Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det 3 helt nyktra veckor, jag har gjort en helomvändning.
Jag tänker fortsätta under "Det vidare livet"
Hoppas att jag stannar där.

Grattis till 70 dagar- Fantastiskt bra. (hittar inte din tråd så jag skriver i klotterplanket - tråden skapad en gång i tiden för diverse babbel inlägg)

Tror precis som du. Vi kan sitta och skriva oss blåa med goda råd. Det sitter inte förrns personen i fråga är redo och klar.
Tror också att våra olika resor måste göras på våra egna sätt, det är personlig utveckling och en livsstilsförändring som är individuell.
En insikt som var avgörande för mig var att jag började förstå att det var mig det handlade om.

Min hjärna, min lever, mitt psyke.
Det var då jag slutade dricka för andras skull och startade en egen nykter stig att kliva på.
För min egen skull.

Kram till alla

MM

Jag blir glad om jag kan inspirera.
Klokt av dig att ta en dag i taget, för ja, i början handlar det om att läka kropp och knopp och det är inte lätt och det tar MASSOR av energi. Så ge inte upp trots att det kan vara tungt.
Jag vet ju nu att det vänder, det blir bättre.
Och kan det bli det för mig, så kan det det för alla er kämpar här.

Allt gott!

....känns som att du har snitslat en sansad och medveten stig på väg mot nykterheten. Tror, precis som du, att det är svårt att mäta "måttligt" och "normal konsumtion" etc. etc. Att det tvistar till hjärnan.
3 månader nykter låter som ett bra kvartalsbokslut. Att stämma av var du befinner dig idag, psykiskt, fysiskt...och sedan jämföra. Känns också som att ni är på väg mot någon form av bokslut för er båda också, med sikte på det nya i framtiden tillsammans.

Är du redo för att stå emot om han väljer att "ta ett litet glas" på nyår? Att tacka nej om han erbjuder sig att hälla upp åt dig?

Jag vet inte riktigt vart jag befinner mig i förhållande till mitt drickande faktiskt. Var så stark i våras, men det senaste halvåret har varit otroligt tufft på så många olika sätt. Jag måste samtala med maken på något vis, men vet inte om jag är stark nog att be honom stötta mig att avstå. Avstå helt känns så otroligt tufft, för det är det enda jag har när jag faller ner i ensamheten och ångesten. Har ingen annan kanal som riktigt kan ersätta den ännu. Är rädd att jag ska gå helt sönder, falla isär totalt. För mig ÄR det faktiskt på ett sätt en "styrketår". Jag kan känna mig så fylld av ångest på vägen hem att jag nästan får hejda mig själv från att kliva framför tåget eller gira in i en mötande långtradare liksom. Mina tankar som snurrar, snurrar och snurrar och så det djupa självföraktet - ja-a....nästan HATET mot mig själv. Efter ett glas vin tycker jag att jag är riktigt ok. Jag kan fokusera på att "bara" skala potatis, förhöra dottern på sin NO-läxa och bara sitta vid köksbordet och låta henne berätta om tokigheter och skoj hon gjort med kompisar, hennes kärleksbekymmer och annat. Jag är på plats, jag HÖR och jag är närvarande. Räcker till åt sonen. Kan planera ETT projekt i taget med maken. Livet smälter inte samman som i en enda höghastighetsfilm med en huvudrollskaraktär (jag), som jag inte känner någon sympati för. Näe....mycket ord märker jag. Vet inte om de blir förståeliga då de knappt är det för mig, men något i allt detta får mig att sitta här och skriva och tårarna rinner nerför kinderna. Är jag ledsen över något? Är jag lättad över att jag KAN skriva detta till någon?

Tack för det här forumet! <3

Så svårt att förstå och ’ta in’ - alla måste vandra vägen till sin egen insikt. Vi som varit där kan ändå åtminstone gå bredvid.
Kram på dej, julefrid och sinnesro? / mt

Det som hände igår är historia, det som händer idag är möjligheter..?..Kram ?

