Senaste kommentarerna i forumet

Då har du vaknat vacker idag igen!?Superbra ju?
Tycker du skall hälla ut vinet eftersom det frestar dig! Kommer att kännas skönt ju.

Kollat in fakta här på sajten? Finns tips för just suget där.

Fastnar själv inte i suget utan ser mig själv som i en film hur jag är när jag dricker och hur jag mår när jag har baksmälla. Det är ingen jag vill vara.

Låter man tankarna på att mysa med alkohol bygga ett näste i huvudet blir det jättesvårt att låta bli att dricka.

Finns bra info på nätet om detta!

Kram?

Det är nu tre veckor sedan jag vaknade upp bakis och med fruktansvärd ångest efter en kväll av alldeles för mycket vin och minnesluckor. Skön känsla att slippa det. Har massor av energi och har kommit igång med träningen samt att kläderna helt plötsligt sitter lite lösare?
Jag trivs med känslan av att vara nykter men det är jävligt tufft emellanåt. Särskilt på helgerna!
Nu i helgen fick jag dessutom en tråkig upplevelse av ”baksidan” av att vara nykter....min kille dricker en hel del men blir inte dum i huvudet som jag blir. Han hade varit på bolaget i fredags och köpt whiskey och vin. Kvällen rullade på och till middagen var han rejält packad. Frågade om jag ville ha ett glas vin och jag tackade nej. DÅ HIMLAR HAN MED ÖGONEN! Har en känsla av att han tycker att jag blivit tråkig sedan jag slutade dricka, fast att han var en av de som påtalade att jag blir dum i huvudet när jag dricker och har svårt att sluta.
Har nån av er upplevt att ni blir betraktade som tråkiga bara för att ni avstår alkohol och hur har ni tacklat det?
Kram på er alla där ute som kämpar ?

Ja, i dag tänker jag lite extra på dig, Varafrisk, och skickar en massa styrka. ?

I dag fixar du det.

Kram

Jag tycker att Dionysas ord till mig för två och ett halvt år sedan sammanfattar nykterheten så bra. Har delat dem förr och nu är det dags igen:

...att kunna vakna utan ruelse och skam! Sätta på lite kaffe och välkomna en ny dag – inte alltid problemfri, men nu möjlig att att leva med!

-----

Andrahalvlek: Ja, det viktigaste är att vara nykter. Ha en bra dag. ?

Varafrisk: I dag är en bra dag. En fin dag. En solig dag. En perfekt dag att vara nykter. ?

FinaLisa: Så glad att du orkar skriva något. Finaste, önskar dig en vacker dag. ?

Hel: Åh, då ligger vi lika. Lite extra pepp till varandra nu då. ?

Kram kram

God morgon på er alla. Inatt sov jag stenhårt i 10 timmar... Det var länge sedan. Denna trötthet... Kroppen får jobba hårt. Jag visste inte att det skulle kännas så här...

Men varje dag är en ny upplevelse....
Ge mig kraft att orka en dag till..

Jag är så tacksam igen... Att jag inte är ensam i detta..

Kram från en vilsen kämpare

Jag hade en så bra dag igår! Jag drog iväg redan före kl sju på morgonen och var ute i friska luften och jobbade fysiskt större delen av dagen. :-) Härligt :-)
Tankarna snurrar mer än vanligt dock. Ja, det är ju inte så konstigt, jag stänger ju inte av dem med alkohol längre, och just nu är jag helt fine med allt processande som pågår. Jag har slutat känna att jag är "trögtänkt" för nu vet jag ju att jag har en lite annorlunda hjärna än majoriteten, jag behöver mer tid för att tänka och det beror på att jag tar in fler intryck och väger in lite fler aspekter än de flesta innan jag kan komma till beslut. Inga konstigheter. Jag är bara en HSP-person.
Jag har också reflekterat över det faktum att jag tänker förvånansvärt lite på alkohol. Förra nykterhetsförsöket tänkte jag så oerhört mycket på att inte dricka, vad ska jag ha i glaset istället för alkohol, vad ska jag göra istället för att dricka, vad finns det för annan "avstängningsknapp" osv..
Enda tanken jag hade på alkohol igår var när jag var klar med dagens "jobb" och blev stående och pratade med en vän på em, då for det förbi i skallen: "I vanliga fall hade jag varit stressad och velat hem snabbt nu". Hem så fort som möjligt för att ta första glaset, för att snabbt stänga av alla tankar och för att hinna få i mig så stor mängd som möjligt innan jag måste sluta för att kunna köra bil imorgon, då är varje (förbrännings)minut dyr.
Nu jobbar mina tankar istället oerhört mycket med "Vad och hur ska jag göra för att må bra, för att hantera ett "ohanterligt" känsloliv och "för mycket" intryck?". Att må bra är en grundförutsättning för att inte börja dricka igen. Att sluta dricka kan jag, jag dör inte av att leva utan alkohol.

