Senaste kommentarerna i forumet

Det är verkligen lyxigt att orka och forsa genom dagen. Hoppas min ork håller i sig imorgon ? och hoppas att du får det bra åter på jobbet. När jag fantiserar om att bli rik (hur nu det skulle gå till eftersom jag inte ens köper lotter) och om i jag i så fall skulle sluta jobba är blixtsnabba svaret aldrig i livet. Dels för att jag har så roligt jobb, men innerst inne har jag kanske också oroat mig över hur det skulle gå med drickandet. Jobbet har varit mer än roligt jobb, utan även struktur och ansvar. Att aldrig vara sjukskriven, att gå till jobbet oavsett hur jag har mått, har varit en mur mot ytterligare förfall. Skönt att slippa oroa sig för det iallafall.
Ha en fin start på vecka. Kram ⭐️

Stort tack för er peppning??

Som du skrev Andrahalvlek...det där med gemenskap...vilken go känsla?

Å Torn det där med autopilot..så är det verkligen...tror jag ska försöka koppla ur den??

Å Vinäger..ska försöka ta sikte på dig?

Å Varavacker...ja, vi alla kan förstå varandra...hur tufft det är..och längtan efter att få må bra?

Kram och Godnatt?

Så härligt att höra??

En dag i taget...å var stolt över varje dag som går bra. Klappa dig på axeln och beröm dig själv?

Kramar☀️??

Alkoholism är en sjukdom i bemärkelsen att beroendet är oerhört starkt - det starkaste beroendet efter heroin.

Plus att alkoholen fuckar upp våra hjärnor så att vi mår psykiskt dåligt och vår personlighet förändras. Och då får vi sämre förutsättningar att agera.

Just därför tror jag att man måste bemästra suget med intellektets hjälp - och skapa hållbara strategier och vanor. Man måste beväpna sig för att vinna striden.

Tack så mycket för all er feedback.

Den här veckan har jag druckit cirka 20 glas vilket är 7 glas mer än maxgränsen. Jag hade ångest och magont på onsdag och drack därför 4 glas. Jag skippade träningen på torsdagen eftersom jag var trött och bakfull.

Jag drack kaffe på fredag morgon eftersom jag skulle köra bil under eftermiddagen. Jag tog körkort relativt nyligen och blir stressad över att vara i biltrafiken eftersom jag känner mig ovan. En kompis smsade mig under kvällen och ville gå ut och ta en drink. Jag var sugen på att gå ut och festa och accepterade inbjudan. Jag drack totalt 5 glas under kvällen och på lördagen var jag trött och bakfull.

Det är tyvärr svårare än jag trodde att minska på alkoholkonsumtionen. Nedtrappningen går alldeles för långsamt. Nästa vecka är målet att dricka max 9 glas. Jag har bokat in en tennismatch på lördag kväll vilket ger mig motivation till att inte dricka på fredag eller lördag kväll. Under resten av veckan ska jag sikta på att dricka max 1,5 glas per dag.

Hej Se klart!
Jo, jag behöver bryta den onda cirkeln. Tack för tipset. Målet är att trappa ner nästa vecka och vara helt nykter under maj, juni, juli och augusti.

Hej Andrahalvlek!
Det glädjer mig att höra att du har varit nykter under en lång tidsperiod och att det är lättare att hålla dig nykter nu. Jag ska ha i det i åtanke.

Hej Torn!
Tack för omtanken.

Hej Dee!
Tack för dina tips. Ja, jag måste vara strikt i en vecka eller två och sedan kommer det att bli lättare att hålla mig helt nykter. Jag ska reflektera kring det som du har skrivit. Ja, jag behöver hitta nya strategier till att hantera stress och ångest.

Låter som en bra söndag du har haft Se Klart!☀️ Så skönt nu när det blir varmare och grönskan spirar. Min söndag har också varit bra, men det har varit ”fullt ös” och jag har mått bra av det. Jag har ju varit ledig i två veckor, och du har jobbat, så det är stor skillnad där. Vi kämpar vidare, på olika sätt i dag, men viktigast först, nyktra.

