Senaste kommentarerna i forumet

...jag håller med. Har alltid tänkt att jag måste lära mig lita på min magkänsla.
Men vi pratar mycket och han vet hur jag haft det innan och säger ju naturligtvis att jag aldrig ska behöva uppleva det med honom. Sen är det ju så svårt när man bor så många mil ifrån varandra. Man får ingen vardag förrän den dagen man bor närmare eller tillsammans.

Tack snälla för era svar!

Sitter på tåget hem. Äntligen. Visst har det varit trevligt men är så innerligt trött.

Kusinerna har barn så det har varit en 3,5-åring och en 2 månaders baby med hela tiden. Gillade 3,5-åringen grymt mycket, hon var cool. Men den där lilla - nope inte min grej. Ser inte det söta i det. Blev bara trött. Skulle aldrig kunna ha egna barn, är helt förstörd efter 3 dygn liksom. Men visst önskar man lite att man vore lite mer normal och kunde fixa sånt. Det känns nämligen så tydligt nu att jag inte riktigt är som alla andra, att jag saknar något. Men det är lugnt. Det är bara jag.

Måste bara hålla huvudet högt och inte deppa ihop, låta de negativa tankarna ta över. Även om jag bara känner för att gråta här i kupén på tåget.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag. Istället ska jag hem till tystnaden och känna efter hur det verkligen är inför morgondagens terapi-session!

Det är något av en drömbild som gått i kras som du släpper.
Om jag tolkat det du skrivit rätt så har ni inte haft en fungerande relation på länge.
Alkoholen har alltid varit en partner att räkna med.

Att man som motpart i en sån relation hela tiden tänker att allt skulle vara bra eller åtminstone så mycket bättre om alkoholen inte fanns med i bilden behöver inte vara sant.
Men så länge flaskan står där som ett hinder för en fungerande relation så är det liksom konstigt nog ok att hoppas.
För utan flaskan så skulle ju då problemet vara undanröjt och allt skulle vara frid och fröjd.

Om du tänker dig att det kanske inte så mycket han du sörjer.
Utan det som kunde ha blivit.

Kanske går det lättare då?
Han lever ju kvar i sin verklighet som alltid varit sann för honom.
Du har säkert varit älskad och önskad,men bara i ständig samvaro med älskarinnan alkohol.

Han vill inte släppa henne och nu ser han att du har gått.
Nu får han sitta där med sin flaska som tröst och kanske går vidare på studs till annan kvinna.
Eller så stannar han upp,sörjer inser och söker hjälp.

Men om han inte har druckit klart så kommer han inte att öra det.
Då är det du som får bära skulden för att du lämnat,just för att han är för sjuk att inse hela sanningen.
Åt det kan du inget göra.

Låt din sorg få ta plats,gå tillbaka och läs i din tråd och ha din varannandagsvånda.

I början så for jag upp och ned i himmel och helvete på ett sätt som gjorde att jag trodde att jag höll på att bli tokig.

Lättad,glad hoppfull befriad ena dagen.
Nästa dag full av sorg och allt var svart när jag tittade framåt.
Och sen några dagar i himlen igen.
Mycket omtumlande och inget jag var beredd på.
Håll fast vid dig själv nu.
Bygg på din egen platå och låt Troja ta plats i ditt liv,ingen annan.

Fibblan, jag gick faktiskt inte på konserten. Ångesten blev värre och värre ju närmare det kom och jag orkade inte. Jag var också jättetrött och hade ont i huvudet. Gick och la mig tidigt istället. Som du säger så hade jag bara några dagar i bagaget (drygt en vecka nu) och måste fokusera 100% på nykterheten. Det kommer fler tillfällen i framtiden...

Nej jag är inte stark, jag är slut. Jag fungerar inte längre. Har gråtit sen igår. Skulle någon ställa fram alkohol framför mig kommer jag dricka den. Fy fan vad livet är fruktansvärt.

