covid-19 men även för att spara på in energi. Nu behövde flickan och jag lite olika saker helt enkelt. Solen sken, det var varmt. I normala fall hade det varit självklart med en sväng inom Bolaget för att köpa rött och så klart måste man ha bubblor när solen skiner och värmen kommer så här på vårkanten. Kanske någon öl också för säkerhets skull? Cyklade förbi flera gånger och kunde känna varje gång att det bara är så SKÖNT att SLIPPA ta den där svängen inom. Jag BEHÖVER INTE DET!

I dag fick jag ett överraskande telefonsamtal från BUP. Flickan går dit på regelbundna kontroller då hon äter medicin. Hon fick en kallelse tidigt i vår också. Jag tog då kontakt med dem för att höra om inte skolsköterskan kunde ta vikt, längd och blodtryck i stället? Jag hade inget jag behövde bolla med BUP-sköterskan. Det blev ett himla oväsen med telefonerande hit och dit men mitt förslag gick igenom till slut. "MEN NÄSTA GÅNG MÅSTE FLICKAN KOMMA HIT" fick jag veta av sköterskan. Nästa gång är på måndag. I dag ringde sköterskan och undrade om vi kunde ta mötet på telefon i stället? "Självklart" svarade jag. "Och jag har också tänkt att eftersom flickan ska till skolläkaren på torsdag nästa vecka skulle de ju kunna ta vikt, längd och blodtryck då också?" "Jamen toppen, det blir jättebra!" svarade sköterskan. I dag tackar jag covid-19 för att detta virus helt uppenbart underlättar samordningen för våra barn :D

Har också haft ett telefonsamtal med rektorn på flickans skola. Syftet var att ta upp de brister som vi ser och som vi bollat med annan personal nu under ett antal månader. Bristerna är inte små. Det gäller allt från att tillgodose basbehov som mat och kläder till undervisningen och allmän ordning och reda. Ledningen brister tycker jag. Skulle vilja byta skola, men vi står tyvärr inte i kö till fler skolor nu. Långa kötider (3-5 år) gör att det inte heller är lönt att ställa flickan i kö till annan skola nu. Vi sitter i en rävsax helt enkelt. Vi hade telefonmötet där jag egentligen bara ville säga FUCK OFF och börja sköta ditt jobb men som jag självklart la upp på ett helt annat sätt. Genom konkreta exempel beskrev jag vår oro för diverse. Vi ska höras igen nästa vecka. Jag håller parallellt på att bygga på en plan B om det inte blir bättringar på den här skolan. Ni som läst mitt tidigare inlägg om döden förstår kanske om jag säger att för mig kan min hjärna få denna skolan till en dödsdom för flickan. Hon får ju varken i sig mat eller hjälp med varma kläder på vintern..... Detta är en mycket typisk fråga som jag med 100 procent säkerhet hade druckit på tidigare. Nu, accepterar jag i stället att jag blir skittrött efter ett sådant här samtal. Jag kan lägga mig på sängen och koppla av i stället för att dricka vin. MEN, hade jag jobbat 100 procent med 1000 olika frågor som vanligt. Ja då vet jag faktiskt inte hur det skulle gå. Jag inbillar mig inget annat än att tillståndet är skört. Även om jag inte är sugen öht - nu.

Måste bara säga att när jag läser de senaste inläggen fylls jag av en enorm värme. Vilka fina livsberättelser ni alla delar! För mig känns det stort att få ta del av. De hjälper mig och lägger sig som bomull kring min själ.

Önskar alla en riktigt fin helg!

Kram!

Dag fyra över nu. Ikväll fick jag sån ångest när jag försökte göra mer än vad jag orkade... Allt bara föll. Så besviken på mig själv.. Ångesten och suget kom rusande. Men jag är fortfarande nykter denna fjärde dag.
Så trött på coronatider nu. Är ledsen på det mesta just nu. Hela situationen.

Men jag är nykter ännu en dag.

Lägger mig tidigt idag för att jag orkar inte vara uppe längre...

Kram Saskij

Jag ska börja i små steg men helst har jag har lust att springa tills jag inte orkar mer, trötta ut kroppen, behöver det.
Huggit mig genom dagen, orkar mycket nu, som att våg 2,3 eller vilken i ordningen av trötthet har lättat. Känner mig stark!
Vara ute är min plan för helgen. Nu ett glas nosecco (gott!) sen middag och en serie som jag sparat till fredag, och hinna prata med min man som trots att vi båda jobbar hemma, jag knappt hunnit prata med. Älskar kvällarna här, saknar stan med utbud, restauranger, barn och vänner. Men om jag skulle välja en tid för distans på alla plan, så är den här ganska bra,
Nu ska jag buda på en klänning som väl får hänga på en vägg här och bara vara fin, fest lär dröja ?
Var rädda om er och njut av ljuset. ??

Vilken tur att du är en pappa som tar ansvar!

