Senaste kommentarerna i forumet

Mulletant
Så är det, jag brukar läsa vissa äldre inlägg och det är givande.

Skrållan ?
Det är sorgligt, men tur att vi kommit längre

En låång men väldigt varierande dag..Ganska sä mkt känslor i omlopp, som det brukar bli framförallt så här i början. Högt och lågt och allt däremellan. Sedan har ju jag och min man det inte helt 100 nu, om man säger så.., och det gör ju sitt till i känslosvallet..
JAG ÄR NYKTER iaf?!
Lite tankar på a fanns med under e.m men jag tog ett glas vinäger med kolsyrat vatten istället?, mumsigt och vips så var suget över ✅!

Somnar nykter och det känns fantastiskt!
Så länge jag håller i det här, kan jag alltid vara nöjd och stolt över hur jag hanterat min dag?!
Kram till er alla, och extra till
den/dem som behöver?!
/Fibblan?.

Jempa123
Hej!

Det är såklart som du och andras säger, det finns inga måsten! Har nu varit nykter ett tag nu, första målet är oktober ut och sen förhoppningsvis 2 månader till, en månad i taget!

Tyvärr tillhör jag den lite mer (läs mycket!!!) kräsna när det kommer till smak på bubblor, så har svårt för att byta ut det mot alkoholfria.. men nöjer mig med Loka och Loka crush för tillfället!

Tack för att du tog dig tid att svara!
Och grymt jobbat själv!!!

Fint att höra?!
Ett litet styng av avundsjuka, är ju inte konstigt alls. En gammal rest, från ett annat sätt/det vanliga sättet att se på vad det där glaset står för. Avkoppling, njutning. Men vi som har glidit lite längre ner i den slippery slopen, är ju sällan nöjda med ETT glas ändå..
Märks vilken bok jag läser nu va..?! Tog äntligen fatt i det. Precis den rätta hjälpen i hjärntvätten - så stort tack för tipset ??!

Fantastiskt bra jobbat ikväll?!
Nykter, nöjd och stolt - så ska det va?!
Nu kan du sova riktigt gott!
Stor kram
/Fibblan ?

Jag känner igen den där upprymdheten som är så himla förrädisk!
Den slår till som en blixt och det gäller att inte luras av den. Hjärnans belöningssystem verkar gå igång av sig själv ibland ?
Vad bra att du fick en stunds betänketid och hann avstyra hela dumheten.??

Du gör ju ett jättefint jobb och kämpar verkligen för att lyckas och så dåligt du hade mått idag om du druckit igår.

Önskar dig all lycka ??? och många styrkekramar
???
Kram

Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att jag ska ta ett glas vin. Slappna av.
Ta tre glas vin. Bli fnittrig och glad.
Ta fem glas vin. Bli otrevlig.
Ta sju glas vin. Bli plakat.
Vakna på söndag med ångest.
Vilja dö.
Kroppen brukar vara paj. Antagligen har jag gått in i nått. Ramlat.
Vågar inte kolla mobilen. Skäms.
Ringa med gråten i halsen. Be om ursäkt.
Gå ner till köket som en sparkad hund.
Be om ursäkt.
Börja på en ny skit vecka dagen därpå.. Längtar till helg.

Dag 20.
Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att då brukade jag ta ett glas vin. Slappna av.
Tar tre glas läsk. Känner mig trött.
Kollar film. Ögonen börjar bli tunga.
John Blund är på väg.
Tar ett glas läsk till. Pussar min man godnatt.
Vaknar tidigt på söndagen.
Kollar mobilen. Alla sover.
Har ont i min kropp.
Träningsvärken är min ständige följeslagare nu dag 20.
Äter frukost. Går ut i skogen. Andas.

I morgon börjar en till vecka. Och jag längtar till helg. Så jag kan ta mitt glas läsk och slappna av.

Tack Fibblan! Du är så himla stöttande och peppande. ?
Jag har till och med jobbat i dag, trots att det är lördag. Nu på kvällen fick vi ut och åt på fin restaurang. Mannen drack vin till, men jag beställde in kombucha istället. Fick ett litet styng av avundsjuka, men det gick över fort. Kombuchan var god, kostade betydligt mindre och det var skönt att köra hem sen. Och sitta här nykter och stolt och nöjd.
På stadiga steg mot 100, alltså. Känns fantastiskt!

Hej Amanda!

