Senaste kommentarerna i forumet

Tack för alla era fina svar. Jag känner en fruktansvärd tomhet inom mig. Speciellt nu på julafton. Vi skulle ha firat ihop men nu är han inte här. Känns konstigt. Har iaf haft familj o vänner runt mig sen dagen det hände. Har inte sovit en enda natt själv. Kommer dock bli konstigt efter begravningen och jag ska bo själv här 40mil ifrån min familj. Känns även konsrigt att komma tillbaka till jobbet efter begravningen sen. Kommer säkert komma många frågor och jag har aldrig berättat sanningen om vår situation. Har tagit kontakt med vc och fått psykologtid i januari. Det behövs! Bilden från dagen jag hittade honom återkommer varje kväll när jag stänger ögonen och ska sova. Jag saknar honom fruktansvärt mycket. ❤?? God Jul till er och jag hoppas ni får det lungt dessa högtids dagarna. Kramar

förstår precis vad du skriver...lever ensam sen barnen flög ur boet för rätt många år sedan...jag har familj och några vänner men i år fick jag influensa och ska träffa barnen på torsdag istället. Jag är inte med i nåt socialt ekorrhjul eller fasadhållande och då blir en ganska ensam...
men precis som du så njuter jag av friheten i det också...det är väl bara att jag bryter normen för hur kvinnor fått beté sig i min familj....allt handlar om och kretsar kring att leva med en partner och att kunna visa upp ett VI...till varje pris...
men jag har satsat på jobbet istället och sen, när barnen flyttat hemifrån, suttit hemma med en BiB på kvällarna och försökt döva förvirringen (eller?)

Men vi är ju en flockvarelse har jag fått lärt mig - hur ska man få ihop det??

Har läst hur du våndats över denna dag och jag hoppas att det blev en tillslut bra dag. Tårarna tror jag är bra om de får komma ut, nån anledning finns till att de är där?

Kramar

aha...den här människan har en personlig assistent...men så är det inte riktigt utan Syster Anna är någon som finns i mig och hon kommer ibland fram och säger åt mig på skarpen. Hon säger att jag inte får riskera min hälsa genom att dricka varje kväll och hon säger åt mig: Lyssna på din kropp! Vad skickar den för signaler? Nå vad vill du svara kroppen? Hon tar helt enkelt hand om "svagis" när det behövs. För precis som många kvinnor före mig så tar jag hand om andra hellre än mig själv...

Jag har ett ordnat yrkesliv och få vet om att jag är alkoholist. Har levt med missbruket till och från i 10-15 år men sökt stöd på beroendemottagning 2006 och hos AA 2013 och fått bra stöd där. Precis som någon annan skrev så dricker jag på kvällarna, somnar och är i skick att jobba dagen efter.

Jag lever själv, mina 2 barn är utflyttade och de vet att jag kämpar och stödjer mig. Ändå är det svårt....jag har en självdestruktiv ådra som tar sig uttryck i att jag dricker för ofta och för mycket. För 2 år sen fick jag influensa och tog värktabletter som gav mig magsmärtor så jag åkte till akuten. Sa som det var till sköterskorna, jag dricker för mycket och är rädd att detta är alkoholrelaterat. De tog alla prover med anledning av detta. Proverna var ok men jag fick börja medicinera mot högt blodtryck.

Jag har haft det stressigt med byte av jobb sen dess och fortsatt drickandet men nu har jag inte druckit någon alkohol sedan fredag 20 december och tänker fortsätta på den vägen.

Tack för detta forum - jag ser fram emot att läsa era inlägg i nöd och lust.
God Jul ?
PS Extra tack till Pellis som uppmuntrade mig att starta en egen tråd för att kunna följa.
PPS. Nu dricker jag té på kvällen istället.....några liter...

Hoppas du har det bra! Jag firar en vit julafton?

Tack Pellis - det gör jag ?

Jag hoppas er Jul har varit bra??vit eller inte. Själv fixade jag jullunch med ca 30 svenskar här i Spanien på cola zero?var inte ens sugen på alkohol. Jag håller med dig Pellis, Spanien kan verkligen vara ett alkoholträsk men det är mycket mer än så. Så fantastiskt vackert land?Men det är en stor utmaning, vart man än går så finns alltid tillgång till cervesa eller vino. Men herregud vad jag har ont i kroppen på kvällarna, kan det vara relaterat till att jag inte druckit på 10 dagar? Hela familjen är trötta så nu blir det några riktiga slappardagar framåt. Ha det gott?i morgon dag 11?

