Senaste kommentarerna i forumet

Ni är de enda som vet hur illa det var och ni är min rehabilitering, förutom den jag gör själv genom motion och att lyssna och läsa olika böcker. Känns så magiskt skönt att kunna skriva av sig allt här till er, ingen som dömer eller föraktar min sanning. Jag tror egentligen inte på att dricka lite fungerar heller men jag håller fast med de kloka ord som du också skrev i mina första inlägg, nykter idag..Tack för att ni finns!/Rosa
PS jag får snart säga som Torn...det blev inte mycket jobbat idag...kan man kalla det "hälsa på arbetsplatsen??"

Skrattar och fnyser lite emellanåt när jag lyssnar på alkispodden, men där är mycket att lära och jag beundrar alla som klarar av att hålla sin nykterhet. Min pappa hade ofta ett ordspråk när jag var yngre och var ute sent på nätterna och var hängig dagen efter...Då sa han: -Fröken....det är ingen konst att dricka MEN det är en konst att komma upp dagen efter...

Idag tänker jag - Fröken...det är ingen konst att dricka den är en konst att INTE dricka..Nu tar vi ännu en nykter dag Soffi! Kram på dig!

Ha inget hemma.
Förhandlingsutrymme noll.
Baka en äpplepaj istället.
Räkna ut vad du tjänar på en vecka nykter - och vad du kan få istället.
Jag vet inte? Hur man gör.
Det är en process. Gäller att hitta sin egen väg.
Jag lånade (innan min man satte ner foten och tog kommandot över det här.. men innan det.. när jag gjorde planer för hur det skulle gå till väga det här lilla "projektet") en bok som heter "för mycket för ofta". Jag kände att den gav mig någon slags startgrop.
Här på forumet blev jag rekommenderad att lyssna på "skål ta mig fan" (här kan man lyssna på den via vårt bibliotek om man inte har tex storytel) ..Det var bra. Det öppnade mina ögon mycket. Mer öppna än vad dom var när jag började här.
Det gäller nog att hitta sin egen stig. Sin egen motivation. Sitt eget mål.
Men. Tillsammans med t.ex alla här.. som förstår. och inte dömer.
Här. Där man bara kan få skriva av sig. Och få pepp.

En dag i taget.

..tänker att det gäller för allt man gör i hela livet..

Vilken lycka att du verkligen känner hur bra du mår av nykterheten och att du lyckats bryta de negativa mönstren. Och fylla på med sol och löprundor ?

Jag tror att du bara blir stabilare i din nykterhet för varje vecka som går. Om du bara låter bli att ”dricka lite” så behöver du nog inte oroa dig.

Kram ?

Skulle precis skriva och fråga om hur mötet gick när din uppdatering kom upp.

Så skönt att mötet gick bra, över förväntan till och med. Så glad för din skull. Ibland är det bra att inte ha så stora förväntningar.

Ha en fin avslutning på dagens arbete.

Kram

Ja det har blivit en måttlighet av det hela känner jag! Någon öl bara dom senaste gångerna eftersom jag känt att jag mår rätt ok nykter nu för tiden, finns ingen ångest att behöva döva, visst lite krämpor har jag haft pga alkohol men det får man leva med när man är nykter o som så många sagt sen innan, det går över.
Ja men det låter skönt, att du känner dig själv så bra! Då behöver du inte förhandla med dig själv ?

Vissa kossor får aldrig upp farten, hur mycket man än piskar eller lockar dem med godsaker ?

Ser framför mig hur du sitter där med skyddsmasken. ? Riktigt bra gjort.

Vad kul att sonen och hans kompis vill hänga på. Gemensamma intressen ger så mycket extratid med barnen. Tänk att du nu kan köra när som helst. Vilken frihet!

Önskar dig/er en härlig fisketur!

PS. Jag har varit med min man och fiskat flera gånger. Vi har alltid haft båt. Dock är han mer entusiastisk än vad jag är. För att jag ska följa med ska det vara sol och värme. ? Efter en stund ligger jag hellre och slappar än står med ett spö...