Jag måste lära nytt, "få" ny kunskap.
Som naturvetare brukar jag se på lärande som en process i flera steg.
Först måste jag lära mig att "1+1=2", det är "bara" att plugga in, så är det. När jag har lärt mig det så VET jag det.
Nästa steg är att förstå, jag kan använda addition oavsett vilka siffror summan består av och jag börjar förstå att alla räknesätt bygger på samma princip, jag kan ana logiken.
Jag fortsätter att öva, repetera, räkna mera, bygga på, repetera och repetera igen.
Tills en dag: AHA!!! Jag kan använda matematik till så mycket! Kemi, fysik, ekonomi, ja till och med biologi - det finns alltid en formel, en ekvation! Och jag kan använda det för att förstå, beskriva och till viss del förutsäga min värld. Ren magi!!!
Först här går det att säga att jag kan matte, jag har nått något som kan kallas kunskap. Jag har jobbat mig fram från vetskap till kunskap.

Hur kom jag in på detta? Jo, senaste dagarna med alla funderingar över hur och vad jag ska göra för att må bra så har jag fått många tips, och även lite egna tankar.
Tips och tankar som jag möter med "Jo jag VET nog egentligen att X är bra för många, jag borde nog...."
Jag är på första steget.

Insikten slog ner som en blixt igår.
Jag är på ett barns nivå då det gäller att hantera mitt liv och mina känslor.
Jag var väldigt ung när jag började "hantera" mina känslor med olika skadebeteenden. Äta för mycket eller för lite, träna för mycket, plugga för mycket, dricka för mycket, jobba för mycket mm … Allt för att stänga av eller i alla fall bli avtrubbad. Och det har ju funkat!!
Tills jag inte längre orkade ha 1,5-2 jobb, där jag överpresterar, och dricka lite varje dag samtidigt som jag äter för lite för att ha kaloriutrymme att dricka. Kontroll, en välfungerande kvinna ser till att hålla kroppen fit också :-). Öhh..?
När jag inte längre orkade jobba lika mycket så var det ju naturligt att jag måste förskjuta jämnvikten i min överlevnadsstrategi, jag måste dricka mera.
Vilken tur att jag gjorde det!!!
Vilken tur att jag började dricka så mycket att jag insåg att "det här funkar ju inte"...
Annars hade jag ju inte förstått att jag måste lära mig mer sunda överlevnadsstrategier - bättre sent än aldrig!

Nu är det dags att börja prova det som jag "vet" är bra för att må bra.
Dags att börja "öva, repetera, räkna mera, bygga på, repetera och repetera igen."
Först efter det når jag kunskap om vad som kan passa mig.

Kunskap som kan bli min magi!

Lätta luftiga tankar så här på morgonen?
Nej, kanske inte. Men tankar som ger mig lättnad, vägen böjer av, och jag tror att jag anar - bakom kröken finns en härlig blomsteräng!

Kram alla!

Förstår känslan, har själv varit nykter en vecka. sitter här med mitt morgonkaffe och känner ett lugn och en stillhet inombords som det var länge sen jag hade. Också en sorts förväntan, ett lite nyfiket pirrande inför vad som händer. Jag bara är, här och nu. Så befriande.
Önskar dig en fin dag ?

