Senaste kommentarerna i forumet

Min krasch efter att yngsta dottern föddes svårt sjuk och handikappad kom först när hon var 8 år.

Då var hon så gott hon kunde vara ”på banan” och hade andra vuxna som kunde hjälpa henne. Då kunde jag ”tillåta mig” att krascha.

Allt kan man inte bearbeta. Vissa saker finns kvar som ärr, som sårbarheter som kan komma till uttryck i olika situationer.

Men det är viktigt att man lär sig läsa av symtomen och hittar strategier för att dra i handbromsen. Och sen måste man få sörja också ?

När dottern var en månad gammal och vi precis hade kommit tillbaka till vårt hemsjukhus efter flera veckors intensivvård i Lund så fick jag träffa en terapeut på sjukhuset.

Hon sa: ”Har du sörjt det friska barnet som du trodde att du hade i magen?” Va? Så kan man inte tänka. Det vore ju som att förneka min dotter. Så kände jag.

Jag hade då som först nyorienterat mig i vår nya annorlunda tillvaro - och sen kom hon och petade bort skorporna på såren så att blodet började rinna igen.

Jag stod på mig en lång stund. Hon stod också på sig. Jag sa att jag inte vågade börja gråta igen, att jag hade gråtit tillräckligt, att jag var rädd för att aldrig sluta gråta om jag började igen.

Hon stod på sig lite till, och till slut förstod jag. Att jag givetvis var tvungen att sörja det friska barnet och livet som tvåbarnsmamma som jag hade sett framför mig.

Jag var tvungen att sörja det för att gå vidare - och att gråta är alltid det bästa sättet att lätta på trycket.

Under de åren lärde mig hur jag reagerar akut på ett trauma: Handlingsförlamad, tunnelseende, hjärnan checkar ut, kan inte ens prata. Så jag måste ha ett skriftligt intyg från läkare tex att lämna fram.

Men väldigt snabbt, inom några timmar, reser jag mig och nyorienterar mig - och då agerar jag.

Jag vet idag att jag aldrig skulle fixa att göra HRL på en närstående, jag måste direkt skaffa hjälp för det.

Jag och barnens pappa reagerade tack och lov olika. Han var handlingskraftig initialt, jag först senare - och då rasade han ihop i en liten hög.

Yngsta dottern var 17 år innan hon fick sova i eget rum. Så länge behövde jag ha henne nära mig - alltid överhörande hennes ”status”. Den skräcken lämnar en aldrig helt och hållet tror jag, den är inetsad i benmärgen.

Men man kan ha ett bra liv ändå! Annorlunda kanske, men bra. Och terapeuten hjälper dig på vägen.

Kram ?

Tänkte på en sak när du beskriver om din undanträngda sorg. Hur gammal var ditt barn när hen fick diagnosen? Jag arbetar ju själv som kurator på en barn- och ungdomshabilitering. Många gånger när det kommer en ny patient t oss är det förstås fokus på patienten precis som föräldern har. Föräldrarna brukar ofta ha en hel massa tider att passa hos en el flera vårdgivare. Går patienten på förskola el skola har föräldrarna oftast väldigt många möten där. I min roll som kurator är det största uppdraget att fånga upp föräldrarna för att se var någonstans de befinner sig i denna process som det är att få ett barn med funktionsnedsättning. Det kan handla om att ge närståendestöd, hjälpa t att strukturera upp alla kontakter, hjälpa t att få kontakt m andra professioner mm.
Jag tänker utan att veta att det kanske var först nu som det var dags för sorgen att komma upp t ytan på riktigt...å då behöver man terapeutiska samtal på djupet. Dessa samtal kommer även bättre t sin rätt utan alkohol. Är glad för din skull att du får detta stöd och glad att du delar din berättelse.

Ha en fin lördag??

Vill bara säga tack för din tråd Charlie70. Starkt att läsa om din dotter och dina ’spår i hjärnan’ av stress...och hur detta triggat ett drickande.
Jag är också dålig på att skriva och kommentera i många trådar ( vilken aktivitet det är här) ...hoppas att jag ska bli bättre på det längre fram när jag landat lite mer.
Jag håller tummarna för att du ska få din tid att läka i lugn och ro.

... i storstaden och delfinen i Venedig, nya ytor och gator att se sig omkring i, nya världar som öppnar sig. Helt klart förvirrande.
Jag lyssnade på Annie Grace- boken ett par gånger, bra vid städning och fixande med annat, tyckte jag.
Jag känner mig också ibland djupfryst som du Kaveldun. Känns som jag väntar på att Niagarafallen ska släppas på efter lång tid av torka. Dels har jag haft omständigheter i mitt och ett av mina barns liv (som är över nu) men som under en period gjorde mig så praktisk och lösningsorienterad att allt inuti liksom släpar efter. Som känslor.
Jag vet inte hur jag ska lyckas bända upp den här gamla korkmattan i själen.
Ett vet jag och det är att det inte är med hjälp av alkoholen. Allt annat får vi se. Ha en fin dag ?

