Senaste kommentarerna i forumet

Hej Rosa76. Dag ett för mig, att försöka ta ett krampaktigt farväl om min kompis Box. Jag är glad att vi finns för varandra här. Kram till dig Rosa till alla oss?

kan vara en bra början. Är triggern att det är fredag och helg, är det stressigt efter arbetet är slut för dagen, är det bråk och diskussioner som triggar till att dricka? För mig var det nog det mesta, till och med klockslaget var en stor trigger. Jaha, klockan har passerat 17, nu kan jag ta något att dricka...
Som många tipsar om här så rekommenderar även jag att lyssna på ljudboken "skål ta mej fan"...där kan man hitta en fel igenkänningar..
Lycka till och varmt välkommen hit! Kram Rosa

Grattis till det och också nyttigt att tänka: -Detta hade inte hänt när jag fortfarande drack. Det är viktigt att klappa sig på axeln, och det är ofta jag tänker den tanken...
Hade en son som trotsade tiden han skulle vara hemma på kvällen i förra veckan...Cykeln hade lite luft så det skulle ta ytterligare en timme innan han kom hem på kvällen...
Arg som ett bi satte jag mig i bilen och körde raka vägen och hämtade hem honom, pinsamt bortgjord inför polarna när morsan kör in på parkeringen.. Cykeln fick han hämta dagen efter och i ryggsäcken hade han cykelpumpen...

Det är ju inte bara de roliga sakerna som fisketurerna man kan göra (ha,ha)...man kan också "sätta ner foten" på ett annat sätt! Nykter idag och i eftermiddag ska jag sätta potatis i trädgårdslandet :) Kram!

Vill klappa dig på pannan och säga att allt blir bra, för det blir det.
Tror att du har en av de stormigaste trådarna härinne och du har klarat så många mycket svåra situationer så det går inte att inte vara imponerad av den kraft du visar. Du har det inom dig. Du bara har det!
Du är inte och kommer inte heller att vara en slav under alkoholen, men sluta direkt nu i alla fall. Vi vet ju att det bara hjälper en kort, kort stund och sen är det skit.
Vem gör så, skriver du... ja, sånt gör personer som saknar empati. Han är att beklaga, att leva på att skada andra kan inte göra någon människa lycklig. Men du kan resa dig igen. Det måste finnas en väg ut för dig och du har en sällsam kraft, ser åtminstone ut så här i din tråd. Önskar att jag kunde göra nåt mer, men det får bli cyberkramar. Och ja, instämmer med de andra, bra att du klargjorde att det inte var fara för ditt liv.

Raska promenader precis som AH skriver och jag har gottat mig i massa Netflix-serier, tiden rusar iväg och tankarna skingras..Heja dig!