...det har jag inte - gjort programmet här. Men det var en bra idé - ska kolla upp det. Jag har någon sorts idé att AA skulle vara bra för mig ( handfast, man möts fysiskt, kokar kaffe....mindre chans/risk för att jag ska tänka, överanalysera...’sitta på mina händer’ ( mkt hjärna och lite verkstad). Och också någon sorts kapitulation ( vet att du haft svårt för det ordet Se Klart...men för mig handlar det nog ’bara’ om att jag vet att jag inte kan dricka men jag vet inte hur jag ska göra för att inte dricka). Sedan har jag ju hela livet haft svårt för alla typer av program, grupper ( från gruppgymnastik till scouterna) samtidigt som gemenskap ...när den är fri och tillåtande - slår det mesta.
Men den där kärringen -mot-strömmen-andan ( Bang i åminnelse...som ju oxå hade sina rundor med spriten minst sagt) verkar också gemensam för många av oss alkoholister.
Men jag ska börja med att kolla upp programmet här.
Nu - tidig morgon med kaffe. Jag ska snart ge mig av till jobbet. Jag måste vara närvarande rent fysiskt på arbetsplatsen ( största delen av tiden). Just nu skulle det vara skönt att jobba hemifrån ( men vet så väl efter många år som frilans..att det verkligen har sina utmaningar).
Jag ska andas och ta en dag i taget....hela världen håller ju andan just nu. Det är dramatik och paus på en och samma gång. Fara och stillhet. Gemenskap över hela världen och nationalism/stor ensamhet.
Här inne finns en omtanke - tack för tips om programmet.
Ha en fin måndag!

Tack FinaLisa?

Idag tänker jag vinna matchen över den där hjärnhalvan som sätter på autopiloten ( bra liknelse Torn) m riktning Systembolaget??

Önskar dig oxå en fin vecka?☀️?

Lycka och styrka till dig???
Du fina och kloka!?
Önskar dig en fin vecka!

Kram ???

Håller tummarna för att du ska få en bra start på din vecka!??

Sänder många varma kramar med mycket kraft och styrka??????
???

Tänker att du är modig som vågar vistas på andra ställen i dig själv och inte bara på din framsida (Tranströmer)
Kram ?

Ja, sol har det utlovats idag och det är härligt mitt i allt det jobbiga...
Tack Fibblan, Charlie, Vinäger och Varafrisk ? så fint att ni finns och sänder varma kramar ?

Denna vecka finns ännu inget inplanerat mer än alla hemtjänstbesök? och en middag här hemma till helgen.
Så jag tänker passa på att försöka vara lite ledig för egen del när min sambos assistent kommer och jobbar.
Är fortfarande sjukskriven från mitt andra jobb tills jag varit på återbesök efter operationen.

Jag saknar min Friskis och Svettis träning men igår tränade jag med Sofia på TVn. Det var faktiskt bra, finns på SVTplay när man vill??

Önskar alla en fin vecka ?
Kramar ?☀️???

Andrahalvlek: Ja, tankens kraft är stor! Jag är också så där gräsligt positiv emellanåt så att folk omkring mig nästan suckar "Men hur orkar du vara så positiv?". Detta varvas dock med perioder när "allt är emot mig, usch vad jobbigt livet är". Hela livet har "slumpen", eller troligare, mitt humör styrt mina tankar, jag har bara flutit med. Nu ska jag prova att försöka ta över styrningen :-).

Vinäger: Du är så bra på att ge pepp, tack!

Kattis: Så bra! Du gör mig glad när det går åt rätt håll för dig :-).

Se klart: En kollega sa något klokt en gång: "Det finns ingen rättvisa! Men vi kan ju försöka att göra rätt och vist ändå.."
Om man till ambitionen att varje dag göra så rätt och vist man kan lägger till tacksamhet också - ja, då kan nog livet bli ganska gôtt o leva!

Kram!

Det känns så absurt.
Min pappa har haft alkoholproblem så länge jag kan minnas. (Det har dock alltid sett fint ut utåt med fina hus, nya bilar lyckats behålla jobb).

Han är full varje dag, han smygdricker konstant.
Han kan vara stupfull och ändå förneka att han dricker. Han skulle aldrig erkänna.
Ingen har någonsin fått honom att erkänna fast alla vet. Man står framför honom och han stinker alkohol och han förnekar.
Han har nyligen förlorat jobb och sambo.
Han blir galet arg om någon ens antyder att han druckit.
Finns det något att göra, eller ska jag stå och se på medans han hamnar på en parkbänk? Han har redan halva foten där.
Han har förmodligen även någon npf diagnos.