Jag lever med en man, vi har varit tillsammans ungefär halva vårt liv (sen vi var 14, vi är 28 idag). Vi har varit gifta i ett par år och har 2 barn tillsammans.
Vi bor i ett litet hus och på ytan skulle jag säga att vi har ett ganska välordnat liv och har det gott ställt. Jag studerar och han har ett heltidsarbete där han är borta i en vecka för att sen vara hemma en vecka.
Det som gnager i mig och som varit anledningen till flera av våra gräl är hans alkoholkonsumtion. Ibland känns det som att han förstår mig när vi pratar, men oftast viftar han bara bort det med att han inte dricker mer än vad hans vänner gör.
Jag vet att han klarar arbetsveckorna väldigt bra, då dricker han inte en droppe eftersom arbetet är av sådan karaktär att han inte skulle kunna dricka. Men hemmaveckorna då kan det bli öl både söndag, måndag, onsdag, torsdag, fredag, lördag. På en vecka kan det enkelt gå åt en platta, en kväll han dricker lite dricker han kanske 4-8 öl, på fest-fest en platta. Inte stupfull varje dag eller varje vecka men ändå lite för ofta. Jag är mer eller mindre nykterist och dricker kanske 2 gånger per år under fest och utan sällskap av barnen. Han menar på att jag är onormal eftersom jag är uppvuxen med nykterister och därför inte har någon vidare uppfattning om vad som är normalt.
Till saken hör att båda hans föräldrar är alkoholiserade och han växte upp med enbart pappa som drack varje dag. Jag är väldigt orolig för att det kommer sluta på det sättet också för min man.
Jag har varit tydlig i min kommunikation och sagt att jag inte tycker drickandet är okej, speciellt inte vid tillfällen när barnen är hemma. Igår när han kom hem från jobbet hade han druckit ett par öl med en polare direkt efter jobbet. Han hade dålig balans, hade kräkts på vägen hem och däckade på soffan i 3 timmar. Då var klockan bara eftermiddag och barnen hade inte träffat honom på hela veckan, och han gör sådär. Ledsen och arg är milda uttryck för vad jag kände och barnen var också besvikna och ledsna.
Hur ska jag få honom att förstå? Vill verkligen inte lämna honom även om jag berättat för honom att det troligen måste bli så för barnens och min skull. Vart kan jag be honom vända sig för att prata om det? Han blir så otroligt sur när jag säger att han har problem.

Så sant Mulletant. Exakt så är det ju. Man kan inte få tag i deras förnuft. Tänk så många år jag försökte. Och även när jag lämnat, ville jag så gärna få ett förlåt. Men det har jag aldrig fått.

Det är väldigt jobbigt när man bryter sina löften till sig själv.. Jag sitter fortfarande i samma situation.. Att jag dricker i princip varje, iaf varannan dag. Inga mängder men tillräckligt för att bli trött och lite seg dagen efter, det där jag hade planerat har jag liksom inte energi för! Blä, är sååå trött på det här. Att jag har en sambo som bjuder på ett glas framåt kvällen gör ju inte saken lättare previs..
TessMa och Stormenlilla, tack för att ni skrev, det känns mindre ensamt! Stor kram till er ❤

Åh vad jag håller med. Även jag var helt slutkörd och fick verkligen kämpa mig fram sista veckan... och den var ju seg som fasen, bara för att ledigheten hägrade inom räckhåll. Men nu har vi drullat över kanten till jullovet. Något omskakade, mörbultade och ledbrutna. Men nyktra. Det gjorde vi bra ? eller vi gjorde inget bra ? oaktiva på glaslyftsfronten... Kram

