Senaste kommentarerna i forumet

@B.Å Ja det är oerhört intressant med såna artiklar.Tyvärr är jag en lite otålig sort som inbillar mig att processen kan forceras & kände mig lite modstulen en stund.Nu har infon landat & jag är tacksam för de saker jag lyckats med hittills.Och förstår rent logiskt & vettigt att det är på det viset det funkar.Och frissan & nå’n ny kurs låter inte dumt för välbefinnandet!Ha en skön Söndag

@vår2022 självhat och ångest har också varit något av normaltillstånd för mig sen flera år tillbaka. Även fast jag fungerade rätt bra (utåt sätt) så visste jag själv hur jävla oduglig och värdelös jag var.

Tror (nu när jag tänker efter) att denna känsla har ganska djupa rötter i mig. Att inte riktigt duga till liksom och alltid söka sig till det som känns bekant.

Usch hemska tanke, behöver nog se över min gamla ryggsäck, ska försöka ta upp det nästa gång 😤

Tack för att du gav dig tid, så klok och träffsäker som vanligt! ❤️❤️❤️

@Andrahalvlek tack för fin inbjudan, jag tittar gärna förbi hos er, lär mig lite ”det vidare”-skills och säger ”hej på er” 🤣

Tack för tips, ska verkligen googla på övningar, känns helt onödigt att plåga sig själv på detta vis!

Kram ❤️

@Se klart Det du skriver om är ett ämne som kommer upp i många trådar nu och ett alltid lika aktuellt ämne. Jag tycker att det är fascinerande och intressant att diskutera. Skrev ett inlägg till @himmelochhelvete tidigare idag och lägger in även här.

Tänker att med i det mesta vi gör så fyller man en funktion, medvetet eller omedvetet. Man uppfyller ett eget behov i den funktionen. Det kan handla om flera funktioner som tex att undanhålla tristess, skapa saker, svårt att vara stilla, få kickar, fly, rädsla för att göra fel, rädsla för att förlora någon och dess kärlek.

Det vi har med oss från barnsben har utvecklat olika funktioner som vi behöver för att fylla våra behov. Jag har själv varit en som ofta var den man vände sig till vid problem bland vänner. Jag uppslukades av det och fanns alltid där. Det fyllde en funktion för mig att vara behövd. Minns också när jag inte behövdes längre, så uppstod en slags tomhet inom mig och en känsla av att inte vara behövd mer. Har inte heller tidigare riktigt vågat säga ifrån i vissa sammanhang av rädslan att förlora någon.

Tänker att det är lite medberoende symptom. Ett medberoende som man lärt sig sedan barnsben, att det är ett sätt man lärt sig att knyta an till personer. Om man säger ifrån så kommer rädslan att förlora någon, man förlorar sin kärlek från personen, att man gör fel. Att man lärt sig att finnas till för andras behov. När man sedan inte är behövd så blir man tom, för man har inte kontakt med sina egna behov.

Så det som är viktigt är att bli medveten om vilken funktion som det fyller hos mig. Vad mina beteenden har för funktion hos mig och vilka behov det uppfyller. Detta sätt att utforska mina funktioner och behov har ökat min självkännedom och även min självmedkänsla.

Kram❤️

Det är mycket som skett i samband med min 3-årsdag och jag känner mig nöjd😁.

Jag har nu genomfört ett halvmaraton och kommit till min målvikt inför det. Jag har tränat kontinuerligt i 3 år njutbart och hållbart. Har hittat ”det” som gör min vikt hållbar utan ansträngning och med långsam hållbar viktnedgång. Det kunde jag inte anat för över 3 år sedan. Jag har alltid varit aktiv med promenader och vandring i skog och mark, joggat i perioder, hållet på med dieter och så, men i och med att jag slutade dricka förändrade jag mitt liv till ett hållbart liv. Tidigare var det mer ett slags måste över livet, nu är det en livsstil och mer glädjefyllt, helt enkelt mer hållbart och självklart. Tänk vad ett nyktert liv kan göra gott i ditt liv❤️