I måndags fick även jag besked om att vårt bolag inför permittering på 20% och jag kommer få vara hemma en dag i veckan tillsvidare. Igår var min första permissionsdag och det blir återigen tydligt att ledig tid är problematisk. Jag vet att jag behöver planera min ledighet för att "ta dagen som den kommer" fungerar inte för mig. Min stora dotter hade skola som vanligt men lillebror fick vara hemma från förskolan med mig. Känner lite krav att försöka engagera mig i honom också för att inte han skall klättra på mig och väggarna som är van vid att springa av sig ordentligt på dagarna.
Började med lite smårutiner hemma för att hålla ordning och hade sen lagt upp lite planer för förmiddagen som kändes både trevliga för mig och som skulle sysselsätta honom. Först frisören och bokhandeln och sen en sväng till golfbanan där sonen fick prova lite på rangen.
Vi var hemma runt lunch, då dottern strax skulle komma hem. Hon hade en kompis med sig och lillebror fick faktiskt vara med och leka en stund så då passade jag på att ta en liten paus i solstolen. Senare åkte jag bort till affären i byn och köpte lite glass till mig och barnen, satte mig i uterummet med min glass, en kopp kaffe och en av de nya böckerna jag köpt på stan tidigare under dagen. Som gjort för att bara vara och känna mig tillfreds, men icke!
Då kommer den där känslan jag inte kan härleda och sätta fingret på. Känslan av att nått saknas för att bara vara, att jag ändå inte riktigt kan koppla av. En rastlöshet utan motivation eller lust. Känslan känns så väl igen, som en gammal avskydd bekant. Känslan som under många år dämpats med... ja ni vet vad. Även nu gör hjärnan några tafatta försök att måla upp detta som en bra lösning men jag observerar bara att tankarna kommer och låter dem vänligt passera.
Jag läser ändå en ganska lång stund, boken är bra och jag fastnar fort. Men tillslut vill jag upp och röra på mig. Känner hur motorn i kroppen går på hög tomgång, men jag vill ingenting. Sparkar en fotboll planlöst fram och tillbaka på gräsmattan för att inte känna att jag skall bli tokig. Försöker sätta mig ner och bara andas och möta känslan en stund, motorn verkar varva ner om än lite tillfälligt och rastlösheten går återigen över i någon slags tomhet. Som att dagar bara går och passerar utan att jag vet vart fan jag är påväg.
Det blir eftermiddag och min fru kommer hem från jobbet. Som vanligt när jag fastnat i denna moment 22 sinnesstämningen är jag på mycket trist humör. Får en liten känsla av att jag skulle vilja gå ut i skogen på en promenad och rensa skallen, men det fungerar inte för familjeschemat. Frun har sin träningsdag och skall ut och gå med en väninna och middag måste handlas och lagas. Kanske lika bra det, känslan ligger kvar latent i sinnet men resten av dagen går i alla fall åt till sysslorna och efter nattning av barnen så läser jag en stund till i min bok innan ögonlocken börjar bli tunga. Somnar ändå inte direkt, lite myrkryp i benen och jag vrider och vänder på mig säkert ett par dussin gånger innan John Blund släpper in mig i sömnens rike.

Jag självmedicinerade helt klart för att kunna sova. Levde i en absolut tro att jag skulle ligga vaken hela natten om jag inte drack. Jag hade inte problem med att sova pga av ångest utan jag har alltid haft svårt att somna och "räknat timmarna" som jag tycker att jag behöver sova. De första nätterna utan a tod jag faktiskt en halv sömntablett för att komma till ro och för att inte märka de enorma svettningarna som jag hade på natten pga abstinensen.

Efter någon vecka började den naturliga tröttheten komma på kvällen och jag kunde vara helt slut när kl var 22. Sov som en stock hela natten och så har det faktiskt fortsatt.

Nu slipper jag de där ångestattackerna vid 4-5 på morgonen. Vaknar utvilad och går aldrig ner i den där enorma trötthetskoman som jag alltid fick på eftermiddagarna innan. Lycka till med din resa!

Du måste fokusera på att hitta nya nyktra vanor.

Något annat gott i glaset, ut och promenera eller cykla direkt efter maten, ringa en kompis och ha gemensamt ”fredagsmys”, kolla på helt andra program än du brukar göra osv.

Jag har blivit hooked på dokumentärer - finns massor på Svtplay. På Yotube kan du söka på Craig Beck, som pratar jättebra om nykterhet (på engelska).

Hänga härinne är bra också! Ta del av andras solskenshistorier och motgångar.

Du behöver hjärntvätta dig med nyktra argument. Tids nog landar du i ”jag vill inte dricka” och då blir allt så mycket lättare!

Du har oss! Vi finns här och läser allt du skriver och peppar och stöttar dig. Ut med alla tankar och känslor i dagsljuset!

Kram ?

Jag slutade dricka sön 9/2. Natten till mån 10/2 sov jag inte en minut pga ångest som sved och brände i skinnet och tryckte mot bålen. Inte en minut sov jag.

Efter en vecka, natten till nästkommande måndag, sov jag hela natten, med en-två toabesök men jag somnade om direkt.

