Senaste kommentarerna i forumet

Ny jobbvecka, sena dagar igen. Men just nu känns det okej. Bor fortfarande hos päronen. Och gud vad det hjälper mig att stressa ner.

Troligtvis får jag tillgång till lägenheten lite tidigare. I början av december, men vi får se. Förhoppningen är att jag kan börja flytta om 2 veckor. Det kan inte komma snabbt nog.

Och shit vad flyttar kostar, inte bara renoveringen - utan allt nytt som ska inhandlas. Bland annat till köket - all inredning och sen garderober, bokhyllor. Blir ju helt ruinerad. Men tar en smäll nu och sparar lite av det andra till senare. Det blir inte perfekt direkt, och det får vara okej.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så funderar jag igen på att börja dricka i sociala sammanhang. Det irriterar mig att jag tänker på det, för jag behöver ju inte göra det. Men på fredag är det AW och jag orkar verkligen inte gå nykter. Jag vill gå - men då vill jag kunna dricka ett par Prosecco och vara som alla andra. Orkar inte umgås och vara trevlig utan A. Som jag dividerat om innan så vet jag att detta är till 99% ett dumt beslut, men då jag aldrig testat innan så tar den där 1% över. Jag har aldrig testat att inte dricka till jag stupar. Jag har aldrig testat att bara dricka ute. Och jag går ut kanske en gång varannan månad.

Sen vet jag inte om nu ändock är en bra tid, ska jag verkligen börja gå på AW och dricka i en tid då jag är megastressad och labil. Nej, troligtvis inte. Vill ju starta mitt "nya" liv i lägenheten med rätt förutsättningar.

I vilket fall, måste iväg till jobbet.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka att inte jobba ihjäl mig.

Usch vad hemskt! Hoppas du kan släppa hans drama idag ens för en stund!

Vad skönt om du äntligen fattat beslutet! Önskar dig en mindre dramatisk resa framåt, du är värd lugn och allt fint igen i livet som du kämpat för att komma såhär långt! Säger som du och alla andra, dethär forumet är guld värt att ha som stöd i den jobbiga processen. Stor kram från mig!

Tycker mig kunna få det bekräftat lite var stans, i någon tidningskröniko, en intervju i tevesoffan, dokumentär på teven osv.
Ingen som har upplevt alkoholistens liv, kan glorifiera fyllan längre, trots att det som oftast har en upplyft status bland vänner, jobbarkompisar etc.
Alla skämtar om hur fulla de eller andra har varit på festen, hur mycket kul de upplevde att de hade...

Alla förutom den som varit på andra sidan, den sidan ingen vill egentligen prata om, den som inte kan begränsa sitt drickande.
Ingen skrattar med en alkis, kanske mer åt, har t.om svårt att känna medlidande, hur svårt kan det vara?
Det är väl bara att låta bli att dricka alkoholen?
Lika enkelt som det är att säga till någon som lider av fetma att låta bli att äta för mycket mat.
Eller en diabetiker att sluta äta sådant som innehåller socker.
Eller en som brutit benet att stödja på det andra benet.
Eller en som är deprimerad att rycka upp sig.
Alkoholism är en sjukdom, men har ingen direkt botemedel i form av läkemedel, inga piller som tar bort symtomen.

En sjukdom höljd i skam, för man skäms över att inte ”bara sluta dricka”, man har dålig karaktär, omdöme osv.
Man drar sig undan, kanske dricker i sin ensamhet så att ingen ser, och hoppas på att ingen misstänker något, dagen efter.
Med sjukdomen följer en massa lögner, man vill inte erkänna för andra, och till slut för sig själv, man lever ett liv i lönndom.
Förljugenhet säger att jag har inga problem, kan sluta när jag vill, dricker inte mer än genomsnittet, jämför sig med storkonsumenter.
Långsamt faller fundamentet sönder som vi har lutat åt oss emot, vi bygger upp en betydligt vekare konstruktion av förhoppningar att ingen ska genomskåda vår nya falska fasad, vi trampar runt på gungfly som kan ge vika när som helst.
Vi blir osäkrare och skyggare, drar oss undan och isolerar oss, dämpar oron med ännu mer alkohol.
Tron över att vi blir starkare av alkoholen gäller bara för stunden, så länge promillehalten ökar.
Därefter nyper den sönder nerverna, det går som vassa ilningar genom hela kroppen, jag är ännu mer sårbar nu!

