Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller Inte riktigt med om det här med tiden, men vi är ju olika. :-)
För mig har det varit så att efterhand som tiden går kommer jag till insikt om olika saker, relationer blir bättre, hälsan blir bättre, suget känns allt mer avlägset o.s.v. Sen är det så klart så att om man "väljer" att leva kvar i suget och inte jobbar på sin nykterhet så är det inte säkert att tiden gör så mycket nytta...
Det är ju betydligt mycket lättare att offra 2 veckors nykterhet än 2 år. Lättare att "börja om" ju kortare nykterhet man har...

Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver och förtjänar. Det gör ont i mig när jag läser men som du själv skriver så var det kanske rattfyllan som krävdes för att du skulle vakna upp och ta tag i din situation. Att vara tvungen ta konsekvenserna av ditt agerande, det här går inte sopa under mattan. Önskar dig kraft och mod. Och en fin dag!
Styrkekram ?

Nej, naturligtvis gör tiden i sig inget för tillfrisknandet, om man bortser från den allra första tiden då kroppen, hjärnan, hormoner etc behöver just tid för att läka och hitta en ny normalbalans.
Men, jag tänker ändå att tiden är en viktig faktor så här i början av nykterheten. Det måste få Ta Tid att bli nykter och må bra. Om jag inte tänkte så så skulle det ju vara alltför lätt att ta till flytande quick fix igen.
Men allt handlar ju om vad jag gör av tiden om jag vill bli nykter på ett hållbart sätt.
Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli duktig på något.
Men jag blir ju inte en duktig fotbollsspelare av att sitta och titta på en boll i 10 000 timmar. Lika lite blir jag nykter av att stirra på en flaska och bita ihop tänderna och envist låta bli att skruva av korken i 10 000 timmar. Bollen måste spelas. Och jag måste använda tiden till att hitta nya strategier att hantera livet. Inte tillåta mig quick fix utan ge mig ut i det okända och prova nya sätt att hantera känslor, motgångar och medgångar. Det blir mycket trial and error så här i början, men med tiden samlar jag ihop verktyg till min nya fina verktygslåda.
Och de dagar jag famlar och inte hittar något verktyg, ja, då är jag mer hjälpt av att räkna dagar. 1 dag + är mer värt än att ta till verktyget alkohol.
Sedan tänker jag att det tar tid att lära känna en ny människa, mitt nya jag. Eller snarare, det jag som gömt sig i alkoholdimman i så många år.

Idag känner jag att det är en verkligt spännande och positiv resa där både vägen och målet är viktiga.
Känner mig glad :-)

God morgon Linne!
Har läst igenom din tråd. Att bryta vanor tar tid och viljestyrka, oavsett vilka vanor det handlar om.

Att ta bort något ur livet som tillfälligt stillat tankar och vi dessutom utvecklat ett kemiskt beroende till tar ännu mer tid och vilja.

Jag håller med dig om att när man är upptagen av annat som jobb, så är det lättare att hålla tankarn och känslorna från alkohol. Men när man kommer hem så smyger sig tankarna och längtan på.

Varje resa börjar med första steget och det är ju taget eftersom du/vi är här ❤ Vi kommer att snubbla och resa oss igen. Kanske välja en svårare väg än vi önskat, men vi kommer så småningom att nå målet. Kämpa på!

Önskar dig en fin dag.

Ps. Du är ingen dålig människa. Du är mänsklig och vi gör alla mindre bra val ibland.

Det är vad du är ?! Bra att du kan känna det och låta den känslan få växa sig starkare! Till sist finns det kanske inte ngn plats för skammen..?
Jag funderar också på om jag ska ta något ytterligare grepp om min förändringsprocess. Halkade ju till lite kan man säga. Ett par glas ingen fara så, men har man bestämt sig för 0 och inget så, känns det ju ändå som lite av ett nederlag..?. Men samtidigt vet jag att det ofta är en del av processen, så jag försöker att inte låta det dra ner mig. Precis som du räknat på din nykterhet i procent ??, så tänker jag som du, att de 5 veckorna av nykterhet som jag har bakom mig, finns kvar ändå. Jag blev ju inte smällfet, fick röda ögon, glåmigt ansikte etc. etc bara för ett misstag ?! Fördelarna, som jag skrev i min lilla lista finns ju kvar. Det är dem jag åter ska ta fokus på!
Fantastiskt bra gjort och modigt att du bokat tid nu?! Det kommer bli jättebra tror jag!
Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?.