Kram

Och trött, men nöjd.

Mötet gick bra. Vi pratade oavbrutet i 2,5 tim, hela tiden i konstruktiv anda. Vi behövde verkligen prata, så jag är glad att vi tog mötet live faktiskt. Där får jag ge min chef rätt.

Vi delade upp vissa arbetsuppgifter mellan oss, möttes på halva vägen när vi inte var helt överens, bestämde oss för att avvakta med vissa beslut och gå vidare med en del beslut till några fler chefer. Nytt inplanerat möte på tisdag. Live.

Precis som en bra förhandling med andra ord ? Trots att man har olika roller och saker man brinner extra för, så kan man alltid mötas på mitten - be att få testa det man tror på och sen utvärdera.

Och det är SÅ viktigt att lyssna på varandra. Lyssna mer än pratar - eller åtminstone 50/50.

Att jag var nervös inför mötet gjorde att jag var förberedd till max. Och jag fick faktiskt beröm för det arbete som jag har gjort, och endast lite gnäll som egentligen beror på oro.

Men vi hittade en gemensam lösning, med ny utvärdering av just den punkten om två veckor. Ingen av oss behövde backa helt, utan ”bara” hitta en lösning som vi båda kan stå bakom.

Nu är jag hemma igen och nu ska jag verkställa på löpande band några timmar!

Alltid lite nervigt när man blir inkallad i sådana här situationer. Älskar din jämförelse med kossorna (inget negativt i det) känner igen det i mitt ledarskap också Men ibland halkar någon efter och vill inte tillhöra gruppen och mer åren har jag lärt mig att då får väl den kossan gå lite långsammare då..Kram!

Ja du Soffi, det var en del kollegor som drog ganska rejält på smilbanden, men det var nog inte riktigt i klass med ditt äventyr på pilatesbollen.? Andrahalvlek, där satte du den igen! Det har inte gått in i min skalle ännu att jag är över 50?

I dag har jag preppat packning och båt för ett fiskepass i kväll/natt. Min son och en kompis till honom har tjatat till sig att följa med ut, trots skola i morgon. Det ska bli kul, alltid lika härligt att se grabbarnas nervösa glädje när dom drillar en stor fisk.

Kram

Jag är fortfarande rädd att jag är i någon form av nykterhetsbubbla och att min gamla vardag ska hinna ikapp mig på den här vägen. Jag blir så glad av att läsa vad du skriver Torn, det ger mig hopp om att jag kan klara detta även på sikt. Jag har en annan känsla denna gång, mer än känsla av att jag gör detta för min skull, för att jag ska må bra. Jag hoppas att det ska hjälpa mig. Jag har smugit så mycket, jag handlade inte ens med kort på bolaget för det skulle kunna ses på kontoutdrag. Jag var fenomenal på att dölja och sen åkte jag dit på alkoholmätare kvarglömd på bänken, det kan jag garva åt!! Rätt åt mig! Ha det gott i solen Torn! Kram!!

Jodå, jag känner igen allt. Vad jag kan läsa mellan raderna är väl eg att han redan har ett par "hållhakar" på dig, ngt snedsteg tidigare som fortfarande blöder..Hänger dumheterna ihop med a så blir klart ilskan och misstroendet ännu starkare..Jag tror att familjerådgivning hade varit framgångsrikt, den sortens samtalsbehandlingar handlar ju inte om att hitta en syndabock eller att någon ska dömas. Glöm inte bort att den lyckliga känslan du hade när du cyklade till affären, eller när du gick till bolaget utan att handla till dig själv, den känslan är DIN!! Den känslan äger du och DU mådde bra av den känslan. Lägg fokus på DIN LYCKA! Kram!!

Konstigt att åka på den niten igen och igen. Men det är väl inte så lätt som jag trodde när jag bästemde mig för nån vecka sen...
Men som tur är kommer det nya dagar, nya möjligheter och nya krafttag...

