Senaste kommentarerna i forumet

är sånt de äter uppe i norra Sverige....finns en geografisk gräns där pizzeriorna tar slut och paltzeriorna tar över.....

Känner igen mig i allt du skriver.
Tristessen som infinner sig trots tusen saker att göra, men ingen ork/lust.
Har tänkt många gånger efter diverse ledigheter att jag inte tog till vara chansen att ”koppla” av. Så du är inte den enda som är korkad =)
Problemet på båda är vårt missbruk av alkohol. Alkoholen som universalmedel i alla situationer.

Utan att veta angående ditt jobb.....Så har jag i alla fall skyllt mycket av mitt mående på jobbet, där alkoholen i hemmet var min ventil/redskap för att orka. Men har insett att den gjorde det värre, och att jag har tappat alla normala sätt att handskas med stress, oro etc. Jobbet i sig är inte problemet utan mitt egna sätt att bearbeta det som händer. Älta och grubbla på saker som jag inte kan lösa med tanken.
Vilket jag nu när jag har vart nykter ett tag börjar lära mig ,med hjälp ska jag tilläggas.

Vet inte om det hjälper dig, men kanske känslan av samhörighet ger något.

Mvh Broken

Tack för era svar:)

Fy farao vad jobbigt det är...tänkte en dag i taget är lösningen...men så var det ju inte...Jag känner att jag behöver verkligen bara fokusera på mig själv...men fastnar i tankar på andra..som inte hör av sig...el på släkt som försvann när min syster dog...känner mig väldigt ensam...fastän jag har man och två vuxna barn samt en svärdotter...har ett arbete som jag trivs med där jag lyssnar på andra och hjälper/stöttar andra...jag är så duktig på att hjälpa andra..och jag vet så väl vad jag behöver göra men kommer inte till skott...men jag måste NU pga min hälsa samt att jag vill leva och jag vill leva mitt liv!!
Idag känner jag mig så himla ledsen...

Wow - nu är vi på G inte sant! Riktigt bra jobbat!
Våga inte släppa taget nu, när jag hänger dig i hasorna..??!
Skämt å sido?..
..och diddelidöden fick också mig att skratta till..?! De vi saknar och tänker extra på denna helg, är garanterat glada över att vi kan skoja om det allvarsamma
också??!
Ha en fortsatt fin kväll?️!
Kram
/Fibblan ?.

Jag kommer hänga dig i hasorna, länge, länge denna gång??!
Kramar!
/Fibblan ?.

En lite bättre dag blev det?! Men även om också denna dagen kändes väl stressig, så vill jag iaf inte hälla vin på eländet ?!
Det löser ingenting - tvärtom! Känner mig så glad och tacksam för var dag jag väljer att handskas med min tillvaro på ett annat sätt.
Checkar härmed ut ännu en dag nykter?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Sådär känner jag också... The real me is what you get. Ni kan tycka hon är tossig, tråkig, neurotisk, skogstokig, What ever. Take it or leave it. Låter som du har en hållbar plan för nästa helg ? Kramkram

Vad ÄR enns palt? Paltkoma vet jag vad det är... men ”palt”???

Åkte buss igenom ett bostadsområde igår och kollade ut på hus och deras altaner. Började ju självklart drömma om sommaräventyr och att sitta på en altan i sommarvärmen. Och att dricka. Blev jätteledsen över att aldrig göra det igen (jag kan och får men vill inte).

Det är bara det att sist jag satt på någons altan kände jag mig väldigt obekväm. För jag var packad men ingen annan. Fick anstränga mig rätt hårt för att det inte skulle märkas.
Andra gånger har jag känt mig mig obekväm för att jag inte trivts i sällskapet, jag har bara dragits till sällskapet för att få supa och slippa göra det själv.
Eller som för 2,5 år sedan när jag träffade en kille, som precis som mig hade nära till alkoholen.. och just då, precis som mig mådde väldigt dåligt på grund av jobbig separation. Vi hade jättetrevligt ihop den perioden (3 mån) vi träffades!! Det var sååååå mysigt!! Satt på hans altan i värmen. Det var vi mot resten. Vi mådde piss och söp från morgon till kväll ihop om helgerna. Sjukskrivning på måndagen inträffade vid nåt tillfälle.. Joråsatte... mys va..?