Sen har sömnen bara blivit bättre och bättre. Jag är mer naturligt kvällstrött och går och lägger mig kl 22 jämfört med kl 23 tidigare. Jag vaknar sällan för toabesök längre. Jag svettas mindre på natten.

Och jag drack tidigare också vin för att få sova. Jag har tagit så mycket insomningsmedicin historiskt att det inte hjälper längre, så då var vin enda lösningen. Trodde jag.

Problemet med vin är att den stillar ångesten tillfälligt - men den kommer tillbaka etter värre! I värsta fall mitt i natten.

Jag ska följa din resa, varmt lycka till!

Tänk vad skönt det är att kunna köra bil när som helst på dygnet! Tack för påminnelsen Vinäger. Kom på att jag numera tar det som en självklarhet, men så var det ju definitivt inte förr. Att så frön och ha en massa krukor överallt behöver inte betyda att man är gammal Se Klart, det går utmärkt tom för dom som är under 50?. Huvudsaken är att man tycker det är kul och att det sker under nyktert tillstånd. Skyddsmasken åkte av redan i onsdags, är permitterad ett par dagar till, men när jag börjar jobba igen så är jag på Soffi, mer glädje på jobbet!

Kvällen blev lyckad och alla fick fisk, jag kom inte i säng förrän kl 02.30 i natt, och har sovit som en stock, underbart! "Tyvärr" så var det jag som fick flest och störst fiskar, men killarna var supernöjda ändå.
Frugan jobbar hemifrån i dag, hon brukar inte göra det och jag har fått order om att inte störa så hon
kan koncentrera sig. Så jag håller mig nog mest utomhus i dag, det finns ju något som kallas "husfrid" ?

Ha det bra gott folk, Och jag säger som Andrahalvlek när hon sitter sömndrucken på sängkanten,
Idag väljer jag att vara nykter! ?

Kram

Åh Studenten, vad tråkigt att höra om det som hänt dig den senaste tiden. Att få närma dig friheten och förbereda sig på att lämna den destruktiva arbetssituation som du har haft, för att sedan bara några timmar senare få mattan undanryckt under fötterna igen... Du som har kämpat och byggt upp så mycket styrka den här våren och med en stabil och lugn relation till alkohol dessutom. Du har på ett imponerande sätt tagit dig igenom många kriser i ditt liv och nu många på kort tid. Du lämnade en destruktiv relation tidigare i år och jag fick intrycket att du tog chansen att växa och läka efter allt det som hänt, samtidigt som det här med arbetet pågick. Mitt i stormens öga har du hittat saker att hämta energi ifrån - solen, familjen som fortfarande har hälsan, långpromenader med hunden längs vattnet, skrivande och läsande m.m. Hoppas att du hittar tillbaka till dina strategier som du tidigare har använt för att bygga upp din styrka igen och att du lyckas bryta de uppgivna tankarna och de som vill fortsätta döva med alkohol.
Stort tack för din omtanke om oss som läser, att du skrev ut att du inte har för avsikt att skada dig själv.
Varma hälsningar med hopp om att det ska lösa sig för dig på det allra bästa sättet,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hoppas ditt lyckorus håller i sig:) Jag är kanske inte lika hög idag som för ett par dagar sen men har landat i ett lugn, en stillhet som nästan känns overklig. Varmt, lugnt, tryggt.
Men jag gör som du, sätter ut några extra vakter för man vet aldrig när fienden slår till.
Och idag är vi bara glada! ?

Tack torn! Ja jag ska klara det! Och precis som du skriver så har man ju inte tråkigare när man inte dricker för jag har kört många ggr när vi har varit på fest och jag har haft jättetrevligt och mått bra dagen efter! När jag skriver detta undrar jag faktiskt varför jag dricker. Visst det är en skön känsla i kroppen ett tag men sedan är det ju bara negativt med allt!