Måste hitta nån strategi när suget kommer.

Hur gör ni andra?... Skulle ju bara ta ett glas...

En besviken Saskij....

Hur långt kan man gå? Hur långt kan man sjunka? Hur kasst kan man må?...den texten tänker jag ofta på. Varför gör man det igen och igen. Jag tror att det är en del av resan och en del i av stegen man tar på vägen mot nykterhet. Det finns ingen större ångest än den som gifter sig fint tillsammans med bakfylla och dåligt samvete.
Ny dag Saskij! Fånga denna och vi finns här oavsett! Kram Rosa

Sen med mina barn, jag och barnen har en otroligt tajt relation, det är till mig de kommer när de är ledsna eller något hänt. Jag har svårt att tänka att de skulle må bra utan mig en hel vecka. Och min äldsta är i en jobbig och känslig period (9) hon börjar bli stor och mkt känslor, igår höll hon på att gråta ihjäl sig för att läraren skulle sluta, hur skulle hon då ta en skilsmässa?

Jag känner väl redan nu att jag inte tycker speciellt synd om honom och inte heller är beredd att hjälpa, släta över eller underlätta längre. Jag har jobbat många år på socialtjänsten (ironiskt nog...) och vet och har sett att det inte hjälper någon. På grund av det vet jag också hur otroligt svårt det är att hindra umgänge med en annan vårdnadshavare, även om den personen dricker. Och min sambo dricker inte ens i närheten av att jag skulle ha chans till ensam vårdnad.
I alla fall igår tog jag en vända i huset, jag har länge misstänkt att han haft en hemlig gömma på altanen, eftersom jag på kvällarna hört honom gå ut genom den dörren, han går ut för att kissa har han sagt då, för det är så mysigt att kissa ute (?). Nu hittade jag öl papper längst ner i dynlådan så min misstanke stämde. Likadant att jag hittade fyra tomma burkar i ett badrumsskåp brevid hans sovrum, förklaringen var ”de är gammal” och jag brukar ta en öl när jag duschar. För mig är det här ett helt SJUKT beteende, och tydliga tecken på att han missbrukar. Han skyller på allt annat. Jag förstår också att mitt beteende att gå runt och försöka ”sätta dit” honom inte heller är friskt och så vill jag inte fortsätta! Men det känns ju som moment 22, jag vill inte kontrollera honom samtidigt vet jag att han kommer göra allt för att lura mig så jag måste liksom det för att inte blir lurad. Eller så är det bara inse att lurad blir jag.... Summa summarum av detta svammel så tycker jag det är svårt att sätta en gräns, att NU är det nog, nu lämnar jag dig. Steg ett som vi håller på med är ju att jag ska köpa huset av honom, det kommer också trygga mig när det blir klart, att veta att jag och barnen kan bo kvar.

Rosa..
Vi har börjat komma in i den tiden då man får hämta barn på fredagkvällar.. Skönt kan jag tycka just nu.. Om man ska bort tex kan man säga att man ska hämta på hemvägen tex.. Det plus Corona.. bra tajmat.

Jag tror ju (eftersom jag sett att han raderat konversationen) att han diskuterat mig med sin syster.. dom var här när jag kom hem häromdagen och då gömde jag mig i källaren. Vill spontant aldrig mer träffas! Det jag tror känns så hemskt är att han gjort det i början när han fortfarande inte landat i allt själv, inte sett alla vinklar, och då bredde ut sina egna åsikter och tankar ordentligt.. Och jag vet heller inte om han "bara" hållt sig till detta eller dragit upp alla dumheter jag gjort.. (jo jag har gjort massa dumheter.. vi har kämpat oss igenom mkt.. men alltid lyckats) <3

Varför hela världen ska veta... vet jag inte... jag vet att familjerådgivaren sa en gång att "du skulle egentligen vilja ställa henne på torget och peka och skrika just nu eller hur? -men vet du vad. det kommer inte hjälpa varken dig eller er. tvärtom" ..tänker det är samma (igen).. för att han ska få medhåll? för att han ska känna att han "har rätt"? någon slags bekräftelse för något erkännande han kanske saknar hos mig? förstår du hur jag menar?

