Senaste kommentarerna i forumet

Trevlig helg nu Halvdan?
Själv har jag vart och pangat in nya bössan?‍♀️
Tre veckor nu ?️‍♀️

I dag har varit en jobbig dag. Har känt mig ledsen hela dagen, fast jag varit ute och åkt. Det är som en dimma lägger sig över mig. Mannen har hört av sig flera gånger och han mår inte bra. Då är det som att jag känner att det är mitt fel, som ställde ultimatum, fast jag innerst inne vet att det inte är det.
Varför vill inte hjärta och hjärna samarbeta ibland?
Jag vet ju att såna här jobbiga dagar kommer lite då och då, så jag hoppas att dagen i morgon känns lättare.

Idag har städat nästan hela mitt hem. Känns bra nu efteråt. Ser fram emot morgondagen att gå ut och roa sig med några vänner.

Känts ovant att vara hemma från jobbet och han inte är här som han brukar vara när jag inte är och arbetar.

Är avslappnad, trött fast en bra trötthet på nåt sätt

Det gick bra idag. Ingen längtan alls. Te och vatten. Hoppas natten ger sömn. Känner mig trött i själen.

Vi kör vidare?!
Jag är så glad att jag håller i och att du också gör det FinaLIsa?!
Tacksam för er alla som ligger framför och visar goda exempel på att det går?!
Kram och ett nyktert god natt!
/Fibblan ?

Jag gjorde så, att ändra till singel bara för mig ?
Kändes nytt men nåt bra

Tack ??

Det finns något som heter ödmjukhet. Som nykter alkoholist borde du väl tillägnat dig det. Personer på familjerätten är precis som alla andra människor olika. En del förstår vad beroende är och en del gör det inte. Visst är det ett jobb, men det är inget hinder varken för att förstå, ha insikter eller kunna hjälpa och även patrasken på familjerätten kan se allvaret i missbruket. Kan bara beklaga din inskränkhet och fördomsfullhet, men även du kommer väl förhoppningsvis att utvecklas vidare. Obs jobbar inte på familjerätten. Har jobbat 20 år i missbruksvården, genomgått flera program för anhöriga och är anhörig till en person med grav beroendeproblematik., men kan inte allt för det. Det man lär sig är att se sina begränsningar och det är nyttigt.

Fy vad tråkigt och fel att det ska vara så svårt att kunna lämna nåt som man far illa av.

Ibland undrar jag hur våra män funkar. Din man i sitt garage. Min man ute med kompisar. De lever liksom redan ett eget liv på sidan av familjelivet. Känns som de vill ha kakan och äta den.

Är det omöjligt för dig att bo kvar i huset och han flyttar?

Hoppas en lösning dyker upp... Privata hyresvärdar kanske?

Torsdag igen och dubbla möten. Därefter har jag hämtat dottern igen. Nu dricker jag te och snart är det godnatt... ??

Tack,, nä en liten lägenhet räcker. Men inte ens d finns. O finns d så är d inget bra område som jag vill utsätta mina barn i att bo eller för delen så vågar jag inte bo i de områdena pga kriminalitet o gäng...
Jag SKA ta mig härifrån, vill inte ha d såhär som jag har d...olyckligt, genuint olycklig är ordet för hur jag känner mig. Han i garaget med en öl o en cigg pratandes i telefon. Jag liggandes bredvid sovande barn eller själv i soffan undrandes hur han kommer va när han kommer in. D kryper i kroppen på mig...
Jag skriker inombords o vill ut!

Jag är nog en periodsalkis, ibland går det månader utan en droppe, en del gånger 2 öl på en fredag, men sedan kan det bli pangbom och jag lever rövare.

Är jag dum som tänker att jag bör kunna ta en öl just nu egentligen? Gör jag fel om jag tar en öl? Kan man lära sig att dricka med måtta? Egentligen vet jag om mina gränser. Främst handlar det om att jag inte bör gå på fester, för det är där skiten händer. Men är jag hemma och tar någon öl ibland så går det bra(typ två varannan helg).
Det kanske är motsägelsefull att jag ens gör en tråd om en öl. Men jag ser världen som svart och vit, antingen eller. Jag är väl nyfiken på om det ens finns en gråzon när det kommer till alkohol.

