Senaste kommentarerna i forumet

här nu. Varit en jättetung start på året. Sökte hjälp hos läkare i början på mars för jag kände att jag verkligen började tappa greppet om mig själv. Hade sån tur med läkare, han gick verkligen till botten med allt. Tog massor med prover och han tog sig också tid att prata ordentligt om vad som felade. Fick sömntabletter för jag har sovit jättedåligt ända sen i somras. Har aldrig tidigare ätit vare sig sömntabletter eller antidepressiva medel så var väldigt tveksam. Men jag förlitade mig på vad han sa. Sömn är a och o för att fungera. Började sova gott direkt och då började jag också må och tänka bättre. Fick även remiss till KBT som jag nu går på regelbundet. Fortfarandee noll alkohol, skönt. Börjar känna mig riktigt pigg nu. Jobbat mycket utomhus pga Corona. Sol och frisk luft gör underverk det med. Håller mig borta från människor som jag vet påverkar mig negativt. Faller sig naturligt nu när man skall begränsa sitt sociala umgänge. Kommit in i en ganska skön och lugn lunk. Har inte heller känt den där frustrerande och konstiga känslan som jag annars kan få när det är lugnt "för länge". Byter ett par ord då och då med grannarna över häcken, träffar mina barn och ett fåtal andra som man har en lugn relation med. Är med i en Facebook utmaning "En utomhus natt i månaden", härligt. Om än lite kallt om fötterna senaste gången :-). Livet börjar så sakteliga räta upp sig igen. Gäller att hålla i med allt nu. Har läst en del på beroende sidan. Många där verkar hamna i en fas när nykterheten går från eufori till vardagslunk. Kanske är jag där nu med mitt medberoende? Lite svårt det där när ens drog är relationer. Relationer måste man ha men det gäller att ha dom sunda. En dag i taget, ta hand om sig själv och ta hänsyn till sig själv. Lyssna inåt istället för utåt säger min terapeut. Och det gör jag bäst när jag är själv i skogen och natur. Just nu är det bästa som finns att vila blicken på ett hav av vitsippor. Kram

#mulletant, #Andrahalvlek & #VaknaVacker
Tack för era fina hälsningar. ??

Jag tycker att du är en jättebra förebild för dina barn genom att sluta dricka, så som din pappa verkar vara för dig. Och också genom att vara närvarande för dem. Jag tror barnen struntar i vad vi åstadkommer i våra liv, för dem är det viktigaste att vi finns där, är pålitliga och ger dem kärlek. Och när du ridit ut den värsta stormen och börjar få mer energi har du ju möjlighet att göra förändringar för din egen skull. Jag har nog använt alkohol för att sätta guldkant på helgerna eftersom jag under veckorna jobbar med något jag inte brinner för. Och nu när jag inte dricker blir det tydligare hur uttråkad vissa delar av mitt liv gör mig. Kan också känna stor stress över att halva livet gått utan att j a g kommit dit jag vill, men å andra sidan, andra halvan är förhoppningsvis kvar.. Nu kämpar vi på med nykterheten, tids nog orkar vi ta tag i resten.

är ingen opioid, utan ett snri preparat. Lite förenklat kan man säga att det är "steget efter" ssri preparat som är de antidepressiva man brukar kalla lyckopiller.
Det är alltså inte direkt livshotande att inta Venlafaxin tillsammans med alkohol, så som det kan vara att inta alkohol i kombination med opioider.

Låter som du har det riktigt fint där nu. Hoppas fjärilarna skall trivas också??

Det var väldigt intressant att läsa om hela din nyktra resa! Vilket år blev du nykter?

Du är en sann förebild ?

Nu är min pyttelilla balkong invigd för säsongen, med te och bulle. Det krävde fleece och dubbla filtar, men det var mysigt ändå. Njöt av fåglarnas skönsång (förutom måsarna då ?)

Lavendelplantor i balkonglådorna, pelargoner i tre krukor, och smultronplantorna är rensade och vattnade. Thats it. Lättskött ?

