Senaste kommentarerna i forumet

Som alltid, du är en väldigt vis person Sisyfos. Tack för ditt meddelande. Jag har en plan för att få ett slut på drickandet, återkommer när jag väl börjat. Har planerat under en längre tid och starten är nära. Har mentalt preppat mig.

Hade öldrickande man här med. Drack själv iskall cider. Mycket gott?

Jo ibland kommer ju suget. Tänker det är en del i processen för att bli frisk. Man får liksom hitta sitt sätt att tackla det på tror jag... att bli frisk är inte bara att inte sluta dricka alkohol utan oxå bearbeta allt. Får väl vara ens jobb ett tag? Eller inte. Sparka ut alkoholträsktrollet bara? Så mår vi bra.
Kram?

påminner mig om hur det var i så många år. Han ville kunna ta en öl ibland, eller vin eller sprit och mitt ex prövade aldrig på riktigt att pausa, som mest i 3 veckor tror jag. Alkoholen har verkligen makt. Att välja missbruket istället för en levande människa som har massor av kärlek att erbjuda.

Jag behövde så mycket tid att förstå min del i mitt förra förhållande som varade i 12 år. Jag arbetade med mig själv och insåg att jag var en snäll och hjälpsam flicka redan som barn och jag har kunnat se hur det har påverkat mig i mitt liv.

Vic81, det är bra att du vet vad du skulle vilja göra, som att odla, göra skulpturer. Vad behövs för att du ska börja? Har du redan material eller behöver du skaffa det? För mig betyder fysisk träning mycket, nu är jag isolerad hos mina föräldrar i coronatider, då de betyder allt för mig och jag vill hjälpa dem. Det innebär att jag inte kan gå till mitt gym, så jag har mitt gym i skogen, där finns det bänkar och stenar och såklart bra stigar och underlag för alla övningar. Kalla dagar så kan jag träna inomhus.

Det kan vara så svårt att komma igång med det en vill, men om en har allt som behövs, så är det "bara" att sätta igång. Om du inte har det som krävs för att odla eller göra skulpturer så skaffa det. En sak i taget, ett steg i taget. Processen att lära sig att sätta sig själv i första rummet är individuell. Utan någon form av lista, plan, drömmar att förverkliga nedskrivet på papper så är det lätt att det glöms bort.

Jag tror på påminnelser, upprepning, gör om gör rätt, gör på annat sätt, inte alltid göra utan bara vara ibland och där funkar skogen så bra för mig även som en zon där jag bara tar med ett sittunderlag och sitter vid ett träd i en meditation.

Jag längtar efter att teckna och jag har allt jag behöver, jag har längtat tills det blir varmare, men nu när jag skriver detta till dig så inser jag att jag har satt hinder för mig själv och väntar på mer värme. Jag har suttit på det där underlaget sedan mars och visst kan jag ta med mig skissblock och penna redan nu.

Det där att se, vad är det som hindrar mig från att göra det? och fundera över varför kan vara ganska intressant.

Skrållan, Vic81, alla medberoende här, vi är alla värda att sätta oss i första rummet och ge tid till oss själva att uppfylla våra mål och drömmar.

respekt till dig som väljer att tacka nej till sponsorskap <3 Du har så rätt i att du måste bli trygg i dig själv först !
Kram !!

Vilken bra kommentar gros19. Så är det ju verkligen. Att alkoholpersonen är lika upptagen av att dricka som av att inte dricka. Det speglar verkligen det liv jag levde förut. Alkoholen i centrum oavsett.
Att sätta sig själv i centrum är svårt när man levt ihop med någon som dricker. Men när man gör det, så börjar det hända saker med en själv och även med omgivningen.

så bra skrivet om benämningarna på olika sjukdomar och hur de används !!!

