Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till två månader! Starkt av din dotter att hålla sig borta från spriten även om jag förstår hur hjärtskärnade det måste kännas när hon beskriver saker på det sättet. Jag fyller 25 i år och tanken på barn och familjeliv är lockande. Har länge vetat att jag måste ta itu med mina alkoholproblem först.... ibland har jag också tänkt att jag ska bli gravid för att få en andledning till att ta itu med mitt missbruk men inser att det är helt ohållbart! Blev gravid för 3 år sedan och kunde endå inte sluta dricka. Fick ett tidigt missfall. Har också slutat få mens vilket jag är orolig då jag tänker att det kan ha med min alkoholkonsumtion att göra. Nu kan saker bara bli bättre! Kram och glad påsk!:)

Kristina78: Det låter ju bra, men själv har jag lite svårt för det där att släcka ner, begravningsstämningen liksom, och att sitta, sitta, sitta, och lyssna till främlingars ointressanta liv. (Ointressant enbart därför att de är främlingar!) Sen har jag fobi för att prata inför grupp, och får knappt fram ett ord när det är min tur att dela!
Det där att mestadels av tiden sitta och lyssna, det passar inte mig som har ADHD. En NA-och AA- medlem påstod att jag bara skyller på det för att få en anledning till att dricka! Men då blev jag jättearg. Jag åker ofta långfärdsbuss, och hatar det..Alla jag känner kan intyga hur jobbigt jag tycker det är att bara sitta! Det är som att påstå att jag säger det också bara för att få dricka! :) Öppenvårdsbehandlingen jag gick passade mig mycket bättre än NA och AA. Tyvärr blev jag "utslängd" därifrån eller vad jag ska säga, på tvivelaktiga grunder.. De ansåg att jag behövde behandlingshem. Jag ansökte då om behandlingshem, och fick avslag med motiveringen att öppenvård är tillräckligt (!!!) Jag har ständigt hamnat mellan stolarna, och det stämmer att jag är bitter! Det har fan inte gått rätt till i mitt liv! Jag tänker ibland att jag kanske skulle bita ihop och ge AA/NA/DAA en chans till, verkligen gå in för det trots att det är jobbigt, men... Jag vet inte, varje gång jag varit där har jag bara känt mig deppig och inte som mig själv.. Styrd liksom!

har också sen gammalt några telefonnummer till hands OM det skulle behövas. Och jag har märkt att bara vetskapen om att jag har hjälp att få ger mig styrka om det skulle krisa på nåt sätt. En väldigt billig livförsäkring !
Och nej, jag har ingen erfarenhet från LifeRing och inte heller pratat med nån om det fast jag har lite kontakt med Skyddsvärnet.

som aktiv alkis lade ju alltid skulden på alla andra runt mig för att få bort uppmärksamheten från mitt beteende.....det fungerade ju sådär som du märker....Men det tänkte ju inte jag på då i mitt förvirrade tillstånd.

Släpp honom och vänd blicken inåt dig själv ! För att kunna gå vidare så måste du börja titta på hur du vill forma ditt liv. Han har uppenbarligen inga som helst tankar på en förändring så börja att staka ut ditt liv utan alkisen !

Det är viktigt för dig nu att sätta dig själv på främsta platsen och börja göra bra saker bara för din egen skull.
Du är så mycket värd det !

Kram !!

Fortsätter skriva då jag verkligen känner att jag behöver skriva av mig, även om ingen svarar. Det känns så förnedrande att bli lurad ännu en gång. Jag vet inte vad han gör när han är ute. Super gör han men otrohet osv. I måndags lurade han mig att han trodde att han hade coronavirus så han fick köras in akut. Då hade jag lyckats hålla nollkontakt i två veckor. På onsdagen som ljög han för mig åter. Jag vet att jag är djupt medberoende eftersom allt mitt fokus är riktigat på han. Att jag fortfarande väntar på ett sms eller ljud från honom är ju sjukt. Varför bedrar jag mig själv igen? Varför vill jag bli kontaktad av en man som inte ger mig annat än smärta, ljuger för mig och manipulerar mig? Just nu känns allt så nattsvart. Funderar om på jag ska kontakta alanon på tisdag. Jag är rädd och väldigt ensam.

Ja, detta prat om acceptans...
För mig är det fortfarande bullshit när det handlar om dåligt mående. Enligt min mening ska man inte acceptera det och ge upp. Man ska aldrig ge upp hoppet om att man kan må bättre.

Lycka till med dina samtal, kram!

Tack bo! Som vanligt kommer du väldigt enkla och mycket värdefulla tips för nykterheten! Lifering var jag ju genast tvungen att googla på. Aldrig hört talas om tidigare. Har inte testat (än). Finns säkert någon annan här som har erfarenhet?

Ha en skön och vit påsk!

