Senaste kommentarerna i forumet

Det ska bli spännande att se om det märks någon skillnad när det gått ett tag.
???

???

Jag köpte magnesium på apoteket och hoppas verkligen att slippa dessa kramper igen ?. Så jäkla ont det gjorde!!

Skönt att du står stadigt och även om du fick ett litet nikotinåterfall så är ju det mycket bättre än A!!
Du får samla ihop all motivation och vilja och stoppa in en ingefärsbit istället för nikotinprilla?

Ha en skön helg nu?

Kramar
???

Jag har svårt att få tummen ur arslet med det mesta nu... Men jag ser det mer som ett tillfrisknande från perfektionismen och överpresterandet som ledde mig rakt in i utmattning och problemdrickande. Good enough är mitt nya livsmål såväl yrkesmässigt som privat. Jag ser vad som borde göras på alla fronter, men vänder rumpan till och läser en god bok istället ?

Läraryrket ställer orimliga krav i dagsläget. Har du provat olika arbetsgivare? Det finns olika grader även i helvetet sas... En del privata alternativ, som startats av eldsjälar och hållits småskaliga kan tex ha satsat på en viss pedagogisk struktur som underlättar helheten. Vissa satsar på mindre klasser (tyvärr alltid med följden lägre lön för lärarna). Ett annat alternativ är att ta klivet till särskola eller resursskola. Tufft elevklientel, men små grupper, mycket enskild undervisning och väl tilltagna kringresurser. Och handen på hjärtat - en eller två elever som borde gå i resursskola finns i varje klass i den vanliga kommunala skolan, plus 28 elever till som ska ha sitt.

https://ehdin.com/15-saker-folk-upptacker-nar-de-slutar-med-alkohol/

Som många här, är du klarsynt och medveten. Man kan vrida sig snurrig av funderingar på varför man dricker. Jag jobbar också med människor (soc). Negativ stress är väl en av mina ursäkter till drickandet. Mycket skit från barndomen och svåra händelser genom åren.
Vi är många med dig som förstår din kamp.

Vi kämpar på!?

Kommande tid ska jag försöka förstå att suget kommer riva i mig.
Men jag måste stå ut. Alkoholen har för stor makt över mig. Just nu står jag ut med ångesten, självhatet, rädslan... enda sättet att hålla sig frisk från den här sjukdomen är att inte dricka. Bara nykter tid kan få en frisk. Jag hatar alkoholen, jag hatar denna kamp. Varför drabbades jag av denna förbannelse. ? Självömkan idag. Hopp om starkare psyke om några dagar..

Jag var förra veckan på kommunens anhörigträff. Tyvärr blev min känsla bara ilska, mitt jag blev provocerad inte av någon där utan vilket jävla skit man utsätts för. Man ska ta hand om barn, djur eget företag, hem och nu en man som egentligen skulle vara den bästa tiden i vårat liv. Och så är det jag som ska sköta mig, absolut inte låta min ilska, sorg el frustration komma fram mot honom för då kan det sätta igång en massa hos alkoholisten. Jag får absolut inte konfrontera honom med den senaste fyllkörningen, eller skumma sms, utan vara försiktig. Ja och jag har varit det, men jag är ledsen och jag måste bita ihop. Och sen på mötet så hitta jag ingen att identifiera mig med, det var mest föräldrar och det är jättesorgligt och känslor av ett annat slag. Jag kan ju gå det kan man ju inte som förälder... Så då kände jag att vilket ego jag är! Som gnäller över ett förlorat umgängesliv och ett normalt liv. Har läst om Alanon, kollat möten och ska försöka ta mig dit i veckan, hoppas det ger ett lugn för att orka. Känns som det är rätt forum, och jag önskar så att 12 veckor för min man på behandling kommer ge honom insikt hur mycket det har skadat, vårt liv tillsammans kanske aldrig går att reparera men då får det vara så.

Vad glad jag blir när du lyckas! Det känns som du själv säger annorlunda den här gången..Jag läste hela din tråd, och livet är verkligen inte rättvist..Vi påverkas oerhört mycket av barndomen och dom vuxnas missbruk och mående..Så skönt för dig med både yoga och hälsosam mat..Det är ett fint liv..Jag tänker som dig, att jag vill vara en frisk kvinna- mamma och mormor..Ett föredöme faktiskt????

