Senaste kommentarerna i forumet

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?

Aja, skrev jag ta i trä förut? Den gäller tydligen inte för ikväll är d igång med drickandet...frågade varför han inte bara kan va en normal jvla pappa/sambo för! Åhhh jag kräks på d eviga drickandet! Att de aldrig tröttnar! Måste va psykiskt jobbigt o behöva dricka...

Way to go girl!

Härligt att läsa! Tack för att du delar med dig; du inspirerar mig???

O du har sagt det högt här; att du VILL förändring. Tror på dig! Läs andras trådar o skriv här för att resonera med dig själv och för att ”prata” ner suget o längtan efter A. Och GÖR något rent fysiskt; ta en promenad. Ta ett fotbad. Åk på loppis. Gå på bio.

Varm kram o heja dig! En sekund i taget, en minut och så vidare???

Jag har fattat. Det är enklare att vara helt fri än ngt mellanting. I början av året trodde jag annorlunda, men nu senaste halvåret tänker jag inte så. Det är inget som gäller. Återfallet var inte ngt litet försök att dricka lagom eller inbilla mig att det var möjligt med två glas vin. Nu tog jag förvisso just bara två glas vin..men det gör inte att jag tänker att jag kan göra det nästa gång och nästa gång. Två glas, är två för mkt. Alltid.

Kanske blir det a.a framöver.., kanske skilsmässa.. Kanske, kanske en massa olika saker.. vet bara att jag inte kan ha det som jag har det nu. Trött, ledsen, uppgiven. Men nykter. Alkohol löser inget JAG VET det. Men ibland är livet bara så smärtsamt och svårt att jag inte vet hur jag ska hantera det. Men jag kommer att lära mig det. Hitta andra sätt. Jag är på väg, det har inte förändrats.
Kram
/Fibblan ?.

Ex-mannen ringer och är ledsen. Han tycker det är hemskt att det inte längre är vi och att vårt hus är någon annans.
Det första jag känner är skuld. Och så tycker jag synd om honom.
Kunde jag gjort något mer? Kunde vi försökt ännu mer? Sen kommer tankarna iordning igen.
Nej jag kunde inte göra mer. Jag provade allt.
Jag kan inte styra någon annan, bara mig själv.
Blir arg på mig själv att han fortfarande kan påverka mig så.
Ringer dottern, och pratar av mig. Min kloka, underbara dotter. Hon är så förnuftig i sina tankar. Bollar med henne och så ramlar tankarna rätt. Gå framåt, acceptera allt som det är, tänka på mig själv och finna glädjen igen.
Jag har gjort allt i vårt äktenskap, kan inte göra mer, inte ge mer.

Jag känner precis som du vill bara ha hjälp.
Någon som varit på behandlingshem?

Jag känner precis som du vill bara ha hjälp.
Någon som varit på behandlingshem?

att du anmält dig !!! Lutar nog åt att jag också gör det....nån dag... :-))

Vilken brännande het och levande berättelse du levererar Gojan. Du formulerar allt extremt bra och igenkännande! Din brors Alkohol ADHD känner jag typ igen av egen erfarenhet men vet inte hur mycket bullshit det ligger bakom ett sådant påstående?
För egen del blir jag oftast mer hyperaktiv i början efter några öl eller så. Men det lugnar sig efter hand tror jag? (Inte enligt min fru dock)
Fast visst snurrar min hjärna ännu fortare efter några glas.
Just nu mår jag faktiskt väldigt bra i livet, tror jag? Jag har av någon konstig anledning svårt att tillåta mig och riktigt veta om jag mår toppen eller ej. Samtidigt säga att jag mår just väldigt bra. Vet inte varför jag alltid tror det ska vara ännu bättre för att vara bra. Knepigt resonemang men någon kanske fattar? För att må bäst så behöver jag springa av mig överskottsenergi i skogen likt en rastlös älg, det gjorde jag igår men inte idag, så igår var bättre än idag. Men måste bara säga att jag kommit så mycket längre i att acceptera dagar utan fysisk ansträngning. Hurra!

