Senaste kommentarerna i forumet

Jag tillhör den sortens människor som inte ens kan följa ett recept till punkt och pricka ? Jag vill alltid lägga till och dra ifrån efter tycke och smak och dagsform.

Att då följa ett stegarbete, som dessutom verkar vara både föråldrat och kategoriskt känns minst sagt som en tuff utmaning för mig ?

Jag tycker också att jag jobbar med mig själv och mitt mindset på alla möjliga sätt. Gemenskap och erfarenhetsutbyte får jag här på forumet. Många andra berättelser får jag ta del av via poddar, och kunskaper får jag via böcker och yotube.

Jag behöver nog inte AA. Det känns inte så just nu i alla fall.

Däremot behöver jag läsa och skriva här på forumet varje dag. Det gör att mitt beslut att vara nykter blir förankrat. Varje dag.

När jag börjar pausa härifrån längre perioder så tror jag att jag tappar kontakten med den viktiga dagliga förankringen.

Det handlar ju om att jag prioriterar min nykterhet. Låter den få ta lite tid och utrymme varje dag. Den kräver planering, eftertanke och analys dagligen för att hålla.

Och det tror jag att AA-möten ger också, och det är säkert därför det är så populärt.

Idag har jag varit väldigt trött (igen!) och funderar en del på vad det beror på. Att somna mitt på dagen och sova tre timmar- hör inte till vanliga livet direkt, då jag sällan går hem från jobbet förrän ca 19.
Vad jag åstadkommit idag kan räknas väldigt enkelt. Installerat en bättre arbetsplats/position. (Rätt underutnyttjad då...) Läst en halv bok, haft några korta avstämningar med kollegor.
Samt försökt gå in ett av mina två par för små byxor.
Varit mindre fokuserad på låg.
Ska läsa om detta post-depressiva tillstånd, men lyssnar också på Annie Grace på Storytel.
Eftersom jag de senaste 2-3 åren, när mitt drickande eskalerat så pass att jag inte känt att jag känner tillit till mig själv. Eftersom jag då har haft nån insikt om att jag en dag kommer att få sluta dricka,
Så tänker jag att denna resa måste göras. Det blir inte roligare om ett år. Så känns det idag, Tittar på en fin himmel över staden från mitt fönster. Ska ta mig tillbaka till ARBETE, det näst viktiga i mitt liv och en plats för smarta, roliga tankar, och pengar. Så jag kan köpa fler för små skinnbyxor med loose fit dessutom som kommer att ta månader att komma i.
Ska ringa min bästa kompis, som jag turligt nog har.
Kram kämpar, dystra som tillfreds.
Nykter idag.

Det är alltid så härlig läsning du bjuder på när man tittar in här ? Yes, vi är ”såna som inte dricker”. De dagar vi känner oss osäkra på den sanningen får vi helt enkelt hålla oss långt ifrån möjligheten att falla. Kram

Välkommen in igen, jag har saknat dig också. Varit inne och glott på din tråd ibland och undrar hur du har det. Läste nu att läget var helt ok, så skönt! Mina dystra tankar och dagar är dock inte utmaning nog, känner mig just idag revanschlysten snarare än uppgiven. Det är marginellt bättre. Kram.

Så här i Corona-tider är det nog lämpligt att kika in och föra litet oväsen. Jovars. Än sprattlar hon, nästan-tanten. Ja, jag har ändrat mig. Jag trodde man blev tant vid 40, men det har visat sig att det låg längre fram i tiden än så ? Hur är det med er, alla forumvänner? Är ni liksom jag hemma, smittade av ”nåt” och nöter hål i huvet med alla tankar på allt som inte blir gjort på jobbet? Det vore oansvarigt att ignorera de riktlinjer som finns... Men det är fasen inte stressfritt att följa dem heller... Men jag biter ihop och tänker att det är ju toppen att jag håller vad jag lovade mig själv när jag började mitt nya jobb i augusti. Jag håller mig hemma när jag är sjuk. Jajjemensan. Men nog känns det märkligt när man vanemässigt jobbat sig igenom såväl förkylningar som influensor... Om än inte frisk som en nötkärna så är jag nykter ännu. Travar vidare mot 10 månader om sisådär en vecka. Vissa dagar stadigare än andra. Men det är väl så det ska vara. Allt gott och kramar till er alla ❤️

