Senaste kommentarerna i forumet

Det är såååå störigt med påtvingade sociala övningar. Fredag kväll vill man ju rasa ihop i en liten hög, läsa hjärnbefriat tantsnusk och pilla sig i naveln medans man inhalerar snabba kolhydrater parade med flott. No such luck for you sistah... men mamma och kusiner är väl ändå uthärdligt. Det hade kunnat vara sju resor värre. Tex gårdsstädning med samfälligheten. Eller obligatoriskt SM i ”perfekt föräldraskap” i skolans föräldraråd. Kram

Ja, d är många år jag hållet på mig kan jag säga....har mest tagit hand om o hjälpt i alla dar. Senare år nu som jag inte orkat mer, som jag sagt d jag tyckt....dock endast dagen efter o inte när han är full o mitt i drickandet.
Men hur orkar han din man, blir trött bara av o tänka tanken. Men jag tänker, då måste hans vänner va likadana?
Här har mannen alltid jobbat inom restaurang o varit ute efter stängning, nu jobbar han inte k d längre o håller sig därför hemma. Dockär han intresserad av ett extrajobb inom restaurang o bar. Jag känner att d kvittar ju för min del, tar han d så varsågod!

Helt rätt tänkt, Fibblan! Hjärntvätt på högsta nivå, hihi. Det tror jag ju på - att verkligen ställa om till att tycka att alkohol är någonting negativt. För det är det ju.
Ha en härlig, nykter fredag!

Med nykterheten går det fortfarande strålande! Sitter här och sörplar på en tonic.. Men med stressen har det inte gått bra, tyvärr. Har inte haft en minut över, och har således inte tränat heller. Har sovit alldeles för lite och flängt runt på jobbet. Usch! Inte okej!
Jag får väl bara försöka ladda batterierna lite i helgen. Så gott det går, för kommer att behöva jobba lite också... Är så trött på det här ekorrhjulet nu, faktiskt. Gnäll, gnäll. Haha!
Skönt med fredag i alla fall. Stort tack för hälsningarna, Fibblan! Hoppas att du har det superbra och nyktert och glatt!

Jaaa, håller med Nordsaga. Helt och hållet! Ni har bestämt att ni ska skiljas, han har skickat in papper och nu tittar han på lägenheter. Det är inte så konstigt om du börjar styra upp hur DITT hem ska vara framöver. Börjar packa och rensa lite. Kanske kan det få honom att komma ut ur huset fortare...?
Du har stått ut med så himla mycket, servat och fixat. Han är kanske van vid det - precis som du skriver - och väntar på att du ska ta tag även i detta.
Det låter helt klart som det bästa om han kan flytta till den lilla lägenheten. För alla inblandade.
Jag ÄLSKAR att ha det ordnat och rent runtomkring mig. Blir helt deprimerad av stök och smuts. Så tycker inte alls att det är ytligt att du tänker på det - han verkar ju ha noll respekt för att du precis har fixat och han skitar ner. Skönt för dig att slippa framåt.
Kram!

Här var det helg ? Sitter just och inväntar hemlevererad pizza. Läste litet i början av min tråd och mindes hur nära det var att ätstörningsmonstret slukade mig hel... Skrämmande. Nu förstår jag inte hur jag kunde bli så sinnesförvirrad. Men det är väl det som är just ”störningen” i det hela. Sjukdomen kapar hjärnan. Precis som vid alkoholism. Skönt att i detta nu sitta här med en på alla sätt och vis okapad hjärna. Den må sakna några skruvar, skramla runt innanför pannbenet och vara litet trög av sig, men den är min, och den tänker tankar som gagnar mig ? Happy Friday gänget!

Jesus Kristus vad jag är trött. Är hos kusinerna med moster och kusinbarn. När jag kom var det jättejobbigt och obekvämt, nu känns det bättre men inte toppen. Mentalt slutkörd! Men mår bra!