Det har gått några dagar sedan du skrev och jag hoppas att du orkar stå fast. Jag vet själv vad det du skriver om innebär. Jag förstår dig verkligen. Jag vill bara ge en kort uppmuntran till dig att fortsätta med det som du bestämt dig för. Det kan dock ta längre tid än du trott, men ge inte upp. Det är möjligt att ta sig ur allt det sjuka man har varit i och att få ett nytt liv i trygghet.

Hej Vinis! De allra flesta som hänger här känner igen sig i hur du tänker. Jag gör det definitivt. Du har insett att du dricker för mycket och inte mår bra av det och har börjat att läsa och skriva här vilket är jättebra. Om du verkligen är villig att försöka göra ett längre uppehåll eller sluta helt så är mitt tips att berätta för din sambo att du har tagit ett beslut. Det är hemskt svårt om man lever i en nära relation att försöka sluta om hen inte vet om det. Du slipper allt smusslande, kan få stöttning i form av att inte ha alkohol åtminstone synligt hemma. Nu vet han ju i det här fallet om att du har problem och då är det ju ännu lättare att berätta.Jag hade aldrig fixat det om jag inte berättat det för min fru. Det är inget att skämmas för, tvärtom är det en styrka.

Sedan är det bra att ta en dag i taget, absolut inte tänka "aldrig" mer, för det behöver det ju inte vara. Man kan sätta ett mål, tex 1 månad eller 3 månader. Och det där med tråkigt kan du glömma, det blir absolut inte tråkigare än hur du har det nu. För egen del har jag det väldigt mycket roligare nu än när jag drack. En väldigt viktig sak är, tro inte att du klarar att bara ta ett glas efter en vecka eller två. Man gör inte inte det, man vill ha fler. Det är bättre att bara ha en "dag 1" och slippa börja om hela tiden.
Ett tips om du är rastlös och tycker det är segt i början är att ta promenader, långa planlösa promenader, ännu skönare nu när det är vår också.?

Du kan klara det, kör!?

Kram

Det gör mig så glad att läsa ditt inlägg, Vinäger?

Du inspirerar som alltid??

Stor kram?

Nu har jag räknat ut vad jag lagt på främst vin den senaste tiden... Horribelt mycket pengar för att må dåligt och hamna i bakfylleträsket... Hoppas så innerligt att jag klarar av detta nu och dessutom sparar pengar.... Skönt att få lite koll på vad a. ställer till med....

Puh...

Tack Rosa76 och Andrahalvlek.

Så skönt att höra att jag inte är ensam i dessa upplevelser.

Rosa76, jag skulle bli mer än glad om jag gick ner i vikt också... Det hade varit en bonus...

Andrahalvlek, jag beundrar dig att du kommer in och stöttar oss nybörjare trots att du blir påmind om a. Och hur det var.
Tre månader... Wow.

Så nu får det bli långa promenader, bra serie på tv, ljudböcker, bakning mm. Det måste gå att hitta en annan väg bort från a. Svårigheten är att sysselsätta mig själv hela tiden.. Social distansering är inte det bästa för mig heller.

Återigen tack för stöttningen. Det ger lite ljus i tunneln... Det finns en väg ur beroendet....

Tack för stöttning! Så skönt att läsa att jag inte är ensam! Tog mig igenom dagen igår och idag känns det lättare. Men skäms för att jag var hemma från jobbet igår pga bakfylla! Sa på jobbet att jag var magsjuk. Jag är så livrädd att min sambo ska lämna mig! Han vet om mina problem och jag försöker verkligen hålla mig nykter. Men direkt jag får en chans när han åker iväg så dricker jag. Som tur är åker han inte iväg så ofta men jag är så trött på mitt smusslande! Och så har jag sådan ångest för min son som är mitt allt! Och ändå så dricker jag...
Det enda jag ska fokusera på idag är att inte dricka! Det är aldrig ett problem dagarna precis efter jag druckit utan de kommer smygande efter någon vecka. Jag kan nog dricka lite vin? Denna gången klarar jag det. Ska jag aldrig mer få dricka alkohol? Så tråkigt! Så går tankarna då...någon av er som känner igen er?