Kram❤️

Den energin kände jag också tydligt i början. Plötsligt orkade jag ta tag i saker ? Saker blir gjorda och man blir så nöjd efteråt. Vinn-vinn.

Ikväll var det så nära att jag öppnade en flaska vin... Sitta på balkongen med ett svalt vitt vin... Men... Jag sa nej tack till mig själv... Klarade av suget som ofta är som starkast på kvällarna.. Tog kallt vatten istället...

Dag två avklarad...

De är livsviktiga. Så skönt att du är på en bättre plats, Kaveldun.
Var rädd om dig nu.
Jag har filtar överallt i mitt hem, jag tänker att de alltid behövs, tunna eller tjocka beroende på årstid och om man är frusen på insidan.
Försiktiga behöver vi vara hela livet- men det gäller ju för fler än ”bara” vi som dricker för mycket.
Försiktighet och uppmärksamhet.
Idag har jag jobbat i min trädgård hela dagen, lyssnat på en tradig bok med fördelen att man just inte behövt vara så uppmärksam.
Tankarna har rört sig som gräshoppor, mellan stora och små saker. Trots detta tillstånd vi och världen befinner oss i är det väldigt intressant att helt plötsligen bo i en liten by, med begränsade möjligheter att handla, gå ut, umgås. Jag, eller vi, kan inte bestämma oss för hur vi har det, förutom den uppenbara lyxen att vi har allt vad vi behöver. Lodar runt här med en av barnen glömd toppluva för att hålla hörlur på plats.
Tryggt, och det får vara bra för nu.
Jag övar annars just nu på att sitta kvar vid matbordet. Som jag försöker lära mina små barnbarn.
Inte ha så bråttom vidare.
Vad händer när jag sitter stilla?
Sanningen är att jag inte vet, därför att jag i princip aldrig suttit stilla om det inte har varit i sällskap med ett (fler..) glas vin.
Slår det mig precis nu.
Nykter den här söndagen. Ingen särskild dag. Har dock satt ner alla sjukt envisa amaryllisar som vägrat dö i en rabatt, ser ut som jag försöker lajva Karibien i detta allt annat än exotiska hörn av världen. Men min plats! Kram alla fina personer här.

Grattis till en veckas nykterhet. Den första brukar för många vara den värsta (om än inte gör mig) och nu har du klarat den.

Håller tummarna för att du orkar fortsätta den vägen. Det är nog enda sättet för att du ska kunna orka ta itu med alla problem du och din fru har.

Du blir mer skärpt nykter och förhoppningsvis ser du nu annorlunda och alternativa lösningar som tidigare försvunnit in i A-dimman.

Håller tummarna för att allt ordnar sig för er.

Varma kramar till dig

Åh så mycket ni gått igenom. Ni är verkligen fina föräldrar?

Hm. Man får inte glömma att alkoholism är en sjukdom. Man funkar inte i skallen på ett rationellt sätt utan beroendehjärnan vägrar ge upp tanken på kickarna av alkohol. Oftast är det inte förrän man sjunkit nedanför sitt eget lågvattenmärke som man faktiskt verkligen vill sluta. Alkoholen gör hemska saker med oss, ändrar våra personligheter så vi gör saker som vi i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss!!
Sov gott, nu skall denna envist nyktra björn sova? Kram

Grattis till vecka 1 som nykter!

Kram ❤️

Nu har du kanonbra förutsättningar för att klara det här galant!

Ta en dag i taget, och viktigast först - vara nykter!

Kram ❤️

Åtminstone en helt ny tillvaro. Jag mår nästan oförskämt bra efter endast en veckas nykterhet.

Ok, det har jag gjort tidigare också. Men nu handlar det inte bara om att giftet lämnat kroppen och att vinna segrar varje dag.

Nu är det något annat.

Jag har fått ett lugn på riktigt. Tänker inte så mycket på alkohol överhuvudtaget. Pratar okomplicerat med M om situationen. Han är också superpeppad och tycker att även han - som inte har problem - mår bättre utan helgölen.