Du har helt rätt i både vad du tänker och gör. Du kan inte påverka hans drickande. Du kan bara berätta var han kan få hjälp. AA är bra, kanske även för dig alanon. Stöd för anhöriga och eftersom han är ditt barns pappa är ju en viss kontakt nödvändig. Annars kan din man vända sig till socialförvaltningen som erbjuder behandling för personer med missbruksproblem. Det är plågsamt det du går igenom och när en person är aktiv i sitt missbruk känner man stor sorg och det är då mycket svårt att känna kärlek. Den personen man älskar finns ju inte längre.
Så tänker jag och lycka till ?

"Det är ju idag och i helgen som vi VERKLIGEN ska UNNA OSS att INTE DRICKA! Nu ska vi vila, koppla av och återhämta oss, inför kommande vecka. Umgås med familjen med klara, rena tankar och känslor! Inte hälla i oss gift, som bedövar oss och som bara stressar kroppen ytterligare! Den får ju bara ännu mer den ska ta hand om då."

Jag håller så med! Det är verkligen ett bakvänt tänk. Jag vill också bli FRI och FRISK. Håller med dig i det inlägget också, för att även om vi kan behålla jobb och familj så finns alltid tankarna på alkohol där. När kan vi dricka igen? Hur mycket kan jag dricka? Jag blir besatt av att jaga känslan osv osv. Då är man redan i ett beroende enligt mig.

Vad glad jag blir att det går så bra för dig! Längtar också till den där känslan av normaltillstånd några veckor in.

Lim,
Jag tänker att du inte är van vid att rå om dig själv och dina behov. Tror det vore bra för dig, hur smärtsamt det än är, att försöka tänka på ditt bästa. Vad du önskar, vad du vill, vad du har. Du skriver ”min man”, såklart är han det... ett tag till... bokstavligen. På papper. Men han har valt alkoholen framför dig. Han är inte värdig att kallas ”min man” tycker jag. Du har lidit för mycket för det.

Det tar tid och det kräver distans innan du kan släppa taget om den bilden, er som ett par och en familj. Jag tänker på allt du skrivit, om kampen att bli sedd, om hur han trängt undan, om hur han psykiskt och emotionellt pressat dig. Allt detta för att INGENTING får stå i vägen, mellan honom och flaskan. Så fungerar alkoholismen när den får blomstra.

Det är inte du som förlorar. Fastän han har en stark förmåga att försöka få dig att tro det. Det är han som förlorar - dubbelt dessutom - både dig och sig själv (mot spriten).

Jag tror att det han gör i telefon är ytterligare ett fult spel för att få dig ur balans. Går ut med hunden.... Que? Han gör medvetet oväntade saker, för att han vet att du uppmärksammar det direkt. Det väcker din nyfikenhet (som alltid) och öppnar för frågor (som alltid?). Då återtar han makten. Låt honom inte få den!

Om (om!) det nu vore en kvinna där i luren (högst otroligt, men ändå), så är det patetiskt från hans sida och mycket synd om henne.

Om du alls orkar eller har lust: Börja rensa ut! Det hade jag gjort! Rensa och möblera om! Gör vad helst du känner för! Bjud hem någon. Återta vardagsrummet, duka upp!

Kram! ☺️

Efter några dagar utan alkohol börjar dimman lätta lite smått. Drack senast i måndags vilket var ett stort jävla misstag efter som jag hade jobb på tisdag. Genomled dagen med illamående, huvudvärk och svettningar. Sov såklart inte alls på natten så jag var också extremt trött och mitt ansikte var svullet och puffigt med rödsprängda ögon. Skämdes och var säker på att alla fattade. Kändes hemskt att inte kunna göra mitt bästa för patienterna. De förtjänar 100%. Spydde ett par ggr på toaletten... är botten nådd? Ja, sen länge skulle jag säga.