Hej,
Medömkan finns väldigt lite av härinne, så du har kommit helt rätt. 😊
Jag vet inte om man måste veta varför man dricker för mycket- för att ta tag i problemet. För några av oss börjar resan just i att det är för mycket. Ibland i perioder för att följas av mer modesta perioder. Därefter perioder med mer alkohol, drag i nödbromsar.
Många av oss här som har valt att bli helt nyktra, har snarare backat från stupets kant, och när man kommit en bit därifrån- börjat fundera och reflektera kring ”varför”.
Det finns ingen rätt eller fel ordning för den processen. En bra start- om man funderar i dina banor och även ser en acceleration i drickande samt hur mycket man tål (2 flaskor vin är mycket) är att ta en paus på tre månader, för att därefter utvärdera.
Parallellt kan det vara hjälpsamt att lyssna på poddar, läsa böcker, helt enkelt lära sig mer om hur alkohol påverkar oss.
Vet inte om du har familj, men de kan var bra ”mätare” om man vågar fråga!
Välkommen hit 🤗

@vår2022, @sattva
Tack för era kloka inspel och tankar, blir väldigt glad och ödmjuk att det finns ett sådant ”nät” av att bli emottagen här på något vis. @vår2022 jag förstår hur du menar kring detta med tankar och att öva och ta ansvar för sina känslor. Jag försöker hänga med i forskning just kring hjärnan- så otroligt spännande, inte minst ur det ju varit ett empiriskt forskningsarbete denna resa i att bli nykter, lära om vad gäller tex belöningar men också självmedkänsla, det hänger ju ihop!

Jag tror att jag hade en väldigt knepig första tid i livet som präglat mig mycket, och har hållit mig upptagen. De sista åren har jag upplevt att detta nästan accelererat- trots nykterheterns lärdomar. Där det finns ”hål att stoppa i”, där premierar jag att hjälpa till. När det är tomt på ”hjälpa till” (sällsynt) tänker jag ”ska komma ihåg att plocka ihop lite fina blommor till min granne”. Inget fel- men felet blir lite att jag bara öser på.

Hur detta hänger ihop med min första tid i livet är svårt för att inte säga omöjligt att gå in på här. Det är en sorts känslomässig förståelse kring sig själv, tidiga minnen, ordlösa upplevelser, som ändå går att både förstå och bearbeta utan så mycket drama.
Det är starka och känslomässiga timmar hos min terapeut men nödvändiga.
Därför @sattva tänker jag att det finns flera lager i dessa frågor, och kan hamna olika på individnivå. Sedan måste man liksom ha med sig alla delar på sitt lilla tåg. Vänta in somligt, inte ha för bråttom.

@himmelellerhelvette - min terapeut är i grunden psykoterapeut och arbetar utifrån anknytningsteori, (liksom Old School) men hon använder sig också av KBT och ger mig läxor som jag ibland gör- men ibland tycker jag att ”görandet” blir svårt när känslorna inte hänger med. Då säger hon att jag ändå ska ”göra” och det tror jag hon har rätt i 🥰
Men jag är nog en lite bångstyrig patient/klient. Jag kan via admin tipsa dig om henne (om du vill) men skriver inte mer om henne just här. 😍
Hon tar emot klienter både live och på länk tror jag.
@varafrisk tack för att du hälsar på här! Ja vi får kämpa på med empati och kanske att på riktigt förstå att allt det vi säger till barn eller vänner- gäller även oss själva. Jag ser fram emot 60 och vad livet därefter ska innebära- om jag får vara frisk!
Ha en fin söndag, alla, kram ⭐️

@B.Å Tipsar dig också - googla på self compassion. Finns många bra övningar. Allt man övar på blir man bättre på!

