Senaste kommentarerna i forumet

Som jag skrivit här ovan, så har jag alltid sett det som självklart att söka hjälp för vad som än är problemet. Det förvånar mig att så väldigt många andra i min situation skäms så och inte vågar söka hjälp för sina problem, och att ni orkar dölja det så lång tid för omgivningen! Jag har alltid sökt hjälp för både det psykiska och för mina olika beroenden, varit ärlig och berättat för både vården och bekanta... Men jag har mest fått massa skit, nonchalans, fått höra att allt bara är mitt fel och mitt ansvar..! Inget tålamod eller förståelse för att jag inte rår på min beroendesjukdom.. Bara bestraffning, spott och spe när jag inte lyckats på en gång att ta till mig hjälpen de erbjudit. Som att jag fått EN enda chans bara, och som att jag vore en hemsk vän eller människa bara för att jag inte lyckats vända livet i en handvändning!? Verkat som att dessa vänner tagit det hela personligt!! Som att jag utsatt dem för ett fruktansvärt svek ungefär!? Det måste väl vem som helst fatta att det tar tid, och att man ska finnas där som ett stöd i processen- och inte som moralkärring eller domare??!

Beslutade mig för att sluta med naltrexon, efter samråd med läkaren. Jag dricker inget längre, och det trots pyttedos naltrexon. Drack lite grand runt nyår sist. Känner inget större behov av att dricka heller. Kroppen mår bra. Jag är lätt och vältränad, nästan 20 kg lättare än för dryga året sedan.

Och så är det vår. Härligt. Och riskabelt för en alkis.

Corona gör att jag jobbar hemifrån sedan några veckor. Idag har jag haft ett alkohol sug som jag nästan aldrig känt. Nu har det planat ut. Det gäller att vara på sin vakt.

Va kul att min resa inspirerar dig...det har ju inte varit lätt för mig alla gånger,men jag har ju bestämt mig ordentligt för att inte lyfta det första glaset.
Det kan komma ett sug nån gång ibland,men jag har lärt mig att det oftast finns en bakomliggande orsakt till det,och om jag bara identifierar vilken den känslan är och jobbar på att möta den istället för att försöka fly från den så brukar det gå bra.
Kan också säga att det gått flera veckor nu utan att jag känt nåt dig,ochvsen frihetskänsla är värd allt....så kämpa på,jag tror på dig :-)

Så skönt att läsa dina inlägg, tryggt och bra. Och grattis till bra medarbetarsamtal, vi blir bättre på jobbet, helt klart. Vi kanske t.o.m. blir bättre på att vara lite ”sämre@ ibland, även om det låter som om du verkligen haft fullt upp och är väl värd lite ledighet.
Jag pratar inte så mkt om detta på jobbet heller, inte till min chef iaf. Som för tillfället dessutom är ny. Men jag pratar en del med min man. Men inte så öppet som här.
Önskar dig några sköna lediga dagar, och fint fiske (eller vad man nu säger om fiske ?
Stor kram och tack för din robusta hållning i alla lägen! ?

Heja, så bra!
Ibland kan det vara skönt att välja sina strider, att kriga mot alkoholen är ett tufft jobb. Korkade personer finns kvar, och kan vänta. Bara en reflektion. Nu kämpar vi på!

Var på möte igår och tänkte ta mig till ett i dag med. Bra att veta att det finns online också. Jag har inte haft något sug alls men det kan ju komma. Ska försök få behandling genom mitt arbete. Och så kan man ju titta in här också. Jag lyssnar på ljudböcker för jag har svårt att koncentrera mig just nu. Längtan efter mina barn är värst. Tack för att du skrev.

Sambon ringde och berättade att han blivit uppsagd pga arbetsbrist?
Vinskallen slog på radarn direkt innan jag tog kommandot, självklart ska jag inte dricka men jösses vad djupt rotat reflexen ligger?

Värsta tiden bakom dig, nu rullar det bara på ska du se ?

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Hur mycket har du druckit under de senaste veckorna? Ett förslag är att trappa ner under de kommande veckorna för att därefter bli helt nykter.

