Senaste kommentarerna i forumet

och tår för att du får jobbet? / mt

Det här är ju konkretiseringen av den inre stabilitet jag så förtvivlat kämpar för. Hur du resonerar och tar emot svårigheter med sån grundning i dig själv. Jag förstår att din livssituation inte lämnar så mycket till val, man måste vara apstark och kärleksfull. Men att du dessutom orkar hålla i självdistans och ett superhärligt perspektiv.
Du är grym.
Och jag tänker mycket på dig i den här omöjliga situationen. Hoppas på alla ljusglimtar ni kan få.

Ja, som vanlig är det med blandade känslor man hälsar någon välkommen tillbaka hit.

Bra att du har tagit beslutet att skriva här igen - en räddning för många.

Är säker på att din berättelse om de senaste veckorna kan hjälpa. Det du beskriver är ju exakt hur ett litet återfall, hur lyckat det än känns just då, till slut leder till det gamla dryckesmönstret.

Tror på dig!

Kram

Klart vi är och skall vara stolta?
Vi behöver ha en fortsatt plan.
Veta hur hjärnan funkar, ha klart i minnet hur det var... vi var som viljelösa som robotar. Ha en speciell stopptanke och absolut inte gotta oss i hyr mysigt o skönt det kunde vara att dricka.. för det var det inte! Det var fruktansvärt ju?

Kraam ??

Jag kommer från beroendesidorna... älskar när jag blir skyddad... för då är det ju inte så farligt, en gång är ingen gång etc etc. Dottern var där, du försökte få honom att sluta dricka men blev utkörd. Var dottern kvar då? Nä, skydda honom inte säger jag. Då mår du och dottern dåligt o han kan bagatellisera återfallet. Det är inte ett svek att berätta. Det är oerhört obekvämt för den som dricker, men nödvändigt. Man behöver stå upp och förklara sina återfall både för sig själv o för andra. Ingen vinner på att du håller tyst, jo alkoholisten som kan förtränga händelsen. Risken är stor att dottern vet o skyddar. Skydda barnet i det här. Visa att det inte är något skamfyllt som ska sopas under mattan.

Jag är öppen med det mesta, pratar gärna om allt. Använder det som gratis terapi ;), tror också det är det som gjort att jag är starkare igen. Upptäcker som ni, att många vönner har nog problen med alkohol och rädda för att ta sitt ansvar. Min närmaste väninna är så packad ofta så det gör ont i mig, men jag tänker att det är deras problem för det är så uppenbart. Nu vilar jag, tar inga beslut, men dom kommer. Att få beroende personer, män på kroken är min specialitet. Träffade min första när jag var 18 och där förklarade psykologen det så bra, " gränserna suddas ut" förstod precis, partyt, mycket alkohol, vänner som körde samma race, vi levde så många av oss. Jag fortsatte sen som krogråtta och träffade lika samma män, och sade stopp lika fort som problemet uppstod och gick vidare. Men den här gången, hade jag kollat av allt innan, han drack aldrig med sina barn, han hade dom varannan vecka, dom åkte på semester, hans vänner var normala, inget strul på fester. Drack inget våldsamt, förutom han åkte dit några gånger med mina vänner och blev asplakat( där dricks det mycket starksprit såsom konjak, wiskey)men jag tänkte han är orutinerad. Så dumt, jag borde ha vetat bättre. Och sen kom det stora fallet, efter att vi köpt huset. Jag hör ingenting från hans sida nu, långt upp i norr, han har inte ens kontakt med sina barn. Och jag har fått info så här efteråt, att det var nog åt helvete många gånger tidigare. Det som ni har lärt mig, det är att känna lugnet. Fick panik från början när jag inte förstod, men nu 2 år senare så känns det som, man är inte ensam, och nu kan jag lugnt reflektera över era texter här och det är så skönt. Vågar mig på att experimentera lite med honom också, med att inte säga något annat en det mest vardagliga, är mamma. Talar om vad som händer i påsk, frågar inte ens om han tänker byta bort jouren ( för jag bryr mig inte ens) kommunicerar knappt utan lagar mat, städar osv, men jag är trevlig,
Och han är förvirrad. För min roll som vårdare är över, han får fixa sitt liv själv. Och när det beslutet kom så har jag fått längtan efter att baka, laga mat och längta efter trädgården igen. Lycklig fast ändå olycklig, konstigt ;)

Jag hamnar inte så ofta i ”festsammanhang” och bor ensam. Så det har inte blivit tillfälle helt enkelt.

Eller ensam bor jag inte, min dotter bor ju här varannan vecka men hon har slutat fråga om jag inte ska köpa vin ?

Usch, det där med återfall vill jag inte varken tänka på eller oroa mig för. Jag gör nog som jag brukar göra med orossaker. Jag utgår från att jag inte kommer att ta något återfall. Händer det så får jag hantera det då helt enkelt.

PS. Autocorrect ville byta ordet orossaker till prosaskriftställare ? Vad är det ens för ord?

Jag vill givetvis inte ta ngt återfall, varken planerat eller oplanerat.
Men det är en realitet och även här skriver ju jättemånga om detta, jag upplever att det är vanligt och jag är allt annat än säker på att det inte skulle gälla mig. En fördel m nykterhet är att man verkligen är extremt samma skrot och korn, jag ser mig själv i var och en, även skruttisarna på härbärget där jag bor.
Återfall, så som jag läser om det, är ju både att ”prova”, samt att styras av handlingar som inte tycks gå att rå på. Det gör mig rädd.

Andra halvlek, hur har du lyckats att inte berätta för någon? Jag har en lättsam inställning till mitt icke-drick. No big deal. Men jättestor deal för mig.
Idag är jag nykter inget att tveka på.

