Senaste kommentarerna i forumet

Jag är mållös i dubbel bemärkelse.
Först, jag kan inte fatta att jag faktiskt nått över 100 dagar nykter. Jag trodde ju faktiskt inte speciellt mycket på det här "projektet". Så jag har lyckats göra mig själv mållös. Nja, inte på det där sättet att jag blir stum utan snarare så att jag famlar efter ett svar med rent svammel.
Hur gjorde jag egentligen? För att vinna fortsatt framgång behöver man ju inte bara lära av sina misstag utan också ta till sig det man gjort rätt så att man kan fortsätta på rätt väg.
Minns så sent som i våras då jag inte klarade två dagar nykter fast jag var TVUNGEN. Skulle på läkarundersökning och hade fått rigorösa förhållningsorder bland annat om att man inte fick dricka alkohol eller ta några mediciner två dygn innan då det skulle påverka undersökningen. Jag insåg allvaret men klarade det inte. Det stod också att kontinuerlig medicinering mot annan allvarlig sjukdom kunde fortgå. Så jag hittade naturligtvis ett kryphål i att "Jag dricker ju varje dag och det är väl att se som kontinuerlig medicinering, eller? Och jag kan ju dra ner till "bara" en flaska vin per dag i två dagar..." Jo, jag fick lida av följderna av det... Ändå fortgick och eskalerade mitt drickande hela sommaren...
Så vad var skillnaden när jag skruvade på korken 5 september? Jag vet faktiskt inte.
Har det gått lätt? Ja och nej. Kanske har jag klarat det för att jag periodvis mått så dåligt av att vara nykter och insett att det är sjukt. Att JAG är sjuk som behöver alkohol för att må bra. Vad jag vet så finns inte alkohol med i Maslows behovstrappa. Alltså borde jag inte behöva det.
Det tog över 70 dagar att få tillbaka en skaplig, om än inte bra, sömn. Det ger ju också en insikt om hur illa däran jag varit.
Efter ca 90 dagar börjar minnen komma tillbaka. Inga trevliga sådana, utan just sådana som man bara vill glömma - helst dränka i massor av sprit. Att jag lyckats så väl med att förtränga den typ av minnen just med hjälp av alkohol ger också en skrämmande insikt, det plus att det tog så lång tid innan de vaknade igen. Jag kan börja idag och försöka dränka de där minnena igen, men då kommer de alltid att finnas kvar där under ytan, obearbetade. Och, det kommer att behövas en ständigt ökande mängd alkohol...
Fast, jag kanske redan har fått min livsranson av alkohol? Med ett intag LÅNGT över riskbruksnivå i över 20 år och dessförinnan "bara" riskbruk i ett antal år...
Eller finns det kvar någon liten mängd att fördela till "normaldrickande"? Det vore ju trevligt! Eller?

Det leder vidare till att jag är mållös också i den bemärkelsen att jag inte vet vad jag har för mål nu när jag passerat 100 dagar.

Jag tror att jag skrev någon gång i början av min resa här att jag inte slagit i botten. Att jag aldrig upplevt att konsekvenserna av mitt drickande blivit för stora. Det var sant då. Jag har aldrig gjort bort mig fatalt på fyllan, aldrig skadat mig svårt, aldrig åkt in för rattfylla osv.
Men, jag undrar om jag inte nu, under min nyktra period, insett vilka konsekvenser mitt drickande haft och vilka konsekvenser jag riskerar om jag börjar dricka i samma omfattning igen. Kan man slå i botten som nynykter? Jag kan ju hoppas.

Så, med eller utan mål, jag har inte haft någon lust att fira min seger med alkohol, suget fanns, men jag ville helt enkelt inte, och jag vill inte dricka idag heller.

Tillsvidare får det bli en dag i taget. Kanske rätt? Kanske förödande dumt?

Önskar er alla en trevlig tredje advent!

Blev glad när jag läste att det går bra för dig. Det ska bli nice att ses på träffen igen. Tänk vad fort tiden går. Fattar inte att det redan passerat 1 år sedan sist.
/Mrx

Vi har alltid friat jul utan alkohol. Hela vår släkt har haft samma uppfattning att julen är alkoholfri med tanke på barn och barnbarn. Däremot brukar vi alltid fira in det nya året i glada vänners lag. Förra nyåret friade jag in spiknykter och det gick hur bra som helst. Det var första gången i vuxen ålder som jag var nykter på nyårsafton. Den kommande julhelgen blir lika nykter dom vanligt för min del. Vi kommer att få besök av våra vänner från Norrland över nyår. Det innebär nog att jag kommer att dricka lite måttfullt men absolut inte som tidigare utan tanke på morgondagen. Jag vet att jag mår bäst när jag inte dricker. Jag har inte haft som mål att avstå helt. Jag har strävat efter att bryta mitt slentrianmässiga intag av drogen alkohol. Det har jag lyckats med genom att skriva och läsa här inne. Har även haft hjälp av alkispodden och böcker. En dag i taget ??
/Mrx

Det var en dag för shopping, så vi gick lös på en julmarknad och en lång promenad.

