Senaste kommentarerna i forumet

Detta kan vara en dum fråga!

Jag går på antabus men tog en paus på några dagar. Drack på lördag kväll.
På söndagen bestämde jag mig för att starta min antabus igen.
Reaktionen blev jättekonstig....efter ca 10 min så började det rusa i min kropp...kände mig påverkad...sedan kom dåsighet och illamående....ville bara sova.
Var det antabusen jag tog som orsakade detta?
Har ju bara hört när det är tvärtom...alltså att dricka på antabus...
Aldrig att ta antabus när man har alkohol i kroppen....
Tacksam för svar

Förstår din känsla. Jag känner likadant ofta. Bergstrollet där inne som rör på sig i sömnen av sin mardröm. (Du har bildliga uttryck som är härliga att läsa trots att det handlar om svåra känslor). Har druckit bort tristess, stress, oro, ångest, lycka, ja..allt. Emellanåt tänker jag att jag ska dricka. Men ganska omgående kommer insikten om att inte ens alkohol skulle hjälpa mig i känslan. Jag tror faktiskt inte det. Snarare förvärra allt.
Är det där vi hamnat nu? Att såhär känns livet...? Ibland roligt. Men ofta ganska ...plain.. Bara är liksom. Vi är vana vid kickar av olika slag. Nu har vi inte möjlighet till snabb skön känsla, snabbt fix till fnissig känsla. Nu måste vi liksom bara vara och låta allt komma i sin takt. Vi kan inte kontrollera, att nu ska jag supa och tycka att allt känns lite luddigt och skojigt en stund. Istället ska vi bara gilla läget lite lagom bittert.
Jag förstår den känslan av....”jaha, det var det det”. Men så brukar jag vända tanken, till att jag faktiskt väljer bort alkohol för att få en bättre hälsa, hy, utseende, styrka, immunförsvar, och det är ju trendigt och cool att fatta att vara nykterist! Det ger oss respekt. Att vi har lugnet att göra en stor förändring som faktiskt går emot en enorm norm.
Men visst äger vi rätten att känna vad fan vi än känner! Och här är det väl härligt tillåtande att få uttrycka vad fan man än känner!
Din tråd är värdefull! Och det är väl härligt att vara ärlig!
??‍♀️???

Jag fick en liten genomgång av stegarbetet. Egentligen tycker jag det verkar som om det är generiska frågeställningar man går igenom - men - förpackade i en uråldrig modell med en kategorisk syn på hur alkoholister beter sig. Jag gör samma sak i min process men på mitt sätt. Ska ändå fundera vidare på detta. Om det fortsätter vara krisigt kan jag ändå tänka mig gå igenom det för att åtminstone få möjlighet att prata med andra som förstår och vet hur det är. Skadar ju inte någon att fundera lite över ett och annat både en och två gånger om man säger så.

Tyvärr känns det viktigt för mig att skriva här i dag att: I dag ska jag vara nykter. Nu gäller det att hänga i här. Det blir en promenad och spinningpass i dag. Hoppas detta hjälper mig vidare ifrån suget.

Kram!

Eftersom jag sällan eller nästan aldrig tänker på alkohol eller har några problem med att vara utan så har jag i princip slutat komma hit. Att diskutera alkohol ger den i mitt tycke just nu mer plats än den förtjänar i mitt liv.
Kommer titta in några gånger om året men passar på att önska alla lycka till!

Jajamensan ?
Nu sitter jag på bussen till mina vänner på KRIS , har inte träffat dom på ett tag. Ska bli trevligt ?
Berättelsen om kris ska berätta för er senare idag...
Ha det bäst så länge ?

På kliniken för att träffa läkare. Naltrexonet ger mig biverkningar i form av hjärtklappning. Frågan är om jag skall sluta med den eller kanske byta.
Har länge tagit halv dos, men varje gång jag har försökt öka till full dos mår jag hemskt dåligt.

Vad jag nu vill ha sagt med detta.

Jag vill börja med att säga att det märks att du har många styrkor. Du har sökt dig hit, du tar emot hjälp från vården och du har modet att sätta ord på vad du känner och är med om. Utan att förminska dina känslor så vill jag gärna erbjuda hopp. För det finns. Bara det faktum att du är ung är en skyddsfaktor, att du dessutom kommit till insikt i att du är en av dem som reagerar på alkohol på ett skrämmande sätt är ett tydligt tecken på att du tar ansvar. Du skriver att du just nu har påträngande tankar på att livets meningslöshet samtidigt ser du dina föräldrar och förstår att du är en del av en familj.