En ganska märklig grej är turerna runt mitt jobb som jag berättat om tidigare. Jag är som bekant just nu sjukskriven då precis hela min snabbt spinnande hjärna efter åratal av resande i jobbet plötsligt fick nog. Kunde inte fokusera på något, extrem ångest, sorg och tårar.
Jag skickade efter någon vecka in mitt sjukintyg till firman, efter ett par veckor ville min chef ha ett möte på telefon för att prata om framtiden.
Vi hade ett första möte och efter det upplevde jag att jag själv vill sluta och gå vidare, men detta kommenterade jag inte rakt ut.
Nu har chefen hört av sig igen efter att ha läst mitt intyg mer noga, och säger då plötsligt att jag inte kan jobba kvar på företaget med en sådan åkomma som läkaren beskriver! Det är väldigt allvarligt det här, säger han. Jag varken förstår eller mår speciellt bra av hans hemsnickrade analys. Han vill att jag skaffar ett nytt arbete, för tänk om jag tappar kontrollen när jag är i exempelvis Kina, vad sker då? Kastar kineserna mig i arbetsläger månne?

Nu är jag inte alls främmande att lämna mitt arbete men kan man göra så här utan att erbjuda en "fallskärm" typ en ICA kasse i alla fall?
Får man göra så här mot någon som rest intensivt under 15 år för firman? Dessutom skapat mycket värde för dem.
Nu ska vi höras efter nytt läkarbesök på måndag och då kan jag gärna säga upp mig för att kunna gå vidare både mentalt och kroppsligt, men då hoppas jag att en uppgörelse kan presenteras som räddar mig ett par månader tills jag hittar annat arbete.
Vad skulle ni göra?
Tänkte höra med en advokat jag känner innan jag gör något hastigt och impulsivt som jag sedan ångrar. Det har hänt förut.

Nu har jag varit nykter sedan 18 september, med ett förargligt snedsprång då i mitten av oktober, som jag sagt tidigare så försöker jag skita i det och se helheten i detta faktum och även runt omkring mig.
Det har börjat smyga sig in tankar och lust att snart kanske dricka något igen. December månad är som gjord för att dricka rykande glögg och kall öl?
Jo, så sant, jag håller det på avstånd men gillar inte riktigt hur jag och min hjärna börjat resonera och förhandla med varandra.
Självklart mår jag så mycket bättre utan alkohol men i ärlighetens namn saknar jag kickarna den ger ända tills det är dags att lägga sig och vakna dagen efter med skam, ångest, bakrus och suget efter mer så snart klockan passerat lunchtid.
Inget kul alls!
Nej, jag fortsätter min nyktra resa för jag vet hur det slutar annars. Det är en ganska bra morot att tänka sig första glaset som blir andra glaset, tredje, fjärde och så vidare. Jag känner redan nu att det finns ingen gräns jag kan inte stoppa!
Därför tar jag inte första glaset.
Sköt om dig Gojan, så kul att du är här inne och ger mig styrka.
Till alla andra också givetvis, sköt om er!

GP

Huvudsaken är att du är med på tåget!
Vi kan inte göra skillnad på oss, det är inte sämre att åka längre bak, vi är ju på väg till samma mål?
Men det verkar som det är nödvändigt med vissa återfall. Hur många är individuellt innan man fattar riktigt och kapitulerar inför faktumet att det är lättare att vara helt fri från alkohol än att tro sig kunna dricka enstaka tillfällen.
Och jag tror på dig Fibblan!! ?
Kram ?

Det blir omöjligt om du ska vela fram och tillbaka och förhandla med dig själv hela tiden. Många tar ett beslut varje dag. Men man måste göra det hårt, INTE idag. Så att du inte har något förhandlingsutrymme den dagen.
Det kan vara tufft att säga ett år direkt, eller aldrig mer. Men det funkar lite olika. I början när jag var full av ångest så var det en tröst att säga aldrig mer eftersom det gav mig en sorts vetskap om att jag aldrig skulle behöva må så igen. Men allt eftersom tiden gick och ångesten bortflugen så blev det mer och mer varje dag för mig. Nu tänker jag mer att jag ju är en person som inte dricker alkohol (tills vidare). Men det är också i behov av en daglig förstärkning då och då.

Hej,

Alltså, ta i trä så har veckan o helgen varit lugn...vet inte vad som tagit åt honom. Men har pratat om både jul o övrigt nu under dessa dgr. Sagt att jag vill skriva samboavtal....vilket vi inte gjort under dessa 13 år vi varit ihop! Men OM vi går isär så vill jag ha allt klart....ska planera in i minsta detalj nu här hemma o spara varenda öre jag kan få ihop! Kanske helt enkelt får ändra taktik för att orka med det här ?

Hur gick snacket för er? Kom du/ni fram till nåt?
Hur reagerade din mamma på hans samtal?