Jag har inte sovit bra de senaste nätterna heller, men i alla fall nykter. Jag vet att sömnen blir bättre efter ett tag. Men idag mår jag helt okej. Vaknade tidigt, tacksam över att inte vara bakis. Igår när jag åkte hem från jobbet kände jag ändå det välbekanta suget men jag slog bort det. Jag orkar inte mer, jag orkar inte må så dåligt längre och jag orkar inte vad alkoholen gör mot mig. Jag hörde ett tips på en podcast idag om hur man ska tänka när man får det där suget av alkohol. Ta ett par minuter och fundera över hur du kommer må i kroppen när du vaknar imorgon (både om du dricker och inte dricker). Sekunden när du öppnar ögonen. Hur känns det i magen? I huvudet? Är du utvilad? Hur är ångesten på en skala? osv. Kan rekommendera det om du känner att du vill dricka.

Idag har jag gjort mer på några timmar än jag någonsin gör när jag har druckit dagen innan. Jag har gått igenom en massa olika övningar för mina patienter som jag var osäker på, även en del muskelanatomi. Jag har tvättat ansiktet och borstat tänderna (inte alls ovanligt att jag skippar detta som bakis), lyssnat på en Recovery Elevator podcast och ätit en nyttig frukost. Gick även igenom ett kort stretchprogram för axlar och nacke vilket var skönt. Ikväll ska jag och mannen på en Halloween konsert/musikal med ett annat par. Han har träffat dem men inte jag. Det ger mig lite ångest men det kommer gå bra. Tänkte först skippa det men så kan jag inte hålla på. Om jag ska leva nykter så måste jag kunna gå på allt och förhoppningsvis njuta av det också. Ingen alkohol för mig idag, det vet jag.

3 dagar - 11 timmar - 6 minuter - 54 sekunder nykter. Jag räknar från midnatt till tisdag, hur räknar ni?

Nu stack han ut. Denna gång sa han iallafall vart han skulle. Det var ovant.

Skulle egentligen hjälpt honom med en lägenhetsgrej men det blev inget. Störande för jag vill komma vidare...

Är så sjukt less. Mitt liv känns som ett ekorrhjul. Inte det där vanliga ekorrhjulet man alltid pratar om utan på ett annat sätt. Till och med ledighet och helger har sitt eget vidriga ekorrhjul.

Skulle kanske ta tag i att rensa ur vårt förråd. Då får jag tänka på annat plus att jag gör mig trött. Men samtidigt blir jag som apatisk nu. Egentligen vore det vettiga att jag och min man gjorde sånt här ihop. Men jag kanske får lov att våga ta steget nu. Rensa ut och kanske göra ordning lådor som min man ska få ta. Med sängkläder etc. Har inte vågat än pga risken att han ska känna sig utkastad och bli arg. Men det känns ju absurt att skjuta upp allt när han ändå inte gör nåt eller ens är hemma.

Att han anmält sig på lägenheter kanske jag får se som signalen till mig att det är okej att börja rensa och packa. Jag mår inte bra av att inte sätta igång med nåt. Vill egentligen möblera om hela huset och tycker det är jobbigt nog att vänta på det ens..

Nu har jag läst hela tråden.
Så underbart kloka ni är, allihop! Var och en bär sin röst, formulerar sig på sitt sätt, med sådan kraft! Otroligt fint att läsa era ord!

Det var bara det jag ville säga, vilken styrka det finns i ordet.

Tack.

Det var ju egentligen snällt att du kollade så han var vaken. Du ska ju egentligen inte behöva tänka på det. I din frustration över att du inte kan flytta direkt är det inte konstigt om din ilska sipprar ut.

Jag har ju alltid varit och är fortfarande väldigt försiktig med vad jag säger. Några gånger har jag använt hårda ord men väldigt befogat. Annars är jag mest tyst. Mannen har sagt hemska saker men jag har inte sagt nåt tillbaka. Antar att det dels inte är mitt sätt att göra som han men också för att jag inte vill att han ska ha nåt "på mig". Eskalerar gräl är det pga honom och dagen efter bråk så behöver jag inte ens säga förlåt egentligen. Dessutom skulle grälen nog bli helt enorma om jag sa mina tankar högt.

