Senaste kommentarerna i forumet

Att inte dricka idag. Läser att du snubblat men tagit dig upp på vägen igen - Starkt!
Och det där med att man måste jobba med sig själv. Så sant. Det är inte lätt men också så givande emellanåt.
Du klarar det här!

Så Fantastiskt Underbart Härlig det måste kännas, FinaLisa! Hejjar på dig och önskar dig en fortsatt framgångsrik resa ?

100 dagar är jättestarkt.
Jag har läst ikapp lite, om dina ups and downs, och kan bara beundra hur du hanterar allt.
Din resa inspirerar!

Välkommen. Jag gissar att det gäller en anhörig till dig då du skriver på "anhörigsidan". Jag gissar även att du kanske känner dig ledsen och besviken nu. Klokt av dig att söka dig hit här finns även stöd för dig på andra plan om det är relevant. Många med dig har liknande erfarenheter. Det har varit fint om vi kunde lindra din oro genom att berätta vad som händer din anhöriga nu dessvärre ser det olika ut beroende på vart ni bor och på hur planen var från början. Och på hur din anhöriga ställer sig till eventuella erbjudanden. Tufft för dig, ibland är det värre att inte veta än att få ett svårt besked.

Hur är det med dig mitt i detta?

Om du vill så kan berätta mer om din situation här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gårdagen segade sig fram i ett töcken, dels beroende på sömnbristen men också i känslor av uppgivenhet, misströstan och självförakt. Inatt har jag sovit, säkert 8 tim. och mår så mycket bättre, kommer in här och möts av glada gubbar och hjärtan ❤Tack FinaLisa och Lingon1 ❤
Jag behöver verkligen bli hörd och sedd av någon i detta nu. Mötas av omtanke och förståelse.
Så värdefullt. Fanns inte ett uns av längtan efter a igår , bara äckelkänslor. Inser att jag behöver jobba med min självkänsla, är ingen ny insikt iofs. men viktigt att jag fattar det nu .att jag måste visa mig själv omtanke och respekt, vara ärlig i mina beslut och löften.
Så vad som än händer idag så ska inte dricka.

Du jobbar på bra!
Jag har en ganska lik situation som du. Med särbo som dricker goda viner på helgen men i övrigt inget. Jag har druckit massor i min ensamhet på vardagar och naturligtvis även med särbon på helgen.
När jag kom till insikt om att jag måste dra ner på mitt drickande var det en stor vånda hur jag skulle göra med helgdrickandet och vad jag skulle säga till särbon, jag ville ju inte vara av med de myskvällarna, samtidigt som jag kanske måste pausa även dem ett tag.
Jag valde att börja ta med alkofritt och dricka det medan särbon njuter av sitt vin. Det funkar jättebra! Och vi har minst lika mysigt som tidigare!
Så fortsätt på ditt nyktra liv!

med gros 19 och vill bara tillägga att det inte är en självklarhet att du får en ny chans till behandling.

är rätt skön !! Slipper drama och urusla mornar ! Och jag hoppas också att få se dig på träffen !

Jag har sovit i natt igen! Vaknade först vid tjugo över fyra och jag känner mig utvilad. Och, jag klev ur sängen utan att hela kroppen knakade och gjorde ont.
En lycka så stor att jag knappt kan förstå det!
Jag har tvivlat en hel del det sista om det är värt det, att hålla sig nykter. Men om det här hänger ihop med min nykterhet, och det tror jag, så är det värt ALLT.

Visst, nya tvivel kommer säkert att komma. Men då hoppas jag att jag går tillbaka och läser det här.

Sedan, tack Dee för ditt inlägg. Du är absolut på något där, att jag måste våga vända fokus inåt. Den tiden kommer kanske också ...

Ok lite tröttare än vad utropstecken och ett Yey indikerar, men Fake it til you make it, bitches✊ (Tror någon skrev något liknande härinne om att vara nykter; en får ”låtsas” att en är nykterist till en fattar och ÄR det. Innan dess är det att följa manus som är; Nykter, emotionellt närvarande, göra aktiviteter som bygger upp sig själv.