Det känns som en spännande träff, att mötas på riktigt. Jag kommer att presentera mej som santorini, det är liksom själva poängen. Ni på forum som läst min historia, ni känner mej bättre än nån annan människa. Jag har inte berättat detaljer för nån i min närhet. Det känns onödigt. Men det har varit väldigt viktigt att kunna vara öppen här på forum. Jag har mest mej själv att tacka för min nykterhet förstås men det vete sjutton hur det gått utan detta forum. Den allra viktigaste hjälpen var aha-upplevelsen när jag såg att det fanns andra som var som jag. Fler som drack för mycket och smög och gömde. Jag insåg att det var symptom på missbruket och inte att jag var helt galen. Jag var inte ensam i detta och det gick att sluta. Den viktigaste insikten för min bestående nykterhet är att inse att jag aldrig kan dricka igen. Att sk ”normalt drickande” inte existerar för en med beroendeproblematik. Och det jag önskar förmedla till andra är att det går att leva alldeles utmärkt utan alkohol. Det är ingen förlust utan en vinst.
Spännade blir det att ses!

Jag har faktiskt anmält mej till träffen! Skulle vara jätteroligt att träffa er!

Är helt ny på forumet, men kollade igenom den tidigare diskussionen på den här tråden och mycket var bekant.
Har själv prövat på allt möjligt mellan himmel och jord. Hypnos, medicin, terapi, men har inte lyckats "ta kontroll" över mitt drickande. Just nu prövar jag för första gången på Selincro och har märkt att behovet att dricka minskat men inte tagit slut. Som det nämndes tidigare på tråden så fast min plan för tillfället är att "ta kontroll" över eget drickande så lyckas det tydligen för få.
Ångest. hmmm. Får jag ångest för att jag dricker eller dricker jag för att jag har ångest? I mitt fall det första och jo, liksom ni så har jag ångest för att jag inför barnen bland varit full eller berusad. Brukar bli "akut trött" och går och lägger mig kl 20-21. Barnen berättar att mamma går tidigt och lägger sig, men kvällar då jag varit utan att dricka kan jag nog vara uppe till 12 hur bra som helst.
De har inte ännu gjort kopplingen med mitt drickande av någon konstig anledning eller så är det mitt "vanliga tiilstånd "och jag brukar inte sluddra då jag druckit. Jag sköter också mitt jobb utan att någonsin varit borta från jobbet pga av alkoholen, men här är just ofta problemet då alkoholister tros vara suputer som det syns milvis på att de super, men så är det ju inte.
Ungarna är redan vuxna, 19,23 men skäms för att inte varit mitt "rätta" jag utan alltid varit lite semi avtrubbad pga alkoholen.
Men tycker att ni bra jobbar med att få andra rutiner. Försöker också själv just nu fylla den tid som blir "över" då jag inte dricker lika mycket som förr.
Vill man kolla var man ligger alkoholmässigt så är Jellineks kurva intressant.

Länge har jag tänkt skriva här, och nu är tiden inne för det. Jag har beroendesjukdom och druckit till och från sendan 11 års ålder (39 nu). Det hände något magiskt vid fösta mötet med berusningen... Hem, det kändes som att hitta hem, så jag fortsatte fly mina negativa känslor, och här är jag alltså idag... Med antabus i 3 veckor, vilket jag nu slutat med då biverkningarna gav bölder som kliade samt mjäll, så kämpade mig igenom en vecka utan hjälpmedel och vet ni... Jag överlevde trots sug efter ruset. Varje känsla av behag av att vara full surfade jag förbi. I 2 veckor var mina känslor likt en depression. Det är svårt att göra slut med sin trygghet (även om det tillslut blir en illusion av ett förhållande) och hårt att veta att det är jag som måste lämna. Efter snart 4:e veckan som nykter börjar jag se färger, nyanserna i vardagen blir en aning skarpare och känslan av att det är okej existerar alltså...

Vilken bra lista! Nu har jag ju inte direkt blivit nykter än så att jag fått alla de där positiva effekterna, men jag gillar att läsa.
Jag håller just nu på att utforska hur mitt beroende ser ut....Effekterna ovan hoppas jag kunna få om jag fortsätter precis just så här, vilket inte är 100% nykter utan att jag ska lägga ner ensamdrickande som förstör så mycket för mig. Att ta ett glas vin på lokal med vänner eller dela en flaska med k-kompisen är ju liksom helt ok (tror jag, men det är ju precis det jag håller på att utforska) men inte att sitta och ensamdricka hemma eller tillsammans med barnen.