Jag är bara några år äldre än du och känner igen mig så mycket i din beskrivning. Nu har jag haft en relation i väldigt många år men mitt beteende är väldigt likt. Blir alltid för full och utsätter mig själv för fara.

Jag har också extrem ångest efteråt och jag vet hur jobbigt det kan vara.
Jag har valt att sluta dricka ett tag, kanske för alltid. Det är inte bestämt men just nu ska jag hålla mig nykter. Helt nykter. Det kan vara bra att ta en paus från drickandet och festandet.

En paus där du tar hand om dig själv. Börjar göra saker du tycker om på helgerna. Börjar med en ny hobby kanske. Dina riktiga vänner stannar kvar oavsett om du följer med ut och dricker.

Jag är bara inne på min tredje helg nykter men jag kan faktiskt säga att de förändringarna som skett (mer tid till roliga, meningsfulla aktiviteter på helgerna) har gett enormt mycket för självkänslan.

Det är alltid värt att prova i alla fall.

Kram

Hej Lim, jag tror inte jag skrivit till dig förut men jag har följt din fantastiska tråd länge. Du skriver på ett sätt som träffar mig rakt i hjärtat. Jag hittade det här forumet när jag valde att bryta med min pappa efter att uthärdat, slätat över och anpassat mig till hans supande och dåliga mående i 20 år. Din tråd har varit till sån hjälp för mig. Det fantastiska med det nyktra livet, barns rätt till nyktra föräldrar. Din enorma och outtröttliga kärlek till dina barn. Jag önskar så att du nu ska få börja ditt liv. Det är inte konstigt att inte orka under det som du beskriver. Jag undrar om det inte skulle kunna finnas någon du kan öppna dig för och berätta hur du haft det? Någon som kan stötta dig? Det är ju inte på något sätt för att smutskasta din man, utan bara för din skull(och då också dina barn)0.. Jag skämdes så jag höll på att dö i början när jag berättade(för allt jag gjort/inte gjort/inte klarat, för att jag "hängde ut" min pappa, för min pappa) men det var ändå så som jag till sist fick distansen jag behövde och klarade av att skapa mitt liv så som jag ville. Jag önskar dig allt det bästa Lim, och jag hoppas du fortsätter skriva. Du och dina ord är så viktiga. Tack.

Minst 3 dagar skulle jag säga, antagligen mer.

Att må dåligt, det är okey..Jag minns när jag hade liknande situation som du är i nu..Mina barn var otroligt lojala, dom månade om mig och tröstade mig när jag var ledsen..När separationen väl var klar, kände jag en lättnad och en smygande glädje i bröstet..Ett lugn började infinna sig mer och mer..Mitt ex söp ju jättemycket på slutet av tiden, dels för att det var semester, men även för att visa att han kunde bestämma över sitt supande..Minns att jag mitt i stressen åt mindre, men började äta bananer..Mättar och lätt att ta med sig..Äter fortfarande en massa bananer..Tycker det är gott och smidigt..Du är jätteduktig lim..Allt kommer att ordna sig, allt blir bra..???✨✨✨

Det är så himla lätt att bara ge upp. Igår var en himla fin dag. Allt gick super på jobbet och hemma så skedde en hemsk bra förändring, så när kvällen kom och jag stod i köket och lagade mat, så kände jag mig bara så väldigt euforiskt. Min sambo var på väg till affären för att köpa några saker och jag bara tänkte att en sån här underbar dag måste firas! Så jag messade honom att han ska ta med sig en flaska vin hem - jo, jag var medveten om att det är ett dåligt beslut och jag visste att jag skulle hata mig själv nästa dag igen osv osv, men det kändes bara så himla bra då... men så fort som meddelandet var skickat så kom faktiskt den känslan. Jag blev besviken av mig själv omgående och suget och euforin försvann med en gång. Så jag funderade i en minut och sen skrev jag ett till meddelande att han ska strunta i vinet - jag vill ha cola istället. Sen hände ingenting på ett tag och jag undrade om han såg mitt meddelande, och sen blev jag orolig att han kanske inte hade sett den och vad gör jag om han kommer hem med vin ändå? Så det gick runt 20 minuter med en massa funderingar och ångest och till slut så ringde han och sa att han fortfarande är i affären och jag har fortfarande chansen att ångra mig igen om jag vill. Jag blev super glad och sa att jag vill inte ha vin utan cola :) han skrattade och frågade om det var pga att jag vill spara mer pengar (jag sparar ju fortfarande 80kr på ett separat sparkonto för varje dag som jag inte dricker) och jag sa till honom att ”jo, jag är ju väldigt mån om mitt sparande”. Vilken lättnad! Med jag funderade ändå hela kvällen efter det om hur nära det var och varför det är så himla lätt att glida in i gamla spår igen, trots att jag har mått så bra på sistone - sovit gott, ätit gott, kan fokusera så bra på jobbet, får mycket gjort,... mitt liv har blivit så mycket bättre - varför är jag så redo att kasta bort allting igen?