Köpte en söt liten elefant i porslin som har fått hedersplatsen högst upp på balkonghyllan. Den ska få påminna mig om våren 2020.

Stark, snäll, smidig när det krävs, mycket empati, lite långsam, målmedveten och lojal. Sådan vill jag vara i mitt nyktra liv - med stor hjälp av det här forumet.

Varje gång jag ser den lilla elefanten kommer jag att tänka jag på er ?

På den här sidan finns ett program du kan anmäla dig till.. Som innehåller olika "utmaningar" som ett steg i att få kontroll över sitt problemdrickande/beroende eller vad vi nu väljer att kalla våra egna problem. Jag har dessutom valt att ha en personlig kontakt i den resan som ger mig personlig återkoppling och som jag kan bolla med. Väldigt bra om du frågar mig.
Man ser sina mönster, hittar sina risktillfällen eller vad det nu kan vara!

Jag vill hitta tillbaka till mitt sunda jag, som inte förknippar olika saker med vissa typer av alkohol.
Däremot hoppas jag ändå att jag verkligen kommer tillbaka till ett liv där man äter nåt gott på restaurangen och tar ett glas vin! men nu är nu. Och jag har ett annat fokus nu.
Det jag märkt med mig själv innan jag bara kände stopp stopp och hamnade här var att jag "dricker av vana"... att jag dricker "själv hemma"... att jag inte längre känner när det räcker förrän det är för sent.
Och det är ju ett problemdrickande!
Det finns olika grader av det tänker jag.

Soom du beskriver hur du själv lever och mår... Så ska jag vara brutalt ärlig och säga att du säkerligen skulle må bra av att tacke nej några av alla de tillfällen du beskriver att alkohol ingår. För sömnen, för psyket och mycket annat.
Jag känner igen mig i det du förklara hur man är en allt eller inget person. Som gärna drar extrema gränser. Med rätt tankar och rätt verktyg (t.ex samtalshjälp eller hjälp på denna sidan) kan dessa egenskaper vara en stor hjälp istället för en snubbeltråd i sånt här!
Om du vill hitta ett riktigt välmående liv så tror jag på att skala av alltihopa och sen sakta sakta bygga tillbaka sig själv med enbart de delar man mår bra av.
Jag hoppas jag med den tanken i framtiden kommer införa alkohol tex.. men har då förhoppningsvis lärt mig vilka tillfällen (risksituationer) det är jag ska välja bort!
Men som sagt, för att göra det riktigt bra får man lägga pusslet sakta..

Hoppas du hittar dina pusselbitar!
tänk så här... den här middagen med familjen. vad händer om du INTE dricker rött vin till middagen?

.. är vad som gäller.
När du ser det själv, och inte tänker att du ska dividera om hur/när/varför och om, så kan din process också börja mot en mer behaglig tillvaro.

Hoppas du når den punkten snart, det är bara du som kan slå i botten och inse hur jävligt man kan må och vända det sen med hjälp eller på egen hand av vilja, jag känner verkligen själv igen mig i det du skriver.
Lycka till, jag finns för stöd på den andra, nyktra sidan!

/Dee

Jättebra att du gjorde det. När en människa övervinner något som känns svårt så växer den människan. Du har vuxit. Grattis till att övervinna detta. Fortsätt så i ditt liv, för det som är viktigt, att övervinna.

halkar minnet tillbaka till den tiden när jag var i brytpunkten mellan 2 liv. Dårhus eller bårhus.
Jag tog ju beslutet att åka på behandling i ett behandlingshem som grundade sig på Minnesotamodellen, dagligt tal AA. Och jag har aldrig någonsin ångrat det, inte en enda gång !!

Där sa jag under besöksdagen helt öppet för min familj att jag var alkoholist och jag var väl den siste som fattade det... Jag var, då som nu, lite stolt över att jag befann mig där och att jag tagit beslutet själv. Iofs påhejad av exet men hon gnällde också över att det kostade så mycket pengar....