Hittade julskinkan vi letat efter - från glada grisar som har fått böka - hurra!

Gjorde sen lite specialbeställningar av annan god mat till jul. (Jag tror på att fokusera på mat som ett alternativ till att fokusera på dryck, har en favoritkompis i nykteralkoholistsvängen som framgångsrikt har gjort detta i snart 30 år!).

Men inte bara mat - det dök upp baginbox där på marknaden, extrapris och allt. Det fick bli en med äppelmust och en med en görgod raberberdryck! Den sistnämnda verkar funka jättebra ihop med ostar, som ett alternativ till rödvin eller portvin.

Smuttar vidare på dessa boxar denna vita helg.

Önskar alla en fin tredje advent!

Hej,

Har helgen gått bra? Jag har haft barnen så har kollat Wallace och Gromit, Fåret Shaun och julkalendern med dem. Årets julkalender är fruktansvärt dålig tycker jag. Men det är en tradition att kolla på den.

Ja det känns så lugnt inom mig - tidigare har det mer varit av en kamp varje dag. Jag har inte alls den känslan nu. Det är bara en slags lugn beslutsamhet. Kort tid den här gången, men några års process innan jag hamnade här. :-)
Tack för att ni finns.
<3

Vad kul att höra att du också är i början av resan! Vi får fortsätta och se till att hålla huvudet högt, vi har ju jul och nyår framför oss, tänk vad skönt att vakna utvilad och pigg på nyårsdagen, det har jag inte gjort på 22 år. ?

Att öppna locket. Känna på det lite. Vet inte. Är det ens viktigt. Jag har kommit överens med det för längesen. Egentligen.

Men vill inte ha en den där filten. Våta tunga dämpandet längre. Ni vet vilken jag menar.

Mina föräldrar kommer aldrig välja barnbarnen framför vinet. På en helg. Så är det. De väljer dem i andra sammanhang. Dem finns där. Men snart närmar vi oss pensionen. Då är det fritt fram. Förlorar jag dem ännu mer då. Vet inte. Den tiden. Den sorgen. Lättare sagt än gjort.

Vad är sorgen. Jo att dem kunde valt annorlunda. Men okej. Det är deras val. Deras förlust. Dem sörjer inte. Så varför ska jag.

Dags att se. Bara se. Så är det. Kärlek finns. Det är allt. Och vår nykterhet. Den som vi har. Jag och mina syskon. Den visar vägen för ett annat liv för våra barn.

Ingen av oss har valt alkohol framför våra barn. Förutom jag då, de första åren av deras liv, inte längre, aldrig mer. Ingen av oss har normaliserat. Kanske alkoholen kan få ge vika för annat i kommande generationer.

En jul. Utan nubbe. Utan alkoholinducerat glam och stoj. I nykter uppslupenhet. Min första jul utan alkohol och utan depression i nyförälskelse. Ganska maffigt ändå. Längtar.

Eller sur vet jag inte, kanske mer deppig. Maken vill prata. Det vill inte jag. Vad finns att säga som inte redan sagts under 20+ år? Slöseri med energi. Det är som det är och det kommer alltid att vara så, oavsett vad som sägs och lovas. Ungar flyttar hemifrån förr eller senare. Och då kan man bestämma sig för om man ska behålla gubben eller inte. Cyniskt va? Skit samma. Nu ska jag tvätta om fyra IKEA-kassar med fd ren tvätt som karleländet hade gömt i förrådet under höstens gång, litet i taget, istället för att sortera in i skåp som utlovat. Jag hittade dem, och diverse sopsortering han enligt mig hade kört iväg med redan, när jag var tvungen att klättra över dem för att komma fram till juldekorationerna.

läsa dina positiva rader om livet utan alkohol. Jag är nu upp i tre veckor, och har hittills inte saknat alkohol alls. Konstigt när det varit livsviktigt nästan varje dag de senaste åren:(
En nykter söndag framför mig, fantastiskt.
Ha de
Fenix
Hälsar till Mrx, vi kanske ses på träffen igen!