Kram 🐘

@B.Å Det är ändå rätt fascinerande och intressant att bli medveten om dessa självkritiska tankar. Jag upplever att det tidigare var tankar som hade blivit normalitet för mig och inget jag ifrågasatte liksom. Det är på senare år som jag forskat i detta och funderat på varför jag hade dessa självkritiska och destruktiva tankar om mig själv. Dels har jag forskat i var tankarna har sitt ursprung och har förstått att en del kommer från min uppväxt från bla en orolig mamma och som också var självkritisk mot sig själv. En första pojkvän i ett långt förhållande som 16-åring, som kritiserade mig mycket på olika sätt. Det har jag tagit för sanningar som absolut inte är sanningar.

Sen har ju självkritiken i att jag inte tar hand om mig pga mitt supande varit en bra självkritik. En bra sanning och med all rätt ska vara en hård mot mig. En signal om att jag bör göra en förändring och en önskan om att göra det. Också en signal, när man slutat dricka, om att den förändringen är bra och det kommer att leda mig till ett sunt och bra liv där jag tar hand om mig. Och gör jag det inte så är det fara och färde!

Så två sidor av ett mynt att förhålla sig till gällande självkritiska tankar tänker jag. Den ena där man jobbar med att hitta sanningarna om sig själv och inte lyssnar på de falska tankarna och förändrar sina tankar om sig själv, de självkritiska tankarna, till att man duger och är bra som man är. Det andra är självkritiken som signalerar att man måste göra en förändring för att må bra, dem ska man lyssna till.

Och sedan vill jag tillägga att du är hur välkommen som helst till att skriva och ta del av inlägg i det ”vidare livet”! Det är så trevligt och uppskattat när du kikar in och vi är alla likar oavsett hur långt vi kommit i vår nykterhet.

Ha det gott!❤️

@B.Å Håller med! Flarris behöver en hundkompis i sitt liv ❤️

Kram 🐘

@B.Å Känn inte så - du är hjärtligt välkommen in till oss under ”Det vidare livet”, för att läsa och kommentera! Vi älskar kommentarer 🥰 Vi är inte lika aktiva kanske, men vi blir hjärtligt glada när forumvänner hälsar på i våra trådar.

Kram 🐘

@Molnet jag läser också såna artiklar och tror på varenda ord. Känner liksom pirr över att resan har precis börjat och att den aldrig verkar ta slut.

Känner igen mig i det där om att nu (3 månader och lite plus) kanske jag borde börja tänka på förändringar. Man kanske ska boka tid hos frissan och kolla vilka kurser som startar efter nyår.

Ha en fin dag och tack för att du delar med dig. Heja dig som som gör det så bra 🥰

Hej allesammans! Jag vet inte riktigt vad jag gör just nu. Sträcker ut en hand i detta forum med all anonymitet och ber kanske om hjälp. Eller så söker jag svar. Svar som jag själv inte hittar inom mig. Kort bakgrund - jag har i perioder i itt liv druckit för mkt, när det var som mest, gick det 3 boxar med rödvin i veckan. Jag sökte hjälp 2023 via beroendemottagning, började provtagning, fick läkemedlet Naltrexon och drack mindre. Läkemedlet fungerade och suget avtog. Var utan alkohol i en månad och totalt gick jag på mottagningen i ca sex månader. Vad hände efter det? Jo drickandet va och har alltid varit under kontroll men toleransen har sitigt och jag dricker oftare och mer igen, men inte uppe på de nivåer som tidigare. Nu till mitt dilemma. Jag förstår inte varför jag dricker, men vill inte vara utan heller. Jag dricker både i sällskap men även ensam. Jag känner en ängslighet att jag kommer att "tappa greppet" och vill inte äventyra mitt jobb eller mina relationer yrkesmässigt eller privat. Nu vet jag inte hur jag ska ta ett "omtag". Jag funderar mycket på om jag är missbrukare eller om jag försöker hitta fel och brister i mig själv. Skapa en ängslan som eventuellt inte finns. Igår drack jag två flaskor vin och jag mår inte så gott idag, vilket jag förstås har mig själv och skylla för. Jag söker ingen medömkan. Jag läser allt jag kommer över i detta forum och funderar mycket på vad är mitt egentliga problem egentligen. Dricker jag för att självmedicinera, stoppa tankar? Jag dricker inte för att sova och har inte heller något traumatiskt i livet som hänt på sistone. Vad är hönan och vad är ägget och hur kommer man fram till det? Jag har sökt efter terapi men den vägen verkar svår och nästintill omöjlig via vården. Jag är inte tillräckligt icke fungerande, åtminstone just nu. Har ni andra liknande erfarenheter? Har ni vänt er till vården för terapi/samtal? Tack till dig som läst. Jag är tacksam för alla forum som finns tillgängliga härinne ✨