Det är i alla fall dag 27 nu - väldigt stolt men litar inte på mig själv ett dugg!

Min man valde ju inte mig heller. Om man kan säga så, att man blir bortvald. För det är väl en kamp för dom.
Han valde inte oss, trots att han haft förhållande förut som varit jobbiga och kvinnor som varit ganska dumma mot honom, och jag anser mig som snäll. Trots att vi gått igenom mycket sorg och sjukdom, och jag har stöttar honom till hundra procent. I allt. Jag har gett hela mig i kärleken till honom, kanske för mycket. Så valde han inte mig.
Så det kvittar nog vad vi gör, vad vi säger, vi har ingen chans mot alkoholen. Den vinner för det mesta.

Första veckan har gått hyffsat bra men jag har varit sugen då och då. Imorgon ska jag gå på första AA mötet. Ska bli spännande. Hade tänkt gå i torsdags men blev en natt på sjukhuset med sonen istället. Uttorkad av magsjuka.

Något jag hatar är hur hjärnan då och då försöker hitta ursäkter till att dricka. Jag säger nej iaf och är glad då och då med. Går i vågor under dagen.

Hej Crna Macka,

Tack för svar. Detta är som sagt inte första gången jag drunknar i ångest på bakfyllan men denna gång känns snäppet värre faktiskt. Vet inte hur jag ska kunna förlåta mig själv för allt jag gjorde igår och hur mycket jag faktiskt skämde ut mig inför väldigt många människor. Det sista jag sa till honom var att han skulle dra åt helvete vilket är det sista jag menar.. nu kommer vi aldrig mer ses, vilket känns som en stor förlust.

Men det enda jag kan göra är att bättra mig. Ska hålla mig borta från alkoholen och skaffa professionell hjälp. Tack för stödet!

Jag är så labil.

Har nära till gråt. Nära till att bli irriterad. Nära till att vara självkritisk och få ångest över saker jag gör eller inte gör.

Jag har gått ner i vikt den senaste tiden. 5 kg bara sådär. Och nu var jag hungrig. Åt två skedar ris. Klar. Ska dricka kaffe nu. Och en liten djävul sätter sig på min axel. En djävul som suttit där förr och gjort mig underviktig. Jag ska sluta äta. Folk ska få se på mig att jag mår dåligt. Så säger djävulen. Och den säger att slutar jag äta kommer jag att ha en kontroll som kommer att kännas så bra att ha.

Men jag ska försöka inte lyssna. Jag ska tvinga i mig mat om det så krävs. Det sista jag behöver nu är näringsbrist. Men jag behöver få känna att jag har kontroll. Men jag måste ha det på andra sätt.

Jag var på kalaset med barnen. Efteråt var jag så ledsen igen. Det är som att alla år av ofrivillig ensamhet i mitt äktenskap kommer ikapp mig. Alla år jag helt själv åkt kors och tvärs med barnen. På grejer jag själv vill slippa men gör för deras skull.

Han har legat i soffan HELA dagen. Vi kom hem nu och han sover. Jag skiter i om han sover NU men alla minnen äter upp mig. Alla dagar, kvällar och nätter som det varit såhär samtidigt som jag så intensivt önskat att han bara ska inse vad han har framför sig.

Jag känner mig patetisk i efterskott på nåt sätt. Och patetisk nu med för den delen som sitter på kalas och svarar på frågor om hur min man har det på jobbet. Vill skrika "han är inte min man snart!! Han har supit bort vårt förhållande och han ligger bakis hemma just i denna stund som jag sitter här och gör min föräldraplikt". Men jag svarar artigt "ja han trivs på jobbet".... Tänker för mig själv "men jag trivs inte. Varken hemma eller på jobbet... Men det viktigaste är och har alltid varit hur min man har det"..

