Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina 13 vita dagar. En fru som förstår och kan stötta är guld värd i den här förändringensprocessen. Min fru har stöttat mig till 110% i min förändringsresa. Utan henne och forumet skulle jag inte kommit igång på allvar. En dag i taget ?

Jag är så less och trött på alkoholens påverkan på mitt liv. Jag är en vindrickare. Och det har genom åren sakta men säkert tagit över mitt liv. Det senaste året dricker jag inte längre varje kväll. Det är så mitt mönster sett ut. Dricker på kvällarna, blir sällan väldigt onykter men påverkad. Volymen har ökat och nu, även om jag inte dricker varje kväll, så är jag uppe i 1-1 1/2 flaska när jag dricker. Kan bestämma innan att jag ska bara ta 2 glas men jag kan inte hålla det. Min hjärna tänker och planerar hur och när jag ska kunna dricka nästa gång. I år har jag haft 2 längre uppehåll. För mig är det 3 veckor i januari och 4 veckor i somras (den sista pga. behandling som jag är i mot pmds). Så snart jag börjat dricka igen så är jag direkt inne i samma mönster. Jag inser att jag behöver hjälp! Funderar på om jag ska ta mig till AA eller om ett sånt här forum kan vara nog och hjälpa mig att bli fri från detta fängelse. För det är ett fängelse att vara så beroende som jag är.

Skulle starta ny tråd men det blev en kommentar. Ny här?‍♀️

Har inte ens räknat eller kollat hur många dagar jag va nykter-nykter... I dag gick det ner 6 stora öl och jag skäms. Blir så trött på allt... Vad är vitsen? Sambon sitter där med sina hörlurar och x-boxen. Jag känner mig som 127 år gammal... Vet inte hur jag ska göra. Är väl inte detta jag vill. Brottas med mitt problem, få f.n om jag skulle ta någon av HANS öl (dricker typ 4 i året) och ändå sitta här med ett leende. Vet ni alla glada? Vi kunde fixa en FB grupp med. Får lite akuta grejer vi behöver råd och peppning med!

Tror inte såna som "vi" kan dricka måttligt. Aldrig. Jag har provat hur många gånger som helst. Funkar nån gång och sen ligger jag i en fyllecell hos polisen.... Jag tror och vill att det ska fungera, men det gör det aldrig... Kram

Nykteristen, jag är alltid nykter på julafton. Och det har jag alltid varit. Mina föräldrarna tog en nuppe på julafton om vi var hemma men annars körde vi bil och då drack ingen. Jag har aldrig haft något behov av att dricka till jul och aldrig annars heller. För mig smakar alkohol inte så gott längre. Kan endast njuta av det tillsammans med mina vänner. Men jag blir aldrig berusad, inte sedan barnen föddes.
Men men min sambo är rena motsatsen och jag har varit förtvivlad vissa jular....

Denna veckan har varit bättre än på månader. Vi har pratat mkt och även ikväll trotts en del vin för min sambo så vill han prata om sitt problem och att han förstår, säger han, att jag kommer lämna honom om han inte slutar att dricka så mkt. Han pratar om alkohol som sitt problem och att han gör mig och barnen illa. Han reflekterar över sitt humör och hur det hänger ihop med alkoholen.

Det är lite för bra för mina öron. Men ska försöka njuta så länge det varar....

Vad härligt! Eller hur, ett år äldre, betyder ett år till av livserfarenhet och nya insikter och klokskap?!
Och roligt o höra du vågade utmana dig, och att det dessutom blev riktigt bra!
Heja dig?!
Småskrattar igenkännande kring smusslet med dosan..?. Precis som du säger är det lätt att gamla vanor vill kicka in vid nervositet. Återigen, bra jobbat?!
Somna nöjd och vis?!
Kram!
/Fibblan,?.

Ikväll bjöd jag hem vänner för att fira min födelsedag. Första gången i mitt nya liv. Jag gjorde det mest som utmaning för mig själv, för att jag måste sluta se mig själv som en som inte kan sånt, som ingen vill komma hem till. Var sjukt nervös, men det blev superfint.
Märkte en skum grej när jag och min pojkvän höll på att förbereda. Skulle ta en snus, och sen gick jag på nån slags automatik och gömde snusdosan i skafferiet. Som att jag skulle dölja det för honom, när jag annars snusar helt öppet, bara för att ha något att smussla med. För att det var ett sätt för mig att bli bekant med situationen antar jag. Det enda jag minns av hur man ordnar kalas, smygandet.
Hur som helst, mycket tacksam över idag. Och att imorgon vara ett år äldre, och klokare.
<3

Så ledsen att läsa det du skriver och med ett avslut som ingen önskar. Mina tankar finns hos dig även om jag inte känner dig. En förlust av något man älskat/älskar går ju inte att beskriva i ord. Viktigt att du tar hand om dig och be om hjälp. Stor kram Blade Runner

av Adde. Ärlighet varar längst, framförallt när det gäller att prata med barn. När man pratar ärligt med sina barn fostrar man ju dom samtidigt. Du visar dina barn att man kan göra ett aktivt val och sätta gränser runt sig själv. Skapar kanske besvikelse (inte träffa morfar på lovet) på kort sikt men trygghet inför att bli en egen vuxen person.