Är så sjukt stolt över att jag tog mod till mig och berättade allt. M vet sedan november -17 att jag har A-problem. Han vet också att jag druckit till och från sedan dess, med relativt många helvita månader emellanåt. Däremot hade han ingen aning om i vilken omfattning. Att jag i perioder trillat dit ordentligt.

Alltså, lättnaden är total.

Jag mår så himla bra! Vet inte hur jag ska kunna beskriva känslan. Att våga bara vara. I nuet. Leva.

Har många funderingar kring igenkänning här på forumet och hur jag utnyttjar den. Vill utveckla dessa tankar, men det får bli en annan gång.

Att logga in och läsa era kommentarer ger mig nästan lyckokänslor. Hur bra får man ha det...

Från djupet av mitt hjärta: TACK!

En extra hälsning till Odette, vad glad jag blir av att höra från dig. ? Tack för fina ord, jag blir riktigt rörd. Hur är det med dig? Längesedan du skrev något i din egen tråd. Hoppas att du åtminstone är ok.

Ha det gott, alla fina forumvänner! ?

En dag i taget.

Kram på er

Hej Varafrisk, jag har följt din tråd och tycker verkligen du skulle vara värd att slippa alkoholen. Du vill ju så gärna, men autopiloten mot Systembolaget har ett så starkt grepp om halva din hjärna. Hoppas och tror att du klarar att hålla emot.
Att tänka på sin hälsa var ett stort avgörande när jag till slut lyckades sluta.
Styrkekramar?

...för de orden!
Så skönt att att vara här igen. Nej - hoppet är kvar ändå. Just ikväll känns det fint och lugnt. Men en dag i taget...och inte glömma...hålla fokus och inte snurra för fort.

En fördel med att bli äldre är att man samlar på sig en massa erfarenheter. Som man förhoppningsvis har vett att använda. Jag fyllde 50 år i höstas, och ärligt talat trivs jag med att bli äldre. Jag trivs som en "tant" som inte tar skit, som vet vad jag vill och har vett att uttrycka det. Och jag tar gärna yngre adepter under "mina vingar" och coachar dem så gott jag kan.

Det som jag ska berätta nu kan man faktiskt applicera på nykterhetsarbetet, misslyckat sådant och lyckat sådant. Jag har till och med plockat fram datorn för att skriva – så det kommer att bli låååååångt. Annars skriver jag alla mina inlägg på mobilen, även om de sällan är speciellt korta heller.

När yngsta dottern föddes för snart 21 år sedan så var hon svårt sjuk på flera olika sätt. Hon tillbringade sina första fyra månader på olika sjukhus – så sjukhusmiljön tvingades vi vänja oss vid.

Att fastna i tanken "det här är orättvist" hade varit både direkt destruktivt och slöseri med energi. Allt var som det var, det var bara att förhålla sig till det. Vi föräldrar valde att fokusera all vår energi på att få till allt på bästa möjliga sätt efter förutsättningarna.

Vi två var då, och är fortfarande, ett galet bra team som drog och bar växelvis. När jag rasade höll döttrarnas pappa ihop hela familjen – och när jag återfick fotfästet så tillät han sig att rasa.

Så gör vi fortfarande. Vi driver efter separationen hösten 2013 fortfarande företaget Familjen AB vidare, men från två adresser. Den äldsta dottern är utflyttad sen några år och har bara en suppleantplats i styrelsen.

Allt ”jobb” som detta inneburit, samtidigt som vi båda jobbat heltid med lönearbete, fick till följd att vår egen kärleksrelation dog. Vi offrade den. Men vi fick istället en relation som är lika tajt som en riktigt bra syskonrelation.

Ovanpå allt annat i samband med födseln så hade dottern läpp-, käk- och gomspalt. För oss var det verkligen det "lilla" i sammanhanget.