Det kan vara svårt att veta om de val en gör är för en själv eller för andra, det går ju inte att helt "friställa" sig från andra då vi på sätt och vis hör ihop. Du är nykter för dina föräldrar just nu. Tycker det låter fint att du "lånar" deras vilja och förstår att du är en viktig och meningsfull människa. Du bryr dig om dem och det blir en motivation för dig. Vackert. Du kommer känna annorlunda än du gör nu med tid och det är fantastiskt att du är beredd att prova olika saker för att nå ett bättre mående. Om jag förstått dig rätt så kunde alkoholen ge dig en "paus" en stunds frihet från inre och yttre krav ett tillfälle att bryta normer? Att finna ett förhållningssätt till det att bli sig själv i en normstyrd värld kan vara en spännande resa. Du har påbörjat den.

Vi är glada att du finns här, du är inte ensam!

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hur är läget? Saknar dig här!
Kram!

Jag har precis börjat lyssna på Missbrukspodden med Emelie Olsson.

Emelie är vuxet barn till en mamma som haft/har problem med missbruk och psykisk ohälsa. Även hennes lillebror har varit missbrukare.

Hon intervjuar i podden andra anhöriga och missbrukare. I avsnitt 7, som jag lyssnar på nu, blir hon själv intervjuad.

..och då syftar jag naturligtvis på Corona viruset.

En influensa som vi bara väntade på att den skulle klassas som en pandemi, och det blev den av WHO.
Så nu är den ett faktum, nu är den här och många kraxar om att det är domedagen.
Folk har börjat hamstra som galningar, men frågan man ställer sig varför just dasspapper?
En snubbe på jobbet hade en teori, när någon nyser, så är det tre stycken som skiter på sig.
Samtalsämnena på jobbet är givna, allra mest på lunchrasterna, många tvivlar på dess farlighet.
En dödlighet på 1-3:%, inte mycket mer än vad en vanlig vinterinfluensa skördar egentligen.
Skillnaden är väl att den är så mycket mer smittsam, och då ökar trycket på sjukvården.
Så de som sätter sig i frivillig karantän på en vanlig förkylning, kommer ut några veckor senare och kan exponeras för smittan då, det blir bara en fördröjning.
Frågan är väl om inte alla kommer att exponeras för den till slut, de som vet säger att den varar i ca tre månader, och kommer i tre vågor med minskad intensitet, jahopp ett trekvarts år då ska vi vara rädda.
Några kommer inte märka någonting, andra kommer att dö, den slår verkligen olika.
Barn kanske inte påverkas alls, de äldre med underliggande andra sjukdomar ligger i riskzonen.
Mest vanligast var män över 60 som var rökare, så man är ligger nära som exrökare.
Så nu isolerar vi oss från varandra, varje gång någon hostar så måste han eller hon ursäkta sig, nej jag har inte Corona!
På jobbet har vi fått ökade restriktioner, först inga tjänsteresor till Asien, sedan inga alls, resor alltså.
Nu får vi skriva på ett papper varje dag och meddela våra chefer via Mail eller SMS att vi har ”pass”.
Vi kan sjukskriva oss hemifrån utan karensdag men då till f-kassans ersättning.
Om vi däremot blir hemskickade så får vi full ersättning, så det blir motsatt verkan, hur tänkte de?
Vi får nu endast sitta fem personer i lunchrummet med minst tre meter ifrån varandra.
Möten får bara ske i nödfall om de kan begränsas till tre personer med samma avstånd på tre meter mellan varandra.
Besökare får inte komma in alls, bara i helt unika och väldigt akuta fall, efter att de har signat samma hälsodeklaration.
Vi har handspritsautomater uppsatta i varje rum, ombeds tvätta händerna så ofta vi har möjlighet.
Det luktar sprit på hela firman, vilken vardagsalkis som helst kan gå helt obekymrad bland alla andra utan att riskera att upptäckas.
De har lagt in om extra städning där de torkar ledstänger och handtag flera gånger om dagen med...sprit.

