Senaste kommentarerna i forumet

En lugn och skön helg som avslutades med ett biobesök med yngste sonen.?
Mysigt ?
Nu är jag laddad för en ny nykter vecka.

Kramar
???

Förstår att det känns jobbigt med huset o alla de minnen mm...
Det är inte konstigt du känner mycket, det blir en separation av många år som gått, både sorgsna och fina minnen

?

Åh vad GLAD jag är att den boken är bra för dig också! För mig var den så avgörande, men det är ju olika hur man reagerar på saker. Jätteglad för din skull, Fibblan! Fortsätt hjärntvätta dig och kämpa på!
Jag har haft en fullspäckad dag. Var på ett släktkalas med en släkting som var jättebakis och verkligen såg risig ut. Han kändes så äcklig. Jag kände att det är SÅ SKÖNT att vara över det där. Jag blir en bättre person av att inte dricka, har större självrespekt och tycker om mig själv mer. Och fy tusan för att må sådär risigt och se rödmosig ut. Nej usch. Aldrig mer.
Ska precis sätta mig och ta tag i en massa jobb som ligger. Huuuu. Tror att det lugnar sig om några dagar - hoppas, för jag orkar inte med det här tempot!

Västligvind - fint o höra att det är på bättringsvägen mellan dig och din man?❤️! (Det.går väl så smått framåt med det här med..?☺️)
Det är en bra mening du har, att ha med sig när det känns deppigt

Det finns varje stund ett nytt val att göra! Vi väljer själv var vi lägger fokus! Det är så sant, men inte så lätt i praktiken alla gånger..??. Men jag kan faktiskt stolt meddela att jag tycker mig lyckats med detta idag
???!
Det blev en bra dag! Fått en hel del gjort och känner hur energin, tack vare ingen alkohol, så sakteliga kommer tillbaka ?❤️!
Kram
/Fibblan ?.

Tack! Jag har ju faktiskt tagit ett första trevande steg på den nya vägen. Måste bara tro på mig själv nu. Och inse det faktum att jag mår som jag mår, att min tillvara känns så meningslös och grå På Grund Av mitt drickande.
Vinflaskan, min bästa vän och räddaren i nöden som nu blivit min värsta fiende. Den som stjälper, inte hjälper, som lurar in mig i falskt välmående och trygghet. Är ändå lite rädd för att släppa den kontakten.

Det som känns ego är att nu är det 12 veckor hard core, underbart att han ska få hjälp. Jag har absolut inget behov att dricka hemma och det känns ju skönt. Det jag önskar är att det kunde få vara lite bra, en stund, lite framtidstro från hans sida. Inte det hör tunga, sorgsna, livet är slut känslan. Jag sa det löser sig det blir bra, men att vi måste försöka göra saker, bra saker. Slutat med att han ber mig vara tyst innan vi blir ovänner och jag förstår att han mår dåligt, igen så förstår man. Sen fick mina barn smaka på att mamma är så less, så less och det var dom som fick för det ( nu hade dom förtjänat det också ;)). Skjutsa dom till pappan, lugnaste så. Och då kom det dåliga samvetet som ett brev... Idag var en jobbig dag, men det har ju bara varit såhär i 1 1/2 år så 10 veckor till borde jag klara av, för sen blir det nog helt fantastiskt ;)

Inne på dag 70, alltså 10 veckor avklarade!!

Klarare hjärna!!
På gott och ont... ?
Om detta kan jag inte beskriva så mycket, för det är alldeles för komplicerat. Men jag hittar mig själv mer och mer.... och för stunden är det rätt bra.