En samvetsfråga till er som varit nyktra ett tag, får ni gjort allt ni vill.
Går emot nio månader och kommit in i en period av inte deppighet, men lite nere och får inte riktigt saker ur händerna hemma.
Funkar toppen utanför hemmet, men hemma blir jag sittande utan energi.
Lite låg för att jag inte får träna, ryggproblem men detta kom innan.
Så är detta också en period jag skall igenom är väl frågan?
Inte så muntert men nykter iallafall och det är ju huvudsaken// kram Strulan

Det här fixar du!? Mitt bästa tips är att försöka parkera ångesten ett tag, den tar mycket energi. När den känns som värst så ta ett djup andetag och lova dig själv att ge den utrymme en annan dag men inte nu, så ska du se att den klingar av. Det är ju "bara" tankar som lever rövare egentligen...sätt dem på plats och visa vem som bestämmer! Ta hand om dig idag!

Nu kommer jag skriva lite sorgsna tankar som kommer upp.

Jag tänkte att det är andra gången jag blir bortvald pga alkoholen mannen väljer. Inte ens lilla jag vann?
Han väljer alkoholen framför mig. Sen tänker jag så här med att jag väljer MÄN med alkoholism! Och att gå in i en kamp mellan alkoholen och mig det går inte. Inte ens någon annan tjej kommer få dem att välja bort alkoholen. Jag tycker det är orättvist att lägga skuld på mig själv som ord som sårar, ser du han valde det för du är mindre värd än alkoholen, du fick inte hela han för du är si o så....

Nej jag vann inte och det gör ingen. Kanske nån prosent gör det. Ja jag ger mig in i män med den här sortens problematik, det vet jag och det bör jag hålla mig låååångt ifrån. Jag bör hålla mig ifrån män i huvudtaget just nu ( förutom de män jag är nära vän med )

Att han valde alkoholen gör han pga att han är beroende av den. Att säga till mig skälv att jag blir bortvald är inte sjysst mot mig själv, så som jag började detta inlägg med.

Du gör rätt i att fokusera på det du tycker är viktigast. Jag vet så väl hur svårt det kan kännas att ha många påfrestande saker omkring sig, samtidigt som man försöker hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol. Om du börjar där, hittar du säkert mer kraft med tiden att hantera det övriga i livet. Önskar dig en rejäl nystart!

Får lite funderingar om din man söker efter en anledning att börja dricka men jag hoppas jag har fel. Vad det gäller festande och drickande för dig tycker jag det är rimligt att ni inte har någon alkohol hemma. Om du sedan vill dricka något när du är bland vänner så är det din ensak. Märkligt beteende hos din man att knuffa dig för att du pratar om att du vill ha en bastu. Bara för att man är alkoholist kan man väl inte bete sig hur som helst. Känns som han är huvudpersonen och du ska anpassa dig efter det. Lite av den negativa mentaliteten med sjukdomsbegreppet. En del har nog missuppfattat det. Tycker du ska söka dig till alanon för att få stöd. Sedan finns det en del anhörigprogram och ofta erbjder kommunen det. Ditt liv kan ju inte avstanna för att han ska hålla sig nykter och i vilket fall som hjälper det inte honom. Han borde vara glad för att du mår bra. Så här tänker jag. Lycka till!

Mulletant
Ja jag är ett vuxet barn, har haft otaliga år i terapi. Jag har skrivit till en som kan hjälpa mig med att inte hamna i dåliga relationer, de kan säkert ge mig stöd ?

?

Det är ju helt okej att ta ansvar när det inte finns någon annan som kan göra det. Men när man tar ansvar och någon annan slipper, då känns det inte lika kul. I alla fall inte när det alltid är så.

För mig funkar det inte, det är som att spela ryskroulette. Ibland går det bra men det kan lika gärna gå fullständigt åt skogen. Med efterföljande ångest och problem som måste lösas. Därför tar jag aldrig första glaset, oavsett.