Motion kan minska stress och ångest. Du kan börja i din egen takt. Om du får yrsel av en 30 minuters promenad kan du börja med en 15 minuters promenad och sedan öka längden när du mår bättre.

Jag önskar dig lycka till!

Bensin, klockrent där Andrahalvlek! Det var så de kändes, varför dricka något som inte smakar gott och som jag dessutom skulle må pyton av. Faktum är att jag märkt att jag inte tycker om öl mera. Har testat några alkoholfria öl nu, men gillar inte smaken längre. För beskt, gillar mer lite sötare/surare smaker, och mjölk!?

Kram

Vi är många här inne som har varit eller är i din sits. Att skriva i en egen tråd som du just startat kan vara trösterikt och ge kraft i sig. Bra gjort! Vill också nämna att jag i söndags deltog på mitt livs första AA-möte. Det var dessutom online. Vi pratade via Skype utan bild. Fungerade utmärkt. Jag hittade länken till dem via AA:s hemsida. Kanske något för dig?

Det är bra att du håller i Fenix! Jag jagar ju dina antal dagar. Hur skulle det gå om det skulle bli ett avbrott :D? Håll din plan. Jag följer dig i bakhasorna!
Kram!

lite i en annan tråd som jag kopierar hit för att inte glömma. Tack Mulletant för inlägget om reptilhjärnan.
Värdefullt att läsa om ditt kämpande Kristina78! Just nu har jag 122 nyktra dagar, men tänker allt mer på att dricka. Går inte längre på vårdcentralen och tar mina antabus och då blir jag inspirerad av att läsa om dina 201 dagar. Till helgen skulle det vara möjligt att kanske dricka igen, och stor del av min vakna tid går åt att tänka den tanken. Men ju mer jag tänker på det, varför skulle jag göra det? Har läst bakåt i min tråd och herregud, jag vet precis hur det skulle gå och ett nytt halvår av bakfylla, skam, mer övervikt och så vidare skulle det bli. Jag är chanslös när jag tagit det första glaset, men reptilhjärnan manar på. Ska nu gå och blanda ut en tablett i ett glas och medicinera hemma i stället två gånger i veckan, allt annat vore förödande trist. Väx upp Fenix! (Jag kopierar detta till min tråd också så jag inte glömmer vad jag kom fram till under några sömnlösa timmar i natt.)

Grattis till 7 dagar! Nu kämpar vi vidare.

att läsa om ditt kämpande Kristina! Just nu har jag 122 nyktra dagar, men tänker allt mer på att dricka. Går inte längre på vårdcentralen och tar mina antabus och då blir jag inspirerad av att läsa om dina 201 dagar. Till helgen skulle det vara möjligt att kanske dricka igen, och stor del av min vakna tid går åt att tänka den tanken. Men ju mer jag tänker på det, varför skulle jag göra det? Har läst bakåt i min tråd och herregud, jag vet precis hur det skulle gå och ett nytt halvår av bakfylla, skam, mer övervikt och så vidare skulle det bli. Jag är chanslös när jag tagit det första glaset, men reptilhjärnan manar på. Ska nu gå och blanda ut en tablett i ett glas och medicinera hemma i stället två gånger i veckan, allt annat vore förödande trist. Väx upp Fenix! (Jag kopierar detta till min tråd också så jag inte glömmer vad jag kom fram till under några sömnlösa timmar i natt.)

Då var första veckan avklarad ?.
Har klarat 7mån innan. Jag tänker mycket å funderar på hur jag skall göra för att undvika å snubbla igen. Inga mer lögner. Skall säga rakt ifån hjärtat vad jag tycker även ifall folk ibland inte vill höra det. Jag tänker inte ge vika mer varken för spriten eller korkade personer. Så nu tar vi sikte på nästa dag. Å till er alla andra som kämpar er ur spriten klor. Vi klarar detta tillsammans. ?????