Alkoholen bryter ner oss, bit för bit, klunk för klunk, och oftast känner vi oss besegrade redan från start.
Ingen idé att påbörja något nytt, allt går ju ändå emot mig, det var ju därför jag började dricka mer.
Alkoholens ekorrhjul har ingen ände, och nykterheten har ingen början, som det ser ut just då.
Hur mycket måste jag offra, kan jag inte ens dricka lite?
En total uppoffring krävs tyvärr, måste underkasta fullständig undergivenhet, kan inte dricka en droppe till, alls.
Är det värt allt?
Den eftergiften får man nog ta med i beräkningen, allt eller inget.
Hur länge?
Så lång tid som det krävs, i morgon, en månad, ett år, eller för evigt?
Precis som en person som bantar, den kan inte förvänta sig att äta som han eller hon gjorde innan bantningen.
Det handlar om en livsförändring, och den gäller för all framtid.
Kroppen ör tillvand att dricka för mycket alkohol, och så fort man tillåter sig att dricka igen, om så bara lite så minns den.
Den otroliga stålviljan som kommer att krävas för att kunna dricka alkohol igen på ett ”normalt” sätt kommer det inte att vara värt.
Att vara barnvakt åt sig själv kommer att vara ett problem, ett växande problem...

Så därför kvällens rubrik, när suget kommer, suger hela livet.
Jag har upplevt hela resan, fått uppleva oförstående hos de närstående, vänner, kollegor och andra festdeltagare.
Det är ingen lek, jag kämpar ensam mot hela etablissemanget, kändes det som, men jag hade en stark stöttepelare.
Forumet är en otroligt fin livskamrat som finns där när motivationen tryter, tack för att ni finns som skapar den.
I med och motgång, i sol och regn, värme och kyla, det finns alltid någon som vill hjälpa till med ett vänligt ord.

Idag en lite ärrad människa som har fått en ökad medvetenhet för andras livsupplevelser.
Som en dryckesperson forcerade jag livet med skygglapparna på, jag var osårbar och ensam stark, trodde jag.
Alkoholen försummade allt medlidande, jag litade enbart på mig själv.

Just ikväll gör jag som jag brukar på forumet, summerar ytterligare en veckas nykterhet.
Ser tillbaka och minns hur livet var som drickare, hon förskräckligt ont jag hade det i själen på söndagarna.
Vad hade jag gjort?, vad har jag sagt egentligen?, hur högt var jag rankad på andras shitlist?
Ångesten grävde som smältande lava i maggropen.
Gör den det idag, nejdå, möjligen knorrar den lite för att den har fått alldeles för mycket festlig helgmat.
För det är som det här, jag kan unna mig så mycket mer av annat än ångesten, däribland god mat.
Lakanen luktar inte längre surt av nattliga svettningar orsakad av mardrömmar som i sin tur orsakades av alkoholen.
Jag lever ett ganska problemfritt liv med min familj, och uppskattar den mer än någonsin.
Jag får fortfarande försvara min absolutism bland nya bekantskaper, men har lärt mig att ta de flesta motargument.
Jag vet att jag är en vinnare, och inte en vin’are.
Om andra försöker framhäva fördelarna med alkoholen så vet jag att det bara är luft, de försöker dämpa sin egna ångest över sitt drickande, och den hjälper jag gärna till med, för de vet innerst inne att jag har rätt, mest intressant är att se hur länge de orkar stå emot mina argument, om det har så många fördelar varför ger du inte dina barn alkohol då?, då spricker det.