Mvh

Min man går på behandling via kommunen sedan 2 veckor, bra, underbart!! Men jag då? Först har man varit ledsen, arg, gömt sprit varit orolig, hämtat, tröstat, fått skit etc ni vet
Han har supit, farit på weekend resor, förstört för mig, sina barn
Nu ska jag hjälpa honom igen, inget umgänge, han bryter ihop om jag är borta ett dygn, vi umgås inte med någon längre. Mitt liv har alltid varit umgänge, trevliga tillställningar, fester, skatt och glädje. Men nu är det Netflix, fundering vad vi ska äta och jag får absolut inte säga något, sade i veckan att jag ville ha en bastu, som jag själv skulle betala, då blev han så arg så jag trodde han skulle slå, men det stannade vid knuffar.
På beroendeenheten säger man att jag ska vara nykter 1 år för jag älskar väl min man, och det innebär att jag ska sitta hemma ett år och fundera när han får ett återfall, för det får han. Han säger att det går bra så länge han inte utsätts för lockelse, men det är ju hela tiden, slå på tv:n bara. Och så ska ingen få veta, hur lätt är det då?
Ja ni ser väl hur less jag är, behövde få skriva av mig

God lördag på er! Underbar känsla att vakna tidigt utan vare sig ångest eller bakishuvudvärk.

Någonting har hänt i min nykterhet och jag börjar inse att mitt senaste ”återfall” har varit viktigt för att kunna förstå allvaret i beslutet. Jag vill fortsätta må så här bra.

För bara en vecka sedan mådde jag piss. Varför? För att jag låtit den lömska ormen locka mig. Lyssnade till hans hesa väsande om att det inte är ngt ”fel” på mig och att ”jag är väl värd ett glas vin precis som alla andra”. Fattar inte att jag lyssnade igen! Trots att jag egentligen visste om riskerna. Trots att jag vet att ett glas automatiskt blir fyra -fem...

Jag vill aldrig dit igen. Aldrig någonsin.

Sjukdomen a:ism är kronisk. Icke botbar. Men så länge jag avstår det första glaset så håller jag mig frisk. Förhoppningsvis för alltid. Jag vill vara frisk!

Måste ta kampen nu. Vad som händer med frugan får bli vad det blir. Orkar inte med hennes humör så kommer behöva stänga av alla känslor för henne och ignorera henne helt. Den viktigaste kampen är den mot alkoholen. Ingen vet, fler anar kanske, men när jag är ensam antingen efter familjen lagt sig eller ute på resa finns det inte längre några gränser. De har suddats ut bit för bit. Den jag sviker är mig själv, det är bara jag som kan ändra på detta och förlåta mig själv.

Ja knaskatten jag vet ju egentligen det. Oftast tycker jag ju faktiskt att det verkar skönt att vara singel. Avundas oftare ensamma mammor än mammor i par. Men just igår kändes det sådär att alla myser och myser och har det fint.

Idag är jag på så dåligt humör. Och mina barn frågar vad det är med mig. Försöker skärpa mig men jag är inte glad. Måste få ta nästa steg och bo ifred. Denna väntan gör mig irriterad.

Mannen kom hem nångång innan 5 imorse. Började laga mat. Kom inte in till oss men när han gick och lade sig tog jag ut hunden så tyst jag kunde för att det inte skulle bli en till kissolycka inne.

Nyligen vaknade han. Och jag blev på ännu sämre humör. Det tar på krafterna att vara neutral eller trevlig mot någon man egentligen är arg på. Men jag ska absolut inte bråka. Men det gör mig irriterad att hålla inne allt.

Om några timmar ska jag med barnen på kalas. Måste först till stan. Och det irriterar mig att mannen inte gör sånt här för barnen nånsin. Tänk om han kunde göra det så att jag fick lite egentid. Men varför skulle jag nånsin få slippa ta ansvar... Suck.

Allt detta ansvar kan jag ta egentligen och har alltid gjort men det gör mig förbannad att det ligger en vuxen man och latar sig på soffan och inte bidrar med nåt förutom besvär.

Blä.

Efter att ha läst en hel del kring just torrbaksmälla, så verkar det inte helt ovanligt att det kan hålla i sig i tre månader. Inte så upplyftande för en annan men bättre att veta vad man kan förvänta sig. Förr om åren behövdes tre dagar sen var man som ny, det här är ett starkt bevis på att man har ställt till det för sig...