Jag blir lite sugen på att dricka då och då. Det blir varken mer eller mindre. Lätt att stå emot däremot, för jag vill inte dricka. Suget och viljan är liksom frånkopplade från varandra.
Jag tycker det är spännande att uppleva det som händer i mig nu, jag blir förvånad, förbluffad och rädd. Jag har så mycket i mitt liv som jag måste få ordning på (vissa saker skrämmer vettet ur mig), men jag har också så mycket som redan är bra! Och så är väl livet?
Fortsätter vidare, nykter!

att det är rimligt att alla i familjen avstår alkohol hemma. Så långt handlar det om empati, sympati och att ställa upp för varandra. Men att ditt liv ska stå på pause är inte rätt. Tycker du ska ha som ditt viktigaste uppdrag att se till att du själv mår bra. Umgås med vänner, gör saker i och utanför hemmet som du tycker om. Låt honom ta ansvar för sina problem. Känner igen det där med att det på ett eller annat sätt blir ens eget fel om han börjar dricka igen: man har varit tjurig, inte gjort tillräckligt, ställer inte upp (läs inte tagit över ansvaret för hans liv) mm mm. Försök koppla bort honom lite och börja bry dig om dig själv. Man tappar bort sig själv i ett förhållande med en beroendeperson. Åtminstone gjorde jag det.

Samma här ? Två år sedan op och alkis nu.
Visste med mig innan op att jag hade ett riskbruk med dolde det vid utredningen, mitt riskbruk hade ju sett lika ut sedan många år och inte eskalerat så jag sa inget utan ville bara få op genomförd.
Ca tre månader efter op var vi ett gäng i en fjällstuga i mellandagarna och vi festade på rejält. På morgonen var vi bakis allihop, en av killarna tog fram varsin starköl och det var första gången i mitt liv som jag tog en återställare och det var supernajs, bakfyllan var som bortblåst. Jag kan säga nu att mitt missbruk startade där och då, det gick otäckt fort.
Det eskalerade nåt jävulskt, några månader efter mellandagarna så varade mina fyllor långt in på söndagen och även återställare på måndagen ibland.
Det här har varat i snart två år.
Jag klev upp på nätterna och drack för att somna om, min man konfronterade mig, jag gjorde bort mig, körde rattfull och ångesten var/är grym.
Jag kände nu att jag nådde botten när jag tog med mig sprit i bilen och drack på parkeringen utanför jobbet en måndag morgon för att komma till rätta med bakfyllan.
Nu har jag varit nykter i 27 dagar och mår bra, hoppas på lite viktminskning nu också, för den blev ju lidande i takt med att supandet blev extremt sedan i somras.
Jag vill så gärna att min op ska ge mig den ökade livskvalitet som är meningen så jag försöker låta bli att hamna i det destruktiva supandet igen.
Jag kämpar på ✊

är känslan man får när man läser din tråd. Någon skrev...byt lås...Håller verkligen med...lyft ut hans grejer..begär besöksförbud. Han är inte värd en sekund av din tid mer.
Tyvärr är det en stor kamp mot genen "omhändertagandet/alla dör utan mej". Därför fortgår sån här skit onödigt länge.
Din man är ett ego av värsta sorten..en navelskådande dramaqueen...som måste få lära sig en nyttig läxa långt från dina barn.
Släng ut dyngan.
Jag hejar på dej och tror du är.kvinan att klara.av det.

Så var ännu en AW avklarad. Och som vanligt kunde man inte hejda sig. Spärren finns inte där. Inte första gången så att säga. Senast var jag på fesr med min fru. O blev så full. Och hade ett prat och då kom det fram att hon haft tankar på att lämna mig för mitt drickande. Dricker inte mig full ofta men när man väl gör det så går det ofta överstyr. Alltid trott att man har alkoholproblem när man mpste dricka varje dag för att må bra. Men detta måste ju räknas som ett problem. Har läst runt lite på forumen under helgen. Och tänkte att jag ville få ur mig mina tankar.

Jo han kom hem. Idag har jag hunnit "allt " t o m strykt dukar å skjortor (mina hatobjekt näst efter idiotiska kollegor).
Jag har en teori gällande måendet.... Om man läser mellan raderna om klimakteriet så är det inte alls konstigt att kvinnor blir hel eller halv alkiskar en viss tid. Åren från 45 år och äldre är skit rakt igenom. Jag har ändock hittat viss hjälp förutom pannbenet. Undrar bara när friden ska infinna sig.