När hon var 9 mån skulle hon opereras. Hennes båda övre läpphalvor skulle sys ihop. Sjukhuset där det skulle göras var helt nytt för oss. Vi visste inte vad som väntade alls. Hur skulle operationen bli? Hur skulle hon må? Det enda vi visste var att minst 8 dagar på sjukhus väntade oss.

Operationen gick förvånansvärt bra, även om det var en chock att se henne efteråt. Vi hade vant oss vid hennes utseende, och nu kändes det som det låg ett helt annat barn på uppvaket. Den korta tid det tog innan hon vaknade upp och vi förstod att samma barn faktiskt fanns "inuti" var skitjobbig.

Tiden efteråt var också skitjobbig, milt uttryckt. Hon fick inte adekvat smärtlindring, och annan medicinering fallerade också på grund av okunskap från läkarna. Hon kunde inte sova varken dagtid eller nattetid, hon bara skrek och skrek. Med nyopererad läpp. När jag rullade vagnen kunde hon sova, men så fort vagnen stannade så vaknade hon och skrek.

Så jag körde vagnen, och körde och körde. På sjukhuset fick bara en förälder stanna kvar, och deras pappa var ju tvungen att åka hem 20 mil till storasyster som var 2 år gammal då.

De första tre dygnen fick jag köra henne dygnet runt. Jag gick i korridorerna fram och tillbaka på nätterna. Satte jag mig så somnade jag, och då stannade vagnen och då vaknade hon och skrek. Samtidigt satt nattpersonalen och sov i soffan ute i väntrummet – och jag hade inte vett och mod att be dem köra dottern i vagnen.

Vården av små barn är helt baserad på att föräldrarna tar hand om sina barn 24/7. Ändå fick man som förälder inte ens mat på avdelningen. Man fick ta sig ut från avdelningen, bort till restaurangen eller ut på stan för att handla.

Det blev si och så med maten den veckan kan jag säga. Det fanns en halv frys där avdelningens alla föräldrar kunde förvara frysmat, och det blev förstås fullt snabbt. Jag kunde inte ens duscha på hela veckan, för jag kunde inte gå ifrån dottern som bara skrek och skrek så fort vagnen slutade rulla.

Det var 8 överjävliga dagar på alla sätt. Men vi överlevde och fick komma hem igen. Tyvärr fick hon infektion i ett kvarglömt stygn i läppen, men den "eftervården" kunde ske på hemmaplan.

Vid 2 års ålder var dags igen – nu skulle gommen sys ihop.

Innan den operationen var jag väl förberedd. Jag var påläst på vilken medicinering som fallerade första gången och krävde läkarintyg som skulle ge henne rätt hjälp denna gång. Jag hade långa samtal med både narkosläkaren och avdelningsföreståndaren innan vistelsen.

Jag hade packat med mig mat för hela veckan, och förströelse för dottern så att jag själv skulle kunna både äta och duscha och förhoppningsvis sova. Jag hade förberett hur jag skulle kräva av personalen att köra dottern i vagnen om hon inte ville sova på natten.

Jag var helt enkelt förberedd på ett helt annat sätt. Jag visste att det skulle vara överjävligt jobbigt. Men det var bara 8 dagar i vårt liv, och vi skulle få komma hem igen.

Jag kände framförallt inte samma oro inför den andra operationen. Jag visste hur det såg ut på avdelningen, hur jag skulle ta mig hit och dit, de bästa promenadrundorna och så vidare. Jag var mentalt förberedd och därmed mindre orolig.

Mitt inre lugn smittade av sig till dottern som också blev lugnare. Eftersom hon fick rätt medicinering efter operationen så kunde hon börja äta och dricka snabbare. Hon betedde sig som en "mönsterpatient" under hela veckan.

Det känns nästan för självklart för att ens behöva skriva det, men jag gör det ändå. Mina erfarenheter från den första operationen gjorde att jag kunde förbereda mig bättre inför den andra operationen, vilket gjorde att upplevelsen och faktiskt också resultatet blev bättre. Gommen läkte ihop jättebra.