Nä. Jag har egentligen inget altanminne från de senaste åren som jag vill uppleva igen. Som tur är det långt kvar till nästa säsong, för just nu förstår jag inte alls varför jag skulle vilja sitta på någons altan, nykter eller full...

Idag har det varit orolig och obekväm stämning på jobbet. Som tur är så kunde jag iaf inse att bästa sättet att hantera det på är att försöka göra något åt det på plats, istället för att låta bli det och gå hem och dricka på det.

Fortsätter vidare. Tänker logiskt i alkoholfrågan när suget dyker upp. Funkar bra, för jag vill inte tillbaka till där jag varit.

Känner igen mig så väl i vad du skriver, Hel.
Speciellt det där mad att "rasa ihop" och få tillbaka energin mad ett par glas vin.
Men nu är jag snart åtta veckor nykter och har klarat mig igenom liknande situationer som du nu oroar dig för i helgen.
Jag säger inte att det är lätt, jag säger bara att det går. Förutsatt att man VILL och att man tar en stund i taget.

Känslan av seger efter är värt ALLT, så kämpa på!

..så att jag känner mig mindre ensam med min "knasiga" forskning.

Och för att du ger hopp om att man kan få rätsida på sina känslor och kropp om man "bara" ger sig själv lite tid och fokus, istället för att gå all in i alla andras känslor.

Är det verkligen värt det? När nykterheten leder till både fysiska men och minnesförluster :-)). Eller rättare, det är ju stressen man upplever när man ska möta livet nykter som är jobbig...

Egentligen, när jag tänker efter, så borde det ju vara tvärtom. Att alkohol borde stressa.
Tänk om man aldrig stiftat bekantskap med alkohol och var uppväxt i en kultur där den inte fanns och kom hit på besök. Man blir medbjuden på fest:
-Häng med ikväll, det blir jättekul! Vi är ett gäng som ska träffas och ta gift, ja alltså, det är inte så farligt, man blir bara lite skönt avslappnad, tänker inte lika klart och tappar omdömet, fast man blir samtidigt lite modigare. Det är sällan man dör av det förrän efter många år.
Snacka om att man skulle bli stressad!

Men, nu är jag alltså stressad i situationer där jag brukar dricka och inte längre vill göra det :-s. Och jag vet att vi är många...

Jag ser också mig själv som ett intressant forskningsobjekt ?.
Och jag får också kroppsliga krämpor av undantryckta känslor. Jag kan numera ganska säkert komma på vilken känsla jag förtryckt genom vilken del av kroppen jag har ont på (om det inte är så att jag lyft nåt tungt eller ätit nåt dåligt förstås) Har i många år, trots alkoholmissbruk, både insett det och försökt jobba med det på egen hand. Det är ju rätt svårt att göra det med ett alkoholdimmigt sinne ? och en kropp med alkoholkrämpor... men några saker har jag ändå lyckats fatta rätt. Och det är definitivt lättare att känna, förstå och göra något åt saken nykter!

Det är kul att studera mig själv tycker jag ? och läskigt...
Jag har skrivit mycket för mig själv om upplevelser och känslor, mediterat och djupdykt i mina känslor. För tillfället är yogan mitt viktigaste verktyg eftersom det är en praktik som fokuserar på medvetenhet kring sin egen kropp men även kopplar ihop kropp och själ. Just nu har jag mindre ont en nånsin, och tycker själv att jag börjar förstå mina egna känslor rätt fort.