Usch vilken jäkla otur med avloppet... Vilken ironi.

Men du kommer inte bli kvar med honom resten av ditt liv. Även om du inte känner det nu så tror jag att var dag som går är ett steg närmare lösningen. Ett steg mot frihet. Vissa saker tar bara sån himla tid av nån anledning.

Förstår att du känner dig helt fängslad just nu. Men måste en flytt kosta mycket? Dina barn är så små att ni kan ha en liten lägenhet utan att det ens skulle behöva kännas litet. Till och med ett stort hus kan kännas trångt när man delar det med en aktiv alkoholist. Förstår att det är lätt för mig att skriva men ge inte upp hoppet. Du blir inte kvar med honom resten av livet. Du har frigjort dig steg för steg under lång tid så det finns inte en chans att du "råkar" bli kvar med honom.

Vill du fortfarande lämna honom så kommer du att göra det så småningom. Fortsätt visualisera dig det livet när det känns svårt.

Laga avloppet och hitta sedan en liten lägenhet. Om du vill lämna honom så kommer du att göra det förr eller senare.

Fattar att mitt inlägg inte hjälper så mycket i den situation du är i. Men jag vet i alla fall hur det känns att känna som du gör. Man känner sig så maktlös och det är så orättvist att behöva leva med den känslan.. ☹️

Kram till dig ?

Så det gjorde du rätt i Fibblan?
Vi kör vidare?️ på den vita vägen!

Kramar
???

Nånting säger mig att d kommer dröja ett tag tills jag kan flytta. Hela avloppssystemet på huset har gått sönder. Så de pengar jag tänkt lägga på flytt måste jag o vi ta till att laga d. Såklart även hans pengar men även mina o d känns som att stenen som hänger runt min vrist bara blir tyngre o tyngre....kommer jag bli fast här för resten av mitt liv? Kommer jag vänja mig in i tanken igen på ett liv med denna man? Jag vill inte, känner mig fångad i mitt egna hem.....

Du kommer må bättre imorgon☀️
Ladda batterierna inför helgen???
?‍♀️?‍♀️?‍♀️????

Ah. Undrade varför jag plötsligt tänker så mkt igen. Men insåg nu att det är ju för att min man är ute nånstans. Vi har haft kontakt under dagen men när jag kom hem var han inte här. Men han har inte sagt att han skulle nånstans. Men ja. Nu är han nånstans. Och jag vet inte vart. Eller hur länge. Så det är därför mina tankar går i 120. Det är en oro helt enkelt.

Jag var ute med hunden nu. Mörka tankar och ensamhetskänslor.

Tycker också det är så sjukt av min man att inte säga vart han är. Undrar barnen kan jag inte svara. Inte för att de så ofta undrar.

Och detta är inget nytt efter vi valt att skiljas. Han har alltid bara gått när och vart han vill. Utan att säga nåt innan eller så. Utan att fråga om det är okej för mig eller om jag har planer. Ska jag fika med nån måste jag planera in det noga.

Nu känner jag att jag vill att han tar den lilla lägenheten om han får den. För då flyttar han så snart att det är dags att packa nu direkt egentligen. Å käre gode gud gör så att han får den. Så att jag slipper sova fler nätter med oro i magen.

Jag vet att jag skrev här att jag skulle sticka med barnen om han drack igen. Men nu blev jag tagen på sängen. Vet inte om han dricker men anar ju det såklart. Men ska jobba tidigt imorgon. Måste lägga mig helt snart. Och jag kan inte kräva kanske att han ska vara hemma hela hela tiden heller... Det har han aldrig varit förr så det vore ju en skum tid att starta.

Jag har i alla fall städat köket jättenoga. Kan se framför mig hur fint det ska vara här sedan. Och hur harmoniskt det kommer kännas.

Ibland känner jag mig närmast ytlig som så ofta tänker på hur städat jag ska ha det. Men när man lever i ett känslomässigt kaos och ett kaos i hemmet om man inte städar varje vaken minut så är drömmen om ordning och reda så stor. Att få lämna ett städat hem på morgonen och slippa komma hem till disk och grus... Det kommer ta bort en stor stress i mitt liv. Jag kommer inte ens behöva vara pedant för att ha god ordning. Utan det är helt enkelt för tungt att vara städerska till andra samtidigt som man jobbar heltid.