Så ännu en söndagsnatt ligger jag i min säng, skriver i forumet och lägger till fördelar av att jag har övervägt att hålla mig nykter i ytterligare en vecka, det känns bra.
Skriver som ett minnesanteckning till mig själv och för er andra som vill ta del av det.
En helg som jag har tillbringat med delar av min familj, skämt bort min hustru med att bara göra saker som vi båda tycker om.
Vi försöker njuta av livets små händelser och intryck, och göra det bästa av situationen inom de förutsättningar vi har.
Att stanna upp och tänka, det här hade jag inte kunna gjort om jag hade druckit, är en bra tankeställare, en tänkartanke.

Jag känner mig fri i tankarna att få tänka på precis vad jag vill, inte när jag ska få nästa dryckestillfälle.
Hjärnans längtan efter berusning kommer i andra små portioner av livsnjutning, stanna upp och njut lite, här och nu.
En varm kopp te med lite honung i är ett tillfälle att bara sitta stilla en stund och filosofera över livets goda ting.

Berra

Hur har helgen varit?

Här har han varit sjuk, 2 dgr o idag mår han bättre vilket också betydde småsupa heeeeela dagen! När ändå höll på i trädgården, vilket är ett av de små sakerna som gör att d tydligen är helt ok att då ha garagedörren öppen så man kan gå in o ta sig en klunk då o då utan att d märks.....

Har hållit låg profil denna vecka...jobbat i d tysta så att säga! Sjukt egentligen

Hjälp dig själv, snälla! Det låter väldigt farligt av dig att stanna där med honom! Vad tror du händer om han snedtänder totalt o inte lyssnar på ert lösenord nästa gång?
Får en riktigt stor klump i magen av ditt inlägg, kan du inte åka till nån när alkoholen sätter fart? Finns d nån du anförtrott dig åt?

Tack för ditt meddelande och vad roligt att höra från dig. Hoppas det går bra för dig. Angående vad du skriver så slår du många huvuden på spiken. Mycket strul just nu, både familjeliv och alkohol samt arbete. Jag letar efter vägen framåt, men det är inte lätt. Tack för att du bryr dig. Kramar som fan till dig Sisyfos.

Studenten håller till i ”det vidare livet.”
Du kan också söka om du går längst ner på sidan under fråga så hittar man en sökfunktion. Hittade Zorro-tråden.., hmmmm vi har hängt här länge både du och jag. Tycker att det är så trist att du intalar dig att du är misslyckad när du falller. I och för sig är det ingen vinnande strategi heller att förlåta sig själv snabbt och förtränga... vi grejar det här nu tycker jag.

Lämna honom nu! Seriöst! Stick så fort du kan!
Om han får behandling för sitt A-beroende och kanske andra psykiska saker emellertid, då kanske ni ska ta upp förhållandet. Men som det låter nu så stick för i helvete!
Tycker jag iaf…

Idag har det varit en riktig skitdag...känt mig så ledsen för att jag inte får ordning på mitt liv å sätter mig själv i främsta rummet....men nu lägger jag den här dagen bakom mig och hoppas att morgondagen blir bättre????

Han kom ju hem igen så småningom efter typ 10500 kr...
Det är ofantliga pengar att bränna på hotell och sprit i min värld. Jag blir så trött och arg.
Tyvärr få är jag för mesig för att ta alla pengarna i förvar men det är nog egentligen klokt som du föreslår Nystart.
Jag är sjukt orolig över huset, som han bor kvar i. Det är ju mitt också och nlir inte räkningarna betalda så blir det ännu mer trubbel. Har en sån himla stress över detta hela tiden.
Ikväll åkte jag och hans syster dit för att se då sllt var ok. Han har inte svarat elker lämnat några livstecken på 2 dagar.
Vi hittar honom helt nerblodad i sängen. Han har nog ramlat och fått näsblod plus några hack här o h där. Jag skojar inte om att det var säkert lver 1 liter blid på golvet jämte sängen. Alltså på riktigt. Både intrikat och i då tjocka högar så det flöt under hon kan ovanpå.
Vi och hans föräldrar fick torka upp och sanera hela sovrummet och få av alla kläder. Totalt nerblodad.
Äbdå fattar han inte att alkoholen förstör hans liv.
Vad ska jag göra? Känner mig totalt maktlös och samtidigt skuldkänslor för att bara åka därifrån igen till min lägenhet. Fy vilket liv .
Hoppas innerligt att ni andra har det bättre.
Kram Azalea ?