Hjärnan får påslag, glädjerus eller hur va det heter, nåt hormon som slås ut vid alkohol och den är på 500 medans när vi äter eller ut o rör på oss är det bara på 50. Det är stor skillnad

Därför förstår jag mer hur det är lätt att tex mitt ex nu då fastat i alkoholism

hängde jag inte med ????

Ja oron försvinner och bara det känns väldigt konstigt. Nästan som man saknar oron. Den har ju varit en trogen följeslagare under många år. Minns när jag en gång skulle göra en semesterrresa. Min son var då tvångsomhändertagen pga hans missbruk. Hela tiden hade jag en känsla av att jag glömt något, min nescessär kanske eller något jag inte kunde definiera. Sedan kom jag på det oron hade jag inte med mig, men den är en mycket stor del av livet när man lever med någon med missbruksproblem. Hoppas du har stöd av vänner, anhöriga. Men jag vill råda dig att också söka proffesionell hjälp. Ringa vårdcentralen eller psykiatrin. ❤

ser, hör och känner mycket mer än vad vi vuxna tror. Barn är väldigt förståndiga och empatiska.

Jag brukar rekommendera att vara helt ärlig med vad som händer och tala om varför du gör som du gör med morfars besök/kontakt. Berätta att morfar är sjuk i alkoholism och att du inte vet vad som händer med honom och hur han reagerar när barnen är där. Barn är enl min uppfattning väldigt konstruktiva i sitt tänk och släpper ofta problemen tills de funderat ut en lösning eller förklaring som de själva kan acceptera. (Vilket vi vuxna ofta glömt bort att göra)

Precis som för oss vuxna är korrekt information alltid bättre än att nån lurar oss vilket alltid kommer ut i ljuset förr eller senare.

Jag är själv morfar men jag blev nykter innan barnen kom så jag slapp hela den grejen.

Ta hand om dig och barnen !

Jag kämpar varje minut med vad som är rätt och fel att göra i det här läget, och är så tacksam för era svar som ger mig stöd. Bara att det finns en förståelse för situationen är en hjälp för mig. En hjälp till att våga släppa taget och kontrollen och ändå försöka finnas där om han fattar beslutet att ta behandling.
Och den här gången är det mer illa än någon annan gång men jag hoppas han får tillbaka hoppet och överlever.

Tack ♥️ nej allt är bara så konstigt. Från att ena dagen vara där. Till att andra dagen vara död. Tanken att jag aldrig kommer att få se honom, prata med honom, pussa, krama gör mig rädd. Men jag förstår på något sätt din vän. Även om det känns så otroligt tufft just nu så var det någonting som släppte inom mig. Min oro försvann. Min kropp var i konstant stress och oro för hans liv. Jag levde inte själv. All min energi gick till att försöka rädda honom. Jag önskar ingen att behöva hitta sin älskade död på grund av ett jävla missbruk. Vet dock att det händer dagligen ??

Ja vad säger man. Det finns inga ord. Det enda jag kan säga det är väl att du lämnade inte honom för att han skulle dö utan för att du trodde det var enda möjligheten till förändring att lämna honom och låta honom ta ansvar för sitt liv. Det är ju så att motivationen kommer utav att man mår riktigt, riktigt dåligt, men denna gången gick det inte bra. Du brydde dig verkligen om honom men var maktlös. Hade säkert gjort oändligt mycket för att hjälpa honom. Förstår att allt känns meningslöst och just nu kanske inte är rätt tid att trösta att se framåt. Vill ändå säga att jag har en vän, vars son dog av sitt missbruk för tre år sedan. Hon säger att hon idag har ett bra liv och det hade hon inte trott var möjligt. Hon kan också se sin sons död som meningsfull hur konstigt den än låter. Tack för att du skriver. Tänker på dig. ❤

Hej!

Jo, min pappa dricker för mycket och nu står det klart att han inte kommer på julafton eller till sonens julspel i skolan. Vad säger jag till min son? Han är 9 år och han älskar sin morfar över allt annat, MEN han har helt klart börjat att märka att allt inte står helt rätt till. Hur säger man att morfar inte kommer på julafton och dessutom att det inte blir något jullov hos morfar i Sthlm. Hittills har han varit hos som morfar en period på alla lov och de har haft så kul, men nu senast så märkte jag att mirfar inte kunde hålla sig från sin whiskey. Dessutom ljög han om det vilket är så idiotiskt och löjligt så bara det gör det så inaktuellt att släppa iväg sin lille kille.
Till saken hör att min son är väldigt känslig och som jag tror håller saker inom sig hellre än att ventilera. Jag som mamma vill ju skydda honom från allt, men jag kan tyvärr inte få morfar att sluta dricka hur gärna jag än vill och försökt sen jag själv var barn.
Har även en dotter på fem år som snappar upp allt. Vad ska hon få veta och inte?
Tacksam för svar och tankar!