Under behandlingstiden fick vi åka runt nån dag i veckan till AA-möten i grannskapet och jag minns det första mötet som det var igår !! Och det pga en som "firade" sex år som nykter och var så fruktansvärt dyster så vi sa när vi åkte hem att ska vi bli sådär så är det bättre att vi super i stället ! Inget bra föredöme där alltså....Nästa möte veckan efter var vi till en annan ort och där satt en kvinna som pratade, pratade, pratade.....hon snackade även på inandning så till slut stängde man bara av. Hon hade varit nykter några år och var sååååå glad över att hon fortfarande var ensam ??!! Inga roliga framtidsutsikter där heller....

Jag kom hem, efter en månad, på kvällen till ett tomt hus och var helt ärligt rädd för att vara ensam. Jag hade träffat exet dagen innan när hon kom till behandlingshemmet för att vara med på Familjeveckan så jag skulle ju klara mig själv i en vecka och jag var nog inte helt på det klara då med att nykterheten är mitt egna ansvar.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig : Gå på AA hemma direkt ! Så dagen efter gick jag dit, skiträdd för att nån skulle se mig !! Men som nynykter, osäker och helt vilsen i det nya livet bestämde jag mig att följa råden från de som gått före mig och det har räddat mig och gett mig en stabil grund att stå på. Som jag sagt ett antal gånger här så är inte jag religiös utan tar till mig de praktiska råd som jag får om jag lyssnar på Di Gamle och som jag kan läsa mig till. Det ÄR ett enkelt program för komplicerade människor men litar jag bara på att det jag får höra är för mitt eget bästa så går allt så mycket enklare. Alla de som tar återfall och berättar det hjälper ju mig i min nykterhet just för att man klart kan säga att de har tagit mitt återfall så jag slipper det ! Att berätta om återfallet hjälper 2 gånger : Det lyfter av ångesten för den som tagit återfallet och det hjälper mig att fatta att så ska jag inte göra.

Under första året så hade jag efterbehandling en gång i månaden och det var utan tvekan den absolut bästa dagen som fanns !! Jag åkte på kvällen före, oftast med tåg, och när jag satt mig i mitt säte så sjönk axlarna ner och jag andades ut och mådde helt sagolikt bra !! Det var min dag, enbart min dag och ingen annans !! Jag har nog aldrig upplevt den känslan så intensivt som då ! Att sova i de små rummen, typ garderob, ovanför garaget var som när jag sov inne på behandlingen första natten. Totalt avslappnad och utsövd som aldrig någonsin tidigare !
Hela min kropp talade om att det var bra nu och att jag var värd att ha det så bra !

Det var spännande att möta behandlingsvännerna och se vilka som fallit ifrån för så var nästan alltid fallet. På den tiden var reglerna stenhårda : Hade du inte giltigt förfall, typ egen död eller så, så åkte du ur efterbehandlingen. Den regeln höll nog många nyktra för det var ju förenat med kraftig skam om du sket i behandlingen.

Hemmavid så gick jag 2-3 ggr i veckan på AA eftersom det var min enda trygghet och jag förstod ju att för mig var det viktigt att skapa mig en egen väg att gå på med hjälp av Di Gamle. Jag hade ju fått karta och kompass under behandlingen men att orientera mig fram var jag tvungen att göra själv, där fick jag ingen hjälp. Under första året blev jag konfunderad över 2 reaktioner som infann sig : 1) På hemväg efter en efterbehandling råkade jag hamna mittemot en man som hade köpt 2 små rödvin i restaurangvagnen. Jag fick inget sug men tänkte att jag såg nog ut som en tiggande hund :-)) 2) En dag första veckan skulle jag laga mat som bara jag tyckte om och hade köpt go'mat och började plocka fram. Då kom tanken som en blixt från klar himmel : Till sån god mat måste du ha vin !