Ja miss lyckad. Han har haft så lång tid på sig. Och dessutom har det inte ens gått åt rätt håll med ens ett successivt minskande av hans drickande. Förr om åren kom han ofta hem och kräktes. Det har han slutat med. Det måste ju vara för att hans tolerans ökat också? För han har absolut inte minskat mängderna.

Jag hittade ett kvitto från systembolaget för nån vecka sedan. Det låg på köksgolvet. 12 starköl hade han köpt. Det kan förstås ha varit till hans kompis också för de dricker ju alltid ihop. Men ändå. Det kan också ha varit bara till honom själv. Oavsett så är problemet att det över huvud taget kan ligga ett kvitto från systemet på mitt golv ☹️

En annan sak som jag kämpar med är att inte ha kontroll över allt. Nu när han ska välja lägenhet och bostadsområde och allt... Jag är så van att styra i sånt där. Vill hans bästa på alla sätt men det kan också göra att det drar ut på hela flytten om jag ska lägga mig i för mycket. Jag vill att han ska ha stort nog och fint nog osv. Men hans behov kan ju vara att ha nära jobbet främst av allt medan min tanke är nåt annat. Måste lära mig att han ska ta egna beslut. Och om jag "dissar" hans val av lägenhet gör jag egentligen mig själv en otjänst för det bästa vore om han flyttar så snart som möjligt. Men jag kan inte låta bli att vilja hjälpa honom välja. Och han vill ha min hjälp och mina råd och frågar efter dem. Men ändå. Samtidigt måste jag också inse att han kanske inte kan få den perfekta lägenheten utan att behöva vänta alldeles för länge. Och det är faktiskt inte rätt mot mig att fortsätta leva allt för länge såhär. För hur det än är så fortsätter han dricka och jag får fortfarande en klump i magen.

Men också. En av lägenheterna är så liten. Det finns ingen plats för barnen. Å ena sidan är det ju bra just nu för det betyder att de kommer att bo med mig. Och det är nog det bästa. Å andra sidan känns det tungt att veta att de inte har en plats. Och hur kommer det kännas för min man i längden? Men det är exakt här jag måste stoppa mig själv. Jag KAN inte ta ansvar för honom i det här valet. Hade det varit illa för barnen hade jag behövt lägga mig i men faktum är att de vill bo med mig. Och jag vill att han flyttar inom några månader åtminstone.

Det är i och för sig bra om han kan bo billigt. För är det nåt han verkar må bra av så är det att ha pengar.

Sedan om han nångång ordnar större lägenhet kanske barnen är stora nog att bestämma själva vart de vill bo. Och så länge de är för små så blir det automatiskt med mig. Det är egentligen jättebra för barnen. I alla fall så länge han dricker. Dagen han slutar (hoppas den kommer) skulle jag inte ha nåt emot att de bor med honom alls.

Det som skrämmer lite är om han plötsligt blir bitter av att inte bo med sina barn. Men då är det upp till honom att hitta större boende samt ändra sin livsstil en hel del. Och man kan umgås även i små hem. Barnen kan sova där ibland ändå.

Han har inte prioriterat barnen nånsin framför sig själv ärligt talat så jag undrar varför jag tänker mig att han skulle göra det nu vid en flytt? Jag vet att han egentligen vill ha plats för dem.. Men inte på samma sätt som jag vill. Jag skulle också behöva bo lite billigare egentligen men för barnens skull vill jag inte bo mindre. Medan han tänker lite tvärtom nästan. Det är lite märkligt hur han som förälder till två barn faktiskt tycker att han kan bo helt utan plats för dem. Men jag vill inte säga det till honom. För jag tycker att det under omständigheterna egentligen är det bästa.

Förändringen kommer inte bli så stor för barnen då. De är vana att deras pappa sällan är hemma med dem. Och nu kan det bli så att de åker till honom ibland men de behöver inte bo där varannan vecka eller liknande. Så egentligen är detta kanske det absolut bästa sättet. Och kanske är det även så min man tänker. Han vet själv att barnen skulle sakna mig jättemycket och att han själv inte har förmågan/orken/lusten att sköta barnen själv en vecka åt gången. Så egentligen kanske jag borde ge honom cred för att han faktiskt ser på situationen på rätt sätt. Jag vet inte.