Har en fin gammal barndomsvän som stöttar och hjälper mig att hitta tillbaks till mitt positiva jag. När vi umgås trivs vi både med varann och oss själva. Försöker ses så ofta det går. ?
Sedan jobbar jag med att prioritera saker som jag märker ger positiv energi.?
Håller fast vid att varje dag göra en liten anteckning i allmenackan. Har olika färgkoder för hur min energinivå, självkänsla och ångest varit under dagen. ??????⬛⬜
Detta för att se mina mönster och tydliggöra/ hitta orsaker som behöver förändras.
För snart ett år sedan fick jag ett "wakeupcall" kring min alkoholkonsumtion som hette duga!
Avstod helt från ? under lång tid för att sedan försöka mig på ett så kallat normdrickande.
Balansgång på en skör tråd..?
Bättre att undvika skiten helt.
Hoppas att du har en fin helg! ??
Tack för ditt svar! ?
Kram

Jag har vart här inne och skrivit ett antal gånger om det livet jag levde tillsammans med min tablettmissbrukade pojkvän. Fick många råd och tips samt stöd härifrån av er andra. Jag valde att flytta ifrån honom och trodde det var den sista chansen till att han skulle ta tag i sitt liv. Vilket han gjorde. Han skärpte till sig i 2-3 månader och allt verkade vara på rätt väg. Tills jag började se att han gick ner sig igen. Han gick tillbaka till sitt umgänge och han mådde så otroligt dåligt. Varken åt eller sov bra. Han skötte inte sig själv. Jag blev orolig men tvingade bokstavligen mig själv till att inte ingripa igen och försökte avbryta mitt medberoende till honom. Jag träffade honom dagen innan och såg att han var påverkad. Han själv påstod sig bara vara trött. Men jag såg annat! Jag går endå hem till mitt, ger han en sista puss i dörren, säger jag älskar dig och går därifrån. Dagen efter svarade han inte alls på mina samtal. Oron fanns hela tiden innom mig och jag beslutade mig att gå och titta till honom. Var rädd vad jag skulle hitta. Och min rädsla var befogad. Jag går in i lägenheten och hittar honom död på soffan. Han är borta, jag kan inte fatta. Så mkt vi kämpat och alla gånger han räddats från sina överdoser. 5 st totalt. Vi bara förlängde hans tid här på jorden. Han kämpade mot sina demoner men vann ej kampen. Jag dog med honom. Allt känns så tomt. Så meningslös. Han var mitt ALLT i 15 år. Hur ska jag gå vidare efter detta?

Såhär kan du inte ha det! Jag får panik bara av att läsa!!?
Du får rymma hemifrån ett tag och se om familjen skärper till sig.
Eller bunkra upp egen mat för en vecka och låsa in dig i något rum.
Vägra komma ut om det inte blir en radikal förändring!
Stå på dig Mirabelle!! ???
Kram ?

Var på samtal för någon dag sedan
Kändes bra faktiskt.
De tog upp en sak jag inte visste riktigt o det var hur olika droger, alkohol, mat, sex, osv i mängder hjärnan får.

Det var runt 500 på alkohol och 50 på saker som vi behöver, som mat, sömn, sex, mm. Det är inte så konstigt att en del fastnar i alkoholism då.

Låter som ett av mina pmsanfall när barna var små, mannen brukade säga Oj det är denna veckan vi äter i badkaret barn så vi inte smular. Nu ler jag åt minnet och njuter av att vara klimakteriehäxa dvs får bli galen hela månaden ?? Så byt lås ??kram Strulan

Sätt stopp nu! Om han inte lyssnar så lämna honom.Speciellt om han blir arg och går i försvarsställning. Tyvärr är det ett råd jag ger alla i din situation. I natt hotade min föredetta man min son till livet och jag inser att jag borde ha satt ner foten för många, många år sen innan det började gå åt helvete. Jag trodde aldrig då, när han satt och fyllnade till på kvällarna, att det skulle gå så långt. Jag kände mig kontrollerande och tjatig när jag påpekade att jag inte gillade det. Idag ångrar jag som sagt att jag inte ställde krav då. Man vet aldrig hur långt det kan gå, men risken finns alltid att det går så över styr som det har gjort i vår familj.
Sätt stopp nu! Gör det - du är värd bättre!

Är riktigt hård. Men grattis till en vecka! ❤️ Gud vad skönt att du har det i bagaget nu. En dag i taget, men tycker att du är så otroligt grym! Jag förstår vad du menar. Jag vill också hitta tillbaka till förr när jag inte hade några problem alls med att vara nykter. Men man kommer dit igen. Du ger inte upp!

Jag vill också vara en nyponros ❤️