Kände mig otrevlig när vi lämnade kalaset för vi blev erbjudna att stanna och äta mer. Har ångest över det nu. Men jag klarade inte av att stanna med alla par. Alla som garanterat anat i många år hur jag har det men som precis som jag låtsats som ingenting.

Känner mig verkligen som definitionen av patetisk. Känner mig dum i huvet. Som en idiot. Som ett pucko. Så jävla helvetes dum som levt såhär i så många år men låtsats som ingenting. Fan!!!!!!!! Känner mig förnedrad. Förnedrad inför alla som sett oss i alla år och garanterat tyckt synd om mig för min ensamhet har ALLA sett. Men som inte fattat att jag stannat för jag varit rädd att förlora mina barn. De har nog bara tänkt att jag är naiv och blåst. De har inte vetat hur jag haft det. De vet fortfarande inte.

Jag vill att han flyttar nu!! Jag vill få visa världen att jag har en ryggrad. Att jag egentligen inte är dum i huvudet. Jag är ingen dörrmatta. Men jag har varit förtryckt.

Imorgon är det söndag. Veckorna bara går och går utan förändring. Jag orkar inte längre.

Jag mår dåligt över att barnen märker att jag mår dåligt nu. Men eftersom jag är den enda föräldern som tar hand om dem och är med dem så kan jag inte fly. De ser allt. Och de känner mig. De märker att jag mår skit nu. Men jag kan inte gå undan. De är med mig hela tiden.

Nästa lördag ska jag bort några timmar. Ser fram emot det. Samtidigt är det svajigt att lämna barnen. De har suttit fast vid mig denna svåra period och söker min närhet mycket varje dag. Men det är inplanerat sedan länge och jag tror jag behöver det för att inte krascha mentalt.

Det är dock ett krav mannen inte dricker då. Annars ordnar jag barnvakt istället om det går.

Kram från det stora deppet

Det låter fantastiskt!
En på alla sätt och vis okapad hjärna?!
Det är det som målet ?. Men förstås ngt man ändå måste hålla aktivt och levande ständigt. Det gör sig inte av sig självt.. Och du gör det fantastiskt bra??!
Jag är ju inne i ny fas av omprogrammering, so far, funkar det suveränt i förhållande till alkoholen??! Borde vara enkelt att applicera på nikotinberoendet också, men jag är mitt upp i ett återfall med det kan man säga, med 3 månaders niktonfritt liv bakom mig..?. Men inom en vecka har jag slutat med det också igen?! Ska bara säga farväl för gott till det också..
Hursomhelst, det jag skulle komma till vara att jag känner mig så glad för din skull! Det ger sånt hopp till min egen framtid också..åtminstone när det gäller det här☺️! Jag tänker som du när det kommer till ätstörning och alkoholism - olika sjukdomar, som ju båda oftast egentligen är symtom för ngt annat och som tyvärr efterhand utvecklas till en fullkomlig kapning av hjärnan..?.
Tänk att du lyckats bryta med båda?! Det säger verkligen en hel del om dig och din inneboende kapacitet ?!
Du är fantastisk! Keep Up the Good work?!

Kram och fortsatt fin och okapad lördagkväll
/Fibblan ?.

Hej Amanda

Välkommen hit, tråkigt med ångest men det går över, även om det kan vara en dålig tröst nu.
Du kommer att bespara dig många liknande situationer om du slutar att dricka alkohol, för det är knappast värt att må som du gör, eller hur?

Mvh

Jag sitter här nu med man, hus. Han flyttade också långt till mig, kände lite frågetecken men tänkte att det är nog inte så farligt. Men det var det. Vet såhär i efterhand att jag skulle ha väntat och sluppit så mycket ❤

Hej,

Här kommer ett långt inlägg men ångesten är brutal just nu så behöver nog bara skriva av mig...

(Jag är en 25-åring tjej, pluggar på universitet och väldigt ambitiös. Tränar hårt och har många vänner.)

Idag har jag sån extrem ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen, precis som alla andra gånger jag har varit ute och festat. Gårdagen var katastrofal och trots att jag lovade mig själv att aldrig mer spåra ut så blev det såklart värre än någonsin... mår så himla dåligt idag.

