Senaste kommentarerna i forumet

En sista händelse... Sen ska jag sluta. Min sambo bygger en mur i trädgården, det är varmt ute och han sliter verkligen. Han är snäll och frågar mig med jämna mellanrum om jag blir nöjd... Men vid ett tillfälle när jag kommer ut tycker jag att muren börjar dra åt fel håll. Det handlar om ca 20cm (dom sista fyra blocken) och borde vara lättare att ändra innan cementen stelnat. Sambon säger först att det inte går att ändra. Men sen blir han rasnde och slänger iväg de sista stenblocken, varav ett hamnar 15cm från min fot. Han är arg och skriker att nu får jag hålla på med detta hela dagen och nu blir det ingen fotbollsskola för sonen idag. (antagligen för att ge mig dåligt samvete) Faktum är att han skulle ta med sonen på fotboll två timmar senare, och just denna dag hade jag bokat in en lunch med min mamma.

Det tog ca 20minuter att fixa muren och han höll med om att det blev mycket bättre. Han lugnade sig och han tog motvilligt med sonen till fotbollen och jag kunde äta lunch med min mamma. Hela eftermiddagen satt han sedan och drack öl med grannen i trädgården. (Han va ju så stressad att han inte skulle kunna ta med sonen till fotbollen)

Jag har läst hela din tråd och är inspirerad av dina framsteg. Min tråd innehåller både med och motgångar. Det tar tid att programmera om en Ahjärna. Forumet är mitt enda stöd i kampen. Vi fixar det här tillsammans. En dag i taget ?

Vilket fint inlägg Vem är jag utan... ! Det värmer att läsa och så underbart att ha din pappa som proffsstöd i nykterheten!

Kram!

Välkommen tillbaka ?!
Vilket bra beslut att åter kliva in och kavla upp, för att så småningom bara må bättre och bättre ☺️!
En dag i taget ?!
Tyvärr är du inte ensam om beskrivningen ovan..?. Jag började fundera på när jag själv kom till insikt över den makt alkoholen undan för undan började få över mig. Kan ha varit för 5-6 år sedan, på ett sätt, men på ett annat, började det nog snarare när jag tog min allra första klunk.. Fram till det blev ett problem har jag älskat känslan av kicken i hjärnan och lugnet i kroppen; avkoppling och energi - till slut blev det blev en universallösning..och precis som du beskriver finns hela spektrat med även för mig. Längre perioder med helvitt, låg konsumtion som funkat ett tag, för att sedan återigen eskalera, inte minst i samband med semestertid.. Ryser av obehag när jag tänker på återställaren jag tog innan jag drog iväg med barnen till stranden..
Hua?! Skönt att det är ett jobbigt, men ack så viktigt, minne blott numera..☑️. Vill aldrig dit igen!

Härligt att du har en hel vecka vit bakom dig nu?! Och du vet att du fixar det här! Du har klarat långa perioder förut och förhoppningsvis blir denna vecka till månader och kanske år (beroende på vad din förhoppning är ?)
En dag i taget som du säger. Heja dig?!
Kram
/Fibblan ?.

Hej Studenten!

Jag mår bra i denna konstiga tid. Dricker inte så ofta. Läser härinne, men skriver rätt sällan. Din tråd gillar jag extra mycket. Det är inte så många kvar som har funnits med länge. Det finns många nya som jag läser också men eftersom jag inte är så aktiv själv så har jag ibland lite svårt att hålla isär livshistorierna, och vem som skrivit vad trots att jag tycker att de är intressanta.

Skönt att höra att du har det ok du också. En tid för reflektion för oss alla om vad som är viktigt kanske.
Delar din känsla av att man önskar att allt blir som vanligt snart, man går och väntar på att något ska gå över.
Sen förstår jag att det är en jäkligt svår tid att inte ha något jobb eller att jobbet är osäkert. Men du har helt rätt i att alkohol är sämsta lösningen på det problemet. Man blir för slö och för dum för att faktiskt vara kreativ.

Och det är väl precis det som är viktigt, att nära och kära får vara friska, att må bra och så lite god mat på det. Hitta andra sätt att umgås, lite tråkigt men funkar. Jag vill slå ett slag för SvtPlay. Det finns en guldgruva av repriser i arkivet. Långsamma serier, timmesavsnitt, fantastiska program, Känns som ren terapi i vår stressiga värld.
? till dig!