Jag tror jag ser att du startat en likadan tråd och skrivit mer, jag läser den istället om du inte vill skriva här :)

Välkommen hit!
Ett bra första steg mot en mindre suddig vardag!

Har du lust att delge oss lite mer så vi kan bolla tankarna ihop?

/Dee

Dag 6 kom ju fort, har ännu inte fått något sug, vilket är lite ovanligt. Det är ganska tyst i mitt huvud, inga övertalningsförsök ännu. Kanske borde jag vara beredd? Vilket håll kommer hen ifrån? Höger eller vänster? Eller kanske rätt underifrån, som en uppercut? Får väl bara vara tacksam för att det är lindrigt just nu bara. De kommer när det kommer helt enkelt. Jag har varit sjukskriven, så jag har en ganska kravlös tillvaro just nu, men måndag är dags för jobb igen....lite gruvar jag mig för det ,ska erkännas. Nåväl idag ska jag vara nykter och försöka tänka på allt jag har att vara tacksam för. Han en fin och nykter dag, alla soldater.

...ska ge Annie Grace en ny chans...började läsa men kom av mig. Och tack Honungsblomman.
Kanske spann jag loss lite väl mycket på den där vilda räven:-)
Men mitt nyktra jag är lite bångstyrig och nyvaken....och springer runt lite överallt och tittar på saker och ting - med förvåning.
??

Min dag har börjat bra! Så jag ser klart och har fått energi....

Bra att be om hjälp! Tänk vad lite omtänksamhet och pepp kan ge!

Torn, Andrahalvlek, Vinis och VaknaVacker och alla andra! Stort tack!

Från en tacksam ?

Min dag har börjat bra! Så jag ser klart och har fått energi....

Bra att be om hjälp! Tänk vad lite omtänksamhet och pepp kan ge!

Torn, Andrahalvlek, Vinis och VaknaVacker och alla andra! Stort tack!

Från en tacksam ?

Fint inlägg som andas optimism, nej det finns inget normalt med att inta alkohol, inte för någon egentligen. Döva, förminska, förringa, förstora, förvränga sina känslor och sätta en på kurs mot kaos är vad den hjälper till med. Ha en fin och nykter dag , det ska jag ha. Kram

...just så.
Och lägga fokus på alla de där små tingen som kanske ändå ingen ser och märker.
Det finns en omsorg i det - såklart .
Men det är en fin gräns mellan omsorg om detaljer ..och perfektionism. Perfektionisten är ju ensam...står i något där själva ordningen och detaljerna lägger sig som ett raster över resten.
Jag tror att jag utåt har en lätt bohemisk utstrålning ( kräver också sin planering...ska gudarna veta:-)
Och jag har försökt att förflytta mig från min kära mammas perfektion ( med medföljande drag av lätt martyr). Men jag kan verkligen fastna i bilden av den ideala, vackra. ’enkla’ middagen...och tappa mig själv på vägen.
Det handlar ju - igen - om att bara få vara som man är.
Ofullkomlig, vanlig, lite trött....
Jag läser hos er båda ändå ..Se Klart och Andrahalvlek ...en nykterheten som börjar bli mer organisk ( inte i meningen att ni tar den för given eller att ni inte kämpar.. men ni inte förhandlar så mkt. Och ni känner mindre sug/lust efter ruset ...och ser mer det som skaver/ fått er att dricka...och ni ser det vackra/glada .. livets små och stora glädjeämnen).
Själv njuter jag av lördagens ledighet. Hundra små och större ofullkomligheter i min lägenhet ( flyttade för inte så längesedan).
Men övar mig i att tänka....att det är just ’ting’ och inget annat.
Det är lättare när man vaknar nykter ( och just i dag ganska förnöjd). Och köket är ( någorlunda) rent och inga hakvdruckna glas står på oväntade ställen och vittnar om en kväll som körde i diket...
Ha en fin lördag ??

Läsa i dina inlägg! Än har jag inte börjat fiska men vem vet... Låter så härligt och rogivande. Själv ägnar jag mig åt att vårda mitt hem idag!

Ha en härlig lördag!

?

Åh härligt, suger åt mig lite glädje idag.

Heja dig! Känner lusten till livet idag! Stor kram från?

Vilket underbart inlägg!