Märkte ju igår hur suget kan komma, som det initialt kändes, ingenstans. Att det kommer smygande lite på em/kvällen kan jag hantera; det har jag beredskap för. Att det kommer när jag passerar systemet, ja det kan jag fatta och hantera för det är förväntat osv osv. Men igår.... jag var SÅ oförberedd! Är tacksam för att jag fattade att det var kroppens invanda mönster; att NU ska väl A-hjärnan få sin måndagsdos?

Det är i sådana stunder jag måste komma ihåg manus; jag är nykter, emotionellt närvarande och gör aktiviteter som stärker mig. Inte resignera till att GAH! Suget är så starkt och jag kan väl lika gärna dricka liiiite. Vem skulle det skada? Osv osv.

För det var så hjärnan tänkte direkt igår; ”Just do it! Du känner ju själv; Du har INGEN kontroll över det här! Jag kan komma närsomhelst o golva dig, din fåniga, svaga fan.”

Men så tog jag upp telefonen. Gick in här. Skrev. Insikten kom till mig i samma sekund jag skrev att suget kom från ingenstans. Då såg jag mönstret plötsligt. Det som var omöjligt för mig att se och förstå när jag bara var i mina tankar där suget skrek kunde komma fram när fingrarna fick jobba på tangenterna när jag skrev.

Ytterligare en insikt kom till mig nu som jag inte formulerat för mig själv tidigare; hur viktigt det ÄR att göra något rent fysiskt för att distrahera destruktiva tankar och sug! Någon skrev (förlåt att jag inte minns ditt namn) i min tråd vid mitt första försök till nykterhet här med hjälp av forumet, att ha strategier som är fysiska. Att ha rätt tankar är bra och viktigt men att jag MÅSTE ha fysiska strategier när suget kommer. Promenera, drick ett glas vatten, städa, gymma etc.

Jag är en jävel på att tänka och analysera. Det är en bra egenskap. Men i mitt mående och i mitt beroende är det till del en svaghet. Jag tenderar att fastna i huvudet, så att säga. Intellektualisera allt. Det gör också att jag distansierar mig från mina känslor och överrumplad när de är ”för” starka vilket leder till att jag känner mig maktlös. I den upplevda maktlösheten tar självföraktet och självhatet över och jag resignerar för destruktiva handlingar. Tidigare i livet har det handlat om olika självskadebeteenden som bulimi men också om att leva i ett äktenskap med ökande psykisk misshandel och senare alkoholbedövning. Jag hamnade i en svår utmattning där min terapeut fick mig att börja förstå att jag består av kropp och knopp. Att också kroppen måste höras och vårdas och älskas. Att jag inte kan vara bara ett huvud. Speciellt inte när tankarna blir destruktiva o sakta försöker ta död på kroppen. (Jag var dagar från att läggas in o sondmatas då jag nästan inte klarade av att svälja längre. Jag tuggade mat i timtal utan att klara att svälja. Bara klar soppa gick ner...)

Hennes råd ekar i mig nu. Sätt ner fötterna i golvet ordentligt. Trampa till så att du känner hur du är HÄR! Att du känner din kropp från golv till hårfäste. Nyp dig. KÄNN! Var NÄRVARANDE!

Ska lägga den här insikten på minnet nu; när suget kommer; se till att jag känner kroppen min. Minnas mitt manus. Gå in här och skriva och läsa det jag nyss skrivit. Grunda mig och återfå balansen✊

Just idag är jag ok♥️ Idag ska jag vara nykter. Mitt sug i i A-hjärnan viskar i bakgrunden men jag störs inte. Låter viskande vara där. Får ju förstå att A-hjärnan inte vet vad den ska göra nu och känner sig vilsen. Så jag låter den viska. För samtidigt får den ju höra mitt bestämda NEJ och jag tänker att den krymper och blir svagare och svagare med tiden jag blir starkare. Så jag får ha tålamod med både mig själv och att jag får lov att ge tid till mig själv att växa men också ha tålamod med att få A-hjärnan att minska.