Något som en del frågar sig på forumet, var går gränsen?
Ingen gräns som syns tydligt faktiskt, utan mer en samling av en massa olika passerade smågränser, i mitt tycke.

Mina faktorer som spelar in...

När man ”säkerhetshandlar” på bolaget, utan att det finns en orsak, ingen middag, ingen fest., bra att ha!
När man dessutom handlar på sig mer än det man egentligen behöver, äh jag tar en hel låda.
Man köper alltid samma vara, oavsett vad man ska äta eller göra, visst kan man dricka öl i champagneglas!
Man blir irriterad när man inte har hemma så att det räcker, när helgen kommer så har ”någon” småslurkat under veckan som gått.
Man dricker alltid mer än vad man hade tänkt sig, oj tio burkar öl under kvällen, när jag hade tänkt mig typ fem.
Man slår alltid ifrån sig om någon ifrågasätta mängden alkohol man intar, sedan blir man irriterad.
Man börjar smussla med mängden alkohol, gömmer en kasse i garderoben, eller går alltid direkt via garaget när man kommer hem ifrån bolaget.
Man dricker i smyg, tömmer ett glas i köket medan man hämtar något, eller går ut med soporna, går ut med hunden.
Man ser till att glasen alltid fylls på ofta och till bredden, låter andra bli ”medfulla” så att man inte märks i mängden.
Man köper starkare varor istället för de som är goda, 7,2:or istället för fyrfemmor.
Blir väldigt irriterad om man måste vara kvällens fyllchaffis, ingen idé att gå överhuvudtaget?
Man ser alltid till att det finns ett tillfälle att dricka alkohol, barnkalas?
Man köper fina och dyra flaskor för att till synes vara lite mer sofistikerad i smaken, men dricker det lika fort i alla fall.

Nästa grej är vad som händer när man dricker.
Säger saker man ångrar, skvallrar, ljuger och skryter, förtalar, skriker, gestikulerar, svär, hamnar i dispyter.
Saker som bara råka hända, välter glas, tappar saker, skvimpar, ”halkar”, slår sig, vrickar händer/fötter, snubblar.
Det man ångrar, blir osams, arg utan anledning, har sönder saker, bråkar, slåss, blir utkastad, gör sig illa.
Man får ångest dagen efter och undrar vad som hände egentligen, vill inte träffa värdparet igen, eller gästerna.
Man drar sig för att dricka i sällskap, dricker hellre hemma där man inte kan störa någon.
Alltid rädd att köra bil dagen efter, rädd för att fastna i en nykterhetskontroll.

Lögnerna börjar bli svåra att hålla samman, svårt att komma ihåg vad man sagt till alla.
Man dricker för att glömma, och gömma undan allt, fly undan allt man har skapat på fyllan.
Allt hamnar i en ond cirkel, och värst av allt, den är självdrivande och progressiv.
Ekorrhjulet snurrar allt fortare och till slut blir allting ohållbart, man blir deprimerad och kanske självmordsbenägen.
Man har inget kvar att leva för, allting känns bara svart och svårt, det enda som lättar, är alkoholen, igen.
Man sitter fast i alkoholens rävsax, ju mer man stretar emot, desto mer fastnar man.

Hur får man det att vända då?
Min idé’ är att vända på det, varför dricker jag?
Vilka anledningar triggar mig till att återigen ta mitt första glas.
Blir det som man hoppades på, fyllan?
Om inte, varför då?
Om inte alkoholen löser problemet, varför väljer jag då att fortsätta?
Är jag dum i huvudet, har jag svårt att förstå?
Om jag kunde kliva ur min kropp, och på avstånd betrakta mig själv, skulle jag vara stolt över mig själv då?
Finns det andra som påverkas av mitt drickande, hur påverkas de?

Ja det finns massor av frågor som egentligen bara leder åt ett håll, varför dricker jag alkoholen överhuvudtaget?
Jag mår inte bra av det, och personer i min närhet mår inte bra av det, att jag mår dåligt.