Andrahalvlek ❤️Nej jag tänker inte sänka garden, njuter av att det är lätt bara. Så många gånger tidigare jag lyssnat på Hennes jäkla viskande om att jag klarar nog lite vin. "Bara en kväll. Det är du värd, du som varit så duktig."
Har inte haft något sug, men en del känslor jag brukade dricka på. Men att inte dricka har varit en självklarhet. Jag dricker ju inte längre.
Jag känner mig vuxen för första gången på länge trots halvvägs i livet.

du får en bättre dag☀️ Kämpigt när ens barn o fru inte mår bra, är nog en bra taktik hitta på något tillsammans.
Och så det där med fartkameran. Inget att göra åt, bara att vänta och se.
Ja så skönt med lediga dagar! Lite lördagskänsla idag... ? Hoppas ni får lite extra mys. Kram

Vi fick också ställa in en middag förra helgen av liknande skäl som ni. Mycket frustrerande och ledsamt. Samtidigt behöver man som vuxen ta hand om situationen så som den blir för att inte lägga ytterligare bränsle på barnens ångestmaskin. Min dotter märkte också av min besvikelse och det blir inte riktigt bra då hon får ytterligare ångest över det. Bra att ni försöker hitta på något kul i dag i stället!
Kram!

Ingen stor grej men...Det är min födelsedag... Vi va överens om att sambon skulle natta dottern och jag skulle natta sonen. Allt är lugnt, alla är glada. Sambon kommer ut från toaletten och är klar... Dottern ropar från sängen...Mamma!! Jag ropar tillbaka lugnt.. Jag tror att pappa kommer in till dig snart. Sambon ryter.. Får man fan inte skita ifred eller?!! Vaa?? Vad kom den reaktionen ifrån... fattar inget. Han va ju klar och stod i hallen, jag svarade bara dottern. Sambon förstår och det blir ingen grej. Men jag tänker... Varför går han in i en försvarspostition fast inget har hänt.

Jag har läst din tråd och är så tacksam och glad över att du finns här.Du är ärlig och rejäl i ditt uttryck❤Vilka värdefulla inlägg du gör och vilken fin resa du är på.Du förtjänar att få ersättning fån försäkringskassan tycker jag.Kram Pilla

En annan morgon skulle sambon ta sonen till förskolan och jag skulle ta med dottern. Vi brukar göra så och sambon och sonen brukar gå upp en kvart senare än oss, likaså denna morgon. Jag och dottern är nästan klara, jag står och borstar tänderna på henne när jag hör sambon vråla i köket. Jag trodde han brände sig eller något, men han blev arg för att sonen 6år inte hade ätit upp sin smörgås. Jag säger till honom att lugna ner sig. Sonen gråter så han knappt kan svälja. Jag kramar om honom och säger till sambon att han kan åka, jag skjutsar båda barnen. Han skäller ut mig och säger att jag är egoistisk som inte såg till att sonen åt sin macka och att det är mitt fel att han är ledsen. Jag säger emot. Om han hade sagt att han behövde hjälp hade jag hjälpt till, men jag visste inte det. Det slutar med att han tar med dottern och jag skjutsar sonen. Åker iväg med en klump i bröstet.

