Senaste kommentarerna i forumet

läser och önskar så att jag kunde ge dig en riktig, varm, kram !

Hej!
Jag har en god vän som jag stöttar så gott det går, vi har diskuterat antabus många gånger men han är skit rädd att läkaren ska rapportera det till transportstyrelsen.
Som jag förstått det så måste då läkaren informera om detta och han kan då låta bli att be få det utskrivet.
Någon som vet här hur det funkar?
Han kör inte på fyllan/dagen efter men drickande förstör ju hans dagliga liv.
Tack på förhand

Dag 10 idag. Det går inte att låta bli att räkna... Om inte annat så räknar ju appen åt mig!

Bakade kardemummamuffins idag med sonen. Imorgon börjar han skolan igen. Gud, vad tiden rinner iväg!

Dags att hämta dottern! ?

Vill inte att du slutar skriva om ditt liv - jag har just postat ett inlägg där jag beklagar mig lite över att behöva hjälpa min dotter, men också hur jag lurar alkoholdjävulen och min hemska självömkan! Ha ha! Så det så :)
Kram
svagis

Jobbet hade jag inte behövt vara nervös för. Träffade min bästa chef, småpratade om ditt och datt, stängde in mig på mitt rum och jobbade framför datorn, skrev och fick gjort ett par viktiga grejer. Tog hissen ned till matsalen och åt raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt <3 <3 <3 min älsklingsrätt!

Åkte förbi dottern på hemvägen. Diskade en jättedisk åt henne, grymtade lite men det var ganska snabbt avklarat. Hon diskar inte själv av en massa olika skäl, men framförallt för att hon är otroligt ängslig för bakterier och allt som är äckligt. När hon bodde långt från mig under 2 års tid så åt hon på papperstallrikar....jag drog upp det som ett alternativ idag också....men men, i VANLIGA fall så brukar jag tycka lite synd om mig själv när jag har varit hos henne och hjälpt till, trött och sugen på tröst, och då går jag alltid förbi en butik med iskalla folköl som jag då brukar köpa med mig hem som en slags sjuk "belöning" men idag hade jag räknat ut en annan väg till bussen hem så jag kände mig faktiskt inte ens frestad. Det känns som att fördelarna med mitt nyktra liv har börjat prata med det ev. suget efter alkohol - och det känns riktigt bra.

Undviker rätt konsekvent alla sammanhang där det serveras alkohol slentrianmässigt just nu och det känns helt rätt. Det får vänta till den dag jag är helt stabil i min nykterhet. Men eftersom jag har en livlig fantasi och stark inlevelseförmåga så har jag läst mig till information om alla kroppsliga skador som alkoholen medför och därför känner jag nu sådan respekt för min kropp att det har stor betydelse för att fortsätta vara nykter.

Beslutsam och samtidigt ödmjuk - en dag i taget....
Kram till er alla
svagis

Styrka till dig. Tänk att du ändå klarar av att han små fina stunder med barnen då du kan koppla av, det är en viktig egenskap. Kram Blade Runner

Bra jobbat! Första veckan är nog väldigt viktig. Sen är det bara att addera veckor, fast fortfarande en dag i taget!
Själv mår jag också bra, bättre och bättre, inget sug - börjar istället se möjligheter som öppnar sig med nykterheten - fantastiskt :)
Kram
svagis

Om inte om hade funnits så skulle jag vilja säga till min son - vad är det som gör att du har rätt att utsätta anhöriga för ett sånt otroligt lidande och det jag har en känsla av skulle vara det allra värsta att påstå - det att mitt lidande är större än hans att jag får bära både hans och min smärta. Jag vill göra honom lika illa som han gör mig. Det är primitiiva känslor kanske, men på något sätt känns det som att en missbrukare ha rätt att kräva att särbehandlas, är oantastbara ska behandlas med silkesvantar för dom är ju SJUKA, men jag då det är ju en familjesjukdom, ska jag också behandlas med silkesvantar av missbrukaren. Jag vet att min son försökte ta livet av sig och vara nära att "lyckas" men just nu kan jag inte ta det till mig. Nu väller allt hat upp, alla år av lidande. Skönt att kunna uttrycka även sånt som är "förbjudet" och tack för att ni läser.