En liten hjälp på vägen för er som undrar hur er konsumtion ser ut, det är inte mängden som avgör, utan orsaken.
Så okey, nog surrat om alkoholen för den här veckan...

Så hur såg min vecka ut, fyradagarsvecka smakade mumma minsann, men inte smärtfri.
Hade en rejäl dust med kollegorna, om semestern, det fanns en enda vecka som var låst för mig, den ville de att jag skulle jobba, jag surade en hel dag, och sedan löste det sig till slut, phuii!
Jag har en liten lustig betraktelse i samband med detta, jag lyssnar oftast på musik i lurarna när jag går och lägger mig, hittar några favoritlåtar som jag spelar om och om igen natten igenom.
Natten efter min dust med jobbet angående semester skulle jag lyssna på låtarna igen, de kändes inte alls bra längre, ja egentligen ingen låt lät längre bra i mina öron, jag var rädd och förbannat, allt på en gång.
De löste sig och natten efter skulle jag lyssna igen, fick avsmak för mina favoritlåtar, det knöt sig i magen när jag hörde dem, jag hade alltså knutit ihop en känsla till låtarna, och de blev ”förbannade”, märkligt egentligen.
En låt har jag ”förlåtit”, en låt som påminner lite om åttiotalslåtarna som jag växte upp med i mina tonår.
Den heter ”In your eyes” med gruppen The Weeknd, värt att lyssna på om ni får tillfälle.

En annan sak som hände under veckan, tre år tar det att glömma årsdagen.
Blev förvånad själv att den händelse som jag fick bevittna på Drottninggatan redan glömts bort på treårsdagen.
Vi (jag och frugan) åkte alltid in de tidigare åren och mindes, och hedrade de döda, men nu, puts väck borta.
Ja sorgligt, på alla sätt och vis, att något som påverkade oss så starkt redan fallit i glömska.

I går grattade vi barnbarnet som fyller hela ett år på onsdag, lite tråkigt att vi bara blev ca en tredjedel av alla inbjudna, jag förbannar den där j..kla coronaviruset åter igen, den förstör så mycket, allra helst för dottern och mågen.
Dottern som fyllde år i veckan fick bara oss familjen som grattade, lite ledsamt.., men hon är förstående.
Idag hade jag en heldag med bilarna, tre stycken för att vara mer exakt, bytte till sommarsvålar, dammsög och tvättade ur dem på både in och utsidan, kollade olja och spolarvätska osv.
Två gånger om året får de lite extra kärlek, och det behöver de, jag har verkligen trappat ner på den ombesörjelsen.
Jag har flyttat lite fokus de senaste åren, det matriella är inte allt längre, en utveckling jag kan stå ut med.
Vi har umgåtts med dottern, barnbarn hundar, fru och son under hela helgen, känns bra.

Klockan närmar sig ett på natten, jag har redan börjat tullat på mitt måndagshumör, det blir inte bättre av att jag sover för lite heller.

Med en förhoppning att ni håller er friska och nyktra under kommande vecka, så skrivs vi till nästa söndag igen.

Berra

Kom på en sak när jag funderade lite och det här är ju kanske inte en plats för de allra mest subtila sakerna men ändå. Jag kom på att jag blev så glad att du var tillbaka här, och inget allvarligt hade hänt, att jag mest pratat om hur glad jag blev för (typ) min egen skull. Som ett stort barn utan ngn vidare lyhördhet. Så helt mogen har jag inte blivit trots alkoholstopp...Det här är ju din tråd och för dig ? och vad du behöver.
Det jag ändå snappat upp är dina tankar om aa-möte. Jag kan inte så mkt om dem. Med funderade på om du gjort programmet här? Det kanske kan vara något? Kram och godnatt.

Grattis till oss!❤️
Och alla andra!❤️

Jag tänker oxå redan att det finns inget gå tillbaks till alkohol?
Men man kan aldrig tillåta sig få hybris....

Jag hoppas och tror att mitt nya resten av livet har börjat!?