Känns det som en bättre dag. Äntligen! Små steg som ett tidigt möte avklarat, snart igenom mailen, mycket som ska tas itu med, inte minst sociala kontakter, familj mm
Känt mig inlåst på mer än ett sätt, fast i overksamhet. Jag har väldigt väldigt svårt att gilla mig själv, eller ge mig själv godkänt då.
Nån fundamental besvikelse som jag tidigare i livet inte fått fatt i, men nu en tråd att nysta vidare.
Något bra alltså. Jag är nyfiken på det nya som kommer, och efter att ha erfarit nya känslor av både värdelöshet och tristess har jag ändå någon sorts förväntan på den andra sidan som i Joni Mitchells Both sides now.
Sug efter vin är obefintligt.
Kan inte låta bli att fundera över vad denna karantän hade inneburit om jag hade druckit. Ska kanske tänka på det när jag orkar.
Kram med sol från strykbrädan (mitt nya arbetsbord...)

I boken ”Tänka klart” skriver Annie Grace om ens medvetna och omedvetna. Om det omedvetna inte är med på tåget så spelar det ingen roll hur man tänker medvetet.

Om du medvetet vill låta bli att dricka men det omedvetna känner begär efter alkohol - då blir det tufft.

Du har skolat om ditt omedvetna på bästa möjliga sätt - ditt omedvetna vill inte dricka även om du medvetet försöker locka fram suget.

För att citera författaren till boken ungefärligt ”Varför skulle jag vilja dricka alkohol? Det vill jag lika lite som jag vill dricka bensin.”

Ha nu en skön ledighet!

Veckan som gick har varit tuff, har jobbat sju dagar på raken (tisdag tom måndag) kryddat med tolvtimmarspass på lördag och söndag. Har inte orkat göra så mycket på kvällarna, utan mest tagit det lugnt.
I går hade jag dessutom ett planerat utvecklingssamtal med chefen på eftermiddagen. Gick och lade mig alldeles för sent på söndagskvällen, jag var ju pigg som en mört på morgonen, men nästan som en död sill på måndagsmorgonen? Utvecklingssamtalet gick bra bra och chefen tyckte jag verkade må väldigt bra och presterar bra Han vet inte om att jag har haft grava alkoholproblem och kommer inte att få veta det heller. Till släkt och vänner har jag ju berättat (har några vänner till som jag ser fram emot att berätta för) men med jobbet är det en annan sak, och särskilt chefen. Ser inget behov eller fördel med att dom ska få veta hur det har legat till. Jag umgås inte med chefen på fritiden och vad gäller kollegorna så är det endast på enstaka aw och kickoffer som vi umgås. Till chefen och kollegorna har jag bara sagt att nu när jag fyllt 50 så har jag tagit tag i saker som att äta (och dricka ?) nyttigare, börjat motionera mer och tänka på att försöka sova bättre. För att få ett sundare liv helt enkelt. Detta är ju ingen lögn utan en modifierad sanning.

Det har ju som alla vet varit väldigt turbulent nu med coronan och det tär ju på psyket och det är inte konstigt att man blir orolig, och många tankar som far runt om vad som ska hända i framtiden. Så när jag körde hem från jobbet i går var jag bra mör, trött och seg. Lite nedstämd, men även glad då jag nu är ledig några dagar. Det var alltså som en fredagseftermiddag för mig. Väl hemma så började dottern tjata om att jag skulle montera upp studsmattan NU!! Det orkade jag inte, så då blev jag lite irriterad också. Ett klockrent "dricka" läge med andra ord. Jag känner mig ändå väldigt stark i mitt beslut att inte börja dricka igen. Så jag fick för mig att göra ett test, ett självtest.

Satte mig i soffan och försökte locka fram alkoholdjävulen i mig. Tänkte "kom igen, åk till bolaget och köp en kasse öl. Det är du värd, du är ledig i morgon, så det är lugnt. Bara en fylla, du kan ju enkelt sluta igen"
Men det bet inte, kände absolut inget sug. Gick vidare och tänkte på hur det skulle vara att dra i sig dom där första 7,3 procentarna i rask takt. Men nej, inte en tillstymmelse till sug, snarare avsmak. Varför ska jag hälla i mig ett gift för att bedöva mina känslor? Det jag behövde nu var en väl värd tupplur, efter den skulle det kännas mycket bättre. Så alkoholdjävulen fick lomma i väg med svansen mellan benen? Efter det sov jag gott i en timme och det blev tom en rask promenad i skogen efteråt.