Som högkänslig tror jag att det är lätt att fastna lite i andras känsloliv eftersom man lätt tar upp det, och att man därför ägnar alldeles för lite åt sitt eget känsloliv... förstår du? Mer egentid och mer studier av sig själv kan behövas då ?

Om vi hade varit utan känslor hade kanske livet varit lättare..Ibland kan praktiska göromål vid separation få fart på även känslorna som kan klarna..Så var det för mig..Ju mer jag planerade och handlade inför flytten desto lättare kändes separationen. .För dig lim blir det ju lite annorlunda som ska bo kvar..Ett tips..Se till nu medan ni bor ihop att köpa grejor till barnen och annat som pappan ska vara med och dela utgifter för..Kan bli svårt senare, eftersom han verkar tillhöra den typen som tänker på sig själv först..Många blir ju lite egoister vid separation, för att det är ett medel dom kan styra med..Jag skaffade mycket kläder till sonen så jag slapp att köpa det sen..Han skulle ju dessutom ha dubbelt boende..Som dock inte alltid lyckades pga pappans supande..Allt gott till dig?✨

Känner exakt detsamma..
Jag vet inte hur jag skall ta mig ur det..
Har liksom svårt att komma på vad jag skall göra istället för att belöna mig med vin och även för att dämpa vardaglig skit.

Jag vet vilken horribel människa jag blir när jag dricker. Också pga självförakt.
Har ångest i flera dagar.

Gör bort mig varenda jävla gång. Raderar konversationer för att jag skall slippa läsa dem nyktert tydligen.

Jag vet fan inte hur jag bryter det??

Morgonkaffe och läsning. Pinsamma situationer som jag förträngt gör sig påminda medans jag läser. Det är ju inte sån jag är. Egentligen. Och det var väldigt många år sen. Nu för tiden dricker jag inte på det sättet. Håller mig till vinet för det mesta, stoppar oftast efter 1 flaska. (öl ibland, whiskey någon gång .En sort åt gången blandar inte, det är då det slår slint. Något har jag lärt mig iaf.) Men oftare. Med åren har jag blivit extremt stresskänslig efter att ha kraschat in i väggen ett antal gånger. Behövs inte mycket för att jag ska rasa ihop, situationen blir ohållbar ( tror jag) och jag tar till flaskan och efter ett glas eller två är jag igång, energin är tillbaka. Yes! Fyller på med jämna mellanrum och finns det något kvar när jag är klar belönar jag mej med det. Samma sak på fester eller andra sammanhang med mycket folk runt omkring, alla ljud, allt prat blir till ett brus i huve't, kan inte sortera ,inte koncentrera mig och hänga med i samtal. Oerhört tröttsamt. Kan jag inte döva med vin där och då måste jag det när jag kommer hem. Om jag har. Om inte ebbar ju ångesten ut till slut men vem vill inte ha en quick fix om möjligt.
Nu är vi bjudna på middag på fredag, ingen stor tillställning men i en ganska högljudd miljö. Blir trött bara jag tänker på det. Men jag ska köra och får bara stå ut. Sen har vi gäster i helgen som sover över. Inga storkonsumenter av alkohol men några öl eller ett par glas vin till maten vill de ha. Där brukar ju jag grunda innan och under tiden jag lagar mat. Och min man, ja han kör på.......
En dag i taget var det. Idag ska jag inte dricka.

Haft en del diskussioner mer frugan om dels mitt drickande (och ätande) och även vår situation med hennes humör osv. Hon är orolig för min hälsa, det är jag också. Jag kanske inte måste sluta dricka helt, men just nu känns det inte aktuellt att dricka. Bäst var iallafall att frugan frågade vad jag egentligen la i pengar på alkoholen, var ju tvingad att småljuga då det är pinsamt mycket men hon gissade rätt iallafall, men hur som så tyckte hon att jag skulle lägga alla dom pengarna på mig sjölv på massage, personlig tränare eller vad som helst bara det inte var alkohol. Känns positivt just nu, men har fortfarande inte kommit över hostan och de sura uppstötningarna från senaste dryckes och mat orgien som varade i 5 dagar.....