Vad fint att du är här ändå, det blev tomt utan dig! Nä, jag måste såklart inte vara glad här, jag vet ju det. Och ibland behöver man inte ens hjälp att se saker från annat håll; utan mer; såhär är det just nu.
Så tack!
Dock blir jag än mer säker på att det är vettigt att kämpa igenom även dessa dagar. Det är snarast motsatsen till instant gratifikation men så länge jag har minsta lust och nyfikenhet på det nyktra livet- i längden- så tar jag fortsatt en dag i taget. Och lite envis känner jag mig faktiskt- ibland arg- eftersom jag vet av erfarenhet från länge sen, att livet i sin egna enkla form är rätt bra. Fortsättning på denna inte alltid (if ever) glamorösa men tillräckligt målmedvetna resa fortsätter.
Kram.

Vilken medicin skulle ni rekommendera om man tänker att man behöver den väldigt länge? Antabus vet jag om men har ni andra tips?

Intressant!
Jag är nog konstig... både introvert och extrovert. Hämtar energi i båda lägen..och behöver vila från båda också.
Du har så rätt. Alla skall uppskattas.
Kram?

...Se Klart!
Jag har jobbat nonstop och är inte så stolt över mig själv.
För två månader sedan hade jag varit det - men nu står jag liksom - med en liten del av mig själv - bredvid mig själv och registrerar ...ser att detta med ’lagom’ liksom inte finns.
Men blev så glad av att läsa dina inlägg om ’dysterhet’:-)
Tänker att för många av oss med alkoholproblem ...så kräver det mkt mer att lyfta det sköra ...och att jobba vettigt - än att vara soldater.

.:.and you cry if you want to!
Här får du vara dysterkvist eller missmodig eller arg.
Lite höga krav tänker jag - att du ständigt ska vara nöjd och pepp på ett forum som finns för oss som har så pass jobbiga/problematiska problem med alkoholen att vi söker oss hit:-)
Skämt åsido - även jag har svårt och får anstränga mig för att lyfta det ledsna, sköra, uppgivna här.
Just nu kämpar jag jättemycket med ’lagom’/tillräckligt bra. Jobbat nonstop och blodtrycket skenar ( tror alkoholen gör att blodtrycket gått åt fanders....och det har inte stabiliserat sig än).
Nu ska jag inte prata mer om mig - men jag har läst ganska mkt om post alkohol depression/symptom . Den verkar komma en bit in i nykterheten. Finns en bra bok som heter ’Ett synligt mörker’ där författaren William Styron beskriver detta. Han drabbas hårt men tänker att det finns många grader.
Bottom line - ingen här kräver att du är glad och positiv. Skriv det du vill och behöver. Du verkar ( som så många här) vara en jättefin människa. Och du har precis samma rätt ( och jag är helt övertygad om att du inte blir ett dugg störd av andra dysterkvistar) som alla andra att utrycka precis vad du känner.
Det säger jag till dig från djupet av mitt hjärta.
Ta hand om dig kära Se klart ...och skriv ( en uppmaning även till mig själv som inte prioriterat att skriva här sista dagarna ....dumt)
Kram Kaveldun

Åh vad bra du känner dig hjälpt?Så glad för det? Jo nog måste nykterheten lixom tutas in i oss??
Jepp, allt har sin tid! Men för min del är jag rätt van med det där med kosten. Kört så periodvis rätt många år. Lite jobbigt i början och sedan rullar det på. Mår bra av det. Slipper matsug. Och faktiskt blev mitt alkoholsug mindre av det!
Gäller att hitta glädjeämnen så vi blir rusiga av det. Eller hur? Kram???

Så imponerad av dig. Dysterkvisten i mig gör att jag inte klarar av att gå helhjärtat in för det här. Så jag förstår verkligen dina tankar, det var ju där jag var under min vita månad. Men, jag läser ju om så många här som klarar det så bra, att inte dricka. Och som så småningom eller till slut, hittar genuin glädje och lycka i vardagen utan alkohol. Det känns inspirerande och tänk att du ändå håller dig alkoholfri, trots dystra stunder, det är så bra gjort.