Babbelibabbelibabb? Nu har jag pepptalkat mig själv för denna morgon? Nu ska här promeneras (fysisk aktivitet så att hjärnan kopplar in kroppen ordentligt?) o jobbas med roligaste jobbet???♥️

Varm kram till oss som kämpar på oavsett var på resan vi är?

Och tack Stormenlilla för dina fina och kloka ord??♥️?

Ok lite tröttare än vad utropstecken och ett Yey indikerar, men Fake it til you make it, bitches✊ (Tror någon skrev något liknande härinne om att vara nykter; en får ”låtsas” att en är nykterist till en fattar och ÄR det. Innan dess är det att följa manus som är; Nykter, emotionellt närvarande, göra aktiviteter som bygger upp sig själv.

Märkte ju igår hur suget kan komma, som det initialt kändes, ingenstans. Att det kommer smygande lite på em/kvällen kan jag hantera; det har jag beredskap för. Att det kommer när jag passerar systemet, ja det kan jag fatta och hantera för det är förväntat osv osv. Men igår.... jag var SÅ oförberedd! Är tacksam för att jag fattade att det var kroppens invanda mönster; att NU ska väl A-hjärnan få sin måndagsdos?

Det är i sådana stunder jag måste komma ihåg manus; jag är nykter, emotionellt närvarande och gör aktiviteter som stärker mig. Inte resignera till att GAH! Suget är så starkt och jag kan väl lika gärna dricka liiiite. Vem skulle det skada? Osv osv.

För det var så hjärnan tänkte direkt igår; ”Just do it! Du känner ju själv; Du har INGEN kontroll över det här! Jag kan komma närsomhelst o golva dig, din fåniga, svaga fan.”

Men så tog jag upp telefonen. Gick in här. Skrev. Insikten kom till mig i samma sekund jag skrev att suget kom från ingenstans. Då såg jag mönstret plötsligt. Det som var omöjligt för mig att se och förstå när jag bara var i mina tankar där suget skrek kunde komma fram när fingrarna fick jobba på tangenterna när jag skrev.

Ytterligare en insikt kom till mig nu som jag inte formulerat för mig själv tidigare; hur viktigt det ÄR att göra något rent fysiskt för att distrahera destruktiva tankar och sug! Någon skrev (förlåt att jag inte minns ditt namn) i min tråd vid mitt första försök till nykterhet här med hjälp av forumet, att ha strategier som är fysiska. Att ha rätt tankar är bra och viktigt men att jag MÅSTE ha fysiska strategier när suget kommer. Promenera, drick ett glas vatten, städa, gymma etc.

Jag är en jävel på att tänka och analysera. Det är en bra egenskap. Men i mitt mående och i mitt beroende är det till del en svaghet. Jag tenderar att fastna i huvudet, så att säga. Intellektualisera allt. Det gör också att jag distansierar mig från mina känslor och överrumplad när de är ”för” starka vilket leder till att jag känner mig maktlös. I den upplevda maktlösheten tar självföraktet och självhatet över och jag resignerar för destruktiva handlingar. Tidigare i livet har det handlat om olika självskadebeteenden som bulimi men också om att leva i ett äktenskap med ökande psykisk misshandel och senare alkoholbedövning. Jag hamnade i en svår utmattning där min terapeut fick mig att börja förstå att jag består av kropp och knopp. Att också kroppen måste höras och vårdas och älskas. Att jag inte kan vara bara ett huvud. Speciellt inte när tankarna blir destruktiva o sakta försöker ta död på kroppen. (Jag var dagar från att läggas in o sondmatas då jag nästan inte klarade av att svälja längre. Jag tuggade mat i timtal utan att klara att svälja. Bara klar soppa gick ner...)