Oj så trött och håglös jag kände mig igår men så får det vara också ibland. ??

För att fylla mina dagar så har jag helt och fullt kastat mig in i hushållssysslor och det blev nog lite för mycket med allt annat jag behöver rodda i.

Igår saknade jag verkligen att kunna ta bilen och åka iväg men det är bara att gilla läget.

I morgon ska jag träffa en läkare för läkarutlåtande för att få tillbaka körkortet med villkor om alkolås. Det känns lite märkligt att åka med skolbussen och alla barnen för att kunna ta mig till närmaste tätort och vidare med reguljär linjetrafik. Men så är livet på landet.

Konstigt nog, så börjar jag landa i att bli tagen för rattfylla kan vara en av de bättre sakerna i mitt liv även om jag riskerar fängelse som påföljd.

Det blev ett brutalt uppvaknande för hur jävla djupt i alkoholen jag har sjunkit. Hur naivt och lättsinnigt jag tänkt kring mitt beroende och de lögner som ? satt i huvudet. Jag vet ju att jag har det i generna.

Inte för jag vet om någon orkat läsa ända hit, men tack om du har gjort det.

Att skriva här blir min egenterapi.

?Kram på er och jag önskar er en positiv torsdag ?

God morgon!
Ja den där ? kan dyka upp när som helst! Ibland bara för att möjligheten ges.

Superbra att du lät tanken passera ❤ Det är att ge ? en rejäl käftsmäll och dig själv en bamsekram.

Önskar dig en fin dag ?

Sedan jag började skriva i min logg här; totalt 62 dagar har 41 dagar varit alkoholfria. 66% typ. (Minns inte riktigt hur en räknade ut procenten men tror jag landat rätt?)
Oavsett; Nu ska den siffran öka?

Vaknar av larmet o är nykter sedan flera dagar nu. Jag svettas inte längre och muntorrheten börjar bli bättre, tror jag.

Igår fick jag tid hos beroendemottagningen. Har bett om samtalsstöd och medicinering mot suget för att få ytterligare stöd i att fortsätta det jag påbörjat här; min friskare väg i livet. Ser fram emot det och bävar som fan samtidigt. Skammen sköljer över lite då o då men mycket mindre än jag tänkt, känner mig mer stark o klok. O h det är för att jag läst era berättelser här och hur bra hjälp en får där och hur respektfull personalen är. Tack!

Nu ska här klippas hår. Mitt alltså? Skönt att rå mig själv.

Nykter är vägen jag går på idag✅

Mitt första inlägg här. Jag känner mig maktlös.
Jag har vuxit upp med en alkoholiserad pappa. Jag är idag 23 år, bor med min sambo, pluggar i en annan stad, har ett fint umgänge och en mamma, extrapappa och tre systrar. Många delar av mitt liv är fantastiskt, förutom pappa. Han fullständigt dränerar mig på energi. Han äter upp mig inifrån. Jag accepterade för 1,5 år sedan att han var alkoholist. Tro mig, jag har förstått det sen jag har mina första minnen - men bara förnekat. ”Det blir bättre snart. Snart, snart, snart”. Det blir aldrig bättre. Jag älskar honom så det gör ont, men jag hatar honom ännu mer. Jag vill bryta kontakten, men hur bryter man kontakten med sin pappa som man älskar? Men som samtidigt på riktigt förstör mitt liv.

Han ringde mig för några timmar sedan och berättade att han kört rattfull. 1,63 blåste han. Han krockade med en lyckstolpe (tack gode gud att det inte var en människa), polis och ambulans kom. Körkortet rykte såklart och han inväntar nu förhör o sen åtal. Han har sjunkit så lågt i mina ögon. Jag fattar att jag borde bryta, och jag skäms att jag inte gjort det tidigare. Men jag kan bara inte. Han är en så stor del av mitt liv (vilket också är problemet). Snälla hjälp mig. Mitt hjärta håller på att gå sönder och tårarna är snart slut.