H.. jag läste igenom din tråd. Hejja oss! Det här forumet är riktigt bra. Alla förstår. Oavsett "skala" på problemen så känner man igen sig och kan stötta varandra.

Igår eskalerade det... ytterligare..
Jag är med i en föreningen som anordnar vinlotteri och jag hade sålt vinstnummer. Köpte det o gav till vinnaren. Hade en skön känsla av att "klara av att inte handla något till mig själv på systemet när jag ändå var där".
Jag tänkte innan om jag kanske skulle ta o ringa mannen o säga att jag faktiskt gick dit -för att förekomma lixåm.. men nä, DET ska jag väl ändå inte behöva göra.
Köpte vinsten, levererade den.
Kände mig ganska glad för vi hade bestämt oss för framåt igen efter några zombiedagar. Hade planer på familjeaktiviteter i det fina vädret.
Jag har gjort en ritning på ett växthus han ska bygga och jag köpte ett olivträd... (istället för vin)

När han kom hem vet jag inte vad som hände.. När han fick veta vart jag vart och vad jag gjort ville han se mitt kontoutdrag. Jag tyckte han överreagerade. Han trodde jag ljög om inköpet. Anklagade mig för att ha druckit. Och sa att nu var det färdigt. En gång för alla. Nu är det nog. Nu fixar vi papper för skilsmässa.

Jag blev både arg ledsen och besviken. Man gör alla rätt och ändå blir det fel!?
Jag FATTAR (återigen) att han inte har något förtroende kvar för mig. Jag FATTAR verkligen. Men HUR ska jag kunna komma framåt...? Om det ändå blir fel av att jag gör rätt.
Jag packade lite saker och tänkte att jag får lämna... Han sa ju det..
Då tog han alla bilnycklar och sa att jag inte kan göra så inför barnen. Och det var ju sant. Jag fixade kvällsmat till dom och gick ut och gick. Skickade en screenshot på mitt kontoutdrag. Skrev vad jag hade köpt.
Jag vet inte allt som sas resten av kvällen. Jag hade iallafall tillslut en panikångestattack. En ordentlig.
Han var ledsen.
(Barnen märkte såklart av att allt var galet.)
Idag har jag ringt till VC och ska få komma imorgon och diskutera någon form av ångestdämpande eller antidepressiv lösning..
Han säger att han ska ringa familjerådgivningen (ändrade sig från att han igår sa att han skulle ringa en advokat). Och jag låter det stanna vid att HAN faktiskt får ta den kontakten. Jag har i alla år ringt överallt och ordnat allt inklusive hans läkarbesök osv. Jag har FULLT upp med allt jag redan håller på med och försöker göra rätt... Men som bara blir fel..

Hur blev det så här?
Det var som att AV hans "stopp och belägg" så startades nåt som jag inte förstår eller hängt med i! Något som bara eskalerar. Från något som var BRA! Från att jag kände mig så taggad att göra stora förändringar i så MYCKET. Jag förstår ingenting!

Igår eller om det var inatt eller om det var imorse (all tid flyter ihop när man inte sovit) så frågade han om det kan vara så att jag druckit när jag känt ångest... Om jag tror att det inte hade blivit så om jag hade ätit tex antidepressiva. Omöjligt att svara på men det är klart jag har satt det sambandet när jag nu kartlagt mig själv och vänt ut och in på mig själv! (som jag skrivit här).
Han undrade om vi helt enkelt ska låta det finnas vin i huset synligt, så slipper han fundera på om jag druckit eller inte. Om jag gömt nåt eller inte.
Jag tänker återigen att om jag bara hade fått fortsätta med den planen jag hade från början. Så hade inget av detta hänt.
Jag vill inte ha nåt vin hemma.
Det ingår ju inte i det livet jag tänker leva här och nu!
Däremot. Vore det skönt om det iom "en sån tanke" inte skulle bli en sån grej om vi ska träffa folk... -jag skulle ändå tacka nej. Men att det inte "är en grej"... För det är inte bortplockat av "tvång". Det är bortplockat av fri vilja.... Förstår ni hur jag menar med den skillnaden?