Vet inte hur insatt du är, men vill berätta att det är socialförvaltningen som har det yttersta ansvaret för att man har en bostad. Givervis är kraven höga att man gör allt man kan för att på egen hand skaffa ett boende. Det är också till socialförvaltningen man vänder sig om man vill ha hjälp för sitt missbruk och dit du vänder dig om du är orolig för din dotter och hennes missbruk och vill göra en orosanmälan. Vill bara upplysa dig om detta. Det du kan göra är att berätta för din dotter var hjälp finns att få.

Jättebra att du söker upp alanon där finns mycket stöd att få. ❤

Jag ska verkligen kolla upp om jag kan hitta en terapeut som jobbar med CRA.

Din dotter är beundransvärd! Hon är något mycket viktigt på spåren. Var stolt! En sådan dotter måste ha en väldigt fin mamma!

Kram!

Tack för ditt inlägg Soffi! Acceptans och mindfulness verkar vara da thing nuförtiden inom psykiatrin. Jag har själv gått på samtal på habiliteringen under några månader. Vi pratade också om acceptans. Jag försökte och försökte acceptera men till slut förstod både jag och kuratorn att mitt liv inte var tillämpbart på den metoden. Som du skriver, vad finns att acceptera i ett liv utan ekonomi och ständig värk i hela kroppen? Jag får byta till en psykolog nu. Vet inte hur det kommer att bli men hoppas våra samtal får en relevant inriktning i alla fall.

Kram!

Glad påsk ?

Hoppas att ni har en fin påsk.

Min påsk är klart anorlunda mot vad den brukar vara.

Första gången på minst 25 år som jag inte är med familjen.
Och jag är helt själv, inte träffat en människa.

Men som tur är, så har jag inga problem med att umgås med mig själv.
Så länge jag har böcker att läsa, går det ingen nöd på mig.

Men jag tänker på alla där ute som sliter med att vara socialt isolerade.
Och som kanske hade det tufft redan innan.
För dessa är det här nog ett mardröms senarium.

Men kom ihåg att även om du har det jobbigt, så är du inte hjälplös.

Använd telefon, sociala medier, om du har det, dela med dig av dina tankar till en vän, och om du vill gå ut i friska luften.

Jag har nämt förut, att jag är försiktig av mig när det kommer till nyckterhet.

Och det innebär att jag i extrema situation som dessa har en plan.

Om det skulle hända något, som gör att jag skulle hamna i någon risk för återfall, så har jag en plan på hur jag ska agera.
Jag har satt upp 3 personer som jag kan lita på och kan prata med allt om som "kris" kontakt.
Har även informerat om att de är min kris kontakt.
Så vid en eventuell "kris" så är det redan bestämt vem jag ringer, så jag behöver inte fundera på det.

Det här kanske känns lite överdrivet, men det har fungerat länge för mig.
Och när jag säger, "gör vad du kan". Så betyder det just det.

Och kan tillägga att jag aldrig har behövt använda mig av en kris kontakt.

Så undrade jag om det är någon som provat lifering möten? och hur var det?

Mvh Bo

Jag pratar helt öppet och ärligt med min fru om mina problem. Det brukar hjälpa när det krisar. Mina triggers kommer smygande när jag inte känner in vad jag egentligen känner. Jag är en högpresterande människa som alltid leverera på utsatta tid. Jag kopplar bort mina egna tankar och kör ända in i kaklet med det jag håller på med.

Jag vaknade tidigt i morse och låg kvar i sängen och funderade. Funderade på mitt beteende att oroa mig för framtiden, skjuta upp och förstora upp.
Tänkte tillbaka på några samtal jag hade med min psykolog när jag var i en utmattningsdepression. Jag kände stor oro och ångest över framtiden, hur skulle jag kunna ta mig tillbaka till arbete igen, hur skulle jag kunna försörja mig? Jag berättade till och med att ångesten fick mig att dricka! Psykologen tjatade om att jag måste "acceptera", att jag måste vara "här och nu", att jag måste dra ner på drickandet (inga tips alls om hur...) och så körde vi massor av mindfulness-övningar. Jag förstod inte hur hon inte kunde förstå att en människa i långvarig sjukskrivning, utförsäkrad, naturligtvis oroar sig över framtiden och försörjningen. Och jag avskydde mindfulness, att vara här och nu, att känna efter hur jag mår, bit för bit genom hela kroppen. Jag ville inte vara där, jag ville inte veta av min kropp som bara värkte och skrek av trötthet.
Det där är ganska länge sedan nu, och jo, det ordnade sig, jag är "frisk" och har ett bra jobb.
Så varför skriver jag det här nu?
Jo, för att jag är trögtänkt, eller om det nu är så att det är först nu som jag är mottaglig, att det är först nu som jag kan förstå.
Det är ju sant att jag lever i framtiden, att jag nästan hela mitt liv har levt i framtiden. Jag är starkt målinriktad, vet vart jag ska, planerar, oroar mig, försöker förutse osv. Framåt, framåt, framåt... Med massor av motgångar som måste förutses och undvikas...