Ni som gör upprepade försök att bli nyktra utan framgång måste också använda era tidigare erfarenheter av nykterhetsarbete för att lyckas bättre nästa gång.

Ställer ni er i samma branta backe igen utan att vara förberedda så kommer ni annars obönhörligen att ramla igen.

Det är nog ofta så att vi tänker att andra klarar klarar resan mot nykterheten så mycket bättre än vi själva gör. Men jag tror att nästan alla har beslutsångest och trassel och återfall på vägen. Alkoholen är en otroligt stark fiende, som vi tror är vår vän dessutom. Klart det är svårt!
Och sug har nog alla förr eller senare. Beroendet har så många triggers så det är nog en del av tillfrisknandet för i stort sett alla.
Vi ser inte dessutom hela varandras resor. Jag t ex har i väldigt många år försökt minska drickandet, inte velat sluta helt precis som du och hittade hit i årsskiftet.

Vi är ju här för att stötta och själva få stöttning. Önskar att fina du snart mår bättre. Kram?

Vacklade en kort stund, inte oväntat var det pga min fru. Orkar inte gå in på detaljer, men fokuserade och höll ut. Nykter en vecka nu, är ganska nöjd faktist.

....i valfiskens buk. Tänk att jag aldrig funderat över vad den historien handlar om.
Jag tror verkligen att det ligger något i dina reflektioner kring rädslan för att bli den man är, ta sin plats ....inte på det där duktiga- prestera-sättet - utan som människa...utifrån glädje, lust och kapacitet.
Just nu känns det lite avlägset.
Det är sant att jag känner mig försiktig ...nu. Jag tassar liksom runt ....glad ändå över att vara nykter och att vara på en plats som känns mkt mer lugn och tillåtande ...än de där uppslukande, dramatiska arbetsveckorna...som jag snurrade runt i innan jag drack.
Livet är ett mysterium ...ändå. Och just ikväll kryper jag ihop ..och bryr mig inte om att försöka förstå.
Det är som att en blå ( snäll) filt ligger runt mig.....varmt blå som kvällshimlen utanför fönstret.
Det är gott så.
Och även detta forum känns som en trygg plats för mig. Tack för det.

Tack för kommentarer Andrahalvlek, Soffi och Vinäger!?
Blev en timmes höneblund efter en dag med mycket aktivitet. Kroppen behövde det, men jag har haft en underbar dag, så härligt att orka aktivera sig, göra lite nytta och tycka det är kul?

@Andrahalvlek, det går ju lika bra med elefantöra! Skoj att jag kunde inspirera dig.
@ Soffi, du är så smart! Det är precis så jag fungerar när jag tänker efter, jag blir lugn av att göra grejer, och får samtidigt livsglädje av det.
@Vinäger, abborre, glömde jag att nämna, det är också en god matfisk! Kul att din man gillar att fiska, du borde prova på någon gång, Ni kan ju göra det tillsammans.❤️

I morgon ska firman jag jobbar på köra i gång på allvar, så nu blir jobb som vanligt igen. Ska bli kul att träffa kollegorna och så men ska jag vara helt ärlig så, om jag hade pengar så jag klarade mig, skulle jag hellre vara ledig på heltid. Kanske skulle ta och steppa upp med min aktiehandel...??

Ha det bra!

Kram

Känner med dig och din jobbiga situation. ? Det är så lätt att fastna i det jobbiga. Och så rullar det på...

Jag mår mycket bättre efter bara en veckas nykterhet. Önskar sååå att du orkar hänga på. Att du kan sporras av att jag - som känt mig som ett hopplöst fall så många gånger - känner mig så lugn inför framtiden. Att kunna släppa tankarna och bara vara.

Fortsätt skriva och skäms absolut inte om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det viktiga är att du försöker - om och om igen. Det gäller att aldrig ge upp.

Som sagt, häng på nu om du känner dig redo.

Nu håller vi. ?

Många kramar till dig

Skickar en kram och hoppas att din/er situation snart får bli bättre. ?

Du är snart ikapp ?