Ett litet PS till flera inlägg jag skrivit ovan.

Jag kallar min särbo för "gubben". Ja. Det kanske låter illa i många öron. Men det är kärleksfullt menat.
Jag har faktiskt också frågat honom för några år sedan om han är ok med det (han är ganska mycket äldre än mig så jag insåg att han kanske skulle ta illa upp). Hans svar var att "Ja, först visste jag inte hur jag skulle ta att bli kallad gubbe, men sedan har jag ju hört att du kallar dina högst älskade katter för dina gubbar så nu förstår jag att det är kärleksfullt.

Ville bara förtydliga det nu när jag satt och tänkte på hur lycklig jag är som har en så underbar man i mitt liv. Samtidigt som det slog mig att ni, som inte känner mig, kan tro något annat för att jag har ett "öknamn" på honom :-s.

DS

Välkommen!

Vilket bra sätt att visa att du menar allvar med att förändra ditt sätt att hantera din tillvaro, att minska ner vinet.
Och, om du har trampat runt och inte kommit någonstans tidigare så tror jag allt att du tog ett steg ur cirkeln nu och bröt den ;-).
Bra gjort! Fortsätt på den nya inslagna stigen och ta hjälp av forumet här!

En dag i taget fungerar för många, även för mig.
Jag gick in här för att minska mitt drickande från dagligen till helgen. Men genom att tänka "just idag väljer jag att inte dricka" så är jag nu uppe i över 50 dagar, varav 8 helger nykter. Just det där med att "jag väljer" är också viktigt för mig.
Samt forumet här - det ger så mycket styrka att både läsa och att skriva.

Välkommen!

… du får mer än din beskärda del av olycka och mörker. Känner din förtvivlan genom det du skriver och skulle gärna vilja hjälpa och stötta dig.
Men jag vet inte vad jag kan säga.

Du är så oerhört stark, när du är i din situation som du är nu och inser att du vill och ska klara det här nykter.
Jag tänker på dig även när jag inte är här på forumet, hoppas så mycket att du klara att behålla din styrka, för du är på rätt väg, alkohol lindrar inget.

Styrkekramar!!

Jag får så många nya erfarenheter på den väg jag valde i början av september, nykterhetens väg. Vissa positiva, andra jobbigare, men alla bra :-).

Torrbaksmälla är en av dem.
@ Javelin: Så bra att du har läst på och kan ge besked, att torrbaksmälla tyder på att man verkligen "ställt till det för sig" och att de kan hålla i sig i tre månader. Jag visste inte ens om fenomenet förut, förrän jag fått uppleva det nu på min nyktra resa. Och nu vet jag att jag misshandlat mig själv mer än jag förstått och troligen får uppleva baksmällorna ännu en period. Men troligen bara ungefär en månad till kan man hoppas, det är ju bra :-).

Nykter fest är en annan.
Ja, igår var det fest. Och en ny upplevelse för mig. Gubbens bror med familj skulle komma och gratulera honom lite i efterskott. Jag tänkte innan att det blir lugnt, inget att våndas över. Men det kom fler, goda vänner som inte spottar i glaset. Jag får erkänna att jag studsade till lite när jag stod och hackade sallad och fick reda på det. Jag skulle ju dricka alkoholfritt - det blir ju jättejobbigt!
Det normala för mig är ju att vara med och festa med öl, vin, whisky, ja allt som bjuds, eller om jag måste vara nykter så har jag alltid brutit upp tidigt och åkt hem och "tagit igen" förlorad promille med några whisky hemma. Nu skulle jag alltså vara nykter och stanna kvar till idag :-s.