Har en ledig dag och tänker ägna den åt bara sånt som jag tycker är härligt. Inga krav, inga måsten. Helgen har varit nykter och full av roliga aktiviteter. Det enda jag kan märka är att när det inte händer något blir jsg väldigt rastlös. Inte så att jag vill dricka, mer så att jag sätter på en kanna kaffe och föreslår fika. Ännu är det som om jag inte orkar möta mig själv fullt ut. En å ena sidan tänker jag att jag bara måste vara ibland, en å andra sidan tror jag att mitt verkliga jag är ganska rastlöst. Saknar fortfarande en ventil där jag kan stänga av hjärnan ett tag. Alkohol lockar dock inte. När tankarna på alkohol har kommit har jag varit noga med att tänka förloppet fullt ut. Det är så lätt att fastna vid de där 2-3 första härliga timmarna i soffan och glömma desperationen i att dricka mer och mer för att få tillbaka den där härliga känsla. Men jag tänker allt fullt ut, hela vägen till hur det känns att vakna med ångest och ha en helt förstörd dag framför sig.

Tung morgon

Jag är ledsen... men det är ok, det är sunt att jag är det... på väg att läka då.

Jag har börjat talat om för andra att jag och han inte ska vara nåt mer, det känns jobbigt att säga det men det behövs med.

Jag är ledsen över att allt känns som ett misslyckande, fast jag kämpat

Tack FinaLisa. Friden har lagt sig med tågdunket. Barnen ser på film i paddan. Njuter. Detta blir en bra dag. ☕️

Läser i "Skål ta mig fan" om alkoholdjävulens egenskaper. Listighet, falskhet, tålamod och styrka.
Krafter som ligger utanför mig själv, redo att anfalla. Välbekanta sen tidigare försök att sluta dricka.
Idag känner jag mig stark. Idag ska jag inte dricka.
Klarblå himmel och sol. -0,6 och ett glittrande frosttäcke utanför mitt fönster. Vackert.

När mitt ex hade nyktra perioder var allt nästan VÄRRE konstigt nog. Kanske hade man själv orimliga förväntningar typ "bara han slutar dricka blir allt bra". Och så var det inte riktigt så för då hade man en deprimerad gubbe istället. Dessutom blev han hyperaktiv, kunde inte ens sitta ner när vi åt. Undrade och undrar fortfarande om han inte har ADHD eller någon annan diagnos. Att alkoholproblemen egentligen är ett "symptom" på något annat. Förstår verkligen din frustration. Är ju mycket bara att få den vanliga vardagen med barn, jobb, städ och tvätt mm att funka. Utmattande att någon som egentligen borde hjälpa till att få allt att funka istället blir ännu en sak att jobba med. Ta hand om dig♥️

Du skriver att du älskar honom, men din beskrivning av honom gör det lite svårt att förstå. Vad gör han för dig och barnen? Han låter som ett stort barn som inte heller älskar sig själv. Som hinkar i sig stora mängder alkohol varje dag. 1/2 flaska sprit som minst, men ofta drygt en sjuttis. Han kommer att få alkoholdemens av dessa mängder. Så om du verkligen älskar honom, så kanske du måste säga stopp, även för hans skull.

Klimakteriet... Det har jag ännu framför mig. Vi diskuterade det Hormonkaoset i min tråd i somras. Jag är helt klart i förklimakteriet, så nu är det nära. Känner bävan inför detta. Mina känslomässiga berg-och dalbanor är tillräckligt hisnande som det är ?

Skönt o höra att du fått sova gott i natt?!
Den sköna känslan inombords kommer absolut vara med dig som en stöttepelare under din långa arbetsdag idag?!
Hoppas du får en fin dag☀️!
Stor kram
/Fibblan ?.

En vecka idag?!
Så nöjd och tacksam över detta?!
Underbart att känna hur alkoholen blir allt mer obetydlig för var dag som går och hur jag bit för bit närmar mig den efterlängtade FRISKHETEN och FRIHETEN..?!

Ha en fin dag!
Kram
/Fibblan ?

Inatt sov jag utan kramp och det var så skönt. Vaknade en timme före klockan och fick en stund på mig att läsa och skriva här.
Idag har jag lång arbetsdag men det känns skönt inombords och då är det som är lite tråkigt lättare att utstå.
Jag har en begravning att gå på senare i veckan men det är mer för att stödja de allra närmaste än för min egen del.

Allt gott önskar jag er denna måndag i oktober, kära forumvänner ?

Kramar
???

Hoppas din dag blir bättre än natten?
Du får lyssna på något fint och vackert i dina lurar när du åker tåget idag.?

Kramar
???

För att du delar dina fina texter.?
Kramar
???

Grattis till tio veckor!

Visst är det spännande att lära känna sitt nyktra jag, det dyker ju upp både mycket angenäma upplevelser men också en del otrevliga insikter. Men jag tror att alla är bra. För precis som du skriver - Så är ju livet, och livet ska levas.