Utan kärlek hade inte all denna smärta funnits och det är också så, att min son vill inte göra mig illa tvärtom. En motsägelsefull verkligheten som är svår att hantera.

Jag förstår att du är orolig. Jag är inte förälder själv så får bara tänka mig hur det skulle kunna kännas men det viktigaste är ju kommunikationen angående det och att man finns där och du gör ju alla rätt och är så klok i ditt resonerande.

Stor kram ❤️

Det är fruktansvärt svårt att bryta vanor. Jag är ofta och arbetar på en ca 8 mils radie från mitt hem.
På den vanligaste sträckan hem passerar jag 4 st systembolag, inget av dom stannade jag vid idag.
Visserligen har jag en halv dunk vin står gömd i garaget men blir faktiskt smått äcklad av tanken på att gå ut och dricka av den.
Idag blir första dagen med 0 alkoholintag på länge.
Jag är själv hemma med grabben idag och han ger mig så mycket kärlek så jag blir alldeles tårögd.
Han förtjänar inte en uppväxt med fylla, rädsla och bråk.
Saker börjar klarna känns det som, jag ska vara en riktig pappa.

Börjar må bra. Älskar att vara nykter.
Jag vet, jag är i början. Inte ens i startgropen. Men jag njuter. Jag njuter av alkoholförbudet jag satt för januari.
Jag kommer att vara ensam då min man reser iväg på weekend. Behöver mycket stöd igenom den helgen!!!!! 18/1 —-
Ska till terapeut i veckan.
Inga förhandlingar. Nykter januari!!

Bra att du hittat hit till forumet och att du på börjat din resa mot ett sundare liv. Jag har hängt här sedan hösten 2018. Då jag insåg att jag drack på tok för mycket bira och rött vin. Har sedan dess haft långa helt vita perioder då jag mådde kanon bra. Jag har även lyckats dricka kontrollerat och skött mig bra. Men jag blir alltid seg och får ångest när jag druckit. Vi firade in nya året med gamla kompisar från Norrland i år. Länge sedan vi sågs och hade mycket att prata om. Vi blev uppe hela natten och jag drack mer än vad jag tänkt mig. Ingenting konstigt hände mer än jag mådde piss dagen efter. Varför gör man sig själv så illa genom att dricka överdrivet mycket vin och bärs? Jag tog beslutet på nyårsdagen att mitt år 2020 ska bli mitt vitaste någonsin. En dag i taget ?
/Mrx

Idag är jag bara arg. Hur djävla mycket ska jag som anhörig lida. Det finns människor som tar livet av sig. Missbruk är ett långsamt självmord där sorgen aldrig tar slut ett oändligt lidande. Vet att jag är orättvis men idag känner jag bara ilska. Vet att det är synd om honom men det är också djävligt synd om anhöriga. Min son kan påverka situationen men vi anhöriga är utelämnade till detta långsamma självmord med all den smärta det innebär.. Skönt att kunna skriva och slippa säga detta under ett raseriutbrott.

Den värmde, tack för att du tror på mig! Även jag räknar till en vecka nu, sant som du skriver att det är en själv som ger en ett bättre liv.

Den värmde, tack för att du tror på mig! Jag tror på dig, ingen annan än vi själva kan fixa det här ☀️.

Jag har anmält mig till att följa programmet som erbjuds här. Tog mig an det som när jag svarar på ett personlighets- eller begåvningstest, det går ju att dra slutsatser för att hitta "rätt" svar.
Men det här ska ju inte göras för någon annans skull utan för min egen! Vad tänker jag med, hur falsk kan en människa (jag) bli?! Ska gå tillbaka och göra om, radera allt jag skrev igår.
Slutsatser? Jag försöker passa in mer än vad jag försöker vara mig själv, vara ärlig. Jag är inte bara beroende av vin, utan även av bekräftelse, få veta att jag är duktig. Min version av sanningen är inte min egen utan den som jag tror andra vill ha. Är jag så svag att jag inte längre finns, utan att dricka vin, utan det mod som alkoholen ger mig? Hur ska jag hjälpa mig själv, jag är helt osynlig, ytlig. Men när jag dricker vin är jag unik, viktig, modig.
Dag 7 idag. Vägde mig i morse, har gått UPP 7 hg trots promenader, begränsat alkoholintag och kaloriintag.
Det där jag skrev igår, våga-välja-glädje, är lite svårare idag. Men jag har gjort en god gärning, hjälpt sophämtaren med att låsa upp och hålla upp dörren när han skulle dra ut den fulla papperstunnan på jobbet idag.