Just nu så oroar jag mig över jobbiga situationer av alla de slag i framtiden som kanske eventuellt kan uppstå om jag bestämmer mig för att aldrig mer dricka, kanske jag tom misslyckas igen? Och gubbens reaktion på mitt erkännande - den kanske blir jättestark och jättehemsk...Mycket oro som hindrar mig från att ta beslutet. Oro som skapar ångest som får mig att dricka. Ond cirkel.

Här och nu. Lev här och nu.
Igår var en så bra dag, jag var ute och fick röra mig, jobba fysiskt med något som kändes meningsfullt och som jag tycker om. Solen sken och jag njöt! Det är ju så livet ska vara!
Och jag hade aldrig kunnat planera en sådan dag, med alla faktorer som gjorde den så underbar.
Däremot hade jag kunnat sabba den med oro inför framtiden...
Det dyker upp en gammal slagdänga i huvudet "Just nu vill jag leva.."
Just nu vill jag inte dricka och därför dricker jag inte. Just nu oroar jag mig inte för att det finns en risk för att jag kanske eventuellt någon gång i framtiden kommer att dricka igen.
Här och nu är det jag som bestämmer.

Ett "nu" i taget.

Ja det är viktigt att prata med någon när suget tar tag i en...då är det ju bra att kunna skriva här.
Jag hade en dag där suget har fruktansvärt...tog då kontakt med en nära vän som vet allt om mig och pratade med henne i säkert en halvtimme.
För mig är det viktigt att ge suget en röst,att det får komma ur mig...för om jag låter det stanna kvar och inte pratar om det,då är det nära till återfall...så kämpa på,med tiden lär du dig nya sätt att hantera tankar och känslor...och du ser bara fler och fler positiva fördelar med att vara nykter/kram

Man kanske kan tro att missbruksvård intresserar min dotter på grund av mitt problemdrickande, och hennes morfars. Och det är säkert en bidragande orsak.

Den allra största orsaken är nog att hon sommarjobbar och extrajobbar på ett boende som funkar som mellanlandning mellan inläggning på psykiatrin och det egna hemmet. Väldigt många av klienterna där medicineras med antabus. Och jag tror att hon känner att det inte är tillräckligt helt enkelt.

Behandlingsmetoden jag skriver om ovan heter CRA, och finns tydligen i Sverige också. Poängsystemet den kombineras framgångsrikt med heter Vouchers.

Jag tänker att många av oss har lite kämpigare dessa dagar som är så förknippade med alkohol, ledighet, ”tillåtelse” att få dricka nästan obegränsat.
Jag tyckte gårdagens kväll var utmanande. Märker att jag liksom tappar stringens och lite ork efter ett tag, känner mig samtidigt mer närvarande. Paradoxa känslor,
Det här är första stora helgen utan alkohol, jag testar samtidigt att ha lagom krav på mig själv och att låta andra hjälpa till. Det känns än så länge framgångsrikt, lugnare (för alla) jag tror jag stressat min omgivning med krav på perfektion, tusen rätter, varav fem hundra nya. Fyllda förråd, fint städat, blommor och deg på jäsning. MEN, det finns mycket i detta som jag tycker om, som jag övat och blivit bra på, som är glädje och avkoppling, som är att få lov att skämma bort mina barn vilket som känns som det mest meningsfulla som går att göra för pengar.
Det vill jag fortsätta med, men i en takt och ev dos som är rimlig. Och som inte blir kravfyllt för någon.
Att ha så högt ställda mål blir ju jobbigt för alla inblandade. Nu ska jag fortsätta öva på detta.
Sov länge i morse, vaknade med huvudvärk, tänker att det kan ha berott på choklad och godis jag åt igår. Nu har mitt goda kaffe gjort sitt. Och jag känner mig väldigt glad över min nykterhet. Tacksam att jag tagit ett beslut som just idag känns icke förhandlingsbart och att det här året kommer vara fullt av tillfällen som det här, första gången midsommar, jul. Jag forsätter dock men min strategi en dag i taget.
Nykter idag, det känns kanske inte spännande men på inget sätt tråkigt. Kram alla som kämpar, och alla som glider genom dagarna.

Springa är kanon när rastlösheten och de negativa tankarna jagar en.

Svinbra jobbat! En glasklar strategi etablerad för dig - springa!