Jag blev både förvånad, rädd och sen förbannad att såna tankar kom upp i skallen så jag packade in allt i kylen igen och satt mig i fåtöljen för att tänka igenom vad som hände inom mig och jag hade telefonen med aa-nummer inom räckhåll. Jag behövde aldrig ringa och det blev också det enda,hittills, tillfället i min nyktra karriär som jag var nära ett återfall.

Jag fortsatte med AA i flera år och jag var med på Gotlandskonventet, Gullbrannakonventet, landsmöten och div andra mindre tillfällen. Jag har haft en massa kul upplevelser och träffat många trevliga människor och har många fina minnen. Det dråpligaste var nog middagen ute i Kneippbyn där hela gänget hade samlats för middag med dans och stämningen var HÖÖÖG !! Visste man inte att det nyktert folk där så hade man avgjort trott att det var ett fylleslag !! Och just det trodde en ung man som vinglade in med en ölflaska i hand och deltog med stort nöje i dansen tills ölen tog slut och han skulle köpa en ny :-))) Vid baren såg han bara läsk och frågade varför det inte fanns öl och när han fick svaret att det var en fest för nyktra alkoholister försvann han som en avlöning :-))

Med åren så tappade jag sammankomsterna av olika skäl. Gotland blev för dyrt, Gullbranna togs över av narkomaner och landsmötena blev aldrig nån hit för mig. Och så började jag känna mig som en annan skrev här på forumet att jag inte fick nån utveckling i mötena längre. Jag behövde lära mig nytt för att känna att jag utvecklades.
Jag har ett fritt liv utan nån egentlig press och kan idag välja hur jag ska leva mitt liv. Jag har under de sista 5 åren prickat av min bucket-list på resmål i världen och har väl inte så mycket kvar att se fram emot. Det där var en liten lögn för jag smider planer :-)) Jag har ju en frihet idag som är få förunnad och som jag är väldigt tacksam för. Hade jag fortsatt dricka hade jag inte funnits kvar alls....

Det är inte alla som har fått tre liv : Före, under och efter alkoholismens tvångströja !

Och allt detta hänger på att jag gör bra saker för min egen skull, inte tar det första glaset och lever dagen idag !

Du klarar din nedstämdhet bättre nykter tusen gånger om, och det vet du så väl om.

Har du haft kontakt med vårdcentralen? Du behöver kanske SSRI mot depressionen.

Är det möjligt så kan du försöka tänka på sambandet tanke-känsla-göra. Genom att inte tänka negativa tankar - utan åtminstone neutrala tankar som ”nu gör det ont där, nu känner jag så här” - och samtidigt göra saker så kan man påverka känslan på sikt. Även om det tar tid.

3 km i slowmotion är en aktivitet. Laga mat och äta är också en aktivitet. Men jag vet att det är svinjobbigt att förmå sig ?

Bra kämpat!

Hej!
Ny här, jag behöver tips på hur jag ska kunna konfrontera min bror som dricker för mycket,hans sambo ber om hjälp för hon kan inte nå honom,säger att det är som en charterresa hemma.
Han har jobb men jobbar hemma nu pga corona..
Detta har pågått ett bra tag nu men nu får det vara nog,han måste bryta sitt beteende,jag älskar min bror,vill inte att han ska gå under som vår morsa som var alkoholist..
Om ni har bra tips hur jag ska göra är jag YTTERST tacksam!

Wasabi!
Håller med om att karantän och distansjobb ger vissa möjligheter att fundera, men mer tid hemma att hantera. Ha en fortsatt fin lördag! ?

Så väl jobbat av dig? Grattis till dina nyktra dagar!!
Det är nog vanligt med känsla av stress och depression efter att ha slutat dricka. Vi har träffas ju av livet utan filter. Tidigare var ju filtret alkoholen, vilket ju gjort att vi liksom får ta den samlade smällen när vi slutar dricka.
Vi får hålla ut, ta hjälp av sjukvård osv. Det blir ju så mycket bättre sedan.
Kram till dig?