Träning har alltid varit en stor del i mitt liv men sen jag fick barn har det inte blivit supermycket. Jo när lillan var liten körde jag spinning som en galning. Idag har jag tränat för första gången på hur länge som helst. Har liksom varit rädd för att träna för när min ångest har varit som värst har jag fokuserat så mycket på mitt hjärta vilket gjort mig livrädd när pulsen går upp även om jag vet att det är bra för hjärtat med just träning. Såå skön känsla i kroppen. Jävla alkohol?Endorfiner som jag inte visste jag hade. Ska nog lägga in några fler pass i veckan. Tjohoo är så taggad? och till er med ångest som ni försöker dämpa med a vill jag säga att det går att må bra på kort tid. Tro det eller ej. Men sån extrem obehaglig ångest jag hade bara för drygt 1 vecka sedan går inte att förstå. Kram på er alla kämpar??

Haft en bra dag. Tyvärr dåligt med sömn, gissar på fullmånen.
Tagit en promenad i vårat norra vinterland, riktigt skönt ?
Ätit gott o druckit B vitaminer!

Känns bättre i stora hela, blodtrycket verkar ha sjunkit, ingen hjärtklappning, ångesten verkar ha lagt sig en hel del?
Tänkt på alkohol i dom banorna att den får en att må riktigt dåligt, inte värt det.

Att tillåta sig själv att vara i förnekelse, rädsla, vara arg och ledsen? Man kanske kan se det som att man måste gå igenom många av dessa stadier? Men såklart jättetråkigt att du känner dig ledsen. Vill bara att du ska må bra ❤️. Jag kämpar också med nedstämdhet och ångest just nu, men försöker tänka att det kommer bli bättre när det blir ljusare. Och av motionen.

Du är på rätt väg och du kämpar helt fantastiskt bra!

Stor kram

Jag mår ju inte bra nu heller. Varken fysiskt eller psykiskt. Men om några dagar kommer jag bryta ihop och ligga som en hög över köksbordet. Sist tog det 3 dagar, en annan gång var det på dag 5. Så orkade inte stå ut. Det är nog egentligen det jag är rädd för, att vara vek och inte orka ta mig vidare från det. Att må så dåligt att jag kommer välja alkoholen igen.

Jag mår ju inte bra nu heller. Varken fysiskt eller psykiskt. Men om några dagar kommer jag bryta ihop och ligga som en hög över köksbordet. Sist tog det 3 dagar, en annan gång var det på dag 5. Så orkade inte stå ut. Det är nog egentligen det jag är rädd för, att vara vek och inte orka ta mig vidare från det. Att må så dåligt att jag kommer välja alkoholen igen.

Ja, vem behöver inte en fisk eller två..??
Men vi är iaf alla små fiskar som simmar mot strömmen här..????! Sjukt, när man tänker på det, hur etablerat och normaliserat det är med drogen; alkohol. För det är ju vad det är. En sinnesförvridande drog. En del kan hantera den och leva ett bra liv (?) Verkligen? Eller? Jag hör inte till dem iaf, så jag låter bli ☑️. Skönt att inte längre hoppas/tro något annat..

Håller med, många nya, hinner inte heller med. Var och en gör så gott den kan och huvudsaken är att man för egen del gör det som får en att hålla sig på spåret ???! Tacksam för ditt stöd och att vi finner tid för varandra?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Haha, Fibblan, jag läste "kram till alla som behöver en fisk!!?
Får nog ta det lugnt med läsningen, ibland går det väldigt fort härinne!
Det är så många nya här och jag hinner inte med alla faktiskt.?

Men Fibblan, du finns alltid i mitt hjärta? så dig håller jag allt koll på??
Och jag lovar dig, du ÄR på rätt väg!

Kram ?

Du och Jasmine får gå armkrok ??
Det fixar ni säkert, alltid lättare med sällskap på vägen??️?
Lycka till ?
Kram ?

Så bra av dig att du är tillbaka och får stöd och pepp här på forumet ??
Kram ?