Hennes råd ekar i mig nu. Sätt ner fötterna i golvet ordentligt. Trampa till så att du känner hur du är HÄR! Att du känner din kropp från golv till hårfäste. Nyp dig. KÄNN! Var NÄRVARANDE!

Ska lägga den här insikten på minnet nu; när suget kommer; se till att jag känner kroppen min. Minnas mitt manus. Gå in här och skriva och läsa det jag nyss skrivit. Grunda mig och återfå balansen✊

Just idag är jag ok♥️ Idag ska jag vara nykter. Mitt sug i i A-hjärnan viskar i bakgrunden men jag störs inte. Låter viskande vara där. Får ju förstå att A-hjärnan inte vet vad den ska göra nu och känner sig vilsen. Så jag låter den viska. För samtidigt får den ju höra mitt bestämda NEJ och jag tänker att den krymper och blir svagare och svagare med tiden jag blir starkare. Så jag får ha tålamod med både mig själv och att jag får lov att ge tid till mig själv att växa men också ha tålamod med att få A-hjärnan att minska.

Babbelibabbelibabb? Nu har jag pepptalkat mig själv för denna morgon? Nu ska här promeneras (fysisk aktivitet så att hjärnan kopplar in kroppen ordentligt?) o jobbas med roligaste jobbet???♥️

Varm kram till oss som kämpar på oavsett var på resan vi är?

Och tack Stormenlilla för dina fina och kloka ord??♥️?

Lycka till med ditt nya liv....ja det är ju exakt så det är, jag håller på att bygga upp ett nytt liv, en tillvaro som jag klarar av att hålla mig nykter i.
Fick veta igår att öppenvårdsbehandlingen kommer att starta snart...hon frågade om jag fortfarande vill gå den...självklart sa jag.
För även om det går relativt bra dom flesta dagar så känner jag att jag behöver alla verktyg och strategier för dom dagar som är tunga och jobbiga.
Jag kan inte känna att jag är säker i min nykterhet....rätt var det är så slår suget till och då behöver jag kunskap för att ta mig igenom det.
Ska bli intressant att gå behandlingen och också skönt att vara sjukskriven...så man bara får andas och fokusera.
Har varit svårt att fokusera helt på nykterheten när man har fullt upp med jobb och allt som är runt omkring.
Det känns också lite som att dygnet har för få timmar nu när jag är nykter...finns så mycket jag vill göra, så det ör svårt att få tiden att räcka till...men det är positivt.
Har ju gått från att vara uttråkad och less på livet till att vara aktiv och med en livsglädje och det tackar jag nykterheten för☺

Fantastiskt! Jag blir verkligen glad för din skull, för allas skull! Hejja dig Fina Lisa! Kraaam

Yes, jag håller mig på Framgångståget????️ och där sitter jag och njuter tills vidare.?
Ha en fin tisdag ?
Kramar
???

Hej Soffi!

När det gått en tid in i nykterheten brukar det bli irrelevant upplever jag.
Jag räknar så till vida att jag har koll på årsdagen, jag tror jag kommer skänka både en och två och tre tankar kring tid på årsdagarna j framtiden, men det är inget man behöver lägga mer energi än nödvändigt över.
Tro mig, jag räknade också jättenoga ibörjan, sen skaffade jag mig en app som räknar åt mig, tiden blir mer irrelevant och ditt fokus på ditt mående kommer bli mer relevant med tiden men tills dess, spegla dig inte så mycket i ”alla andra”
Det här är din inre resa, du och jag gör samma resa här på pappret men i praktiken bestiger vi helt olika berg. Vänd ditt fokus inåt!