Kram

Honungsblomman? Pollenallergi, kom just att tänka på att jag ju har börjat få det de senaste åren. Tror det är björk.Tack! Grabben fyller snart 15 år, så han börjar klara att ”fixa” fisket själv. Inte så mycket trasslande med linor och så.

Vi släpper tillbaka det mesta, men i går tog jag upp några fina abborrar som jag ska fixa till middagen i kväll. Hade lovat frugan för att stå för lördagsmiddagen? Vad kul att du gillar att fiska! Tycker verkligen du ska ta tag i det, men en varning, det är beroendeframkallande?

De senaste åren är det väldigt många fler tjejer som fiskar, vet inte riktigt vad det beror på, men jag tycker det är kul och bra. I går låg det en annan båt nära oss med två kvinnor i min ålder som fiskade, dom såg verkligen proffsiga ut, och jag blev lite avundsjuk då den ena av dem fick en riktigt stor gös. Det ekade glädjetjut över halva sjön.

Hoppas du får en fin dag!

Kram

Dag 6

Vaknade tidigt. Bredvid mig sov maken. Jag gick in på forumet och läste lite i era trådar och det kändes skönt att kunan göra det där bredvid honom. Att inte behöva smyga och dölja ifall han skulle vakna - eftersom han vet! :-)

Det slår mig att så många av er/oss är högpresterande på olika sätt. Har en grundläggande rastlöshet. Har lätt att formulera sig med det skrivna ordet, men kanske svårare att hantera allt vad det sociala livet innebär i övrigt.
Smygandet. Ibland att någon i ens närhet vet, ofta inte.

De begynnande tankarna på att "jag vill kunna dricka normalt". För att sedan...efter någon månad inser att det finns INGET som är normalt med att dricka alkohol.

Jag läser också om oron över LIVSLEDAN som infinner sig. "Är det inte meningen att man ska ha lite roligt också, varför känns livet mer likriktat nu?" En viss avsaknad av "toppar och dalar". Sökandet efter substitut.

Jag läser om tacksamheten i att åter ta kontrollen över sin egen vardag. Att vakna upp med energi. Ökad omsorg om de sina, att kunna köra och hämta när som helst på dygnet, de djupare samtalen, de gemensamma aktiviteterna. Den klarare hyn, den minskade plufsigheten, behovet av att hitta nya intressen.

En likhet finns också i att många verkar finna ett minskat intresse/behov för att delta i olika anordnade "festligheter" där alkohol ingår. Inte först och främst för att den närvarande alkoholen kan trigga ett sug, utan mer för att man inte hänger med på den onyktra avgången, att det blir en form av utanförskap. Utanförskapet konstateras oftast, men sörjs inte. Mer att man verkar bli häpen över hur andefattiga dessa sammankomster ändå är.

Något som många också gör uttryck för är behovet av att "vara i sig själv, FÖR sig själv", åtminstone i den första fasen mot det det nyktra livet.
...

Jag tar verkligen till mig det jag läser. Försöker sätta det i relation till mig själv och min begynnande känsla. Jag känner mig ödmjuk som får ta del av era resor.

I måndags var min första nyktra dag på mycket länge. Då beslutade jag mig för att ha ett uppehåll, "för att sedan se". Jag längtade efter att kunna dricka måttligt. Men...på bara dessa få dagar så har det klarnat för mig att det inte är vägen att gå av sååå många skäl - men främst för att jag vet att jag inte kan.

JAG. KOMMER. ALDRIG. MER. DRICKA. ALKOHOL
NÅGONSIN!!!

- - ?

...det vill jag ge min familj. (Hur gammal är han?)
Och wow...vilken storfångst ni fick, vad gör du med alla firrar? Slänger tillbaka, ger bort, tillreder?

Jag har tagit med min familj till en put-and-take sjö och ätit lunch på stormkök ett par helger i rad. Det är stort, då jag är en riktig, riktig stadstös som knappt aldrig var ute i skogen när jag var liten.

Jag är sugen på att köpa fiskekort, familje, för att kunna fiska i den sjön under större delen av säsongen. Maken har alla sorters spön och drag, halva förrådet fylls av det, men vi har bara varit ute två gånger under 20 år han och jag, på mitt initiativ. Varför? Den frågan ställer jag mig nu. Varför så mycket investerat i något som inte blir av. Och varför har JAG inte tagit initiativet att fiska själv? (Nååå...svaret vet jag ju är osäkerhet över hur man "gör"...men det går ju att ta reda på).

Jag skulle så gärna vilja kunna fiska, bli självständig. Dra upp regnbåge och öring själv och tillaga till familjen. GRILLA dem till och med (det är också en sak jag vill lära mig, för att bli självständig - den stora glänsande tingesten som vaktas skyddande av hanen i huset). Jag känner att den här rastlösheten kanske ändå kan medföra att jag rör mig i vidare kretsar i livet.