Precis allt blir så mycket bättre när man slutar att dricka.
Har många gånger tänkt att allt blir så mycket bättre än man tror, i andra sammanhang. Just så är det med att sluta dricka?

Varför har jag inte tagit hjälp med att sluta?! Det är inte omöjligt att sluta på egen hand, t ex med stöd av detta fantastiska forum.
Men med tanke på hur mycket skillnad det faktiskt skulle ha gjort att få reda på hur mycket jag tagit stryk, både fysiskt och psykiskt av drickandet, så hade det varit bra.

Svaret är skammen och skulden över att vara alkoholist. Tänk om någon får veta?!!
That's it. Så dumt.

Stark som en björn. Sov gott alla fina?

Du är envis och ger inte upp, det är ett gott tecken ??
Jag tror på dig, det vet du??
Kram ?

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta allt vi orkar och hinner!

Jag vet egentligen ingenting om detta.
Men dricker du lightläsk?
Anledningen att jag frågar är för att jag har hört (vet ej om det är sant) att om man dricker drycker innehållande aspartam så omvandlas det i kroppen till alkohol...
Det kanske bara är en gammal skröna men jag ville nämna det i alla fall!

Mvh Millan

Hoppas verkligen att jag ska hålla mig i skinnet med två vita veckor i ryggen nu...
Men nu känns det ju som hela världen gungar och man vet ju inte vad man ska hålla sig i?
Så det är bara att förhålla sig helt enkelt?
Hoppas du mår ok? ska kolla om du sagt något i din tråd nu...
Kram ?

Magiskt! Vi kan stötta varandra i det, du och jag ? Grattis till dina dagar!

Jag firar två nyktra månader på skärtorsdag och jag känner mig mallig - eller stolt snarare. Det är ett mer positivt laddat ord för mig.

Synd att jag bara har er att skryta för ? Ingen annan har jag berättat för än faktiskt. Kanske mogen för det snart. Kanske.

Återfall vill jag absolut inte ta! Risken finns förstås, men det är ju absolut inget som måste ingå. Är det verkligen så vanligt efter flera år? Enklast är nog att aldrig ”prova” att ta ett enda glas.

Jag tror också att ett återfall kan bli långvarigt för min del. Orka börja om från början liksom ?

Tusen tack Bo! Dina ord värmer! ??

Trött sliten och ledsen.
Många kan känna igen sig. Jobbigt är det också med darr och ångest.
Men så otroligt skönt att det blir bättre, så snabbt. Kämpa de första dagarna. Så kommer lättnaden och livet öppnar sig till något nytt.
Kram!

Hej! Välkommen hit?

Jag har också varit såå trött. Lite bättre nu efter tre månader.
Så bra du är beslutsam i nykterheten. Det är jag med. Heja oss!?

Jag känner mig mallig.
Går med känslan inuti att jag bär på en viktig sak, och det gör jag ju.
Snart 3 månader nykter.
Ändå kan jag bli helt panikslagen av att läsa om kloka, smarta och insiktsfulla, som tar återfall efter flera år. Går på autopilot in på systemet utan att fatta hur.
Detta gör mig rädd, och orolig.
Hur ska det då gå att vara säker och trygg med sina beslut?
Jag har inte stått med ett glas i handen, inte tvekat en dag på själva drickandet- som att klunka i sig.
Jag har haft så tråkigt vissa dagar, känt mig deprimerad andra dagar, orkeslös och låg och just det har fått mig att tveka över ett livslångt beslut- med det tråkiga och jobbiga har gått över. Jag har varit starkare. Apropå mallig.
Men den här rädslan över hur a, kan ta över? Hur tänker ni kring den? Såklart att återfall kanske måste ingå i en nykter resa, men vill helst vara utan. Tror jag skulle ha väldigt svårt att återgå till nykterhet då.
Kram alla.

Nu är det bara att fortsätta räkna nyktra dagar!

Kvalitet på sömn är grandiost mycket bättre helt klart!
Och tack för DIN stöttning..

Ha en bra avslutning på dagen därute.

Klarat dagen forvanards bra. Precis tagit ett bad och druckit chia tea och bubbelvatten. Blir lite rokt lax och kokta agg framfor James Bond med mannen. Dag 1 klarat. Vill ha en vit manad, perfect nar man sitter hemma i karantan och inte kan gora sa mycket... ??

Kraxar vidare. Jobbat hemifrån några timmar. Inte varit utomhus, inte cyklat sen i lördags. På tv är det bara corona, corona, corona. Det känns som ett vakuum, det finns ingen framtid att förhålla sig till i hyfsad närtid? Hur ska man kunna planera då?

Ja, jag får göra så gott jag kan. Det blir ju en sommar ändå, och tidningen ska väl komma ut på ett eller annat sätt så vikarier måste vi ju ha. Samtidigt blöder vi enormt ekonomiskt, så kan jag dra ner på bemanningen lite är det verkligen önskvärt.

Mina chefer är fullt upptagna med att hantera nuet, släcka bränder typ, så de har varken tid eller motivation att bollplanka med mig.

Att jag dessutom blivit genomförkyld och bara orkar göra det allra nödvändigaste hemifrån gör ju inte saken bättre.

Ingen bra dag. Jag har tröstätit all choklad jag hade hemma. Sista glassen tar jag strax. Nu vill jag bli frisk så att jag kan cykla istället för att äta choklad. Det hade jag behövt nu.

Kom just på att det här hemmasittandet gör att jag inte lyssnat så mycket på poddar heller, för det gör jag alltid ”på väg” någonstans. Inte bra.

Ingen bra dag. Men jag är nykter - och det är allra viktigast!

Tänker på dig och undrar hur du har det. ?

Kram