Jag tappade kontrollen helt efter några glas, blev oerhört svartsjuk på en kille som jag träffat väldigt länge nu, dock har vi väl endast en kk-relation som varat i ett och ett halvt år men jag måste nog erkänna för mig själv att jag är kär i honom och har varit det väldigt länge. Han är en så kallad ”player” och vill inte ha något seriöst och jag vet att han träffar andra varje gång han är ute och festar, för någon månad sen så raggade han upp min kompis och började hångla med henne till exempel. Jag har länge försökt att spela obrydd och vi fortsätter ses på hans villkor och jag har försökt att intala mig själv att jag klarar av det. Hur som helst, igår bara fallerade det och jag förlorade allt mitt omdöme och har många minnesluckor. Jag gick iallafall hem till honom, oinbjuden, när han hade fest och konfronterade honom inför alla hans vänner. Skällde ut honom totalt och sa nog många hemska saker, blev till sist utkastad. Sen blev jag nästan påkörd då jag gick rakt ut i vägen och ville sen dränka mig i en flod för jag var så ledsen. Hur jag kom hem minns jag inte och det var nog rena turen att jag faktiskt ens hittade hem.

Idag har vi sagt upp kontakten och sorgen är brutal för att detta hände på fyllan. Såhär blir det varje gång, att jag alltid gör något som jag ångrar, ändå slutar jag inte? Har hamnat i många farliga situationer, blivit utnyttjad sexuellt och bara haft tur som överlevt. Dock brukar jag inte bli aggressiv och säga elaka saker, men igår blev jag det. Mår så himla dåligt över att allt är förstört och att jag har skämt ut mig brutalt. Tyckte väldigt mycket om honom och önskar att allt var ogjort.

Jag vet att jag måste sluta dricka och så säger jag varje gång. De flesta kompisarna jag har festar och det är ofta givet att man ska med, annars behöver man en ursäkt. Det råder verkligen en ”fest-hets” i mitt umgänge och det är det som vi gör på helgerna, och trots att jag alltid blir för full så vill folk ha med mig. Jag tycker såklart om att festa, är förmodligen därför jag inte slutar, då jag dras till spänning och älskar att träffa nytt folk. Men detta är inte hållbart någonstans, ångesten som råder dagen efter är inte värt det för fem öre och denna gång är jag verkligen så besviken på mig själv. Vet inte vart jag ska ta vägen :(

du har också en kropp som behöver lyssnas på ! Det har den väl inte varit van vid på ett tag..... Tänk vad lilla kroppen njuter när den får ta en dag i taget och ha det bra utan att behöva slita varje dag ! Träning kommer du igång med när kroppen säger till men vanlig rörelse som typ promenader fixar syre och lite uppmuntran till slitna muskler som tidigare varit spända som fiolsträngar.
Du kanske kan köra lite vanlig uppmjukning innan du går ur sängen ? Min naprapat lärde mig det för många år sen men du vet....kan selv !! Men numera göra jag små "fjantiga" övningar för ben- och ryggmuskler innan jag glider ur sängen. Susen gör det ! Men lyssna på kroppen vad den vill !!

Om det som är sorgset och om det som ger glädje och hopp! Att skriva är ett otroligt bra sätt att lära känna sig själv!
Önskar dig en skön kväll! / mt

Blev det bra igår..?
Och då tänker jag inte främst på om musikalen var bra eller ej..
Du tänker ju helt rätt som inte tänker låta alkoholen styra över vad du ska göra eller ej, samtidigt som jag väl kan få förstå att med endast 3-4 dagar innanför västen, kan det vara svårt att hålla i, inte minst tillsammans med nya människor i ett socialt sammanhang, där det antagligen är det vanliga att dricka.
Hoppas så, att du klarade prövningen✊??! Samtidigt förståeligt om du snubblade. Om så var fallet - GE INTE UPP!
Vi ska vinna över a-?! Bli FRISKA och FRIA!
Eller hur?!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Just så är det ju, att jag inte tänkt på det som bensin. Nu en jäkla elkärra som måste laddas hela tiden.
Då går jag tillbaka till min bok och soffan? Ni är toppen tjejer ??❤️

Kanske har det varit så för dig också..När jag skulle greja med något som aktiv beroende, så hade jag alkohol som drivkraft eller belöning..Det är många gånger jag städat, tapetserat, målat osv med alkohol som energigivare..Nu när jag inte har det så får jag belöna mig med annat, och ibland bara vila upp mig..Men visst händer det att jag skjuter upp saker, men vad gör det om hundra år? När jag får energi, så gör jag klart..Energi får jag av musik, familj, vänner och kärlek?