Ja det känns som jag kommit en bit på väg. Trådarna här har hjälpt mig mycket. Dels alla tröstande ord men också att man kan läsa tillbaka och se, ja just det, så var det. För när man inte lever mitt i kaoset så är det lött att glömma.

Det är enkelt att låta blir att dricka när man har fullt upp. Ikväll blir det hemmakväll och det är då utmaningen kommer.

Tack Fibblan för ditt stöd! Klart barnen märker skillnad! Men jag hade nog väntat mig det motsatta nu dvs en kommentar om att jag inte dricker vin. Det har inte kommit. Men det är klart att det är välkommet när man kommer hem och mamma fixar good smoothie till alla tre i stället för att hälla upp ett glas vin till sig själv.

Inatt har jag sovit hela natten för första gången på länge, utan ångestdämpande tabletter alltså. Märklig känsla. Jag mår ju oerhört mycket bättre utan alkohol och den där ångesten jag kände i helgen har inte infunnit sig sedan dess. Jag känner mig ren inombords. Märker också att jag har mindre aptit. Alkoholen kan ju göra en sjukt sugen på onyttigheter. Trodde att jag skulle äta mer godis under en period men så har det inte blivit.

I morgon ska jag på en tillställning och jag vet att jag kommer att dricka. Sedan vet jag att jag kommer att vara nykter i minst en vecka till.

Ikväll kom den där rastlösheten igen som jag förut alltid botat med vin. Men nu har jag ärenden med bil inplanerat i minst tre timmar till så jag tar en kopp kaffe så länge...

Jag vill också på ett nykterhets-retreat. Hoppas någon här har tips.
I övrigt har jag provat mindfulness, meditation, yoga, träning, akupunktur,, kbt mot ångest, samtalsterapi..
Allt det hjälper, OM jag kunde hålla ut, om jag inte föll emellanåt. Så länge man vidhåller AA eller vad man än ersätter alkohol med så kan det gå.
Terapi är bra. Hitta grunden, varför är jag självdestruktiv?
?

Vi åker till Gran Canaria i slutet av nästa vecka. Det ska bli super skönt. En vecka med sol och värme är precis vad jag behöver. Alkohol behöver jag inte. Jag kommer ändå att välja att dricka med måtta. Gumman och jag har en öppen dialog om alkohol. Vi har redan pratat om hur vi vill ha det under semestern. Långa promenader, läsa böcker, bada, sola och käka god mat står högst upp på våran att göra lista. Vi kommer att dissa sena kvällar med barhäng och uteliv. Tänk va skönt och få lägga sig tidigt och sova tills man vaknar UTAN bakfylla. En dag i taget ?

Tack för svar!?
Känns som att jag gjort allt.
Minns inte om jag gjorde färdigt programmet här.
Går hos terapeut (är starkare psykiskt nu).

Men det där drickandet. Det liksom går överstyr varje gång. Det blir alltid mer än jag tänkt. Jag borde vara på noll konsumtion nu. Jag har barn och deras framtid att tänka på. Jag vill vara sund.
Varför är jag förälskad i den djävulen ’alkohol’?!
Jag skulle vilja byta ut helgdrickandet mot helg-träning. Yoga och styrka/kondition.
Skulle vilja ingå i ett gäng som ses och tränar tillsammans, mot samma mål, nykterhet, sundhet. Har lyckats med att sätta ihop ett gäng tjejer som ses för yoga men det sker för sällan. Jag saknar en gemenskap, sunda vänner.
Jag har egentligen sån livslust. Så mycket jag vill göra.
Idag är min 4:e nyktra dag.
Jag tänker ofta på känslan efter ett halvt glas whisky. Ett glas rödvin.
Men det slutar ju inte där. Jag blir sjuk! Jag försvinner från mitt och barnens liv.

Varje gång jag försökt sluta har jag haft ett ”mindset”. Leva i nuet. Eller annat för att stärka mig i nykterheten. Den här gången kör jag ”jag sår min framtid idag”.
Jag har nämligen börjat känna att kroppen inte klarar den ständiga läkningsprocessen under veckodagar för att åter brytas ned under helgen.
Så: idag sår jag min framtid!
?

Åh så inspirerande att läsa. Jag hoppar gärna på tåget också, förvisso i ett antal vagnar bakom.