Du verkar röra dig i mer öppna sällskap än vad jag lyckas göra. Efter min process med att välja självmordet som utväg men sen svängt åt ett annat håll så har jag, efter att fått fast mark under fötterna igen, propagerat för att folk ska Våga Fråga men det är tydligen väldigt väldigt känsligt. Där finns en hel del att göra. Också.

Efter att ha varit aktiv alkoholist i många år så har det blivit så att jag idag faktiskt identifierar mig som en "alkoholist" och det kan nog beror på att jag under låååång tid blivit så stämplad av den benämningen att jag blivit "en sån". Skillnaden idag, och den är viktig för mig, är att jag idag är en Stolt Nykter Alkoholist !

Ta hand om dig !

... din dotter redan förstått det??

Visst är det en sorg, som kommer och går. Fy fan vilka roliga fester jag har varit på. Ofta medelpunkten. Och jag vårdar dessa minnen ömt.

Men var sak har sin tid. Jag eftertraktar det inte längre. Allra helst som det på slutet alltid spårade ur - jag drack för mycket, sa olämpliga saker, började tjafsa.

Senast i höstas var jag på en reunion med högstadiet, och drack för mycket. Retade upp mig på en person i sällskapets periferi, som visade sig vara drogpåverkad.

Det fattade inte jag. Började tjafsa och kunde åkt på storstryk om inte folk gått emellan.

Idag ska jag berätta för min äldsta dotter att jag har slutat dricka. Jag har förberett mig på var och när det ska ske och den första meningen. Resten tar vi på studs.

tog det väldigt lugnt första året och ägnade den mesta tiden åt att utforska mig själv. När jag sen började jobba fulltid igen så gick det nog nåt år innan jag insåg att jag skulle klara mig finfint med att ha ledigt fredagar och liksom längda helgen för min egen skull. Jag hade ju eget så jag hade förmånen att kunna styra mitt arbete själv, alla har ju tyvärr inte den möjligheten . Men som beroende så är ju inte min stresströskel speciellt hög så det gick fort för mig att komma upp i ett för mig skadligt varvtal.

Jag har aldrig upplevt att jag fått nåt fungerande,fysiskt, vaccin mot min stresströskel eller min alkoholism annat än stegarbetet som är ett riktigt bra skydd !! Som det de facto är ! En skön och stabil krycka att stödja sig på när livet rusar iväg!!

Finns kanske möjligheter för dig också att sakta ner livet ?

Mitt hjärta kvider när du beskriver din uppväxt och dina barns reaktioner på ditt drickande. Det dåliga arvet ?

Min pappa dog av sin alkoholism 61 år gammal. Jag vill inte sluta som han gjorde.

Idag ska jag berätta för min äldsta dotter att jag har slutat dricka alkohol.

Det har nog varit viktigt för dig att ha tid för att jobba med din nykterhet. Stort grattis till 16 nyktra veckor!

Jag tycker att du ska utgå från att det kommer att gå jättebra att bibehålla nykterheten när du börjar jobba heltid. Blir det jobbigt får du hantera det då. Att oroa sig för det nu stjäl bara onödig energi från dig.

Kram ❤️

Jag tror också att vi kommer dithän att vi kan prata om vår alkoholism öppet, och om hur vi tillfrisknade och håller oss fortsatt nyktra.

Till skillnad från andra diagnoser är det ingen medicin med svåra biverkningar vi behöver ta - vi behöver bara avstå från att dricka alkohol, och bieffekterna av det är bara positiva.

Jag är en väldigt transparent person, och jag vet att jag kommer att prata om min alkoholism så småningom. När rätt tid kommer.

Eller 112 dagar. Känns bra! Stabilt och skört på samma gång. Något jag funderar på en hel del är att jag under hela min nyktra tid inte har levt det normala livet med heltidsarbete. Jag har under hela tiden varit sjukskriven på halv- eller heltid som jag är nu. Övertygad om att det har hjälpt mig att hålla mig nykter. Att inte ha den stress det innebär att ständigt ha jobbet över sig tillsammans med allt kring barnen och särskilt det ena av dem har bidragit till min nykterhet. Hur ska det bli när jag återgår till det normala livet? Kommer jag att vilja börja dricka rödvin då igen eller har jag hunnit bli vaccinerad?