Och visst måste vi, ja alla måste ställa upp, vår sociala frihet står på spel, men också andras liv.
En tid då vi prioriterar att vara lojala mot våra arbetsgivare och åsidosätter vår och andras hälsa genom att gå till jobbet lite småsjuka och snoriga, eller någon dag för tidigt tillbaka, är för tillfället satt ur spel.
Ja kanske för all framtid, vi kommer nog att få fler influensor som invaderar oss årligen, och vi behöver ändra vårat sätt att se på vår hälsa, att respektera andra genom att inte vara ”småsjuka” på jobbet.
Vi kan bära på ett virus vi inte själva påverkas av, men som kan skada andra ytterst allvarligt.
En gammal devis om att visa medmänsklighet som vi verkar ha glömt bort i vår stressiga tid av att alltid vara anträffbara.
En tid då vi umgås mer på sociala medier än umgås i verkligheten, och vad blir resultatet av det?
Jo vi tvingas till att använda det ännu mer, möten på Skype, och telefonmöten på mobilen, sjukt?, ja.

På mitt jobb jobbar hälften av personalstyrkan hemma, grannen och frugan, man märker att internet inte klarar av belastningen och havererar stup i kvarten, är vi verkligen så osårbara som de vill göra sken av?
Grabben är ensam kvar på jobbet, någon måste ju sköta det praktiska, alla sätter honom i jobb, på distans.
Många tvivlar och visst florerar det en massa konspirationsteorier, är det en världsomspännande test vi utsett för?
En del tar det på ett överdrivet sätt, nästan helt hysteriska, andra skiter i det och lever som vanligt.
Våra norska vänner får inte inte åka ut till sina stugor när de ändå inte får vara på jobbet.
Men gör de det ändå väntas dryga böter, de har t.om kallat ut militärer för att hindra ev. stugsmitare.
En form av polisstat, eller?, man stoppar folks rörelsefrihet inom det egna landet.
Jag förstår samtidigt också att man inte vill dra ut storstadsfenomenet ut på landet, men å andra sidan är de större avstånd mellan smittbärarna.
Sjukt, ja!

Själv ligger jag inom riskgruppen, man, snart sextio år, snusar och är en inbiten nagelbitare, stoppar fingrarna i munnen flera gånger i timmen, jag om någon borde ha trilllat dit för länge sedan.
Å andra sidan, vi kan redan ha blivit immuna, kommer ni ihåg vår influensa vi hade i början av februari.
Lite för tidigt för att vara Corona, men vi var kanske tidiga.
Minns bara hur otroligt smittsam den var, hela familjen sjuk inom ett dygn, så snabbt brukar det inte gå.
Så vem vet, framtiden får visa.

Ja vad händer i vårat liv, absolut ingenting, allt står i halt.
Fyra föreställningar inställda, kören stängd, resan i september hänger löst, våra helger har plötsligt blivit cancellerade.
Vi har plötsligt mycket tid över, som vi avsätter till att umgås med varandra, barnen borta bitvis.
Igår handlade vi nästan ensamma på affären, tittade på de tomma hyllorna som skulle innehålla dasspapper, ris, pasta m.m.
Vi hade en seriekavalkad vid tv’n, nio timmar och vi slutförde två av dem, hann inte laga mat då vi var ensamma utan det blev lite snabba varma mackor istället, skönt att få vara så där lat och slapp.
I morse gick vi upp ganska sent, och hade en tvåtimmarsfrukost med sonen som var pratglad och sugen på umgänge.
Hämtade en skärm och tangentbord på frugans jobb så hon får det lite lättare här hemma närmaste tiden.
Blåste av delar av baksidan med högtrycket bara för att solen visade sig idag, men vattnet frös fast på trallen, så lite förtidiga var vi nog, som vanligt alltså.
Vi har alltid bråttom till sol och värme, och det går inte att skynda på den, fast vi nog önskade att vi kunde det.

Vi känner oss som de ensammaste i hela världen, men kikar över till grannen och ser att de upplever samma sak.
Den här influensas sätter oss människor separerade, och man saknar umgänget.

Så visst lever vi i en sjuk värld, det är en märkligt situation som vi får uppleva.
Spriten flödar i Sverige, men inte för invärtes bruk, tur är väl det...