Tycker du gör helt rätt i att vänta med alkohol tills du mår bättre i dig själv. Vi behöver nog jobba med vårt "privata självförtroende", yrkesmässigt är det intakt. Det är så klart ett tecken på osäkerhet att rikta så mycket negativa tankar gentemot sig själv. Jag är precis likadan. Varifrån kommer denna kritik? Själv kan jag härleda en stor del till min uppväxt. Förväntades alltid att vara bäst. Så är det än idag iofs, är 38 år.. Med sånt i bagaget så är det inte konstigt att man har svårt att hitta sitt egenvärde.

Tror man behöver fundera över varför det är så viktigt att ta åt sig av vad andra tycker och tänker. Speciellt såna man knappt träffar. En stor del av denna "kritik" är ju inte ens reell, utan något min hjärna kokat ihop utifrån diverse parametrar den plockat upp, blickar, suckar, energier ja inte vad jag allt vad som snappas upp. Sedan presenteras en mindre smickrande sammanfattning om mig själv, till mig själv som jag kan analysera till leda. Haha det är ju tragikomiskt alltså. Inte undra på att man dricker. Nä, det här måste jobbas vidare på om livet ska bli mer uthärdligt.

Du är en stor inspiration för mig Soffi!

Idag tänker jag vara nykter.
Ångest. Denna jävla ångest.
Men jag ska inte köpa alkohol.

Du är verkligen inte ensam att belöna/bedöva dig med alkohol i det yrket. Ni gör ett hästjobb med orimliga arbetsbördor. Har flera gamla vänner och bekanta i samma situation och det enda som verkar hjälpa är faktiskt att byta jobb.. Inte mycket pepp där men om en stor del är arbetsrelaterad, så ser det rent allmänt inte ut att lätta upp den närmaste tiden i den branschen...

Hur kom det sig att du var nykter i nio månader? Kanske kan tillämpa samma strategi nu? Och vad gjorde att du började dricka igen?

Bra att du går till botten med mående, självklart B12 och försök fylla på med övriga vitaminer och mineraler. När man mår som vi gör, så är det nog extra viktigt att försöka tillgodose de grundläggande behoven. Jag inbillar mig dessutom att det blir lättare att hålla sig nykter om man försöker vara hälsosam överlag. Det ger en skjuts i rätt riktning och all kost och näringsnivåer i kroppen påverkar ens mående i olika utsträckning. Märker direkt hur motivationen sjunker när jag satt i mig onyttigheter. De första dagarna när jag bröt med a var jag extrem och fick en extrem reaktion. Slutade tvärt utan nån nedtrappning och drack bara citronvatten och grönt thé, inte ens kaffe, och åt enbart grönsaker och vitaminer. Behöver inte ens nämna vilken chock det blev för kroppen, mådde förjävligt rent ut sagt, men det hade jag gjort oavsett vid den tidpunkten, så det kändes som om lite extra dåligt kvittade i det sammanhanget. Absolut inget jag rekommenderar till andra som försöker nyktra till men jag känner mig själv och det var den markeringen jag behövde för att ta mig ur den onda cirkeln. Därefter har jag ätit mer normalt och tröstat mig med godis emellanåt.

Anemi däremot vågar jag inte uttala mig om. Om du kan tänka dig att besöka hälsocentralen så vore det ju det bästa. För mig är det å andra sidan uteslutet, ogillar skarpt den öppna journalföringen.

Hoppas du mår bättre snart och hittar styrka i nykterheten. Jag tycker verkligen om ditt sätt att skriva och formulera dig och hoppas att du fortsätter göra det här. All lycka!

Igår var jag nära att ta första glaset. När jag kom hem vid ca 16.30 och skulle äta skaldjur till middag...då kom alla ursäkter och bortförklaringar farande genom huvudet. Hur jag klarade det vet jag inte riktigt. Jag velade och köpslog med mig själv. En timme senare kom maken hem och vi åt tillsammans och jag drack min vanliga A fria öl. Efter middagen är det mycket lättare. Då är det som om det blivit för sent att börja dricka. Det är den där stunden kl 15.30 och framåt som jag har en egen variant av Skalmans mat-och sov klocka. Sen gick kvällen sin gilla gång utan sug. Man måste be till Gud varje morgon om hjälp att vara nykter, vad som än händer, närmaste dygnet. ?