I dag ska flickan och jag åka till en liten hästverksamhet inriktad på barn med behov. Första gången för oss. Vi har facetajmat med den som äger verksamheten och kommer att göra det igen precis innan taxin kommer. Whish us luck för att vi kommer iväg!

Kram!

Hoppas du läser det du nyss skrivit lite längre fram. Fokus totalt på mannen och hans drickande. Hur ska man kunna fira en brölloppsdag under sådana omständigheter, det ska ju vara något trevligt och fint, något man ser fram emot. Man ska väl helt enkelt vara lycklig över alla år tillsammans. Det är nästan så jag tänker - fira bröllopsdagen utan mannen. Menar inget illa men du verkar så insnärjd i det hela och det är väl vad man kallar medberoende.

Jag tänker också så här - en person med alkoholproblem är lika upptagen av att inte dricka som han är med att dricka. Han är inte närvarande även om han är "duktig" och inte dricker något. Du kanske måste inse att de kommer fler bröllopsdagar att fira. Rätt eller fel tänker jag, men du förtjänar att fira utan fokus på en alkoholiserad man.

Tack så mycket...ja för mig är det väldigt viktigt att jag får vara ärlig och öppen om mitt missbruk,jag orkar inte skämmas för den jag är.
Fick faktiskt frågan igår om jag ville bli sponsor,men pga att jag inte varit nykter alltför länge och för att personen som ville ha mig till sponsor är ganska komplicerad så tackade jag nej,jag måste få bli trygg i mig själv först.
Men jag blev såklart väldigt stolt över att någon tänker på mig på det viset.
Helgen har varit lite upp och ner...har varit rastlös och negativ i perioder,vet att det är min alkolisthjärna som pratar,har haft stunder i helgen då jag tyckt att livet varit väldigt orättvist.
Men jag är väldigt tacksam för min nykterhet,och den är inget jag ger upp i första taget.

Det jag blir less på är att man envist håller fast vid det man alltid gjort. Typ att man använder uttryck som inte känns bra för den det skall handla om och sitter med urdumma argument för att göra det. Även n-ordet.
I min familj har vi både diabetes och downs, håller fullständigt med dig i ditt resonemang.
Men jag är nykter alkoholist. Där sprack det!?
Härligt med cyklandet. Letat begagnad cykel men får nog köpa en ny för att ta vara på tiden?
Känner som du... knepigt att prata öppet om alkoholen. Men tror vi kommer dit både du o jag. Kram?

Hej "Kärringen". Jag har läst dina inlägg och känner igen mig så väl. Häromdagen bestämde jag mig för att skriva upp en sak varje dag om mig själv som jag tycker om. Det triggade igång mig och jag började gråta, jag insåg att jag hade svårt att hitta något. Jag är nedbruten av den alkoholistens beteende som jag har i mitt liv nu och har också haft det i familjen sedan barndomen. Utåt sett verkar jag ganska stark och självständig men har mycket att läka i relation till mig själv förstår jag. Jag är nu 39 år och inser att det här är något jag behöver jobba med hos mig själv för jag vill aldrig mer spendera en dag i det kaoset som det är att leva som medberoende mer.
Det är väl klart att vi har rätt att se om våra egna intressen istället för att bli illa behandlade av andra. Hoppas du hittar vänner som du kan prata med och känna dig trygg mer.
Kram på dig <3 och ta hand om dig!