Jag för logg på mitt drickande och har i jämförelse med i höstas rejäl bättring och befinner mig just nu på en "vanlig människas" nivå. Det vill säga jag dricker på helger och sociala tillställningar. Det går ganska bra men jag känner ibland ett sug att dricka när jag inte ska, till exempel idag, en vanlig måndag. Har haft ganska få snedsteg men är lite bekymrad över att jag inte kan vänja mig vid tanken att jag inte "får" dricka idag. Därför gör jag det ibland, tar ett par glas en tisdag när jag jobbat hårt eller så. Men, det blir inte fyra glas en tisdag, som tidigare. Och det händer inte så fasligt ofta, kanske en vardag varannan vecka. Många tankar på alkohol dock. Jag inser hur många människor runt mig som älskar vin, lika mycket som jag, vad det verkar. De skämtar om Corona och karatänperioder, att alla måste ju bunkra upp med 14 flaskor vin. Det känns både bra och dåligt att höra det där, bra för att jag kan relatera till tanken och dåligt, för att det kan få mig att tänka "men alltså, det är ju heeeeelt normalt för alla andra att vilja dricka varje dag, varför håller jag på och pinar mig själv". Men förnuftet har fortfarande övertaget som det är nu, så jag kämpar på.

Jag har läst "Introvert - den tysta revolutionen" utav Linus Jonkman. Den var mycket bra. Tyvärr läses inte hans bok av de som skulle behöva det som mest - de extroverta! Och eftersom vi introverta är i minoritet så är det svårt att få ut budskapet till majoriteten. Vi behövs, båda två, men vi lever i de extrovertas tidsålder just nu. Har ni sett en enda platsannons där introverta egenskaper efterfrågas? Där man slipper trängas i kontorslandskap, slipper mingel/möten och konferenser med konsultledda lekar utan att anses konstig? Jag har växt upp och undrade länge varför jag reagerade annorlunda på dylika situationer innan jag förstod skillnaden. Eftersom A dessutom förstärker min extroverta sida vid behov samt fungerar som avkoppling i min ensamhet så misstänker jag att vi introverta har lättare att bli beroende.

Det är likadant med HSP personer. High Sensibility Person. Vi har nog också större risk att utveckla ett beroende. För att inte tala om ifall man anser sig vara både och...

Det är lätt att känna sig "fel" och undra varför man känner sig "fel" när majoriteten omkring verkar tycka och reagera annorlunda än man själv. I vår familj är det så uppenbart eftersom vi alla är introverta. Även mina väninnor är det. Livet skulle vara lättare om fördelningen i befolkningen vore jämnare. Och alla skulle uppskattas efter sin förtjänst. Man kan ju alltid få önska! ?

Ja, inför att berätta är det tuffa stunder med mycket vånda. Det som hänt mig när jag berättat är en befrielse. Mina mottagare blev både ledsna och besvikna men vi kunde mötas på ett annat djupare sätt. Barn har oftast en känsla av att något är fel men kanske inte vet varför. De ser mer än man vill att de ska se, det kan också vara skönt för de att få ord på det de observerar. Kanske de upplevt hårda ord, bråk, diskussioner, död blick och en full man? Hur har det gått Backen123, har du berättat?

Självomhändertagande, jag följer dig - ska också börja skogsbada. Tack för dina ord. Känns så fint att få välmenande ord här. Ja, jag vet vad jag behöver och ska göra. Just nu en riktigt tung period när allt känns övermäktigt. Få ordning på huset men en som bara maskar, det irriterar mig och gör mig grining. Då blir det också väldigt lätt att bara skylla på mig, jag är sur och grining och det är därför det blir tråkig stämning. Jag hade ju kommit ifrån detta! Tungt! Sen däremellan trevliga, bra och förstående samtal. Tungt! För att påminna mig så tänker jag på det många skriver härinne, bl a det jag läste nyligen - bara gå, det går inte att ha ett förhållande med en aktiv alkoholist. Har beställt boken Skål, ta mig fan för att läsa och ge till den aktiva alkoholisten. För jag vet att han har det lika tufft, men jag har bestämt att jag och dottern ska inte behöva utsättas för detta något mer. Ansvaret är makens, om han vill att ta tag i problemet och kapitulera...