Hej Ostrukturerad
Jag visste ej hur man skulle göra när man skrev här, men har börjat med en egen tråd. Allt känns mycket bättre nu, även börjat med programmet som finns på denna hemsida.
Kram

Hej Andrahalvlek! Jag hör dig, allt du säger är helt rimligt och det låter klokt att du hellre avstår än försöker som jag. Vi får se, jag kanske gör som du (ni) så småningom. Det där med sömnen är intressant... hur sover du nu, som nykter? Jag använde vin som sövande medel i många år eftersom jag var HELT övertygad om att jag aldrig skulle komma till ro annars. Pga grundliggande ångest. Och sen, varje gång jag vant mig av vid att dricka (på bara några dagar oftast), så sover jag förstås bättre. Och vaknar mer eller mindre ångestfri, medan jag efter "vinsömn" vaknar med ångest och seghet? Otroligt värt att lägga på minnet.

Hur mår ni i kroppen, när ni slutat dricka? Har ni märkt av positiva känslor och förbättringar i det allmänna måendet? Bara efter 2-3 dagar kände jag mig klar i blicken, liksom att ögonen är öppna och "större", och att ansiktet svullnar ner lite. Tycker sånt är väldigt peppande!

Jag känner också igen mig i analogin med rökande och att man snabbt anammar gamla vanor. Been there, done that! Men då är det för att jag också "släppt" min målsättning och tappat tålamodet, i någon slags likgiltighet för hur det ska gå med allt. Ska göra mitt bästa att inte låta det bli så denna gång - mitt stora problem är just slentrian-drickande, dricker pga andra dricker, pga jag har hemma, pga jag har tråkigt, pga vill sova/vill bli lite uppfyllt, pga lagar mat och det är "mysigt", osv. Så jag måste vara uppmärksam, välja mina tillfällen och då faktiskt njuta av det (eller känna efter om jag gör det - annars kan man ju bara låta bli). Till exempel idag är det fredag och det är väldigt få fredagar/lördagar som jag inte tar tillfälle att dricka eftersom det känns som man har automatisk tillåtelse (från vem??) då. Men jag drack ju igår, och har inga sociala planer ikväll. Så då blir det inte så. Kanske imorgon, vi får se!

kram på dig, dela gärna med dig om du vill!

Se klart, tack för din kommentar. Jag märker att jag inte fattar hur man svarar folk direkt, blir bara poster med märkliga titlar haha. Ja visst kan det låta som en underbar vecka! Men jag har levt i kortare helnyktra perioder också och jag tyckte det var underbart det med. Kanske landar det där - vi får se. Förstår vad du menar med en annan slags botten än den "klassiska". Det där lågintensiva slitet på sig själv och sin vardag... verkligen inget roligt bruk av tid. Jag vet att jag också slösat bort mycket tid, energi, välmående och möjligheter på grund av att jag druckit på ett sätt som sänkt mitt allmänna mående. Dels pga själva alkoholbruket men också "oron" runt det som man har själv. Jag har ändå lyckats prestera på jobb och ha många relationer runt mig, men kan absolut fantisera om hur bra saker kanske varit om jag också varit på min egen sida och inte ständigt gjort saker svårt för mig själv.

Det där med "ens egen tidigare värsta mardröm" är också kul. Jag har ju kunnat fnysa åt folk som (enligt mig då) ska vara så präktigt måttliga och hellre njuter en kopp grönt te än en öl, tänkt att dom är asketiska tråkmånsar, hehe. Men sen kommer jag själv hem som igår och sitter plötsligt i en pyjamas och dricker te. Och det är supermysigt!