17 års bröllopsdag och jag har ångest! Jag ville fira med att gå ut och äta på restaurang hela familjen men dottern vill inte. Maken vill inte att dottern ska följa med, han har lovat att inte dricka när hon är med. Jag vill inte gå ensam med honom så att han dricker, det är inget firande för mig. Vi har pratat och pratat men han förstår inte, han bara försvarar och bortförklarar. Jag försöker undvika bråk men det går inte. Hatar allt detta, vad alkoholen ställer till med. Han lovade att inte dricka i påsk, naturligtvis höll inte det! Drack igår och allt urartade, jag är så less och så in i märgen ledsen. Jag vill bara fly, men måste ta mig samman och renovera klart.

underbart att ha en pappa som stöttar <3

Båda mina föräldrar var borta när jag valde nykterheten och jag har inte en susning om hur det var ställt med deras beroende. När mamma var yngre kunde hon hinka i sig på släktträffar men drack aldrig hemma. Pappa var bortrest långa tider från det jag var liten och nästan fram till sin pension så jag fick ju aldrig den kollen på hur han skötte sig.

Jag har upptäckt på senare tid att vi har alkoholism i släkten och jag tror att farfar hade lite svårt med spriten och det finns definitivt i den grenen av släkten. Tyvärr inget som de vill prata om fast jag försökt föra det på tal med tanke på att vi kanske kan lära av varandra men icke.

Du skriver så klart och tankfullt så jag blir imponerad ! Ta en dag i taget nu så kommer detta att gå hur bra som helst !

Mikael Persbrandts bok ”Så som jag minns det” har jag lyssnat klart på nu. Totalt 14 timmar. Svinbra. Han läser boken själv, vilket berikar upplevelsen ännu mer.

Vilket destruktivt liv han har levt ? Inte förrän han fick diagnosen bipolaritet år 2016 och fick medicinen litium (som inte är en ”drogmedicin” utan ett grundämne) kunde han bli alkohol- och drogfri.

Innan dess ”sköt han ut sig” med jämna mellanrum. Efter en skötsam period kom depressionen med symtomen irritation, ilska, uppgivenhet och det slutade alltid med en period av destruktivt leverne. Och de perioderna blev värre med åren - tills han nådde botten. Kokain var hans drog, och alkohol.

I sina maniska skov satte han igång projekt - köpte bilar och hus utan att rådfråga någon, och körde bil väldigt snabbt både lagligt och olagligt.

Boken är fylld av ”skvaller” om andra kändisar, så som Micke minns det. Han beskriver kvällstidningarnas ”jakt” på honom, som verkligen var vidrig.

Kärleken till Maria Bonnevie, Sanna Lundell, sönerna Igor och Lo, och till sin mamma (som sannolikt har samma diagnos) beskriver han med enorm värme. Hans vanmakt när han ”skjuter ut sig” och skadar dem går nästan att ta på.

Han beskriver massor med teateruppsättningar och filmer som han har gjort. Precis som August Strindberg, som man i efterhand beskriver som en missbrukare med samma diagnos, har Micke varit oerhört produktiv.

Arbetet, med medföljande bekräftelse, är också en drog för honom. Men det är skönt att Micke med åren lärt sig vad som får honom att brinna lite lagom. Han hittade också tillbaka till måleriet.

Jag har ändrat uppfattning om Persbrandt. Det är modigt och viktigt med alla vittnesmål. Är det kändisar är det ännu viktigare eftersom det når fler.

Vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan. I många år, ända sedan min första utmattningsdepression våren 2007, har jag pratat öppet om min egen psykiska ohälsa.

Jag tar alla chanser att diskutera och förklara. Jag pratar gärna med folk som själva är sjuka - både i det akuta skedet och efteråt.

På mitt jobb vet alla att de kan komma till mig och prata om ångest och sömnstörningar när som helst. Och många gör det.

Jag är inte obekväm i de samtalen, tvärtom. Jag är på min hemmaplan, och jag är ödmjuk inför att motparten är ute på sankmark och rör sig.