För ganska precis ett år sedan skapade jag ett konto på detta forum. I samma veva gick jag också på mitt första AA-möte och fick en AA-sponsor. Om jag ska summera mitt första år som tillfrisknande alkoholist så ser jag tillbaka på ett år som bestått av en del svårigheter men till största delen positiva erfarenheter. Jag har under året haft ett återfall plus att jag har vid ett par tillfällen provat att dricka bara ett glas vin eller bara en eller bara en eller två öl 3,5. Det är nog min absolut största erfarenhet: Jag kan dricka ett glas vin eller en öl men jag vill inte. De få gånger jag provat känner jag mig bara otillfredställd. Ni som har problem med alkohol förstår nog precis vad jag menar.

Jag har under året druckit ytterst minimalt med alkohol. Jag har förbättrat min hälsa och mina värden är bra nu. Om jag hade känt att den mängd alkohol jag druckit gav mig något hade jag varit helt nöjd och nog tänkt att jag kan fortsätta så. Dock är jag inte nöjd utan vill såklart ha mer. Därför är den enda utvägen för mig att avstå helt från all alkohol i alla lägen. Det visste jag ju tidigare också men som säkert många känner igen är hoppet det sista som överger en. Det känns lättare nu eftersom jag redan gjort grovjobbet. Jag har ju ett år bakom mig då jag avstått från alkohol alla storhelger och semestrar m.m.

En annan positiv sak jag upptäckt under året är att jag nog är ganska stabil psykiskt ändå. Jag har trott att jag har både svår ångest och en lättare depression men jag har märkt att problemen till största delen berodde på alkoholen. Mina barn är så glada och nöjda över min förändring. I och med att jag gjort 12-stegsprogrammet så har vi pratat en del och jag har nog inte till fullo förstått hur illa de mått av mitt beroende. Vi har fått en mycket bättre relation. Mitt självförtroende, som var helt kört i botten på grund av alkoholen, har vuxit. Jag mår baske mig ganska bra. ?

Nästa år blir för mig helnyktert och jag måste även ta tag i motion och en del godisätande som tyvärr ökat i och med att vinintaget minskat. Har t.o.m. kommit på mig själv att tänka i affären: Har jag nu choklad så att jag klarar mig tills på söndag? Precis som förr med vinet. Helt sjukt. Jag vill önska er alla som kämpar lycka till och en god jul och gott nytt år. Det blir bara bättre ju längre tid man är nykter och låter man bli helt slipper man riskera att trilla dit. Kramar till er alla. ??

i att förstå vad som faktiskt sker i hjärnan. För i början känns allt så tomt. Man saknar den där glädjeskjutsen. Den där sköna belöningen.

Och den som finns i allt annat. Mäter inte riktigt upp till den. Därför jag avstår helt. Tristessen den första tiden som nykter är rätt svår att ta. Sen vänjer man sig, med att hjärnan inte får dem där kickarna. Jag sökte lite andra ett långt tag. Nu behöver jag inte ens dem. Och jag önskar mig själv nykterhet för all framtid.

Jag tar inte ens en droppe eller en liten sipp. För jag vet. Min hjärna kommer tycka om det. Allt för mycket.

Nu har jag klarat 2 veckor! ?
Jag mår bra, har även tappat 2kg! Har kommit igång med träningen igen. Förr tränade jag jämt, cyklade Vätternrundan, cykelvasan och simmade vansbrosimmet flera gånger. Jag är påväg dit igen, äntligen är jag stolt över mig själv. Jag kan prestera nåt igen och vågar satsa.

Det är helt enkelt en väldigt bra dag!

Mrx: ja vi har en väldig tur som har stöd hemifrån, förstår att alla inte har det.

att se dig i min tråd! En bra början på söndagen. Otroligt att jag varit nykter i tre veckor, inte hänt på de två senaste åren. Det där med abstinens tror jag är klart överdrivet, det handlar om hjärnspöket som kräver påfyllning. När man väl bestämt sig, och som i mitt fall inte kan dricka, så är både sug och abstinens som bortblåsta. Tänker förstås på alkohol ibland, men utan känsla av saknad. Tvärtom är det än så länge fantastiskt att slippa skiten. Ska bli kul att ses igen!
Karm

Jag undrar exakt samma.
I detta fall gäller det min pappa. Jag har satt ner foten i perioder, men sen har det ändå blivit samma visa som så många gånger förr. Antar att vill de inte så vill de helt enkelt inte och då får det vara så.... :-(

Just så är jag ???❤️

inte riktigt varför jag kom på att tänka på dig Strulan :-)))
http://www.evadeaza.ro/video-blog/older-ladies-by-donnalou-stevens?fbcl…

tack !

känner en som helt sonika mantalsskrev mannen på hans systers adress. Gick lite fortare då....