Kram ❤️

eller inte, det spelar egentligen ingen roll... Det blev inte så bra efter behandlingen, vita knogar och återfall. Här ett hus att hyra som bara står och väntar, men jag tar mig inte ur detta. Det är jag som inte har kraften, jättekonstigt och otroligt tröttsamt, ältande med vänner osv. Jag har nu i 2 omgångar pratat med mina barn 11-13år, 11 åring säger NEJ till flytt, jag har kallat det time out. Jag har försökt att förklara att mannen är deprimerad och dricker då alkohol på ett icke osunt sätt. Förra fredagen var han full när vi kom hem, han var upp i oss och somnade tom kl 19 framför tv:n. Tänkte att nu har jag min chans, dagen efter funderade jag om dom märkt att han var full, båda svarade nej och så var det inte mer med det, dom tom försvarar honom och säger att det kommer gå över, han mår snart bättre. Allt faller ju, dubbelt. På ett sätt är det bra om dom inte har märkt något, det bästa. Men enklare om dom sett. Hade tänkte packa ihop helst imorgon, men då fyller han år men det får bli på måndag.. hoppas jag, jag ska uppbåda all min kraft. Men jag löser många texter hör och det verkar vara samma för många, vi ser det sjuka, vi råkar illa ut, en del fysiskt men dom flesta psykiskt. Men varför har vi så svårt att bara säga tack och hej? Är det för oss kvinnor att det är mamma ådran, att vi vill så gärna hjälpa eller är vi så nedbrutna?

Av erfarenhet så vet jag att det blir bättre med tiden.

Och du är en fin person, som har tagit ett modigt beslut.

Glöm aldrig det.

Mvh Bo

Ja, visst är det märkligt? Tror inte att det finns någon psykisk diagnos där inte alkohol eller andra droger är inblandat på något sätt, så kallad ”självmedicinering”.

Depression till exempel kan ju nästan helt och hållet bero på just alkoholism, eftersom alkoholen fördärvar hjärnans kemi.

Som i min pappas fall till exempel, som hade depressioner som kom i skov under hela hans vuxna liv.

Jag har också återkommande depressioner. Fick senast för två år sedan diagnosen ”kronisk depression”, vilket fick mig att hicka till av skräck.

Jag har fått SSRI och samtalsterapi i flera år. Men frågor om alkohol har jag typ aldrig fått mer än enstaka gånger, och då har jag alltid ljugit. ”Så farligt är det inte.”

Först nu när jag har lärt mig om alkoholens påverkan på hjärnans kemi så har jag förstått sambandet. Först nu alltså.

För att citera Annie Grace i boken ”Tänka klart”: ”Alkohol förändrar din hjärna fysiskt för att avlägsna din förmåga att uppskatta normala saker.”

Dessutom gör alkoholen att vi skjuter upp saker, gör bort oss, skadar oss och våra närstående, och baksmällan stjäl flera år av vår livstid. Det vore nästan konstigare om man inte vore deprimerad under de förutsättningarna!

Så mycket onödig misär bara för att psykiatrin och missbruksvården inte kan samköra behandlingarna ?

Folk blir intagna på behandlingshem och tar livet av sig för att inte depressionen behandlas samtidigt. Bortkastade pengar, och bortkastade liv ?

Hej!
Jag hör till de som- rätt eller fel- ändå gillar känslan av att ha något a-fritt i glaset vid viss tillfällen. Jag är ingen vän av läsk och har testat mig igenom några varianter.
Ett vitt vin som heter Ein Zwei Zero är faktiskt gott, reisling-aktigt och tips från sommelier. De har även ett mousserande, samma namn, som är gott.
Jag köper ibland ett rött vin som heter Prade, Juhlin, smakar inte alls rödvin men är bättre än andra jag testat.
Till jul köpte jag till gravida svärdöttrar en a-fri Gin (lika dyr som den med alkohol...) som jag inte tycker var värt sitt pris. Men fin flaska ?
Annars dricker jag en a-fri Mikkeler öl, finns på välsorterade livsmedelsbutiker.
Det finns också ev blåbärsdryck som jag läst om och som rekommenderas som alternativ till rödvin men den har jag inte testat,
Jag kan sakna ”smaken” eller vad det nu är av lite bitsk alkohol, men det är väl just alkohol så det får man lära sig att leva utan, ett mindre problem med andra ord.
Kram.

Vad trevligt det låter att ni gör det här tillsammans och va klokt att ta tag i problemet medans ni är unga.
Ett tipps är att skaffa er kunnskap så ni förstår vad som händer när A-demonen försöker lura er.
Läs här i forumet och läs böcker tex. TÄNKA KLART och
SKÅL TAMIG FAN.
Lycka till och ni har mycket att vinna på en nyckter framtid.

Det är otroligt bra att skriva ner både positivt och negativt. Man behöver påminna sig ibland. Och våra resor hjälper och inspirerar andra också ?

Keep up the good work!

Du verkar glad och har en skön nykter påsk - vad härligt!
Vilken tur att du aldrig ger upp!

Kram!