Kände bara att jag var tvungen att skriva att jag faktiskt gjorde det. Jag berättade för farmor alltså. Åkte hem till henne över helgen och ställde då frågan om hon ansåg att mina föräldrar dricker för mycket. Hon svarade att hon ibland gjorde det ja. Då berättade exakt hur mycket de drack, lite vad som hänt osv. Hon sa sen att hon inte trott det var så illa tydligen. Frågade henne om hon ansåg att mina föräldrar har ett missbruk. Ja, var hennes svar. Antar att jag inte kan skylla på att jag inbillar mig längre. Tydligen hade hon ställt en fråga om detta till pappa för två år sedan när mamma druckit en hel box under en semester. Sen berättade hon om hur det varit när hon var tillsammans med min farfar (som hon tillslut fick bort). Det kändes bra att få det sagt faktiskt.

Hej alla,
Jaha nu har jag kommit till 6 veckor... Känns bra att inte ha druckit.
Dock är min stress, som jag tror kommer från jobbet tillsammans med privat stress med ensamhet osv, väldigt påtaglig just nu. Jag känner också en deppighet som gör att jag ännu inte klivit upp ur sängen.
I vilket fall så är ju möjligheterna att möta utmaningar större i nyktert tillstånd, och när jag är ärlig med mig själv så har jag ju klarat alla andra nyktra dagar. Jag har jobbat 5 dagar nyktert hela tiden även innan dessa 6 veckor. Jag har hjälpt till med saker nykter även innan. Jag har flytt in i dimman för ofta och därför är jag här.
Nä nu dags för frukost.
Hoppas alla har det bra,

Tänkte på det sedan att just passion (och mat) är det som höjer dopaminet mest av allt som det som kan höja det på ett naturligt sätt. Fast du segelflyger eller fiskar hellre??

Vad glad jag blir att mina inlägg inspirerar dig. Ja, det var ju just för att jag tänkte som du i höstas som jag började kommentera hos dig.

För mig är det tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka ”lite”.

Men jag hoppas att du lyckas! Annars får du sluta ”bara” ?

Tack för din kommentar i min tråd. Jag kan riktigt se hönorna stå upp och klippa trött med ögonlocken när jag använder det uttrycket ?

Journalisten Adam Svanell berättar i TV4:s Nyhetsmorgon om utmattningssyndrom. Han har skrivit en bok också, ”Anonyma prestationister”, den ska jag genast leta upp på Storytel.

För mig går mina sjukskrivningar hand i hand med drickandet. De har alltid utlösts i samband med mycket stress och mycket alkohol i kombo.

https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12582579?utm_source=permali…

Jag förstår vad du menar, och tycker inte du är hård! Uppskattar raka rör, och förstår verkligen var du kommer ifrån. Det är ju väldigt svårt att föra den här argumentationen inne på ett sådant här forum, där jag själv också givetvis identifierar mig som en problemdrickare eller någon som har missbrukat alkohol, utan att också begripa att mitt försök att "normalisera drickandet" många gånger kommer ses som i bästa fall naivt, och i värsta fall en del av alkoholproblematiken (att jag låter "beroendet tala" så att säga).

Jag förklarade lite ovan i mitt svar till pytteliten.o.trasig varför jag söker balans framför absolutism (som nykterhet för mig är). Utöver detta så upplever jag inte att min hjärna vill ha mer alkohol efter första glaset, jag upplever att jag druckit det andra, tredje, eller fjärde utan att tänka efter. På slentrian. Och ibland i RENT självskadebeteende. Alltså med illvilja mot mig själv, inte för att min hjärna intalar mig att jag "kommer må bättre" eller behöver det. Så kan väl en borderline-hjärna bete sig ibland, antar jag... Och för mig kan det lika gärna vara att springa för många kilometer, ligga med någon jag inte vill ligga med, eller kräkas upp mat (obs för många år sedan).

Jag byter bara beteende, beteendet i sig blir ett symptom och nu vill jag inte längre fokusera på enstaka symptom (mat, alkohol, t.ex.) utan gå till botten med det här. Och för att kunna göra det behöver jag säkerställa att jag inte har så pass stora problem med alkohol, att jag helt måste sluta. Upp till bevis!