Tack för svar fina ni... Jag vill berätta om ett par incidenter.
Jag hade varit iväg och kom hem... Min sambo sa att han ville vara ifred och kolla på hockey. Jag tog då hand om barnen så ingen störde honom. I pausen säger han att han ska gå ut i trädgården och spela fotboll med sonen (6år)... Va snällt, tänker jag. Dottern som är nästan jämngammal (skiljer 1,5 år på barnen) hoppar upp och säger glatt Jag vill vara med!! Nej! säger sambon kallt, du får vara inne med mamma. Dottern säger att hon visst vill vara med och springer och tar på sig skor och jacka och springer efter. Jag kan dumt nog inte låta bli att lägga mig i, och säger till sambon... Hon kan väl få vara med. Han blir irriterad... Dom går ut i trädgården, dottern skuttar glatt efter. Genom fönstret hör jag sambon säga till dottern... Nu hade du din chans att ta bollen men det gjorde du inte så nu får du inte vara med... Gå in till mamma!! Dottern springer in till mig och tårarna rinner ner för hennes kinder. Mitt hjärta går sönder. Jag öppnar fönstret och säger till sambon. Din dotter står här inne och gråter. Hon kan väl få vara med en stund. Svaret blir nej jag orkar inte ha med henne. (Hon hade varit jätteglad om hon hade fått vara med och ta bollen en enda gång.) När dom kommer in säger jag till sambon att här försöker jag lära barnen att alla ska få vara med och leka, det där va väl onödigt. Jag får då en utskällning.. Jag ska minsann inte bestämma över honom och att hon blev ledsen var mitt fel eftersom jag inte hindrade henne ifrån att springa ut.

Tack för omtanken Andrahalvlek❤️ Min dotter kan inte riktigt sätta ord på hur hon mår. Hon säger ”jag vill att allt ska vara som förut” Hon vill inte göra något, utan sitter bara med mobilen. Är liksom deprimerad. Lite som hon insett att livet inte bara är en lek, man kan ju dö också. Hoppas det är bättre i dag, hon har sovit bra i natt (och sover ännu)

Själv grämer jag mig att jag missade en fartkamera i alldeles för hög hastighet häromdagen. Den blixtrade till, så kort tog den. Fan om jag blir av med körkortet ett par månader nu, kan inte åka och fiska och hatar att åka buss till jobbet.

Som grädde på moset så är frugan väldigt frustrerad över att allt socialt blir inställt. Och det går ut över oss andra.

Nåja, nu har jag gnällt klart? en sak är i alla fall säkert, jag kommer inte börja dricka alkohol pga av detta, får då blir ju allt ännu värre?

Ska försöka hitta på något kul med dottern och frugan i dag, så mår vi alla bättre?

Kram

Lite om längtan efter kul, lite som svar på både Kennies och andra halvleks kommentarer,
Det som jag upplever (ibland) är riktigt tråkigt. Det är helt ok, och inget jag förväxlar med lugn eller lägre tempo. När jag låg i sången ikväll och nattade mitt barnbarn tänkte jag på hur glad jag är över livets alla fester- MED- alkohol. Jag kommer inte att romantisera det på samma sätt här, som jag gör i mina egna tankar, vid sällsynta tillfällen.
Längtar inte (eller grottar iaf inte ner mig i de tankarna) men är otroligt glad för varje fest, klubb och knasiga, rent av urspårade fester jag har fått vara med om.
Och allt detta under de år i livet som jag drack på ett sätt som var acceptabelt, ibland alldeles för mycket, men inte värre än att jag spenderade nästa dag i soffan.
Min känsla de senaste åren har handlat om att jag liksom ”druckit klart”, att jag hällt i mig mina enheter-for life.
Att sörja det, som jag gjort främst i början. Jag kommer aldrig att tycka att allt med nykterhet är toppen. Det är sorgligt att jag inte kan. Som de flesta, få känna mig gränslös, ansvarslös. Har inga såna små luckor i livet längre. Så det är en sorg att detta som fungerar för de flesta av oss, inte fungerar för mig
Jag är säker på att det för min del, behöver vara just så. Måste greppa sorg och saknad, men såklart också- och samtidigt, uppleva alla fördelar och vinster. Det gör jag!
Jag har läst böcker, lyssnar på poddar (inte längre Alkispodden dock).
Att inse att det är roliga saker som utgår i det nyktra livet tänker jag leva med, som en insikt.
Att verkligen njuta av, leta fram, utveckla allt det nya och goda som kommer av nykterhet, hoppas jag mycket på!
Kram.
Ps. Sen kväll nu slut. Många långa samtal m barnen, spel och vickning. Nykter idag, gick lätt

Det är flera år sedan nu jag skrev här senaste gången.

För länge sedan!

Inser att jag har haft insikt om mitt problem i 5-6 år.