Såååå mycket tankar.
På gott och ont.

Jag hittade en intressant artikel i dagens SVD som jag vill dela med mig av.
Se länk: https://www.svd.se/jag-var-alkoholist-innan-jag-ens-drack-forsta-gangen

För att du finns här på forumet och bidrar med så många bra ock kloka kommentarer till alla som behöver hjälp och peppning! ❤️ Låter som du har landat riktigt bra i din nykterhet nu, härligt! Du hjälper även mig, för det är så mycket som du skriver som jag känner igen till punkt och pricka. En skillnad nu när man har några nyktra månader på nacken är dock att jag i bland kan skratta åt eländet hur det var förr.Som tex när man stod i en av barnens garderober och halsade en starköl så fort man kunde, och hoppades på att inte bli påkommen.?
Jag kan skratta nu, för jag vet att jag aldrig ska hamna där igen.

Kram

Hälla ut allt...
Igår.. Nederlag igen
Besviken
Varför
Ångest
Så idag ska jag hälla ut allt, även om det svider.

det låter nästan som att det handlar om frälsning...men det är ett nyttigt ord att smaka på. För mig handlar nog tacksamheten mer om ett "uppvaknande" ett sätt att hitta tillbaka till livet. Jag är just nu tacksam för att denna oroliga tid har gett mig möjligheten till att arbeta mer hemifrån. Jag har fått möjligheten att bryta gamla mönster: min trigger startade i samband med att man kom hem från jobbet, små stressad, påbörja kvällsmat, läxläsning, tonåringar som ville prata om dagen, tvätt som ska fixas och allt där omkring. Några snabba vodka cola rättade till det mesta..

Jag är tacksam för att jag har fått göra denna första tid som nykter hemma, jag har fått möjlighet att inte stressa mig igenom vardagen. Jag hinner planera och förbereda, jag hinner "unna mig" en stund i solen för återhämtning och en joggingrunda på slingan några dagar i veckan, jag tar mig tid att lyssna på alkispodden.

Å andra sidan, hade jag varit kvar i mitt missbruk hade jag varit så nöjd för att jag kunde dricka betydligt mer utan att ta hänsyn till jobb (körning på morgonen efter)..
Det är intressanta prövningar och jag är glad för att jag bröt det mönstret..Ha en fin dag i solen ni som kan! Kram

Hej!

Ser i min egen historik att jag startat en tråd på samma tema (och typ samma titel) i höstas och det är väl för att jag helt enkelt är bestämd på att denna bana ska fungera för mig.

Det här är inte en tråd för total nykterhet utan för en fungerande relation till alkohol. En icke-skadlig, neutral/positiv, förhållning där jag vill kunna dricka på mitt sätt och känna att det inte på något sätt står i konflikt med ett välmående liv.

Jag har någon slags mild borderline-diagnos eller i varje fall bordeline-"personlighet" i grunden som vad det verkar ligger till grund för lite alla möjliga problem i mitt nu 31-åriga liv. Ätstörningar, ersättandet av matproblem med alkoholproblem (för att orka stå ut med ångesten som kom med tillfrisknandet av min bulimi) och relationsproblem är några av dessa. Detta är relevant eftersom jag nu vet att det är vanligt att man som "BPD"-person ständigt söker efter saker att fly in i/självmedicinera med. Jag rådde bot på min bulimi, som jag hade i 10 år, helt på egen hand och jag vet att det varken var maten eller som nu, alkoholen som var mitt problem.

Jag ser mig inte som alkoholist utan som någon som skapat en vana att missbruka alkohol för att hantera alla möjliga slags känslor som jag upplever som för intensiva. Och som någon som kan lära sig att balansera detta, precis som jag lärt mig att äta normalt och friskt.