Vad gäller mina "regler" är det inte så avancerat som det kanske låter. Nu stakade jag ner det för att få det på print, men jag har inte några regler i huvudet direkt. Och, följer jag dessa mer eller mindre, så är det en jättestor skillnad i min livsstil och alkoholbruk! Jag har pimplat vin hemma varje dag de senaste åren, med undantag för några få dagar hit och dit, och om jag nöjer mig med ett då-och-då drickande (okej, 1-2 eller 2-3 gånger i veckan är mer än då och då) är det en stor förbättring som jag tror kommer balansera mitt mående enormt.

Vi kan ta denna vecka som exempel, jag hade familjemedlemmar hemma på lördagen och då drack vi vin i måttlig mängd. Söndag var jag ute hos min mamma och vi grillade korv, jag drack 2 små folköl tror jag. Nästa tillfälle blev i torsdag då jag var ute med några vänner vid vattnet och vi delade en flaska bubbel, fick i mig kanske 2.5 glas av det innan jag nöjd promenerade hem för att dricka te och sova. Och eftersom jag drack en torsdag så valde jag bort det igår kväll, även om en fredag är "enklare att försvara" att dricka just p.g.a. fredag. Ikväll ska jag nog återigen träffa familj på middag och då vill jag gärna dricka lite rött vin, men också få en god sömn och vakna pigg imorgon och sen fortsätta vardagsveckan nykter..... Vet inte om detta låter som ett riskbruk, men för mig vore det toppen om jag kan leva så här på lång sikt. Återstår att se!

Hur mår du Wasabi?

Vakna vacker.. Jaa det gjorde jag åckså..

Underbart att höra om dina framsteg och att du orkar hålla fast vid den vägen...

Ger framtidstro!

Kram?

Jag har en lång historik av sömnstörningar som startade för 20 år sedan, dessförinnan 10 år med småbarn och alldeles för lite sömn.
Jag sover bra, men tar en halv sömntablett när jag känner mista oro över att inte kunna somna, och detta är ok med min husläkare.
Försöker att inte dra några växlar kring kroppen annat än att den ska läka efter senaste årens alkoholintag. Det är viktigast just nu. Min hy är ok men lider av att hudterapeut stängt ner. Min kropp knakar efter för mkt stillasittande som hör ihop med läget just nu.
Jag tänker snälla tankar om min kropp varje dag! Tack för att du är så stark och orkar. Nu ut och gräva.?

Vad intressant att vi är ganska lika, tack snälla för att du skrev! Förstår jag dig rätt då att du ser din nuvarande livsstilsförändring som tillfällig/som ett prov och sen att du utvärderar och kanske övergår i nykterhet på lång sikt? När du skriver program, vad menar du då, att vara med på den här sidan eller är du med i något särskilt program?

Det låter toppen att reda ut en sak efter en annan och verkligen gå till botten med hur allt hänger ihop. Jag försöker komma underfund med samma sak och hur mina olika måenden sedan tonåren har hakat i varandra, vad som lett till vad, och sådär. För mig så är det därför viktigt att jag också inte bara lägger allt krut på alkoholen som "den stora boven" och går 100% in i nykterhet och blir frälst av det - för det kan jag absolut göra. Jag gjorde detta en gång för ett par år sedan, och det enda som hände då, var att jag blev besatt av nykterhets"livet", och aktiverade gamla ätstörningar. Hur sjukt det är kan låta för andra så behövde jag där och då kunna ta ett par öl och äta ett mål mat för att sedan bryta den där "extrema" förhållningen som jag lätt får för min livsstil. Så jag börjar dricka igen (och äta) och mådde bra ett tag men sen blev det för mycket slentrian igen.

Därför söker jag balans, och i detta ingår att i n t e gömma mig i vare sig ätstörning, alkohol, nykterhet, träningsmani, eller något åt det hållet. Jag vill kunna ha en "normal" livsföring, så det är det jag är ute efter att testa först och främst!