Vaknade denna morgon upp med rädsla i magen. Rädd för framtiden. Rädd för att min man inte ska återhämta sig från den tuffa period detta år varit för oss båda. Jag har bett honom ordna en undersökning av sin hjärna. Detta pga att hans märkliga beteenden de senaste året. När han druckit alkohol men även nykter. Han har nu gått med på det. Vi bor i Spanien och livnär oss på eget företag. Tyvärr har vi tappat många affärer detta år vilket innebär att vi nu står i valet och kvalet. Hur ska vi göra i framtiden? Ska vi fortsätta satsa på vår verksamhet eller ska vi göra något annat? Vågar jag satsa som situationen är nu? Vi har bestämt att vi nu tar helgerna som kommer till vila och återhämtning. Så får vi se hur vi går vidare sen.

Dag 8 idag???En hel vecka nykter!!! Idag ska vi handla julklappar. Detta forum är till en stor hjälp för mig och jag är så tacksam att kunna komma in hit och läsa, skriva och logga mitt alkoholbruk. ❤️ Tack!

Att vara alkoholfri innebär att välja bort helt. Att försöka dricka måttligt känns för mig som att det är bäddat för att misslyckas (erfarenhet). Därav så tänker jag eftersom vin tar mycket plats i min hjärna så behöver jag välja bort för att på sikt fylla med annat. Dricka måttligt innebär en konstant diskussion i huvudet. Tror det blir svårare att nå det livet jag vill med det.

För mig tänker jag att nästa mål är 3 mån nykter. Men ska ta mig till nyårsdagen först. Min man tänker att han inte ska dricka mer alls. Vår relation...vi har haft det tuffaste året någonsin i vårt liv tillsammans. På så många olika plan. Så nu handlar det om att läka fysiskt för oss. För min del pmds (är i behandling) för min man tror jag främst vila. Han har arbetat väldigt hårt detta år och framgångar har uteblivit. För oss båda - hålla oss borta från alkohol. Så vila vila vila❤️Sen får vi se.

Hur tänker du kring ditt drickande och framtid? Er relation?

Har gått i terapi i omgångar, senast för ca 2 år sedan, gick få hos kbt-terapeut. Har även haft regelbunden kontakt med smärtklinik.
Vet egentligen hur jag ska hantera min smärta på ett ”normalt” sätt men är inne i mitt lilla ekorrhjul där jag väldigt ofta väljer den enklaste vägen, alltså alkoholen.
Idag är det hur som helst en ny dag och jag försöker kämpa på.
Kram ?

Härligt med tid att fylla batterierna och veta att nu vänder det mot ljusare tider. Ospännande nykterhet ger mkt frihet och ger en jäkla styrka, så njut av dagen// kram Strulan

Tack snälla ni! Det här kommer att bli toppenbra... till slut...måste ha den insikten och viljan! Jag ser framemot ett nytt friskt och krispigt 2020. Tror faktiskt att det blir ett riktigt roligt år. Jobbigt men roligt! Mycket som kommer att hända med bygge och flytt.

Känner dock att jag också har något i halsen och idag ska jag till flygplatsen och plocka upp min mellanpojke. Suck! Hoppas på en lightvariant av hosta och snuva.

Ha en fin 4:e advent! Kraaam!

Välkommen, här kan du, pc33968 få mycket stöd och hjälp.
Jag har hängt här i snart två år och mitt liv har förändrats tack vare forumet och alla fina hjälpsamma medmänniskor hör inne.
Så läs runt bland trådarna och skriv gärna själv så kommer du snart in i gemenskapen?
Kram ?

Vad vill du göra med ditt liv? Viljan är så viktig om du vill förändra något i ditt liv. Att få viljan kan vara den svåraste biten.

Härligt att ha de första veckorna gjorda, eller hur?
Ha en fin fortsatt helg?
Kram ?