Hej Kennie! Tack för din kommentar. Överlag så mysigt att logga in här och ser att jag fått svar! Ja precis, jag tror inte alkoholen är mitt grundproblem, och den övertygelsen ligger i att jag tidigare tagit till andra medel. Jag har svårt att hantera känslor, och då är mat/alkohol/relationer eller annat ett "praktiskt sätt" att kanalisera eller bedöva dom med. Nu går jag i en sorts terapi som ska passa just borderliners (om jag nu är det, men så verkar det) med målet att jag ska hitta bättre strategier som inte är skadliga.

Och i samma veva vill jag undersöka om jag kan ha en sund relation till alkohol. För att vara tydlig, så har jag INTE haft det de senaste 10+ åren. Jag har varit väldigt fixerad vid alkohol, alltid druckit mer än andra även om jag mycket sällan blivit "full" eller att det märkts så värst mycket. Men de två relationer som jag haft under den här tiden har påverkats av det på så sätt att jag blivit känslig och tolkat saker på ett onödigt sätt, vilket dragit igång konflikter. Alkoholen har också gett mig en högre grundångest (så motsägelsefullt, när man från början tagit till något för att dämpa sin ångest, ni vet hur det är...) vilket gjort att jag haft svårt att bara vara lugn i vardag, skapar stress för min partner, osv. Min senaste relation (just nu är jag i en) avslutades eftersom jag var otrogen, vilket jag inte hade varit nykter. Det är jag säker på. Så kort sagt finns det många bakläxor.

Med detta sagt så låter det kanske inte så klokt att ändå försöka normalisera min relation till alkohol, utan snarare som att jag bara helt borde sluta. Kan delvis hålla med dom som tycker det! Men jag vill bara utesluta att jag kan klara av det, innan jag i så fall fattar ett sånt lite mer "drastiskt" beslut. Drastiskt för mig menar jag, som är i tidiga 30 och ändå vill kunna ha ett avslappnat och inte absolutistiskt sätt till det resten av livet.. Har ju levt väldigt absolutistiskt med mat och vill så gärna kunna njuta av trevliga saker i livet utan att alltid vara "så speciell". Om ni förstår.

Bra tips om boken! Jag ska kolla upp den, tack! Angående din fråga om "vinet suger tag" så visst kan jag känna att jag vill ha mer, eller att man har bra koll på hur mycket som finns att tillgå, etc. Jag har en svåger som dricker i en otrolig hastighet (han har inte alkoholproblem vad jag vet, men dricker och äter liksom FORT) och det stressar mig alltid att han "hinner dricka upp" större delen av det vi köpt innan man själv hunnit få 2 glas exempelvis. Sånt är kanske inte helt normalt.

Samtidigt har jag inga problem att sluta dricka i stunden om jag bestämt mig för det. Igår till exempel, skulle jag ha en sådan där "onsdag/torsdag med något glas" som jag beskrev i min målsättning. Köpte en flaska bubbel, delade glatt med dom som ville ha (i vanliga fall försöker jag gömma det jag köpt till mig själv pga vill inte bjuda runt, blir irriterad på folk som inte tar med eget dricka utan ska be om ens eget så att det tar slut.. osv) och fick väl kanske 2.5 glas för mig själv vilket var just lagom/mer än tillräckligt där och då. När den var slut, och vi hade umgåtts klart, gick jag halvmilen hem, tog en dusch, drack en kopp te, och gick och la mig strax efter 10. Inga som helst behov av att dricka mer och har inte heller alkohol hemma nu för tiden om jag inte planerat in något speciellt.

Ursäkta att det blir så långt, har lite att få ur mig såhär i början.. Hur mår du Kennie?

Hade en inre dialog med mig själv, min ena sida vill inte vara styrd av alkoholen, min andra sida försöker rättfärdiga ett fortsatt drickande.
Det är 5e dagen utan alkohol, inte ovanligt egentligen för mig. Då jag oftast druckit på helgerna.
Men känner att jag har en annan beslutsamhet, en vilja till att förändra.
Fast nu när det vankas helg, så känner jag att suget säkert kommer dyka upp.
Hur gör ni för att skingra tankarna, från suget efter alkohol?