Berra

Jag tror att du har kommit till en tidpunkt där du behöver ha saker att se fram emot. Saker som skänker glädje, roliga saker, spännande saker. Något som bryter vardagslunken. Nu är ju inte alkoholsug något problem att tala om mer. Jag har mitt fiskeintresse som räddning, det betyder oerhört mycket för mig. Många har ju utlandsresor som något att se fram emot. I nuläget är ju inte detta något alternativ, men man kan ju fortfarande resa inom Sverige. Jag vet att flera av frugans vänner nu på ”äldre” dar har tagit upp sitt barndomsintresse, ridning. Och dom verkligen brinner för detta.

Kanske du skulle ta att testa något nytt? Tänk efter om det är något du skulle vilja prova på. Jag tror att det ligger i människans natur att prova nya saker, ha någonting att längta till. Att ha något att se fram emot.

Kram❤️

Kram till dig miss lyckad ?

Vill skicka dig en peppande kram ? Du har kämpat i många år. Önskar dig en lättare tillvaro så snart som möjligt. Du har klarat dig hittills, så du klarar allt!

Så bra att du pratat med maskrosbarn. Instämmer med Sofia, modigt av dig att prata med din mamma om din upplevelse av dina föräldrars alkoholintag. Kommunikation betyder så mycket. Jag brukar tänka att allt går att kommunicera fram, det gäller att öva och lära sig hur en når sitt budskap på bästa sätt.

Idag när jag var ute i skogen så såg jag plötsligt hur två rådjurshuvuden tittade upp. Jag tror att de stod och smaskade på något och de hörde mig. De blev helt stilla en stund och stod där och tittade, sedan sänktes deras huvuden och de fortsatte att smaska. Att vara i skogen ger mig energi och ibland så upplever jag mycket humor, som med dessa rådjur.

Nu ska jag sova. Vill önska dig en bra start på nästa vecka!

Ska fundera på det ? Just stegarbetet är jag lite intresserad av, vad det kan tillföra mig ytterligare.

Sina känslor har man rätt till för de tillhör oss. Precis som våra trådar gör.
Har förstått att det kan ta ett år innan man känner den fulla effekten av nykterheten och måendet stabiliserat sig. Så vi får väl fortsätta nyktert och få uppleva det. Kram?

Se klart, din analys överensstämmer med ditt nick?
Att vara nynykter är ju lite som att vara nyfrälst.
När tiden går så blir ju nykterheten en del av vardagen och den är ju inte alltid så munter...
Så det gäller väl att bara gilla läget och livets alla upp och nedgångar..
Hmm, det låter väldigt förnumstigt och klyschigt men kan inte formulera mig bättre just nu...?
Dags att sova?
Godnatt kram ?

Jag vill inte tynga detta forum med trista inlägg, å andra sidan är tråden min och eftersom mitt liv är proppat med tillfällen där jag behöver vara stark/glad/kapabel så behöver jag också en plats där jag får vara väldigt öppen kring detta jobb som nykterheten innebär.
För mig då.
Kruxet är att jag inte känner så mycket sug. Jag häller iofs ut makens halvdruckna vinglas för att det känns onödigt att de står och blänger, men har inga problem med alkohol hemma. Idag åkte jag hem, ensam, från vårt sommarhus och passerade diverse restauranger, inte en människa hade vetat om jag gått in och druckit i min ensamhet. Men det skulle inte falla mig in. Köper lite glass och Coca-Cola.
Så det är inte min ”risk”. Om jag tänker på ett glas vin känner jag snarare avsmak, Däremot känner jag mig så låg, låg energi. Vaknar ok på morgonen och tänker att det dystra äntligen har släppt, men vid lunch/eftermiddag så går luften liksom ur mig.
Känner mig spänd och stressad, vet att det såklart kan ha med virus-läget att göra, men det är som om inget gör mig glad.
Funderar över det faktum att jag de senaste åren, nog druckit på alla känslor som liknar de här. Varje gång. Oro, sorg, stress. Tänker att det nya kanske är att känna sig genom livet, inte dricka sig genom det. Självklart på nåt vis men verk-li-gen inte enkelt. Jättesvårt. Outhärdligt nästan.
Känner mig otillräcklig, får dåligt samvete för sånt jag borde hunnit i helgen. Istället för att vila. Känner stress inför vardag imorgon. Känner mig otymplig i kroppen. Tycker jag ser gammal ut.
Saknar i princip alla de känslor som mina första nyktra två månader var så fyllda av; glädje i nuet. Uppskatta små saker. Pigg. Glad i kroppen. Tacksam över mitt beslut.
Jag hoppas och tror att det här kommer att gå över. Jag har koll på hormoner, relationer.
Kanske är det något gammalt bergstroll av sorg som börjar röra sig under jorden. Jag vet inte. Jag tycker jag, efter diverse terapier och annat, har hyfsat koll även på dem.
Har inget annat uppiggande att avsluta varken detta inlägg, eller dagen med. Men- nykter. Ändå.??