Skriver om detta.....

Men jag/vi kommer att delta i hans avskedspredikan i januari. Ska kolla om inslaget finns på Katarina församlings hemsida, annars kommer säkert nånting från mässan att läggas ut där. Vi har haft en lugn julaftonskväll med måttfullt ätande och vilsam samvaro. Nu snart mässa. Kram, kram kära forumvän❤️ / mt
PS En sak till: har du kollat Alkispodden? Gillar de killarna mycket! DS

...svagis! Välkommen till forumet! Kul att du tittade in på min tråd! Super att du inte druckit sen 20/12...håll den linjen. För att du ska få en helhet i din nyktra resa så är ett tips är att du startar en tråd för peppning och stöd!

Det är super att hänga här! Kraaam

Faktum är att jag har undrat vart mot otroliga motstånd för jul kommer ifrån.
Jag har alltid haft det - i vuxen ålder men förstod inte förrns jag började fundera
tillbaks i tiden.

Det är andra saker som också spelar in. Konsumtion, den otroliga stressen och folk som
sjunker ner i soffan - som utmattade uttrycker - Pjue jag klarade det i år igen.
Det är nästan inte mänskligt.

Jag har svårt med glädjen som andra känner vid jul. Jag blir bara väldigt anti.
Jag kanske kan förlåta någon gång för skiten man vart utsatt för men jag tänker lite det som har hänt har hänt.
Jag har dock medkänsla för mig själv nuförtiden och en större förståelse för mig själv.

Min pappa dog när jag var väldigt liten och min mamma var ung så det har passerat
en hel del idioter som min mamma hade förhållanden med i min barndom. En del har
inte varit så behagliga att ha med att göra.

Jag lyssnade på Olle Carlsson på TV4 i morse. Han pratade om midnattsmässan inatt på Katarina.
Och mina tankar gick direkt till dig. Hade det inte vart så mycket folk hade jag kanske cyklat in och
deltagit...

Önskar dig en fortsatt fin och lugn kväll och massa kärlek tillbaks...

är en märklig känsla att stå utanför det gängse livet en sån här helg.
Jag är en betraktare som bara iakttar utan att delta och det är faktiskt väldigt intressant. Så många sätt att försöka bete sig som "folk" och hålla skenet uppe. Jag lider med de som uppenbarligen är väldigt obekväma med situationen och sällskapet och inte kan ta sig ur det. Och de är många :O
Det synliga drickandet såhär tidigt på kvällen är inte speciellt mycket men jag vet hur en del kan se ut till frukost :-) :-) Skadeglädjen osv....!!!

Ibland kan jag få en känsla av sorg över att jag är ensam alla storhelger men samtidigt är det en befriande känsla. Jag gör vad jag vill och styr mitt egna liv. Tids nog så blir jag beroende av andra så det gäller att passa på nu, just idag.

Ta hand om er och tänk lite extra på er själv ♡

barndomsjular och kände sorg för barnet-i-dig och barnet-i-mig... helger var inte roliga... Sist och slutligen är jag ändå tacksam för att jag i mitt vuxna liv mötte svårigheter som lotsade mig hit. Det i sin tur gav mig vittring på vad jag behövde reda ut från min barndom. Jag har kommit i kontakt med andra ”vuxna barn” och hittat vägar till en djupare ro och försoning. Dessutom verktyg att hantera utmaningar som jag möter. Just nu sitter jag i frid och ro, behagligt mätt och nöjd och helt utan krav på nånting. Kaffe och TV och inatt midnattsmässa.
Kram och kärlek / mt

Hej ?
Sitter i soffan och njuter av lugnet, långt från ankan och långben & bingoberra man kan komma. Hoppas ni har det bra!
Skriv gärna ngn rad, så jag vet att ni har det bra.
Kram Sigge

Kan tänka mig hur hemskt det måste kännas, när man är så liten som du var..Minnen som är svåra att sudda ut..Nu ger vi våra barn bättre minnen, på så sätt kanske vi kan försonas med dåliga och jobbiga saker vi varit med om..Hoppas Julen blixtrar förbi för din del..Så har vi snart ett nytt år, att fylla med något fint????

Underbart!