Jag hoppas innerligt att jag en dag kan prata om min alkoholism lika öppet. Eller rättare sagt - jag vet att jag kommer att göra det, men det måste gå lite tid först. Jag känner själv när jag är mogen för det.

Märk väl att jag skriver bipolaritet, alkoholism, utmattningsdepression - och inte bipolär, alkoholist och utmattningsdeprimerad. Ord är viktiga för mig - och ingen ÄR sin sjukdom, den är bara en liten del av personen.

Min yngsta dotter är absolut inte utvecklingsstörd - hon har en utvecklingsstörning. Och det ordet är jag helt bekväm med, för det har jag själv ”laddat” med det jag tycker att det står för för.

Det ordet ger henne den förståelse och den hjälp som hon behöver i vardagen - och hon har också laglig rätt enligt LSS till vissa insatser.

En diagnos ska bara hjälpa människor som behöver samhällets stöd - aldrig begränsa dem.

Att hitta på nya ord, som till exempel ”funktionsvarierad” blir jag bara trött på. Vad betyder det? Funktionsvarierade är vi väl allihop?

Däremot måste man ta bort ord som är så negativt laddade att de bara försämrar individens liv. Yngsta dottern är också född med läpp-, käk-, gomspalt, som förkortas LKG. Harmynt har vi aldrig sagt, för det ordet är så förknippat med folks fördomar - och dåtidens behandling av personer med LKG ska vi aldrig behöva uppleva igen.

Lika lite ska vi använda ord som ”efterbliven” och ”mongo” (downs syndrom) eftersom de orden är kränkande för individen, och säger en hel del om avsändarens fördomar.

Tråkigt med inställda evenemang men hälsan, i det här fallet din dotters mående går såklart först.
12 är väl typisk ålder då existensiella frågor tornar upp sig, och corona måste vara bränsle.
Jag tänker mkt, oroar mig själv just för barnens framtidstro. Vi som fått resa så mkt, göra karriär och köpa boenden. Det ligger bakom oss, men framför dem. Så jag förstår att oron finns där, även för de väldigt unga. Närvaro. Precis som ni tänker och gör är väl det bästa som går att erbjuda. Och NYKTER.
En pappa att räkna med.
Lyx och trygghet. Och vad skönt för din fru att inte vara ensam om det ansvaret. Kram från regnig morgon. En hemsk dag att vara bakis. Tur vi är nyktra.

Välkommen! Härligt att du fixat en vecka?⚘
Min historia är som din. Nu har jag bestämt mig för att sluta helt och det går bra.
Kram?

Hej Julia, för mig låter det som om din sambo har alkoholproblem. Kan han låta bli att dricka? Händer det någon dag att han inte dricker? Försvarar han alkoholen, skyller han på annat om det skulle komma upp att han blir elak eller får utbrott? Tycker du det känns som om han fokuserar på nästa gång han kan dricka eller att han vill göra saker där alkohol ingår? Fundera gärna på dessa frågor.

I mitt fall så är maken lättretlig nästan jämt. När han tidigare drack mer kunde han bete sig nästan likadant men alltid mot mig aldrig mot dottern. Han blev mycket elak och mycket aggressiv, kunde brusa upp för små skitsaker och ibland för ingenting. Det som då hände var att jag började trippa på tå för att inte utlösa bråk, men det blev bråk ständigt ändå. Dottern mådde piss och har blivit mycket skadad av detta. Ta hand om dig.

Restaurang besöket gick kanon bra igår. Frugan vald att dricka vin men jag höll mig till vatten. Här hemma vald frugan att tömma en flaska rosé framför TVn. Jag nöjde mig med icas bubbel vatten. Jag kände inget sug alls efter alkoholintag. Skämtade lite med frun om hennes intag. Vi kör med öppen dialog och pratar om allting. Nu ska jag strax iväg till gymmet. Det är så här jag vill må. Fy fan för bakfylla och dagar som bara försvinner upp i rök. En dag i taget ?