Fick meddelande från en jobbarkompis som hade fått sin bebis imorse....blev så glad för att hon känner att jag är en av dom som får äran att veta, jag är så rörd så gråten ligger och bränner under ögonlocken.
Att jag ska vara någon som uppskattas och finns i någons tankar är en ny känsla..en välkommen sådan såklart☺
I övrigt så trivs jag väldigt bra med mitt nyktra liv, märker att jag har blivit mycket lugnare och stabilare i min arbetsroll också...tycker faktiskt det är roligt att jobba nu när jag känner att jag orkar vara där för dom äldre på ett helt annat sätt...jag har dom den tid som behöver, jag springer inte bara runt som en virrpanna.
Är ledig i tre dagar nu och jag ska fokusera mycket på att bara ta det lugnt, det har varit mycket stress senaste veckorna, så jag behöver fokusera på mig själv.
Har även gjort en av hemläxorna jag fick av min terapeut....det var jobbigt men det kändes väldigt bra att få det gjort, andra delen av läxan får vänta en stund, för den kräver mer eftertanke.
Märker också att just det här med eftertanke har blivit viktigare för mig..jag planerar och funderar över mitt liv och hur jag vill ha det☺

Ditt inlägg får mig att tänka på när jag var på min allra första nyktra AW med mitt jobb, jag var ny där, hade varit nykter i 4 månader ungefär.
Jag upplevde det som att jag såg fram emot att få testa mina vingar och vara nykter och var väl inte påtagligt nervös, jag hade en säker plan för hur allt skulle gå till liksom.
Jag beställer ett glas alkoholfritt bubbel i baren och vips är min kontokortskod HELT borta ur mitt minne.
Jag fattade inget där och då men kan koppla det till att jag var nog rätt stressad och det blev kortslutning i skallen helt enkelt.
Tre dagar efteråt kom jag fortfarande inte på koden och fick ringa och krångla med banken!

Så kan det gå...! Man snackar om minnesluckor när man är full men detta va ju överkurs hahaha! ?
Keep up the good work, mod och styrka!

Dee

Javelin! Tack för dina ord och ja, jag får nog ta kontakt med nåt liknande om inte detta slutar. För som jag beskrev det tidigare så blir man helt nedbruten av sånt här. Man blir Ingenting! Han har nu tagit kontakt med hjälp för att kunna sluta dricka. Får se hur det går.... Men jag har nog iaf kommit mer till insikt att om JAG ska överleva så måste det till en förändring här!
Återigen tack för omtanken och det var skönt att kunna lätta lite på allt man funderar över. <3

Ny dag. Som det sög igår kväll. Det blev en stor kopp te och ett långt samtal med min man istället för att pimpla vin timme efter timme.
Det gick, kändes lugnt och tryggt (men liiiite trist att inte få kicka igång...). Vi pratade om mitt stegrande beroende och orsakerna till det.
Han tycker jag ska säga upp mig nu, men jag tycker det är förhastat. Vill jobba fram till sommaren åtminstone. Plikten, ansvaret, förtroendet. (Det skulle vara surt att stå utan inkomst dessutom!)

Det känns i alla fall fint att vakna nykter.
Första tanken: Hur fördriver jag tiden idag då?
”Fördriver” liksom! Snacka om bristande tacksamhet för den tid jag har. Jag måste göra, göra, göra något som känns meningsfullt. Som ger mig energi. Hela huset är fullt av påbörjade, halvfärdiga projekt... Varför är det så hjärtans svårt att komma igång. Är det i tanken det felar? Klarar liksom inte av att ha tråkigt, för det är vad jag tänker att livet är utan A... Klarar inte av att se det fina med livets små steg framåt. Jag vill ha allt färdigt omedelbart.