En fin vit kväll låter bra. Jag är färdig med julfirandet, det är så mycket hysteri och konsumtion kring det. Förstår inte poängen riktigt. Det är väl åldern. Vi är också ensamma hemma, maken och jag. Som tjuren Ferdinand sitter vi och har det lugnt och skönt.

Så underbart att jag kan vara en förebild! Det gör att det känns som att det kom nånting bra av det hela ändå. Alla måste gå sin egen väg och bli nyktra på egen hand. Men det behöver inte vara så konstigt. Man behöver inte via kliniker eller läkare eller antabus. Det kan räcka med att bara bestämma sej. Att man fått nog. Att man inte vill vara en slav längre.

Det var en sån obeskrivlig lättnad för mej då jag hittade till detta forum och såg andra beskriva samma sak som jag upplevt och känt! Det fanns dom som gjort värre saker till och med:). Och jag förstod att det inte är jag som är galen utan att det är så här missbruk och beroende ser ut. Och det går att komma ur.
Tack MM och mulletant för allt genom åren!

Det du beskriver - en full förälder som trillar in i granen har jag vart med om många så gånger som liten. Fylla med bråk, rädsla, avsky, polisbesök - fick då sova på grannens soffa (som jag inte kände) vid 4 års ålder, ensam på julaftonsnatten. Det är nog av den anledningen jag ogillar precis allt som har med julen att göra. Granar, tomtar, den fejkade gemenskapen, julmaten (kan inte ens med lukten av julmat) Får total ångest av Julen. Sitter uppe till klockan är midnatt och andas ut att det är över för denna gång.

Önskar dig såklart en fin jul och jag hoppas att du får en lugn julaftonskväll.

MM

Grattis finaste du. Över 200 dagar är ju sjukt bra. Själv räknade jag ihop till 175. Fortsätter räkna trots att jag provade 1,5 öl (det är viktigt med den där halvan ;) )

God jul på dig också förresten.

Vill bara tacka dig för att du har varit min person här i år, och den personen, även om vi inte känner varandra - som gjort störst avtryck 2019 på mig. Så tack finaste du för att du är just DU och att du har varit här för bland annat mig!

Kram

Det är julafton och jag är så jävla Autistiskt!

Så känns det just nu. Jag kanske inte är alkoholist för det var så lätt och sluta och lätta att inte dricka vid högtider. men spelar det någon roll? Ne... inte alls. Jag har ett problematiskt förhållande ändock så väljer att inte dricka. Jag har tillräckligt många kort emot mig som jag inte kan välja bort så varför utmana ödet!?

Nu till varför jag är så jädra autistisk. Som några av er säkert vet så ska jag (har fått ett datum i januari då det startar) påbörja en utredning mot Austim och ADHD, då främst Autism skulle jag säga. Jag är nästintill övertygad om att jag har det. Har läst så mycket och upptäckt så många saker med mig själv som stämmer. Det känns till och med som att jag blivit mer Autistisk utåt sen jag lärt mig om det. Det känns inte normalt. Men vad är normalt egentligen?

Att få meltdowns, att använda kroppsliga rörelser för att få ut frustration eller att försöka känna sig mindre obekväm är som nytt för mig, men det stämmer ändock. Det har ju alltid varit så, alltid - fast jag har inte kunnat pussla ihop bitarna. Att fundera över allt man gör, när man gör det, varje gång - det trodde jag alla gjorde. Att inte ha en autopilot. Jaha... den har aldrig funkat på mig. Att bli så sjukt trött jämt och det pga. alla intryck.. det är helt nytt. Tänk om det inte bara är för att jag är lat?

Att ha ett behov av att få saker gjort på rätt sätt och inte kunna släppa saker, att alltid fokusera på detaljer. Att se, höra, iaktta saker som andra inte gör. Att ha ett minne som ibland är extraordinärt och ibland är skrämmande nära språkstört. Att vara bästa skådespelerskan då väldigt få verkligen vet vad det är som inte stämmer... Att inte se vad andra håller på med (och inte bry sig), att inte förstå flirtande och koderna för social interaktion ibland. Det är ju jag!

Samtidigt så är jag ju så vanlig, average, "normal". jag ser ganska bra ut, kan vara social och trevlig, jag har humor och ser inte allt svart eller vitt. Jag har lätt att få kontakt med människor om jag anstränger mig. Jag är bra med andra NPF-personer. Men jag har tydlig problematik med relationer - även om jag ser det som att jag väljer bort relationer pga. att jag klarar mig bra själv och att jag inte klarar motgångar + att det är så skönt att vara själv.