@Morka hej du, så bra att du bestämt dig och hittat hit till oss.

Precis i början tror jag det kan vara klokt att inte tänka på så mycket mer än att ”inte ta det första glaset”. Att ta snacket med familj och vänner kommer du hinna med ändå.

Bra jobbat med en nykter helg 🥳 det är så vi gör, en dag i taget mot tillfrisknande och ljusare framtid.

Om du känner dig redo skulle jag rekommendera att du startade egen tråd här i forumet, så vi får lära känna dig och följa din resa. Vi brukar stötta varandra och du är så hjärtligt välkommen. Här kommer du få så många kloka råd eftersom så många här har gjort samma resa som vi gör nu. Det kan låta helt galet men här inne behöver vi aldrig mer känna oss ensamma ❤️

Jag tror på dig och hejar på dig. En dag i taget nu 💪

@Molnet tack ❤️

Jag har också läst och hört det där med 3-6 månader. Någon beskrev det som att vi ligger på IVA de första 3 månaderna…vi är fortfarande rätt risiga men blir bättre så länge vi inte drar ut alla sladdar 😂 Ser så himla mycket framemot att utvecklas, har också hört att 9 månader ska vara en väldigt viktig milstolpe och dit ska jag med 💥

Ska nog kanske prata med min psykolog om mitt självhat och hur man gör med det. Hypnos eller helt enkelt byta duschmunstycket, haha! ja där kom jag på nåt, det kanske jag gör 🔧

@B.Å
Har precis börjat min resa och har haft min första nyktra helg på måååånga år. Känns bra och inlägget känns inspirerande. Inte lätt för familj och vänner att förstå och vågar inte säga så mycket till dem ännu då jag inte vill såra dem om jag misslyckas.

@B.Å Starkt jobbat med dina 97 nyktra dagar.Det krävs mod, inre styrka & beslutsamhet att förändra sina felaktiga beteenden & tankemönster.Jag läste i en artikel att de första 3 -6 månaderna i tillfrisknande processen går ut på att lära sig att leva utan alkohol.Den första delen är längre än man tror & det är lätt att tro att alla tankemönster ska ha rättat till sig.Det är inte förrän efter den tiden som arbetet med felaktiga tankemönster om sig själv börjar på riktigt.Det är lätt att bli otålig & tro att man har / ska ha kommit längre i processen.Hjärnan & psyket är komplexa saker.Du jobbar på så bra.Tänk på alla bra saker du gjort för dig själv & på vad du redan nu uppnått.Kram!Ha en fin Söndag!

@AnnaM83 här tittar jag förbi och vill heja på dig som kämpar på så bra. En dag i taget tar oss dit vi ska.

Ha en fortsatt fin söndag nu 🤗

Dag 97

Har kommit på att jag behöver jobba på mitt kroniska självhat. Det ligger kvar, som ett skavsår som jag inte kan låta att pilla på.

Jag minns mina morgnar, då jag vaknade med ångest och inte riktigt visse om jag hade försovit mig eller ej. Ångesten satt i magen, huvudet och hela mig, ville kräkas när jag så mig själv i spegel, stank som en flaska ättika och gårdagens mascara fanns där med, fy fan tänkte jag…

…men upp skulle man: gå på toa, ta alvedon nu, sätt på kaffet. Ställde mig i duschen och hatade mig själv. Jag hatade mig själv så innerligt och i mitt huvud spelades upp ett mantra som i princip gick ut på hur jävla patetisk en människa kan bli. Och ful var jag med – bortom all räddning och totalt värdelös.