Många tankar kring det mesta är det. Och det känns som att jag är i ett väntrum till nåt jag inte vet ett dugg om. Rysligt är det.

Härligt att läsa om förbättringar i ditt liv. När det gäller sociala medier. Du kanske kan ändra status i två steg. Först göra din relationsstatus så att bara du själv kan se den och sen när det känns bekvämt öppna upp den för vänner igen och då står det singel. Det kommer inte upp någon avisering i flödet på status singel som det gör när man ändrar tillstatus i ett förhållande. Som tur är? precis som du säger känns det inte kul att alla ska se det i början. Kram från en som haft samma dilemma.

..men med min i grunden positiva personlighet, anar jag en försiktig positiv inställning från din sida också ?.
Du vet att det kommer att gå över även denna gång. Det gör det alltid! EN positiv tanke att klamra sig fast vid iaf?!
Gör det som passar dig bäst och återkom när solen gått upp igen?!
Stor kram
/Fibblan ?

Men som du säger..Valet att bli nykter har funnits länge..Är man inte som man och pappa intresserad av det, så är det bäst att lämna..För mig har det varit en process..För varje steg närmre ett eget stabilt liv, har jag fått styrka och kraft..Idag är mina barn jättestolta över mig och det jag åstadkommit..Även jag själv naturligtvis..Vi gör vårt eget liv bättre, då måste vi lämna dom som drar ner oss..Stor varm kram?✨✨

Hej alla.

Ja precis knaskatten. Det är lättare att hålla kursen när andra vet vart man är på väg. Mycket lättare även om det fortfarande är en svår process. Både det du går igenom och det jag går igenom.

Sisyfos ? hoppas du mår bra. Ja historien har liksom vänt från ett försiktigt hopp om en bättre framtid med min man till detta oundvikliga. Tack och lov står jag OTROLIGT stark i min egen övertygelse om att ett vitt liv är det enda rätta.

Hur som helst.

Mina känslor går som i en berg och dalbana från dag till dag. Igår kände jag ingen livsglädje alls. Tänkte att om jag inte hade barnen kunde jag lika gärna dö. Idag kom jag hem från jobbet med lite pirr i magen av tanken på att jag snart är fri (?). Kände mig glad. Men jag kan lika gärna lägga mig ikväll med en enorm ledsamhet eller uppgivenhet. Det kan snarare svänga från timme till timme. Påfrestande.

Häromdagen anmälde vi intresse på några lägenheter. Tittade på möbler. Jag fick hålla mig från att inte gråta. Helvetes jävla skitfan att alkoholen har tagit min man. Jag är så jävla ledsen. Men jag kan inte gråta bredvid honom. Känns som att det skickar fel signaler om jag gör det (som om jag inte vill skiljas) men samtidigt vill jag att han ska veta att jag är ledsen. Men inte för mycket.

Jag kämpar varje dag mot att se honom som om han vore min son. För då vill jag ta hand om honom. Gråta med honom. Försöker inte tänka på oss förr i tiden. Hur det var de första spännande åren. Då skär det i mitt hjärta och jag vill stanna med honom.

Jag kan inte vara min mans oroliga mamma längre men jag kan lova att det är ovant.

Och det är en sorg att ge upp vissa drömmar om framtiden. En stor stor stor sorg. Men det är bortom min kontroll... Kan inte rå för att han väljer detta..

Hej,

Jag har druckit vansinniga mängder - framför allt ö -l under en väldigt lång tid. Nu börjar det kännas på hälsan.

Jag vill desperat sluta men jag vet inte hur jag ska ta mig dit..

Min fråga. Finns det medicinsk hjälp att få utan att hamna i några statliga register med stämpel som alkoholist?
Detta undrar jag i och med mitt jobb då det skulle kunna sätta en del käppar i hjulet karriärmässigt.

Jobbigt just nu, lite tjafsig med hustrun o då slår suget till med full kraft sååå nära att besöka Systembolaget men stack ut o sprang o medans jag sprang bestämde jag att nej så lätt ska A djävulen inte lura dig så jag får uppleva 10 vita dagar imorgon

..men det gör inget. Bara en gammal rest från ett tidigare liv..?. Tar en kopp kaffe istället ☕!
Kram
/Fibblan.