Vaknar denna morgon i ett hotellrum med make och barn efter en weekendtripp som började i fredags. Fredagkvällen innebar ”finmiddag” på restaurang med dryck... alkoholfritt rött till mig.
Lördagen innebar julbord. Alkoholfri glögg och alkoholfritt rött för mig.
Jag har inte haft det minsta svårt att avstå den här helgen heller.

Idag har jag haft exakt 4 vita veckor!

genom många försök och mycket smärta är att den beroende inte ’tänker’. Den beroende(s hjärna) är fullt fokuserad och sysselsatt med att hålla hjärnan lugn genom att fylla på med drogen. Fritt ur minnet är den beroende fångad i fysisk allergi (vill ha mer, mer, mer), mental besatthet (tankarna fokus på drogen) och ett andligt tomrum. Den beroendes förmåga att tänka på vad som drabbar en annan är obefintlig eller noll. Så har jag förstått och upplevt det.
Det enda ’råd’ jag kan ge är att du gör ditt bästa för att ta hand om dig och eventuella barn. Ge upp, släppa taget om att försöka nå mannens förnuft - det har åtminstone för tillfället drunknat i alkoholen. Och sök dig gärna till ett Alanonmöte.
Ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt över. Kanske låter okänsligt och hårt men du ska veta att jag vet.
Kram och kärlek❤️ / mt

Ibland tar det negativa över i ens liv. Det är bara att gilla läget. Det var possitivt att du skrev här på forumet. Här inne är det högt i tak och fin stämning. Vi stödjer och hjälper varandra genom att dela med oss av våra funderingar.
/Mrx

Hur ska jag bäst hantera den här dagen?
Sitter uppe efter att ha sovit ca 2 timmar inatt. Fullgubben har sovit som en snarkande stock och kommer snart upp och kommer att vara precis som vanligt.
Inga tecken på att ha betett sig som ett fullblodsfyllo igår.
Grejen är att jag skiter i om han fattar eller inte.
Jag bara vill ha tips på hur jag kan säga det uppenbara?
Liksom fråga hur han tänker då jag adresserat hur jag påverkas av hans drickande?
Hur han bara kan anse sig ha rätten att SKITA i detta?!
Vi vet båda hur denna julhelg och framtill trettonhelgen kommer att se ut...

Hej & grattis !
Till vadå ? Jo i o m att du stampar i foten och säger NEJ så innebär det att du säger JA till dig själv! Låt inte din mors offerkoftaspel få bita på dig. OM din mor inte skulle välja alkoholen framför er, skulle inte detta vara bli ett problem.
Så låt din mor sitta och dricka vin med sin offerkofta på så kanske hon kommer till insikt att hon måste bidra med ngt! Bidra med nykterhet.
Så grattis bra jobbat ??!!
Kram Sigge

Din sista rad: "tycker jag är en egoist som inte firar med dom". Vänd på det hela: har dom varit egoister i sitt drickande alla andra år? Har dom visat hänsyn till hur du vill ha det på julen? Finns fler frågor du kan ställa till dig själv. Jag gör likadant med min mamma på julen, träffar inte henne. Har också alltid tyckt att alla andra verkar ha det så mysigt och lyckligt. Nu försöker jag skapa min egen lycka istället för att vara "avundsjuk" på andras. Jag tycker inte du är egoist utan du är självfokuserad och det ska man vara. Du tar hänsyn till dig själv och din familj och sätter gränser runt er. För din egen skull kanske du kan tala om orsaken för din mamma när hon är nykter. Hon verkar ju ändå reagera och bry sig vilket inte min mamma gör. Då tror jag du känner ännu mer att du står upp för dig själv. Och kanske din mamma också känner och förstår att hennes drickande får stora konsekvenser. Kram

Vill bara skicka en hälsning och önska dig en riktigt God Jul ? med mycket vila och avkoppling.

Hoppas du hittar balansen och känner att du mår bra. Det är det viktigaste.
Att inte bli rastlös på kvällarna får man träna på, det blir bättre efter ett tag.

Kram?