Enda nackdelen är att mina tidigare skador gör så satans ont sen jag slutade dricka. Varför??
Jag är kunnig inom medicin men kan inte tänka ut vad som skulle göra skillnad mer än att; söp jag bort smärtan förut??
Hm. Konstigt. Har alltid gått med hundarna och även snabbt tempo.
Idag klarade jag knappt pw pga mina hälsenor. Ländryggen gör satans ont oxå!
Jag rör mig som en gammal gumma!?
Inte törs jag ta värktabletter heller för jag tror inte levern repat sig ännu. Om den nånsin gör det...

Jaja. Gumman är nykter iallafall!?
Kämpa på därute!???

Tack ❤️ jag vet ju, rationellt, att man måste utsätta sig för de sakerna som ger en ångest för att bota ångesten eller lindra den i alla fall, men irrationellt så vill jag undvika till det varje pris. Det känns så orättvist bara.

Idag har jag varit så less på allt. Situationen och mig själv. Jag har tänkt på att dricka hela dagen och sa till min man: jag skulle verkligen vilja ha lite vin.
Han sa: Nä, det vill du inte. Vi ska köpa indiskt och se på en film.
Jaha, tur att han sa så. Väntar på maten nu. Känner mig ändå svag och misslyckad för att alkohol forfarande känns som en lösning. Hur länge kommer jag klara det här nu då?

Åh FinaLisa vad tufft du har det...?

Det var längesedan jag skrev här så jag tänkte jag måste se hur du har det. Vad du kömpar??förstår att tankar på alkohol finns...men jag hoppas att allt går som du vill att fejas verkligheten?? Å jag tror på dig?

Kram?

Jag har faktiskt börjat ”trappa ner” mitt hjärntvättande. Lyssnar på vanliga ljudböcker igen. Läser inte ”Tänka klart” varje kväll.

Det kan gå timmar utan att jag tänker på mitt nykterhetsarbete ett dugg faktiskt. Och jag kommer att trappa ner min aktivitet här på forumet också, men inte försvinna helt.

Lite är det väl så att när man själv hittat en lösning så vill man ”frälsa” alla omkring sig. Men det funkar ju inte så. Alla måste hitta sin egen lösning.

Kommande vecka har jag en ny utmaning framför mig. Jag måste vänja mig vid att jobba hemifrån.

Vem vet, jag kanske gillar det? Jag har i alla fall gjort allt jag kan för att förbereda mig både mentalt och rent praktiskt.

Tack Torn för dina fina ord ❤️

Tänk så lite man vet om vad som väntar. Att få träffa maken och alla känslor blommar upp på en gång, trots att det var så eländigt nyss. Som jag sagt tidigare, ta hand om dig och vila och fundera hur du vill ha det. Ta denna tid isär och förvalta den bra?

Vi har också en bättre period just nu och jag är tacksam för det.

Löste ditt första inlägg. Det berättar att du verkligen vill ta tag i problemen, men det är svårt. Det är urjobbigt och de första dagarna segar sig fram.
Men den där middagen framför en film. Och bubbelvatten. Lät som en ganska bra kväll. Går det att hitta dit. Är det något du skulle behöva från oss? Tips, råd, strategier eller extra pepp. Vi behöver ju lite olika saker i den här kampen. Berätta gärna vad som skulle kunna vara ett stöd just här? Kram.

Vilken fin berättelse, så starkt kämpat med er dotter!❤️ Jag tänker i bland på det du har berättat när hon frågat dig om du skulle köpa vin, och hennes baktanke då var att hon därmed skulle få coca-cola. Så himla härligt☺️

Jag har tänkt på en annan sak, jag tycker du verkar ha kommit så långt i ditt nykterhetsjobb, lika långt eller t.o.m. längre än mig. Borde du inte kunna trappa ner ”hjärntvättandet” lite nu? Själv tycker jag det är väldigt skönt att inte ”tänka” på/om alkohol så mycket. Att du klarade den ”jobbiga” dagen på jobbet med din chef utan att få sug tyder på att du borde kunna känna dig väldigt trygg nu. Otroligt bra jobb du har gjort, och tänk så många här på forumet som fått hjälp av dig!

Ha det bäst!

Kram❤️

Härligt att läsa om din aktivitet, att ha orken och lusten att göra så mycket??

Det är sådant jag längtar efter... att få tillbaka energin..att inte alltid vara trött.

Ha en go måndag?