Happy tisdag,
Dee

Om planeringen är att man ska tillbaka är det oftast när drogtester visar att man är ren på,samtliga preparat. Har man druckit och behöver avgiftning så får man ofta komma efter det. Det finns dock inga generella regler utan man gör olika. Brukar dock inte ta någon längre tid om det är bestämt att man ska tillbaka. Ibland kan man ifrågasätta mitivationen och kanske bedöma att just det här behandlingshemmet inte kan tillgodose dom behoven som personen har. Då får man leta efter ett annat och det kan ju ta längre tid. Jobbat tjugo år inom missbruksvården så jag har besökt ett stort antal behandlingshem

I min kommun, och säkert även i andra kommuner, kan man klaga på nätet. Det har jag gjort och då kommer det till cheferna och politikerna, vilket mitt fall haft effekt. Måste alltid gå högre upp. Skriv gärna ner gångerna du ringer det har mer effekt. Lycka till.
Det finns fantastiskt anhörigstöd på Nämndemansgården dår du då vistas under en vecka. Detta kan man ansöka om hos kommunen/socialförvaltningen. Kostar ca 11000 kr och det har ju inte alla råd med, men har du möjlighet så åk dit. Kan inte värderas i pengar.

Däremot är det lite konstigt tycker jag att någon kan peka ut dig utan att du skulle ha rätt att få veta vem som anklagar dig för någonting och vad?
Förstår att du rannsakar dig själv men det blir ju än svårare när du inte minns vad eller mot vem.
Att kämpa för att vara nykter kan ge en hel del självkänsla åter. Kanske är det här din väckarklocka som du behöver?
Kämpa på

Så go du är?Tack o h tack detsamma.
Vi ska banne mej gå armkrok genom det här och klara det.
Min man blev utskickade från sjukhuset på kvällen så det blev taxi hem. Ringde såklart mig men jag ju de inte hämta honom.
Lugn helg men idag började terrorn med telefonsamtal sen självmord sms och sen hotfulla sms sen en liten psykos av något slag under förmiddagen att det varit inbrott i huset och mobil och plånbok var borta.
Helt snurrigt.....vid olika samtal yill mig om detta hade han haft 200 kr sen 20000 kr och ett tag var det uppe i 200 000 kr i plånboken. Totala fantasier så det var nog nån sorts psykos. På eftermiddagen kom han inte ihåg det.
Hu, vilken snärjig dag.
Sov sött och kram till dig ?Azalea

De hade samtalsstöd som de kunde erbjuda och som jag gick på några gånger. Det funkade bra.
Nu har jag fått en att prata med via vårdcentralen som är väldigt bra. Hon har jobbat med alkoholmissbruk kl.a på behandlingshem så henne trivs jag bra med. Känns som hon har koll.
Testa båda dom vägarna om du kan få hjälp.
/Azalea

Tack sisyfos och Vinäger. Länge sedan jag hörde av dig vinäger! Fast sist hette jag Zorro! :-)

Jag känner mig inte stark. Då hade jag inte behövt göra just det.... Kämpa! Men är det inte det de allra flesta härinne gör? Kämpar! De senaste dagarna har jag funderat mycket. Över mitt drickande och resterande dagar av mitt liv.
Det jag skriver nu, ska ses som en vision eller en längtan. På onsdag är det löning och det finns en möjlighet att jag då åter är ”kung i baren”.

Just nu vet jag bara en sak med säkerhet. Jag VILL inte dricka mer. Inte någonsin mer i mitt liv vill jag ha skiten i min kropp. Jag har funderat mycket på varför jag under så många år frivilligt förgiftat mig. Det finns inte ett uns av logik i detta. Några exempel på hur snedvriden i huvudet man kan bli! Drickandet tär på ekonomin. Det ger ångest när det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna. Vad gör jag då? Jo, går och köper ett flak 7,5or för 400 spänn. Detta när det är just detta som havererar ekonomin. Har under många år lagt c.a 4000 kr i månaden för äran att frivilligt förgifta mig.

