Senaste kommentarerna i forumet

En nykter lördag till!
Idag var en fin dag. Sov till 11 ungefär. Trött efter mycket jobb och en del förberedelser inför jul. Hela familjen behövde en välförtjänt sovmorgon. Sedan utfodring av barn, kalas på eftermiddagen. Kvällen avslutades med tadaa: korvstoppning!! Lagat egen julkorv!! ? Så inte så mycket tid att tänka på a. Efter barnen somnat la jag lite pussel vilket är oerhört terapeutiskt för mig! Samt lite tv. Så nu är klockan mitt i natten. Ser fram emot en god sömn. Som VERKLIGEN är en skillnad från när jag druckit. Sover som en sten zzzz
Godnatt vänner!

Åhh jag håller hoppet för din skull nåt otroligt över att d faktiskt går lugnt till för er del! Det vore väl om inte annat bästa julklappen för er del....speciellt för din som för slappna av!

Va borta hos en kompis hela dagen igår, man känner att man slappnar av ordentligt o verkligen bara kan va....tills man är på väg hem. Ju närmare hem jag kommer desto mer ovilja får jag. När jag sen möter d jag misstänkt skulle möta när vi kommer hem o det bara blir ett faktum är åhhh så irriterande. Inte jättefull men tillräckligt o onykter för att allt ska bli så påtagligt. Gickno la mig tidigt, orkar inte titta på hans tragiska jag

Kloka fina du??!
Tack för att du så fint bekräftar att jag är på väg?!
Plötsligt är man där, när alkoholens meningslöshet är uppenbar. Och precis som du säger så värker nykterheten fram, en besvikelse i taget. Jag känner hopp igen?!

Jag är på rätt väg ?❤️?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Det låter som en riktigt bra plan Fibblan, att bara må bra och vara sann mot dig själv. Du känner ju så tydligt hur du mår när du dricker vs inte dricker. Nykterheten värker liksom fram, en besvikelse i taget. För nog är det ett eländigt jäkla antiklimax när man dricker det där vinet och det inte levererar harmoniska välmåendet man förväntade sig. Så kommer det sig att man ger upp och slutar leta efter livskvalitet i flaskan. Du är där nu :) Kram

...grattis för 7 dagar. Superbra ju!
Jag har kompletterhandlat "i smyg", men ändå inte, då jag inser att vi har delade konton och att vi båda är inne och ser på vår "ekonomi" på vårt bankkonto. Han har gått in och justerat lite i kolumnerna i den och den sorterar in det i kategorier såsom "Mat", "Alkohol" och annat. Han har nog haft insyn i detta ändå inser jag.

Du skriver "just nu är det totalt alkoholfritt hos oss". Hur tänker du över framtiden. För dig? För er?
Vad är det bästa med att vara helt alkoholfri anser du?

Japp, så länge säger min app att jag har varit utan alkohol. Nykterheten känns vardaglig och allmänt ospännande. Alkohol känns också allmänt ospännande. Julklappshandel känns desto mer spännande. Det slinker ner en och annan åt mig själv också i kassarna. Risken att jag får något jag vill ha av den älskade, men ack så shoppingodugliga familjen, är minimal. Duglig kvinna reder sig själv. Det blir en god jul ? annars försöker jag mest vakna upp ur min ledighetsinducerade koma. Fylla på det ekande tomma batteriet med ”må bra”. Det blir mycket musicerande. Avkomman hade en del icke smickrande åsikter om det kl 06:15 imorse ? Hoppsan. Fast inte begriper jag hur det kan vara mitt fel att de gick och lade sig runt 05 imorse ? Nåja. This is my circus, and those are my monkeys. Imorrn bitti ska jag spela musik de gillar ? Yes I know, omtänksam är mitt andranamn.

Inte just nu i alla fall. Är inne på 7 dagars nykterhet. Helt i början jag vet men ändå?så glad för det. Även mannen har på något plan insett sin problematik så just nu är det totalt alkoholfritt hos oss. När han inte handlade handlade jag själv ibland och ibland inte. Det var olika. Hur har du gjort?

...hur skulle du göra ifall han slutade köpa vin åt dig? Tror du att du ändå skulle köpa själv då?

Vad ska jag ta mig till?

Jag är vuxen med ett barn i skolåldern, gift, osv.
MEN jag har föräldrar som är alkoholister. Jag är ensambarn på köpet. De har druckit ända sen jag var rätt liten. Pappa var en arg suput som kunde försvinna på helgerna när jag var liten. Nu är han gammal och sjuk och får inte dricka i samma grad. Men min mammas drickande fortsätter. Hon är en klassisk skåpsupare som försöker dölja sitt drickande men jag ser och hör när hon gör det.
När jag blev gravid satte jag ner foten och sa att det får inte drickas när barnet är hos dom. Men det har glömts bort, såklart. När jag försöker påtala problemet så förnekas det eller så blir jag skuldbelagd (men du dricker ju vin! Jag sitter inte på parkbänken och super! Vad ska jag annars göra? Eller bara gråt och ångest).
Jag har gått terapi och försöker arbeta med mina känslor. Jag älskar mor och far men kan inte göra något om de inte själv vill förändra.