Så fortsätt lika starkt!

...å lite lätt småförbannad. Vad händer i kropp och själ? Känner inte igen mig alls. Sovit fruktansvärt dåligt. Vaknat arg och stressad många gånger. Hoppas att det är något övergående och att det hänger ihop med positiv förändring.

Ska resa tåg genom Sverige idag för att hälsa på min syster m fam. Vet att det kommer bli trevligt men intensivt. Ingen oro för A eftersom de nästan inte dricker alls. Bjuds det så kommer jag självklart att tacka nej.

Skulle helst av allt vilja tillbringa en vecka ensam i en enslig stuga i skogen. Behöver lugn och inga måsten.

Bra jobbat!

Och, ja, suget kan ta sig många konstiga uttryck. Men du är stark som står emot!

Skriver av mig

Vaknade nyss
Gammal vana vid att veta han är ute ännu en kväll.
Vart ändå glad att jag säger till mig själv att du behöver inte vänta in nåt meddelande längre...det är ok du får sova. Du är singel och behöver inte va orolig över vad han gör, om han skriver, om han skulle glömt skicka osv osv.....

Det här beteendet jag har är ifrån vårt förhållande. Det här kommer ge sig så småningom.

Kontrollen finns kvar där i mig, och jag längtar tills den är borta. Jag får acceptera att det är så här just nu ( bara gått knappt två veckor sedan jag lämna ) troja..... släpp taget för varje dag...gör dig fri psykiskt...troja det blir bra ...allt blir bra

Sådant ger mersmak, att vilja fortsätt skriva i forumet.

Idag en helgkväll, sista för den här veckan, en del påstår att veckoväxlingen sker mellan lördag och söndag.
Icke, säger jag, måndag är veckans första dag, söndagen den sista.

Ligger i min säng och inväntar sömntåget, som kommer om ett tag, eller en evighet, vilket som.
Kroppen måste komma ner i varv, ja eller mer själen kanske, lugnet måste få lägga sig.
På väggen bullrar kvällens söndagsfilm, 100åringen..., har sett den många gånger, en bra rulle, men kan den nästan utantill.
Ett gott sällskap i vilket fall.

Så nu ligger jag och ”gör bokslut” för den här veckan, tänker igenom vad som var bra, och inte lika fullt bra.
Har känt mig gott till mods i stort sett hela veckan, saker har rullat på, problemen löst på vägen.
Inte så ofta man kände så förut, när man drack, då anhopades problemen hela tiden, de stod på kö, liksom...
Nu är mitt sinne med mig hela vägen, jag är ikapp med tiden.
Helgen som gick har varit bra, ja riktigt bra.

Dottern och barnbarn har varit hos oss i nästan fyra dagar, ja eller middagar i alla fall.
Svärsonen jobbar natt, och hon finner en lättnad att vara med mormor och morfar när hon annars skulle vara ensam, eller måste vara tyst när han sover om dagarna.
Så de har vi fått rå om ordentligt och hundarna förståss.
Det är faktiskt härligt när hundarna kommer upp i sängen och hoppar av glädje när de har fått oss att vakna.
Strax därefter kommer dottern och barnbarn, och vi får en riktig gosestund allihopa ganska arla om morgonen.
Inte så svårt att gnugga sömnen ur ögonen då.
Vi lagar amerikanska pannkakor med sylt och grädde till frukost, sitter länge med myspyskläder i soffan framför morgonteven.
När regnet lugnat ner sig gick grabben och jag ut och bytte svålar på bilarna, alla tre, fyllde på spolarvätska med sprit i och frugan fick sin rattmuff på, de nalkas ju minusgrader i gamla svedala under veckan.
Vi hyrde en rastplats på eftermiddagen för hundarna en timme och lät de springa av sig massor av energi, vi sparkade boll mellan oss och jyckarna alla fem, ja sex med barnbarnet.
Blöta, trötta och frusna åkte vi hem och satte på hett te och tog det lugnt medan smalbena återtog sin normala färg.
En fantastiskt god kladdpasta avslutade kvällen innan svärsonen åkte iväg på jobb igen.
Vi halvsov i soffan nöjda med dagen och gick och lade oss i ganska så hyfsad tid, vi låter bäbisen gärna styra våra tider numera.
Upp igen med samma morgonprocedur men denna gång åkte jag iväg till affären lite snabbt och handlade färska frallor, färskpressad juice och smarrigt pålägg, och avslutade det hela med några goda wienerbröd, vi kallar det för hotellfrukost.
Starkt och hett kaffe avnjutes långsamt medans vi låter ögonen vila på småfåglarna som börjat jaga runt fågelbordet på baksidan.
Ojojoj, det är verkligen vintervarning nu, frosten har redan lagt sig på bilarna nu ikväll.