Fattar inte varför dessa känslor ligger kvar i mig. Inte hela tiden men ibland…nästan som att känslorna sitter kvar i duschmunstycket och sköljer över mig när jag tar min morgondusch. Inte varje dag men väldigt ofta.

Tycker det är orättvist, jag som har precis börjat tycka om mig själv och har jobbat på så bra.

Undrar om andra känner igen sig eller är jag bortom all räddning här? Ibland hade man vilja vrida tillbaka tiden…hur kunde jag låta det gå så långt.

Är så glad att jag nu är nykter, börjar nästan tro att jag aldrig mer kommer vilja berusa mig själv. Det är en ny känsla…”aldrig” känns så obegripligt men ändå inte helt omöjligt. En spännande känsla är det iallafall - hoppas den stannar kvar.

Nu tänker jag att vi fortsätter njuta av denna härliga söndag 😅 jag är så tacksam att alla ni finns här och att jag får resa tillsammans med er. Vi gör det tillsammans och ni betyder så mycket för mig ❤️❤️

Mellan raderna framträder bilden av en duktig flicka som försöker bära hela världen på sina axlar och samtidigt bortser från sina egna känslor. Jag kan ha gjort en felaktig analys dock men... Hon pressar ner och stänger av en stor del av sig själv – kanske av skam, kanske för att det är för svårt att sortera tankarna, eller för att smärtan är för stor. Men det är avgörande att lyssna på alla känslor, att erkänna dem utan att döma. Först då kan man vägleda sig själv utifrån det som känns sant och äkta. Det innebär att ge varje känsla en plats vid bordet och låta dem få finnas där – alla är välkomna. Därefter kan man lära sig att vara sin egen bästa vän och ge sig själv den vägledning man behöver.

När en familj går sönder bär alla ansvar för sina egna känslor. Det är viktigt att inte ta på sig andras bördor, och det är lätt att försöka bära hela skammen och skulden vid missbruk. Men orsakerna till obalans är många, och missbruk är bara en del. Alla i familjen måste våga se sin egen roll i dynamiken, att våga vända spegeln mot sig själva. Det kräver att man sätter gränser och inte låter allt spilla över på en själv – för det leder till en osund struktur som inte främjar en dynamisk familj.

Låt varje känsla få ta plats vid familjebordet, men var också noga med att hitta det som stärker er alla och bygger en trygg bas. Låt inte missbruk bli den centrala pelaren som allt kretsar kring. Se till helheten, annars ger ni inte alla möjlighet att finna inre balans och lugn.

Din familj måste hitta sina egna sätt att hantera oron för dig – den oron är deras, inte din. Du behöver bygga upp ditt självförtroende och lita på din egen förmåga, utan att bära deras känslor. Känslor är vägvisare; om vi lär känna dem kan de visa oss när något behöver förändras. I vårt individualistiska samhälle får vi sällan lära oss hur vi samverkar med andra, men det är nödvändigt för att skapa en dynamisk och levande gemenskap.

@åträtthåll precis så, känns som du börjar komma in i ny fas nu. När jag kämpade mig igenom första (vidriga) tiden skrev @Amanda L att många mår bättre redan efter 2-3 veckor och att det tyvärr är just då vi ofta börjar dricka igen. ”Usch sååå farligt var det inte” - tankarna, ja du fattar.

När jag läste det bestämde jag mig: hur bra jag än börjar må så ska jag inte ta mig ett glas, jag måste ta reda på vad som händer om jag låter bli!

Att ligga ett steg före mig själv var (och är) min strategi. Och det ångrar jag inte!