Mitt problem nu är att julen närmar sig och ingen bör fira den ensam. Men jag pga känslan att det kommer att drickas inte vill ta dit mitt barn (som älskar sin mormor). Jag vill att barnets minnen från julen ska vara olika från mina egna så jag tog beslutet att fira jul hemma. Bor på annan ort än mina föräldrar.
Berättade att vi kommer stanna hemma under jul och det fick hus att ta helvete! Min mamma ringde upp och grät. Fick mig känna extrema skuldkänslor. Jag sa att vi kommer hälsa på efter jul. Min man blev anklagad om att det är han som inte vill hälsa på - hans fel. Jag orkade inte ta upp alkoholen i det samtalet.

Finns det någon annan därute som har liknande problem? Hur har du hanterat en mor som är aktiv alkoholist? Speciellt helger, som är så himla laddade, hur hanterar man sina egna jobbiga känslor? Alla andra verkar ju ha så fina relationer med sina föräldrar och tycker jag är egoistisk som inte firar jul med dom...

Det blir ett spel, tror båda på något plan är medvetna om att det är tokigt det som pågår men förnekelse är starkt. Men som du skriver, ville inte ifrågasätta så mycket heller för då tar vinleveranserna kanske slut. Men har det senaste året i stunder av styrka sagt att jag inte vill ha vin hemma (han dricker inte vin) och min förvåning när han ändå handlat.

Vet inte om vi kommer kunna komma till botten med vad hans beteende handlar om nu. Han mår väldigt dåligt just nu och blir bara arg när jag ifrågasätter eller undrar över saker...

...åhhh....det låter verkligen inte lätt. Som att ni spelar era huvudroller fast i olika säsonger av en serie. Klurigt när han inte kan svara på varför han gör så heller. Förstår helt det där med "godkännandet". Det är ju så det känns. När jag köper så smyger jag - när han köper så tar det inte mer än någon timma förrän förseglingen är öppnad. Ser HAN det som att han "bryr" sig när han köper munkar och alkohol tro?

varför. Det är som att det varit ett spel mellan oss. När han köpt så ”godkänner” han mitt drickande, dvs. jag kan dricka med gott samvete. Min man har också problem med alkoholen. Han har ett annat drickmönster än mig men fortfarande mycket problematiskt. Vi hade en situation i morse. Vi var ute och åt frukost. Han åt en chokladmunk och vi pratade om att vi skulle köpa med en till sonen som valt att stanna hemma. Men beslutar oss för att avstå och komma dit med sonen och fika annan dag istället. När han kommer ut från att betalat så har han en munk i handen som han köpt till sonen.?Detta är ganska mycket som han är och detta skapar en del konflikter mellan oss. Vi bestämmer nåt och sen gör han helt annat. Funderar på om det kan vara så att han helt enkelt inte bryr sig utan bara gör som han vill. Sorgligt! Frågade honom varför men han blev bara arg och jag fick inget svar.

...och det var med blandade känslor jag skrev om hur maken köper vin, jag smyger och vi inte pratar. Minns hur tydlig du var med att vi behövde prata. Det väckte en massa tankar i mig. Innan dess hade jag faktiskt inte reflekterat så mycket kring det. Nu är jag börjat fundera och tagit flera steg framåt - fast inte kanske på det bästa sättet alltid. "Är det något mer du behöver?" frågat av maken en torsdag. "Ja-a...är sugen på vin". "Då far jag förbi bolaget". Att liksom våga "pröva" maken, och se att han "dansar med". Det bevisar verkligen din tes om att vi behöver prata om detta - men även min tes om att han själv gör detta av en anledning. Jag vet ju min egen anledning, jag skulle så mycket behöva veta hans. Men...att kapa källan till min egen "njutning", det är ett stort steg. Och jag vet också att jag skulle fylla det tomrummet själv, genom att smyghandla på olika sätt nu, utan att han köpte åt mig.

Jo, jag vet att vi har problem, men lättare att stoppa huvudet i sanden och liksom uppfatta annat som värre än vad detta är...nååå...du vet säkert vad jag menar eftersom du också är kvar (vilket jag också - med blandade känslor förstås - är glad för att du är. Hoppas att du är på en tryggare plats än du var tidigare).
Kram

Dagen har gått ganska bra. Var ute om promenerade med vän och hundar. Fick plötsligt ett jättesug efter vin. Bor i en mindre stad i Spanien och här finns uteserveringar överallt. Det kom en doft av rödvin och det triggade mitt sug. Gick hem och senare på kvällen ut och handla på Mercadona med mannen. Valde en gata som inte är så full av uteserveringar.?Behöver börja tänka så, hur undviker jag triggers om det går. Tänker också på kvällarna, vad ska jag göra??? Titta på film varje kväll? Blir väldigt tråkigt. Kvällarna har varit min vintid och då har jag aldrig haft tråkigt. Men kanske bara stå ut med känslan av tråkighet. Blir så tacksam att läsa här inne, ni som varit nyktra i flera år och faktiskt inte tänker så mycket på a längre. Livet är gott ändå, dit vill jag!