En ny erfarenhet: Jag får inget sug även om jag försöker tvinga det till mig ✅

OBS Detta självtest är ej att rekommendera om man inte känner sig väldigt trygg med att inte börja dricka.
Att köra vår forumsvän Rolfs experiment (ni som läst, vet vad det handlar om) kommer jag dock aldrig att testa. Där går gränsen. (Håller tummarna för att du är back on track Rolf, saknar dina inlägg❤️)

Nu ser jag fram emot en go vecka med vackert väder, har mycket att fixa med i trädgården och en fisketur
har jag redan börjat planera för. Det är en del strategier som behöver läggas upp, då målet med denna fisketuren är att fånga en art som jag aldrig har fått förr.

Ha det bra alla kämpar, och tro på er själva! Allt fixar sig till slut.

Blir trött på att jag tror att jag kan dricka lite grann. Det kan jag visst men inte i längden. Då dricker jag hemma själv i min ensamhet. Har nu bestämt att gå till AA. Måste få hjälp. Har hört att de har de bästa resultaten. Men nu i dessa tider finns det ju inte så många att gå på. Hittade detta forum som är en tröst i alla fall. Mina barn har vänt mig ryggen och det känns som om jag ska gå sönder. Men jag ska inte handla någon alkohol. Jag förstår deras besvikelse över mina löften som jag bryter. Är det någon där ute som kan hjälpa mig?? Ensam är inte stark.

Har äntligen sovit mina minst tio timmar igen. Känner mig pigg i dag. Vaknar till ett fantastiskt solsken och utan sug. Tankar finns men på en helt annan nivå. SKÖNT!

Vänner, särskilt Andrahalvlek! Ha i åtanke att min beskrivning av AA måhända inte är representativ för AA i stor. Jag har deltagit på ett möte endast. Han som ledde det mötet var en väldigt kategorisk personlighet. Jag fick avbryta honom lite fint då och då för att ge mina perspektiv och de sopade han iofs inte bort. Jag tror att vissa personlighet behöver förenkla världsbilden för att klara av att hantera den själv. Jag kommer inte att välja honom som sponsor (han erbjöd sig) om jag känner att jag går vidare med AA framöver. Mötet i sig fyllde sin funktion i söndags. Där satt jag och hade det krisigt med suget. En timme senare var det borta. Och det handlar ju om gemenskapen för mig.

I går valde jag bort spinningpasset. Jag hade ett par andra grejer på schemat och när de var avklarade kände jag att min energinivå var låg. Jag behövde vila helt enkelt. Sitta och glo. Jag åt en pizza. En pizza som jag varit sugen på sedan jag satt i karantän i Spanien. Energiintaget har helt klart påverkan på suget. Efter pizzan kände jag mig lite mer funktionell i hela mig.

Jag gör som du säger Seklart, hänger fast i hörntänderna om det så skulle behövas. Här ska inte drickas något. Jag ska vara nykter!

Kram!

Hej Espandrill! Kul att höra från dig igen. Jag håller tummarna för att ditt projekt fungerar. Mitt projekt "permanent nykterhet" har hittills också fungerat utan bakslag i form av återfall. Dock har jag de senaste dagarna upplevt ett starkt sug. Det börjar gå över nu. Jag kan säga att jag längtar efter den dagen när alkohol på riktigt blir en icke-fråga för mig. Räknar med minst ett år för att uppnå det. För icke-alkoholister är ju alkohol också en icke-fråga. De behöver inte fundera på när var hur och hur mycket de ska dricka. Lämpliga spärrar finns redan i skallen. De har inte jag längre.
Kram!

Tro på dig själv och din egen förmåga. Ge inte plats för minsta tvekan - du klarar detta. Tankens kraft är stark ❤️

Ta en dag i taget och tänk viktigast först - vara nykter! Det är grunden till allt annat.

Kram ❤️

Känner igen ilskan. För mig har den funnits när jag varit på väg in i utmattningen (under många år).
Kram!