Angående snarkningarna så håller jag med övriga, bra att hon frågade, men jag förstår att det måste ha känts konstigt att få frågan. Min make, som inte dricker alkohol är i alla fall "periodare" när det gäller snarkningar. För ett par veckor sedan snarkade han så att jag seriöst inte kunde somna...och så har han aldrig gjort tidigare, sedan följde en period av lättare snarkningar och nu på morgonen, då jag varit vaken ett par timmar bredvid honom, har jag inte hört honom snarka alls.
Är du pollenallergisk? Kan det bero på att du har lite svullna slemhinnor i näsan eller så? Just thinking...då jag själv precis fått reda på att jag är gräsallergisk och plötsligt förstår varför jag varit så rajdans trött och "långtidsförkyld" fram på försommaren...hehe.)

Jag hoppas att du får en fin 2 maj!

- - ?
Honungsblomman
Dag 6

Idag vaknade jag med en skön känsla i kroppen. Jag mår jättebra! Drack icas bubbel vatten igår kväll. Smög upp och kokade kaffe. Behövde inte smyga länge för frun var redan vaken. Käkade en lång frukost tillsammans. Nu ska jag strax iväg till gymmet.

Tack Kaveldun för en fin och tänkvärd kommentar!?Du beskriver så bra, väldigt likt Se klarts sätt att skriva.? Jag tror verkligen att det kommer gå bra för dig nu, det känns så.

Det blev en lång dag på sjön i går. Regn mest hela tiden, men vad gör det när det nappar hela tiden.? Vi fick 7 gäddor, massor av abborrar och några riktigt stora lakar. Sonen var helt slut när han stupade i säng kl halv ett. Det sista han sa till mig var, pappa, snälla, kan vi åka ut i morgon igen.?

Det känns kul att han har ärvt mitt stora intresse. Mitt andra stora ”intresse” som jag hade förr, men inte har nu mera, det kan han skippa. Det hoppas jag av hela mitt hjärta att han gör.❤️

Ha en bra lördag!

Hoppas att ditt samtal går bra idag, så sorgligt när alkoholen tar över en människa. Jag hoppas att ni i samförstånd kan komma fram till något bra för er, att han är nykter så du kan prata med honom framförallt. Att prata med en full alkoholist är ju omöjligt! Jag önskar också dig styrka så du klarar detta svåra samtal, att stå fast vid att du väljer dig och barnen.

Vill bara säga att du är inte ensam.. Vi finns här för varandra. En dag i taget...

Mvh Saskij

God morgon Vinis! Idag är jag stolt som en ? och klok som en? samt stark som en ?! Vaknade vacker idag. Har en helt ny energi idag. Naturen är lugn, frisk och vacker idag. Känns som luften är extra syrerik idag. Tar härliga djupa andetag...

Ta hand om dig idag Vinis! Kram Saskij

Tack för era fina kommentarer. Jag har mycket att fundera kring nu. Och visst förstår jag det, precis som du säger Sofia, att händelserna kring min flicka har satt djupa spår i mitt stressystem. Jag ber till gudarna nu bara att Försäkringskassan godkänner min sjukskrivning också så att jag kan läka detta och komma igen. Det är det enda jag vill. Komma igen. Jag har 15-17 år kvar i arbetslivet. Det finns mycket kvar för mig att ge om jag bara får min vila nu.

Jag ville dela detta med er här på forumet av flera skäl. Ett viktigt skäl är att jag knappast tror att jag är ensam om den här typen av upplevelser. Jag ser ju det också i din kommentar, Vinäger. Kanske kan mitt inlägg hjälpa andra att börja dra i trådar de inte visste fanns?

Mjälleksemet som försvann så fint under några veckor har gett sig tillkänna igen. Jag som trodde det skulle försvinna för gott nu när jag inte dricker. Suck. Har säkert också med samtalet förra veckan att göra. Mina system drar igång igen och då försvarar sig kroppen med lite olika symptom. Jaja.

I dag blir det tre timmar restorative yoga. Jag går, även om jag ser ut som Rudolf med röda mulen igen. Det blir tillsammans med en kompis som vet allt om min utmattning och flickan men inget om varför jag väljer att inte dricka just nu. Hon behöver inte veta. Hon är för nära min arbetsplats nämligen. Vi äter middag hos mig sedan. Ser jag fram emot!

Suget tycks ha klingat av helt. Tänker på alkohol, men inget sug efter det. Inte ens de alkoholfria alternativen lockar. Hellre vatten, te och kaffe för mig. Oändligt tacksam varje dag för att jag inte dricker och för att jag kan möta livet - just precis som det är - som en hel människa. Ren och ärlig.

Kram!