Nu sätter jag fart helt enkelt! Ska göra klart dotterns rum. Del 1: Dra spik ur taket.
Spiknykter! (Men bävar lite för den grå dimman som förmodligen kommer framåt kvällen.)

Förresten,
ibland tror jag att jag är idiot eller bara allmänt befriad på intelligens, för jag kan tänka: Åh, så många dagar jag MISSAR att dricka nu. Det HADE ju varit bra att PASSA PÅ nu under ledigheten (är höstlov nu). Jag kommer ÅNGRA att jag inte drack när jag hade CHANSEN!

Men, skjut mig! Så korkad jag är! Eller är jag så totalt kidnappad av alkoholen? Hur kan man annars ens tänka så...

Nä, idag blir det spik och te.

Hoppas alla ni därute får en fin dag!

Rätt gammal tråd men känner att jag kanske kan bidra med mina erfarenheter.
I 20 års åldern drack jag mycket vilket resulterade i rattfylla och 3 månader med fotboja. Efter den epoken fick jag sån ångest så att jag drack knappt en droppe på 10 år. När jag var 32 så fick jag någon form av panikattack på en fest och efter det gick det snabbt utåt.
Jag sökte hjälp eftersom att livet inte var värt att leva. Efter bara något besök så fick jag sertralin utskrivet. Jag började må skitbra förutom att sexlusten försvann. Sen kom även sug efter alkoholen. Jag började dricka och min fru drack också. Som dom flesta vet så försvinner konsekvenstänket på fyllan.
Nu spolar jag fram till nutid. Är nu 44.
Jag, min fru sedan 25 år och dotter ska snart flytta in i vårt nyköpta hus och vad gör jag då i helgen?
Jag går på fest, dricker mig full. På festen träffar var en kvinna som också var bra i form.
Helt plötsligt började massa hormoner komma som jag inte känt på många år. Jag verkligen föll för henne men trots att hon fick reda på att jag är gift så var det inget hinder. Jag följde henne hem men på vägen så vaknade mitt undermedvetna till liv.
Jag visste att vad som håller på att hända är helt fel. Så jag såg till att hon kom hem till sin busshållplats och åkte själv vidare.
Nu Får det räcka med sertralin för min del, för hos mig ökar den alkohol suget och det ger konsekvenser.
Slutar jag med medicinen så mår jag kanske skit igen. Men fortsätter jag så fördärvar jag för många fler än mig själv.
Jag är en kille som egentligen vill alla det bästa, men ibland går det jävligt snett. Nu ska jag försöka jobba på gnistan med min fru.
Sertralin har gjort att jag fortfarande lever, men för mig har alkoholsuget varit en bov.
Ta hand om er där ute
Kram

10:e dagen på rätt väg. Lycklig, stolt och lugn. Njuter några dagar hos min syster m familj. Många barn, intensivt, högljutt men mysigt. Lagar mat tillsammans, promenader i skogen, badhuset och lek. Ingen pratar ens om A. Cola Zero och bubbelvatten bjuds till middagsmaten. Skönt. Ingen här vet om mitt beslut eller varför jag tagit det. Känns också skönt. Bara vara. Bara vara.

10:e dagen på rätt väg. Lycklig, stolt och lugn. Njuter några dagar hos min syster m familj. Många barn, intensivt, högljutt men mysigt. Lagar mat tillsammans, promenader i skogen, badhuset och lek. Ingen pratar ens om A. Cola Zero och bubbelvatten bjuds till middagsmaten. Skönt. Ingen här vet om mitt beslut eller varför jag tagit det. Känns också skönt. Bara vara. Bara vara.

att du får känna detta som tog mig över 1.5 år in i nykterheten att uppnå :-) Det är verkligen en omvälvande känsla !!!

Jag blir glad över att läsa om din nya erfarenhet !!!