För de flesta så låter det jättekonstigt men jag känner mig nästan aldrig ensam. Fast jag är totalt själv och det - väldigt ofta. Det är det bästa jag vet. Att vara ensam är bättre än att vara full. Att vara ensam och göra det jag gillar är bättre än godis.

Men just nu är jag inte ensam, just nu är det jul hos mina päron. Som tur är, är det lugnt här, folk dricker inte så mycket och vi ät bara 6 personer. Jag kan, som nu, gå undan till eget rum och ladda batterierna. Men det är så jobbigt att behöva vara kring människor så här, även om det såklart också är trevligt.

Jag skulle behöva en veckas semester efter flytten och efter allt fix i lägenheten. Känner mest för att vara där och fixa allt nu. Men på jul så måste man ju va med familjen, tydligen. Det är den enda högtiden som jag firar. Nyår, midsommar osv. gör jag ingenting på. Har inte gjort något på massor av år, har inte blivit bjuden, har inte bjudit in mig.. har druckit själv. Nu blir det detsamma - utan drickat då. Det känns ok.

Ska lägga mig och vila en stund nu innan Kalle Anka slutar, sen är det väl julklappar. Ska bli kul att se reaktionen från min ena kusin när hon får en viss present från mig.

Och... väljer att inte dricka i dag. Istället dricker jag pepsi max och alkoholfri öl. Därefter njuter jag av att kunna köra bil i kväll och morgon :)

Skickar massa kramar till er båda, Mulletant och Santorini.
Båda väldigt nära i mitt hjärta men det vet ni.

Så tacksam att ni finns....

MM

Så starkt (!) så insiktsfullt och klokt av dig att stanna vid doften.... Du är verkligen en förebild!
Vi firar också en helnykter jul, nu till kvällen helt på tumis - alla barnen är på egna vägar. Och det känns lugnt, kravlöst och riktigt bra. Har haft kärt besök en stund på dagen och nu ser vi två på Kalle Anka medan brasan brinner.
Ha det riktigt bra min kära forumvän sen många år❤️ / mt

Hej
God jul och grattis till din 8:e vita jul!
Du har min fulla respekt och du är verkligen en förebild för oss alla på forumet!
Vi vågar, vi kan & vi vill ?.
Kram sigge

Det önskar jag alla som är här. Jul och nyår kan vara en svår tid om man kämpar mot alkoholen. Även jag fick en liten påminnelse igår då maken kom hem med en fin flaska vin. Extra smooth stod det och jag drog in doften flera gånger och kände sug. Då är det viktigt att man vet att man aldrig kan dricka alkohol igen. Att man inte tänker att en gång är ingen gång. För ett enda glas, en gång, kan välta hela nykterheten över ändå. Och ett litet sug är inte värre än en påminnelse och det går om. För övrigt är en flaska inget att börja dela på för en sån som mej...Jag inbillar mej inte att jag skulle vara nöjd med ett glas.
Nå det passerade snabbt. Jag är väldigt nöjd för att jag får fira min åttonde jul som nykterist. Kanske inte helt självvald nykterist men å andra sidan har jag själv valt att sluta med alkoholen. Flera misslyckade försök men nu sitter den.

Hej alla i tråden!
Jag har ett ordnat yrkesliv och få vet om att jag är alkoholist. Har levt med missbruket till och från i 10-15 år men sökt stöd på beroendemottagning 2006 och hos AA 2013 och fått bra stöd där. Precis som någon skrev så har även jag druckit på kvällarna, somnat och varit i skick att jobba dagen efter.

Mina 2 barn är utflyttade och de vet att jag kämpar och stödjer mig. Ändå är det svårt....jag har en självdestruktiv ådra som tar sig uttryck i att jag dricker för ofta och för mycket. För 2 år sen fick jag influensa och tog värktabletter som gav mig magsmärtor så jag åkte till akuten. Sa som det var till sköterskorna, jag dricker för mycket och är rädd att detta är alkoholrelaterat. De tog alla prover med anledning av detta. Proverna var ok men jag fick börja medicinera mot högt blodtryck.

Jag har haft det stressigt sen dess och fortsatt drickandet men nu har jag inte druckit någon alkohol sedan fredag 20 december och tänker fortsätta på den vägen.

Tack för detta forum - jag ser fram emot att läsa era inläggi nöd och lust.
God Jul ?