Undrar bara hur du har det, kikar in och frågar. Underliga tider, tänker på dig kompis! Kram.

Tack för stöd, tröst (jo!) förslag, idéer men främst tack för närvaro. Vara här. Betyder allt. Känns som vi är på den andra sidan av ett magiskt vattenfall, vet inte om nån av er har läst Tintin i Sydamerika, men påminner mig om känslan av att bakom en oansenlig vägg finns ett liv i färg.
Både forumet- och nykterheten.
Jag får också syn på att detta med att ta ett glas, just nu, är en icke-fråga, vågar man skriva så? Nej.
Men idag kommer jag att vara nykter. Tampas med ännu en bångstyrig dag. Beta av den timme för timme. Vara envisare. Jag har mitt framtida liv i den här ryggsäcken och ämnar inte ställa ner den för en sekund i den oro som råder både på in- och utsidan.
Bergstrollet sover. Om än knyttet inte är påväg mot havet så iaf en promenad runt kanalen.
Önskar er en så bra dag det går, om den slutar på minus så kommer ny chans imorgon, det vill säga om vi håller oss nyktra. Kram.

Så bra påminnelse,
Tänk vad mycket tillbakalutat, väntande, bara-låta-var liv vi har att ta igen. Så mycket som vi nästlat oss ur med det där vinglaset (-en)
Jag önskar varken dig eller någon samman dessa dagar, men eftersom vi är några som delar dem just nu gissar jag på att de berättar något för oss, och att vi behöver lyssna. Däremellan jobb och hålla i vardagen- nog så stor utmaning i dessa pyjamas-byx-tider.
Tack för att du berättar och delar med dig! Kram.

Ser fram emot att komma till det ställe du befinner dig IronWill!

Såg att du stöttar på anhörigsidorna..Jättebra att peppa och dela med dig av dina erfarenheter..Min son som går på gymnasiet är hos mig nu och pluggar på distans..Det känns bra, och jag är väldigt nöjd med att jag lyckats bryta den röda tråden i min familj som heter alkoholmissbruk=Beroende..Härligt och livsviktigt för mitt liv nu..Men superviktigt för våra barn och barnbarn för att dom har ett genetiskt arv, och att dom ser att det går att förstå och påverka sitt liv själv.Vi behöver inte stanna i missbruk....????✨

Jag har tittat på dina Youtubetips. Väldigt bra och helt i rätt tid för mig måste jag säga! För egen del gäller just nu att impregnera mig med information om varför jag inte ska dricka mer. Jag tycker du är stark som dessutom kan ta tag i kosthållningen! Jag har gjort små förändringar, men inget genomgripande ännu. Tror det skulle bli för mycket för mig på en gång.

Kram!

Hoppas ni finner en hållbar medicinering för dig!

Grattis till 83 dagarJoYo! Jo, jag har tänkt så. Att ett år måste man nog räkna med. Under tiden får man glädjas åt de perioder som går lättare och kämpa när det är lite svårare. Vi verkar vara flera som är lite låga just nu här i forumet. Solen skiner, våren är på G men vi kan inte riktigt glädjas åt det som förr. VaknaVacker gav mig lite Youtubetips i min tråd. Efter att ha sett föreläsningarna ser jag att det finns en tydlig förklaring i alla fall. Kanske kan hjälpa dig också?

Kram!

Fru Dysterquist. Det gläder mig att vi även kan prata här när det är tungt. Det är kanske då vi som mest behöver varandra. Jag har ju själv ett dipp just nu. VaknaVacker gav mig då några Youtubetips i min tråd häromdagen. Efter att ha sett dem förstår jag att vi inte KAN vara på topp just nu. Skulle vara fullständigt orimligt! Vi får gnälla lite och hålla ut. Just nu tar jag själv livet dag för dag igen.

Kram!

Läste någons inlägg om att det kan ta lång tid, 1 år?, att bli helt nykter i kropp och själ?
Idag känns det som att jag står stilla. Söker lyckokänslan.
Men inser att jag inte kan skynda livet.
Låter livet vara.
Lutar mig tillbaka när kroppen vill rusa in i en känsla. Balans☯️