När jag dricker, vilket senaste åren har varit större delen av dygnet, vaknar jag varje morgon med något som liknar panikångest. Vad gör jag? Jo, drar i mig ett par öl på morgonen, trots att jag vet att det är just detta som orsakar måendet.

Det minsta lilla praktiska problem….MER öl. Har jag därefter löst något av dessa problem? Gissa!

Jag har under många år lagt 4000 spänn per månad på något som inte ger mig NÅGONTING mer än att jag mår skitdåligt! Semester på sommaren i 4 veckor går ju semesterkassan till Systemet.
Vad i H-vete håller man på med?

Idag är det dag 12 nykter och jag vaknar utan ångest på morgonen! Visst är det väl underbart.
Jag har insett att Alkoholen inte ger mig någonting positivt alls. Bara skit och elände. Ändå kalkylerar jag med risken att jag faller på onsdag när jag blir ”rik” några dagar igen! Förstå varför jag själv anser mig vara inte bara svag, utan en äkta idiot!

Dag 12 föresten! Detta idiotiska sätt att räkna! Faller jag nu, är det då att börja om på dag 1 igen? Det klarar ingen av oss så många gånger! Läste ett inlägg här på forumet, ”Nu har jag varit nykter 12 dagar av 15”. DET är rätt sätt att resonera. Inte börjar man om! Processen har startat och även om det tar tid, tror jag inte den går att stoppa.

Har även funderat mycket på mångas önskan att bli ”normaldrickare”. Om man tagit sig hit, varför vill man bli normaldrickare och vad är normalt? Skulle jag vilja bli normaldrickare finns ju min längtan kvar efter skiten! Jag vill inte dricka en droppe A mer i mitt liv. Känner inget behov av att utsätta mig för detta (just nu). Min högsta önskan är att leva resterande dagar utan att dricka en droppe!

Jag VET att jag riskerar att åka dit igen. Jag VILL det inte, men har senaste åren blivit expert på 2 saker. Sluta och börja.

Vet inte om det var Nalle Puh som sade det på riktigt, men en skämtteckning visade en konversation mellan Puh och Nasse.

”Man lever bara en gång!”
”Skitsnack! Man dör bara en gång! men lever varje dag!”

Det är för många gamla känslor inblandade plus att han är pappa till barnen.
Jag vet också att man ska strypa tillgångarna och låta de sköta det själva men det är så lätt sagt om man själv inte är inblandad och bara ser det från utsidan.
Jag kommer nog att göra det långsamt och i etapper på nåt sätt. Är helt enkelt inte tuff nog och det får jag acceptera att inte är och inte bli arg på mig själv.
Massor med kramar från mig??

är inte roligt men ofta en del utav tillfrisknandet. Drick INTE mer nu. Innebär återfaller att man bara druckit alkohol är man ofta snabbt på banan igen. Har man däremot fått tråkiga konsekvenser av drickandet är det stor risk att man deppar ihop och fortsätter dricka för att döva ångesten.
Sätt på lite kaffe eller te, stoppa i dig godis eller snacks - men INGEN alkohol. Bakfylla en tisdag är INTE kul!

Jag tänker på dig och hoppas du har någon som stöttar dig i allt det tunga.
Så mycket praktiskt som måste fixas gör ju också att man skjuter upp sorgen.
Men den kommer så småningom när begravningen och det sista avskedet är gjort.
Föräldrarna är ju alltid något speciellt och att mista båda inom ett år är såklart extra tungt.
Men vad bra att du har siktet inställt på att nästa år ska bli ditt.?
Det låter positivt och det kommer nog bli jätteskönt för dig.
Kramar ???

Vad glad jag blev att se dig!?
Skönt att du mår bra och är nöjd med den nyktra tillvaron.
Som du vet är jag en av dina följare och blivit inspirerad och klok efter att ha läst din långa tråd.
Jag är nu så säker på att aldrig dricka mer och har till och med tänkt komma på forumträffen i februari!
Hoppas verkligen att du också vill komma dit ??
Kram ?