Däremot har jag mkt instängd ilska. Så mycket jag skulle viljat säga och skrika åt honom men bara svalt. Usch. Det är inte alls nyttigt.

Vilken himla trist start på din morgon. Hoppas dagen fortsatt bättre. Min man är på väg ut igen... Blä. Fattar inte hur hans kropp orkar...

Hej!
Ditt inlägg fick mig att inse hur präglad jag är gällande alkohol. Jag måste tyvärr byta ut en del ord i mitt vokabulär:
Helg
Fredag
Kväll

Skit också! ?

Tack för din uppriktighet i det du skriver. Du sopar inte direkt problemen under mattan. Det är modigt att ställa sig öga mot öga ned djävulen! Modigt att ”avslöja” allt idiotiskt som ”råkar hända på fyllan”. Där behöver jag nog bättra mig lite, våga säga högt. Kanske lättar en del av ångesten då?

En väldig massa energi verkar du ha, som jag hoppas du får använda på många, många meningsfulla sätt!

Du har kommit till rätt plats om du vill kunna prata öppet om vad du går igenom och få lite pepp-talk emellanåt.
Det hjälper mig mycket och hoppas att det kommer att hjälpa dig också.

Starkt av dig att inse vad som är "felet" och vara beredd att förändra dig. Var stolt!

Å men tack snälla nordsaga. Vad glad jag blir av ditt fina beröm. Känner ofta att jag skriver rörigt och tråkigt men det är så skönt att få ur sig allt. Från stora hemska problem till fjuttiga saker som disk. Tack igen ❤️

Min man har pratat i telefonen rätt länge. Lågmäld röst på en annan våning. Jag var ut med hunden men han tog ut honom igen (sker mkt sällan att han går ut med hunden) för några minuter sedan. Tittade ut och såg att han fortfarande pratar med nån. Alltså det är inte ovanligt att han pratar i telefonen men det är ovanligt att han pratar med så låg röst. Min fantasi skenar iväg. Ren och skär fantasi bara men tänk om han träffat nåt. För han har helt slutat närma sig mig fysiskt... Det gjorde han till relativt nyligen. Och jag har bara så svårt att se honom utan en fysisk relation. Kan bara inte föreställa mig det faktiskt.

En del av mig känner ett sting av svartsjuka av tanken på att han skulle göra så redan. När han ännu bor här och fortfarande låter mig utstå det negativa av vårt äktenskap. Medan en annan del av mig skulle bli lättad. Då kan han läka såren snabbt och jag kan slippa oroa mig för att han blir arg för att jag inte vill vara kvar i detta längre.

Kan ju säga också att sedan jag kom hem har vi inte sett varandra. Skulle gå för att hjälpa honom med en lägenhetsansökan men han var ute och rökte ena stunden, upptagen i telefon de andra och plötsligt hade han gått ut med hunden.

Jag vet att allt jag skriver nu är hittepå bara. Han pratar säkert med nån killkompis. Men ja... Att han tog med sig hunden på en promenad självmant utan att säga till mig. Med nån i örat. Det känns bara... Udda.

Han skickade foton till mig häromkvällen. Foton från vår första date. Foton på barnen när de var små. Foton på honom och barnen. Han skrev att han sparade ner allt och sedan ska han starta sitt nya liv. Det var den kvällen jag grät. Det kändes så sorgligt. Men samtidigt lite orättvist? Det lät som att det var han som blivit drabbad av en tragedi och nu ska han sopa av sig och starta om. Men i själva verket är det jag som genomlidit ett helvete under så lång tid och äntligen vågade säga ifrån. Han väljer alkoholen framför mig och det är därför han ens behöver "börja sitt nya liv". Ah menar inte att låta arg. Men jag blir lite ledsen av att han fick mig att sörja allt. Och känna att jag gör detta mot honom. Att jag gråter för hans skull. Det gör mig ledsen att det på nåt sätt alltid handlar om honom och hur svårt han har det. Men detta svåra vi går igenom hade han kunnat stoppa. Men valde annorlunda. Och nu har han det svårt?