Tänk, imorgon har du redan fixat 2 hela veckor! Du är helt grym du 🌟❤️

Ha en fin dag och kväll. Kloka beslut om och om igen, en liten dag i taget 💪

Hej @Flarran! När jag fått tankar om att ”visst var det kul ibland” så brukar jag tänka på mina magproblem och den eviga ångesten. Inget blir bättre av att ta sig ”ett” glas.

Varför har du slutat göra musik?

Ibland när jag läser dina inlägg tänker jag: Flarris borde ha en hundvalp som en bästa vän! Vet inte varför jag tänker så - ser dig lite framför mig ibland och då kan den där gulliga valpen också dyka upp 🙃

Ha en fin söndag kompis ❤️

@åträtthåll ja du. Det sägs att det kan vara svårt att lära en gammal hund att sitta - lite så är det med våra hjärnor….men med tålamod och självkärlek kommer det gå ändå 😅

@Himmelellerhelvette jag känner igen det du skriver, att bli sjuk var nästan det bästa som fanns, då kunde man ju isolera sig helt. Och supa sönder sig i lugn och ro 😭

Ja och sen hade man ju en anledning att dricka lite till när man ”äntligen” blivit frisk, då skulle man “unna sig” igen då…

Det spelade ingen roll vad som hände…oj regnar det idag *sup* herregud så fint väder *sup* usch har jag fått ett munsår nu *sup* oj så stressigt det kommer bli på jobbet imorgon *sup* torsdag idag - nästan helg *sup* söndag imorgon snart blir det vardag *sup*. Möjligheterna var oändliga, herregud så påhittig man varit!

Ibland går jag in och läser i ”Det vidare livet” men känner att jag kanske tränger mig på 🫣 är fortfarande så nynykter men beundrar er på håll 🤗 jag kanske börjar våga lite mer nu när du säger så 🥰. Kommer ju ändå så starta tråd där (hjälp!) när jag blivit mer stabil och fått bättre grepp om vad det är jag sysslar med 🤪

Ha en fin söndag och tack för att du tittade förbi ❤️

Söndag och nu i morse från ingenstans liksom knackade alkoholdjävulen på i mitt sinne. Jag hade sovit helt utmärkt några timmar på kvällen igår. Dessutom fick jag ju sova fyra timmar till under morgontimmarna fram till cirka halvsju eller nåt sånt.

När jag vaknade var jag väl lite trött då jag hade drömt att jag hade varit duktig och varit ute och gått på en långpromenad i omgivningarna. Det var alltså ingen mardröm av något slag, men det hade nog ändå tagit på krafterna mentalt funderade jag på när jag satt där på sängkanten och började få nedstämda och uppgivna tankar.

Jag vet ju nu att man inte ska låta negativa tankar få spinna iväg lite hur som helst. Man ska ju fokusera på även det minsta lilla ljusa som man kan tänka på. Men när jag med logiskt tänkande funderade på hur jag rent fysiskt mådde, hur orkeslös jag var, och vilka direkta vinster jag psykiskt som dystymiker har gjort, som relativt ny-nykter så kände jag mig inte direkt upprymd.

Visst tänkte jag väl på att jag sparar jag en hel del pengar. Visst tyckte jag att det är bra att slippa att ständigt rusa iväg till bolaget efter en massa dyra och tunga burkar med öl, och flaskor med vin och sprit att ständigt släpa på för att få en stunds tankevila. Men jag kände mig ändå rätt mörk i sinnet och kände att vad tjänar egentligen min duktighet till.

Visst har jag sluppit att ha en jobbig feberkänsla i kroppen på över ett år. Har inte haft någon värk i ryggen eller märkliga muskelryckningar som var jobbiga stundtals tidigare år. Men jag har ju faktiskt egentligen inte känt någon större glädje till så värst mycket. Min lust till att göra egen musik som i över tjugo år varit min passion. Den har i stort sett bara falnat och nästan försvunnit helt.