Men det gick bra :-). Eftersom det var jag som fixade i köket så kunde jag när jag serverade de första gästerna vin fylla mitt eget glas med alkofritt vin utan att någon märkte och slapp därmed frågor och kommentarer. Sedan var det ganska lätt att sitta med vid bordet hela kvällen, ju mera vinet flödade ju mindre "risk" var det ju att någon skulle se att jag fyllde mitt eget glas från en annan flaska. Och, ja, det var viktigt för mig att inte få en diskussion just under middagen om att sluta dricka. Det fanns någon vid bordet som hade kunnat ta min nykterhet som en "knäpp på näsan", om ni förstår...
Jag blev naturligtvis trött av att vara med, ovanpå min högkänslighet har jag även en hörselskada som gör att jag har jättesvårt att höra när folk pratar i mun på varandra, jag måste koncentrera mig på en i taget för att höra och kan alltså inte hinna med i alla diskussioner. Jag satt alltså på helspänn, jättejobbigt, men jag hade trevligt ändå.

Ja, jag hade faktiskt trevligt! Och det var inte svårt att låta bli att dricka trots att antalet buteljer med olika drycker ökade på bordet, precis framför näsan på mig, ju längre kvällen gick. Känns så skönt att veta att det räcker att jag tar ett beslut vid första glaset - Alkohol eller inte? -sedan rullar det vidare. Med alkofritt precis som det hade gjort om jag tagit riktigt vin i det första glaset, då hade det säkerligen rullat på med både det ena och det andra tills det blev på tok för mycket.
Visst, jag vaknade idag på morgonen alldeles svullen i ansiktet och borta i skallen av trötthet av gårdagens alla intryck. Såg alltså ut som jag festat hårt trots att jag inte gjort det. Men, just idag bekom det mig inte speciellt mycket.
Känslan av seger var för stark :-)!

Jag brukar också köra ”all in” tills det brakar in i väggen.
Här på forumet kan man stanna upp och reflektera.
Du gör så rätt som tar en dag i taget. Lugnt!

Tack Ler ❤️❤️ ja jag vet liksom egentligen inte om jag gjort rätt eller fel dessa år. Men oavsett så vet jag att jag helt enkelt inte vågade chansa tidigare. Och just nu känns det som att de precis har blivit stora nog för att jag inte ska känna allt för stor panik och maktlöshet. När de var yngre var det läskigare. Nu kan jag prata med dem och då känns det lättare.

Min man var väldigt skum mot mig idag. Han sov länge imorse. Fram till lunch. Han klev upp och började sucka framför sin garderob. Jag har nämligen i princip slutat tvätta hans kläder förutom några plagg då och då. Det är ingen hämnd utan snarare kände jag nästan ett själväckel som tvättar hans kläder samtidigt som han inte ens tar undan sin egen disk. Eller ens pratar med mig om allt vi egentligen behöver prata om.

Sedan skulle jag hjälpa honom ringa om en lägenhet. Hans attityd mot mig var kort och lite hånfull nästan. Sedan drog han till en kompis. Helt stört hur han verkligen totalskiter i sina barn. De var i sin tur rastlösa och jag blir lämnad att försöka hitta på nåt med dem fastän jag inte har orken just nu.

Jag har betalat räkningarna. Varenda en. Och vågar inte fråga om han planerar att betala nåt? Jag tror han har fått mycket bättre lön än mig dessutom men det berättar han ju inte. Men jag fattar det ändå.

Jag blir så arg inombords när han är otrevlig för dels vill jag ha ut honom ur mitt hem och dels så är det hans fel att vi ska skiljas ens en gång. Han har ingen rätt att vara sur mot mig eller svara spydigt. Jag har det svårt nog med att han fortfarande bor med mig.

Rummen han ockuperar ser ut som skit igen. Soffan jag ska behålla använder han som en dagbädd och det stör mig också. Skulle inte förvåna mig om han hinner spilla ut en skål med soppa över halva soffan innan han flyttar ut.

Allt med honom irriterar mig just nu. Han tar så mycket plats och energi att det är sjukt.

Å jag behöver hitta en strategi för att stå ut resten av tiden vi bor ihop. Ska jag vara på sånt här humör länge till så kommer jag bli tokig.