Jag hejar på dig ❤️

Gojan, det är precis som du skriver, jag rusar ALLTID iväg för fort i både tanke och handling. Bygger saker utan ritning, får ändra under vägen och slita dubbelt så hårt som jag borde. Men det blir oftast bra, eller till och med väldigt bra ändå till slut.
Jag kommer inte sälja mig så billigt som arbetsgivaren tror jag kommer göra. Jag ska ha tålamod.
Chefen har skickat mig mitt arbetsavtal där det står 3 månaders uppsägning och tryckte på det specifikt. Nu vet vi vad du har för avtal, skriver människan. Vad tror och menar den med det?
Jag blir bara förbannad av att ens behöva tänka på detta just nu.
Advokaten kommer skratta och förmodligen ge mig rådet att starta en process.
Hujedamäj som KrösaMaja sa, det blir dyrt det här men kanske det skrämmer skiten ur någon där på kontoret om de får höra ordet "Advokat" med stort A!
Nåväl, oavsett när jag blir frisk så vill jag inte tillbaka till mitt gamla och definitivt inte till arbetet. Men först ska jag bli stark och sedan tar jag kampen med arbetsgivaren.
Motorn ska ner på tomgång och jag ska skruva in justeringen så den spinner som en nöjd liten katt.

Gojan, jag hoppas du får tid och energi till fysisk aktivitet och annan kreativitet snart?
Du skriver så kloka saker, det är en glädje att läsa om dig, dina tankar och erfarenheter.
Det är så tydligt och lurigt med beroendet och självmedicineringen som du beskriver, jag förstår det helt och fullt.
Problemen är de samma för mig.
Något jag redan märkt i min nykterhet är att oro, stress och ångest nivåerna har gått ner drastiskt. Jag är lugnare även om det brinner inombords ibland, jag talar med mig själv på ett vänligare vis, jag duger.
Oavsett hur lite jag gör under dagen så är det OK och tillräckligt. Det har alltid varit svårt för mig att vara lagom och tillräcklig.
Kanske jag kommer ut som en frisk, trygg och harmonisk LillPer? (Som är mitt andra nick name)

Stor bamsekram till dig Gojan.

Jag känner mig så kluven..
Idag fyller min pappa år idag är första gången jag inte åker hem till honom för att gratulera. Har tänkt mycket fram o tillbaka o har varit på samtal för anhöriga. Eftersom min bror bor hos min mamma o pappa kan jag bara inte åka till dem. Han tar dem ifrån mig o det känns som de har valt honom.. varan relation har blivit sämre o vi jan inte prata med varann. Mamma berättar inget för mig längre hur det går med min bror. Hon vill skydda honom så inte jag får reda på hur det egentligen är men jag förstår o vet ändå. Jag talade om för mamma att hag inte tänkte komma för att gratulera pappa utan bjöd dem till mig istället en annan dag. Jag hörde hur ledsen o besviken hon blev på mig och det känns så hemskt för egentligen är det min brors fel hur allt har blivit. Känner mig såå ledsen..?

...har absolut inte rätt att göra så. Det kan stå honom ganska dyrt att vilja avskeda någon pga sjukdom. Prata med den där advokaten och jag tycker inte alls att du ska säga upp dig förrän du är så frisk att du kan söka nytt. Du har väl rätt till sjukpenning och trygghet? Det handlar inte om huruvida du 'klarar dig' ändå, utan att du har rätt att tillfriskna under tiden som du är fortsatt anställd där du blev sjuk. Nu kan man förstås argumentera att det inte enbart är arbetet som är orsaken till att du blev oförmögen att arbeta, men nog spelar arbetsbördan en stor roll i alla fall. Arbetsgivaren ska erbjuda dig en tillfriskningsplan och kan inte alls slingra sig från det. Om arbetsgivaren är orolig för att du gör tokiga saker i Kina, ska du erbjudas arbetsuppgifter där tryggheten är större. Om du vill ha de arbetsuppgifterna eller inte, är en helt annan sak som arbetsgivaren inte alls behöver fundera på. Inte du heller, just nu. Först ska du alltså vara sjukskriven och få sjukpenning tills livskrafterna återvänder. Du är bara i början av din resa, nämligen. Jag tänkte också att jag snart skulle vara på benen, men det har tagit mig 1,5 år och jag är inte framme än. Det tog mig ett år innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt inte kunde börja jobba 100 precis när som helst. Jag har en bra arbetsgivare (och ännu bättre kollegor), dock, som har bromsat mig när jag själv inte har haft förståndet.