Så fruktansvärt hemskt han behandlar dig. Du måste ta dig från honom. Det låter farligt att stanna.
Vad skulle du råda en syster, ett barn i din situation? Tänk på dig nu. Gå ifrån honom. Han är inte värd dig.

Hej. Har ofta läst här på forumet, men aldrig skrivit själv.
Jag bara känner att jag måste skriva nu, för nu har det eskalerat så långt att jag är rädd att dö. På riktigt.
Har inte jobbat på två veckor, förutom några timmar i torsdags och fredags, efter att ha lyckats hålla upp så jag blåste noll på morgnarna då.
Men har supit hela helgen nu. Är livrädd för abstinensen och kramper osv. Samt att jag får abstinens fast jag blåser över 1 promille.... Fy farao. Har aldrig nånsin mått så här dåligt av A. Och aldrig varit så beroende som jag är nu.
Har varit inlagd för avgiftning tidigare men då har det inte varit så här illa.
Skit samma, om jag inte grejar att blåsa noll i morgon måste jag nog lägga in mig iaf.
Det är inte rätvist mot min dotter och anhöriga det jag håller på med liksom. Bättre ta chansen och bli avgiftad först och främst, sen lösa andra problem.
Så resonerar jag med mig själv iaf…. Nåvon som tycker annorlunda?
Någon som har erfarenhet av avgiftning via primärvården?

Godnatt alla goa vänner härinne! Dag 4 avklarad och jag ser med tillförsikt fram mot dag 5 som blir min första helnyktra arbetsdag på ett tag.
Ni är alla underbara! Trots alla era egna demoner, ställer ni upp och delar med er och stöttar. Inte bara mig utan alla som kommer hit och behöver stöd, stöttning och råd.
Jag har sagt det tidigare i andra trådar med säjer det igen. Man kommer till ett forum fullt med alkoholister och människor som på något sätt har en dålig relation till alkohol och det är de mest fanstastiska människor jag mött på ett forum! Det säjer en del! Kram på er alla!

Jag läste dina inlägg här och vill bara sticka in huvudet och säga att jag också klassificerar mig som ung alkoholist!
Jag är 34 år, aktiv alkoholist i 4 år, dessförinnan ett riskdrickande sen jag gjorde debut när jag var 16 år.

Jag kände mig ensammast i världen med min sjukdom tills jag insåg att jag inte var det.
Jag försöker tänka att det snarare är grymt bra att jag kom på att jag är sjuk så ”tidigt” i mitt liv, så att jag kan få en roligare/ljusare och mindre ångestfylld framtid!
??

Kram,
Dee

Välkommen hit!
Att skriva här är en start!
Jag har hängt här sedan den dagen jag blev nykter efter daglig användning av alkohol (ca 2 liter vin/dag) i 4 år. Nu har jag 20 dagar kvar till ett helt nyktert år!
Det finns ett självhjälpsprogram här på startsidan som jag använde mig av, gör man det seriöst så ger det också en hel del verktyg att mecka med!

Ditt drickande har fått ganska allvarliga konsekvenser inte bara för dig själv utan faktiskt för dina grannar också - bra att du tänker till.
Det var när min användning av alkohol började få allvarliga konsekvenser som jag fattade att det var dags att sluta och bli nykter.
Jag hade fortsatt om jag hade kunnat dricka konsekvensfritt.
Det enkla svaret för dig är att låta bli att gå till puben och låta bli att dricka alkohol.
Det svåra är hitta argument som håller det löftet.