Tänka sig. Det verkar som det blir en jul i år igen;) Blir min tredje "vita" jul. Kämpa på nu alla på forumet. Låt det första glaset förbli odrucket. God Jul

Välkommen?

Förstår vad du menar med ett fängelse. För det är ett fängelse när man inte har kontroll och det är vi många här som inte har. Jag har lite samma mönster, drack flera gånger i veckan förr. Nu är det runt en gång i veckan kanske men när jag dricker så dricker jag säkert runt 10 enheter. Ofta mer. Jag planerar och tänker att nästa gång ska det hålla och man mår verkligen skitdåligt av att det inte håller. Men det är jättebra att du har hittat hit! Här är det en del som håller hela vägen och en del som har lite krokigare väg dit (jag till exempel), men stödet och förståelsen man får här är jättefint. ❤️

Fortsätt att skriva och när du orkar kan du läsa andras trådar så man får inspiration från alla peppande inlägg och att det faktiskt går att bryta sitt mönster.

Stor kram

Lördag för två veckor sedan tänkte jag nu får det vara nog. Hr inte druckit sedan dess iaf. Haft lite sug

mest första veckan sedan har det blivit bättre o bättre faktiskt. Den här helgen gick rätt smärtfritt, kommer lite känslor på kvällarna att det skulle vara trevligt. Det är dock inte så starka känslor. Jag tänker att det är menlöst att dricka, det är en flykt från nåt jag inte vet vad det är. Jag kan känna att egentligen är det menlöst som det är, dricka alkohol kommer inte att hjälpa. Jag måste komma på vad som är fel nykter och hantera det på nåt vis.

Jobbiga med att vara nykter är inte dom stora problemen, det är dom små. Smågrejer som gnager, varför gick jag med på att hjälpa honom att flytta, han hör ju aldrig av sig annars. När man drack blev det skitsamma sedan brydde man sig inget om det dagen efter pga ångest= annat o tänka på. Nu när man inte dricker dyker det upp tio smågrejer som jg irriterar mig på. Tidigare upptogs min hjärna av annat, jag tänkte skitsamma det löser sig.

Jag är rädd att jag kommer att dricka, jag vill inte men litar inte på mig själv. Jag kommer inte dricka idag men hu blir det om 1,2 veckor eller tre månader fram.

Jag har nån typ av rotorsak till att jag dricker som jag inte hittar. Jag känner att det är menlöst tråkigt. Jag vet inte vad.

Kanske är det så illa att jag inte vill leva som jag gör, kanske inte vill bo där jag bor. Vill kanske inte ens vara ihop med min fru, blir nästan rädd när jag tänker på det. Jag har reagerat hårt ibland när jag druckit, typ dragit hemifrån för att känna mig fri. Jag har blivit ganska hämningslös känner jag, bara dragit någonstans ett tag. Typ satt mig på en pub druckit någon bärs själv och funderat. Snackat med folk o mått ganska bra egentligen. Ångest dagen efter pga att jag drog och att jag snackat massa skit typ.

Men nu till det som jag själv tycker är intressant, igår lördag händer detta inom mig. Lite tjafs härhemma ni vet som det är med ungar o fru. Inget onormalt egentligen. Jag är spiknykter, allting la sig tillslut. Eftermiddagen kommer och jag känner Näe jag måste iväg bli fri. Jag tänker fan jag tar bilen o drar någonstans och det gör jag. Sitter o åker omkring och tänker jag är nykter reagerar lika som när jag är full fast kanske i lite mer ordnad och ödmjukare form men ändå ganska bestämt. Jag tänker är det alkohol jag behöver. Nej, jag behöver inte dricka nu jag känner att det skulle bara förstöra allt trots en stark menlöshetskänsla Vart ska jag ta vägen? Tror jag gick till puben som full för då är man sysselsatt. Vad ska jag göra nu? Ingen aning, jag var ute o åkte i två timmar åkte sedan hem fortfarande nykter. Mötte en förvånad fru i dörren, är du nykter blås på mig? jo inte så konstig fråga med tanke på historiken men kändes ändå avlägset för mig på nåt vis.