Häromdagen kom jag också på att jag har det bra. Att jag mår bra. Det är en ny känsla att må bra utan att vara uppskruvad och frenetisk. Visst finns det saker i livet som inte är bra, som relationen med och oron för min bror, men jag börjar så sakteliga förstå att jag faktiskt har makten att styra hur dessa dysfunktioner ska påverka mig. Det är en helt ny insikt! Jag har den sista veckan känt en nedåtspiral (med tillhörande ökat sug) och är väl fortfarande i den spiralen, men jag kan också se relationen mellan minskad sömn och ökad oro/ångest som ger ökat behov av att dämpa känslorna. Sedan jag blev mamma, har jag tappat kontinuiteten i idrottandet, som ju också dämpar "skavet" i själen och därför har jag ökat alkoholintaget istället. Fast inte nu, nu har jag ju slutat med den vardagliga "medicineringen", även om jag har drattat dit två gånger sedan midsommar. Men jag vet ju att jag kan bli gränslös redan efter ett glas, om jag inte har koll på känslorna. Grejen är att jag _kan_ hålla mig till två glas vin, om situationen så kräver. Men för mig blir det så tydligt då att jag aldrig känner mig "nöjd". Två glas öppnar också dörren till en sorgsenhet och ensamhet som jag inte alls vill kännas vid. Kan jag däremot dricka mer, då stängs den dörren igen och livet känns mer greppbart.

Eftersom jag har varit ensamstående större delen av tiden, har jag inte alls prioriterat mina intressen men heller inte tyckt att jag stått tillbaka. Men om man skalar bort fysisk aktivitet och kreativitet från en människa som har dessa som grundläggande behov, så blir det ju tokigt i hjärnan till slut. Lägg därtill egen, tyst tid, för det är under den tiden som jag återhämtar mig som mest.

Men det tar tid och tålamod att hitta sina behov igen, om man effektivt har valt bort dem till förmån för tex arbetet. Ha inte bråttom, Garageper! Även om det går emot hela din natur (tror du) så ska motorn gå på så låga varv att du inte längre hör den. Först då kan du lyfta blicken och se allt det andra som du också behöver. Men först: advokat och alla vettiga rådgivare du kan få fatt i!

Kram!

Tack Soffi och Lantliv för era inlägg och pepp. Känns bra att någon läser och orkar bry sig. Själv är jag dålig på att kommentera i andras trådar än så länge men det kanske kommer det med.
Åt lunch med två släktingar idag. Jättetrevligt, roligt, inte på något vis jobbigt men lik förbannat, när jag sitter i bilen, så kommer tanken på att det skulle vara gott med vin när jag kommer hem. Så väl planterad, rotad är den tanken i min hjärna. Liksom beteendet att förstärka måbra- känslor såväl som att trösta mig när jag mår dåligt. Finns alltid en anledning. Nu lät jag bara tanken passera. Jag var inte sugen alls men den ? ville väl testa mig.

Då ses vi om ett tag, Santorini ?
Kram ?

Jag har sökt mycket information kring narcissism senaste tiden och är fortfarande övertygad om att det är det han lider han.. Dock sitter jag lite i en situation just nu.. Mitt ex träffade ny betydligt yngre tjej redan innan jag hade flyttat ut.. första reaktionen är som vanligt ilska och avsky.. men nu är det verkligen genuin oro..

Hur kan jag som kvinna till kvinna INTE informera henne om vad jag varit med om.. hur kan jag INTE förklara att det inte är en fråga om OM det kommer ske utan om NÄR.. Att hon bör ha kvinnojouren som snabbkontakt.. att hon bör springa för livet.. att hon absolut INTE ska skaffa barn med honom..

Hur säger JAG som galen exfru det här på ett sätt som hon kan förstå..