Har du tänkt något själv kring en alternativ handlingsplan för att avstå från alkohol?

Min alternativa handlingsplan från den dagen jag blev nykter har skiftat lite sen jag började. Från början var det ”när jag känner sug ska jag sticka ut och springa tills suget försvinner” eller se på en netflixserie så jag skingrar tankarna. På lång sikt har alla de där små handlingsplanerna tillslut mynnat ut i ett mantra som heter ”aldrig första glaset”

Mod och styrka,
Dee

Helt säker på att du har rätt Manda, och du beskriver det så bra! Helt klart är det sorg och saknad. Vad gör man med sorg? Jo, genomlider det! Vet inte om det lugnar mig så mycket men i alla fall! :-)
Helgerna är värst. Många säjer att man måste ersätta den "hobby" man haft i många år, med något annat. Så är det säkert också.
Men om jag nu klarar kommande veckan, så skrämmer mig den kommande helgen faktiskt. En grå, trist, regning söndag utan att kunna ta sällskap av A! Ingen munter tanke! Men som också har sagts och upprepats i hundratals trådar..... en dag i taget!

om din resa och att den får framåt och att du har glada dagar Klokt av dig att inte svara honom och att istället fokusera på dig själv ? Projekt avvänjning, inte lätt men det går om man lägger band på sig själv. Som du gör! Kram

Det här med att livet känns grått och trist utan alkohol har jag också funderat på. Jag har inte heller upplevt någon större glädje av att hålla upp med att dricka, inte denna gången iallafall. Särskilt svårt är det på helgerna, när jag inte har nåt trevligt inplanerat. Men jag kom att tänka på tiden efter, när jag slutade röka för mer än tio år sen, så var det någon som sa att det kan bli som en slags sorg, efter cigarretterna. Det stämde ganska bra in för min del. Blev emellanåt väldigt nedstämd och såg ingen mening med nånting. Men det gick över. Kanske är det samma sak med alkoholen? Så det gäller att hålla ut och försöka tänka på.alla positiva saker med att inte dricka.. ?

Då ligger man här igen och kaskadspyr. Får inte behålla någonting. Varför gör man så här mot sig själv? Dricker ikte dagligen men alldeles för ofta och för stora mängder. Sist klarade jag mig nykter i tre veckor. Och sen skulle man bara ta några glas men slutade väl med 12, 13 öl.

Är det svårt att låta bli att dricka nu, nej just nu är det inga problem. Kan ju bero på att jag inte utsätts för några direkta frestelser.
Men kommer nog allt alltid sakna att ta ett glas vin, känslan som är så inpräntad i oss att allt firas med alkohol.
Idag på väg hem från en jobbhelg blir det så tydligt, vi som jobbat helgen skall hem och koppla av, stänga av snabbt.
Avundsjuk på de som kan, nej minnen är fortfarande klara hos mig. Att dricka, sova och sen försöka hinna leva innan man är tillbaks på jobbet igen.

Idag skippade jag gymmet, köpte en påse godis och åkte hem med min trötta hjärna och kropp. För vet att jag är pigg i morgon och kan träna då.
Så unnar mig lyxen att bara slänga mig i soffan och våga vara trött.
Hoppas ni haft en fin helg med val som passar era liv, mitt var enkelt idag med// kram Strulan ❤️

Vad är det som håller dig kvar hos honom....stick så fort du kan!!!!

Har tappat räkningen på dagar och lägger inget fokus på det längre. Min uppfattning att dagligt räknande, gör så att jag tänker mer på alkohol då.
Dagarna rullar på i allt snabbare takt utan tanke på att dricka, oftas kommer bara tankarna flyktigt.

Den känsla ångest/oro/svårt att somna/livet är skit har försvunnit i veckorna. Tacklar dagliga problem mer normalt idag jämfört med tidigare, då alkoholen skulle ta bort problemen men gjorde dem värre. Fick lite tips av terapeuten på att inte ta med mig jobbet hem, i alla fall tankar på jobbet.