Men det gör inget. Han får sörja och han får tycka synd om sig själv. Han får träffa andra. Han får göra vad han vill. Det enda jag inte kan hantera är om vi är ovänner. För det är då det kan drabba barnen. Det är då han säger saker som att han skulle kunna ta barnen och sticka. Så det är ilska jag är rädd för. Så det kortet spelar jag så bra jag kan.

Hej!

Jag är ny är sedan idag och läser lite i forum och trådar, det hjälper! Tack för allt som du, Javelin, delar.

Som du kämpar, det är så hedervärt. Du anar inte hur stark du är. Jag är mitt i dag 4, högst ofrivilligt från början. Mår sjukt dåligt, kroppen och psyket rasar. Det har pågått en tid, men i tisdags tog det stopp. Hjärndimman, yrseln och öronsuset. Jag håller på (höll på?) att förlora mig själv.

Du skriver om det som jag tror är det svåraste av allt för en alkoholberoende; att tro på att det faktiskt kan funka att leva utan. Att andas, att känna, att vara - utan alkoholen.

Det är som att springa från en skogsbrand och plötsligt stå vid ett stup, enda utvägen ter sig värre än faran. Törs vi hoppa och tro på en fortsättning? Att vi ska landa i svalkande vatten där nere? Eller vänder vi om och slukas av lågorna.

Jag tror att vi sviker oss själva när vi inte vågor tro på att våra liv är värda mer än alkoholen.

Tack!

Så ledsam situation. Och ja, jag har sett och ser just nu liknande hos en nära vän faktiskt. Väldigt svårt att bryta vad jag kan förstå. Förhoppningsvis är det nån här som har kloka råd att dela med sig av.
Fint att du verkar ha hittat rätt och ha ro i ditt eget liv!
/ mt

Kram tillbaka ❤️
Vi kämpar tillsammans ?

skriv av dig här ! Det hjälper så mycket, mer än man kan tro !!
Välkommen hit !

Vad härligt och rakt och friskt du hanterar dina insikter. Och klokt att inte orka skämmas. Den där skammen är ju bara värdelös, var stolt över att du vågar möta dig själv nu och siktar mot en bättre situation.
Det där med anemi har jag inte koll på, men däremot fått järn och b12 utskrivet flera gånger. Det är ju bara att gå till vc o be om blodprov, säg att du känner dig hängig om du inte vill berätta. (Men peppar också lite för att det finns massor av bra hjälp o stöd att få om man pratar med dom om beroende).
Pepp och styrka!

Så bra du tänker, om normaltillståndet. Jag tror alkoholen lurar oss att tro en massa olika saker om oss själva och vår tillvaro. Som att livet skulle vara trist och oinspirerande, färglöst, utan drickandet. Som att vi skulle gå miste om upplevelser, känslor och tankar.

Det är ju precis tvärtom! Utan alkoholen är världen en sannare plats och tillvaron den ”äkta”.

Jag har druckit (som du fast hela veckorna igenom) just för att dämpa den här världen, eller hamna i en annan. Göra tillvaron lite gladare och hanterbar. För min del innebär mitt nyktra att jag ska våga se verkligheten. Klart.

Jag är bara på dag 3. Från början högst ofrivilligt, kan jag villigt erkänna, då jag plötsligt fick en massa sjukdomssymptom. Tre dagars sängliggande utan alkohol har gett mig tid att reflektera över hur jag lever och vem (vad!) jag blivit: En skåpsupande smygfyllekärring som går till jobbet berusad.

Jag har en enda drivkraft. Att våga leva!

Jag ser så mycket i mig själv i det jag läser här på forumet. Det ger ringar på vattnet som går ut och in i olika tidsrymder. Jag är dottern till den alkoholiserade fadern, jag är den medberoende i förhållandet och jag är den sjuka alkoholisten. Det öppnar bilder av mig själv som jag blundat för.

Nu har jag äntligen öppnat ögonen och ser bara den som vägrar vara slav under alkoholen mer!

Stor kram till dig Sober-October! ❤️