Jag vet inte hur många likasinnade som finns där ute, kanske inte så många på detta forum som mer verkar sträva efter total nykterhet, men jag skapar denna tråd för egen del och med förhoppning om sällskap... :)

Här är mina mål:

- En alkoholfri vardag med bra rutiner så som mat, rörelse, sömn och att inte reagera för starkt på ensamhet, ångest m.m. I min vardag är det också okej att ta något glas med vänner eller själv (ja!) vid enstaka tillfälle.

- Uppnå en känsla av balanserad kontroll (inte ett överslag!) där jag bestämmer själv, inte mina impulser/osunda ångeststrategier. Detta blir alltid enklare efter en period av att leva enligt punkt 1.

- Frihet att leva helg & semesterliv enligt alkoholnormen. Japp, kanske det mest kontroversiella. Men jag vill, som många andra, ha alkohol som ett (TREVLIGT) inslag i mitt liv, på helger och till middagar, på picknickar och landställe, och på semestrar. Att leva enligt alkoholnormen innebär således också att inte dricka mer än "normalt", utan att vara måttlig och rimlig på mitt eget sätt.

- Återfå fysisk balans. Jag ser att några skriver om ytligheter och kroppen nästan som ett tabu-belagt ämne eller källa till motivering, men för mig är detta en stor del. Min kropp är påverkad av att jag under lång tid druckit för mycket och jag vet inte hur min "grundfysik" egentligen är. Jag lever bra på de flesta områden (mat och motion till exempel) förutom just att mitt intag av alkohol varit för stort och att jag druckit för ofta. När jag tidigare ansträngt mig extra för att minska på alkohol har jag ganska snabbt blivit av med den övervikt jag har, som inte är så stor, men kanske på 7-10 kilo. Det vore fantastiskt att känna att min kropp mår bra och är på en hälsosam vikt, även för gamla ätstörnings-tankar, och att "veta hur" den fungerar med ämnesomsättning och annat - sånt som jag nu inbillar mig är ur funktion, men som antagligen fungerar helt okej utan all denna alkohol. Jag märker till exempel att jag blir hungrigare utan alkohol (inte samma sak som att man "äter mer med alkohol i kroppen" för det gör jag också, men en naturlig hunger menar jag nu) och att min kropp tydligare signalerar matbehov. Antar att det är för att alkohol varit en för stor del i min kostcirkel...

Min livsstil, inklusive umgänge med familj och vänner, kan inkludera ett sunt förhållningssätt till alkohol i balans med en övervägande nykterhet (eller alkoholuppehåll?) och det är detta jag eftersträvar.

Ett exempel på hur jag vill leva och hur jag levt nu de senaste 10 dagarna (som ett stickprov):

Sön/mån-tors: fokus på vardag, jobb, springa och gå promenader, styrketräna måttligt, regelbunden mat (såklart) och sova mellan cirka 23-7/8. Eventuellt 1-2 glas en onsdag eller torsdag (t.ex.).

Fredag & lördag: Mer socialt liv, bjuder hem på middagar med alkohol, räknar inte glas men dricker medvetet och har "vakt" i bakhuvudet på hur mycket jag vill dricka och vad syftet med det är (att ha trevligt, inte att må dåligt dagen efter etc.).

Därefter söndag - och tillbaka till den balanserade vardagen. Kanske en extra lång promenad för att "komma i fas" och landa inför den nya veckan, och känna mig tacksam över att både ha rutinerad vardag och njutsam helg :)

Detta tror jag på! Skulle vara toppenkul om någon ville vara med eller komma med inspel.

kram till er allihop!

Det fungerar för en del men inte för alla...För mig var det (och är ff till viss del) omöjligt att tänka aldrig mer alkohol, därför säger jag inte det men jag säger ingen alkohol just nu i alla fall...Välkommen hit, här finns alla av en anledning...vi försöker hjälpa varandra! Rosa