Tänker också på min vän som gått bort igår. Börjar komma upp i den åldern att om man misskött sig i många år så kommer det ikapp. Honom kom det i kapp på det hemskaste sätt?

...ger de oss vin fast vi säger ifrån? Vad står det för?
Är det som dessa "feeders" till de som ligger riktigt, riktigt överviktiga och paralyserade i sina sängar, närmare 300 kilo tunga. Där maken ändå åker iväg och köper två kilo friterade kycklingvingar och nästan "matar" henne med? Har funderat på detta och det framkommer senare att han "tycker om lite stora damer" och "att ta hand om" för att det är det han är van vid av någon barndomsanledning? Är det för att bara vara "snäll"? eller är det för att "husfriden" blir bättre på något konstigt sätt? Har funderat en hel del. Hur tänker du? Varför köpte din respektive vin till dig, trots att du sade nej?

Nu hann jag inte toppa upp denna flaska, men gudarna ska veta att jag pysslat med detta sedan tidigare tyvärr.
Ja, jag är medveten om att jag har problem, jag är medlem här sedan ett år tillbaka ungefär, även om jag inte kikat in så ofta på sistone. Fick otroligt fint stöd av er förra gången och kom så långt att jag hade tre "vita" månader".

Jag samtalade med en KBT-terapeut om mitt beroende. Hon nästan skrattade lite och sade "Dricker gör vi väl lite till manns"....jag förstod då, på olika uttalanden hon gjorde, att hon tyckte det var ok med att dricka lite vardagsvis, eftersom hon gjorde det själv. På "är du alkholist"frågorna inför samtalen där så "kvalade jag inte in", väl medveten om att jag ändå hade ett problem.

Så skönt att veta att jag inte är ensam. Ja-a...du har helt rätt att jag borde prata med maken min, absolut. Frågan är bara hur och när och om jag finner motivationen att kapa min största källa till alkoholen?

Varm kram tillbaka! <3

/ mt

Jo det är klart att jag kan gå, men det är liksom som att så länge han vägrar lyssna så är det som att jag överreagerar..
Om jag hade läst detta i en annan tråd så skulle jag självklart inte fatta vad ” personen” dvs jag tvekade om.
Jag vill liksom få någon form av respons/ kommunikation kring det här.
Det kommer jag ju inte få naturligtvis.
Det är ju det som är skiten rent ut sagt.
Sen har jag ju en förhoppning om att han ska vara den där fina och bra mannen han är då han är nykter.

Fasen vad gött att känna hur stolt man är över sig själv och dom bra valen man gör. Hänger med dig här ikväll!

Väldigt bra ord med att det kommer en ny dag imorgon för så är det, man kan alltid börja om.

Kram ?

Trist att läsa hur det är... en sak jag inte förstår: ”... för att han ska släppa mig fri?”
- Är du inte fri att lämna?
Undrar uppriktigt / mt

Önskar dig en riktigt fin jul/ kram Strulan❤️??

Tack FinaLisa för ditt svar och för att du backar mig! Det var första gången jag var hembjuden till någon i detta sällskap och jag hade hoppats så mycket på att de skulle bli mina vänner. Jag är inflyttad och försöker skaffa mig nya vänner här i staden. Jag var så glad över att vara inbjuden och hade det jättetrevligt! Deras ilska när de i efterhand fick reda på att jag druckit alkoholfritt gjorde mig osäker på om även andra skulle tycka att jag borde varit tydlig med att det var alkoholfritt i min flaska. Jag påstod inte att det var alkohol i och spelade inte påverkad eller så men de tyckte ändå att jag ljugit.
Nu ska jag försöka tänka att ”jag är värd bättre”. ?❤️

Vi är här fortfarande, eller hur? Inte helt perfekta, inte ens i närheten men fortfarande här. Lite klokare, lite visare, fortfarande operfekta och sårbara men vi är är här. Vi har hopp. Och kärlek. ?

Ännu en nykter helkväll i rad. Heja mig. Passar på att känna mig stolt, vet ju hur snabbt det kan ändras.

Fantastiska Skillnaden, så glad över att se dig här. ?

Stormenlilla, tack för dina ord. ?

Alla ni andra, ha en fin kväll, och, som alltid, är den inte vit, så kommer det en ny chans i morgon.

Kram på er

Ser att Nurture rekommenderat bland annat min tråd. Förstår till viss del varför. Igenkänningen är stor. Ett på riktigt lyckat liv med en underbar partner, fantastiska barn, bra jobb, hyfsade löner, fint hus... Och ändå... Varför varför varför?

Det får vi kanske aldrig ett tillfredsställande svar på.

Men vi får fortsätta att göra det bästa vi kan för att hålla oss nyktra.

Ha en fin fortsättning på helgen!