Jag har inga barn och för mig var det en stor sorg att upptäcka att jag levde med en alkoholist och att jag inte kunde skaffa barn med honom. Jag har själv varit sjuk med psykisk ohälsa, men är återhämtad och har ett bra liv idag.

Tack vare att jag har jobbat med mig själv så mycket och genom att jag har fått ett oerhört bra stöd genom vården. Det finns så bra hjälp att få, men en ska veta var en kan söka den hjälpen och det är inte lätt.

Jag har hänvisat alla mina vänner som behövt hjälp till exempelvis;

Kommunens anhörigstöd
Socialen, som också har möjlighet att koppla in professionella
Präster, de har tystnadsplikt och du behöver inte vara troende för samtal
Vårdcentralen, kurator eller psykolog
Appar med psykologhjälp - jag skulle lätt söka hjälp via en app idag om jag behövde stöd i min personliga utveckling

Du behöver däremot be om hjälp själv. Den kommer inte serverad. Jag tror på att prata högt, sätta mål och få stöd i att nå dem och allt kan du få genom dessa förslag.

Däremot så kan en bara göra en sak i taget. Men pröva dig fram och fastna inte i en tung vardag. Bestäm dig för hur du vill ha det i framtiden och som sagt sök hjälp.

Du har rätt till det. Öva på att ta för dig om det är svårt.

Ta hand om dig!

Det du utsätts för är mobbning, och din chef är svag och feg. Förlåt om jag är fördomsfull, men fy för ”kärringar i flock” med en informell ledare i täten. Tuffaste tjejen i rökrutan i plugget. Urrrk ?

Du ska INTE prata med din chef. Du ska absolut inte tvingas svara på planer om hösten. Du ska ta kontakt med facket och sen får din chef ha kontakt med en ombudsman.

Din chef har gjort fel på fel på fel, och du behöver inte känna dig lojal mot henne ett dugg. Den avdelningen måste gå till botten med problemet, du är bara en i raden annars.

Stå på dig! Lägg allt ditt fokus på din nykterhet och att må bra. Och skatta din lyckliga stjärna att du träffade en så bra läkare att du vågade öppna upp om det svåraste svåra.

Om du har ”bevis” i form av sms eller mail så ska du spara undan det för egen del innan du avslutar jobbmailen. Skärmdumpa.

Kram ?

Men låter som att du ska varva ner lite på tempot ? låter som du är rätt utmattad när inte ens vila hjälper.

Men är imponerad av ditt engagemang i allt, för det verkar som att energin inte finns riktigt men intresset driver dig ?

Jag var ju oxå rätt trött på dagen, åt o vilade lite, Blev ändå inte piggare på eftermiddagen men tänkte att jag tvingar mig att promenera ändå! Efter det kom lite energi tillbaka, iaf så jag orkar med kvällen o middagen men nu är man toktrött igen.
Det är knepigt det här ?

Den här jobbveckan har jag verkligen öst järnet. Dels har jag gjort vissa löpande saker, samtidigt som jag har servat andra - och tagit stora kliv i det stora sommarpusslet.

Vårt företag blöder svårt pga coronakrisen, men semestrarna måste planeras in enligt semesterlagen som vanligt ändå.

Av ekonomiska skäl har jag nu på slutet tvingats planera in en medveten nedbemanning. Det är också omöjligt för oss att ta emot vikarier från vissa regioner, vilket bakbinder oss ytterligare.

Jag ska inte trötta er med mer detaljer, men min hjärna har fått jobba hårt. Så hårt att det stundtals hettat lite innanför pannbenet inbillar jag mig.

Idag hade jag ännu en deadline att förhålla mig till. Efter lunch skulle jag vara ledig för att hänga med min mamma på en sak. Med två minuter till godo stängde jag av datorn. Allt annat får vänta till måndag. Punkt.

Efter några timmar på vift med min mamma blev det en kort shoppingrunda med yngsta dottern, som avslutades med att hämta mat från Max.

De sista stegen in i trappuppgången och upp i lägenheten kändes som sjumilakliv. (Är det uttrycket positivt eller negativt?) Jag hann tänka flera gånger: ”Den här känslan brukar jag dricka vin på.”

Efter maten blev det sängen direkt, en timmes höneblund var jag värd. När larmet gick orkade jag inte gå upp. Tröttheten var förlamande. ”Låt mig vara!”

Sen kom jag att tänka på att det var ju ett bedrövligt sätt att fira sin nyktra dag 90 på. I sängen. Dödstrött.

Så då gick jag upp och skrev det här. Sitter nu framför tv:n och väntar på att Lets Dance ska börja. Alkoholfri öl och Dajmsnacks på bordet.

Har inte orkat/hunnit tänka på några aktiviteter i helgen. Har dottern för andra helgen i rad dessutom, vilket komplicerar det lite. Men allt får bli som det blir. Jag är nykter, det är huvudsaken.

Kram ?

Ps. I mitt kök finns diskbänken som Gud glömde, men det skiter jag i. *klapp på axeln*