Kommer inte ihåg hur 2017 var, tror jag återföll i juni.
2018 var inte alltid bra. I december bestämde jag dock att jul och nytt år skulle vara vita! Och det blev så! Och tre månader till minst. Och det blev så...
2019 till maj, var bra, hel, hel nykter.
Maj till juli Ok. Började smaka, och sedan dricka mindre mängder.
Och så kom semestern och jag ökade intaget. Det var så klassisk!
Sedan dess har jag haft vita veckor, men inte många. Jul - och nytt år åter vita; bra! Andra delen av januari började smaka på middagar...
Februari smög sig upp, egna vinflaskor. Smyga. Ja, ni kan gissa.
Mars var definitivt inte bra. Inte många dagar utan att dricka något.

Så nu är jag här. Igen. Igen. Och igen.

Vågar skriva efter 7 dagar nykter-tid. Ja, vad säger man? Ta en dag i taget!

Jobbigt för er alla, men allra mest för dottern förstås ? Har hon kunnat prata om det efteråt? Hormoner kan säkert spöka men det ovissa läget just nu kan säkert påverka också.

Jag hade en liknande incident med min yngsta dotter som var helt panikslagen för några veckor sedan. Kunde knappt stå still, flackade med blicken, var illamående. Nästan svimfärdig.

Jag fick koncentrera mig till det yttersta för att ”sända ut” lugn till henne. Det spelade ingen roll vad jag sa eller gjorde - hon reagerar som en barometer på hur jag känner inombords.

Min dotter har ju dessutom en utvecklingsstörning och förstår därför inte mycket av allt detta som händer. Inte ens vi vuxna förstår ju vad som händer.

Enligt mig har hon fått alldeles för mycket information från sin dagliga verksamhet, och sannolikt stimmar personalen massor om corona hela dagarna. Hon fångar upp den oron, förstår inte - och till slut fick hon ångest.

Eftersom hon själv, jag, och hennes pappa var rejält förkylda samtidigt så blev förstås allt ännu värre. Smitta som smitta liksom.

Vi pratar om corona hemma, men typ bara i bemärkelsen att vi inte kan träffa farmor och farfar för att vi inte vill smitta dem.

Annars pratar vi mest om det hon behöver förhålla sig till: 1) hosta i armvecket, 2) tvätta händerna noga och ofta, 3) stanna hemma när man är sjuk. Om hon följer det känner hon att hon bidrar, och hon är mycket lugnare nu.

Och jag hoppas att ni får en fortsatt lugn och skön påskhelg - två hela dagar återstår ☀️

Skönaste känslan i världen?!
Tack miss lyckad för påhälsning och påskhälsning i tråden min ??!
Färgprakten och att nästan kunna höra hur det ljuvliga nygröna spritter och vill spricka ut - det är magiskt ??☺️!
Och du har ju många nyktra vårar bakom dig..????! Är så tacksam att du och även andra med lång nykterhet, väljer att hänga kvar här på forumet. Ni är verkligen en sann inspirationskälla??! För min del är det den första helnyktra påsken på vääldigt länge..
Jag var tvungen att gå tillbaka i min egen tråd för o se om jag var nykter förra årets påsk, men vad det verkar, var det snarare där ngn gång som jag kastade in handduken för den gången..?. Hursomhelst, ingen mening att gråta över spilld mjölk. Det viktiga är vad jag gör med mitt liv, min kropp och min själ nu. Och det känns så fantastiskt att kunna säga att den sjunger av glädje ???! Konstig tajming kanske med den globala pandemin som pågår.., men kanske att just det också förstärker den tacksamhet och stolthet jag i nuläget känner över mina livsval..?❤️?!
Önskar alla hälsa och skickar krya- och styrkekramar till den som behöver???!
/Fibblan ?.

Jag tycker om ditt inlägg nr 264 där du skriver om att vara okej med att sakna de där lite gränslösa men inte urspårade festerna. Jag tror man behöver sörja vissa aspekter av alkohol för att kunna gå vidare, tycker inte att det är att romantisera. För mig är det en hjälp att höra om andra som inte bara har dåliga erfarenheter av alkohol men ändå väljer att sluta dricka.

Jag har blivit otroligt kvällstrött. Kl 22 är jag dödstrött - även fredag och lördag. Ingen partystämning då direkt ? Speciellt tråkigt tycker jag inte att det är - jag gillar lugn och ro. Jag behöver det.