Det jag kan konstatera att när jag gjorde detta nykter så kom jag hem för att jag insåg att inte kommer att hitta nåt roligare efter nån riksväg. När man sitter på puben så är det roligare för jag får prata med folk och må bra. I bilen själv samma ensamhetskänsla som jag alltid känner, jag törstar nog efter social kontakt. Tror det är där skon klämmer för mig. Dom gånger jag blir för full är på fester och bjudningar, tror jag tycker det blir så kul att min hjärna spårar ur och går all in. Det i sig skapar en ännu större ensamhet för alla tycker jag är oduglig.

När jag tänker på det så har jag inga vänner, kom över mig hårt igår i bilen. Jag har ingen att åka till. Jag har inte en enda kompis, jag är totalt ensam. Jag har min familj, men är osäker på om jag vill stanna i den. Jag vill inte överge barnen men man kan bo isär och ändå ha delad vårdnad.

Men jag är nog rädd för detta för jag är helt ensam. Dricker jag alkohol så har jag kompisar hela den kvällen.

Egentligen är jag populär på jobbet, jag fixar det mesta på jobbet. Finns en kölista på i vilken ordning jag ska hjälpa folk, hemma ringer folk mig ibland. Typ får ett privat samtal i veckan förutom tiotals från jobbet där jag måste hjälpa till efter arbetstid ofta. Det som ringer privat brukar låta tjena, läget? Bla bla i fem minuter, sedan du kan inte du hjälpa mig med det här? Jag bjuder på mat o nån bärs? Ok brukar jag säga, då får jag ju prata med nån en kväll som oftast är svintrevlig. Antagligen för jag hjälper honom med när komplicerat. Hör sälla av dom igen, om dom inte har många problem.

Jag har egentligen ett patetiskt liv.

Jaja, skönt att pränta ned detta iaf. Kul om nån läser. Jag har skrivit rakt från skallen utan filter.

En sak är säker detta löses ej med alkohol. Då kommer det gå åt helvete?

Å Knaskatten, vi är fria från det där. Det är så skönt.

Mannen kom hem 4.40 imorse. Runt 7.40 ungefär kom han upp och drack vatten. Fortfarande full! Han vinglade alltså. Han smällde till mig på rumpan. Äckligt!!!!!!

Han pratade häromdagen om hur svårt det ska bli att bo ensam. Jag sa att han alltid är välkommen hit men att det är alkoholfritt här då. Plus att om han druckit ska han inte komma hit. Nolltolerans sa jag.

Jag bestämde mig igår för att börja ordna här hemma ändå. Fixa så barnen får sina efterlängtade rum. Jag kom ganska långt igår men har mycket kvar. Kände plötsligt att det var dumt att börja. Det är mycket jobb. Men å andra sidan måste nåt hända. Jag kan inte vänta längre. Sonen som fick sitt rum klart igår kastade sig i sin säng och var så glad. Det är han som önskat eget rum allra mest.

Jag känner också att jag måste få ett eget space. I väntan på att få tillbaka rummen från alkoholen så kan jag inte bara sitta längre. Livet bara rullar på som förr. Huset en röra, jag utan plats, mannen full eller bakis. Snart har det gått 3 månader sedan vi beslutade oss för att skiljas. Trodde nog ärligt talat att han åtminstone skulle ha börjat packa vid det här laget men det känns som att han slagit rot.

En sak som känns hoppfull är att det snart är nytt år. Våren väntar och kanske mannen kan flytta med ett lättare sinne när vi är på rätt sida av året. Det är ett trauma att flytta så jag fattar att han tycker det är svårt. Så det vore ju bra med så gynnsamma förhållanden som möjligt.

Han är väldigt oansvarig ekonomiskt just nu och det plus hans fortsatta drickande gör att jag verkligen vet att skilsmässa är den enda vägen. Vi har det trevligt och allt och hade jag vart lite blindare så hade jag tyckt han var värd en ny chans. Men det är bara för mycket knas. Jag är den enda vuxna här hemma och han dränerar mig. Han parasiterar på mig faktiskt på många plan. Han lever på mig helt nu skulle jag påstå.

Idag ska jag försöka greja klart andra sonens rum och gärna mitt eget sovrum också. Kan gå med på att vänta till kl 12 med att börja flytta möbler men sedan får mannen tåla oväsen i många timmar. Hade han inte varit här hade jag börjat om en timme.

Ha en fin dag allihopa ❤

Jag tror det är individuellt om vi stor konsumenter kan bli normal drickare eller inte. Jag har i alla fall lyckats med detta. Vad är normalt och vad är onormalt? Det finns ett spektra av varianter hur vi människor klarar av att dricka alkohol. Det handlar om mognad och insikt i sin situation skulle jag vilja påstå. En dag i taget ?
/Mrx