Han ska få titta på en lägenhet men det är folk i kö före honom. Skulle han ändå få den så är det tre månader till flytt. Det är lång tid kan jag säga.

En annan lägenhet har tidigare inflytt men den törs jag inte ens tänka på.

Det blir åtminstone bättre när hans ledighet är slut. Då kommer han jobba och då är han borta mer och dricker eventuellt mindre.

Usch vad trött jag är på allt.

Skrev för första gången här på forumet i slutet av förra veckan...för jag var nyfiken på hur ni andra har försökt att ändra ert beteende när det gäller alkoholen. Fick många bra tips. Men vad gör jag?? Jo, jag försöker göra allt..skriva här, ladda ner appar, lyssna på Alkispodden och har beställt en bok. Det här är jag i ett nötskal...gör det med så många saker...Försöka gå ner i vikt, träna osv osv...Men så insåg jag att jag får fokusera mig på några saker och jag tänker att det är bla att skriva här på forumet..och att ha kontakt med min rådgivare här på nätet. Boken kommer väl så småningom så den har jag tänkt att läsa....men jag behöver mer aktivt tänka en dag i taget...Jag har satt upp så många mål under årens lopp när det gäller alkohol, viktminskning och träning och jag har nog inte lyckats hålla ett enda...det ger mig bara känsla av misslyckande vilket leder till tröstätande och tröstdrickande...Nä så nu får det vara en dag i taget...idag fixar jag det för att Systembolaget är stängt...nästa steg är att klara måndagen...

Ha det gott!!

Det är väl en gemensam nämnare för de flesta av oss som hänger här, att vi dricker för att ta udden av livet... Jag har en sådan där svajig dag idag, när jag känner mig som en generellt värdelös människa. Inget har hänt. Allt går bra. Igår var jag harmonisk och lycklig. Så ”pang” från ingenstans drabbar den där känslan mig, och jag kan inte ens sätta fingret på varför. Om jag var en sån som dricker så hade jag druckit på den känslan. Det är jag inte längre. Så jag får bara acceptera att så känns det just nu. Och eftersom det inte finns en vettig anledning, som går att göra något åt, så får jag bara vänta tills det går över. För det gör det. Hur har du det idag vännen? Kom din man hem? Det låter som om han är ett större stöd för dig än du väntade dig förra vändan du var här och skrev? Kram

Skulle också vilja komma. Bor en bit bort men kanske min man och jag kunde åka en helg till Stockholm:)

Allt gott!!

Skulle också vilja komma. Bor en bit bort men kanske min man och jag kunde åka en helg till Stockholm:)

Allt gott!!

Min app "Sober Time" stod på 18 vita dagar i fredags men det stämde inte riktigt. Jag måste ha glömt att nollställa den för några veckor sen, då jag drack ett stort antal öl en kväll. Men jag kommer inte ens ihåg exakt vilken kväll eller hur många öl jag drack! Men min alkoholhjärna har blivit expert på att förminska och glömma. Den lurar mej att tänka att "det var inte så mycket, var ju kontrollerat och inga minnesluckor". Fast tydligen väldigt luddigt ändå.. Mitt minne spelar mej spratt, det känns inte bra alls. Denna helgen drack jag vin i fredags och 4 öl i gårkväll. Idag har jag nollställt "Sober Time". From och med idag ska jag ha full koll på mitt liv igen.

Herregud vilken läsning... Snälla, snälla du, ta kontakt med en kvinnojour, du måste bort från den mannen. Jag förstår fullt ut den ekonomiska biten men huvudsaken du får en dörr att låsa om dig. Socialtjänsten måste kunna hjälpa dig med en lägenhet. Jobb och studier får lösa sig med tiden men fokus nu är att ta dig därifrån och börja läka. Du är värd ett bättre liv än att må så dåligt. Bra att du skriver här, finns mycket erfarenhet och välvilja. ❤