Jag fick veta att den här gruppen ses alltid online sedan förra hösten, inte p.g.a. Corona. Vi var 9 pers från olika landsändar. Hittade dem på AA:s hemsida. Vi pratade via skype utan bild. Jag anmälde mitt deltagande i fm och fick ett OK sedan ringde de upp fem minuter innan mötet startade. Just den här gruppen skippar delningar och fokuserar i stället på att diskutera stegen. Fungerade utmärkt! Kan tillägga att jag kanske inte är såld på AA efter detta möte, men det fyllde definitivt sin funktion i dag och jag tänker delta igen när jag kan. Får ge det en chans tänker jag.

Låter ju toppen!?? Både att ni kom iväg och AA-möte online. Var det online pga corona??
Sett att AA:s steg finns förklarade ett och ett typ på Youtube. Fast live är ju bättre förstås!
Nu håller vi ut! Kram ???

Varför veckomål? Varför inte mål per dag? Om du kan minska mängden alkohol per dag så slipper du kanske dricka pga bakfylla.

Ut och röra på sig är ett svinbra sätt att mota ångest tycker jag. I början sprang jag 2-3 km varje dag.

Hur gick det till rent praktiskt? Det hade jag faktiskt kunnat tänka mig. Jag tror att AA funkar jättebra, men problemet är att det finns ytterst få sådana grupper i min landsända.

Skönt att du och dottern kom iväg till äventyrsbadet ?

Tack för din reflektion, försöker ofta tänka så och har märkt att vissa saker blir lättare när man tänker så, har bara så svårt att stå och säga till honom att jag inte älskar honom på samma sätt längre.
Känns som att han ställer till det när han dricker och jag får städa efter honom och trösta barnen, sen när han är nykter är han jätte bra med barnen och dom vill vara med honom och det är jag som åter igen får ta skiten att jag valt att gå som han uttrycker det, barnen glömmer vad han gjort och önskar å ber mig flytta hem igen.
Allt går liksom bara runt å vet att det bara är jag som kan stoppa det.

Tack för alla grattis i dag! De värmer! Jag har firat dagen med att komma iväg med flickan till det roliga äventyrsbadet. Trots att den här dagen faktiskt har gått enligt vår gemensamma plan har suget infunnit sig. Lite för starkt för att jag inte ska vara orolig. Därför valde jag att delta i mitt livs första AA-möte. Online var det också. Lite att smälta känner jag. Jag har ju tidigare sagt här (eller kanske bara tänkt) att om inte nuvarande åtgärder räcker får AA bli nästa steg. Det var väl så jag kände i dag. Att nu räcker det, jag klarar inte detta själv. Måste prata med någon som fattar. Mötet uppfyllde sitt syfte. Jag känner mig impregnerad av nykterhet. Nu är det strax statsministern på TV. Historiskt det också, precis som så mycket annat i värld just nu. Skakigt men jag känner att jag står stark just nu i alla fall.

Kram!

Den här veckan har jag druckit 23 glas vilket är ungefär lika många glas som förra veckan. Det blev tyvärr ingen minskning som planerat den här veckan. I måndags drack jag kaffe vilket gjorde mig stressad och jag drack 5 glas alkohol för att komma ner i varv på kvällen. På tisdagen drack jag också 5 glas alkohol eftersom jag hade ångest p.g.a. av alkoholintaget dagen innan. Mot slutet av veckan trappade jag ner till 3 glas per dag. Det är positivt att jag har styrketränat vid två tillfällen den här veckan och jag har 3 träningspass inbokade nästa vecka.

Nästa vecka är målet att dricka max 14 glas. Jag ska nå målet genom att inte dricka kaffe eller alltför mycket te. Nästa gång jag har ångest eller känner mig stressad ska jag gå ut och röra på mig. Jag kan gå på en promenad längst med vattnet, gå på en shoppingrunda eller dansa hemma. Det räcker oftast med bara 10 minuter för att få effekt.