En ny säsong har börjat med mörka kvällar och många levande ljus, mysigt i och för sig, men man håller sig för mycket inomhus.
Vi har röjt av det mesta efter hantverkarna nu, städat, städat och återigen städat, otroligt vad hantverkarna skitar ner efter sig.
Vi hade t.om tjärfläckar på badkaret efter det att de skyddat badkaret med tjärpapp vid takfönstermontaget, det luktade lacknafta länge i vårat hus efter min rengöring.
För att inte tala om den där döa katten som låg under badkaret efter det att jag dragit fram den, det hade räckt till många peruker.

Dagens anekdot blev följande....
Dottern och jag åkte iväg för att shoppa lite i närheten, i en inredningsbutik klev vi in, jag frågade expediten om vad hennes mamma heter, och det blev rätt svar.
Nu kommer jag kanske trasha din barndom, men det är jag som är tomten svarade jag.
????, hon såg ut som en fågelholk.
Berättade att hennes mamma och min storasyster var vänninor en gång i tiden, och jag hade under några jular varit tomte för hennes två små flickor som då var i fem till sju år någonting.
Nu var den äldste av dem 42 år, och oj vad gammal JAG kände mig, eller vilken ung tomte jag måste ha varit då!

Tiden rullar på, på något konstigt sätt så känns det mer som om jag har mer koll på den nu, än förr.
Jag har kommit ikapp mig själv, och hinner reflektera över det som händer i mitt liv.

Kanske, kanske var det alkoholen som fick mig att rusa fram utan att hinna med att känna efter, eller så är det åldern.
Jag har båda fötterna på jorden och kan se framtiden an.
När jag drack, så drack jag som om det aldrig fanns någon morgondag, och det fanns det, men den var förjävlig.

Idag är varje morgondag en ynnest, ja kanske inte just måndagar, men annars ...

Berra

3 veckor nykter idag! ??‍♀️??‍♀️
Börjar vänja mig konstigt nog. Så här länge har jag inte varit ren (bortsett från när jag varit illa sjuk) någonsin! Och jag säger ren för ett tag vid 18-19 års ålder drack jag inte varje helg utan festade på annat om man säger så...
Att vänja sig såhär fort trodde jag inte. Jag vill ju såklart ha ett glas vin. Jag vill ju åka till systemet. Men jag gör det bara inte.

Ett bakslag eller bakslagstanke hade jag dock i helgen. En extremt jobbig timme med mycket ångest. Då tänkte jag att jag kanske skulle smygta en öl och hälla upp typ en termosmugg så ingen såg...vilken sjuk tanke. Jag gillar knappt ens öl. Blev faktiskt lite rädd för mig själv där.. Tänk om jag är värre ute än jag tror? Jag gjorde det inte. Men tanken var där.. Obehagligt. Jag? En smygdrickare??

Så vad jag ska göra med den tanken än vet jag inte. Ska fortsätta mitt program här på siten i veckan. Reflektera.

Jag har andra omständigheter i livet just nu som gör själva livet till ett helvete. Med eller utan vin. Känns både bra att gå igenom allt nykter men det ger såklart en extra press på mig.

Känner att jag börjar vakla lite så nu är det 100 % fokus i veckan! Ingen alkohol över huvud taget! Jag har ju lovat mig själv.

Hoppas ni där ute mår bra! Fortsätt kämpa! ❤️

Låter som en jättemysig helg.Och Grattis till alla dina dagar! ?? Hoppas du får sova gott, utan känning av kramp i benen. Nu kör vi mot en ny fräsch och nykter vecka ??

En helg förbi
Festen i veckan hoppade jag över.
Det kändes bra.
Sen hoppade jag över en nykter fredag men det kändes också ok, det blev lugnt o sansat.
Ikväll hoppade jag över en grogg till förmån för en alkoholfri öl.
Känns bra det också.
Nu ser jag fram emot en alkoholfri vecka.
Och bra joggingpass.