Jag slits mellan lojalitet mot henne som tyvärr är på väg in i en relation som är dömd att misslyckas.. och som kommer skada mina barn i längden.. och så tänker jag på vad som kan ske OM jag berättar för henne.. tänk om hon är så hjärntvättad redan att hon inte fattar att det jag säger är för hennes och barnens skull.. tänk om hon berättar det för mitt ex.. då riskerar jag våra barns säkerhet..

Ska tillägga att mitt ex börjat dricka vin igen.. han bad om min accept på detta men jag vägrade ge den. Det enda han var ute efter var att få min accept.. Han lovade att vara nykter till nyår men det höll alltså bara fram till denna veckan.. men han ska ju "bara" dricka en flaska vin varannan vecka... tvivlar starkt..

Har tappat 10 kg i vikt pga sorg mm.. det fantastiska i det hela (läs med ironi) är att han kommenterat hur "sjukt snygg jag är nu och att jag gjort ett fantastisk jobb med att tappa vikten.. håll i det nu med lite träning.. att det ska krävas en skilsmässa för att man ska anstränga sig för att bli snygg".. undrar ju lite svagt om han förstår att det är en tillfällig ätstörning jag har.. jag äter.. men misstänker att jag lider av PTSD.. mår bättre som sagt men finns många tecken på utbrändhet och PTSD som stämmer in..

Så skönt att ni finns här.j Jo jag lägger tillbaka skulden där den ska vara.
Underbart med kloka, förstående barn. Har haft enormt stöd i dom.

Fick mitt andra barn för 6 månader sedan. Har druckit minst 3 stora glas vin om dagen de senaste 4 månaderna. Dricker mycket när sambon jobbar, missköter absolut inte mina barn, men att dricka vin hela tiden är väl ändå ett slags "misskötsel". Ångesten är nu total.

Skulle starta egen tråd

Du vet att du gjorde allt du kunde, provade alla sätt och ändå blev det ingen förändring hos honom.
Då betyder det bara att det Du gjort var helt rätt. Du förändrade det som kunde förändras och det var du.
PS. Visst är det underbart med en fin dotter ?

Om han tyckte det var så hemskt hade han kunnat ta tag i sitt alkoholmissbruk. Du har gjort allt du kunde och har ingen skuld. Den är hans och den får han ta hand om.

Kram!

Hur nykter man ska vara och hur länge man ska vara det är nog olika från person till person. Jag, liksom du, har varit alldeles för förtjust i ruset sedan första fyllan. Då way back when, när man var ung och konsekvent i fuck-it-mode, så blev det mest karatefyllor. Jag gjorde bort mig hur mycket som helst, men sket högaktningsfullt i det. Sen blev man vuxen. Sedan dess har jag inte gjort bort mig eller så, men är fortfarande alldeles för förälskad i ruset. Och jag häller mer än gärna vin över obehagliga känslostämningar. Det kändes rätt sunkigt liksom. Jag gjorde alkoholhjälpens självhjälpsprogram och fick rådet att ge upp alkohol helt i tre månader efter att ha svarat på ett gäng frågor om mitt drickande. Då körde jag stenhårt på det. Under de månaderna kom jag fram till att jag lever ett rikare liv utan alkoholen, så jag bestämde mig för att fortsätta vara ”en sån som inte dricker”. För mig funkar det inte att tänka ”aldrig mer” för då fokuserar jag på vad jag INTE ska göra, och så börjar jag förhandla med mig själv gällande hur stora problem med alkoholen jag egentligen hade och om det verkligen är nödvändigt med total avhållsamhet. Det funkar bättre för mig att fokusera på hur jag vill vara. Jag vill vara en sån som inte dricker, för det känns coolt, uppnosigt och fräscht ? Lycka till med funderingarna!

Vinterflickan... jag har inte varit på behandlingshem men går på samtal regelbundet. Det hjälper, tar tid men hjälper, jobbar bort ångesten sakta.?

Lingon1svart - tack för din sköna pepp!?
Jag har lite planer inför helgen, sportaktivitet med barnen, bio på kvällen, fylla kvällen tills systemet stängt. Då är jag kanske trygg.
Kram och heja dig med!?

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?