Började så smått att känna en saknad efter en tid som jag i stunden då jag funderade fritt i morse verkligen saknade. Det fanns ju även som storkonsument av alkohol positiva stunder, då man ibland faktisk kände sig levande. Nu var jag sedan länge nykter. Jag levde, men vad var det för menig med det om man inte fick känna sig glad mer än bara kanske en kort stund rent spontant som när jag igår som helnykterist hade fått slumra till efter att som ett liten barn ätit lite lördagsgodis på fel tid.

Tankarna började kretsa kring att kanske åka i väg i taxi till nån stormarknad och köpa nån vinsats och börja brygga eget hemvin igen. Kanske även köpa några pack med folköl. För jag bestämmer väl själv om jag vill dricka en öl eller två ibland. Men logiken inom mig sade då att det blir inte så. Det blir starten på att supa till sista pengen och droppen och bolagsbesök med inköp av rejält starka drycker som man känner till från överkonsumtionens dagar.

Tänkte att de jobbiga tankarna måste skingras, så jag gick ut med helgens soppåsar fast jag hade så lite energi att det nästan var löjligt. Såg att morgonljuset var tidigare än vanligt och kom i håg att det ju berodde på vintertiden som hade infallit efter 02:59 denna dag som ju betyder att det även mörknar extra fort. Har nu ätit min rätt enkla frukost och alkoholdjävulen hr tydligen dragit sig tillbaka den här gången. Tur att det är vilodag denna dag för nu är det då dags för lite extra vila känns det som. Förresten, @åträtthåll, det var trevligt att du tittade in en sväng här igår kompis, sånt uppskattas.

Ha en fin dag!

Godmorgon!Läste en intressant artikel om tillfrisknande som jag både blev förvånad över samtidigt som jag tänkte jaha.Såklart.Där stod det att de första 3-6 månaderna syftar till att vi ska vänja oss vid att leva utan alkohol och att under denna tid kommer kraftiga sug & humörsvängningar att uppstå.😱Dessa sug & humörsvängningar måste vi lära oss att hantera innan nästa fas av tillfrisknande kan ske.I andra fasen ska vi sträva efter att skapa ett liv som känns meningsfullt & givande och som gärna känns behagligt.Tycker nog att jag håller på med det för fullt men hade ingen aning om att inledningsfasen är så lång som 3-6 mån.Vet att jag är en otålig sort & att nykterhet inte är en Quick fix utan en livslång process en dag i taget.Fas 2 kan innehålla arbete/studier.Nya intressen.Att ta hand om sig själv bättre.Bygga & bibehålla givande sociala relationer.Det centrala i tillfrisknandet är det som sker i våra huvuden under denna period.Att vi ändrar våra felaktiga inlärda tanke & beteendemönster.I kombination med hopp om en bra framtid ger det oss vårt självvärde tbx. Ja Rom byggdes inte på en dag och förstår nu att arbetet med mig själv precis börjat.Låter denna info sjunka in & vila i det.Önskar alla en fin söndag!🌸

@Se klart Tack! Jag brukar säga att jag samlar på relationer, och relationen till min ex-svärmor är värdefull. Just nu sliter hon hårt med att halvt om halvt vårda sin åldrande make, och värre lär det bli. Det finns en tid efter maken också, och då tänker jag finnas där och lyssna och peppa.

När jag och hennes äldste son separerade sa hon: ”Han är min son, men jag förstår dig. För mig är du alltid nn och hos mig är du alltid välkommen”. Jag tog henne på orden. Och jag och äldste sonen, barnens pappa tillika hundvakt, har en synnerligen god relation efter vår separation. Han är som en bror för mig. Att dessutom få inkludera min egen mamma i den gemenskapen är oerhört fint ❤️

Och ja, minst tio år till ska jag jobba. Och jag mår bra på jobbet nu, här kan jag stanna i tio år. Om det jag gör finns kvar som produkt om tio år. Oavsett känner jag tillförsikt. Allt blir som det blir och går som det går. Jag får sitta still i båten och gunga med.

Kram 🐘