Kan det vara så att du och JoYo omedvetet förväxlar känslan av tråkighet med att det känns lugnt? Som om livet går lite långsammare och inte känns lika stormigt, på gott och ont.

Jag tror att det är en viss tröskel att ta sig över. Är man van vid 190 knyck så fortsätter man ofta springa även om man egentligen inte orkar.

Ungefär som ett litet barn som är övertrött men bara fortsätter springa i cirklar. Till slut måste man fånga in barnet i famnen, låta det gråta ut sin besvikelse, innan det slocknar som ett ljus.

Eller som när jag började träna mindfulness för ett tiotal år sedan och det kröp i kroppen av rastlöshet efter fem minuter - hur skulle jag fixa 20 min i sträck?

Jag beklagade mig för terapeuten. Jag var så besviken på mig själv, som inte lyckades ”prestera”. Hon svarade: ”Men det är ju precis det du ska träna på - att inte prestera utan bara vara”.

Jag lyckades till slut, men det krävdes daglig träning i flera månader. Och det funkar faktiskt. Dels som avslappning i akuta situationer, men mindfulness har också gjort mig mer närvarande i nuet i vardagen.

För mig låter det som du hittills har haft en härlig och nykter påskhelg med familjen ?

bo1995 för att du kommenterar och du behöver absolut inte be om ursäkt ! Tack igen !

Tack för kommentarer boink och Se klart. Det har tyvärr inte varit någon vidare påsk för mig hittills. Grillkvällen fick vi avboka då dottern blev ”sjuk” hon fick någon konstig ångest av något slag, mådde illa, kallsvettig och ledsen hela tiden. Det är lite bättre i dag, men inte bra. Hon fyller snart 12 år, så det kanske är puberteten som spökar eller något. i kväll skulle vi haft besök av ett par vänner, men det fick vi också ställa in. Delvis pga dottern och delvis pga coronan. Man ska ju inte resa/umgås om det inte är absolut nödvändigt. Men jag har nyss ätit oxfilé och druckit påskmust tillsammans med frugan, och det är ju inte helt fel?

Hoppas ni andra har bättre flyt.?

Glad påsk!

Fyra veckor är helt otroligt bra - keep up the good work!

Det är alkoholdjävulen som börjat viska. Hen har bidat sin tid ett tag, tålamod är en paradgren. Ge hen på käften!

Har dykt upp även här; den där, ”vilken konstig idé jag fått helt plötsligt, att inte dricka” och
”Det är ju inte alls jag...”
Tänker tillbaks på att gå upp och halsa en halv anslagen öl efter middag med kompisar
Och ska också lyssna igen på Annie Grace.
Kram, vi tar även de tråkiga dagarna med ngt sorts (jämn)mod.

Det är starkt av dig Skrållan. Man är rätt nedbruten efter att ha släppt in en alkoholist så nära. Det ingen pratar om är att det är psykisk misshandel man blir utsatt för, precis som att leva med en narcissist.
Det är så sant det du skriver, vilken makt alkoholen har. Dag för dag blir man mer och mer nedbruten. Vi hann ens inte flytta ihop och det ska jag väl vara glad för.
Jag kommer fortsätta skriva, det känns både befriande att sätta det svart på vitt och även som en tröst. Vanan att intala sig själv att det inte är så farligt fast hela kroppen och känslosystemet skriker att det är fel vill jag bryta. Det är fel, för mig är det fel.
Den sjuka delen i mig vill ha ett sms, ett förlåt, ett....den friska delen i mig säger att vakna upp och ta ansvar för ditt liv. Lägg det inte i händerna på någon som gör dig illa. Ärligt talat så skiter jag i att det är en sjukdom, jag orkar inte ta hänsyn en sekund längre. Känner igen det där "jag vill kunna ta en öl ibland" så blir det katastrof varje gång. Jag är så less det här kaoset att jag har inga ord för det längre.
Skulle vilja börja odla, göra skulpturer, kanske längre fram ha en trygg relation så vill jag leva mitt liv.
Jag kommer fortsätta skriva här. Tack, det betyder så mycket att läsa era svar, att inte behöva vara ensam.