Med när suget väl kommer så kommer det med all kraft. Fick ett sådant sug igår, visste inte vart jag skulle ta vägen. Började resonera med mig själv att jag ”klarat” det och att ett par öl inte spelar någon roll, börjar bara om imorgon. Lyckades på något sätt övervinna suget efter ett tag.
När jag senare försökte analysera vad som triggade det kraftfulla suget så kom jag fram till tristess. Hade inget att göra, tyckte jag (som ett barn). Nu i efterhand så blir jag lite rädd för hur suget känns, den kraften. Tur att sambon var hemma.
Vilket bara visar att man är som ett nyfött barn som behöver vård och omtanke dagligen, inte släppa ur sikte någon gång.
Att bryta en vana/beteende som pågått i många år, tar längre tid än 2 månader.

Dock så har jag också tankar på om det går att dricka på tillställningar/resor men inte hemma. Men jag vet inte, med tanke på suget igår. Om man släpper efter lite så lär det inte dröja länge innan jag är där igen. Hjärnan romantiserar situationer med alkohol. Känner att det måste gå längre tid och fler gånger med nyktra tillställningar innan jag ens överväger det.
Just nu är nykterheten på obestämd tid, det jag vet bestämt är att jag är nykter idag.

Är dessutom bättre tränad idag än jag någonsin varit, tänk att man skulle vara det när man närmar sig 40. Den enda skillnaden i träningen är att jag inte hinkar i mig öl 2-3 gånger i veckan. Förut tränade jag för att inte ha A-problem och att inte få ölmage, nu tränar jag för att må bra.

Mvh Broken

Måste tillägga nåt kände jag nu.

Jag tänker mig alltså att jag alltid kommer att vara den förälder som ser till mina barns bästa. För alltid. För deras pappa är inte lagd åt det hållet att han sätter andra före sig själv. Och jag kan ta det. Har gjort det 10 år, sedan vi fick barn. Det som är frustrerande nu är att jag har honom här. Han tar plats och han tvingar mig att leva på ett sätt jag är emot (att ha alkohol och berusade människor hemma till exempel). Han TAR alltså massa energi av mig. Skulle jag slippa det så skulle jag fortfarande ha pms och vara på ett känsligt humör idag och jag skulle fortfarande behöva roa mina barn till trots. Men då skulle jag ha mer energi och därmed inte vara så innerligt trött och less och ha så dåligt med tålamod.

Min energidepå är så låg pga min livssituation.

Idag hade jag till exempel en jättestor lust till att göra iordning barnens rum (ge dem ett varsitt rum). Det hade varit så kul för oss alla. Men det går inte. För gör jag det nu så kommer vi ha sovrummet bredvid vardagsrummet. Och det går inte så länge mannen bor här och dricker. Jag anpassar mig alltså fortfarande totalt efter hans drickande. Jag kan inte ens göra sånt jag och barnen skulle bli glada av. För mannen dricker. Och han stör oss när han dricker. Så jag kan inte flytta om rummen trots att rummet i fråga står oanvänt! Såna här saker är det hela tiden och det SUGER energi ur mig. Så när jag får pms är jag redan nära botten.

Jag skulle vilja göra allt sånt som ger mig energi (särskilt nu när det är mörkt och vinter) men måste ständigt hejda mig och vänta tills han flyttar ut sitt drickande. Och det kan ju dröja flera månader ☹️ Det drabbar både mig och barnen för de vill verkligen att vi ska börja fixa rummen.

Jag sätter mitt hopp till att mannen kontaktas imorgon eller så av hyresvärden till lägenheten. Skulle han få den så är det ändå över 2 månader tills han flyttar. Och två till pms-omgångar att klara av ????

Service var det här ?⚙️?!
Imorgon går det som på räls igen?️!
Tidig utcheck denna söndag. Nykter?
Absolut ☑️
Kramar
/Fibblan ?.